”Tågtrafiken i vårt land har stora problem. För att Sverige skall fungera krävs att tågen skall fungera. Därför har vi tagit initiativ till Tågupproret”, skriver Tågupproret på sin hemsida.
– Speciellt roligt är samarbetet med fackförbundet Seko, säger Lars Igelnd en av initiativtagarna.

Det började som en namninsamling på nätet och en facebookgrupp och ”nu utmanar vi även folkrörelser och företag i Sverige att stödja initiativet,” skriver Tågupproret.
Nu genomför organisationen en kampanjvecka för att ytterligare sprida kunskap om ämnet. Internationalen intervjuade Lars Igeland, sakkunnig i frågan och kontaktperson från Miljöförbundet Jordens Vänner.
För några veckor sedan skrev vi här i Internationalen om kampanjen Tågupproret, som med hjälp av en namninsamling och kunskapsspridning vill förändra situationen för den svenska järnvägstrafiken.
Ulf Flodin, aktiv i Miljöförbundet Jordens Vänner, intervjuades i artikeln och han menar att kampanjen är ett länge efterlängtat samarbete mellan facket och miljörörelsen. Målet med kampanjen är att nio miljarder istället för sex ska gå till att underhålla järnvägen varje år. Ett annat krav är nyinvesteringar eftersom det är trångt på banorna. Järnvägsfrämjandet anser att det skulle behövas 30 miljarder i 15 års tid, vilket är ungefär en procent av BNP per år. För att nå målet med kampanjen måste den bli mer offensiv, menar Ulf Flodin. Fler namnunderskrifter, fler föredrag och flygblad behövs, menar han.
Den 19-27 februari genomför Tågupproret en kampanjvecka som man hoppas ska hjälpa till att sprida ännu mer kunskap om situationen för den svenska tågtrafiken. Internationalen kontaktade Lars Igeland, Miljöförbundet Jordens Vänner, som är en av initiativtagarna till kampanjen.

Vad är syftet med kampanjen?
– Det första syftet med kampanjen är att uppmärksamma att både järnvägsinvesteringar och underhåll är väldigt eftersatta, både av föregående regering och framförallt av den nuvarande. Samtidigt har trafiken bland resenärerna liksom godset på tåg ökat. Det andra är att visa på att det finns ett systemfel i trafiken i och med avregleringen av järnvägen. På grund av alla förseningar under vintern är det många som är upprörda. Anledningen till förseningarna är dels den hårda vintern, men också det faktum att det saknas resurser. För att ha en fungerande tågtrafik måste därför regeringen satsa mer på järnvägen.

Hur har det gått hittills och hur många har skrivit under namninsamlingen?
– Vi har varit i cirka åtta städer och samlat in namn. Här har vi fått ett stort gensvar, cirka 4 000 namn. Däremot är det inte så många som hittat till hemsidan. Nu har vi tryckt upp namnlistor som man kan beställa. Även olika folkrörelser kan gå med i kampanjen som sedan sprider informationen vidare till sina medlemmar. Speciellt roligt är samarbetet med fackförbundet Seko.

Vilken respons har ni fått från politikerna?
– Trafikutskottet har tackat nej till en uppvaktning där våra förslag skulle presenteras. Småpartierna i alliansen har gått ut i ett gemensamt uttalande om att det måste satsas mer på järnvägen. Detta är dock inte bara en ekonomisk fråga utan ett systemfel (det vill säga avregleringen av tågtrafiken.) Vårt mål är att påverka långsiktigt. Vi har även skrivit till regeringen om att få framföra våra ståndpunkter.

Vad händer härnäst?
– Vi kommer att lämna över namninsamlingen till regeringen inför vårbudgeten. Men vi kommer även efter detta att fortsätta samla namn. En tågturné ihop med Seko-avdelningar planeras till april. Under kampanjveckan planeras många aktiviteter i bland annat Malmö där vi kommer att samla in namnunderskrifter, och i Uppsala där det blir ett offentligt möte.

För att få veta mer och skriva under namninsamlingen, gå till: http://wordpress.didring.se/

Liza Ahland

          

Ett mer självständigt IF Metall. Det är rubriken på en av de motioner som IF Metall Volvo Lastvagnar i Umeå formulerat inför Metallkongressen i juni.

IF Metallklubben vid Volvo Lastvagnar har skrivit en rad motioner till IF Metalls kongress i sommar.
Spännvidden är stor.
En av motionerna som kommer att diskuteras på kongressen är frågan om arbetets innehåll.
Jan-Olov Carlsson är vice ordförande i IF Metallklubben i Umeå och dessutom ett av ombuden på den kommande kongressen.
– Det är en mycket viktig fråga. Arbetets innehåll har blivit alltmer styrt och monotont. Denna utveckling måste brytas. Därför utmynnar vår motion i denna fråga i att IF Metall i den kommande avtalsrörelsen som börjar i höst driver att maximalt 75 procent är den tid man ska arbeta vid styrda och bundna arbeten.
I motionen påtalas ”att många industriarbetare tvingas idag ta av sig huvudet samtidigt som man tar på sig overallen”.

Rejäla lönelyft
IF Metallklubben har också motioner där man kräver att anlitandet av bemanningsföretagen begränsas, att visstidsanställningarna blir färre och att IF Metall kämpar för rejäla lönelyft i avtalsrörelsen.
Men en av motionerna skär kanske mer än de andra in i en högaktuell fråga. Klubben konstaterar att ”arbetarrörelsen har drabbats av ett svidande nederlag i höstens val”.
Här sätter klubben fingret på det faktum att efter det ”katastrofala nederlaget i höstens val har LO-ledningen och fackförbundsledningarna stoppat huvudet i sanden och överlåter åt socialdemokraternas krisgrupper att göra den offentliga analysen”.
– Min och vår åsikt är att den misslyckade insatsen borde lett till en gemensam facklig haverikommission. För den fackliga rörelsen har helt uppenbart problem med sin legitimitet idag. Färre och färre av medlemmarna anser att facket ska vara ett redskap för ett parti, i det här fallet socialdemokratin. En undersökning från november förra året som LO-tidningen gjorde visar att den partipolitiska lojaliteten till socialdemokraterna inte har stöd av medlemsmajoriteten. Om jag minns rätt var det bara var tredje medlem som såg den kopplingen, säger Jan-Olov Carlsson.

”Fackets själ”
”När fackföreningsrörelsen inte längre uttrycker en stark förändring och kamp mot klassamhällets orättvisor oavsett vem som har regeringsmakten, blir man ett med det bestående”, konstaterar klubben samtidigt som man påtalar att kampperspektivet och mobiliseringen av medlemmar är fackföreningens själ.
– Ser vi till vårt grannland så är norska LO mer självständigt och har nu samarbete med flera av arbetarrörelsens partier. I Tyskland och Danmark har man kapat banden helt med socialdemokratin. Men i Sverige är det så, i alla fall inom mitt förbund, att de släpper inte en jävel över bron. Är man inte med i socialdemokratiska partiet hamnar man inte i förbundsstyrelsen, säger Jan-Olov Carlsson.
Noteras kan att motionen om ett ”kämpande och mer självständigt IF Metall” har antagits av IF Metalls avdelning i södra Västerbotten.
Kjell Pettersson
kjell@internationalen.se
Not: Samtliga motioner från Volvoklubben återfinns i sin helhet på klubbens hemsida www.volvoklubben.se

          

Kjell Pettersson tittar på moderaternas hårda grepp om regeringsmakten och de övriga allianspartiernas åktur i den sluttande hala backen.

Årets första nummer av Grönköpings Veckoblad har kommit. Vid en genomläsning av denna anrika tidning får man kolla flera gånger om det verkligen är Grönköpings veckoblad man håller i handen. Inte en ny regeringsförklaring från alliansen för detta år.
Vi bjuder på några smakprov och börjar med att via Grönköpings Veckoblad konstatera att “uttrycket ‘gå som på räls’ rekommenderas inte längre av den kommunala språknämnden härstädes sedan detsamma, till följd av alla försenade eller helt uteblivna järnvägståg, numera har erhållit en starkt negativ laddning”.
Nej, det är inte den moderata infrastrukturministern som är i farten igen. Samma minister som under järnvägskaoset fällde de bevingade orden ”De får väl fira jul någon annan dag”. Inte annandagen, då var det lika illa. Kanske hade hon midsommarafton i åtanke, men då går väl inte tågen på grund av det är för varmt eller för att människor vill åka tåg. Catharina Elmsäter-Svärd, som den ansvariga ministern heter, tycks – för att använda sig av Ulf Lundell – anse att ett inställt tåg är också ett tåg.
För det avreglerade SJ har idag av regeringen getts en övergripande uppgift.
Inte att få tågen att gå.
Det är totalt underordnat.
Uppgiften är att generera vinst. 600 miljoner på tre år. Vinstkravet lär ligga på över 10 procent per år.

Tågtrafikens sönderfall är en gemensam avreglerad skapelse av den tidigare socialdemokratiska regeringen och den nuvarande skattesänkaradministrationen Reinfeldt.
En regering som helt burits av två visioner i sitt politiska arbete.
A: att få bort den socialdemokratiska regeringen.
B: att sänka skatterna.
C: att sänka skatterna
D E F G H…: att sänka skatterna
I övrigt är det totalt stumt.
Utom den eviga uppmaningen att vi måste se till att statens finanser är i balans så att det finns ett överskott till kommande dåliga tider. Vad Anders Borg utelämnar är att detta sanslösa sparande, medan samhället i övrigt gradvis ruttnar och förfaller, har en huvuduppgift. Nämligen att hålla bankerna och vildsinta spekulationsnarkomaner skadeslösa när nästa kris kommer.

När vi ändå var inne på det här med infrastruktur har det under de senaste veckorna varit oerhört halt på gator och vägar. Framför allt i västra Götaland men även i Stockholmsområdet. Vilket bland annat fått till följd att alla människor med kryckor, rullatorer, sittande i rullstolar under en stor del av vintern har av någon ansvarig politisk myndighet blivit ålagda husarrest. Nästa vinter väntar väl fotboja för dem som trotsar husarresten…
Även här har Grönköpings Veckoblad synpunkter, eller om det är ett referat från ett sammanträde i Stockholms moderatledda kommunstyrelse.

Så här skriver veckobladet:
”Kommunens snöröjningsenhet kommer under de närmaste två veckorna att genomföra en intern planeringskonferens för att lägga fast en åtgärdsplan, vars syfte är att komma till rätta med de aktuella problem som, helt oväntat, har förorsakats av den rådande vinterväderleken. Under dessa planeringsveckor inställs all snöröjning på trottoarer, gator och torg”.
Blixthalka, benbrott, husarrester… vad rör det alliansen.
Satsningar på infrastruktur, icke.
Den som sitter på akuten på grund av halkan får söka tröst i att Reinfeldt annonserat att ett femte jobbskatteavdrag är på gång. Frågan är hur det ska finansieras denna gång.
De arbetslösa, sjuka, pensionärer och andra som inte längre räknas har ju fått finansiera de övriga fyra, tillsammans med utförsäljning av gemensam egendom.
Men med tanke på alliansens uppfinningsrikedom när det gäller att låta de med största behoven betala för dem med de minsta behoven, finns det säkert någon annan utsatt grupp som står för fiolerna denna gång. Uppfinningsrikedomen i att klämma åt de mest utsatta är till skillnad från flyktingpolitiken gränslös.

Regeringen består som bekant av fyra partier. Men i själva verket är det i praktiken en enpartiregering.
De andra befinner sig mer eller mindre i upplösningstillstånd – något som de tyvärr har gemensamt med i första hand Socialdemokraterna.
Ta Centerpartiet som under glansdagarna i mitten på sjuttiotalet som bäst hade runt 25 procent av rösterna. Ett röststöd som framför allt byggdes upp av något som på den tiden kallades gröna vågen, kärnkraftsmotstånd, löntagarfondsstrider och viss mättnad med socialdemokraternas 44-åriga regeringsinnehav.
Då en folkrörelse med djupa fåror in i jordbrukskooperationen. Idag balanserande kring 4 procent.
Utan mål.
Utan mening.
Förutom de obligatoriska attackerna mot facket och en centerledare som efter fyra ytterst talföra år nu själv tycks ha tröttnat på att idissla om den fria företagsamheten, det egna initiativet och den klämkäcka uppmaningen att ”jobba som bävrar”.
Den gnagande bäverhonan i fråga, Maud Olofsson, har under drygt fyra år varit näringsminister. Huvuduppgiften – trogen den egna katekesen – har varit att under värsta krisåren inte göra någonting.
Ty när företagen föll som västerbottniska furor under hyggessäsongen och massuppsägningarna drog fram, var den politiska slutsatsen att inte lyfta ett finger. Men framför allt inte gå in med statliga garantier, än mindre förespråka förstatliganden. Fullt logiskt med tanke på att Maud Olofsson är motståndare till statligt ägande och anser att staten av princip inte skall lägga sig i den privata företagsamheten.

På vilka meriter Maud Olofsson blev näringsminister är oklart. Kanske var det dessa som Aftonbladet berättar om i en ledare den 29 december som gjorde ett så djupt intryck på Reinfeldt när han utsåg henne till näringsminister vid regeringsskiftet 2006.
”Under inledningen av sin politiska karriär satte Maud Olofsson nästan Västerbottens hushållningssällskap i konkurs. Som verkställande direktör drev hon ett dotterbolag med affärsidén att odla svamp. Japansk shiitakesvamp. I Norrland.
När bolaget gick i konkurs hade det över en miljon i skulder och lämnade investerare ruinerade. Västerbottens hushållningssällskap, som grundades med kungligt brev den 24 februari 1814, klarade sig tack vare EU-pengar.”
Tilläggas kan att Centerpartiet därefter satsat på en annan svamp. De tvåbenta svamparna som finns vid Stureplans dryckescentra i Stockholm. Något som heller inte gjort några djupare avtryck på krogfolket på nämnda plats. Centerpartiet har í princip övergivit sitt kärnkraftmotstånd, glesbygden och en aktiv miljöpolitik. Miljöministern i nämnda parti är en Andreas Blek om Nosen som i stort sett inte lyckats med någonting.
Partiet som inte längre företräder någon.
Att hitta nya väljargrupper är nog lika svårt som att odla shiitakesvamp i Västerbotten. Och kanske kan man se som tecken från ovan att händelsen med kajorna som utan förklaring föll döda ner från skyn inträffade i den stad där Centerpartiet en gång föddes. Falköping.

I regeringsunderlaget ingår också Kristdemokraterna och Folkpartiet. Det sistnämna kan lämnas därhän, ty det är i princip ett enfrågeparti. Skolan, skolan och åter skolan… kryddat med lite krigshets, och när tillfället passar attacker mot vår stora östliga granne.
En skola som mätt med en internationell måttstock blivit sämre och sämre efter fyra år med Björklund. En Björklund som påminner en om en gammal lärare man hade i forntiden och som med jämna mellanrum kväkte fram följande käcka budskap: ”För ordning och reda, drill och disciplin, det är vårt motto, det är melodin”, eller en annan djuping hämtad från lärarrummets katakomber som inledde lektioner i fysik och matte med orden: ”Och nu går solen upp över det förbannade Ryssland.”
Med dessa visdomsord stuvade i kånken var man redo att möta vuxenvärlden och arbetslivet. Inte konstigt att man blev som man blev.
Kristdemokraterna och Göran Hägglund tvingas nu i dagarna bita i sig fiaskot med skötebarnet vårdnadsbidraget. Det halvdesperata utspelet om verklighetens folk med sitt Ullared och vardagspussel fick till resultat att verklighetens verkliga folk i än högre grad övergav partiet. Pusslet saknade liksom KD:s politik en hel del bitar för att falla på plats…

Kvar på den politiska scenen står ett parti. Moderaterna utan egentliga utmanare. Inte inom alliansen där de tre små grisarna i nästan allt tvingas acceptera vad stora stygga vargen säger och bestämmer. Till råga på allt har den politiska oppositionen i form av V och S lagt ner sin oppositionspolitik, för att istället koncentrera sin verksamhet till att bevaka och slå vakt om olika positioner inför kommande partikongresser.
För att sammanfatta.
Och det är bara att nicka instämmande till dessa klarsynta rader från ledarskribenten i Aftonbladet den 9 januari;
”En regering utan framtidsprojekt. En socialdemokrati som gör det bästa för att förstöra 120 års politiskt förtroendekapital. Och dessutom faller döda fåglar från himlen. Australien invaderas av giftpaddor. Euron håller på att kollapsa. Kina äger Volvo. Anders Borg tappar håret… Inget är sig likt. Förutom att Rolling Stones fortfarande turnerar och Socialdemokraterna fortfarande styrs av samma personer (det kommer de visserligen att göra även efter att jorden gått under också)”, konstaterar Aftonbladets ledare 9 januari.
Välkommen till en galen värld. Välkomna till ett galet Sverige.
Välkomna till moderaternas nattväktarstat.

Himmel och jord må brinna,
höjder och berg försvinna,
men den som tror skall finna
tröst i ett jobbskatteavdrag.

          

I oktober slog Hotell- och Restaurangfacket larm om att man i sin fackliga verksamhet allt oftare kommer i kontakt med människor som kommit till Sverige och utnyttjas av arbetsgivare.

Under mellandagarna kom så ett besked från regeringen att man gett Migrationsverket i uppdrag att redogöra för hur man som myndighet möter de arbetsgivare som missbrukar möjligheten till arbetskraftinvandring.
– Jag ser positivt till att regeringen visar vilja att göra någonting, tyvärr är deras åtgärd ett slag i luften, säger Ella Niia, förbundsordförande för Hotell- och Restaurangfacket, på förbundets hemsida.
– De människor vi möter ute på arbetsplatserna, som många gånger utnyttjas å det grövsta av sina arbetsgivare, är fullständigt livrädda för att bli av med sitt arbete och därmed sin legala rätt att vistas i Sverige. Så länge rätten för dessa människor att bo och arbeta i Sverige är knuten till arbetsgivare kommer de aldrig att våga protestera – och de oseriösa arbetsgivarna kan fortsätta med sin verksamhet, säger Ella Niia.
KP

          

Det går inte att leva på en lön på 16 kronor i timmen. Det går inte att arbeta 14 timmar om dygnet i 41 dagar i sträck. Det säger sig självt.
Ändå är det vad många människor tvingas göra i Sverige idag när lönsamheten tvingar ned humaniteten i skorna och det går att köpa och sälja människor.

”Slavarbete i vår tid” heter en rapport från Institutet för säkerhets- och utvecklingspolitik som kom i december. I den står att läsa att Sverige, i sällskap med Storbritannien, Finland och Italien, har störst problem med handel med människor för arbetskraftsexploatering – något som märks särskilt i byggbranschen.
Utredarna som skrivit rapporten har uttalat sig om att det handlar om organiserad internationell brottslighet och att de än så länge bara skrapat på ytan av ett mycket mer omfattande problem. Det ges även belägg för att finanskrisen lett till ökad handel och exploatering.
Byggnads ordförande Hans Tilly har i ett pressmeddelande sagt att regeringen är ansvarig för att utländska gästarbetare utnyttjas på svenska arbetsplatser. Han pekade på de nya regelverk för arbetskraftsinvandring från länder utanför EU som regeringen införde för två år sedan. Följden av regelverket blir att utländska arbetstagare hamnar i en orimlig beroendeställning till sina arbetsgivare; exploateringen kan börja.
En annan orsak till problemet, enligt Hans Tilly, är Lavallagen eftersom den gör det svårare för facken att ingripa mot missförhållandena. I det tidigare nämnda pressmeddelandet uppmanar han migrationsministern och arbetsmarknadsministern att ändra lagen. Migrationsverket har tillsatt en samordnare för frågorna.
Emma Lundström
emma@internationalen.se

          

Byggbolaget Botrygg hotade en byggnadsarbetare med stämning sedan han på sin blogg kritiserat företaget för att strunta i säkerheten.
Stämningen har sedan dragits tillbaka.

Takhöjden för de anställda på en del av landets arbetsplatser börjar närma sig golvnivå. Mest uppmärksammat under de senaste veckorna är de tre arbetare som inhyrts via ett bemanningsföretag på Volvo Powertrain, och som kritiserat företaget på Facebook. Efter det förklarades de tre för inte längre önskvärda på arbetsplatsen. Anledningen var enligt företagsledningen att de uppträtt illojalt mot Volvo och skadat varumärket.
Ett mindre uppmärksammat fall på samma tema är den byggnadsarbetare som efter en olyckshändelse skrev ett inlägg på sin privata blogg där han kritiserade Byggbolaget Botrygg och ställde den retoriska frågan ”När blev vinsten viktigare än livet”?
Händelsen har sin upprinnelse i en byggolycka på en arbetsplats där Botrygg var beställare och där två stålbalkar rasade i marken efter ett fall på sju meter.
Dessbättre skadades ingen, men händelsen fick bland annat regionala skyddsombud att säga att säkerhetsarbetet inte fungerade som det ska, skriver www.lotidningen .se
Byggnadsarbetaren, Calle Fridén, skrev bland annat på sin blogg: ”Att företag som skiter i säkerheten får existera är rent bedrövligt – hur bra känns vinsten för Botrygg om nån dör på kuppen?”
Företagsledningen på Botrygg fick veta detta. Calle Fridén uppmanades att ta bort inlägget från sin blogg. Han vägrade. Svaret blev en stämningsansökan för förtal.
Nu har stämningsansökan dragits tillbaka.
– Har byggnadsarbetaren bara lämnat sin uppfattning, att det är dålig arbetsmiljö på ett företag till exempel, är det inte förtal. Är det dessutom sant, att någon varit nära att stryka med, är det i högsta grad försvarligt att lämna uppgifter. Politikerna har ännu inte lyckats kriminalisera allt vi sysslar med, säger Magnus Ulväng, professor i straffrätt vid Uppsala universitet, till www.lo.tidningen.se

Kjell Pettersson
kjell@internationalen.se

          

Kommer den politiska förändringens vind någonsin att blåsa genom de folkligt valda församlingarna i landet? Visst, en och annan fläkt kommer att få gardinerna i fullmäktigesalarna att fladdra till, men än så länge hänger de stilla och lugna.

För 16 år sedan stod jag senast i talarstolen i Umeå kommunfullmäktige. På det sista fullmäktigemötet för mandatperioden bad jag om att få hålla ett avslutningstal, utanför protokollet och antagligen i otakt med von Ribbings etikettsregler för kommunala politiska församlingar, men väl för att lämna kommunpolitiken med flaggan i topp.
Det blev applåder, många fina omdömen och en tår rann på kinden när en av moderatdamerna beklagade min förlorade fullmäktigeplats. Smickrande. Eller kanske vi ska kalla det pinsamt. Blev inte avtrycket större än kollegiala ryggdunkningar?

Den gången blev det en mandatperiod. Vänsterpartiet bröt upp samarbetet med Enad Vänster, och i valet 1994 saknades ca 50 röster för ett eget mandat för Socialistiska Partiet. En viktig lärdom är att den politiska arena som ett fullmäktigemandat innebär, har ett begränsat värde. Hur många välformulerade inlägg som helst i talarstolen kan inte ersätta ett verkligt ingripande arbete i människors vardag.
Mitt fullmäktigemandat är denna gång ett V-mandat. Till skillnad från Enad Vänster finns idag inget organiserat politiskt samarbete. Men det är inte helt okontroversiellt att ett parti upplåter en valbar plats till en medlem av ett annat parti, speciellt när den officiella inriktningen i valet 2010 var en rödgrön allians med nedtonad vänsterprofil.

Vänsterpartiet i Umeå är en aktiv organisation med många nya medlemmar. Den politiska profilen har vinklats vänster för att markera skillnaden mot en betongsocialdemokrati som helst gör upp med moderaterna i plan- och utvecklingsfrågor. Med drygt 11 procent av rösterna för Vänsterpartiet i kommunvalet tvingas socialdemokraterna till en teknisk och politisk uppgörelse för att behålla makten.
Den realpolitiska plattformen är angenäm. Den handlar om att fördela ett kommunalt överskott på 350 miljoner under nästa år och med prognos på fortsatta överskott under mandatperioden. Den politiska överenskommelsen tar upp sociala investeringar, satsningar inom äldreomsorgen, ”hyressänkningar” för skolor och dagis för att frigöra resurser till verksamhet och anställningar, satsning på kollektivtrafik, stopp för all privatisering med mera.

Så långt allt väl. Det återstår att se om det blir som det är tänkt. Att sitta med ett mandat som utgör en del av ett majoritetsstyre kan lätt förvandlas till försvarspolitik. Flankerna ska försvaras mot gläfsande borgerliga interpellationer. Alla förväntas sluta sig samman, självcensuren kommer krypande och plötsligt befinner man sig i ett trögt politiskt block som styrs av socialdemokratiska maktambitioner. Hu, hemska tanke.
Uppgiften för en socialist i fullmäktige är att göra kritiska framstötar mot makten, att sätta nålsticken på rätt ställe och bli en talesperson för arbetarintressena. Det handlar givetvis om inställning. Realpolitik betyder inte munkavle, lika lite som att en klasskamplinje innebär plakatpolitik. Den dag då protesterna, demonstrationerna och strejkerna bryter ut i Sverige likt de har gjort i den kapitalistiska krisens spår ute i Europa, då, om inte förr, kommer man att drabbas av insikten att det är i orkanens öga man befinner sig. Kav lugnt inne, ute stormar det. Det är bara att förse sig med adekvat klädsel som Pohlman skulle ha sagt, och bege sig ut. Till dess handlar det om att orientera rätt i det begränsade utrymmet som kommunallagen ger.

Första fullmäktige blev helt följdriktigt igenkännande leenden från de politiska fossilerna från förr, en ointressant dagordning och en tävlan från alla att dra till sig medias intresse. Så också undertecknad som refererades i lokalpressen.
– ”Det här ska föreställa ett nervöst jungfrutal, men uppriktigt sagt känner jag mig varken nervös, eller jungfrulig för den delen”. Punkt. Apropå att förlita sig på media för att nå ut med en politik.
I övrigt var behållningen att få se Rättvisepartiet Enhetslistans representant i fullmäktige, Jan Hägglund, stå i talarstolen iförd en T-shirt från moderaternas valkampanj med texten ”Sverige behöver ett nytt arbetarparti”. Ett gammalt vad, tydligen. Hägglund är en man som står vid sitt ord. Uppskattande miner och skratt, framför allt från de borgerliga ledamöterna. Kollegialt så det förslår. Tveksamt om det är rätt väg att företräda arbetarintresset.

Jan-Olov Carlsson
intisinternationalen.se

          

Sex fackförbund slår tillbaka mot Mona Sahlins utspel om a-kassan.
I samband med sitt så kallade linjetal sa Mona Sahlin bland annat att det borde införas en så kallad bortre parentes i arbetslöshetsförsäkringen. Efter talet har riksdagsledamöter och ledande socialdemokrater som Sven-Erik Österberg och Thomas Östros uttryckt att de tycker samma sak som Sahlin.

Mer överraskande för en del är det säkert att även IF Metalls ordförande och suppleanten i partiets verkställande utskott Stefan Löfven också ger sitt stöd till det minst sagt kontroversiella förslaget.
– Det är en prioritering man måste göra för att a-kassan ska få legitimitet, sa Stefan Löfven när han intervjuades i SVT:s Aktuellt i förra veckan.
Sex olika fackförbund – fackförbund i samverkan, G 6 – Byggnads, Elektrikerna, Fastighets, Målarna, Seko och Transport – är mycket kritiska till sossetopparnas inställning.
Så kritiska att de gemensamt protesterar mot utspelet.

Byter fot
– Ersättningen i a-kassan är redan idag så låg att hela livet omkullkastas för många vid arbetslöshet. Att dessutom slänga ut människor från försäkringen som inte lyckats få ett jobb inom en viss tid, genom att införa en tidsgräns i ersättningen, kan vi aldrig acceptera, skriver de sex i ett uttalande.
Den fackliga positionen från facken är att utslagningen på arbetsmarknaden kommer att öka, så även klyftorna mellan de som har ett jobb och de som är arbetslösa.
– Det är förvånade att ledande socialdemokrater nu helt byter fot utifrån de vallöften som ställdes upp gällande a-kassan under valrörelsen.
De sex facken håller fast vid det beslut som LO-kongressen fattat, det vill säga att taket i a-kassan höjs så att de allra flesta löntagare får 80 procent av lönen och att avgiftssystemet för a-kassan blir mer rättvist, så att alla har råd att vara med.

Kjell Pettersson
kjell@internationalen.se

          

Det borde vara dags för en verklig gräsbrand i vårt Metallförbund. Ett metalluppror där medlemmarna pensionerar sin ordförande, Stefan Löfven – eller snarare skickar honom till den fackliga åldringsvården.

I en intervju nyligen för Aktuellt om en eventuell ny roll som ordförande för socialdemokraterna valde han att stolt – och glad som en nybliven pappa – visa upp en bild där han satt i det svenska stridsflygplanet Jas Gripen. I och för sig fullproppat med amerikanska strategiska komponenter. Men ändå. Det var den bild av sig själv som han ville visa upp för det svenska folket. Svensk verkstadsindustri när den är som bäst. Med metallbasen i cockpiten…
Samtidigt piskades ”Ungdoms- eller Lärlingsavtalet” igenom på Metalls avtalsråd. En ren lönedumpning där arbetsgivarna ska kunna hyra in ungdomar – upp till 25 år – för skitlönen 12 481 kr/mån.

I går var det dags igen. Redan efter Mona Sahlins avskedstal eller snarare ”undergångstal” applåderade Löfven så högt det gick:
”Det var ett väldigt bra tal. Hennes stora styrka var att hon vågade ta upp frågor där vi behöver en förändring, som A-kassan. Hon tog upp betydelsen av att se A-kassan som en omställningsförsäkring.”
Nu fyller han i för SVT Aktuellt. ”A-kassan kan inte vara för evigt utan måste tidsbegränsas”. Med Löfvens borgerliga världsbild måste man välja. Höja taket i A-kassan så att fler får ut 80 procent under en kort tid. Vad han själv med Reinfeldts språkbruk väljer att kalla ”omställningsförsäkring”. Eller en något längre omställning men då med lägre tak. För att ge A-kassan ”legitimitet” väljer han själv det första alternativet.
Vad Stefan Löfven glömt och Mona Sahlin aldrig ens funderat över är att A-kassan – som historiskt varit fackföreningsrörelsens livsnerv – inte är en kortfristig försäkring. Inte en humanitär inrättning där man ska dela med sig lite av medlidande med dem som blivit av med sina jobb. Det handlar vare sig om välgörenhet eller bidrag. Det handlar om en klassolidaritet där de som har arbete med en hygglig lön motverkar lönedumpning, en försämring av de egna lönerna, genom att garantera de arbetslösa ett sådant försörjningsläge att dessa slipper att jobba för skitlöner.

En hög A-kassa, inte ”i evighet” utan i väntan på ett nytt jobb med hygglig lön. Det är då vi hindrar arbetsgivarna från att försämra lönerna för alla arbetande människor. Med denna fackliga utgångspunkt går inte kampen för en bra A-kassa att stämplas som en rörelse för ”bidragstagare” eller ”förlorare”. Då blir den i stället en facklig och politisk strid för löner som vi alla kan leva av.
Jag vet inte om Stefan Löfven är ute i egen sak när det gäller valet av ny ordförande i SAP. Det mer troliga är att han plogar framför Sveavägens entré för Sven-Erik Österberg, som är en av de hetaste kandidaterna i partiets jakt på en ersättare till Sahlin. Men när det gäller Löfven handlar detta inte bara om vem som ska leda SAP.
Det handlar om vem som ska leda IF Metall. När förbundets avtalsråd röstade om ”Ungdomsavtalet” var det en mycket knapp seger för ledningen. Man vann med den historiskt svaga siffran 76-71. När förbundets ordförande nu dumpar A-kassan är det dags att bygga ett verkligt Metalluppror där verkstadsgolven gungar och bågnar av all vrede. Löfven måste dumpas.

Göte Kildén
intis@internationalen.se

          

Den fackliga tjänstemannaorganisationen Unionen har presenterat ett material där det framgår att övertidsarbete i strid med lagar och avtal förekommer på åtta av tio privata företag.

– Det är alarmerande uppgifter. Det bekräftar bilden av att det är de anställda som får betala priset för att hålla företagens lönsamhet på bekostnad av sin hälsa, säger Josefin Brink, arbetsmarknadspolitisk talesperson för vänsterpartiet.
Josefin Brink konstaterar att det är uppenbart att företagen pressar de anställda allt hårdare i finanskrisen spår.
– IF Metalls medlemmar pressades att gå med på ett särskilt krisavtal med lägre lön. Tjänstemännen pressas istället att jobba mer och mer övertid. Personalen får betala för att aktieägarna ska hållas nöjda och lugna när kvartalsrapporterna ska redovisas.
– Trenden finns tyvärr på hela arbetsmarknaden. Arbetsgivare vill ha minimal bemanning för att få ut maximal vinst av varje anställd. Resultatet blir en arbetsmarknad där allt färre jobbar allt mer samtidigt som arbetslösheten biter sig fast. Det växande övertidsberget är därför ett problem som angår betydligt fler än Unionens medlemmar, det är ett samhällsproblem, konstaterar Josefin Brink.

KP