"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Total
Frankrike – strejkfronten bröts vid Total
25 Feb 10
.
”De spänner om bågen”
.
.
Solidariteten var urstark. Bågsträngen spändes vigt och för fullt. Strejkfronten vid den franska oljejätten Totals raffinaderier hotade att snabbt stanna Frankrike och förnedra Nicolas Zarkozy. Den viktigaste måltavlan för de strejkande var att rädda jobben vid verksamheten i Dunkerque för att med detta som en start kunna tvinga fram politiska svar för hela energipolitiken.
.
Se mer i en blogg från i förrgår.
.
.
Framjagade av sina fackliga ledare röstar här arbetarna vid raffinaderiet i Mede för en återgång
.
Men i går slogs både båge och sträng av med ett brak. Av fackens nationella ledningar. I solidaritet, inte med arbetarna och tjänstemännen vid Dunkerque utan med nyliberalismen hos Socialistpartiet och de gamla stalinisterna i det franska Kommunistpartiet, lyckades den nationella fackföreningsbyråkratin inom framför allt den fackliga centralen CGT bryta strejkfronten. Efter vaga löften om en oförändrad nationell verksamhet, med undantag just för Dunkerque, i ytterligare fem år, lyckades byråkratin att få en majoritet av de strejkande, både vid Totals övriga anläggningar, liksom vid Exxonmobils två, att rösta för en återgång. Som man magstarkt nog valde att kalla för ”ett strejkuppehåll”.
.
Besvikelsen vid Dunkerque var svår. ”Totals ledning lyckades med att söndra för att kunna fortsätta att härska”, menade man. ”Vi blev övergivna”. Än en gång fick vi bekräftat att den gamla arbetarrörelsens partier och deras fackliga ledare saknar andra politiska visioner och mål än sin egen fortlevnad. Arbetet med att förankra NPA, det nya antikapitalistiska partiet, vid landets arbetsplatser måste få ett än större fokus.
.
Vid entrén till Totals raffinaderi Dunkerque pyr ännu askan…
.
I Flandern, bakom den ännu pyrande askan efter däck som bränts för att spärra infarten till raffinaderiet, fortsätter de anställda vid Dunkerque sin ockupation. De väntar på besked från Totals ledningsmöte den 8:e mars. Trötta och besvikna. Men inte uppgivna. De nöjer sig inte med den gamle svenske diktaren Verner von Heidenstams ord om att ”det är skönare lyss till en sträng, som brast, än att aldrig spänna en båge”.
.
De spänner helt enkelt om bågen. Inför hotet om totalt bensinstopp från Total tvingades Sarkozys industriminister, Christian Estrosi, att förklara att raffinaderiet vid Dunkerque ”måste återöppnas om det inte finns några andra ersättningsalternativ från företaget”. En politisk eftergift som Dunkerques arbetare och tjänstemän nu kan ta fasta på.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Frankrike, Total, NPA, CGT, Sarkozy, oljestrejk
I pressen:
Frankrike: Total strejk vid Total
23 Feb 10
”Produktion och distribution av energin ska vara samhällsägd”
.
I Frankrike är det nu total strejk vid oljebolaget Totals sex raffinaderier. I dag inleds sympatistrejker vid två av Exxonmobils anläggningar i landet. I media konstaterar man förskräckt att Frankrike bara har reserver av bensin och diesel som klarar en veckas efterfrågan.
.
.
Lågkonjunkturen, energiomställningen i Europa samt de stora oljebolagens utflyttning av raffinaderiekapacitet till låglöneländer med små eller obefintliga miljökrav är bakgrunden till att den franska oljegiganten Total tidigt i höstas stoppade produktionen och ”satte den i malpåse”. Rykten har allt sedan dess cirkulerat om en nerläggning.
.
.
De anställda svarade den 12 januari med en strejk i den verksamhet som fanns kvar och krävde fortsatt drift. Deras ultimatum till ledningen gick ut i måndags förra veckan. Dagen efter, tisdagen den 17 februari efter blodiga slagsmål med polisen återtog arbetarna sin arbetsplats och inledde en ockupation. Samtidigt inleddes solidaritetsstrejker vid fem andra av Totals raffinaderier. Den här veckan trappas konflikten upp med strejkaktioner också vid Exxonmobil.
.
Totals ledning har gett diffusa svar om framtiden. En eftergift är att man säger sig komma med besked vid ett styrelsemöte den 8 mars i stället för den 29 mars som sagts tidigare. Detta är viktigt eftersom energiproduktion i den här omfattningen givetvis är en politisk fråga. Totals vinst 2009 var dessutom hela 7.8 miljarder euro vilket självklart sticker alla i ögonen. Arbetarnas och tjänstemännen aktioner tvingar fram politiska svar också före de viktiga regionala politiska valen i Frankrike sista veckan i mars.
.
.
I ett av sina uttalanden i solidaritet med Totals anställda i Dunkerque säger det antikapitalistiska partiet NPA att:
.
”Konfiskera Total och dess profiter! De anställda i Dunkerque visar vägen. Total måste stoppas från att förstöra miljön och jobben. För det är jakten på vinster som ligger bakom både avsked och alla de stora ekologiska katastrofer där Total haft ansvaret.
En stängning av raffinaderiet i Dunkerque med avsked som resultat måste förbjudas!
NPA vill helt och hållet konfiskera Total och dess tillgångar. Produktionen och distributionen av energin ska vara samhällsägd. Vi ger allt vårt stöd till de strejkande vid Total.”
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Franrike, Total, NPA, energiförsörjning, Vattenfall
I pressen: AB1,
Iraks olja på auktion
1 Jul 09
Huggsexa om Iraks olja
I går lämnade den amerikanska armén i Irak över gator och torg till den nybildade irakiska armén. Samma dag, (av en tillfällighet ?), bjöd Iraks regering in ett trettiotal internationella oljebolag till auktion. Rätten att exploatera landets oljekällor ska säljas ut till högstbjudande. Saddam Hussein nationaliserade 1972 alla oljetillgångar i Irak och 
slängde ut Irak Petroleum Company, ett fransk-engelskt-amerikanskt konglomerat. Nu kommer Exxon, BP, Total och andra oljejättar tillbaka för att exploatera de enorma reserver som finns under den irakiska sanden. Reserver som beräknas till 115 miljarder fat men med en marginal uppåt till 200 miljarder fat eftersom stora potentiella källor inte ännu undersökts. Krig och blockad hindrade Saddam Hussein och regeringarna sedan 2003 att provborra.
Första dagens auktion togs hem av en grupp ledd av BP med bland annat ett kinesiskt bolag. Exxon fick stryka på foten eftersom de krävde för mycket per fat av Iraks regering. Det avtal som ingås mellan Iraks regering och oljebolagen är lite komplicerat. BP går exepempelvis med på att investera i ökad kapacitet och bättre teknik under de närmaste 20 åren. För varje fat som BP utvinner, utöver en på förhand överenskommen volym som troligen ligger något över dagens produktion, får BP 2 US-dollar per fat. 
Exxon krävde 4.8 dollar per fat och BP som startade med 3.9 dollar per fat accepterade till slut irakiska regeringens bud på 2 dollar per fat. Iraks oljeminister Hussein Sharistani räknar med att den irakiska statskassan ska ta hem 1 700 miljarder dollar på en 20-årsperiod om de utländska bolagen inom fem år lyckas dubblera den aktuella produktion på 2,4 miljoner fat per dag. De villkor som bolagen är beredda att acceptera i dag verkar inte speciellt fördelaktiga, men alla vill ändå vara med. Ingen kan riskera att hamna utanför exploateringen av de enda oljereserver i världen som tillsammans med Irans inte redan börjat sina. Och redan 2010 ska ny villkor förhandlas med Iraks oljeminister och då gäller det att redan vara bra placerad.
Bloggare:
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Olja, Irak, Exxon, BP, Total,
Senaste kommentarer