"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Tea Party
Betala statsskulden eller inte?
12 Dec 11
Är du skyldig?
.
Skuld. Statsskuld. Att vara skyldig. Det låter osunt. Själva ordet ”skuld” skapar olust när det uttalas på
svenska, tyska och holländska. Att vara ”skyldig” har två helt olika betydelser i vårt språk. När man lånar pengar till ett husköp eller sätter sig i skuld för att skaffa sig en gedigen utbildning är det bara ett ord för en finansiell handling. Man kan också vara ”skyldig” till ett brott eller en omoralisk handling. I engelskan, med ”debt” och ”guilt” och franskans, ”dette” och ”coupable”, finns inte denna tvetydighet som antyder att det är omoraliskt att vara satt i skuld.
Den här lilla språkliga utsvävningen vill bara visa att på vårt eget språk är det en moralisk förpliktelse att betala sina skulder och inte bara ett finansiellt åtagande.
-Den som är satt i skuld är inte fri, sa den gode Göran med moralisk basröst. Det är naturligtvis nonsens i ekonomisk mening eftersom ett lån kan ge en människa möjligheten att befria sig från underkastelse och rent av slaveri. Fråga vissa kvinnor i Bangladesh vad en minikredit betytt för dem.
-Är man skyldig ska man betala för sig, är därför en logik som det är speciellt svårt att argumentera emot i länder med germanska språk. När grekerna i raseri ropar ut att ”det är inte vår skuld – vi betalar inte” upprörs många och tycker som Göran Persson.
I debatten om hur krisen i Europa ska betalas har det därför i första hand argumenterats för hur den ska betalas inte om den ska betalas. Nyliberaler höjer ögonbrynen och frågar vad det är för fel med att rädda bankerna och kapitalägarna. Annars blir Marknaden förbannad och det vill vi inte vara med om. Socialdemokrater och mer socialt ansvariga borgare säger i stället att visst ska skulderna betalas men bördan för det ska fördelas mer rättvist. De som har stora inkomster och förmögenheter ska bära en större del av bördan än fattiga människor, menar de. Att detta inte är en självklarhet visar debatten i USA där republikanerna hukande under Tea partys piskrapp säger nej till varje skattehöjning för dollarmiljonärerna.
.
.
Inom EU handlar också debatten mest om hur skulderna ska betalas, inte om de ska betalas. Ska det privata bankkapitalet dela bördorna för det kaos som finansen självt skapat eller är det nationerna, det vill säga skattebetalarna, som ska stå för kalaset? Ska de ”lata grekerna” själva stå för fiolerna eller krävs det solidaritet inom den europeiska unionen?
Den verkliga frågan som måste resas är OM de olika ländernas statsskuld ska betalas. För det är inte alls självklart att statsskulderna ska betalas även om det är vad det ”sunda förnuftet” dikterar -är man skyldig ska man betala. För att bli lite personlig undrar jag om du skulle känna dig skyldig att betala en skuld som en släkting lyckats ta i ditt namn? Samma problematik kan man nysta i vad gäller olika länders statsskuld och fråga sig:
-Hur har skulden uppkommit?
-Vad har lånen använts till?
Kort sagt, är en skuld legitim? Eller är delar av statsskulden en illegitim skuld som befolkningen inte kan ställas till svars för? Vilka delar av statsskulden bör betalas tillbaka?
Allt detta är frågor som det finns all anledning att ställa och finna svar på innan en ”skuld” förklaras legitim.
.
CADTM (Kommitten för annulereing av tredje världens skuld) har i 20 år krävt att fattiga länders skuld ska avskrivas. Nu kan CADTM också rikta sina blickar mot Europa. På CADTM hittar du massor av information om hur en offentlig revision kan gå till.
.
Hur kan det gå till? Svaret finns redan. Organisera en offentlig revision av statsskulden för att undersöka vilka lån den består av, vilka som äger statsskulden och vad de olika lånen använts till blir uppgiften.
I Grekland har kravet på en offentlig revision av statsskulden fått folklig förankring och olika statligt oberoende kommittéer arbetar redan. Initiativ för en offentlig revision har redan tagits i Frankrike av Attac och är på gång i Irland.
Det finns också ett viktigt historiskt exempel att hänvisa till. I juli 2007 beslutade Equadors nyvalde
president Rafael Correa att låta en internationell kommitté undersöka landets statsskuld. Efter fyra månaders arbete förklarade den att inte mindre än 3,9 miljarder dollar av statsskulden kunde anses som illegitim. Till mångas förvåning sa sedan Correa att den illegitima delen av skulden inte skulle betalas av Equador.
År 2001 inställde Argentina sina avbetalningar på statsskulden och begärde att omstrukturera den. Än i dag har inte Argentina betalat tillbaka sin ”skuld’ till Parisklubben (de 7 rikaste fordringsägarna) som i sin tur inte säger något för den vill inte att det ska talas vitt och brett om att man kan ställa in betalningarna av statsskulden om det skulle innebära outhärdliga konsekvenser för landets befolkning att betala den.
En offentlig revision är naturligtvis inte lika lätt att genomföra i EU som det var i Equador. Där fanns en ny regering som mobiliserade befolkningen i kamp mot kapitalägarna och de stora jordägarna. Vi kan knappast vänta oss att Anders Borg ska starta en revision eller ens uppmuntra till något sådant. Men det bör inte hindra att folkliga initiativ tar tag i problemen och börjar nysta upp statsskuldens olika trådar. Det är vad som nu sker i Grekland.
Men vad är en illegitim skuld? Det är viktigt att svara på frågan eftersom det krävs konkreta svar för att kunna besvara en kritik som exempelvis säger att vi vill ta ifrån småspararna deras surt förvärvade pengar. Det enklaste och mest klara fallet av en illegitim skuld är lån en diktator tagit för att betala import av vapen som används för att slå ned den egna befolkningen. Ska det libyska eller det syriska folket betala den del av statsskulden som använts till vapenköp? Naturligtvis inte. De vapenproducerande länder som sluter vapenkontrakt med blodiga diktatorer ska inte klaga om de förlorar allt när folket tar makten.
.
Ska Libyens folk betala de ryska S-75 SAM som Khaddafi köpt?
.
Men den grekiska skulden? Är den också illegitim? Det kan bara en verklig revision av skulden fastställa. De lån som den grekiska regeringen tvingats ta därför att den fört en nyliberal politik med skattesänkningar för de rika ska inte betalas. Det är lån till följd av sänkta skatteinkomster för staten, en följd av en politik som tjänar en liten minoritet i samhället. Det är inte upp till den stora majoriteten av de arbetande att betala konsekvenserna av en politik som enbart gynnar en liten minoritet.
Men drabbas inte småspararna om en stat vägrar att betala sina obligationer? Svaret är att de få obligationer som vanliga hushåll och enskilda småsparare har i byrålådan inte kan betraktas som illegitim. Dessa småsparare ska garanteras återbetalning till 100 % via ett system av positiv diskriminering. Ett krav på en offentlig revision kan aldrig få ett brett folkligt stöd om inte vanliga småsparares pengar garanteras. Och det är verkligen inget problem. Det är en ytterst begränsad minoritet som äger den övervägande delen av emitterade statsobligationer.
Det måste sägas högt och tydligt att vi vägrar att acceptera sparprogram som saboterar den sociala servicen, utbildningen av våra barn, vården av gamla och sjuka och pensionerna för de som avslutar ett långt liv av arbete och slit för att betala tillbaka pengar till redan rika människor som placerat pengar i statsobligationer som de fått tack vare nyliberala regeringars skattesänkningar. Det är en illegitim skuld som den arbetande befolkningen inte ska betala.
.
På den fria andrahandsmarknaden krävs omöjliga räntor för grekiska statsobligationer.
.
Vi går in i en period av ytterst skärpta klasstrider, där den europeiska borgarklassen satt som mål att avskaffa de sociala skyddsnät som ännu fungerar för att hävda sig i den internationella konkurrensen. Statsskulden används som ett vapen i den kampen. Därför intar ett krav på en revision av statsskulden en central plats i ett radikalt försvar av den arbetande befolkningens välfärd. Det är ett vapen i kampen som kan förklara varför det inte är vi som ska betala den statsskuld som orsakats av en politik som enbart tjänat de rikas intressen.
.
Bloggare: Röda Malmö,Sjöstedt,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Skuld, EU, Grekland, Anders Borg, Tea Party
I media: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,AB1,GP1,GP2,SVD4,SVD5,DN3,DN4,DN5,SVD5,SVD6,DN6
Rika i USA kan betala skatt
11 Aug 11
Ta pengarna där de finns.
.
Det mest frånstötande i Obamas överenskommelse med den republikanska
högern är att de stora inkomsterna inte behöver bidra med ett enda öre till de nedskärningar som nu i stället drabbar de som är i behov av hjälp, som exempelvis de 47 miljoner amerikaner som är beroende av matkuponger för att få mat på bordet.
Republikanernas totala vägran att höja skatterna för de rika är inget nytt. I decennier har de rikas andel av de totala inkomsterna stigt stadigt. I diagrammet nedas syns hur den rikaste hundradelen av hushållen ökat sin andel av de totala inkomsterna efter skatt från 7,5 procent 1979 till 17,1 procent strax innak finanskrisen 2007. Viss statistik pekar mot att andelen är ännu högre i dag.

Samtidigt visar diagrammet att femtedelen av hushållen i mitten av inkomstskalan har förlorat stora andelar efter skatt. 1979 var deras andel 16,6 procent av de totala hushållsinkomsterna för att sjunka till 14,1 procent 2007. Den fråga som republikanerna vägrar att ställa och som Obama accepterar att de inte ställer är: var finns det pengar att ta för att öka statens inkomster och därmed minska underskotten?
.
Bloggare: Fröjdhpunktse,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Obama, Skatter, Rika, Fattiga
Varför är det börspanik?
7 Aug 11
Marknaden får kalla fötter.
.
Knappt har sparpaketen i Europa signerats och lånetaket höjts i USA så utbryter det panik på världens börser. Rasen är de största sedan Lehman Brothers bankrutt och den stora finanskrisen 2008-2009.
Borde det inte vara tvärtom? De spekulerande storbankerna har räddats av politikerna. Bankernas och storföretagens vinster rapporteras större än på länge. De multinationella bolagen staplar cash i kistorna eftersom de inte riktigt vet var de ska investera dem. Så frågan om det inte borde vara tvärtom är minst sagt berättigad. Varför sprider sig paniken på börserna? Allt verkar ju gå bra. Företag och banker blomstrar och de arbetande tvingas att betala krisen. Kan kapitalägarna hitta ett bättre paradis?
-Det är tokhögern som bestämmer, skriver DNs ledarskribent Peter Wolodarski och syftar till Tea Partys republikanska kongressrepresentanter som var de stora segrarna i uppgörelsen om USAs lånetak. Det ligger naturligtvis mycket i det. Bland annat innebär uppgörelsen att minskade underskott endast kan uppnås via minskade statliga utgifter. Inte ett öre får tas från de rika som i dag betalar lägre skatter än någonsin i USAs moderna historia.
Men det är inte ”tokhögerns” segrar som bekymrar ”marknaden”. Det är effekterna av sparpaketen i Europa och Obamas sänkta offentliga utgifter som ligger i botten på börspaniken.
Efter att först ha räddats av det offentliga kastade sig bankerna över de svagaste ländernas statsskulder och spekulerade deras statsobligationer i botten. Nu ska de arbetande i Grekland, Portugal och i alla andra länder betala räkningen för livlinorna som kastats ut till banker och finansinstitut.
.
Plötsligt inser ”marknaden” att effekterna av alla dessa sparpaket bara kan sluta i en ny djup recession för hela världsekonomin. Vanliga arbetande familjer i USA och Europa kan inte konsumera mera och samtidigt dra åt svångremmen för att betala vad politikerna beslutat. Om USA och Europa går in i en samtidig djup recession finns det ingen möjlighet för Kina och Indien att vara tillräckligt starka lokomotiv för världsekonomin. Deras huvudsakliga aktivitet är export och de är därför beroende av konsumtionen i USA och Europa.
Med lägre tillväxt i världsekonomin följer automatiskt krympande vinster för de multinationella och nationella företagen i produktionssektorn. Det är därför som börsen fått kalla fötter igen. De stora ”grabbarna” på Wall Street och i andra finanscentra hade säkert redan förberett sig för EUs och Obamas beslut och placerat stora optioner på fallande aktiekurser. De tjänar nu stora pengar på de fallande kurserna samtidigt som de ”små” aktieägarna säljer i panik. I tider av börskris är det mer än någonsin de stora fiskarna som äter de små.
Den djupa recession som nu kommer ska du tacka politikerna för. I sin iver att rädda bankernas kapital och vinster har de beslutat om en så drastisk attack på de arbetandes levnadsstandard och sociala välfärd att ingen, vare sig ”finansgenier” eller de multinationella bolagen, kan trolla fram tillväxt.
.
Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,DN4,GP1,SVT1,DN5,SVD2,SVD3,DN6,DN7,SVD4,GP2,GP3,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Obama, Börsen, Wall Street, EU, Kris,
USA bankrutt?
29 Jul 11
Walls Streets klasskrig
på hemmafronten.
.
Om ett par dagar kan USAs federala myndigheter tvingas att ställa in betalningar, vägra betala räkningar och tillfälligt ge personal ledigt utan lön.
Scenariot verkar groteskt och overkligt men med den existerande lagstiftningen för hur stor den federala statsskulden får vara kan det bli brutal
verklighet.
-Det pågår ett klasskrig. Det är vår klass, den rika klassen, som för kriget och vi vinner det.
Så drastiskt uttryckte sig USAs legendariske finansguru Warren Buffet i en intervju på CNN i maj 2005. Mycket har hänt sedan dess, men inget som motbevisar Warren Buffets syn på utvecklingen i USA.
Medias dramatisering av vad som kan ske efter den 2 augusti om Kongressen inte höjer det legala taket för den amerikanska statsskuldens omfattning är kanske överdriven men inte alls verklighetsfrämmande. Bilden av bakgrunden till skuldkrisen är däremot starkt färgad i det att problemet framstår som ett käbbel mellan Vita Huset och republikanerna i Kongressen om hur stora nedskärningar som ska göras i den kommande federala budgeten.
.

-Din del av skulden är 104 211 dollar. Med skräckvisioner om framtiden ska det arbetande amerikanska folket fås att betala landets statsskuld medan kapitalägarna inkasserar räntorna på samma skuld.
.
Bakom striden kring ett antal miljarder hit eller dit finns emellertid Warren Buffets ”klasskrig”? Kort uttryckt handlar det om att den rikaste tjugondelen av de amerikanska hushållen, den verkliga kapitalistklassen, vägrar att längre delta i samhällets sociala utgifter för välfärd. De fick blodad tand av Georg W. Bushs skattesänkningar för tio år sedan och biter sig nu fast i vad de anser som vunnet.

Kolonnerna visar hur skatterna minskat för den rikaste procenten av hushållen (längst till vänster), för de 400 rikaste hushållen (mitten) och de genomsnittliga skattesateserna (till höger).
.
När Bushs skattesänkningar löpte ut i december 2010 vägrade de segerrusiga republikanerna att återinföra de skattesatser som rådde innan Bushs ”reform” och Barack Obama vek ned sig liksom han gjorde i striden om den nya sjukvårdsreformen. Det betyder inte att Barack Obama befinner sig på andra sidan i det klasskrig som Buffet talar om utan bara att han och de flesta demokraterna vill använda delvis andra metoder i krigföringen. Striden står mellan det republikanska lägret som vägrar att de rika ska bistå med en enda cent till saneringen av statsskulden och budgetunderskottet och Obamas demokrater som vill att de rika ska bidra med lite grann via en skattehöjning för hushållen med mer än 500 000 dollar per år i inkomster.
I förhandlingarna mellan Vita Huset och Representanthusets talman, republikanen John A. Boehner, vill Obama minska budgetunderskottet med cirka 4 000 miljarder dollar under en tioårsperiod. Medan Boehner vill ha en kortsiktig plan med nedskärningar i den kommande budgeten i utbyte mot en överenskommelse att höja taket för statsskulden innan den 2 augusti.
.
John Boehner håller Obama under uppsikt. Det taktiska spelet om vem som ska få ansvaret för att ha höjt det federala lånetaket är inte avgjort ännu.
.
Det är kring hur nedskärningen ska finansieras som de båda lägren drabbar samman. Obama har lagt ett minst sagt modest förslag på att cirka 82 procent ska finansieras med sänkta utgifter i den sociala sektorn och 18 procent via skattehöjningar för de rikaste. Under tryck från den högljudda Teapartyrörelsen vägrar republikanerna att höja skatterna över huvud taget. Ja vissa av de värsta bulldoggarna sätter sig till och med emot att bidrag som exempelvis stödet till etanolindustrin tas bort med argument att varje skrotad subvention till det ena eller det andra projektet i själva verket är en skattehöjning.
Det republikanska partiets ledning har satt sig själva i en svår sits. För att inte stöta bort väljarna som vanns via Teapartyrörelsen kan de inte gå med på någonting som liknar en skattehöjning eller en förstärkning av ”big gouvernment” och bryta löftet att inte höja taket för statsskulden.
.

Diagrammet visar att en hundradel av inkomsttagarna tog hand om 38% av Bushs skattesänkningar. Medan 60% av inkomsttagarna fick dela på 20%.
.
Samtidigt har de Wall Street och framför allt de riktiga höjdarna i den amerikanska industrin emot sig eftersom de inte vill höra talas om en eventuell inställning av statens avbetalningar. Det kan leda till en nerklassning av den amerikanska statsskulden från kapitalmarknadens vakthundar, kreditvärderingsbyråerna, och därmed riskera att en ny katastrofal finanskris utlöses.
Starka krafter är i rörelse för att tvinga fram en kompromiss som undviker ovissheten om vad som kan hända vid en eventuell inställning av den amerikanska statens betalningar. Den mäktiga amerikanska handelskammaren kör en intensiv lobbying mot John Boehner för att lånetaket ska höjas. De stora finanshusen på Wall Street trycker också på i samma riktning.
Men samtidigt rasar redan republikanerna i Teapartyrörelsen inför ett eventuellt brott mot vallöftet att ”aldrig höja lånetaket”. Det påstås att varje dag ringer omkring 30 000 ”arga tepåsar” till sin delstats kongressrepresentanter för att kräva att de håller vad de lovat.
.

Enbart de som arbetat i stora traditionella företag som IBM, GM, Ford, General Electrics osv kan räkna med en bra pension(än så länge). Diagrammet visar att stora delar av befolkningen över 65 år är till stor del beroende av socialbidrag för sin inkomst.
.
Den amerikanska handelskammaren som var en av de största finansiärerna av det republikanska partiets kandidater i fjolårets kongressval kanske får skörda en draksådd. Anden har släppts ur flaskan och nu vill den inte frivilligt låta sig hunsas.
Det är en mycket motsägelsefull och närmast absurd politisk konstellation som formas i USA. Big Business och ledningen för demokrater och republikaner befinner sig på samma sida i det ”klasskrig” som de rika för mot den arbetande befolkningen. Mellan de båda handlar det om taktiska skillnader i hur den lilla sociala välfärden i landet ska krympas till ett skrumpet skrutt. Men i den kommersiella kampen om platser i Kongressen har krafter släppts loss som på typiskt amerikanskt maner vänder sig mot allt som luktar stat och regering.
Teapartyrörelsen är ett vitt ”medelklassfenomen” med en ideologisk blandning av bigott religiositet och anti-establishment som inbillar sig att den ”gamla goda tiden” för det vita medelklassamerika kan vinnas tillbaka i en kamp mot ”Big gouvernment”. En sorts bastard av den klassiska liberalismens laissez-faire, en ideologisk grundbult om att ensam är stark.
.

Det är en klar missupfattning att republikanerna skulle vara mindre benägna att sätta staten i skuld.
.
I själva verket leds de i nosring av en liten grupp av rika finansiärer som bröderna Koch, som återfinns i den yttersta högern av det republikanska partiet och som använder Tea Party som ”fotsoldater” i attacken på allt vad social välfärd heter. Vad Teapartisterna inte förstår är att ”big business” inte alls har något emot ”big gouvernment”. De är bara emot de sociala försäkringarna. De är inte alls emot en stor stat som spenderar stort både på militära och civila projekt. Det ger inkomster, riktigt stora inkomster i de rikas bankkonton.
.

Storlek och sammansättning av den amerikanska federala budgeten.
.

Efter att recessionen förklarats över i slutet av juni 2009 har de nominella lönerna legat still på siffror under eller lika med inflationen, det vill säga att reallönerna utvecklats negativt.
.
Media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,GP1,GP2,GP3,GP4,SVT1,SVD7,SVD8,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Obama, Wall Street, Boehner, Statsskuld, Budget, Bush
Så röstade USA
4 Nov 10
Två världar – en nation.
.
Mer detaljerade resultat över valet till den amerikanska Kongressen finns nu publicerade i pressen. Nedan kan du se var och hur förskjutningen till Republikanerna skedde.
.
Surt sa räven.
.
Mer än någonsin är USA uppdelat i två skilda politiska världar. Vita, äldre, religiösa män och kvinnor, med inkomster över genomsnittet röstade massivt på de republikanska kandidaterna. I storstäderna på väst- och ostkusten har demokraterna en klar majoritet bland svarta, latinos och de unga. De svarta väljarna verkar inte ens ha hört talas om Republikanerna. Under de två tablåerna hittar du mer detaljerade tolkningar av vad de visar:
En historisk vändning.
Den republikanska vågen bildas av många demografiska grupper

Källa: New York Times.
Grafiken ovan visar först av allt att republikanernas väljare är vita män och kvinnor med bättre inkomster. Jämfört med valet 2008 röstade 60% av de vita väljarna republikanskt i går, upp från 53,5 %. De röda pilarna visar storleken på Republikanernas vinst och skalan i botten det absoluta procenttalet.
Som synes ökade republikanernas stöd även bland svarta, asiater och latinos (hispanic) men totalt sett är det exempelvis bara 9% av de svarta som valt republikanskt, upp från 6% 2008. Bland spansktalande ”Hispanic” och medborgare med asiatiskt ursprung gör republikanerna framsteg men i inget fall når de upp till 40% av rösterna. Vi ser också att det är bara i Södern och i Mellanvästern som en majoritet av väljarna lagt sin röst på Republikanerna.
.

I grafiken här ovan finns mer intressanta detaljer. Republikanerna ökade sin röstandel i alla åldersgrupper. Men det är bara bland de över 45 som en majoritet la sin röst på Republikanerna. Bland unga under 29 år är det bara 40% som la sin röst på dem.
Den geografiska och ideologiska kartan är också intressant. I städerna (urban) är det bara 40% som följde Republikanska lockrop, visserligen upp från 33,5% 2008. I förorterna (suburban) och på landsbygden (rural) gick republikanerna upp över 50% i tisdagens val. Bland protestanter ökade majoriteten från 53% till 59% och bland katoliker fick Republikanerna en majoritet på 53% upp från 42,5% 2008.
.
Den ideologiska hjälten ”ensam är stark” stoppar det framrusande tåget ”big government”
.
Det ideologiska axiomet i amerikansk politik – att staten är för stor och måste kapas med knäna- omfattar nästan alla republikanska väljare men verkar till sist inte spela någon större roll för valutgången. Det fyller mer funktion av bakgrundsljud, vilket ”oron” över hälsovårdssystemet visar. Den ökar visserligen mycket men omfattar ändå bara 45% av republikanernas väljare trots att hela partiet satsat massor av pengar på att måla ut ”Obamacare” som ett verk av djävulen själv.
.
Media: GP1,DN1,DN2,EXP1,EXP2,SVD1,SVD2,AB1,SSD1,DN3,DN4,SVD3,
Bloggare: Jinge,Röda Malmö,Sjöstedt,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Republikaner, Demokrater, Kongress, Obama, Tea Party
Obamas facit.
3 Nov 10
Brustna illusioner,
svikna löften och krig.
.
Det är bara två år sedan Barack Obama bars till makten av en mäktig våg av entusiasm bland fattiga, unga, kvinnor, färgade, latinos och också vita väljare. A change we can believe in, -en förändring vi kan tro på- bar ända fram till en stor seger för Amerikas första svarta president. En historisk händelse.
Två år senare har entusiasmen förbytts i djup besvikelse eller ren ilska. Löftena har inte uppfyllts, förhoppningarna grusats och presidenten med det eleganta språket och det lättsamma uppträdandet ses som grå och svag av de som satte sitt hopp till Vita Husets nye gäst.
.

No comment.
.
I går tisdag slogs den första spiken in i presidentens politiska kista. Om inget extraordinärt händer mister han sin post redan i omvalet 2012. Republikanernas stora seger i valet till Representanthuset och framgångarna i Senatsvalen bekräftar vad alla väntade sig. De som med entusiasm röstade fram Obama 2008 stannade hemma och överlät terrängen till Republikanernas väljarkår av vita arbetare och ”medelklass” i mellan och södra USA och en stor majoritet bland de över 65 år.
Hur kunde det gå så? Vad är Obama själv skyldig till och vad kan skrivas upp på ”det objektivas” konto?
Utan tvekan är det den ekonomiska krisen med start i september 2007 som hamnat på Obamas bord, utan att han själv har något ansvar för den, som kostat honom mest sedan intåget i Vita Huset? Han är inte den förste president, eller premiärminister för den delen, som ställts till svars för kris, arbetslöshet och minskade realinkomster. Han tog över när redan miljoner arbeten tappats i den amerikanska ekonomin, när bolånekrisen redan satt miljoner husägare på bar backe, och när skuldfällan slagit igen om miljontals hushåll som under åratal levt över sina reala inkomster genom att sätta sig i allt större kreditskuld.
.

Veckans omslag på finanstidningen The Economist.
.
Detta var etablerade fakta när Obama tog över presidentskapet efter Georg W. Bush. Ändå får Obama stå till svars för den katastrofalt dåliga ekonomiska situationen som rått sedan presidentvalet november 2008. Den historiskt traditionella avogheten mot ”etablissemanget” i Washington fick vatten på kvarnen av stödet till bankerna, nödhjälpen till bilindustrin och den ovanligt klumpigt genomförda sjukvårdsreformen.
Om den ekonomiska situationen ger den viktigaste förklaringen till varför Demokraterna förlorade valet i tisdags går det inte att blunda för en annan aspekt som media har svårt att acceptera som en förklaring. Rasismen som kommer till uttryck i mycket av kritiken mot Obama går inte att blunda för. Den vita medborgaren i mellanvästerns rostande industribälte och i södra USA, som känner in på bara skinnet att deras status som ”medelklass” är hotad har fallit för den hatiska propaganda som riktas mot Obama och som inte vore tänkbar mot en vit president oavsett hur vidrig politik denne skulle föra.
Den ideologiska bröstmjölk som ”medelamerikanen” föds upp på bäddar för, den för oss européer absurda, hatpropaganda om socialism, stalinism, nazism, och islamism som Obama utsätts för. Inte bara i mumlet vid baren i en sliten sylta utan också på bästa sändningstid i Fox News och andra media dominerade av republikanska mediemagnater som Murdoch och tv-pajaser som Glenn Beck och Rush Limbaugh.
.

Republikanska extremister använder ständigt temat – Obama är muslim.
.
Den i media upphaussade Tea party-rörelsen hade däremot ingen större betydelse för valutgången. Den mobiliserar framför allt äldre helvit medelklass och de har alltid haft ett högt valdeltagande i valen till Representanthuset och Senaten. Jämfört med yngre väljare, svarta och latinos är deras valdeltagande oftast dubbelt så högt. Den här gången har de som stödde Obama i presidentvalet uteblivit medan de äldre vita mobiliserats mer än vanligt.
Tea party-rörelsen har däremot haft större inflytande i det Republikanska partiet självt. Till det yttre framträder den som en horisontell självstyrd rörelse utan nationella ledare och utan ett gemensamt namn. Men bakom ridåerna finns mäktiga ekonomiska intressen som använder ”tepåsarna” till att främja den egna reaktionära agendan inom Republikanska partiet. Stora pengar strömmar till från bröderna Koch som placerar sig strax efter Bil Gates och Warren Buffet på listan över landets rikaste personer.
Svenska media har hållit upp Sarah Palin som ”tepartisternas drottning”. Men hon har inte gjort anspråk på att leda rörelsen och inte heller identifierat sig med den
ideologiskt utan bara ställt upp med lite pep-talk. Om hon tänkt sig ta strid om platsen som republikanernas presidentkandidat 2012 är en stark identifiering med Tea Party ingen tillgång. Den politiska nivå som råder i delar av väljarkåren visas av att 22 procent av de som röstade på republikanerna säger att Obama är Antikrist – Djävulen i människogestalt.
Hur kunde Obama så snabbt tappa det enorma stöd han fick omedelbart efter valet?
Meningarna bland politiska kommentatorer går kraftigt isär om vad han borde ha gjort och inte gjort. Det som brukar kallas ”vänstern” i det Demokratiska partiet menar att Obama borde ha utnyttjat sin majoritet i Kongressens båda kamrar för att köra över det republikanska motståndet mot en verklig reform av vårdsystemet, för att lämna Irak omedelbart och stänga Guantanamo som han utlovade i valkampanjen. I stället sökte Obama kompromisser för att få med sig republikanerna i alla viktiga beslut. Problemet var bara att de senare redan från första dagen ställde in siktet på revansch till varje pris oavsett sakfrågorna.
.
John A. Boehner blir ny talman i Representanthuset. I sitt första uttalande sa han att skulle arbeta med uppkavlade skjortärmar för att rulla tillbaka ”Obamacare”.
.
”Realister” menar att Obama inte har något annat val än att anpassa sig till det finansiella etablissemang som i praktiken bestämmer vem som kan kandidera till politiska poster speciellt på federal nivå. Utan stora summor i kampanjkistorna är det helt enkelt omöjligt att delta i ett val till Kongressen. Hela systemet är korrumperat av de stora finansiärerna.
Själv anser jag att idén att det bara var att köra över republikanerna i Kongressen inte tar hänsyn till ett enkelt faktum: nämligen att stora delar av de demokratiska kongressmedlemmarna själva är en viktig beståndsdel av det rika etablissemanget och inte alls ville gå med på exempelvis Obamas vårdreform i dess ursprungliga version. Det behövdes en rutten kompromiss som mest gynnade försäkringsbolagen och läkemedelsindustrin för att få många demokrater att rösta ja.
Samtidigt är idén att Obama har händerna bakbundna inte heller godtagbar. De beslut han tog i finanskrisen och de val han gjort i ”kriget mot terrorismen” visar att han själv villigt tagit på sig rollen som imperiets ståthållare. Fredspristagaren visade sig vara en krigspresident.
.
Miljardärerna David och Charles Koch har lagt ned stora pengar på att styra Tea Party i önskad riktning.
.
När den ekonomiska krisen slungade miljoner amerikanska arbetare ut i arbetslöshet valde Obama att ta in Lawrance Summers och Tim Geithner i sitt ekonomiska team, samma figurer som personifierar Wall Street och den kasinoekonomi som skapat krisen. Obama föredrog att sätta sin lit till Wall Street än att konfrontera de som orsakade den katastrofala ekonomiska situationen.
De arbetande lämnades i sticket med sin oro och obesvarade frågor. Har mitt jobb blivit säkrare? Riskerar jag att förlora mitt hem? Är hälsovården bättre och billigare? Vad ska ske med min realinkomst? På de frågorna har Obama svar som bara faller kapitalägarna på läppen. Därför förlorade demokraterna valet i tisdags.
![]()
![]()
.
Media: DN1,DN2,AB1,GP1,GP2,SVD1,SVD2,SVD3,EXP1,SSD1,DN3,AB2,DN4,DN5,SVD4,SVD5,
Bloggare: Jinge,Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Obama, USA, Kongress, Val, Tea Party, Palin,
USAs kongressval.
16 Sep 10
Ska Republikanska partiet explodera?
.
Den som när en orm vid sin barm ska inte snopet ropa ut – aj , den bits ju. Det är vad det Republikanska partiet gjort inför fyllnadsvalen till Kongressen i november. I sin iver att använda alla medel för att svärta ned den svarta presidenten har partistrategerna och framför allt finansiärerna underblåst den mest bigotta reaktionära ådra som pulserar i det amerikanska samhället.
I dagarna har drakskörden börjat. Kandidater pushade av den så kallade Tea Party-rörelsen tog hem skrällsegrar i nomineringsval i det republikanska partiet. I delstaten Delaware slog Christine O’Donnell ut partiveteranen Mike Castle, ansedd som en moderat republikan och den enda av partiets senatorer som prioriterar klimathotet. I delstaten New York förlorade Sheldon Silver mot en verklig gaphals vid namn Carl Paladino.
.

Christine O’Donnell efter segern.
.
Både O’Donnell och Paladino fick support från Sarah Palin som tydligen placerar sig inför presidentvalet 2012. För det republikanska partiet är utgången i Delaware och New York en katastrof. Hoppet om att vinna de två delstaternas senatorsposter försvinner i fjärran med de två extremisterna seger. För det handlar verkligen om extremister.
O’Donnells kampanj koncentrerade kring sexuell renhet. I slutet att 90-talet drev hon en kampanj mot masturbation. Hon säger också att det finns vetenskapliga bevis för att Gud skapade Jorden på sex dygn. Vad hon inte berättade för väljarna är att hon under 17 år ljugit och påstått sig ha ett universitetsdiplom och inte heller talade hon om att hon har skattemyndigheterna efter sig för tvivelaktig sammanblandning av den egna ekonomin med valkampanjens.
.
Skapades Jorden på sex dagar?
.
Paladino är en riktigt vulgär gaphals. I nomineringskampanjen lovade han att rensa ut i delstatsregeringen med ett baseballträ och menade att mottagare av sociala bidrag borde tvingas hämta ut bidragen i statsfängelserna och få lektioner i hygien.
O’Donnell och Paladino är inga undantag. De människor som sticker upp huvudet ur tekannan har alla religiöst bigotteri och en extremt antisocial agenda. För dem är varje form av social välfärd ”kommunism”. Obamas hälsovårdsreform är ”kollektivism”. Obama är muslim. Obama är kommunist. Det finns ingen ände på galenskapen.
Ändå kan Tea Party-rörelsen köra in ”The Grand Old Party” som republikanerna kallas i en fåra som leder rakt in i träsket. Det mest märkliga med ”tekannorna” är att de har en extremt stark finansiell uppbackning bakom sig. Fox News ägare Rupert Murdoch spenderar miljontals dollar på rörelsen och använder sin slakstation Fox News till att lansera varenda stenreaktionär person som dyker upp. Samma sak gäller de nästan okända supermiljardärerna bröderna Koch.
.
Rupert Murdochs Fox News jublar över O’Donnells seger.
För bara några veckor sedan verkade det klart att demokraterna skulle förlora majoriteten i både Senaten och Representanthuset. Efter ”tekannornas” framgångar verkar det nu mer än troligt att de behåller majoriteten i åtminstone Senaten. I Delaware kan man vinna val inom det republikanska partiet med sexuellt bigotteri mot masturbering men inte valet till Senaten.
Ironiskt nog verkar Obama få en hjälpande hand från de som vill skicka honom ”tillbaka till Kenya”. Det republikanska partiets strateger som trodde att ett NEJ till allt som demokraterna föreslår skulle räcka till en seger i november ser nu med förskräckelse hur det egna partiet rämnar. Som sagt, som man bäddar…
.
Bloggare: Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Republikener, Obama, Kongress, Senat, Palin,
Gatsten i tepåsen.
31 Mar 10
.
Är det en tillfällighet? Knappt hade den amerikanska Kongressen röstat igenom Barack Obamas hälsovårdsreform så började gatstenar och mordhot vina runt öronen på demokratiska senatorer som röstade ja till reformen. Amerikanska media har redan rapporterat om ett femtiotal fall av vandalism mot demokratiska partilokaler och senatorers privata hem. Ett fall hade kunna sluta mycket olyckligt. En galning kapade en gasledning i ett hus. Turligt nog hann ingen explosion inträffa innan attentatet upptäcktes.
-
Rush Limbaughs pratshower är vidrig underhållning i intolerans och dålig smak.
De högröstade fanatikerna i reaktionära media, som Glenn Beck och Rush Limbaugh tillsammans med Alaskas norrsken Sarah Palin skyndade sig att anklaga enskilda virrpannor och sa sig vara främmande för allt våld mot person och egendom. De påminner om rashetsare från 60-talet som avsvor sig allt ansvar när vithuvad drägg gick till verket och hängde några ”niggrer” högt efter att de eldats upp till hysteri av republikanska agitatorer.
.

”Strange fruits…” sjöng Billy Holiday.
Hur kan sådant hända efter att en urvattnad reform av vården röstats igenom av en knapp majoritet? Det kan inte hända. Inte på grund av sjukvårdsreformen i alla fall. Stolligheterna om att Obama håller på att införa socialism i USA och att regeringen nu tar över sjukförsäkringarna är sådant nonsens att ingen vettig människa kan ta det på allvar. Obama avskaffade det sista av en statlig försäkring genom att lämna över de 32 miljoner som nu försäkras till de privata försäkringsbolagen. Något de försäkrade kommer att bli varse inom kort. De privata försäkringsbolagen jublar redan över det kommande kassaklirret.
Nej, stenkastandet och mordhoten har en annan och mycket allvarligare källa. Så här skrev jag i en blogg strax efter Barack Obamas seger i presidentvalen 2008:
- Stenreaktionära Fox News, rabiata radiopratare som Glenn Beck och galenpannor som Sarah Palin har luktat sig till den djupa rädsla inför framtiden som tagit det vita fattiga Amerika i ett strupgrepp. Den ekonomiska krisen, rädslan att förlora jobbet, den grumliga rädslan för att det vita ”medelklassamerika” snart är en samhällsminoritet, att Vita Huset redan förlorats till en svart, har öppnat rasismens pandorabox.
De senaste veckornas händelser bekräftar till 100 procent analysen. Det handlar inte om ilska och äkta upprördhet över en hälsoreform som trampar på den individuella friheten och förbereder den ”kommunistiska obamarevolutionen”. Det handlar kort och gott om det vita konservativa fattiga ”medelklassamerika”, som ser sin historiska position hotad.
.

I vissa kretsar saknar den sociala paranoian gränser.
Om inte hälsovårdsreformen funnits hade det reaktionära drevet i media tvingats hitta på en annan ursäkt för att kittla rasfördomarna i den så kallade tea-partyrörelsen. Ett slagträ kan ta många former. Men dess uppgift är alltid detsamma – slå in skallen på motståndaren.
Krönikören Frank Rich i New York Times pekar ut den verkliga grunden för tea-partyrörelsens ”radikalism”.
-Demografi orsakar förändringar långt utöver vad någon påtänkt lag av Obama eller Kongressen kan. I veckan innan omröstningen rapporterade NYT att asiatiska, svarta och kvinnor av latinskt ursprung stod för 48 procent av allt barnafödande under tolvmånadersperioden upp till juli 2008. När nästa presidentval hålls 2012 kommer barn födda av vita kvinnor vara i minoritet. Tea-partyrörelsen är helvit. Republikanerna har inte haft en enda afro-amerikansk representant i Senaten eller Representanthuset sedan 2003 och totalt bara tre sedan 1935. Deras ängslan över ett Amerika i snabb förändring är välgrundad.
Så ser innehållet i tepåsen ut. En svart President i Vita Huset, en kvinna som talman i Representanthuset, en latino i Högsta domstolen och en homosexuell ordförande för kongresskommittéen, är mer än vad en del av Amerika kan stå ut med.
.

På facebook pekar Palin ut var det ska ”laddas om”
Sarah Palin spelar en viktig roll i tepåsarnas paradmarsch. Hon ser uppenbarligen rörelsen som en bas för en presidentkampanj 2012. Hon aktar sig naturligtvis från att mana till våld. Men det kodade budskap hon sänder ut finns det tillräckligt med galningar som kan knäcka. På sin facebook manar hon tepåsarna att inte backa. ”Ladda om” för att ta tillbaka Amerika, är hennes slagord. Att hon pekar ut de stater som ska tas tillbaka med ett hårkors i ett kikarsikte underlättar för skjutglada idioter att läsa mellan raderna. Det är ingen vild gissning att det inom kort händer allvarligare saker än stenkastning.
.
Historiska jämförelser är mycket populärt i tea-partyt.
-Det är märkligt att den mobb som gillar att likna President Obama med Hitler vet så lite om historien att den inte känner igen sin egen småskaliga efterapning av Kristallnatten, skriver Frank Rich.
Det är dock ännu långt till en verklig Kristallnatt. Det amerikanska samhället föder inte bara vita nostalgiker med hjärnsläpp. Där föds också vita, svarta, gula och röda med stort socialt patos och medmänsklighet. Människor som är villiga att politiskt och fackligt ta strid för en bättre värld och ett bättre USA.
-
.,
Media; SVD1,
Bloggare: Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Obama, Tea party, Rasism, Billy Holliday, Demokrater, Republikaner, Sjukvårdsreform, Kommunism, Socialism,
Sarah Palin på språng
9 Feb 10
-Run, Sarah, Run !!!
.
Jublet ville inte sluta efter Sarah Palins 40 minuter långa tal till Tea-partyrörelsens konvent i Nashville häromdagen.
.

Sarah Palin lämnar inte scénen för gott.
.
-Run, Sarah, Run, rungade det i hallen då de samlade manade den karismatiska Sarah Palin att ställa upp i presidentvalet 2012. Den bigotta, djupt konservativa, medelklassamerikanen utanför de stora metropolerna har funnit sin hjältinna.
.
Tea-partyrörelsen började som lokala möten för att mobilisera det moraliskt rättänkande Amerika mot etablissemanget, mot allt som kan förknippas med överhet och ”big government”, ”liberaler” i New York, moraliskt förfall på västkusten och maktmissbruk i Washington, kort sagt mot den svarta ”socialisten” i Vita Huset.
.

.
I Nashville tog rörelsen ett steg mot att endera bilda ett nytt konservativt parti eller mot att lägga om det republikanska partiets färdriktning. Barack Obamas makttillträde blev droppen som fick bägaren att rinna över för ”verklighetens” folk som Göran Hägglund kallar dem.
.
Om Tea-partyrörelsen ska liknas med något i vår europeiska bild av det politiska landskapet handlar det närmast om ett populistiskt medelklassuppror. Det är mer Glistrup och Ian Wachtmeister än Le Pen över rörelsens budskap. Det är den lille i samhället som slår uppåt mot alla ”lika goda kålsupare”.
.
-Amerika är redo för en ny revolution, ropade Sarah Palin och strålade i sin chicka klädsel som får Maud Olofssons, enligt egen utsago , modesta klädkonto på 10 000 kronor i månden att likna fickpengar.
.

Vadå 100 000 $? Du skulle se mitt klädkonto.
.
-Jag vill leva och jag vill dö för Amerika. Partiet som vi kallar Tea-partiet, den här rörelsen, säger jag är framtidens politik för Amerika, avslutade hon sitt tal med. Ett tal som det kostade 549 dollar att lyssna till och som den goda damen tog 100 000 dollar för att ge.
.
Likt alla andra populistiska rörelser kommer säkerligen tea-partyrörelsen också den att falla samman som en dåligt bakad sufflé eftersom dess enda program är att vara emot allt och alla, emot politikerna, emot ”socialisten” Obama, emot ”dödspaneler”, emot allt som luktar annorlunda än den egna armsvetten. Sarah Palin är en tolk som säger högt vad de som inte tänker tänker. För henne själv kan dock rörelsen bli en trampolin inför 2012.
Media: SVD1,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Sarah Palin, Tea Party, Republikaner, Obama, USA, Nashville




Senaste kommentarer