"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade SUD
NPA kämpar för seger
9 Sep 10
Ny demonstration 23 september.
.
Den enorma demonstrationen mot Sarkozys planerade reform av pensionssystemet kommer att följas upp av en ny demonstration den 23 september. Det blir en ny kraftmätning med regeringen som låtsas att det regnar. De modifieringar av lagförslaget som Sarkozy presenterade dagen efter tisdagens protester är bara lite kosmetika i syfte att splittra upp den fackliga fronten. Redan innan tisdagens demonstration fanns det en skillnad i de fackliga leden. Medan majoriteten av fackföreningarna, med CGT och CFDT i spetsen, kräver att lagförslaget dras tillbaka menar att FO och Solidaire att det möjligen går att förhandla fram tillräckliga förbättringar i lagen.
.
Alla stora fackföreningar samlas som en kraft mot Sarkozys pensionsreform.
.
Vår bloggs och Socialistiska Partiets politiska fränder i Frankrike, NPA (Nya antikapitalistiska partiet), la ner alla sina krafter i mobiliseringen i tisdags. I ett uttalande omedelbart efter den lyckade demonstrationen konstaterar NPA att motståndet mot regeringens politik växer och att det ännu finns reserver att mobilisera.
Här under kan du läsa deras uttalande. Längre ner tar jag upp vissa drag som går igen i alla reformer av pensionssystemet som pågår i Europa.
.

Demonstrationerna och strejkerna mot regeringens reformprojekt för pensionerna blev en stor succés, större än de mest optimistiska förhoppningarna. Med närmare tre miljoner demonstranter och ett stort strejkdeltagande i många branscher inklusive i det privata var det en mobilisering i höjd med strejkdagarna 1995 mot regeringen Juppé och 2003 mot regeringen Fillon. Det råder ingen tvekan om att mobiliseringen mot pensionsreformen tilltar i styrka och att det finns mer i reserv.
Men regeringen lägger dövörat till. De så kallade « nya förslagen » som Sarkozy annonserade efter ministerrådets möte ändrar inget i reformens grunddrag, det vill säga höjningen av den legala pensionsåldern till 62 år och rätten till full pension först vid 67 år utan inkomstbortfall. Regeringens och majoritetspartiet UMPs deklarationer om förståelse för demonstranternas känslor är bara ett försök att slå blå dunster i deras ögon. Regeringen och arbetsministern Eric Woerth för åter starkt fram de demografiska argumenten om längre levnad. Den pekar med hela handen på det ökade antalet äldre i förhållande till antalet aktiva utan att ta hänsyn till produktivitetens utveckling.
Möjligheten att finansiera pensionerna med en annorlunda fördelning av rikedomarna ses aldrig som ett alternativ, trots att COR(Kommittén för en pensionsreform) beräknat den årliga kostnaden till 3 procent av BNP medan vinsterna utgör 17 procent av BNP. Alltså kan pensionerna finansieras genom att ta från profiterna för att skapa arbeten och öka lönerna.
Sarkozys ”nya” förslag är en örfil på de miljoner som demonstrerade den 7 september. Vad vi kräver är att pensionsreformen i sin helhet dras tillbaka.
En seger är möjlig för regeringen Sarkozy har aldrig vart så impopulär som nu. Arrogansen skyler dåligt de härskandes rädsla inför den tilltagande sociala vreden.
Nu måste vi bygga vidare och mobilisera till de nya protestdagar som de nationella fackliga ledningarna annonserat och arbeta med de lokala fackliga fronterna för att organisera kampen på djupet över hela landet i ett maximalt antal branscher. Den nationella fackliga fronten kallar till en ny demonstration torsdagen den 23 september och till olika aktioner den 15 september då lagen går till omröstning. Kravet på att den återkallas debatteras överallt. Motståndet måste växa i omfattning, vinna i styrka och bli allomfattande.
Paris 8 september 2010
Alla nyliberala reformer av pensionssystemen använder ett gemensamt grundläggande argument för att motivera försämringen av de äldres möjligheter till en säkrad standard som pensionärer. Det demografiska faktumet att befolkningen ”föråldras” sägs göra en fortsatt finansiering av pensionerna via skatterna omöjlig. Belastningen för de yrkesarbetande skattebetalarna kommer att bli för hög och hela systemet brakar samman.
.
Den demografiska pyramiden i Frankrike som bland annat visar den stora skillnaden mellan män ock kvinnor i högre åldrar. Den visar också ett eventuellt trendbrott vad gäller de yngstas andel ab befolkningen. Sedan 2002 har barnafödandet ökat på nytt. Vllket redan har tvingat pensionsmyndigheten att göra nya kalkyler för ”belastningen” på de aktiva.
.
Här på bloggen har jag redan visat i ett flertal artiklar att det demografiska ”beviset” för nödvändigheten av pensionsreformer är en ren bluff. De tar nämligen inte hänsyn till de yrkesarbetandes växande produktivitet. Den yrkesarbetare som i dag producerar värden för låt oss säga 100 kommer att producera värden för 120 år 2020 och värden för 203 år 2050 vid en produktivitetstillväxt på 1,6 procent per år, vilket är den siffra som den svenska pensionsutredningen använde i sina framtidsstudier men som sedan inte togs i beaktning när delar av våra framtida pensioner gjordes beroende av aktiekursernas utveckling. En annan aspekt av belastningsbördan för de yrkesarbetande som aldrig nämns är ”kostnaderna” för ungdomen. Deras uppväxt, utbildning och allt annat betalas också av de i aktiv ålder. Nu minskar ju deras andel av befolkningen så det kompenserar något för andelen äldre som ökar. Faktum är att antalet personer i aktiv ålder (20-64) nästan varit konstant i Sverige under hela efterkristiden. En realitet som ligger långt bortom den bild som de rika som inte längre vill delta i ett solidariskt pensionssystem målar upp.
Vill du läsa vad vi skrivit hittar du allt på fliken med rubriken ”Våra pensioner” i bloggens huvud.
.
Media;
Bloggare:
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Pensioner, Frankrike, NPA, Sarkozy, Fackföreningar
Frankrike – strejkfronten bröts vid Total
25 Feb 10
.
”De spänner om bågen”
.
.
Solidariteten var urstark. Bågsträngen spändes vigt och för fullt. Strejkfronten vid den franska oljejätten Totals raffinaderier hotade att snabbt stanna Frankrike och förnedra Nicolas Zarkozy. Den viktigaste måltavlan för de strejkande var att rädda jobben vid verksamheten i Dunkerque för att med detta som en start kunna tvinga fram politiska svar för hela energipolitiken.
.
Se mer i en blogg från i förrgår.
.
.
Framjagade av sina fackliga ledare röstar här arbetarna vid raffinaderiet i Mede för en återgång
.
Men i går slogs både båge och sträng av med ett brak. Av fackens nationella ledningar. I solidaritet, inte med arbetarna och tjänstemännen vid Dunkerque utan med nyliberalismen hos Socialistpartiet och de gamla stalinisterna i det franska Kommunistpartiet, lyckades den nationella fackföreningsbyråkratin inom framför allt den fackliga centralen CGT bryta strejkfronten. Efter vaga löften om en oförändrad nationell verksamhet, med undantag just för Dunkerque, i ytterligare fem år, lyckades byråkratin att få en majoritet av de strejkande, både vid Totals övriga anläggningar, liksom vid Exxonmobils två, att rösta för en återgång. Som man magstarkt nog valde att kalla för ”ett strejkuppehåll”.
.
Besvikelsen vid Dunkerque var svår. ”Totals ledning lyckades med att söndra för att kunna fortsätta att härska”, menade man. ”Vi blev övergivna”. Än en gång fick vi bekräftat att den gamla arbetarrörelsens partier och deras fackliga ledare saknar andra politiska visioner och mål än sin egen fortlevnad. Arbetet med att förankra NPA, det nya antikapitalistiska partiet, vid landets arbetsplatser måste få ett än större fokus.
.
Vid entrén till Totals raffinaderi Dunkerque pyr ännu askan…
.
I Flandern, bakom den ännu pyrande askan efter däck som bränts för att spärra infarten till raffinaderiet, fortsätter de anställda vid Dunkerque sin ockupation. De väntar på besked från Totals ledningsmöte den 8:e mars. Trötta och besvikna. Men inte uppgivna. De nöjer sig inte med den gamle svenske diktaren Verner von Heidenstams ord om att ”det är skönare lyss till en sträng, som brast, än att aldrig spänna en båge”.
.
De spänner helt enkelt om bågen. Inför hotet om totalt bensinstopp från Total tvingades Sarkozys industriminister, Christian Estrosi, att förklara att raffinaderiet vid Dunkerque ”måste återöppnas om det inte finns några andra ersättningsalternativ från företaget”. En politisk eftergift som Dunkerques arbetare och tjänstemän nu kan ta fasta på.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Frankrike, Total, NPA, CGT, Sarkozy, oljestrejk
I pressen:



Senaste kommentarer