En vecka som ingen annan

.

I veckan höll vi, enväldiga chefer över bloggen K&Å, ännu ett toppmöte i Alefjäll. För fjärde gången samlades vi till ett G2-möte. Eller var det tredje eller femte gången? Vem kan hålla räkningen över alla dessa toppmöten utan betydelse och synliga resultat?

I år hade vi beslutat om en rekordtunn dagordning. Mötets enda syfte var att helga lättjan, den underbara aktiviteten att inget göra. Bara äta en enkel kräftstjärt, sörpla på en krabbklo och dricka kaffe uppiffade med kanelbullar, plocka svamp, prata gamla minnen och framför allt inte slingra in oss i svåra politiska problem och filosofiska grubblerier.

.

Det varma fuktiga höstvädret får gräset att växa snabbare än vår skäggstubb.

Lite lunkande bakom klipparen inbjuder till funderingar.

Avtäckningen av det ekologiska gymmet gick utan incidenter. Å i K&Å höll sig på benen.

.

Men tji vad våra föresatser sprack. Exploderade mitt i ansiktet på oss. För även i Alefjäll tränger verkligheten igenom lättjans dimmor. I Washington höll IMFs nya chef Christine Lagarde hov när regeringschefer från världens mäktigaste länder och direktörerna för Världsbanken och Internationella Valutafonden samlades. Paniken lyste igenom redan första dagen. MARKNADEN är grinig och i ett desperat försök att blidka den föll hela församlingen på knä, rubbade sina pannor i stoftet för att visa MARKNADEN sin underdånighet.

-Risk att marknaderna blir besvikna, sa Anders Borg och slog ris över ryggen. Det gäller att visa sin vördnad för gudomligheten.

.

Att denna MARKNAD bara är ett litet fåtal personer med makt över ett dussintal jättebanker och fonder är det ingen Obama eller Merkel som vill erkänna. För då skulle lösningen på den internationella finanskrisen plötsligt bli glasklar: slå finanshajarna i nosring och sätt dem i fängelse. De har redan ruinerat miljontals människors liv. De är beredda att driva hela länder in i kaos och bankrutt enbart för att garantera kapitalägarnas profiter. Ställ hela det internationella finanssystemet under samhällets kontroll och sätt spekulanterna att skala potatis.

Inte nog med att IMFs möte störde friden i Alefjäll. Lugnet bröts också av de stående ovationerna i FNs generalförsamling. Mahmoud Abbas, alias Abu Mazen, talade sanning. Nog är nog. Det palestinska folkets rättighet till en egen stat kan inte längre trampas på i det ena ”förutsättningslösa samtalet” till det andra, dras i långbänk i evigheter.

Det var en dag då allt ställdes i klar dager. Barack Obama visade att det enda som räknas är makten. Hans tal till Generalförsamlingen kommer att gå till historien.

.

Det råder delade meningar om vem som skrev de identiska tal de båda höll inför generalförsamlingen.

.

-Ett retoriskt mästerverk, ett hypokritiskt mästerverk, som den israeliske fredsaktivisten Uri Avnery kallade det. Den som intet vet om regionens historia och lyssnade till Obama kunde bara dra slutsatsen att Palestina har omringat Israel, ockuperar det, hotar det, bombar det med raketer, ett Palestina som måste fås att ta reson för att en fred ska bli möjlig. Inga bosättningar nämndes, inga vägspärrar, bara ett fredligt Israel som tyvärr saknar en seriös partner. Den totala uppslutningen bakom Netanyahus högerregering är avskyvärd och ett totalt brott med fjolårets tal i Kairo. Men Barack Obama har beslutat att en vinst i presidentvalet i november 2012 kräver en total uppslutning bakom Jerusalem.

Dagen efter ekade Obamas tal fortfarande i FN. Bibi Netanyahu upprepade nästan ord för ord vad Vita Husets chef sagt dagen innan. Eller var det tvärtom?  Var det Netanyahus tal som var originalet? Här i Alefjäll lät vi frågan stå obesvarad.

Klart är däremot att med sitt tal har Obama avslöjat inför hela världen, för alla i den arabiska världen, att de vackra orden om frihet och demokrati inte gäller när presidentposten ska bevaras. Han hade lika gärna kunnat ge fingret åt den arabiska våren. Människorna i Syrien, Libyen, Jemen, Västbanken, Gaza, och alla andra platser där kampen mot diktaturer och förtryckare är vardag vet nu vad de ska vänta sig. Det är bra.

.

I år kunde också vaktchefen Freja ta det lugnt. Inga terrorister hotade friden.

En vålnad från Marknaden drevs dock på flykten med ett kraftigt bett i vaden.

.

I dag åker Å i K&Å tillbaka till Bryssel och vardagen. I Alefjäll avslutades toppmötet med bankett där wienerkorven lades på mos av äkta King Edward. Trots omvärldens ”sturm und drang” behöll vi vårt stoiska lugn. Hyllningen till lättjan avslutades i värdighet.

.

Media: DN1,SVD1,SVD2,SVD3,SVT1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, G2, G20, FN, Abbas, Palestina, Israel, Netanyahu, Obama, USA, Marknaden, Bankirer,

Dela

Abbas begär erkännande av FN

.

Palestinska Myndighetens chef Abbas begär i morgon fredag att FN erkänner Palestina som en självständig stat. Begäran riktas till Säkerhetsrådet som vi redan nu kan säga inte kommer att tillfredställa det palestinska kravet. USA kommer att lägga in sitt veto om det överhuvudtaget kommer till omröstning. För just nu agerar Israel och USA i kulisserna för att Säkerhetsrådet inte ens ska ta upp frågan i sin session så att USA ska slippa använda sin vetorätt.

.

Trion som inte kan leverera vad palestinierna kräver.

.

Den Palestinska Myndigheten begär stöd för sin sak från alla länder men från Carl Bildt kan palestinierna inte vänta sig något eftersom Sverige inte längre har en egen utrikespolitik. Utrikesdepartementet är numera inget annat än en kopieringsbyrå som väntar på originalen från Vita Huset.

För det palestinska folkets frihet kan ett FN-beslut bli mycket viktigt. Det skulle förvandla Israels ockupation av ”omstridda” territorier till en ockupation av en självständig stat. Följderna på det internationella planet är svåröverskådliga. Men chansen att Abbas begäran om ett erkännande ska förverkligas är mycket små.

För i praktiken ser bilden helt annorlunda ut. Israel har i flera decennier prioriterat ”förhandlingar” med den palestinska ”partnern” under USAs ”medlande”, medan bosättning efter bosättning, koloni efter koloni, motorväg efter motorväg byggts ut på sedan 1967 ockuperad mark. Det ”Palestina” som den Palestinska Myndigheten i dag kontrollerar ser mest ut som Ålands skärgård –små karga öar omgivna av israeliskt vatten. Vem som tar sig från en ö till en annan kontrolleras av den israeliska ockupationsarmén medan de israeliska ”bosättarna” tar sig fram obehindrat på motorvägar reserverade för bosättarna.

.

Duon som är överens.

.

Den nuvarande statsledningen i Israel, med Netanyahu, Barak och halvfascisten Lieberman i spetsen, har inga som helst planer på att låta palestinierna bilda en självständig stat på Västbanken, för att inte tala om en stat med östra Jerusalem som huvudstat. Deras mål är att, under USAs skyddande vingar, helt kolonisera Västbanken och göra varje palestinsk statsbildning omöjlig, samtidigt som fikonlövet ”tvåpartsförhandlingar” ska skyla den nakna sanningen. Det har varit och är de israeliska ledarnas politiska grundbult.

Den arabiska våren har brutit in som en ”tsunami” över det israeliska politiska landskapet, som Ehud Barak uttryckte det. Men den enda slutsatsen regeringen Netanyahu dragit är att köra ner klackarna i marken ännu hårdare i hopp att det lynniga ”vårovädret” ska dra över. Israel har i årtionden haft två trogna allierade i regionen som nu fått nog av Israels ”arrogans” som Erdogan säger. In i det sista klamrade sig Israels diplomati fast vid Ben Ali och i ännu högre grad Mubarak. ”Stabila diktaturer” passade mycket bättre in i de israeliska ledarnas tal om att vara den ”enda demokratin” i regionen än yviga folkliga uppror som inte längre accepterar de arabiska despoternas kohandel med USA/Israel om palestiniernas liv.

Våren i Kairo skakade om alla relationer mellan de härskande i Mellanöstern. Israel befinner sig i konflikt med sina två främsta allierade –Turkiet och Egypten. Den civila regeringen i Ankara, under ledning av Erdogan, kunde inte undvika att kräva en ursäkt från Netanyahu för mordet på nio turkiska deltagare i Ship to Gaza. Hans väljare på hemmaplan krävde handling.

.

På Västbanken hoppas folket att deras land erkänns som 194e medlemmen i FN.

.

-Det handlar om stolthet, svarade Netanyahu och vägrade att gå Erdogan till mötes. Nu eskalerar det diplomatiska kriget mellan Jerusalem och Ankara. Samtidigt sker närmast samma sak i förhållandet till militärrådet i Kairo. Netanyahu vägrar ge en officiell ursäkt för dödskjutningarna av egyptiska gränsvakter trots att generalerna i Kairo visat att öppningen av gränsövergången till Gaza bara var en tillfällig flirt med gatans krav på hemmaplan.

Den turkiska regeringens hårda linje mot Israel ska inte tas för ett bevis på en ny radikalism i Ankara, eller ens ett uns ”anti-imperialism”. Erdogans rundresa i den arabiska världen är mer ett tecken på att den allt starkare turkiska kapitalismen har regionala ambitioner som nu kan få spelrum när USAs direkta inflytande i området skakas. Kravet på ursäkt för morden på skeppet Mavi Marmare är naturligtvis helt berättigat och Israels vägran att erkänna sin skuld säger allt om ledarna i Jerusalem.

.

Israel mördade nio personer på Mavi Marmara.

.

Men Erdogan använder också frågan till att undvika att ljus kastas över angreppen på det kurdiska PKK. Turkiskt flyg attackerar regelbundet kurdiska frihetskämpar inne på irakiskt och syriskt territorium. De hårda orden mot Bachar Assad hindrade inte heller Erdogan från att utvisa till Syrien en syrisk officer som deserterat i utbyte mot fem kurder fängslade i Syrien. Hyckleriet och dubbelspelet är uppenbart.

Ehud Barak har rätt i att den arabiska våren piskat upp en politisk tsunami som redan sopat undan tre diktaturer i regionen och som hotar att förvandla hela den arabiska världen. Till och med de stora protesterna i Israel mot dyrtiden kan inte ses isolerad från den arabiska revolutionen trots att de protesterande hittills inte förhåller sig till den palestinska ”frågan”. Inom parentes, en svaghet som kan bli den israeliska proteströrelsens stötesten och undergång.

-Hur man än vänder sig har man ändan där bak, är nog det ordspråk som Barack Obama mest tänker på när USAs politiska och diplomatiska intressen i Mellanöstern dryftas i Vita Huset. Turkiet är medlem i Nato och har därför enligt alliansens regler rätt till militärt stöd från alla andra medlemmar i Nato vid en konflikt med Israel. Om Erdogan ger en ny konvoj till Gaza marin eskort är inte en ”incident” med Israel otänkbar. För USA är det ett mardrömscenario utan någon verklig lösning. Det finns inte en chans i h-vetet att USA ska göra något annat än fullt ut stödja sionisterna i Jerusalem trots att Turkiet är med i Nato. Alla medel kommer att användas för att ta Ankara i örat.

.

Medlemar i samma militärallians men i konflikt över Palestina.

.

I de fina talen ges alltid palestinierna ”rätten” till en egen stat. Men i praktiken har USA ända sedan Camp David inte gjort något annat än gett Jerusalem grönt ljus för sin politik. Ibland hålls ett rosa kort upp för ”olagliga” nybyggen men det stoppas ganska snart ner i bakfickan igen. De två amerikanska chefsdiplomater som nyligen besökte Abbas vägrade att ens fördöma utbyggnaden av redan existerande kolonier på Västbanken. I stället sa de till Abbas att det var en fråga om ”naturlig befolkningstillväxt”, vilket Netanyahu och de andra extremisterna i Knesset säger varje dag då de utfärdar nya byggtillstånd.

I Förenta Nationerna kommer USA att stoppa palestiniernas krav på erkännande som stat. Går det till omröstning i Säkerhetsrådet och om minst nio av de femton medlemmarna säger ja till Abbas begäran kommer USA att lägga in sitt veto. Det är något som Obama helst av allt vill undvika eftersom det skjuter i sank tilltron till hans vision som den målades upp i talet i Kairo. Hans budskap till arabiska ”gatan” att USA står på folkens sida i kampen för demokrati kommer att framstå som det tomprat det handlar om.

.

Varje dag byggs nya hus på ockuperad mark.

-Det finns inga genvägar till fred, sa Obama i onsdags inför FNs generalförsamling. Så sant, så sant. I årtionden har parhästarna USA/Israel lett det palestinska folket i nosring på alla tillgängliga omvägar för att alltid komma tillbaka till ruta ett –nya ”fredsförhandlingar” som aldrig lett till annat än nederlag för den palestinska saken.

Att den Palestinska Myndighetens chef Mahmoud Abbas nu trotsar USA och vill driva frågan till sin spets i FN beror på att karusellen av ”fredsförhandlingar” inte längre inger hopp bland palestinierna. Det uttrycktes tydligt i de massiva demonstrationer på Västbanken som häromdagen tryckte på Abbas i hopp att han inte än en gång ska vika ner sig inför Israel. Den Palestinska Myndigheten har gått så långt det är möjligt i sitt samarbete med USA/Israel. Ytterligare eftergifter skulle definitivt klassa myndigheten som Israels polis på Västbanken.

En ny fas öppnas upp i Mellanöstern. Den arabiska våren sätter alla etablerade politiska allianser ifråga och ”samtalen” mellan Israel och den Palestinska Myndigheten har nått vägs ände. Befolkningen på Västbanken har insett att de inte leder dem en millimeter närmare en egen statsbildning. Mahmoud Abbas har också insett att den vägen nu är omöjlig att fortsätta på. Hur den palestinska befolkningens kamp ska föras vidare är nu en öppen fråga.  

.

Media: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,SVT1,DN5,SVD4,DN6,SVD5,SVT2,

DN7,SVD6,SVT3,DN8,DN9,GP3,SVT4,SVT5,SVD7,GP4,SVD8,AB1,

Bloggare: Röda Malmö,Jinge,Sjöstedt,Jinge2,RödaBerget,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Palestina, FN, USA, Israel, Abbas, Netanyahu, Västbanken,

Dela

.

Vad händer? Enorma demonstrationer mot dyrtid och sociala orättvisor i Israel. Man tror knappt sina ögon. Var som helst men inte i Israel var nog den allmänna känslan bara för en månad sedan. Ändå sker det och därmed har Israel också fått sina ”arabiska vår”. Efter de omfattande sociala striderna i Spanien och Grekland borde det i stället kallas en vår runt Medelhavet.

.

I Tel Aviv samlas alla till protest på Rotschild boulevard.

.

Likheterna med den explosiva utvecklingen i Tunisien och Egypten är slående. Liksom i Tunisien var det en gnista som tände präriebranden. En ung kvinna kastades ut ur sin lägenhet när hon inte längre klarade av hyran. En händelse som kan ha föregåtts av många liknande under året. Men den här gången tog det eld. Hennes nödrop på Facebook hördes vida omkring. När hon slog upp sitt ensamma tält på det chicka Rotschild boulevard i Tel Aviv anslöt hundratals människor och ett tält blev till många. Snöbollen var i rullning. En månad senare demonstrerar 300 000 personer över hela landet under den gemensamma parollen ”Folket kräver social rättvisa”, under klart inflytande från den arabiska varianten ”Folket kräver regeringens avgång”.

Parollen ”Detta är Egypten” som var vanlig i demonstrationen den 6 augusti kanske fanns där för att understryka det som klicken kring Netanyahu vägrar att inse.

Om gnistan var en avhyst ung kvinna så är de nyliberala avregleringarna grunden till dagens kris i Israel. Dyrtiden och den stora sociala ojämlikheten i landet är brasved. Sedan den israeliska ”socialismen” lämpades överbord har nyliberalismens alla underbara mediciner prövats för att ge ekonomin styrka. Men det enda som stärkts är de stora sociala klyftorna och låglönernas andel bland de med jobb. Av alla industriländer tillhör Israel de med de största sociala klyftorna. Hyror, matpriser, avgifter till dagis och andra vanliga utgifter för en arbetande familj har rusat i höjden medan lönerna inte följt med i samma takt.

.

I lördags deltog 300 000 i den landsomfattande protesten.

.

I Israeliska och internationella media sägs det att ”medelklassen” gör uppror. Det är en sanning att ta med en nypa salt. Redan termen kan fås att inkludera allt mellan rik och fattig.

-Politikerna föredrar att kalla demonstranterna medelklass trots att de flesta är hyresgäster i offentliga bostäder, ensamstående mödrar, immigranter från Asien och Afrika och gästarbetare, skriver den radikala webbsiten Alternative Information Centre.

Dessutom täcker begreppet vanliga arbetande människor med arbetsvillkor som inte skiljer sig från den klassiske arbetarens med skit under naglarna och skiftnyckeln i bakfickan. Denna ”medelklass” reser sig mot följderna av de nyliberala avregleringarna som ägt rum de senaste decennierna.

-Människorna inser att problemet är hela det nyliberala systemet. De säger att det är en social protest och inte politisk därför att de är rädda att målas upp som radikala eller manipulerade av de politiska partierna, skriver AIC.

För den sionistiska högern under Netanyahus ledning är protesterna en enorm utmaning. Till att börja med försökte hökarna vifta bort det hela som verk av ett gäng ”vattenpiprökare och sushiätare” som rasisten Avigdor Lieberman uttryckte det. Även Netanyahu försökte dra löje över protesterna. Svaret gavs på gatan. Lördagen den 30 juli var demonstranterna närmare 200 000,enligt polisen och lördagen efteråt, den 6 augusti, 300 000 också enligt polisen, med över 200 000 i det sekulära fästet Tel Aviv. Demonstranterna säger att de ska organisera en ”miljonmarsch” i september, som ett eko från Tahrirtorget.

.

I det mer sekulära Tel Aviv finns det en plats även för Che.

.

Nu kommer det annat ljud ur skällan. Netanyahu har tillsatt en kommission för att utreda bostadsproblemen och mjuka toner sänds ut för att lugna de oppositionella som inte ännu har en politisk kritik av den sittande regeringen. Kraven är sociala och kan inte på samma sätt som i Egypten bli till ett krav på regimens avgång. Israel har en parlamentarisk regim och den avsätts genom allmänna val. I dag skulle antagligen ett krav på nyval bli till en manöver som avväpnar den sociala protesten i stället för att stärka den. ”Vi kan inte tillfredsställa allas krav” varnade dock ”Bibi”, medveten om att hans regeringskoalition sätter absolut prioritet för finansieringen av det fortsatta bygget i kolonierna.

I måndags publicerade camparna på Rotschild boulevard ett dokument med sex krav riktade till regeringen. Att ”Bibi” redan nu säger att han inte kan möta alla behov blir uppenbart när man tar del av demonstranternas krav.

-I decennier har Israels regeringar fört en privatiseringspolitik som gett marknaden fria händer, inleds manifestet som kallas Visionsdokumentet och som visar att det är den nyliberala politiken människorna vänder sig emot vilket kraven här under visar.

-en politik för minskade sociala klyftor.

-ändra huvudprinciperna i det ekonomiska systemet.

-minska levnadskostnaderna

-skapa full sysselsättning och inför statlig priskontroll på basvaror

-prioritera de fattigas behov

-mer offentliga investeringar i utbildning och vård

-skapa lösningar på bostadskrisen, transportproblemen och krisen i den offentliga servicen.

Ett av problemen för regeringen är att den inte vet vem den ska ”diskutera med”. Högern säger att den inte har någon ”förhandlingspartner” bland palestinierna. Nu verkar det också gälla gentemot det egna folket. Demonstranterna kräver att alla ”diskussioner” ska ske inför helt öppen ridå. Vilket inte bara regeringen utan också fackföreningen Histadrut och det nationella studentförbundet vänder sig emot.

–Vi är ett demokratiskt land, vi är inte Egypten eller Syrien, sa Histadruts ordförande Ofer Eini för att skyla över decennier av kollaboration med den ena högerregeringen efter den andra. Att han därmed indirekt medger att kraven på öppenhet i den offentliga diskussionen i grannländerna står i kontrast till myglet i Knesset inser han nog inte.

.

Histadruts ordförande Ofer Eini i mitten.

.

Den enorma proteströrelsen som i ett slag ändrat den politiska scenen i Israel står också själv inför stora problem. I dag är spontaniteten och dynamiken i mobiliseringen en stor tillgång. Men samtidigt saknar den en ledning och en politik. Kraven är sociala och politiken skrämmer. Det är kanske anledningen till att det känsligaste problemet av alla –ockupationen av Palestina- inte finns med i debatten. Den svagheten kan förklara varför väldigt få av den arabiska minoriteten i Israel finns med i demonstrationerna. Men det kan också bero på en ryggmärgsreflex: ”vad gnäller ni över? Det är vi som har det svårt i Israel”. Det är ju sant men en lösning på den palestinska minoritetens problem kan bara nås om de själva ställer upp i kampen och kräver lika rättigheter på alla områden tillsammans med folket på Rotschild boulevard.

.

Här var det en gång träd och betesmarker tillhörande palestinska bönder.

.

Kampen i Tel Aviv och i alla andra städer kan inte heller utvecklas positivt i längden om inte motståndet mot ockupationen av Västbanken och östra Jerusalem blir en del av kampen. Länken finns där. Demonstranternas krav på fler offentligägda billiga bostäder kan stärkas av de ekonomiska prioriteringar den sionistiska regeringen gör. Medan bara 20,7 procent av bostadsbyggandet i hela Israel(kolonierna inräknade) finansierades av staten under perioden 1994-2009 var siffran för kolonierna under samma period 50 procent.

Religiösa ledare för ”bosättarna” fattar faran och driver redan en kampanj mot demonstranterna för att vara ”vänsterister” i lånade kläder. De inser att kostnaderna för ockupationen står i konflikt med ett positivt svar på demonstranternas Visionsdokument och att enda vägen att tillfredsställa de sociala kraven inom Israel är en rättvis fred med Palestina. Det är ett skräckscenario för Bibi, Lieberman och extremisterna i Knesset. Det är helt otänkbart att de kan komma upp med ”lösningar” som avväpnar protesterna. Bibi har redan lovat att inte ett öre kommer att tas från den militära budgeten.

.

Media: DN1,SVD1,DN2,SVD2,GP1,

Bloggare: Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Tel Aviv, Rotschild boulevard, Palestina,

Dela

.

Med den arabiska revolutionen på marsch försöker paret Obama-Clinton att skyla över decennier av stöd till kungahus och diktaturer med prat om frihet, demokrati och en fri cyberrymd.

.

-Svansen som viftar på hunden, är ett engelskt uttryck som helt sammanfattar Säkerhetsrådets röstning om en resolution som kallar Israels bosättningar på Västbanken illegala. Med 14 röster för resolutionen och USA ensamt emot blir situationen mer glasklar än någonsin. USA står till 100% bakom Israels illegala annektering av allt större landytor på Västbanken.

.

Efter Condoleezzza Rice följer Susan Rice. Samma politik – nya ansikten.

.

Att byggandet på Västbanken är illegalt enligt internationell lag råder det ingen tvekan om.

-De är illegala under internationell lag, sa Mark Lyall Grant som är Storbritanniens FN-ambassadör i ett gemensamt uttalande med Frankrike och Tyskland. Han sa också att EU hoppas att Palestina ska bli full medlem i FN i september 2011. Storyn berättar inte om han också tror på Jultomten.

Från Israelisk sida väntade man inte många timmar för att uppmana palestinierna att ”åter sätta sig vid förhandlingsbordet för förutsättningslösa diskussioner”. Efter årtionden av illegal ockupation av Västbanken ska den evinnerliga ”fredsprocessen” på nytt föras ”förutsättningslöst” i några år. Under tiden kan Israel bygga bostäder för ytterligare några hundra tusen kolonialister och stycka upp den bästa jorden och vattentillgångarna.

.

Västbanken styckas bit för bit. Bästa jorden och vattentillgångarna tar ”bosättarna” hand om.

Det är svårt att finna rationella förklaringar till att den israeliska regeringen och lobbyn i USA verkar hålla fast Vita Huset lika enkelt som en tjur dompteras med nosring. Med den arabiska revolutionen på marsch försöker paret Obama-Clinton att skyla över decennier av stöd till kungahus och diktaturer med prat om frihet, demokrati och en fri cyberrymd. Samtidigt står det klart för snart alla som kan tänka självständigt att Vita Husets politik i Mellanöstern bara styrs av två faktorer – den israeliska regeringens planer för ett Stor-Israel och den strategiska kontrollen över olja och transportleder i regionen.

Allt annat är spel för gallerierna.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1,DN3,DN4,DN5.DN6,DN7,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,SVD7,AB1,

GPI,GP2,GP3,GP4,GP5,GP6,DN8,SVD8,SVD9,

Bloggare: Jinge,Röda Malmö,Internationalen,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, USA, Obama, Clinton, Netanyahu, FN

Dela

Vi är inte soldater

för att evakuera judar…

Den senaste tiden har religiösa soldater i Israel öppet ifrågasatt arméledningens order. Revolten började vid den högtidliga initieringsriten för Bataljon Simson . I den av sionism helt impregnerade armén sker denna rit vid Klagomuren i Jerusalem där de färdigutbildade soldater får sina biblar och baskrar. Koranen delas aldrig ut eftersom militären eller IDF är segregerad efter religion och ras, vilket innebär att israeliska araber är förbjudna att delta i den allmänna värnplikten. De nykläckta soldaterna höll upp en banderoll med texten: ”Vi blir inte soldater för att evakuera judar”…

Innebörden är ett klart ställningstagande för alla judiska bosättningar på Västbanken. Även det fåtal ”utposter” som regeringen Netanyahu sagt sig vilja utrymma. I arméradion förklarade en av dem som deltog att de hade fått klart för sig att som en del av Lejon-brigaden skulle de få som uppgift att ta sig an bosättare, bland annat de i Homesh, som gång på gång flyttats, men ändå kunnat återvända sju gånger (!). En instruktion som de därför inte tänkte följa eftersom den bara skulle skada människor. Talesmannen i radion använde också de bibliska namnen Judéen och Samarien för Västbanken. Ett sätt att betona att detta för evigt är Bibelns och därmed judarnas land.

Som straff för detta starka disciplinbrott fick två av de inblandade soldaterna bara tjugo dagars arrest samt förflyttning till annan tjänst. I måndags kom nästa demonstration när soldater från Nachson-bataljonen i samma brigad hängde upp en banderoll vid sin bas där man förklarade att också denna enhet vägrar att evakuera judar från Västbanken.

Bakgrunden är att de femåriga religiösa/militära högskolorna, ”Hesder”, fått en allt större plats när det gäller rekryteringen till officerskåren. I den senaste kullen av nyutexaminerade officerare hade hälften sin bakgrund i en Hesderskola. Som väl går att jämföra med de skolor i främst Pakistan som ideologiskt format Afghanistans talibanrörelse. Taliban betyder för övrigt bara religiös student. I Sverige skulle detta motsvaras av att Livets ord tillsammans med Sverigedemokraterna ( en ras, ett folk – en tro ) fick ansvaret för Militärhögskolan i Karlberg, vilken sedan integrerats med flera kristna gymnasieskolor med militär utbildning som specialinriktning. En av förgrundsgestalterna bakom denna framgång har varit en rabbin, Eli Sadan, som i Jerusalem Post sammanfattat förändringen:

Vi har lyckats med att skapa en kulturell miljö i vårt samhälle ( religiöst sionistisk ) där uppslutningen bakom nationen och militären är främsta prioritet och vi gör detta utifrån en stark religiös tro baserad på Torahs ( judarnas bibel ) perspektiv med andlig renhet.”

Namnet, ”Nachson”, på den bataljon som nu senast vänt sig mot givna order från militärledningen passar väl in i sammanhanget. Nachson var den mytiske bibliska gestalt som först satte sin fot på Röda havets botten när israelerna tågade ut från Egypten. Den militära operation där Västra Jerusalem intogs vid det sionistiska erövringskriget 1948 gavs samma namn.

Benjamin Netanyahu tog avstånd från de soldater som i dag säger sig vilja gå i den bibliske Nachsons fotspår. ”Upplösning i IDF kan leda till statens kollaps”, menade han i ett tal vid en marinbas i Haifa. Men samtidigt passar revolterna som hand i handske för att backa upp hans egen hånfulla attityd till alla krav från omvärlden att stoppa nya bosättningar på de erövrade områdena. I veckan har Jerusalems borgmästare, med benäget stöd från regeringen, godkänt 900 nya hus i Gilo, som är en del av det ockuperade Östra Jerusalem. Ett beslut som är ”förfärande” enligt Vita Husets talesman. I skenet av de religiösa extremisternas krav på all biblisk mark, alltså hela Västbanken, framstår han själv då som mer sansad och moderat. Revoltmännen vid Nachson-bataljonens bas fick också de milda straff. Några veckors fängelse eller arrest…

Netanyahus stöd för nya husbyggen i Gilo innebär ett öppet avståndstagande, rentav ett förakt för de krav om byggstopp som kommer från en Barak Obama eller en Carl Bildt som just nu har en viktig utrikespolitisk roll eftersom Sverige är EU:s ordförandeland.

Men som väntat gör vare sig Obama eller Bildt ett dyft för att stoppa planerna. Det finns nu 500 000 illegala judiska bosättare på det som patetiskt nog sägs ska bli en självständig palestinsk stat. Hyckleriet är avskyvärt. När Obama kommer till Oslo för att ta emot sitt fredspris lär han också ha beslutat att trappa upp kriget i Afghanistan med fler soldater. Vem orkar se den ceremonin när en krigsfurste smörjs till fredsängel…

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Israel, Västbanken, Gilo, Palestina, IDF, Barak Obama, Carl Bildt, sionism, bibeln,

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,

Dela

Efter en veckas tystnad kände sig Vita Huset tvunget att ta bladet från munnen och förneka FNs rapport om Israels krigsförbrytelser i Gaza.

Enligt Obamas talesman Ian Kelly är rapporten ensidig i det att den lägger tyngdpunkten i rapporten på Israels krigshandlingar utan att ta hänsyn till Hamas roll i upptakten.

-Även om rapporten tar upp alla sidor av konflikten, är dess överväldigande fokus inriktat på Israels agerande, sa Kelly till församlade journalister.

Benjamin Netanyahu var inte sen att koppla på Vita Husets försök att bevara ”proportionaliteten” i värderingen och förklarade ilsket att rapporten inte medgav att Israel egentligen bara utövat sin rätt till självförsvar.

Men hur var det egentligen med ”proportionerna”? I vanliga fall säger man att ett självförsvar aldrig får använda mer våld än vad nöden kräver. Enligt officiella israeliska källor dödades tre civila israeler av Hamas hemgjorda raketer. Åtta soldater fick också sätta livet till, varav fyra dog av egen missriktad eldgivning.

Israel medger självt att cirka 300 civila palestinier dödades. FNs rapport och alla andra seriösa rapporter säger antalet civila offer översteg 800. Låt oss bara för en sekund anta att Israels uppgifter stämmer. Då gick det en död civil israel per hundra dödade civila palestinier. En procent!!! I FNs rapport tar Hamas brott mot krigslagarna betydligt mer plats än 1 procent. Så vad blir det då kvar av Vita Husets gnäll över att rapporten är för ensidig?

Nu är det ju så att det hela inte handlar om Israels krigsförbrytelser. Barack Obama och Pentagon tvivlar inte en sekund på rapportens korrekthet. Men det är politiskt omöjligt för dem att säga det rakt ut.

För det första sträcker sig USAs kritik av Israels agerande på Västbanken och i östra Jerusalem inte så långt att den kan sätta ifråga den strategiska allians som finns mellan USA och Israel.

För det andra kan och vill inte USA att Israel eller någon annan ”vänskapligt sinnad stat” ska dras inför den internationella domstolen i Haag. Av den enkla anledningen att det härskande imperiet aldrig tänker öppna dörren för att en dag självt stå till svars för sina krigsförbrytelser i Irak och Afghanistan, för att inte tala om de fruktansvärda brott som USA begick i Indokina under fredspristagaren Kissingers dagar.

I media:DN1,DN2,SVD1,SSD1,Gideon Levy i Haaretz,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Israel, Gaza, FNs rapport, Haag, Västbaneken, Hamas

Dela

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu är på tredagars besök i Europa. Gordon Brown, Angela Merkel och USAs George Mitchell tar emot den israeliska höken för att diskutera hur ”fredsprocessen” ska föras vidare. För Netanyahu handlar det om att köpa tid, en israelisk specialitet som går ut på att förhala allt som skulle innebära en reträtt från områden som ockuperades 1967.

Netanyahu räknar inte med att få godkänt för, de enligt internationell lag olagliga, bosättningarna på Västbanken och i östra Jerusalem, utan har som mission att få förståelse för sin svåra sits i den israeliska regeringen. Det pågår ett öppet uppror från den extrema högerflygeln i hans egen regering.

-Judarna har rätt att för evig tid bosätta sig överallt på israelisk jord, sa nyligen Moshé Yaalon, som är minister för strategiska affärer i Netanyahus regering. Provokationen var medveten och han underströk den genom att tillsammans med tre andra ministrar besöka olagliga (i israeliska regeringens ögon) bosättningar för att uppmuntra bosättarna och ge dem stöd. Yaalon sitter fortfarande kvar på sin post även om Netanyahu sagt att hans minister ”gick för långt”.

Moshe Yaalon

Netanyahus uppgift att hålla ihop sin regering och att samtidigt inte trampa Washington och Bryssel på tårna är i det närmaste olöslig. Den extrema högern i hans eget parti Likud blir allt mer högljudd. Moshé Yaalon, tidigare stabschef i armén, deltog exempelvis i ett möte organiserat av en högerfraktion i Likud som Netanyahu sedan två år tillbaka försöker att utesluta ur partiet utan att lyckas.

-Ge inte efter för Washington, är slagordet för dagen som mobiliserar bosättningsfanatikerna i Knesset, det israeliska parlamenetet. Knessets ordförande sa exakt så ett par dagar sedan.

Knesset

Merkel, Brown och Mitchell kommer att i praktiken spela med i den israeliska regeringens taskspeleri. Hårda ord kommer att fällas om ”olaglig bosättning” och krav på stopp för utbyggnad att resas. Men när det kommer till att verkligen tvinga fram handling från Jerusalems sida sker inget. Bara sedan den första januari i år har 600 nya bostäder byggts på Västbanken. Totalt bor nu 300 000 bosättare på Västbanken och 200 000 i illegala bosättningar i östra Jerusalem. Det är hårda fakta på marken.

Hur den palestinska stat ska se ut som ”fredsprocessen” sägs syfta till blir det allt svårare att förstå. På Västbanken finns det inte ens längre ett samanhängande markområde som palestinierna skulle kunna kalla sin egen stat.

I media: AB1,SDV1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,SSD1,SSD2,AB2,AB3,DN3,GP1,GP2, Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, EU, Brown, Merkel, Mitchell, Netanyahu, Yaalon, Palestina, Bosättningar, Västbanken

Dela

Det är bara att buga sig. Regeringen Reinfeldt vägrar (tills vidare?) att gå den israeliska zionistregeringen till mötes och slå ned på Aftonbladets artikel om organstöld från palestinska offer för den israeliska attacken mot Gazas befolkning.

Det ska den ha heder för. I tider av grova kompromisser med grundläggande fri- och rättigheter, som yttrandefriheten och andra grundläggande fri-och rättigheter , är det glädjande att borgare som Reinfeldt och Bildt har gränser de inte vill eller kan (tills vidare?) överskrida.

Det är mycket möjligt att uppgifterna i Aftonbladet är felaktiga. Men so what? som det heter på svengelska. För Avigdor Libermans krav på statlig censur är mycket allvarligare än ett eventuellt övertramp i Aftonbladet. Dessutom kan man fråga sig vad skillnad det gör om vissa organ stals från oskyldiga människor som den israeliska armén medvetet slaktade med bomber och fosfor.

Den zionistiska regimen i Israel tror att den har alla rättigheter på sin sida. Den tar sig rätten att ta struptag på en hel befolkning i Gaza under förevändning att Hamas är terrorister och den fortsätter att konfiskera palestinsk jord på Västbanken, att rasera palestiniers hem i östra Jerusalem och att fördriva beduiner från sina hem i Negevöknen. Ändå kräver den att omvärlden ska buga och bocka och visa respekt för den zionistiska agendan.

Reinfeldt och Bildt måste nu ta steget ut och klart ta ställning för palestiniernas rättigheter eller låta protesten dö bort i diplomatins ljusskygga korridorer. Det är nog vad som kommer att ske. Tror jag.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,GP1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Bildt, Reinfeldt, Liberlman, Zionism,

Dela

Påvens resa till Israel och Västbanken hyllas i pressen som en resa i fredens namn. Samtidigt anses det stärka Barack Obamas till synes allt hårdare press på Israels nya regering, med Benjamin Netanyahu i spetsen, att acceptera en tvåstatslösning.

Netanyahu och Peres hälsar Josef Ratzinger ,alias Påven, välkommen

Men vad är egentligen spel för kulisserna och vad är realpolitik i den fråga som nu i mer än 40 år varit central för fred i Mellanöstern ? Påven som är en i högsta grad reaktionär person, som förmodligen avskyr muslimer, och som anser den kristna tron överlägsen andra religioner, försökte under sitt besök att gå på slak lina. Men när han sida vid sida med höken Netanyahu under mottagningsceremonin lyssnade inte bara till Israels nationalsång utan också till ”Jerusalem of Gold”, populär i armén för att hylla segern 1967, då finns det ingen tvekan om det objektiva stödet till Israels ockupationspolitik som Påvens besök innebär. Stödet blir inte mindre tydligt när Hans Höghet utan att blinka hälsades välkommen till ”Jerusalem, Israels och det judiska folkets huvudstad” av stadens borgmästare Nir Barkat. Inget land i världen har godtagit den beskrivningen av den ”heliga staden”.

Det skenbara stödet för en tvåstatslösning och kritken av muren kostar inget för Vatikanstaten. För likt alla andra statsledningar i väst är det ett enormt gap mellan ord och handling. Se bara till hur « återuppbyggnaden » i Gaza avancerar.

Ingen hjälp släpps fram till Gazas återuppbyggnad

Det är redan flera månader sedan världens ledare lovade miljarder till de blottställda människorna på Gazaremsan. Än har inte en dollar nått fram ännu fem månader efter Israels attack. De vackra orden om humanitär hjälp svarar mot total passivitet inför Israels blockad av Gaza. Inte en enda konkret handling har vidtagits av USA, Frankrike, Tyskland och andra stormakter för att tvinga Israel till att häva blockaden och släppa in bland annat byggmaterial till Gaza. Den kollektiva bestraffningen av Gazas innevånare beklagas men accepteras de facto.

På måndag ska Benjamin Netanyahu möta Barack Obama i Washington. I Israel oroar sig extremhögern i och utanför Likud för att Obama ska vrida om armen på Bibi och tvinga fram ett accepterande av en tvåstatslösning. Vissa högerledare i Knesset går så långt att de uppmanar statsministern att inte ge efter för en « pro-muslimsk, pro-arabisk regering som leds av en man som heter Hussein »( Likudmedlem Moshe Feiglin citerad av Jerusalem Post)

Bibi har inte mycket att oroa sig för inför mötet med Obama

Men Netanyahu vet nog bättre. Den budget som Obama presenterade i dagarna innehåller en tioprocentig ökning av stödet till Israel upp från 2,5 miljarder dollar till 2,775 miljarder dollar 2010. Inte heller behöver han bekymra sig över bosättningarna, speciellt de i östra Jerusalem. Inget tyder på att USAs nya president, även om han skulle vilja det, kommer att ifrågasätta den israeliska högerns krav på total kontroll över hela Jerusalem. Den israeliska lobbyn i USA har tillräcklig kraft för att stoppa alla försök till en tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser.

Ska Damaskusporten i östra Jerusalem helt stängas för palestinierna?

Inte heller från EU’s håll kan man vänta sig annat än ord utan handling. Programmet för ett närmare samarbete mellan EU och Israel ligger bara tillfälligt på is. För många EU-betalda installationer i Gaza förstördes av Israels armé för att Bryssel ska kunna låtsas att det regnar. Men Barosso var noga med att understryka att « närmandena » bara tillfälligt las på is. Och med Sarkozy vid makten i Frankrike behöver inte Israels politiska establishment ligga sömnlösa.

Påvens resa faller väl in i den allmänna ramen av mycket prat, många vackra ord och löften och en total avsaknad av konkreta handlingar.

I media: DN1,DN2,SDS1,ETC,SDS2,DN3,

Bloggare: Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, USA, Obama, Netanyahu, Sarkozy, EU, Gaza, Västbanken

Dela

Knappt har rasisten Avigdor Lieberman utnämnts till Israels nya utrikesminister så trillar sanningarna fram. Äntligen kan man säga. För Lieberman säger högt vad andra israeliska ledare mumlar i skägget.

-En tvåstatslösning är uteslutet, säger Lieberman och politiker världen över vrider förtvivlat sina händer. Varför kan han inte spela med i spelet som går ut på att låta Israel göra allt det vill bara man mimar med i kören som sjunger fredsprocessens lovsång.

För vad är egentligen skillnaden mellan Liberman/Netanyahu och Livni/Barak? Ja, nästan ingen. Det ena paret säger rent ut att palestinierna kan räkna med att leva i bantustans till tidens ände och det andra paret säger sig vara för kompromiss med palestinierna men för i praktiken en politik som förvisar palestinierna till bantustans.

Om du tar en titt på kartan här under så ser du en naken bild av vad som paret Livni/Barak varit med att skapa och som paret Liberman/Netanyahu säger sig vilja befästa.

Kartan har producerats av Julien Bousac och framställer Västbanken som en skärgård eller ett ö-rike. De ljusgröna områden ligger helt under palestinsk kontroll. De mörkgröna under partiell palestinsk kontroll. Det blå havet som omger dessa ljus- och mörkgröna öar kontrolleras av Israel och de vita öarna är israeliska bosättningar.

En nogrann titt på kartan leder omedelbart till frågan- hur kan någon, israeliska politiker och politiker i USA och EU, påstå sig vara för en tvåstatslösning utan att säga klart ut att alla israeliska bosättningar på Västbanken måste bort? Om de inte monteras ner finns det ingen möjlig statsbildning för palestinierna. Ett ögonkast på kartan räcker för att inse detta.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, Bosättningar, Västbanken, Livni, Barak, Netanyahu, Lieberman

I media: DN1,DN2,

Dela