Är festen verkligen över???

Är festen på Wall Street över ?

-The party is over, sa Kongressens ordförande Nancy Pelosi när hon i natt svensk tid högtidligt förklarade att krispaketet var klart.

-Detta är sista gången som amerikanska skattebetalares pengar kommer att användas till att rensa upp efter Wall Streets överdrifter hotade Nancy Pelosi. Det ursprungliga förslaget skjöts i sank av en republikansk minoritet som tyckte sig se en skräckinjagande socialism i vitögat. Kompromissen i natt är bara en mindre ansiktslyftning för att ge paketet en mer acceptabel nuna. Men egentligen har inget av vikt lagts till eller tagits bort. Det är fortfarande 700 miljarder dollar i skattepengar som ställs till numera lite skamsa men ändå lika giriga bankirers förfogande. I ersättning ska staten KANSKE i framtiden få del i vinster som dessa uppstöttade bankerna kan tänkas göra. De herrar(alla är herrar) som så toltalt misskött sig att hela det finansiella systemet riskerar att rasa samman kommer att få nöja sig med fallskärmar med något mindre omkrets. Ingen risk för fritt fall.  Och till sist sägs det att vissa husägare med lån de inte kan betala av just nu kommer att få hjälp. Hur är inte preciserat.

-Festen är över för Wall Street, sa Nancy Pelosi. För de som inte har allt för kort minne sa upprörda politiker samma sak efter finansskandalen kring Enron och Citibank. Då trodde många att intentionerna var äkta. Sub-primeskandalen visar att all optimism var ogrundad.

-Festen är över!! Tror du inte på den historien kan jag dra en annan.

I natt beslöt regeringarna i Benelux att snabbt hosta upp 11,2 miljarder euro, cirka 100 miljarder kronor, för att rädda Fortis, regionens största bank. Forrtis aktiekurs har fallit med över 80% på ett år trots att banken inte haft någon större exponering mot de amerikanska bostadslånen. Nattens räddningsförsök innebär att skattepengar ska användas för att garantera Fortis fortsatta aktiviter och i utbyte kan staten erhålla fortisaktier i garanti. Egentligen har Fortis inte gjort några större misstag de senaste åren och ändå hänger bankens fortsatta existens i en tunn lina. Aktiens kursfall ledde till en akut likviditetskris som redan i dag måndag hade kunnat fälla Fortis och därmed skapa en akut finanskris i hela Europa, eftersom Fortis tillhör giganterna på kontinenten. Det var därför som de tre regeringarna i Benlux plus Europeiska Centralbankens ordförande deltog i nattens uppgörelse.

-Nu är det slut på festen även i Europa!!  Tror du inte på den historien kan jag dra en till. Nej, det räcker så här. Det kommer fler dagar med nya rubriker.

-Staten räddar kapitalisterna! Den belgiska dagstidningen Le Soirs feta framsida är naken sanning.

I Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,AB2,Sydsvenskan,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Har kapitalismen fått fnatt? (3)

Har kapitalismen fått fnatt ?

(Del 3 av 3.)

Likt en kolloss på lerfötter som redan fallit och som inte utan hjälp kan resa sig. Är det den sanna bilden av finanskapitalets hissnande äventyr den senaste tiden?

I den här texten som publiceras som en följetong i tre avsnitt ska jag försöka ge svar på några grundläggande frågor.

-Har finansmarknaden skapat en kris den inte kan hämta sig ifrån ? Är spelet över för guldgossarna på Wall Street och i Londons city ?

-Erbjuder nyliberalismen ett trovärdigt alternativ för framtiden ?

-Är lösningen en återgång till den « gamla goda industrikapitalismen » ?

Sista och tredje delen


Som om det regnar…

Vilka blir konsekvenserna av den pågående finanskrisen ? Blir det som många gånger förr några hektiska veckor under vilka småsparare förlorar skjortan och sedan återgång till ‘business as usaul’ ? Eller upplever vi ett nytt 1929 ?

Den som det visste kunde kallt räkna med att bli mycket rik, under förutsättning att redan äga tillräckligt för att spela i « finanskasinot ». Men inte ens Warren Buffet eller George Soros äger en kristallkula med de kvaliteterna. Osäkerheten är det enda säkra i situationen.

Vissa perspektiv verkar dock uteslutna. Till att börja med kan inte de enorma underskotten i den amerikanska ekonomin bara fortsätta att växa som om inget hänt. De amerikanska hushållens och företagens skuldsättning är så enorm att den förmodligen redan nått sin maxigräns. Redan nu rapporteras om fallande konsumtion på kredit och det lär nog förbli så under relativt lång tid. Husbyggandet är nere på sin lägsta nivå på decennnier och bilförsäljningen en ren katastrof för framför allt de tre amerikanska bilbolagen, GM, Ford och Chrysler. Dessutom innebär dagens kris att inflödet av pengar från utlandet, som hittills finansierat de amerikanska underskotten, kan minska. Den stora osäkerheten kring landets banker och riskfonder kyler effektivt ner utländska investerares entusiasm för den amerikanska marknaden och dollarn. Speciellt så länge som George Bushs akuthjälp på ett tusen miljarder dollar inte ännu visat om den önskade stabiliteten kan uppnås.Att en ekonomisk recession följer i krisens spår råder det knappast någon tvekan om.

Recession i USA betyder helt säkert recession i Europa. Ekonomierna på Atlantens två sidor är så intimt sammanflätade, speciellt finanssektorn, att det knappast går att undvika. Det är redan den Europeiska Centralbankens politik en garant för. ECB har bara en uppgift, som dess ledning alltid stirrat sig blind på , och det är att hålla inflationen under två procent. Den har ingen industripolitik och inte ens en gång en politik för eurons växelkurs i förhållande till dollarn och andra valutor. EU-kommissionen har ingen ekonomisk politik för de 27. Varje lands regering försöker att dra det värmande täcket så långt upp över öronen som möjligt utan att bry sig om de sociala och ekonomiska konsekvenserna för helheten.

Finanskrisen kommer att dra med sig den reella ekonomin i en kraftig recession, både i USA och Europa. Om eftervärlden kommer att jämföra den med följderna av kraschen 1929 går inte att besvara i dag. Men de ekonomiska och sociala konsekvenserna för den arbetande befolkningen blir svidande. Akutplanen i USA visar att de härskande inte tänker låta de som spekulerat ekonomin i botten betala för vad de ställt till med. Räkningen hamnar på skattekontot och till det kontot bidrar de rika inte med många ören.

Omfördela alla rikedomar

Vad blir nu kontentan av dessa rader ? Svaret på de inledande frågorna är inte entydiga. Jag tror uppriktigt att den pågående finanskrisen för en bra tid framöver ruinerat guldgossarnas perspektiv på fortsatt roulettspel. Men om krisen inte får en politisk lösning så kommer allt att återgå till det normala, det vill säga nya finansbubblor som avlöser varandra. Jag tror också att den rent nyliberala idén om den självreglerande marknaden fått sig ett slag under bältet den inte kommer att kunna resa sig från. Statens roll för att stötta upp kapitalismens behov att skapa vinster och realisera dem på marknaden kommer att öka. Däremot är det ett definitivt nej till den sista frågan. En återgång till « gammal god industrikapitalism » à la sextiotalet är uteslutet.

Det finns däremot ett socialt och politiskt svar på de ekonomiska kriser som tätare än titt drabbar omvärlden. Det räcker med att göra en enorm omfördelning av de rikedomar som skapas. En drastisk höjning av de arbetandes andel av produktionsresultatet parallellt med en stor omfördelning av rikedomar till de fattiga i fattiga länder. Men det är inte en lösning som vår riksdag, EU-parlamentet, Vita Huset eller FNs generalförsamling kommer att förespråka. Det är en lösning som bara kan uppnås i kamp på gator och torg, i fackföreningar och på alla nivåer där det är möjligt att ropa ut - En annan värld är möjlig och absolut nödvändig.

I andra media:DN1,DN2,ABE24,AB2,Sydsvenskan,GP,ST,ETC,Arbetaren,

Dagens Arena,DN3,SVD1,SVD2,Politiken,DN4,DN5,SVD3,Sydsvenskan2,AB3,

SVD4,Politiken2,Dagens Arena2,DN6,DN7,SVD5,AB4,DN8,DN9,DN10,SVD6,

SVD7,SVD8,Sydsvenskan3,Sydsvenskan4,DN11,DN12,SVD9,AB5,AB6,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bloggar:Svensson,Ekonomikommentarer,

Ska ärkebiskopen krossa börsbusens dataskärmar?

På direkten!

Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte

alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.

Sedan några dagar är världens ideologier – och trosföreställningar – omskakade av tumulten på världens finansmarknader. I Storbrittannien höjer nu den Engelska Kyrkans två främsta företrädare, Rowan Williams ärkebiskop av Canterbury och John Sentamu ärkebiskop av York, sina kräklor ( herdeliknande stavar ) och hytter ilsket mot City och Wall Street. Främst vänder sig Williams mot dem som bara byter papper utan annan mening än att tjäna pengar. Sentamo kallar börsfolket för ”bankrånare”. Det är bara att hoppas att Gud hör deras böner. Varför inte följa i Jesu fotspår och driva bort alla börsmäklare? I Bibeln läser vi ju hur Jesus drev ut månglarna från Jerusalems tempel. Visst kunde alla kyrkans präster och biskopar nu bli till sanna förebilder för sina församlingsmedlemmar. Den svenska kyrkans ärkebiskop, Anders Wejryd har varit tyst i församlingen ända sedan han blev vald för två år sedan. Varför inte ta kräklan i högsta hugg och krossa  börsbusarnas blåskimrande dataskärmar…

I United Socialist States of America, USSA, är samtidigt den politiska eliten i full färd med att ”socialisera” marknadsliberalismens hjärta: Wall Street , med dess pulserande och fria kapitalmarknader. Karl Marx ler gott i sin himmel…

Här en teckning från Z-Net som visar den amerikanska politibyrån I maj i år:

Fri marknadskommunism? Smörja de rika och suga ut de fattiga?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SDS1,SDS2,SDS3,AB1,AB2,Politiken,

-Ett ekonomiskt Pearl Harbor

På direkten!

Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte

alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt

sätt.

Vem ska betala ?

-Ett ekonomiskt Pearl Harbor. Så kallar den amerikanska finansgurun Warren Buffet den aktuella krisen. Han menar också att det inte är tid för käbbel i Kongressen om vem som bär ansvaret för situationen och vem som ska straffas.

Men det är just här problemet med George Bushs ”bankakut” ligger. Vem ska betala krisen och till vilket pris?  Warren Buffet kommer inte att förlora pengar i krisen. Det var därför han hostade upp 5 miljarder dollar och investerade dem i en av de två kvarvarande invsteringsbankerna -Goldman Sachs. Buffet är övertygad om att Kongressen kommer att anta ”räddningspaketet” och kan då räkna med stora vinster när Goldman Sachs börsvärde stiger.

Vissa medlemmar av Kongressen stretar emot eftersom de ännu har en gnutta hut i kroppen. Bushs och FEDs förslag innebär nämligen att köpa ut alla bankrutta spekulanter med skattepengar utan någon garanti för att dessa pengar någonsin kan fås tillbaka. De obetalda lån och värdepapper som bygger på osäkra bolån är nämligen nästan omöjliga att vädera i dagens läge. Vem vet hur mycket ett osäljbart hus är värt i ett kvarter fullt av andra osäljbara hus? Vissa banker värderar i dag dessa ”sub-prime”-lån till 20 öre per krona. Om den amerikanska regeringen går in och löser ut de bankrutta spekulanternas lån till 45 öre per krona så kommer bankerna och riskfonderna undan med miljoner i vinster medan skattebetalaren står för fiolerna.

Det är den verkliga vitsen med Bushs plan. Inte ett öre ska tas från de rika. Låt de som redan har det svårt städa upp skiten. Vare sig McCain eller Obama föreslår en radikalt annan lösning. Det säger allt om alternativen den 4e november.

I media: DN4,DN5,SVD3,Sydsvenskan2,AB3,SVD4,Politiken2,Dagens Arena2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Har kapitalismen fått fnatt? (2)

Har kapitalismen fått fnatt ?

(Del 2 av 3.)

Likt en kolloss på lerfötter som redan fallit och som inte utan hjälp kan resa sig. Är det den sanna bilden av finanskapitalets hissnande äventyr den senaste tiden?

I den här texten som publiceras som en följetong i tre avsnitt ska jag försöka ge svar på några grundläggande frågor.

-Har finansmarknaden skapat en kris den inte kan hämta sig ifrån ? Är spelet över för guldgossarna på Wall Street och i Londons city ?

-Erbjuder nyliberalismen ett trovärdigt alternativ för framtiden ?

-Är lösningen en återgång till den « gamla goda industrikapitalismen » ?

Del 2

Service och sociala behov

Vare sig den « parasitära » eller den « funktionella » förklaringen av finanskapitalets makt visar på de verkliga banden mellan finansen och den « reella » ekonomin. Sedan flera decennier ändras människornas sevice- och konsumtionsbehov i de avancerade industriländerna. Oavsett om ett land regerats av nyliberaler eller socialdemokrater har de sociala behoven av mer service, både privat och offentlig, ökat stadigt. Äldrevård, undervisning, sjukvård, fritidsutbud, kulturell aktivitet och annan verksamhet som inte, likt tillverkningen av bilar och kylskåp, kan utlokaliseras eller inte tillåter stora produktivitetsökningar har blivit allt viktigare i samhällsekonomin. Den utvecklingen är upphov till en djup motsätttning mellan den kapitalistiska ekonomins privata karaktär, behovet att ackumulera kapital via en allt större vinstrealisering, å ena sidan och å andra sidan att servicesektorn (i dess vida mening) i samhället inte erbjuder goda tillfällen för det privata kapitalet att göra tillräckligt vinstgivande investeringar. Det verkar bli allt svårare för det privatägda kapitalet att hitta lönsamma investeringsobjekt i ekonomins skilda branscher. Ingen produkt har hittills kunnat ersätta bilens och dess underbranschers enorma betydelse för kapitalismens utveckling. Här finns den verkliga orsaken till finanskapitalets till synes oemotståndliga tillväxt och dominans i den moderna ekonomin. En allt större del av vinsterna förs över till spekulation och annan skadlig verksamhet i finanssfären däför att det just saknas andra goda alternativ ur kapitalägarnas synvinkel, inte för att det är mycket mer lönsamt. I den ovan nämnda FN-rapporten visas att investeringarnas andel av världens samlade bruttonationalprodukt sjunkit från 1970 fram till i dag, från cirka 25 procent till 21 procent. En « liten » procentuell minskning men som i reda pengar svarar mot tusentals miljarder kronor per år. Samtidigt har däremot de finansiella investeringarna i utlandet ökat sin andel från cirka 5 procent av världens BNP 1980 till inte mindre än 20 procent i dag. Med finansiella investeringar avser FN enbart spel med aktier, obligationer och andra värdepapper men inte direkta utländska investeringar i produktion av varor och tjänster. Innebörden av det är att en allt större del av de rikedomar som skapas i produktionen av varor och tjänster tar sig en omväg via finanssfären för att där satsas i spekulation och spel som eventuellt kan ge fördubblad avkastning. Men i finanssfären som helhet skapas det inga rikedomar. Där omfördelas de bara i enlighet med olika kapitalgruppers, fonders och enskilda kapitalisters relativa styrka. « Kasinoekonomin », « djungelkapitalismen », « katastrofkapitalismen » och alla andra begrepp som pekar på finansens stora roll slår fel om de ger intryck av att finansen svävar fritt över den « verkliga » ekonomin. De är två delar i intimt beroende av varandra och som tillsammans utgör en enhet. Den ena kan inte fungera utan den andra och vice versa.

Delvis privatisering

Nyliberalismens svar på att de sociala behoven tar upp en allt större plats i människans vardag går ut på att splittra existerande offentlig och samhällelig aktivitet i « olönsamma » och « lönsamma » bitar. För att skapa investeringsmöjligheter även i det offentliga delas exempelvis posten upp i småbitar där aktiviteter med stora vinstmarginaler som pakettransporter lämnas över till det privata kapitalet. Utdelning av pensioner och annan service till de äldre i avlägsna orter får skötas på annat sätt. Det är inget man kan göra stora pengar på. Innebörden i privatiseringen av offentlig verksamhets olika delar är att offentliga tjänster omvandlas till varor att realisera på kapitalistiska marknader. Men den processen kan bara ske genom en kraftig degradering av de anställdas sociala situation. Stress, konkurrens, anpassningsbarhet till alla försämringar, osäkra anställningsvillkor, flextid, korttid, nattid och alla andra varianter av intensifierad exploatering av arbetskraften blir en nödvändighet för kapitalägarna. En politiskt organiserad försämring av de sociala skydsnäten blir en förutsättning för privatkapitalismens intrång i den offentliga sfären. Detta plus det aktuella finanskaoset hjälper en idé att sakta bryta sin väg in i medborgarens medvetande- den att det nyliberala projektet tar död på sig självt och att kapitalismen får allt svårare att erbjuda ett perspektiv som legitimerar det samhällssystem vi lever i.

I andra media: DN1,DN2,ABE24,AB2,Sydsvenskan,GP,ST,ETC,Arbetaren,

Dagens Arena,DN3,SVD1,SVD2,Politiken,DN4,DN5,SVD3,Sydsvenskan2,AB3,

SVD4,Politiken2,Dagens Arena2,DN6,DN7,SVD5,AB4,

Bloggar:Svensson,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Har kapitalismen fått fnatt ? (1)

Har kapitalismen fått fnatt ?

(Del 1 av 3.)

Likt en kolloss på lerfötter som redan fallit och som inte utan hjälp kan resa sig. Är det den sanna bilden av finanskapitalets hissnande äventyr den senaste tiden?

I den här texten som publiceras som en följetong i tre avsnitt ska jag försöka ge svar på några grundläggande frågor.

-Har finansmarknaden skapat en kris den inte kan hämta sig ifrån ? Är spelet över för guldgossarna på Wall Street och i Londons city ?

-Erbjuder nyliberalismen ett trovärdigt alternativ för framtiden ?

-Är lösningen en återgång till den « gamla goda industrikapitalismen » ?

Leve krisen…

Så kan man naturligtvis inte säga eftersom miljontals arbetande människor kommer att drabbas av den recession som följer i finanskrisen spår. Ändå finns det ett visst fog för leveropet. Krisen är så allvarlig och marknadens totala oförmåga att reda ut det kaos den själv skapat visar på ett övertydligt sätt att den nyliberala dogmen om att självreglering utan offentlig insyn och styrning skapar den bästa av världar är inget annat än just en dogm. Verkligheten visar sig vara en annan. Nämligen den att vanliga skattebetalare nu ska ställa upp med kanske tusen miljarder dollar för att rensa upp i träsket.

Det har varit mode att kalla dagens ekonomi för kasinokapitalism, finanskarusell och andra liknande beteckningar för att beskriva hur finanssfären i den globaliserade kapitalismen tagit makten över det traditionella industrikapitalet. Och visst finns det fakta som berättigar modet. Finanstidningen The Economist skriver i en ledare i senaste numret att i fjol tog de amerikanska finansbolagen hand om 40 procent av den samlade företagssektorns profiter. När den nyliberala offensiven drog igång i början av 80-talet var deras andel av vinsterna bara 10 procent. Tidningen skriver att det motsvarar 1 200 miljarder dollar i mervinst under perioden än om andelen hade legat kvar på 10 procent. Inga fickpengar precis. Rättare bestämt 7 200 000 000 000 kronor med dagens växelkurs. Med de pengarna byggdes inga skolor, sjukhus och ålderdomshem. Det blev i stället lyxvillor med typ 20 badrum och 40 garage och (inte eller) lyxjakter med prislappar på 200 miljoner dollar.

Parasitär eller funktionell?

Det är lätt att med exempel som ovan förlora sig i analysen och ge intryck av att i finanssfärens glittrande värld skapar man pengar med pengar. Som om bankernas och riskfondernas avdelningar för värdepappershandel svävade fritt över samhället och den reella ekonomin. Som om manna ramlade från himlen utan att någon behöver anstränga sig.

Men man måste fråga sig vilket är det verkliga förhållandet mellan den ekonomi som producerara varor och tjänster och finansens luftslott? Det pågår sedan länge en debatt mellan ekonomer om finansens roll i första hand är parasitär eller funktionell.

Det är lätt att peka på den parasitära aspekten och hämta hem ideologiska poäng med termer som kasinokapitalism och djungelkapitalism. Men att inskränka sig till att se enbart den parasitära sidan leder oftast debattören till slutsatsen att det räcker med att reformera kapitalismen, ge den en gammaldags ansiktslyftning, för att ordningen ska återställas. Det är socialdemokratins grundläggande recept. Lite fler regler och ett mer etiskt uppförande av marknadsaktörerna och biffen är ordnad.

För de som ser till finansens funktionella roll är branschens periodvisa « överdrifter » utan större betydelse. Värdepappershandeln i alla dess former är nyttig för ekonomin. Det är bara smörjmedel som får hjulen att gå runt. Om vissa skor sig ordentligt spelar ingen roll. De positiva effekterna sipprar ner i samhället och även de sämst ställda får sin lott. Men det nyliberala smörjmedlet innehåller lite väl mycket grus. I finanskris efter finanskris påminns vi att marknaden regelbundet gräver ner sig i en grop den bara kan komma upp ur med hjälp av dina och mina skettepengar. Den « funktionella » förklaringen förklarar i själva verket ingenting eftersom vi på intet sätt får veta varifrån alla stormrikas pengar kommer ifrån.

Rakt ner i fickan…

Källan till dessa rikedomar finns i det förändrade styrkeförhållandet mellan kapitalägarna och den lönearbetande befolkningen. Den nyliberala offensiven lyckades förändra hur de i samhället producerade rikedomarna fördelats mellan kapital och arbete. I samtliga industriländer har de lönearbetandes andel av de värden som produceras minskat kraftigt. Samtidigt investerar inte längre kapitalägarna lika mycket av de realiserade vinsterna. I stället går de direkt i fickorna på aktieägarna i form av högre utdelning per aktie. FNs « World Economic and Social Survey 2008 » visar att i alla OECD-länder(utom Island, Belgien och Spanien) har investeringarnas andel av den totala vinsten sjunkit till förmån för utdelningen till aktieägarna. Det är källan till finansens allt större sperkulativa roll i dagens värld. Men det innebär inte att det finns någon större motsättning mellan finanskapital och industrikapital. De går mer hand i hand för att tillsammans hålla nere de lönearbetandes andel av vad som produceras. Det är därför ingen statistisk tillfällighet att ökade vinster i finanssfären gått parallellt med uppkomsten av massarbetslöshet efter « den gyllene periodens » fulla sysselsättning och stadigt ökande reallöner. Liksom den är parallell med framväxten av en ny fattigdom och ökade skillnader mellan fattiga och rika länder. I den meningen är finanssfären smörjmedel i ekonomin, men bara för att underlätta realiseringen av alla vinster på en global kapitalmarknad utan gränser. I « kasinoekonomin » skärper finanskapitalet konkurrensen mellan de olika existerande kapitalgrupperna i världsskala.

I andra media: DN1,DN2,ABE24,AB2,Sydsvenskan,GP,ST,ETC,Arbetaren,

Dagens Arena,DN3,SVD1,SVD2,Politiken,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Krona eller klave spelar ingen roll på Wall Street…

På direkten!

Fantomen, eller den vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte

alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.

Krona och klave spelar ingen roll på Wall Street

Nu ska de amerikanska skattebetalarna ställa upp och lösa ut alla skulder som banker och bolåneinstitut har utestående hos kunder som inte kan betala och som aldrig borde ha fått låna pengar utan garantier. Men ingen kommer att fråga dessa skattebetalare vad de tycker. I stället ska en trio av mäktiga män bilda en kommitte med uppgift att hindra en finansiell kollaps. Hank Paulsen -finansministern, Ben Bernanke –FEDs chef och Timothy Geithner- orförande i Bank of New York är gubbarna som ska fixa det.

- Om de lyckas kan de stoppa den ekonomiska nedgången och leda en omstrukturering av Wall Street med ett minimum av skada. Om de misslyckas kan priset bli miljontals förlorade jobb, trillioner förlorade dollar och en förtroendekris för den globala kapitalismen, skriver Washington Post i dag.

Hur ser receptet ut ? Köp upp alla skulder från bankerna och låt dem behålla alla vinstgivande tillgångar.

För alla spekulanter och girigbukar på Wall Street är det ljuvlig musik.

Krona eller klave spelar ingen roll.

Krona = mina vinster.

Klave = dina förluster.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,Sydsvenskan,

Andra bloggar: En E-handlares bekännelser,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Girighet utan gränser.

Girighet utan gränser bakom krisen

Av Benny Åsman

I går djupdök världens börser. Sent på kvällen svensk tid hade Wall Street stått på näsan ordentligt. Inte sedan 11 september 2001 har börsen tappat över fyra procent under en dag. Det enorma i Lehman Brothers fall och Merill Lynchs försäljning till Bank of America tränger nu in i aktieägande fonders och privatpersoners medvetande och skakar om förtroendet för den ohämmade kapitalismens förödande konsekvenser på det ekonomiska livet.

Svarta tisdagen i oktober 1929. Dagen då desperata finansherrar kastade sig ut från högsta våningen

Bakom krisen ligger inget annat än de stora kapitalägarnas gränslösa girighet. För det är så finanskapitalismen fungerar när den får härja fritt utan strikta regler för utlåning och spekulation.

-Detta är kapitalism. Lehman Brothers och Merill Lynch satsade hårt på bolånemarknaden och misslyckades totalt, sa en upphetsad reporter på CNN i morse. Så sant, så sant.

-Vissa vinner och andra förlorar , sa gurun Alan Greenspan lakoniskt i går. Ni får skylla er själva menade han. Vad han inte sa var att han som chef för den amerikanska centralbanken FED lyfts till stjärnorna av all världens ”experter” och politiska ledare för den räntepolitik som under mer än ett decennium gjort den ohämmade spekulationen möjlig. Efter IT-kraschen, som han vägrade se anlända, sänkte FED räntan till i praktiken nollränta och la grunden för den spekulationsbubbla på bostadsmarknaden som nu exploderar i ansiktet på alla girigbukar som skott sig stort på vanliga arbetares behov av tak över huvudet.

Oavsett hur krisen kommer att utvecklas under de närmaste veckorna står det redan klart att den blir huvudtemat i presidentvalskampanjen. John McCain och Barack Obama har redan hakat på för att samla poäng inför den fjärde november..

-Vår ekonomi är i grunden sund. Jag lovar att vi ska städa upp på Wall Street , sa den gamle räven. Att han själv i 25 år suttit i Kongressen och aktivt verkar för den avreglering av finansmarknaden som han nu bespottar nämner han inte.

En missnöjd Alan Greenspan?

- Våra arbetare är de mest uppfinningsrika, hårdast arbetande, bäst utbildade, mest produktiva och konkurrenskraftiga i världen, spann krigsveteranen vidare. Den amerikanska arbetaren betackar sig nog för omtanken. I decennier har McCain verkat i Kongressen för de rikas välfärd och stillatigande sett på när vanliga arbetares reallöner stagnerat, sjukförsäkringarna saboterats och arbetsförhållandena ständigt försämrats.

-Jag lovar att vi aldrig försätter USA i den här situationen igen, sa McCain. Han kunde lika gärna ha lovat att avskaffa kapitalismen.

-Jag säger inte att senator McCain bär skulden för krisen. Men jag anklagar den ekonomiska filosofi han är anhängare av, dundrade Barck Obama tillbaka inför entusiastiska åhörare vid ett utomhusmöte i Colorado i går.

-Barack Obama har inte lämnat många spår efter sig vad gäller reglering av finansmarknaden, skriver New York Times i dag. Det är sant och hur skulle det kunna vara annorlunda. De största bidragsgivarna till hans kampanj har sina kontor på Wall Street. Nu kräver Obama att finansmarknaden ska sättas under mer översyn och att reglerna för bankers och spekulationsfonders agerande ses över. Det behövs säkert. Men det har alla politiker med instinkt att överleva politiskt sagt efter varje större finanskris de senaste trettio åren för att sedan rösta fram ytterligare avregleringar och skattelättnader för de girigaste av alla giriga-bankirerna.

Ingen vet hur dagens kris kommer att sluta.

-Detta händer bara en gång vart hundrade år, sa Greenspan. Det är att tänja lite på decennierna eftersom den stora bank- och börskraschen skedde 1929. Men OK, bildligt talat är det sant. Situationen är explosiv och hur mycket av finanskaoset som kommer att spilla över i den ”riktiga” ekonomin är det omöjligt att förutse. Bland annat på grund av den nyliberala avreglering som hjälpt banker och fonder att spela kasino med mänsklighetens välfärd. Ingen vet i dag hur stora förluster som gömmer sig i finansinstitutens bokföring. Enbart utgången av krisen kommer att visa på djupet i den katastrof som den kapitalistiska girigheten än en gång grävt åt omvärlden.

I media. DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,AB E24,AB2,Sydsvenskan,GP,Politiken1,Politiken2,ETC,DN3,SVD4,

AB3,DN4,DN5,SVD5,SVD6,AB4,AB5,DN6,SVD7,AB6,DN7,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,