Fattiga bönder och arbetare kräver en bättre framtid.

.

De rika och mäktiga i Thailand tålde inte att fattiga bönder och arbetare krävde respekt för sina röster. Än en gång är det den thailändska armén som gjort ett smutsigt jobb och krossat en folklig protest i blod. Den är van. Sist det begavs sig var den 20 maj 1992 då militären gick fram som en ångvält över folkmassor som krävde demokrati. Arton år senare upprepar armén sin plikt – försvara de rikas makt och egendom.

.

Vi är inga terrorister proklamerade de röda med hög röst.

Regeringen vägrade att förhandla med de röda trots att Senaten ville medla och FN uppmanade till besinning. Krav på demokrati och respekt för valresultat krossades under pansarvagnarna. Ratchaprasong är premiärminister Abhisits Tien An Men.

Dramatiska händelser har avlöst varandra var och varannan timme i över en månad. Så är det alltid när ett folk reser sig och kräver sin rätt och rättvisa medan de härskande beväpnade till tänderna försvarar vad de äger – makten och rikedomen. Ordningen härskar på nytt i Bangkok så det kan vara dags att höja blicken över de feta rubrikerna och fråga vad som var grund till de dramatiska veckorna.

Trots regeringens totala nonsensprat om ” 500 terrorister beväpnade till tänderna” var det bara civila som fick sätta livet till efter den blodiga sammandrabbningen 10 april. Då dog också sex soldater i vad som var en mycket ogenomtänkt och fumlig militär framryckning mot de rödas demonstrationsplats. Efter det dödade armén på distans med prickskyttar utplacerade på taken i stadens centrum. Nästan alla civila dödades med skott i huvudet. Bevis nog för att det var säkra prickskyttars verk.

Röda ”terrorister” samlade till möte.

När det här skrivs är de rödas protester redan krossade och den heliga ordningen återupprättad, det vill säga alliansen mellan officerskasten, aristokratin i statsbyråkratin och Bangkoks affärstopp. Alla hukar de bakom Kungens allt svagare men ändå skyddande hand.

Men trots de rödas troligen tillfälliga nederlag är en epok över i Thailands historia. Fattiga bönder och arbetare har för första gången intagit den politiska scenen som självständig kraft och krossat den härskande elitens myt om ”demokrati på thailändskt vis”.

Idén bakom begreppet är att den västerländska demokratin inte passar för det thailändska samhället eftersom det är byggt på harmoni och stabilitet till skillnad från västerlandets klasskamp och egoism. Hela schemat är naturligtvis nonsens och speglar bara det faktum att den enorma majoriteten av befolkningen tills nyligen var småbönder och isolerade på landsbygden där en öronbedövande indoktrinering lärt dem att älska Kungen och vara nöjd med sin lott.

Terrorist på väg hem.

I den kris vi följt den senaste månaden har Kungen inte på något sätt spelat en roll i händelserna. Det står i stark kontrast till hans roll 1992 då militären gick amok mot obeväpnade demonstranter, framför allt studenter, som krävde demokratiska reformer. Då räckte det med att Kungen kallade till sig regeringschefen och demonstranternas ledare. På knä framför Kungen fick de sig en läxa i thailändsk harmoni och samhällsanda. I den nyligen avslutade konflikten yppade inte Kungen ett ord. Orsaken är ganska enkel. Hans roll i kuppen mot Thaksin 2006 är känd av alla och sedan de rödas demonstrationer började i mars har Kungen inte sagt ett ord. Däremot har drottningen som av alla anses som en anhängare av de gula i PAD besökt skadade soldater på sjukhus utan att ens kasta ett öga på de rödskjortor som dödades den 10 april. Kungen har därmed själv saboterat sin roll som en makt stående över de krassa konflikterna i samhället och omöjliggjort ett ingrepp i den konflikt vi nu sett slutet på. Hans roll som i det närmaste gudomlig gestalt i en speciell form av ett thailändskt samhällskontrakt är över.

Farliga ”terrorister” förs bort av polisen.

Hela den materiella grunden för ”demokrati på thailändskt vis” sköts i sank under det ekonomiska uppsvinget 1986-96, då miljoner flydde landsbygden in till Bangkok för att ta chansen att snabbt häva sig ur den sekellånga missär som varit landsbygdsbefolkningens lott. Under perioden bildades en sju miljoner stark arbetarklass.

När den asiatiska finanskrisen 1997 plötsligt släckte hoppet om oavbruten tillväxt och tusentals företag gick i konkurrs och miljoner arbetare förlorade sina arbeten och tvingades återvända till landsbygden hade mentaliteten redan börjat ändrats och grunden för ”demokrati på thailändska” spruckit i fogarna.

Den omtalade och ifrågasatta miljardären Thaksin Shinawatra utsågs 2001 efter en övertygande valseger  till  premiärminister och gjorde sig snabbt hatad bland den gamla eliten. Dels för att han införde sociala reformer för de fattiga som för första gången i landets historia gav dem praktiska möjligheter att söka sjukvård till ett minimalt pris. Antalet skolor på landsbygden ökade också kraftigt. Det är den materiella orsaken till att Thaksin ännu ses som en hjälte av många fattiga bönder och arbetare.

”Terrorister” i alla åldrar.

För parallellt med reformerna för de fattiga förde Thaksin traditionell thailändsk politik, det vill säga kompispolitik och korruption som gynnade den del av eliten som stod på hans sida. De som trampats på tårna av Thaksin samlades i en opposition runt Thaksins före detta affärspartner i medievärlden – Sondhi Limthongkul och generalen Chamlong Srimuang, en ledare för en hårdför falang i armén. Sondhis talk-show på tv användes till att lansera en kampanj för att störta Thaksin. Det är ursprunget till de så kallade gulskjortorna och partiet PAD. En vacker detalj i PADs program visar verkligen partiets karaktär. PAD kräver nämligen att bara en tredjedel av parlamentet ska väljas av den ”okunniga pöbeln” och resten tillsättas av den ekonomiska och politiska eliten. Det var dem som den internationella pressen kallade för demokratidemonstranter när de i november 2008 ockuperade Bangkoks internationella flygplats.

Pigga ”terrorister” lovar att komma tillbaka.

Trots den intensiva kampanjen mot Thaksin vann han överlägset parlamentsvalen i februari 2005. Många röster köptes säkerligen med små summor pengar eller andra fördelar, men det var vanor som använde av alla, inte bara av Thaksin. Grunden till att han omvaldes trots det maktmissbruk som rådde under hans styre var de fattigas tacksamhet för de sociala reformerna. Segern i valet blev för mycket för Bangkoks elit, vissa höga militärer och Kungen, vars ”gudomlighet” Thaksins popularitet kastade en skugga över. En kupp började planeras. När Thaksin var på resa till FNs generalförsamling i september 2006 slog kuppmakarna till och avsatte honom.

Trots militärens ansträngning att förhindra anhängare till Thaksin att spela en politisk roll vann det till Thaksin anknutna PPP ändå valet i december 2007 och satte på nytt käppar i elitens hjul. Från maj 2008 intensifierar gulskjortorna sina aktioner för att få PPP-regeringen avsatt. De gulas ockupation av Bangkoks internationella flygplats lyfte fram konflikten på ett internationellt plan. Regeringen föll och elitens guldgosse, Abhisit Vejjajiva kunde tillträda posten som premiärminister. Den som han nu  missbrukat  till att slakta demonstranter i Bangkok.

På återseende.

”Demokrati på thailändska” har nu definitivt dränkts i de rödas blod. Trots nederlaget kan inte det forna systemet med en härskande elit i Bangkok och lydiga fattiga småbönder på landsbygden återupprättas. Trots många märkliga former kampen tagit sig är det en kamp mellan olika samhällsklasser vi varit vittne till. Fattiga bönder från landsbygden, arbetare från Bangkoks förorter och vissa delar av den mindre bemedlade medelklassen står mot den traditionella makteliten.

De fattigas kamp är inte ännu en strid för omfattande sociala reformer, för att inte tala om ett annat samhälle, utan ett krav på att deras röst ska räknas och väga lika mycket som elitens. De vill sätta stopp för det senaste decenniets vana att det är de fattiga på landsbygden som tillsätter en majoritet i parlamentet och de rika i Bangkok som avsätter den med hjälp av militärnes bajonetter  och lydiga domstolar.

.

Media: DN1,DN2,AB1,DN3,SVD1,SVD2,DN3,DN4,SVD3,AB2,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Thailand, Bangkok, Rödskjortor, Gulskjortor, Demokrati,

Dela