"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Sydkorea
USA/Sydkorea i maktdemonstration
1 Dec 10
.
Det är sextio år sedan mitt första minne av “utrikespolitik”. Många kvällar under åren 1950-53 när mina föräldrar satt uppe och lyssnade till radions nyhetssändningar hörde jag hur de oroligt diskuterade Koreakriget och dess fasor. Ibland var grannarna med runt radion och mest upprörda var ”de stora” över något oerhört hemskt och farligt som de kallade för atomvapen…
.

.
General Mac Arthur på kommandobryggan till USS Mount McKinley
för att se på de egna bombningarna av koreanska Inchon 1950
Uppenbarligen en glad stund…
.
Jag hade nyss fyllt fem och kommer inte ihåg datum eller år. Men förmodligen var det mest oro hemma under senvintern 1951. Det var då den amerikanska befälhavaren och hjälten från Andra världskriget, Douglas MacArthur, ville sätta in kärnvapen mot Folkrepubliken Kina, som med 300 000 soldater hade gått över Yalufloden och därmed statsgränsen för att strida på den nordkoreanska sidan. Samtidigt levde människor världen över i kylan från Det kalla kriget. Ständiga provsprängningar av atombomber påminde om att det bara var några år sedan Andra världskriget.
Den 11 april 1951 blev MacArthur lyckligtvis nog avskedad av USA:s president Harry Truman och den kärnvapenarsenal som redan var på plats i den amerikanska basen på Okinawa kom aldrig till användning. MacArthur blev ersatt med Matthew Ridgway och striderna fortsatte med konventionella vapen. När ett vapenstillestånd kom 1953 kunde krigets förluster i människoliv räknas till över tre miljoner.
I dag med artilleriduellerna kring den omstridda ön Yeonpyeong och med det tungt kärnvapenstyckade hangarfartyget USS George Washington, i spetsen för gemensamma amerikanska/sydkoreanska krigslekar inne på Gula Havets vatten, nära kinesiskt territorium, tvingas jag sextio år senare att dela den oro som var mina föräldrars, då i början på 1950-talet. Den koreanska halvön fortsätter att vara en livsfarlig krutdurk för hela mänskligheten.
.

Den tungt kärnvapenbestyckade hangarfartyget USS George Washington
leder just nu en stor amerikansk flottmanöver utanför Kinas kust.
.
För bara några veckor sedan berättade den brittiska sångaren James Blunt i en intervju med BBC om en dramatisk händelse när han tjänstgjorde som brittisk officer i Kosovo 1999. Han fick då en direkt order från den högsta Natochefen, general Wesley Clark, att gå in och ta kontrollen över flygplatsen i Pristina. Detta trots att ryska trupper redan var där. Britterna skulle ”övermanna” ryssarna. Blunt vägrade hedersamt nog att lyda order och hade sådan tur att en annan general Mike Jackson, kom in i diskussionen på kommunikationsradion och sa ”Jag kommer inte att tillåta mina soldater att bli ansvariga för att ha startat Tredje världskriget”. Det hela löstes i stället med en fredlig uppgörelse med de 200 ryssar som fanns vid flygfältet…
Hur allvarlig situationen var är svårt att bedöma. Men Blunts erfarenhet understryker än en gång att det ibland räcker med en enda gnista för att en krutdurk ska explodera. Nordkoreas artilleribeskjutning mot Yenpyeong kom i samband med en uppenbart provokativ militärövning från Sydkoreas sida i farvattnen runt ön. Det var nio dagars träning med 70 000 soldater, kallad ”Hoguk”. Bland annat övade man landstigning och använde skarpt artilleri och då kan det vara bra att ha i minnet att den lilla ön, i sig är omtvistat territorium och ligger bara 8 kilometer från Nordkoreas fastland. Avståndet till Sydkorea är fem mil. Nordkoreas påstående att det egna artilleriangreppet hade föregåtts av skarp beskjutning mot dess egna vatten är inte belagt men behöver inte heller var gripet ur luften. Nordkorea är en av jordens mest slutna politiska diktaturer. Men även för en regim som kanske är på väg att kollapsa finns det naturligtvis ändå en ren självbevarelsedrift.
När USA/Sydkorea nu vägrat att svara på Pekings försök att få till stånd nya överläggningar och i stället väljer att låta en kärnvapenbestyckad marin eskader löpa in i Gula havet är detta rakt av en militär makdemonstration. Mot Kina! Vid en tidigare manöver av samma slag valde man efter hård kritik från folkrepublikens sida att förlägga sina ”war games” till Japanska havet. Nu nonchalerar man helt kinesernas ilska. I amerikanska tidningar sägs också att man mycket väl, under ”spelen” kan komma att passera den gräns på 200 sjömil som Kina hävdar.
Innan Barak Obama gav order till USS George Washington om att hon skulle navigera nära det kinesiska fastlandet reste han själv runt i Asien. Han besökte den viktiga kvartetten Indien, Indonesien, Japan och Sydkorea. Utrikesministern, Hillary Clinton, gjorde samtidigt en liknande, men längre resa. Hon hann med 13 stater. Uppenbart i syfte att fastare knyta samman gamla och nya partners i regionen. Både militärt och handelspolitiskt.
.
Det var 2006 som George Bush slöt ett avtal med Indiens
premiärminister Manmohan Sing om samarbete kring kärnenergin.
Från Barak Obamas sida blommar nu charmoffensiven för fullt.
.
Det mest slående i denna offensiv är hur USA lyfter fram Indien. Samtidigt som USA nu brutit ett tre decennier långt embargo mot Indien, när det gäller anrikat uran och kärnkraftsteknologi, vill man ge New Delhi en plats i FN:s säkerhetsråd. Det embargo som nu är i historia trädde i kraft när Indien skaffade sig en egen kärnvapenarsenal, trots att man skrivit under ”Icke-spridningsavtalet”…
Det finns ingen anledning att tro att Kina i dag skulle acceptera det landet inte accepterade för sextio år sedan. Vid en tänkbar amerikansk/sydkoreansk militär inmarsch i Nordkorea kan svaret mycket väl bli att Kinas folkarmé än en gång korsar Yalufloden. Sprängs den nordkoreanska regimen inifrån, vilket vi hoppas, är den enda vettiga lösningen förmodligen en överenskommelse om ett enat och helt demilitariserat Korea.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, USS George Washington, Nordkorea, Sydkorea, WikiLeaks, Kina,
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,AB1,Expr1,VG1,DN2,DN3,DN4,
Den moderna kolonialismen
27 Maj 09
Modern kolonialism tar jordbruksmark från de fattiga.
Sedan ett par år har fattiga länder i Afrika sålt eller hyrt ut jordbruksmark motsvarande hela Frankrikes jorbruksareal, vilket är närmare 20 miljoner hektar. En modern kolonialism är på frammarsch och än en gång är det fattiga jordbrukare i Afrika som får sitta emellan.

Hur långt ska markjakten leda?
Vi trodde allmänt att kolonialismen sett sina sista dagar och numera bara finns kvar i form av vad som kallas nykolonialism, med vilket det menas att fattiga formellt självständiga länder är underkastade de kapitalistiska stormakternas och världsmarknadens politiska och ekonomiska diktat.
Men nu ser vi plötsligt en enormt snabb framväxt av en ny ekonomisk kolonialism med kontroll över jordbrukmark som sitt kännemärke. Förr kallades de bananrepubliker, eftersom storbolag som United Fruit la under sig hela republiker för att odla bananer, ananas och andra exotiska frukter. Den moderna varianten siktar in sig på produktion av matsäd och grödor för biobränsle som exempelvis palmolja, så kanske vi snart kan tala om sojarepubliker.
De som visar framfötterna i jakten på odlingsbar mark är framför allt Kina, Sydkorea, Saudiarabien och andra ökenemirat, och Japan. Det framgår av en rapport som FN-organ knutna till FAO(Food and Agricultural Organisation) publicerat i dagarna.
« Land grab or development opportunity »(Jordstöld eller utvecklingsmöjlighet) heter rapporten som finns att konsultera på FAOs hemsida.
Men varför sker detta nu ? Är det inte riskabla investeringar ? Varför inte köpa de eftersökta produkterna på världsmarknaden ?

Småbönder sitter alltid fast mellan världsmarknaden och lokala herrar.
En del av svaret är vad som hände med priset på råvaror inklusive jordbruksprodukter innan den pågående världskrisen bröt ut. Relativt rika länder, men med begränsade jordbruksarealer, drabbades ganska hårt av de skyhöga priserna på exempelvis vete och andra sädesslag. Deras reaktion är en sorts protektionism som vill garantera den nationella försörjningen utan att behöva förlita sig till världsmarknaden. Därför är det länder som de ovan nämnda som står först i köpkön och inte USA eller EU, som ju är de största producenterna för världsmarknaden.
Med köp eller leasing av jord följer också en annan fördel som inte nog framhävs av FNs rapport. Och det är den kontroll över vattentillgångar som kan följa med markkontrollen.
-Markköpen handlar inte om jord utan om vatten. För med mark följer rätten att utnyttja det vatten som hör till. I de flesta länder är det gratis och det kan visa sig bli den mest värdefulla delen av ett kontrakt, säger exempelvis Nestles VD till The Economist.
FN-rapportens svar på
frågan –jordstöld eller utvecklingsmöjlighet ?- är snarare möjlighet än stöld. Som vanligt ser FAO med blida ögon på det privata kapitalet och den fria företagsamheten och den reser bara ett varningens finger för att de som beslutar om investeringarna måste tänka på den lokala befolkningens behov och rättigheter. Att detta bara är smink går det att visa med många exempel.
-I Etiopien hyr Saudiarabien stora markarealer för produktion av vete, ris och korn. Saudierna ska investera 100 miljoner dollar och har fått skattebefrielse för de första åren och får föra ut hela produktionen till Saudiarabien. Samtidigt spenderar FN 116 miljoner dollar på 230 000 ton mat som ska förhindra svält bland 4,6 miljoner etiopier.
-I Sudan kan investerare från Förenade Arabemiraten exportera hem 70 procent av produktionen trots att Sudan är världens största mottagare av mat från internationella hjälporganisationer.
I tabellen här under kan du se en del av alla de köp- och hyrkontrakt som ingåtts de senaste åren.
Rapporterade mellanstatliga och privata kontrakt 2006-2009
RegionAfrika
Asien
Andra
|
Land |
Investerare |
Kontrakt |
|
Dem.Rep. Kongo |
Kina |
2,8 milj.ha för biobränsle |
|
|
Sudan |
Egypten |
2 milj. ton vete per år |
|
|
Sudan |
Kuwait |
Enorma områden inte spec. |
|
|
Sudan |
Sydkorea |
690 000 ha för vete |
|
|
Dem.Rep.Kongo |
Sydafr. bondeförb. |
10 milj. ha utbjudet |
|
|
Tanzania |
Saudiarabien |
500 000 ha att hyra |
|
|
Indonesien |
Bin Laden Group |
500 000 ha för ris |
|
|
Pakistan |
Arabemiraten |
324 000 ha uppköpta |
|
|
Brasilien |
Mitsui (Japan) |
100 000 ha sojabönor |
|
|
Ryssland |
Alpcot Agro (Sverige) |
128 000 ha |
Och så vidare. För tabellen ovan visar bara en bråkdel av alla de kontrakt om köp och uthyrning av jordbruksmark som slutits sedan 2006 mellan « jordhungrande » stater/bolag och korrupta regimer vars ledare stoppar fickorna fulla vid varje avtal och helt skiter ihur det går för den lokala befolkningen som av hävd brukat den jord som slumpas bort. Av hävd, därför oftast äger de afrikanska staterna all jord och bönderna har bara generationernas brukningsrätt bakom sig. Det är en rätt som inte räcker långt när de lokala eliterna gör upp med Kina och arabiska miljardärer. 
Ibland går de koloniala aspirationerna i stöpet. Sydkoreas multinationella jätte Daewoo som i november 2008 säkrade ett kontrakt med Madagaskars regering om 1,3 miljoner ha för majsodling fick snopet finna sig i att den nya regeringen som tillträdde i våras, efter i det närmaste ett inbördeskrig, bröt kontraktet med Daewoo. Men trots risker för politiska oroligheter och protester mot avtalen är de potentiella vinsterna så pass stora att den hetsiga jakten på jord fortsätter i allt snabbare takt.
De negativa effekterna av den moderna kolonialismen är uppenbara och flerfaldiga.
-De lokala oftast fattiga jordbrukarna förlorar mark som de haft tillgång till i generationer. För det mesta äger de inte jorden de brukar för grödor eller betesmark, och kan därför fördrivas av den lokala makten utan någon som helst form av ersättning. Inte heller ger de nya storjordbruken många arbetstillfällen eftersom köparlandet kan använda egen arbetskraft. I år räknar FN med att en miljon kinesiska lantarbetare kommer att arbeta i Afrika.
-Markköpen stärker den lokala eliten som likt bananrepublikernas « compradorer » sålde ut sitt folks intressen för en judaspenning. De miljarder som går deras väg hamnar snabbt på hemliga konton i ett skatteparadis. Vilka det som bekant inte råder brist på.

-De storskaliga agroindustrimetoderna som följer med jordkontrakten kan göra mycket stor skada på jordar som i Afrika ofta är känsliga för hård utsugning. Hård exploatering av vattenkällorna blir också nödvändig eftersom de industriella metoderna kräver enorma vattenmängder.
Efter kolonialismens och nykolonialismens epoker är det inte en modern kolonialism som fattiga bönder i fattiga länder är i behov av. De behöver ekonomisk och teknisk hjälp för att utveckla ett jordbruk med uppgift att i första hand tillfredställa den egna befolkningens behov av mat. De lider redan hårt under USAs och EU’s dumping på världsmarknaden för att också behöva stå ut med den nya moderna kolonialismen.
I media: FAOs rapport,DN1,DN2,SVD1,SVD2,DN3,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Kolonialism, Jordbruk, Kina, Sudan, Kongo, Sydkorea, Japan, Saudiarabien, Kuwait, Tanzania, Madagaskar
Bloggare lever farligt
24 Jan 09
Farligt att gissa rätt.
En ung man i Sydkorea lever mitt i en kafkastory. Park Dae-sung heter bloggaren som nu sitter i fängelse i väntan på rättegång. Vilket hemskt brott kan man begå i en blogg ? I det demokratiska Sydkorea sitter tydligen de demokratiska rättigheterna som tunn fernissa. Vilket brott begick då Park i den blogg han signerar Minerva ?
Jo, han påstod redan våren 2008 att landet skulle drabbas av en djup ekonomisk kris. Fem dagar innan Lehman Brothers kollapsade skrev han på
sin blogg att det skulle hända. Han avslöjade också att landets regering den 29 december uppmanade valutahandlarna att inte köpa amerikanska dollar.Regeringen förnekar detta, men flera valutahandlare har bekräftat Minervas uppgifter.
Men hur kan man hamna i fängelse och ställas inför rätta bara för att ha gissat bättre om den ekonomiska krisens framfart än landets regering, som ännu i höstas sa att tillväxten var god och inte hotades.
Park Dae-sung anklagas för att ha « spritt falska rykten » som kan skada landets ekonomi. Den minst sagt löjliga anklagelsen och åtalet har gjort regeringen till åtlöje i hela landet ? Bloggen Minerva har haft inte mindre än 40 miljoner besökare.
-Hans brott består i att ha många läsare och i att ha förnedrat regeringen, säger Song Ho-chang från Advokater för ett Demokratiskt Samhälle.
Om du tänker skriver något om Anders Borgs budget, tänk två gånger !
I media: DN1,AB1,Expressen,ETC,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Sydkorea, Bloggar, Demokratiska rättigheter



Senaste kommentarer