Stå fast vid bemanningskraven! Det var kravet från Jobbupproret när en facklig delegation träffade LO:s avtalssekreterare Per Bardh under måndagskvällen.

Avtalsrörelsen har börjat hetta till ordentligt. De så kallade opartiska ordförandena, OPO, har lagt fram ett andra förslag till teknikavtal. Denna gång hamnade löneökningarna på 0,7 procent i ettårsavtal. OPO har med andra ord inte närmat sig industrifackens krav på 2,6 procent utan denna andra gång krupit närmare arbetsgivarorganisationen Svenskt Näringslivs krav på noll i löneökningar.
Inte helt oväntat blev svaret från de sex industrifacken ett resolut nej. Den fackliga organisationen går så långt att de betraktar budet som en ”ren provokation”. För arbetsgivarsidans organisationer var budet mer aptitligt, flera av dem sa ja.
Men OPO:s förslag handlade bara om lönenivåer. Övriga frågor ligger kvar olösta. Den fråga som det hettat till mest om är frågan om bemanningsföretagen. För denna minst sagt heta potatis finns ingen omedelbar lösning i sikte. Även om IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä i förra veckan räckte ut handen till Teknikföretagen inför de fortsatta avtalsdiskussionerna, när han enligt www.dagensarbete.se sa ”nu gäller det att hitta en bra kompromiss”.

Utanför LO-borgen
Några som inte räcker ut några händer är Jobbupproret som i måndags kväll hade tagit sikte på LO-borgen i centrala Stockholm. En borg byggd av arbetare för arbetarklassens organisationer för ett sekel sedan. Utanför borgen står en staty över en liten man med en käpp i handen. August Palm, den svenska socialismens pionjär framför alla andra.
Denna kväll blev August omringad av ett femtiotal aktivister från Jobbupproret. På plats som vanligt Lagenaarbetarnas ordförande Patrik Olofsson som tillsammans med AB Ålös fackordförande Hasse Andersson är initiativtagare till upproret.
Kring Palmen banderoller. ”Jobbupproret – Ja till fasta jobb- – Nej till bemanningsföretag” står det på en av dem. Syndikalistiska fanor från lokala samorganisationer vecklas ut.
Ut från LO-borgen kommer LO:s avtalssekreterare Per Bardh som ska träffa en facklig delegation från Jobbupproret. I gruppen ingår bland annat Patrik Olofsson, Rasmus Tallén från Handels, ordförande i den centrala fackliga gruppen vid Servera, Emil Boss på Storstockholms Allmänna Branschsyndikat och Bilbo Göransson från en Kommunalsektion i Stockholm.
Gruppen går in.
Utanför står de femtio kvar.
”Stå fast i kraven”
I en megafon talar en rad personer som på ett eller annat sätt stödjer jobbupproret. Nej till EU:s ordförande, en representant för de papperslösa, en kvinna från Lagena… Mångfalden är tydlig och uppmaningen är en och densamma till LO: att stå fast i avtalskraven och att fortsätta driva bemanningsfrågan och rätten till fasta heltidsjobb i årets avtalsrörelse.
Syndikalisterna meddelar att de lagt ett sympativarsel för de LO-förbund som går i strejk kring dessa.
Några talare kan inte undvika att häckla arbetsgivarnas paraplyorganisations ordförande Urban Bäckström, som samma dag på morgonen klampat in i avtalsrörelsen och hävdat att de fackliga organisationerna kan driva landet ut i strejk.
Tiden går. Efter en och halv timmas samtal med Peter Bardh kommer delegationen ut från LO-borgen. Bardh har inte gett några direkta besked, men om bemanningsfrågan uppgav han att minimum i årets avtalsrörelse är att få en reglering av den återanställningsrätt på nio månader som finns för den som blivit av med jobbet. Detta för att förhindra att företagen rundar LAS genom att sätta återanställningsrätten ur spel genom att anlita bemanningsföretag.
Det hela är över.
Men på lördag samlas Jobbupproret igen för att demonstrera. Denna gång är siktet inställt på den organisation som mer än alla andra symboliserar arbetsgivarnas attacker på löntagarna. Svenskt Näringsliv med säte på Östermalm.

Kjell Pettersson
kjell@internationalen.se

          

Nej till ny kollektivtrafiklag. Det var budskapet när 200 bussförare samlades i isande kyla för ett lunchmöte på Mynttorget ett kort stenkast från Riksdagshuset i Stockholm i förra veckan.

Kommunal har sedan en längre tid haft torsdagsmöten på Mynttorget i Stockholm. Temat är Kamp för rättvisa.
Denna gång var mötet ett samarrangemang med Seko. Anledningen är att regeringen har kommit med ett förslag till ny lag om kollektivtrafiken, som kommer att innebära en total kommersialisering.
I ett gemensamt flygblad från de två organisationerna skriver de: ”Driften ska i framtiden nästan helt finansieras med biljettintäkter – i alla fall om regeringens förslag till ny kollektivtrafiklag går igenom. Enligt lagförslaget ska vilket företag som helst kunna gå in och utföra trafik var som helst, när som helst. Detta kommer att öka osäkerheten i trafiken, trängseln i knutpunkter och ytterligare försämra möjligheterna att planera”.

”Hastverk”
Förslaget har presenterats av infrastrukturminister Åsa Torstensson som inte oväntat har en positiv syn på lagförslaget. Ungefär samma åsikter som när samtliga ministrar vill privatisera, avreglera och konkurrensutsätta. Nämligen att allt kommer att bli så bra.
– Med en kollektivtrafiklagstiftning som sätter människornas resande i centrum, som underlättar arbetspendling, ger fler människor fler arbetsgivare att välja mellan och ger en större bredd av arbetssökanden för företagen, så fortsätter vi utvecklingen och konkurrenskraften av alla landets delar samtidigt som vi minskar konjunkturkänsligheten, säger Åsa Torstensson i ett pressmeddelande.
En av de som talade på Mynttorget var Maj Karlsson, ordförande för Kommunal Östergötland. Hon hade en helt annan uppfattning än Åsa Torstensson.
– Det är orimligt hastverk. Det är en avreglering som bara är ideologiskt motiverad. Den borgerliga majoriteten i styrelsen för Sveriges Kommuner och Landsting ställer helt upp på regeringens förslag till systemskifte, också inom kollektivtrafikens område. Kommunal tar helt avstånd från denna högerpolitik, sa Maj Karlsson.
Samtidigt som bussförarna demonstrerade debatterade riksdagsledamöterna regeringens Lavallag.
LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin, som också höll ett kort tal på Mynttorget, gisslade lagen och avrundade sitt tal med uppmaningen till de som lyssnade att rösta på rätt partier valdagen 19 september.

          

Onsdag, strax före Internationalens pressläggning, debatterade riksdagen fortfarande Lex Laval, och något beslut hade inte kommit.
Gösta Torstensson ger här bakgrunden.

Torsdag 4 mars debatterade riksdagen den så kallade Lex Laval, det vill säga regeringens förslag om villkor för stridsåtgärder för fackliga organisationer i samband med att ett utländskt företag som inte är etablerat i Sverige utför verksamhet här med egna anställda.
Bakgrunden till förslaget är den så kallade Lavaldomen i EU-domstolen. Hösten 2004 genomfördes en facklig blockad mot ett skolbygge i Vaxholm. Det lettiska byggföretaget Laval väckte talan i Arbetsdomstolen som i sin tur vände sig till EU-domstolen för att fråga om blockaden var förenlig med EU:s regler. Domstolen ansåg i den så kallade Lavaldomen som kom i december 2007 att den blockad som användes av fackförbunden Byggnads och Elektrikerna stod i strid med EU:s fördrag då det innebar en inskränkning i friheten att tillhandahålla tjänster.
Nu vill regeringen och den borgerliga majoriteten i riksdagen anpassa den svenska lagstiftningen efter den antifackliga Lavaldomen genom att införa vad som i debatten kommit att kallas Lex Laval och som i praktiken är ändringar i medbestämmandelagen och utstationeringslagen.

Minimilön
Lex Laval innebär i korthet att fackförbunden inte får tvinga gästande företag att betala samma löner och villkor som svenska löntagare har. Det blir endast tillåtet att kräva minimilön och vissa andra minimivillkor. Kan det utländska företaget visa, genom ett kollektivavtal eller lagstiftad minimilön i hemlandet, att minimikraven uppfylls har facket inte rätt att kräva kollektivavtal eller vidta konfliktåtgärder.
Arbetsmarknadsutskottets borgerliga majoritet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om Lex Laval. Utskottet vill att lagändringarna börjar gälla den 15 april 2010.
Debatten inför omröstningen i riksdagen blev hård. Oppositionen anklagade regeringen både för ovilja att påverka i EU, och för ointresse för löntagarnas situation på arbetsplatserna.
– Regeringen Reinfeldt lyfte inte frågan under ordförandeskapet. Lavaldomen innebär att det som skulle utgöra ett golv nu har blivit ett tak, och det finns en uppenbar risk för att den strider mot grundlagen, sade socialdemokraten Jennie Nilsson och varnade tillsammans med andra debattörer från den rödgröna oppositionen för att Lex Laval leder till lönedumpning.

”Tolkningsfråga”
Kristdemokraten Desirée Pethrus Engström försvarade den borgerliga majoritetens lagförslag och höll inte med om att förslaget kommer att leda till lönedumpning.
Hon upprepade flera gånger att Lex Laval kommer att innebära att EU-lagstiftning kan fungera i linje med svensk lagstiftning, något som oppositionen vände sig emot.
– Det här är en tolkningsfråga och vi är starkt kritiska till hur regeringen har valt att tolka lagen. EU-domstolen har gjort en tolkning, och den har regeringen nu valt att lägga sig platt för, sade Jennie Nilsson.
Den rödgröna oppositionen yrkade på avslag på Lex Laval och i andra hand att lagförslagen ska vila i minst 12 månader eftersom det enligt dem strider mot den grundlagskyddande föreningsrätten. Regeringspartierna ser inget behov av att vänta med beslutet utan vill att lagen ska börja gälla från den 15 april i år.
Kontentan av den många timmar långa och fräna debatten blev att det blir en ny prövning om Lex Laval strider mot grundlagen. Beslut i kammaren sköts upp till onsdagen den 10 mars.

Gösta Torstensson
intis@internationalen.se

          

– Vi är redo för strid i avtalsrörelsen!
Uppmaningen kom från Jobbupproret som i måndags uppvaktade Sveriges Kommuner och Landsting med bland annat krav på att fast anställning ska vara norm och allmän visstidsanställning slopas.

Efter att ha genomfört ett måndagsmöte i 20 minusgrader, och i rykande snöstorm en uppvaktning av Almega bemanningsföretagen var det nu 8 mars och vårsolen hade anlänt till Stockholm.
En timma innan 8-marskommitténs demonstrationssamling vid Slussen samlades ett hundratal vid Mariatorget nära Slussen för att tillsammans gå till Sveriges Kommuner och Landstings (SKL) lokaler i närheten av Slussen.
Det var aktiva och andra som stödjer Jobbuppropet som på Mariatorget genomförde ett kort opinionsmöte innan man tillsammans under tätbanderollen ”Rätt till heltid – fasta jobb” gick till SKL. Ett krav som bottnar i det faktum att nästan hälften av LO:s kvinnor arbetar deltid och att var tredje anställd i omsorgen idag går på tidsbestämda anställningskontrakt, så kallade visstidsanställningar
Samma SKL, med dess moderata ordförande Anders Knape i spetsen, hade under dagen firat den internationella kvinnodagen 100 år på konferenslokalen Rival vid Mariatorget.

Läpparnas bekännelse
– Alla politiker ger idag läpparnas bekännelse till jämställdheten, men efter 8 mars kommer 9 mars och därefter kommer avtalsrörelsen. Vi kräver ett slut på hyckleriet och att våra krav tillgodoses, vår motpart utgörs trots allt av samma politiker, sa Sanna Tefke, en av initiativtagarna till Jobbuppropets 8-marsdemonstration och ungdomsansvarig i Kommunal sektion 26.
Väl fram vid SKL:s lokaler fick en liten delegation bestående av Sanna Tefke och en av de aktiva i jobbuppropet, Martin Lööf, träffa SKL:s förhandlingschef Staffan Löwenborg.
Kraven som framfördes till Löwenborg var: fast anställning ska vara norm och allmän visstidsanställning slopas, rätt till heltid måste snarast genomföras i alla kommuner och landsting, ingen prutmån på LO:s och Kommunals lönekrav.
Därefter fortsatte demonstrationen den korta vägen till Slussen för att ansluta sig 8-marskommitténs demonstration.