Tag Archives: Volvo

IF Metall Västerbotten: Man och kvinna ur huse!

Posted on by
4

► Företaget ska ta ansvar

– andra åtgärder än uppsägningar!

► För en A-kassa som går att leva på!

► Garantier till dem som blir arbetslösa

– inte till bankdirektörerna

► Ett jobbpaket ska fram

– samhället måste ta över

taktpinnen från marknaden!

Med de här kraven sätter IF Metall/Södra Västerbotten ner foten  i morgon. Två protesttåg mot alla varsel om uppsägningar drar då fram genom Umeå. Metallarna från Volvo Lastvagnars stora anläggning för montering av lastbilshytter börjar sin uppmarsch från Olles kiosk utanför fabriksgrindarna och möter sedan sina kamrater från Ålö, Komatsu, Cranab och andra verkstäder i ett gemensamt möte på Rådhustorget. Där talar William Frank, Lastvagnars ordförande, för avdelningens räkning. Jan Olov Karlsson höjer som vice ordförande stämman för samma klubb. Bara i Umeå har 1 433 metallare varslats i år.

”Vi måste skapa opinion. Det här är en allvarlig situation och vi har inte tid att vänta”, menar Per-Erik Johansson, avdelningens ombudsman. William Frank, Metallklubbens ordförande på Volvo Lastvagnar, vill ha en solidarisk uppslutning. ”Vi vill även att de som har kvar jobben kommer. Vi ska vara lojala mot våra arbetskamrater som blivit varslade”, framhåller han,

Klubben på Volvo Lastvagnar blir med sina många medlemmar huvudkraften i protesttåget. Lika generösa som företagets ledning har varit mot sina ägare. Lika avvisande har man där varit mot arbetarnas krav. Klubbens förhandlare har bara fått tvära nej som svar på sina olika förslag. Här är styrelsens egna ord i dess maning till medlemmarna att sluta upp:

Förhandlingarna gentemot företaget har gett ett klent resultat hitintills. Klubbens förhandlare möts med kalla handen av Volvo.

Trots mångmiljardvinsterna påstår företaget att det inte finns pengar för åtgärder för att lindra effekten av uppsägningarna. Vi Metallare ska ta smällen är företagets budskap.

Vi har genomfört mycket

  • Mer än 1300 har skrivit på namninsamlingen som protesterar mot Volvos agerande.
  • Lika många deltog på klubbmötet som antog uttalande mot Volvos varsel.
  • Politiker har uttalat sig om att företagen ska ta sitt ansvar. Inget har till dags dato haft effekt.
  • Vi måste nu ta till ytterligare åtgärder.

Man och kvinna ur huse!
Klubben har tagit initiativ till ett protesttåg lördag 29 november tillsammans med många andra från arbetsplatser runt om i Umeå.

Vi samlas vid Volvo kl. 11.45 den lördag 29 november för att alla tillsammans tåga till Rådhustorget och där sammanstråla med arbetarna från Ålö, Komatsu, Astra, Cranab, m.fl.och gemensamt föra fram våra krav gentemot företag och regering.

Vi kommer att bli många! Ta med dig familj, vänner och bekanta!
Det är dags att visa att vi inte ger oss!
Om vi alla agerar tillsammans kan vi åstadkomma förändring!

Från hyttmonteringen i Umeåfabriken.

Morgondagens demonstration har en oerhörd betydelse. De viktiga steg som tas kanske inte ”stormar himlen”, men de innebär att arbetare för första gången sedan den ekonomiska krisen blev akut tar ett rejält kliv in på den politiska scenen. Budskapet från Västerbotten är att arbetarklassen inte ska betala för den fria marknadens bankrutt. I går försökte Volvo Lastvagnars chef, Staffan Jufors, att bättra på företagets image i en intervju för Göteborgs-Posten: ”Vi gör detta /massuppsägningarna/ för företagets överlevnad och framtid, inte för några jädra analytikers skull”, hävdade han. Journalisten Stephan Lövgren var så angelägen om att inte störa Volvodirektören att han inte ens frågade om extrautdelningen till aktieägarna i våras, på över tjugo miljarder, också var till för ”företagets överlevnad”. På Journalisthögskolorna kanske detta kan användas som en illustration på en feelgoodintervju! I samma tidning, samma dag, skäller Staffan Jufors egen chef, Finn Johnsson, med rätta ut Reinfeldt, Borg och Olofsson för passivitet och ointresse. Men nog f-n är det väl magstarkt när den ytterst ansvarige för massuppsägningarna kan säga att:

”Människor behöver känna att det är någon som bryr sig om vår framtid. Om man är chef måste man visa att det finns hopp.”

Vi ska då ha i minnet att AB Volvo, alltså Volvokoncernen med Volvo Lastvagnar är en egen ”affär”, en formidabel vinstmaskin helt skild från det pantsatta Volvo Personvagnar. Cirka 300 miljoner kronor utslaget på två år. Så mycket skulle det enligt Gunnar Pettersson från Lastvagnars klubbstyrelse i Umeå kosta Volvo Lastvagnar om företaget lät alla varslade ”övervintra” i två år i avvaktan på bättre tider. Det är drygt 10 procent av Volvo Lastvagnars vinst tredje kvartalet 2008. ”Då har vi även räknat in alla skifttillägg”, säger han.

Här öppnar Arbetsförmedlingen en egen filial på Volvo Lastvagnar/Umeå. Inget

ont i sig, men klubbens initiativ till protesttåg pekar med rätta på att lösningarna

är kollektiva, politiska  och samhälleliga.

Demonstrationen i Umeå är raka motsatsen till Verkstadsklubbens uppgivenhet i Göteborg. Det sägs ibland att någon kan lägga en våt filt över all öppen diskussion och alla självständiga initiativ. Men vad som görs i Göteborg är att klubbens ”starke man”, Olle Ludvigsson, gjuter en betongmatta över allt som skulle kunna ifrågasätta företagens och den fria marknadens själviska friheter. Allt hänvisas till att bli ett bekymmer för den enskilde individen. Inte ett ansvar för den kollektiva fackföreningen. Exempelvis ”erbjuds” medlemmarna gratis privatekonomisk rådgivning av Swedbank. Förmodligen en god affär för denna giriga bank. Här kan man spåra upp nya kunder. I sig kanske inget fel, men ingen lösning på krisen. ”När det är tomt i krubban biter hästarna varandra”, brukar det heta. Detta är också vad som kan hända när den egna fackföreningen är så mållös som i Göteborg. Där kan en del enskilda medlemmar då gå så långt att det skyller på facket i stället för att lägga ansvaret på det egna företagets och kapitalismens egen kris. Om man nu ska skoja lite mitt i allvaret kanske det går att säga att någon ”Olles kiosk” likt Umeå där man kan starta en demonstration, det finns inte i Göteborg. Där är det i stället Olle som motar arbetarna i grind…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

I pressen: SVD1,SVD2,SDS1,SVD3,AB1,

Ställ Volvo och regeringen till svars

Posted on by
1

Volvos ledning

och regeringen

måste stå till svars

Så var det dags igen. ”Volvos värde varar”, sa man förr i världen. ”Volvos ledning varslar” säger man i dag. Nu vill man ställa ytterligare 900 arbetare och tjänstemän på gatan. Denna gång är det ”Powertrain” som ska brandskattas på människor. I Skövde ( motorer), Köping (växellådor) och Göteborg ( inköp, konstruktion och produktutveckling ) ska det avhysas folk.

Det som lyser mest ilsket är att ledningen drar ner på konstruktion och produktutveckling. Här är det i stället självklart att stora resurser skulle tillföras för att utveckla de koldioxidfria motorer som behövs i morgon.

– Jag blev förbannad, så enkelt är det. Vi har haft ett löfte ihop med företaget att varsel är sista åtgärden. De har brutit ett löfte och det ser vi väldigt allvarligt på, säger Lars Ask, klubbordförande för IF Metall på Volvo i Skövde.

I veckan som gick samlades 1 500 metallare vid Volvo Lastvagnars anläggning i Umeå på ett sjudande medlemsmöte. Klubben vars demokratiska själ gett energi till initiativ och gemensam samling antog ett uttalande där flera av kraven säkert nu kan komma att resas också av klubbarna vid ”Powertrain”:

”Inom Volvo Lastvagnars båda enheter i Sverige har 1380 metallare varslats om uppsägning. I Umeå har 520 personer varslats och I Göteborg är summan 860 personer. Utöver detta berörs ca 100 visstidsanställda i Umeå som inte får fortsätta sin anställning och ett 70-tal i Göteborg. Arbetslösheten slår med full kraft mot medlemmar och deras familjer i slutet av 2008 och början av 2009. IF Metalls klubbmöte vid Volvo Lastvagnar AB i Umeå är djupt oroade över utvecklingen. Vi förväntar oss ett antal åtgärder från företaget, regeringen och berörda myndigheter för att mildra krisen för de drabbade och deras familjer.

VI KRÄVER AV AB VOLVO:

  • Att företaget verkställer olika former av äldreavgångar.
  • Att ett erbjudande om omställningsbidrag ges till dem som vill sluta för att starta eget, studera mm.
  • Att det sker en kartläggning av kompetensutvecklingsbehovet utifrån framtida produktion och investeringar och att företaget aktivt satsar på internutbildningar.
  • Att företaget är öppet för olika arbetstidslösningar som kan ge möjlighet för fler att bli kvar inom företaget.
  • Att företaget arbetar för att ta hem arbetsuppgifter som kan utföras av egen personal.

VI KRÄVER AV REGERINGEN:

  • Att taket i A-kassan höjs så att ersättning vid arbetslöshet faktiskt ger 80 procent av den förlorade inkomsten för de flesta. Öppen arbetslöshet ska dock till varje pris undvikas.
  • Att den ekonomiska politiken inriktas på att stimulera efterfrågan och underlätta för Riksbanken att sänka räntan.
  • Att nödvändiga ekonomiska och personella resurser ges till Arbetsförmedlingen för att matcha jobb, möjligheter till utbildning och kompetenshöjning. Personalen på Arbetsförmedlingen ska jobba nära företaget och de varslade/uppsagda.
  • Att regeringens samordnare förses med medel och mandat att genomföra aktiva åtgärder för att lindra effekterna av krisen.

Arbetslösheten är förödande för den enskilde och för samhället. Klubbmötet uttalar med kraft att ingenting får lämnas oprövat för att undvika uppsägningar och öppen arbetslöshet.
Det vilar ett stort ansvar på regering, riksdag, kommun och myndigheter att ta beslut som pekar i den riktningen.

Det vilar ett stort ansvar på företaget att anslå pengar för aktiva åtgärder som kan minska och undanröja varslet. Det vilar ett stort ansvar på de fackliga organisationerna på olika nivåer att ta kamp för en rättvis fördelning och allas rätt till arbete.

Antaget av 1500 medlemmar på klubbmöte 081106”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

I pressen:DN1,SVD1,SVD2,SVD3,SDS1,AB1,

Volvo: ”Sluta flörta med hyenorna”

Posted on by
4

DRA TILLBAKA

VARSLEN!

Från min gamla arbetsplats Volvo Lastvagnar Göteborg har jag fått detta fräna uttalande från den fackliga grundorganisationens medlemsmöte. Samtidigt hör jag att verkstadsklubben vid Volvo Umeverken vägrar att förhandla om det nya varslet om inte företaget sätter sig ner och diskuterar den åtgärdsplan som metallarna har föreslagit. Det fackliga motståndet lever!

”Vi arbetare på Volvo Lastvagnars Tuvefabrik (Justering och Slutmontering) församlade till fackligt medlemsmöte 2008-10-29 kräver att Volvo omprövar och drar tillbaka varslet om uppsägning som lagts för nästan hälften av arbetarna i vår fabrik.

Med bestörtning åsåg vi hur företagsledningen inför bolagstämman 2007 formligen vräkte pengar över aktieägarna, när man tredubblade utdelningen med motiveringen att kassakistan var för stor. Även i år har verksamheten hittills varit mycket lönsam med en kvartalsvinst på 7,2 miljarder 2:a kvartalet och 3 miljarder i tredje kvartalet. När det nu riskerar gå grus i vinstmaskinen ett tag, kräver vi att de som försåg sig så rikligt under de goda åren tar första smällen. Vi fick ingen del av guldregnet 2007.

Att behålla samtliga varslade i Sverige (1400 personer) under ett år skulle kosta aktieägarna några procent av en kvartalsvinst – ett synnerligen billigt pris för att behålla viktig kompetens och för att förhindra många mänskliga tragedier.

Vi kräver att volvoledningen vågar visa verkligt ledarskap. Flytta fokus från den alltmer hysteriska börsen till oss, som man vid högtidliga tillfällen brukat kalla sin viktigaste resurs – medarbetarna!

SLUTA FLIRTA MED HYENORNA PÅ BÖRSEN!

DRA TILLBAKA VARSLEN!”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

I pressen: DN1,DN2,SVD1,SVD2,SDS1,

Stadsjeep föll i en grop.

Posted on by
2

Bilindustrin avskedar och skär ner.

Av Benny Åsman

De fyrhjulsdrivna bensinslukande stadsjeeparna slirar just nu upp en grop som USAs tre biltillverkare kanske aldrig kommer att ta sig ur. Nu kommer lågkonjunkturen och hotar att skyffla igen gropen. General Motors och även Chrysler riskerar att begravas levande, eller ska vi säga halvdöda. Hela den internationella bilindustrin står mitt i en kris den inte upplevt på mannaminne.Det gäller alla märken utan undantag. Till och med Porsche och andra märkesleksaker för rika ser sin försäljning djupdyka. Men det är i USA som krisen kan sluta i bilslakt.

Vem bland oss äldre minns inte stora jänkare med imponerande fenor och krom som gled fram längs Storgatan fredag- som lördagkväll. Bilen och USA var symbol för frihet och välstånd och hela världen låg inför Detroits fötter.Tänka sig att några decennier senare finns det bara tre amerikanska biltillverkare kvar och snart kanske bara en eller på sin höjd två. Vad hände?

Det handlar inte bara om en parallell till skeppsindustrin som flyttade till Japan och Sydkorea lockade av låga löner och mer vinstgivande produktion. Det handlar också om ett strategiskt produktionsval som visat sig vara en katastrofal felbedöming. Till att börja med var valet att koncentrera produktionen till de fyrhjulsdrivna frihetssymbolerna mycket vinstgivande. Bensinpriset, framför allt i USA, var mycket lågt och att stadsjeeparna slukade upp till två liter milen hade ingen större negativ inverkan på försäljningen. Lite får man väl offra för komforten och framför allt nöjet att se grannens avundsjuka ögonkast.

Alla biltillverkare följde snabbt efter i modet och ingen med självaktning kunde tillåta sig sakna en 4X4 i sortimentet. Bredd, höjd och hästkrafter blev mäktiga köpincitament och alla från Toyota via Huyndai till lilla Volvo släppte ut den mer påkostade varianten efter den andra. Ja, till och med efter att kraschen på den fyrhjulsdrivna stadsjeepsmarknaden var ett faktum lyckades Renault komma ut med sin första och säkerligen sista modell. Ledningen biter sig säkert i fingrarna över en så makalös felsatsning.

Den vidrigaste av dem alla: GMs civila Hummer

För när allt såg ut att gå som bäst, när de bensinslukande monstren sålde som mest, började priset på råolja att dubbleras för att snart dubbleras igen. Plötsligt blev det så dyrt att köra med de ”egodrivna” åken att botten gick ur marknaden. Inte ens kampanjer med gratis kredit och allt större rabatter kunde hålla uppe försäljningen. Vad som var en guldkalv under några år blev snabbt dökött i bilbolagens balansräkningar.

Det är därför naturligt att de företag som la nästan alla sina ägg i stadsjeepskorgen också nu står på ruinens brant. Det vill säga General Motors, Ford och Chrysler. GMs aktie har förlorat 76 procent i värde sedan 1 januari i år och Ford 70 procent för samma period. Det är en märklig piruett som de tre utfört. Tack vare satsningen på fullstora stadsjeepar överlevde de minskade marknadsandelar för de vanliga bilmodellerna, då japanerna började konkurrera ut GM och de andra. ”Vi tjänade så mycket pengar på stadsjeeparna under så många år att vi såg inte krisen komma”, sa förre GMs lastbilschef Clifford Vaughn. Det handlade om stora pengar. GM tjänade mellan tio- till femton tusen dollar per såld stadsjeep under glansdagarna på 90-talet fram till 2004.

Nu är cirkeln sluten. Levebrödet är förgiftat och GM, Ford och Chrysler kan gå omkull just på grund av den till en början så lyckade satsningen på blänkande monster. GM och Chrysler förhandlar nu om ett sammangående. Det är tveksamt om det kan rädda företagen från konkurs. GM bränner av mer än en miljard dollar i månaden av sin kassakista på cirka 20 miljarder dollar och kan hamna i stora likviditetsproblem redan innan nästa års slut. De senaste tre åren har GM avskedat 40 000 anställda och det är långt ifrån slut. Nyligen beslutade GM att avskeda 4 800 av företagets 32 000 tjänstemän och fabriken i Janesville som ett tag producerade 200 000 stadsjeepar per år ska stänga innan årets slut. Chrysler har redan beslutat stäng sin stora SUV-fabrik i Newark.

Om Detroit drabbats av häftig frossa har det inte hjälpt europeiska och asiatiska biltillverkare att komma undan oskadda. Fallet på världsmarknaden är så stort att alla ser försäljningen minska och vinsterna krympa. September var becksvart för allas försäljning: BMW ner 14 procent (ner 25% i USA), Porsche ner 27 procent, Toyota ner 32 procent i USA, bilförsäljningen ned 44 procent i Spanien. Opel ska minska produktionen med 44 000 bilar innan Jul. Renault och Citroën ska minska produktionen med 20-30 procent.

Listan över avsked, produktionsstopp och nedläggningar kan göras mycket lång. Men den räcker för att förstå vad som väntar på de som arbetar i bilindustrin. Det är 2,1 miljoner som är anställda i den europeiska bilindustrin och inte mindre än 12 miljoner om underleverantörerna räknas med. Krisen kommer att skaka om marknaden ordentligt. Vilka som överlever den återstår att se.

Att ett antal tillverkare kommer att försvinna står klart. Att tiotusentals arbetare kommer att förlora sina jobb står också klart. Hur det går för Volvo personvagnar och Saab är ännu oklart. Men däremot står det klart att de av fackföreningen och företagsledningarna hyllade försäljningarna till Ford respektive GM inte var speciellt genialt. Stora vinster har förts över till moderbolagen i USA. Vad fick Volvo och Saab i retur???

Andra media: Greider i Metro,DI,DI2,SVD1,Dagens Arbete,DN1,GP,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Wall Street ett pyramidspel – Var finns Volvos pengar?

Posted on by
7

Faller

The Big Three?

För några år sedan var det många i Väst-Europa och USA som skrattade åt pyramidspelen i Albanien. Ett lurendrejeri där de som fogade in de första blocken i pyramidens bas kunde ta hem stora pengar. De som lite senare försökte bygga på höjden förlorade allt. Det blev kaos i det lilla landet.

Pyramiderna står kvar. Även efter pyramidspelen.

I dag är det uppenbart för alla att insatserna i dessa pyramidspel bara var barnlekar i jämförelse med bankernas globala finansekonomier. Bertold Brecht sa en gång något i stil med att det största rånet är att överhuvudtaget starta en bank. I dag kan vi kallt konstatera att vi hittar världens mest efterlysta rånare inom denna finansvärld.

Wall Street sjunker ihop. De stora biljättarnas aktier sjunker som bly. Både Saabs och Volvo Personvagnars ägare är mitt inne i ett historiskt drama där de riskerar att kursa som vilka småhandlare som helst. I Tirana ler man i mjugg. ”The Big Three”, Ford, General Motors och Chrysler, är på väg att försvinna.

Mitt i denna ”cliffhanger” som gör att oron mal hos hundratusentals arbetar-och tjänstemannafamiljer världen över, blir frågan om Fords och därmed Volvo Personvagnars pengar alltmer brännande. Nu frågas det i panik om det överhuvudtaget finns kvar pengar till löner året ut?

Pappren på Bordet

- fram med alla räkenskaper!

När Wallenbergs närmaste man Leif Johansson blev chef över AB Volvo var en av tankegångarna att han skulle stycka av personvagnsdelen. Så blev det också för tio år sedan. Med full uppbackning av Volvo Verkstadsklubb och dess ordförande Olle Ludvigsson. Volvo PV var då värderat till 50 miljarder kronor. Under de flesta åren av det decennium som gått har verksamheten varit en vinstmaskin. Hur många miljarder kronor som Ford tappat ur företaget under dessa år är hemligstämplat. Volvos stora vinster har i Fords bokföring raderats ut av företagets gigantiska förluster på den egna hemmamarknaden.

Nu när det läggs massvarsel offentliggörs den senaste tidens förluster. Varför får vi bara reda på detta? Vart tog de andra miljarderna vägen? Hur har de använts? Hur mycket har försvunnit i finansiella transaktioner? Alltså i profitjakt på olika penningmarknader i stället för i investeringar i den produktiva verksamheten. Hur mycket har gått till astronomiska chefslöner.

Vägrar PV:s ledning

- då vet Sällström

Mikael Sällström från Volvo Verkstadsklubb vet. Han har varit och är med i Personvagnars styrelse. Som facklig representant. Han är insatt i alla penningflöden. Vägrar Personvagnars ledning att lägga alla papper på bordet. Ja, då kan Sällström göra det. Det är bara att kliva över alla hinder om vad en facklig förtroendeman får och inte får säga. Lämna annars styrelsen i protest och låt någon annan läcka informationen. Vad har Volvos alla miljarder använts till? Var är pengarna i dag?

Dessutom. I dagarna röstade USA:s kongress igenom ett sensationellt högt ekonomiskt stöd till ”The Big Three”. Under omröstningen blundade man för tanken på frihandel och förbud mot statliga subventioner. Hela 165 miljarder pumpas in i de tre företagen. Bland annat för ”nödvändiga industriella strukturomläggningar” samt forskning/produktion när det gäller mer miljövänliga motorer/bilar.

Hur mycket pengar får Volvo Personvagnar? Eller ska Fords ledning låsa in alla pengar i USA? Hävdar man att det är ett globalt företag med en kassa, och där man förut kunde tappa blodet ur Personvagnar, då måste naturligtvis detta gälla också i dag, med ett inflöde av nytt blod.

Men kommer ”Big Three att överleva”?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

I pressen: AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,DN7,DN8,SVD1,

SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,SDS1,SDS2,SDS3,SDS4,AB6,AB7,AB8,SVD7,SDS5,

Andra bloggare: Svensson,Loke,Trotten,

Bra om Mona Sahlin och Miljöpartiet/Vänsterpartiet:

RodaMalmo,

Volvos massvarsel: Minskad arbetstid – inga avsked!

Posted on by
4

Beckmörker

över Risveden

I går var indiansommaren här igen. När oktobers försiktiga solskiva dallrat upp över Alefjäll, sprakade snart lönnarna runt vårt hus. I ett flöde av gulröda färger. Här och dår, lite längre ner mot marken, grenar som klarat sig undan frostnätterna och nu sakta svängde sig i solgrönt. I backen upp mot jordkällaren drällvis med koltrastarnas favoritfrukost: saftiga, klarröda nypon. Under morgonrundan med vår lilla labradorvalp knastrade snåren av grenar, ännu spröda av frost, när hon i sin glädje över att få komma ut for runt i busksnåren upp mot Furberget

Ja, det var en fröjd att leva. ”Gudagott att vara”, som det heter i psalmen.

Ilskan knottrar sig

Men med morgonens nyheter blev det ändå en mörk, uppriven och orolig dag. Fast solen fortsatte att skina. Mängder med telefonsamtal om Volvo Personvagnars nya massvarsel. Visst, alla visste att det skulle komma. Men ändå. Så många. Ilskan knottrar sig och oron kryper under skinnet.

Efter lilla kvällsrundan med Freja, valpen, blev det kaffe och TV:s förlängda Rapport. I en stund, där jag ändå sjönk ner i fåtöljen och telefonen slutat ringa. Då kom chocken.

På bästa sändningstid, primetime, som man säger om man ska vara med i svängarna, dök Olle Ludvigsson från  IF Metall Volvo Göteborg, upp i rutan. Han var med i direktsändning om krisen och hade ett guldläge för att mobilisera sina medlemmar mot massvarslen.

Strömt vatten

mellan Hälsö och Knippla

Men inslaget blev nog det mest praktfulla fackliga självmål som skådats. Men först ska sägas. Jag känner Olle. Under flera fackliga val stod vi som ordförandekandidater mot varandra. Vi bodde grannar under flera år. Ja, en bit emellan. Han på Hälsö och jag på Knippla och det rör sig mycket strömt vatten mellan dessa öar. Det är ändå inget ont i karln, fast han inte är Knipplebo. Han är som alla vi andra.

Men han är systemets fånge. Han är en modern socialdemokrat, för att tala sahlinska, och har aldrig ifrågasatt ett enda större beslut från Volvos ägare.

Nu stod han där. Mer svarslös än någonsin. När reportern frågade om vad som hände och vad som skulle koma att hända, hette det bara:

”Vi tittar på storleksordningen på varslen. Det är först nu vi har fått beskeden.”

”Men vad kan ni göra? Vi hade två i reportaget som var gifta och bägge jobbade på Volvo?”

”Vi tittar på listorna. Vad vi kan göra av det. Förhoppningsvis kan vi ge svar så tidigt som möjligt. Före jul. Vi ska jobba så mycket som möjligt för att kunna ge ett tidigt besked”.

Inte ett jota

Mer blev det inte. Här fanns alla möjligheter i världen att ge medlemmarna ett budskap om motstånd. Med inte ett jota. Här kunde klubbens ordförande ha gett prov på det meningsfulla med ett fackligt medlemskap. Minska arbetstiden – Inga avsked, kunde ha varit huvudkravet. Han kunde lagt pappren på bordet och berättat om alla vinster som Ford tappat ur fabriken under sin tid som ägare. Han kunde ha frågat Ford om den amerikanska kongressens alla miljarder i stödpengar bara skulle gå till utveckling i USA. Han kunde ha mobiliserat till uppvaktningar, massmöten och demonstrationer. Berättat att klubben tänkte starta studiecirklar i stor skala om framtidens produktion. Om hur Volvo Personvagnar då kan komma in i bilden när det gäller alternativa energislag samt den nödvändiga omläggningen av produktions- och transportsystemen.

I stället stod han och berättade att klubbstyrelsen nu skulle sitta och sortera folk fram till jul. Javisst. Vid ett varsel måste man givetvis också diskutera en del gränsfrågor när det gäller uppsägningsregler. Men detta är ändå en bifråga. Varför stå som Karl Nilsson nedan och berätta att nu ska här sorteras arbetare fram till jul, på samma sätt som denne sorterade plank?

Karl Nilsson avslutade sin sortering med en tur till Amerika. Olle Ludvigsson ska efter sin sortering försöka avsluta sin karriär i Bryssel. Då som representant för arbetarrörelsen. Jag kan inte låta bli att fråga mig vad han ska göra där?

Sista kvällsrundan med lilla valpen blev svart. Beckmörket vilade över Risvedens skogsåsar i norr.

Karl Nilsson

Fick jobb upp vid sågen och staplade bräder

Och bräder och bräder där och bräder omigen

En del la jag så, och andra la jag så

En del la jag åt sidan, en del la jag…för sig

En del hade hål, dom lade jag för sig

Och andra var för korta, dom lade jag för sig

För traddiraiaddi…

En del hade kantfnas, dom lade jag på sitt sätt.

En del hade böjt sig, dom lade jag för sig.

En del var angripna av blåhjon och nattsmyg,

Dom lade jag åt sidan i en särskild hög för sig

Sen for jag till Amerika ett tag och hem igen.

För traddirallanedej, hugg i och håll

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,SVD7,AB1,AB2,AB3,AB4,SDS1,

SDS2,SDS3,

Pensionerna i fara – som smörbitar i het stekpanna…

Posted on by
2

Efter krisen:

Vad blir kvar

av pensionen?

”Världens finansmarknader är just nu oerhört impulsiva och ryckiga. Krisen på den nordamerikanska bostadsmarknaden gör bedömare oroade över faran för att ett större ras i USA ska dra med sig inte bara den globala finansmarknaden utan också drabba den verkliga ekonomin. Räntesänkningar hjälper bara för stunden. Som albyl mot cancer.

Vi lever allt längre och därför blir det alltför få som i framtiden ska bära bördan av allt större pensionskostnader, Det var i korthet den uppfattning som låg till grund för att slopa ATP för att i stället privatisera stora delar av pensionssystemet. När nu börsen fått hjärtflimmer är det kanske dags att börja ompröva gårdagens så lättvindigt fattade beslut?”

Från en debattartikel i Aftonbladet 21.9.2007

Pensionsvalet 1959, ”Klass mot klass”. Här försökte

Folkpartiet förlöjliga arbetarrörelsens krav på en

rejäl pension.

För lite drygt femtio år sedan, i den hårda pensionsstriden om ATP, kolliderade de klassintressen som dagens ”politiska industri” gör allt för att trolla bort. På ett begripligt sätt stod i många stycken klass mot klass. ”Gärna medalj – men först en rejäl pension”, hette det i arbetarrörelsens segrande budskap. Valsegern kunde bärgas genom att folkpartisten och varvsarbetaren (!) Ture Königsson bytte sida.

För snart tjugo år sedan förstördes denna reform. Med den tidigare sjukförsäkringsministern Anna Hedborg (s), som bärsärk inom den egna rörelsen  ströks över en natt ett streck över decenniers strävanden från hundratusenden , vilket var efterkrigstidens bästa reform.

Pensionernas värde kopplades till aktiebörsen och nu fick vi inte bara en telefonkatalog att bläddra i utan också högvis med broschyrer om fondindustrins alla till synes så soliga val..

För ett år sedan skrev Benny och jag en artikel till Aftonbladet-Debatt. För en gångs skull fick en viktig kritik av motreformen 1999 skymta till i den offentliga debatten. Vi skrev om det alla visste – eller borde veta. Vi varnade för ett ras på den globala finansmarknaden och ställde frågan om inte pensionernas koppling till aktiemarknaden borde omprövas.

Ingen ansvarig politiker gick in i debatten. Anna Hedborg var vid den tiden sysselsatt med att förstöra sjukförsäkringssystemet. ”Gick det ena – så går väl det andra”, så hon hade väl fullt sjå med denna ”grannlaga uppgift”. Men alla andra teg.

Nu när det som för ett år sedan var hjärtflimmer, har blivit till flera svåra infarkter, med massvarsel som på Volvo, är det fortfarande tyst. Dagens jobb hamnar självklart i blickfången. Men hur står det till med morgondagen? Nu meddelades kort och gott att de amerikanska pensionsfonderna tappat 20 procent av sina värden. Men hur är det med de svenska? Smälter våra kommande pensioner bort som smör i glödheta stekpannor? När får vi saldot på motreformen? Så här 2008 kanske vi ska kräva ”Hellre en guldklocka än en börspension”. Guldklockan behåller eller stiger i vart fall i värde…

Tyst om SBAB och Nordea

Mönstret för Islands ”nationella bankrutt” blir allt tydligare. Det hela började 1994 med en nyliberal avreglering av valutamarknaden. Här fanns gott om Maud Olofssons ”ivriga bävrar”. Unga och djärva entreprenörer. Unga isländska män som tröttnat på att rensa fisk och som nu fick en möjlighet att ge sig ut på finansmarknaden. Sin första primitiva kapitalbildning ( Marx i åminnelse ) gjorde de ofta genom ”japanese carry trade”. De utnyttjade den nya rörligheten genom att, för lånade pengar, köpa stora summor japanska yen, som de sedan växlade in i isländska kronor. Räntan i Japan var vid den tiden nära nog noll, medan den var mycket hög på Island. Om man nu bar med sig, ”carrying”, 200 miljoner kronor hem i japansk valuta, och förvandlade dem till isländska pengar, kunde vinsten på ett år bli upp till 1 miljon kronor. Inte så illa pinkat jämfört med fiskrenseriet.

På slutet av nittiotalet privatiserades det statliga isländska bankväsendet. Alla legala hinder var ur vägen och med de nya tillgångar som frigjorts genom privatiseringen släpptes alla hämningar hos våra entreprenörer. Islands pirayor sam ut i rovgiriga stim på internationella vatten och köpte allt de kom över. För lånade pengar.

Så gick det som det gick. Nu bevittnar vi alla den sorgliga sagans slut där vargen helt enkelt äter upp både mormor och rödluvan…

Vi vänder blickarna mot den svenska politiska scenen, som kanske ändå inte är riktigt så rankig som den isländska. Men ändå. Här snubblar den politiska industrins ledare fram över scengolvet och pratar om budget och skuggbudget som om nära nog ingenting hänt de senaste veckorna. I går skrev jag en del om en del nödvändiga frågor och svar. Här är en till:

Hur går det med alliansens utförsäljning av den statliga bostadsbanken SBAB? Privatiseringen av Nordea, när kommer den?

Nu när banker runt om i västvärlden ”socialiseras” i parti och minut är det då dags för Odell i sin börsriktiga muffinskostym att göra de stora klippen? Varför inte först privatisera SBAB och Nordea och sedan använda våra pengar från försäljningen till att köpa ut, ”socialisera”, Swedbanks skulder?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

I pressen:

DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,DN7,DN8,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,AB1,

AB2,AB3,AB4,AB5,AB6,AB7,SDS1,SDS2,SDS3,SDS4,

Volvos panikbromsar – skamlös flirt med börsen

Posted on by
1

Nu tippar

Volvo Lastvagnar

dom anställda…

Volvos beslut att varsla 1 400 anställda i Sverige om uppsägning var en panikinbromsning. När Leif Johansson tvärnitade kom det som en chock för många också i den egna organisationen. Att orderingången krympt och att annulleringar av tidigare beställningar börjat rasa in, det visste alla. Men bara kort före semestern var det ”all time high” och kunderna fick vänta i över ett år för att kunna köpa en ny bil. Inbromsningen görs så hastigt att allt prat om medbestämmande eller medinflytande flyger all världens väg. Här tippar man dom anställda rakt ner i skiten. Rakt ut i arbetslöshet. Så är det med det gulliga ”teamwork” som lovats. Facket är inte informerat och inte de lokala cheferna. Helt uppenbart är det en skamlös vink till aktiägarna och deras panikslagna börser. Vinken är uppenbar:

”Titta på oss , vad vi är bra. Vi bygger inte bara bäst lastbilar i världen. Vi är också snabbast med att avskeda folk när lönsamheten sjunker.”

Volvo tippar de anställda rakt ut i arbetslöshet. Här en veteran från 1931.

I går eftermiddag. I ett hörn på vår kökssoffa låg den fortfarande kvar. Med en brun rand från en kaffekopp och några brödsmulor i kanten. Förra veckans nummer av Volvo Lastvagnars personaltidning, ”Produktionsnytt”. Kolorerad och grann. Med glada människor och glada lastbilar.

Den kom hem i brevlådan före helgen. Det är några år sedan jag själv slutade vid Lastvagnar ute i Tuve/Göteborg, efter tjugosju år som metallare och fackligt aktiv. Men jag har kvar massor med vänner ute i verkstäderna. Två av mina barn har arbetat där och i dag jobbar både min fru och två svärsöner i samma verksamhet. Vi är alltså i högsta grad en del av ”Volvofamiljen” och brukar tumma personaltidningen några gånger för att se vad händer och skvallra lite om dom vi känner på bilderna.

När beskedet i går förmiddag kom att Volvos ledning ville göra sig av med så mycket folk pratade vi runt här hemma om bakgrunden och om vad man kan göra. Vad gör verkstadsklubben? Regeringen? Vilka får gå? Frågorna hopade sig som i så många andra familjer. En svart tisdag på börsen. Men också en svart tisdag i tusentals svenska hem.

Då blev det lite av svart parodi när vi än en gång tittade på platschefens, Anders Olaussons, krönika i ”Produktionsnytt”. I rubriken slog han för sina anställda fast att ”Det går bra för oss”. Inne i texten kommer lite mer försiktigt men ändå optimistiskt: ”Just nu ser vi inga förändringar av produktionstakterna men orderintaget måste förbättras under de närmaste månaderna för att vi skall ’sitta säkert’…”

”Det går bra för oss”

Fabrikschef Anders Olausson

Halsbrytande. Men Olaussons budskap några dagar innan varslet var säkert ingen lögn. Han gick ut med den information han hade. Blixtbeslutet från Volvos ledning kom som ett svar på måndagens börsras. Inte ens underordnade chefer tycks ha informerats eller ha varit med i en dialog innan beslutet togs.

Det är helt enkelt så här kvartalskapitalisternas kasinospel ser ut.

Regeringens reaktioner kunde läggas ut på youtube i genren festliga fadäser om det hela inte egentligen var så allvarligt, och drabbat så många människor. Maud Olofsson höll presskonferens i Umeå och tröstade hyttfabrikens anställda med att hon ”hyste medkänsla”. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin sa till Göteborgs-Posten som en ”Salig dumbom” att det ”fortfarande är arbetslinjen som gäller. Vi måste se till att fler personer rör sig från utanförskap in på arbetsmarknaden”. Jag baxnar. Han hånar folk. Hur ska tusentals snart kanske avskedade metallare i vår region kunna röra sig in på arbetsmarknaden? Den finansiella krampen i världen, med en underliggande neråtström i den globala konjunkturen kommer naturligtvis att kasta ut tiotusentals fler i arbetslöshet. Det var väl det Carl Bildt menade när han för två veckor sedan sa att ”krisen kanske är plågsam, men i det långa loppet hälsosam”…. Massarbetslöshet eller massutanförskap blir alltså i en hast en hälsosam kur.

Krisen är här. Vart rullar Volvo Lastvagnar?

Verkstadsklubbens Olle Ludvigsson låter som vanligt. Hans svar kunde komma  från företagets telefonsvarare: ”Övertalighet är tyvärr en direkt konsekvens av de lägre produktionsvolymerna”, är det enda han har säga i den extra klubbtidning som delades ut i går. Vi kanske får läsa det som ett valtal. Så här i den övre medelåldern siktar Ludvigsson, enligt lokala (s)-blad, på att sitta av sina sista år innan pensionen i EU-parlamentet. Alla arvoden från Volvos styrelse tycks inte ha räckt. Bättre då med 120 000 kornor i månaden nere i Bryssel. Alltid kan han där göra ett inlägg och säga att han kommit fram till att ”Europas massarbetslöshet beror på lägre produktion i Europa”. Ett så begåvat, välformulerat och välfunnet tal blir säkert uppskattat…

Dennis Olsson från en av de lokala gruppstyrelserna hade en helt annan och skarp ton i gårdagens Eko med Radio P1. ”Det hela är ruttet”, fick han kort sammanfatta dagens besked.

Volvo Lastvagnars klubbstyrelse i Umeå som präglas av folk som på samma sätt som Olsson vill se en kämpande och demokratisk klubbstyrelse nöjde sig inte med att vara telefonsvarare åt Leif Johanson. I klubben hårda svar sa man bland annat att:

Fel att börja med varsel
Vid varje nedgång ljuder larmklockorna likadant och panikåtgärder ska vidtas. Genom att börja fasa ned produktionen i tid hade man haft längre tid på sig att hitta vettiga handlingsalternativ. Andra industriföretag klarar av neddragningar även i den här storleksordning, utan att säga upp anställda. Det borde också Volvo kunna göra. Men det gjordes inte.

Företaget har bara en ambition med varslet – att så snabbt som möjligt dra ned kostnaderna utan hänsyn till konsekvenserna för de som berörs.

IF Metallklubben underkänner en sådan inställning. Vi kommer att kräva åtgärder från Volvos sida som innebär att företaget tar sitt fulla ansvar och även tar sin beskärda del av kostnaderna för en personalneddragning.

Idén om en fackförening som är till för sina medlemmar i stället för att vara en överbetald telefonsvarare åt företaget lever. Det känns fint. Vill du läsa mer av Umeåklubbens uttalande klicka här: Umeå Verkstadsklubb. Sprid gärna informationen till andra intresserade.

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,DN7,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,SDS1,

SDS2,SDS3,SDS4,AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,AB6,

Andra bloggare: Svensson,Proletärbella,Loke,Marxistarkiv,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

gotekilden@gmail.com