"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Svarta blocket
Från Kairo till Wall Street.
20 Okt 11
Tänk om hela världen gör uppror!
.
Niohundrafemtioen demonstrationer i åttiotvå länder. Vad är det som händer? Den 15 oktober ropade hundratusentals människor världen över ut sin upprördhet över det kapitalistiska systemets orättvisor, ojämlikhet och allt större misär för allt fler, unga, arbetare och äldre.
.

De ungas allt svårare situation på arbetsmarknaden spelar en stor roll i mobiliseringen.
.
Det var enorma demonstrationer och små demonstrationer, men alla vände de sig tillsammans mot den lilla stenrika elit som styr och ställer över ekonomiska beslut, som prioriterar allt som ger maximal profit åt dem själva medan alla andras samhälleliga behov sätts på undantag.
-Vi är 99% , har den amerikanska rörelsen OWS, Occupy Wall Street, gjort till sin slogan och visar därmed att det är en extremt liten kapitalistisk elit som styr över deras liv.
Hur många var de? I New York deltog kring 15 000 och i Washington lika många, i Madrid 150 000, i Barcelona 150 000, i Rom 200 000, i Lissabon 100 000, i Santiago 50 000, i Bryssel 8 000. Plus alla andra som demonstrerade i hundratals städer världen över. Det som startade med några tält på Wall Street blev på några veckor till en världsomfattande protest mot den internationella finansens diktatur över våra liv. Det genomgående i alla demonstrationer i världens alla hörn var upprördheten över kapitalismens oförmåga att tillfredsställa vanliga människors dagliga behov av arbete, trygghet och bra levnadsvillkor i allmänhet.
.
Amerikanska media ser som vanligt ned på vanliga människors protester.
.
De som samlades kommer från många olika bakgrunder med skilda erfarenheter av det brutala liv alltfler tvingas leva. Där fanns människor som drivits från sina hem efter bolånekraschen, de så kallade sub-primes. Där fanns de som förlorat sina arbeten på grund av utlokaliseringar och rationaliseringar. Där fanns unga välutbildade utan arbete och utan hopp att finna ett arbete. Där fanns många unga som tvingats bryta sina studier sedan studiekostnaderna tvingat dem på knä och andra som flyttat hem till sina föräldrar på grund av omöjliga hyror. Där fanns de som Europas politiker vill tvinga betala bankernas spekulation med det ena ”sparpaketet” värre än det andra.
-Vi vill inte betala för finansens härjningar, vi är inte skyldiga, går igen som en röd tråd från New York till Aten, via London och Santiago. På så sätt kan man säga att de globala protesterna med start i Seattle 1999 gått från en huvudsakligen anti-imperialistisk agenda till en anti-kapitalistisk agenda, eller åtminstone till ett nej till nyliberalismens sociala härjningar.
.
I Seattle 1999 tog anti-globaliseringsrörelsen ordentlig fart.
.
Mitt i all glädje över de månghövdade protesterna finns också ett par besvikelser och lite smolk i bägaren. I Grekland var det knappast några demonstrationer alls den 15 oktober. Det var synd men förståeligt med tanke på den stora uppladdningen till generalstrejken den 19 oktober. På många platser var den 15 oktober en sorts revelj, en symbolisk protesthandling. I Grekland är det klasskamp för den sociala överlevnaden och den 15 oktober kanske upplevdes som lite artificiell jämfört med uppmarschen till storstrejken.
I Frankrike var det knappt några protester alls, undantaget ett par hundra här och där. Varför? Antagligen för att det just nu är en nedgång i den sociala kampen efter det bittra nederlaget i pensionsstriden. Kamplusten är inte i topp. Men också för att de unga inte ännu drabbats av arbetslöshet, uteslutning från universiteten och bostadsbrist i samma omfattning som i Italien, Spanien, Portugal och Grekland.
.

I Frankfurt samlades demonstranterna framför Europeiska Centralbanken.
.
I Rom ställdes demonstranterna inför ett annat problem –anarkisternas ”svarta block”. Så här beskriver en deltagare, Gabriele 28 år, vad som hände:
-Jag hade lust att kasta mig över dessa svartklädda, maskerade och hjälmprydda människor för att stoppa massakern. De brände bilar, krossade rutor, slog sönder ett snabbköp, attackerade ett lyxhotell, satte eld på en kasern och vandaliserade en kyrka. Vi andra skrek ”fuori, fuori, …fascisti (ger er av ..fascister). Men de var ett par tusen beväpnade med järnrör, påkar, smällare, och Molotovcocktails? Vi de ”upprörda” var säkerligen över 200 000 men obeväpnade…
Som vanligt lyckades de ”svartklädda” ockupera spaltmetrar i media. Det måste än en gång sägas rakt ut; oavsett vilka motiv och revolutionär entusiasm som driver dem till sina handlingar är det en ”taktik” som enbart tjänar de härskandes intressen.
.
Svartklädda, maskerade anarkister bidrog med det enda de begriper -sterilt våld.
.
Men tillbaka till OWS, Occupy Wall Street. Protesterna i New York kom kanske oväntat för alla. Men de ramlade inte ner från himlen. De stora protesterna i Madison, Wiscounsin, för kort tid sedan visade redan att den sociala nedrustning som drabbar allt fler i USA börjar driva människorna ut i protester. Det är heller ingen tillfällighet att många som uttalar sig i media ser den arabiska våren som en källa till eftertanke och aktivitet. Liksom ”indignados” i Madrid och Barcelona fick styrka av Tahrir har också de ”upprördas” protester eldat på mobiliseringen i USA. Samtidigt har OWS sina rötter i det amerikanska samhällets förfall under nyliberalismens härjningar. Det är ingen tillfällighet att det finns många offentligt anställda, speciellt skolpersonal och lärare, bland demonstranterna i New York. Delstaternas extrema sparprogram drabbar allt fler yrkesarbetande och studerande. Bara i september månad avskedades 34 000 offentligt anställda och de amerikanska fackförbunden har räknat ut att sedan 2008 har 278 000 lärare avskedats på gymnasienivå och att det med tanke på det ökade antalet elever nu saknas 326 000 lärare.
.
Även i Hong Kong samlades människor i protest mot nyliberalismen.
.
Rörelsen hämtar också energi från den enorma arbetslösheten i landet. Allt som allt, arbetslösa, ofrivillig deltid, och de som slutat söka jobb, berörs nästan 26 miljoner amerikanska arbetare och bland de 14 miljoner arbetslösa har nästan hälften varit utan arbete i mer än sex månader.
Anslutningen till OWS och andra ockupationer i landet sker mest individuellt. Det är inte politiska organisationer, fackförbund eller ens frivilligorganisationer som mobiliserat rörelsen. Den har blivit ett sätt för socialt isolerade att samlas till kamp och det är först nu i ett nytt stadium som de fackliga organisationerna ansluter sig till mobiliseringen. Det kan vara både på gott och ont. Den fackliga byråkratin har tidigare visat att den ingriper för att kunna styra aktivism till ett stöd för demokraterna. Att de skulle ha det motivet den här gången återstår att se. Men Obama har redan känt av elden under demokraternas fötter och uttalat sig i ett försök att visa att också han tillhör de 99% som står utanför. Det visar samtidigt att parollen ”vi är 99%” är tvetydig. För det är ju kanske 20% av landets hushåll som njuter av de arbetandes frukter, av de löjligt låga skatterna på de högsta inkomsterna och som liksom i många andra länder visar att de inte längre vill vara med och betala för kollektiva socialförsäkringar, en bra offentlig sjukvård, en offentlig skola värd namnet och ett solidariskt pensionssystem.
.

I Zurich protesterade också många.
.
Genom att peka på 1% som styr allt öppnar det dörren för Obamas och demokraternas demagogi om att de också tillhör de ”upprörda”. Samtidigt är ju parollen –vi är 99% -färgstark och lätt att ta till sig. Det är ännu för tidigt att säga om Obamas försök att omfamna rörelsen ska lyckas.
Däremot har OWS ställt inför ett politiskt vägval som kommit upp inom de egna leden. Hittills har den allmänna stämningen under rörelsens stormöten varit starkt anti-auktoritär. Inga megafoner tillåts. Deltagarna repeterar bakåt vad en talare säger och inga krav på staten har ställts med motiveringen att det inte råder enighet om vad som ska krävas. De senaste dagarna har en strömning i OWS börjat förespråka kvalificerade majoritetsbeslut (2/3) i stället för total enighet i varje fråga. Samtidigt vill denna strömning att OWS ska ställa krav inte bara protestera. En majoritet av deltagarna vid stormöten har antagit ett krav på att staten ska dra igång ett stort offentligt projekt (likt Roosevelts 30-talsprogram) av investeringar, nya jobb, alla in i utbildning
och så vidare. Vad som kommer att ske är inte ännu klart. Ska OWS börja ställa krav och rösta om dem med majoritetsbeslut eller ska den nuvarande modellen bestå. Fördelarna och nackdelarna med de mot varandra stående organisationsformerna är uppenbara. Den nuvarande bygger vidare på total enhet och spontanitet vilket kanske kan leda till politisk handlingsförlamning i längden. Den andra inbjuder de existerande partierna och fackförbunden att göra rörelsen till sin och därmed ta död på den ursprungliga motivationen och spontaniteten.
Bra eller dåligt? Det återstår att se. En sak är dock klar. I USA är det inte längre bara tedrickande vita extremister som syns på gatorna. Den arabiska våren, och den sydeuropeiska sommaren dyker upp på Wall Street klädd i vackra höstfärger.
.
Media:DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,SVD4,DN4,SVD5,
Bloggare: Röda Malmö,Röda Lund,Internationalen,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU, Imperialism, Kairo, Occupy Wall Street,
Halv miljon demonstrerar i London
27 Mar 11
-Stop the cuts !
.
Slagorden mot regeringens nedskärningar i den offentliga sektorn steg mot Londons skyar i går. Hur många var de? En halv miljon säger organisatören, det brittiska LO, och en kvarts miljon säger BBC. Även tidningar som The Independant och The Guardian anser att en halv miljon nog ligger närmast sanningen. I vilket fall var det den största demonstrationen i Storbritannien sedan protesterna mot invasionen av Irak 2003.
.

Som vanligt var det en färggrann demonstration som TUC organiserade.
.
Alla som arbetar i den offentliga sektorn eller som är i behov av den service som den erbjuder fanns med i protesten. Allt från studenter till pensionärer, från sjuksköterskor till lärare och bibliotekarier.
Regeringen Camerons ”cuts” får hela landet att tänka på Margaret Thatchers öppna förakt för allt som luktade facklig organisation. Det är en motsägelsefull opposition mot de nedskärningar som regeringen beslutat om. Enligt opinionsundersökningar som publicerats av bland annat Financial Times är det en majoritet på 57 procent som anser att det handlar om nödvändiga besparingar i de offentliga utgifterna. Men skrapar man lite på ytan ser man att det mer handlar om hur frågorna ställs. För när det kommer till att försvara den egna kommunens bibliotek eller simhall är en överväldigande majoritet emot. Det är bara nedskärningar av ”onödiga” utgifter för andras behov som bejakas.
.

David Cameron kan gå samma öde till mötes som Margaret Thatcher.
.
När en halv miljon samlas för att säga nej till nedskärningarna då kan vi se att de ”majoriteter” som tidningarnas opinionsundersökningar visar upp inte stämmer. De bara speglar svar på ledande frågor till isolerade individer. Tillsammans med alla andra som drabbas blir i stället svaret ett stort Nej på gator och torg.
Regeringens prat om att det inte finns några alternativ till de brutala nedskärningarna av den offentliga sektorn tillbakavisas av de fackliga organisationerna.
.

-Regeringar kan fällas. Så sant så sant.
.
-Vi tänker inte låta David Cameron bryta ned vad som tagit generationer att bygga upp. Låt oss vara brutalt klara över dessa brutala nedskärningar. De kommer att kosta jobb i stor skala – att läggas till den misär som 2,5 miljoner arbetslösa redan lever under, sa Brendan Barber, Trade Union Congress’ ordförande.
-Ni står för viljan till motstånd på varje arbetsplats där man säger nej till att få sina liv förstörda för att alla rika och giriga ska få leva som de behagar, sa Len McCluskey ordförande för landets största fackförening, Unite.
.

De fackliga organisationernas standar fanns överallt.
.
Labours nye ledare Ed Miliband deltog inte i den fackliga marschen för att inte kopplas samman alltför intimt med den fackliga kampen. Men han talade en kort stund till demonstranterna vid avslutningen i Hyde Park. Där fick han känna av buropen från de demonstrerande när han la ut Labours linje som säger att det behövs nedskärningar men inte lika stora som Camerons och inte lika orättvist fördelade.
Demonstrationen var en mäktig påminnelse den kraft som ”alla tillsammans” skapar. Ryktet om den brittiska arbetarklassens död är betydligt överdrivet.
.

-No Cuts. No comment.
.
I går stod ändå inte den enorma demonstrationen i centrum för brittiska och internationella medias rapportering från London. I svansen på demonstrationen agerade ett par hundra revolutionära hjältar som efter stor ansträngning lyckades välta ett antal soptunnor och krossa ett par fönster på banken HSCB, under upplyftande slagord som ”krossa bankerna”.
.

En av de revolutionära hjältarna i direct action.
.
De svartklädda hjältarna fick av någon märklig anledning hållas ett bra tag utan att polisen ingrep. Resultatet blev väl vad som var meningen, nämligen stor plats i media för de krossade fönsterrutorna och liten plats för kraven från en halv miljon arbetare.
.
Bloggare: Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, TUC, London, Anarkister, Cameron, Miliband, Fackföreningar, BBC
ESF i Malmö: Skitstövlar är skitstövlar – vad de än tror sig vara
21 Sep 08
På direkten!
Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte
alltid hänger med. Men här ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.
Europeiskt Socialt Forum i Malmö blev en succé. En demokratisk och glädjefull mötesplats. Ett sprudlande forum för sociala protester och viljor som kämpar för att en annan värld ska bli möjlig. Gårdagens kulmen med en energisk finaldemonstration som samlade 10- 15 000 deltagare blev ett kraftfullt utropstecken.
Men visst fanns det smolk i bägarn. Ett drygt hundratal svartklädda gjorde i samband med fredagens festligheter på stan allt för att skapa lite ”revoltstämning”. En bra förevändning för profitmedia att vända fokus bort från de sociala protesterna och alla de hundratals engagerade seminarier som arrangerades. Krossade bankfönster och flaskor mot polis säljer bätte än reportage om låt säg ”Det unga fackliga Europa”. De stora svenska dagstidningarnas bevakning av ESF-dagarna i Malmö är skandalös.
Att låtsasrevolutionärerna i det Svarta blocket än en gång fick en visst genomslag ser vi i kommentarer till vår ögonblicksbild i går. Här några citat saxade från gårdagens skörd:
Hatvänsterns stormtrupper,
Massa jävla incestungar
Vänster-svin
Djävla dum i huvudet
Nästa gång jag ser en maskerad kille i skidmask och huva. Så får han på käften
Ni borde skjutas i nacken, vartenda en av er.
Gammelkommunister man trodde dött ut
En hel del gäng på platsen bar sig mycket illa åt mot både egendom och folk
Era äckliga vänstersvin!
Vi medborgare som såg terrorn på stan igår vet. Skrämmande respektlöst
Men stjäla och bete er som babianer är visst så som det skall vara ??
Mustiga synpunkter. Här räds man inte att, åtminstone vid tangentborden, fälla visiren och försöka sig på rejäla hugg. Jag tar för enkelhetens skull alla genmälen i en klump:
Javisst. En liten skitgrupp drar åt sig en väldig uppmärksamhet. Mönstret känns igen från otaliga viktiga sociala protestdemonstrationer världen över. I sju år har det tjatats fram och tillbaka om ”maskerade svarta huliganer” och/eller ”polisvåld” vid de stora protestdemonstrationerna mot Bush i Göteborg 2001. Hur mycket det fanns av det ena eller andra i den cocktail som massmedia sedan kunde presentera och som blev till det kollektiva minnet från dessa dagar är ganska ointressant. Det tragiska var att det ”Svarta blocket” lyckades. De gigantiska protesterna mot Bush kommer få ihåg. Minnebilderna handlar mest om kravaller. Den eller de skitgrupper som regisserar dessa våldsinslag är naturligtvis skitstövlar vad de än kallar sig. En kråka är en kråka även om den tror sig vara en näktergal. Skitstövlar och provokatörer är naturligtvis också skitstövlar och provokatörer även om de tror sig vara autonoma, revolutionära barrikadkämpar. Anarkismen som politisk idé innehåller inte mer än en tom ölburk dagen efter. Anarkismens idéer är politiska blindgångare som försvårar en verklig social frigörelse. Dess idéer är ljusår från det dagliga sociala och fackliga arbete som kan vinna männniskor för ett revolutionärt socialistiskt program.
Alla våra kommentatorer har bara sett den scen skitgrupperna, polisen och massmedia gemensamt byggt upp. Alla i ett ömsesidigt beroende av varandra Varför fokusera på ett hundratal politiska idioter när det finns så mycket ilska, glädje, skapelsekraft, initiativrikedom och politisk vilja hos mer än tiotusen andra människor?
Malmösocialister i väntan på gårdagens avmarsch. Bild Ronny Åkerberg
I pressen; SDS1,SDS2,SDS3,DN1,DN2,AB1,DN3,SDS4,SVD1,SDS5,SDS6,
Andra bloggare: Rodamalmo,Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om ESF, ESF i Malmö, Svarta blocket, autonoma, Polisvåld, Kravaller, Politik, European Social Forum, Folkfest


Senaste kommentarer