"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Strejker
Vad sker i Algeriet ?
23 Mar 11
Omfattande kamp i det tysta.
.
Algeriet lyser med sin frånvaro i våra media. De omtumlande händelserna i Tunisien, Egypten, Libyen och alla andra arabiska stater ger sken av att det inget sker i Algeriet. Inget kan vara mer felaktigt.
Det som sker i det tysta och i smått når inte fram till våra drakars ettor och hemsidor. I själva verket pågår sociala strider över hela landet och i alla sektorer av samhället. Det går inte en dag utan att det äger rum strejker och sit-in på arbetsplatserna. Regimen i Alger är totalt döv för alla protester och inbillar sig att problemen ska försvinna om de ignoreras.
.
Arbetarna vid en marmorfabrik i Guelma strejkar sedan åtta dagar.
.
I stället ökar trycket i samhället och en ny explosion som i december kanske närmar sig. Men då kommer den inte bara att omfatta åsidosatta arbetslösa ungdomar från storstädernas fattigkvarter. Sedan klockan sex i dag drabbar ungdomar i en förort i Alger samman med kravallpolis. Ungdomarna protesterar mot att myndigheterna beslutat riva ett 40-tal plåthus som saknar byggtillstånd. Bostäderna har byggts av ungdomen i stadsdelen eftersom det råder total brist på billiga lägenheter för de unga.
På universiteten är studenterna mobiliserade ett regeringsdekret från den 13 december 2010 som kraftigt försämrar de studerandes villkor. De senaste dagarna har studenternas krav radikaliserats. De kräver nu en demokratisering av universiteten och att alla funktionärer i hierarkin ska tillsättas i demokratiska val.
.
Kommunala ordningsvakter demonstrerar i Alger den 7 mars.
.
Läkare på landets sjukhus som inte fast tjänst befinner sig en hård konflikt med regeringen. Över hela landet genomför dessa läkare punktstrejkar med krav på fast anställning. Utan positivt svar från hälsoministeriet planerar de en längre strejk i april.
Lärare med tillfälliganställning avslutade just en tredagars sit-in framför presidentpalatset El Mouradia och kräver de också fast anställning. I stället för att ta emot en delegation från lärarna skickades kravallpolisen ut med svingande batonger. Det hindrade inte lärarna att fortsätta den fredliga protesten.
De arbetslösa har bildat en egen organisation och genomför ett stort antal aktioner med krav på arbete och uppmärksamhet.
Militärer som avskedats från armén på grund av handikap de inte ådragit sig under tjänsten protesterar mot de usla sjukpensioner de får och kräver sjukförsäkring, a-kassa och hjälp med att få nya arbeten. I flera dagar har de protesterat utanför försvarsministeriet.
Familjer som föll offer för inbördeskriget mellan armén och islamisterna kräver ersättning. Kommunanställda hotar att gå ut i strejk liksom kommunal säkerhetspersonal.
.
Statens representanter vänder samhållet ryggen.
.
Inför alla dessa protester och strejker slår regeringen dövörat till. Den spelar ett högt spel. Traumat från inbördeskriget kommer inte att hålla tillbaka människornas protester. De börjar se igenom de tomma fraserna från president Bouteflika och arméledningen om att valet står mellan islamistisk terror eller en stark stat.
När det valet inte längre accepteras av befolkningen kommer maktens skyddsvallar att rämna.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Algeriet, Bouteflika, Arabiska revolutionen,
Upproret i Tunisien.
13 Jan 11
-Avgå Ben Ali.
.
Protesterna i Tunisien sprider sig och når nu en ny nivå. Hela upproret fokuseras nu på president Ben Alis vara eller inte vara. Vad som började som krav på arbete för unga utan arbete handlar nu om att diktatorn ska avgå och lämna plats åt tunisierna att själva bestämma sin framtid.
Den 17 december brände sig en ung arbetslös akademiker till döds i protest mot myndigheternas trakasserier. Protesterna spred sig snabbt till många städer. Men de stannade huvudsakligen i landets fattiga inland i städer som Sidi Bouzid, Kasserine och Sfax.
I tisdags bröts det relativa lugn som rått i huvudstaden Tunis och därmed gick upproret in i en ny fas där diktatorns politiska överlevnad blivit den centrala frågan. Efter att minst femtio personer dödats av polisen utan att de protesterande skrämts bort från gatorna stod det klart att ännu mer våld efter våldet inte är en lösning för Ben Ali.
.
Ben Ali besökte den unge mannen som brände sig till döds i protest. Hans ”omtanke” blidkade inte någon. Den unge mannen dog strax efter att bilden ovan togs.
.
Det nya i situationen består av tre element. För det första har centrum för protesterna flyttats till huvudstaden Tunis. I tisdag och onsdag deltog tusentals människor i protesterna som inte upphörde trots att även militär sattes in. Det ligger viktig symbolik i att även i stadsdelen Ettadhamen (Solidaritet) reser sig innevånarna och kräver diktatorns avgång. Ettadhamen har av regimen alltid hållits upp som praktexemplet på sociala framsteg och välfärd i landet och besöktes till och med av Hillary Clinton när hon var First Lady i Vita Huset.
I och med att advokater, tjänstemän, artister och andra grupper ansluter sig till protesterna betyder det att rörelsen nu sprider sig utöver de unga arbetslösas krets. Till och med UGTT, den nationella fackliga federationen som stött regimen, deltar nu aktivt i protesterna. I Sfax manade exempelvis UGTT i onsdags till generalstrejk.
.
Ungdomen är inte längre ensam i sin protest. Hela befolkningen reser sig.
.
Till sist är det också av stor betydelse att armens soldater satts in i huvudstaden för att bevaka strategiska platser som presidentens palats Karthago och franska ambassaden. Det innebär att regimens sista försvarsverk tas i bruk. Natten till torsdag rådde det för första gången utegångsförbud i huvudstaden.
Det kan visa sig bli ett ödesdigert drag. För till skillnad från polisstyrkorna har det redan rapporterats om slitningar i arméns led och till och med om bråk mellan polisen och armén i Sfax, Tunisiens näst största stad.
Enligt uppgifter från oppositionen har chefen för arméns landstyrkor, general Rachid Ammar, avskedats sedan han vägrat ge soldaterna order att skjuta skarpt.
Rörelsens utbredning och allt radikalare karaktär har tvingat Ben Ali att släppa lite på greppet om piskan och dra fram en stor morot ur hatten. Efter att ha anklagat demonstranterna för att vara ”terrorister” styrda från utlandet gjorde han i onsdags lappkast och annonserade tre åtgärder för att försöka blidka den folkliga ilskan.
Inrikesministern som leder polisen avskedades på stående fot. Han sa också att alla som fängslats sedan protesterna startade ska släppas och han ska tillsätta en kommission för att utreda klagomålen om korruption.
.
Protesterna blir allt tuffare i huvudstaden Tunis.
.
-För lite och för sent, kan befolkningens svar sammanfattas till. Det handlar inte längre om att vänta på utlovade arbeten i utbyte mot fortsatt styre för Ben Ali. Han ska avgå ! Det är det enda som nu rörelsen fokuserar på.
I Ben Alis familjkrets har vissa redan fått det för hett under fötterna. Har råttorna redan börjat ta det säkra före det osäkra? I alla fall rapporteras det att Ben Alis svärson som äger en av de få tillåtna ”oppositionella” tidningarna redan lämnat landet. Hela den korrupta familjen har säkerligen redan fyllt sina bankkonton i London och Zurich. Hos Sarkosy kan de säkert räkna med stor gästfrihet om ödet går fram för hårt med diktaturen.
I Frankrike sitter den politiska eliten i en minst sagt svår sits. Å ena sidan har Frankrikes ledare alltid hållit regimen i Tunis under armarna och tänker fortsätta med det. Å andra sidan kan alla band brista om det pågående upproret leder till diktaturens fall. Då kan Frankrikes good-will vara förbrukad på grund av det tysta samförstånd som rått mellan Paris och Tunis sedan protesterna startade.
.
-Ta det lugnt min vän, Frankrike står på din sida.
.
När äntligen regeringens utrikesminister Michèle Alliot-Marie tog bladet från munnen sa hon att Frankrike inte hade några ”lektioner” att ge Tunis. Till allas förvåning släppte hon sedan att ”Frankrike kan däremot erbjuda sin stora kunskap i upprätthållande av lag och ordning”. Efter den grodan finns det inte många franska supportrar kvar i Tunisien. Ungdomarna i Paris förorter, ofta med ursprung i Algeriet och Tunisien, vet hur den lag och ordningen ser ut.
Egentligen är det hela den politiska världen i Frankrike som förblindats av sina gamla koloniala band med Tunisien. Det franska socialistpartiet tog tre veckor på sig för att häromdagen publicera ett första krystat stöd till folkets kamp. Samma sak gäller de gröna som också behövde flera veckor på sig för att hitta de rätta orden. Endast den yttersta vänstern, som exempelvis mina fränder i NPA, ställde sig på upprorets sida från första dagen.
Det ska de ha stor heder av. För i länder med kolonial historia har det visat sig svårt för även ”vänstern” att ställa sig på de förtrycktas sida. Under det franska kolonialkriget i Algeriet stod exempelvis de franska socialisterna på den franska militärens sida. Än i dag syns effekterna av det förräderiet mot befolkningen i Nordafrika i Ségolène Royals och andra ”socialisters” ljumma stöd till kampen.
.
Media: GP1,DN1,SVD1,SVD2,DN2,SVD3,SVD4,DN3,SVD4,
Bloggare: Röda Malmö,Röda Lund,Flutetankar,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Tunisien, Algeriet, Ben Ali, Uppror, Sarkosy, UGTT,
Sarkozy utser ny regering.
16 Nov 10
Rättning höger med gammal krokodil.
.
Pressuppbådet för att följa Nicolas Sarkozys ommöblering i den franska regeringen var stort och spekulationerna om vilka som skulle kastas ut i kylan gick villt i söndags.
Först överraskade Sarkozy sina trogna med att behålla François Fillon som premiärminister till förmån för Jean-Louis Borloo som allmänt tippats som den nye premiärministern. Men det var utan att räkna med den gamla hårda kärnan av gaullister i Sarkozys samlingsparti UMP. Gamla krokodiler har fortfarande imponerande huggtänder. Borloo kastades till dem som aptitretare inför ommöbleringen.
.
Med gamla krokodiler i den ”nya” regeringen tror Sarkozy på ett liv efter 2012.
.
I stället fick François Fillon uppdraget, trots att Sarkozy ser honom som en konkurrent inför presidentvalet 2012. I söndags kväll presenterade så François Fillon sina ministrar och statsråd.
Det blev rättning höger i leden och fram trädde en ”kampanjregering” inför presidentvalet 2012. Sarkozy som nu ligger på 30 procent i opinionsmätningarna måste hitta på något. Han går försvagad ur pensionsstriden trots att ”reformen” gjorts till lag av Nationalförsamlingen. Hans val är att samla den hårda högern i UMPs gaullistfraktion kring sig för att bilda en tuff kärna som får till uppgift att bädda för en seger 2012.
Att det är ett i det närmaste desperat drag visas av tre av valen till ny regering. Först och främst överraskar valet av Alain Juppé till försvarsminister. Juppé är en symbol för den gamla gaullistiska kärnan från partiet RPR och symbol för det stora regeringsnederlaget i pensionsstriderna 1995. Att låta Juppé träda fram i rampljuset igen vittnar om Sarkozys trängda läge. Juppé är en favorit i den hårda högern men inte alls populär bland ”gatans folk”.
.
Nej, vad har jag nu gett mig in i igen? Det undrar kanske Alain Juppé som förde ett tillbakadraget politiskt liv som borgmästare i Bordeaux.
.
För det andra valde Fillon att avskeda Eric Woerth, mannen som mer än någon annan symboliserar den just antagna pensionslagen. Eftersom Sarkozy säger att han segrade i pensionsstriden borde Woerth inte avsättas. Men Woerth är också inblandad i skattefuskskandalen kring miljardärskan Lilian Bettencourt och det kan bli en tung belastning inför 2012 speciellt eftersom affären är långt ifrån utagerad i rättssalarna.
Som resultat av ommöbleringen bildas det nu en mittenströmning i den borgerliga parlamentsmajoriteten. Jean-Louis Borloo samlar de utstötta kring sig och verkar ha som projekt att hämnas på Sarkozy genom att själv kandidera i presidentvalet 2012.
För det tredje stängde Sarkozy ”den öppna dörren” från segern i presidentvalet 2007. Då trumpetade han ut sina öppna vyer och inbjöd ett par ”socialister” att ta plats som ministrar. Den förre kämpen för mänskliga rättigheter och grundaren av Läkare utan gränser, Bernard Kouchner, accepterade posten som utrikesminister. Han hade ju gjort sig känd som anhängare av ”humanitär bombning” av Serbien. I söndags försvann Kouchner ut genom bakdörren. Nu har opportunisten Kouchner bränt sin politiska karriär både till höger och vänster. Det kostar på att gå ned i spagat.
.
Bernard Kouchner är inte längre i en ålder som tillåter att gå ner i spagat.
.
Kvar finns nu en hård kärna av den republikanska högern som tror att den med ännu fler ”reformer” ska kunna knäcka den franska arbetarklassens motstånd. På tur står nu sjukvården, utbildningen och de sociala skyddsnäten. Sarkozy ansluter sitt ”krigskabinett” till den front av borgarregeringar(och sossar i Grekland och Spanien) som satt sig i knäna på den internationella finansen och nu har deklarerat krig mot det som finns kvar av den sociala välfärd som byggdes under efterkrigstiden.
.
Bloggare: Inget att rapportera
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, Kouchner, Juppé, Borloo, RPR, UMP, Gaullism,
Franska protester mot pensionsreformen
29 Okt 10
Ingen vila på sjunde dagen.
.
I går protesterade än en gång arbetare och ungdomar mot den pensionsreform som de alla uppfattar som orättvis och ett slag under bältet på den arbetande befolkningen. Det var den sjunde nationella mobiliseringen på kort tid. Miljontals fransmän har sagt Nej till president Sarkozys motreform som förlänger pensionsåldern från 65 till 67 år, med möjlighet att ta ut förtidspension från 62 år i stället för 60 son gällt tills nu.
.
Pensionen(Retraite) är bra! Offensiv är bättre!
.
I går var det betydligt färre deltagare i demonstrationerna och procenten strejkande i transportsektorn och bland de offentligt anställda var också lägre jämfört med protestdagen 19 oktober.
Vad betyder det? Är det bara en paus i motståndet mot reformen eller kan Sarkozy höja mungiporna till hälften. Svaret ligger antagligen någonstans mittemellan. Det är en nedgång men den djupa vreden mot Sarkozys högerpolitik finns kvar och det råder inte en utbredd besvikelse och känsla av nederlag.
-Den som kämpar kan förlora, men den som inte kämpar har redan förlorat, sa Bertolt Brecht en gång.
-Ingen vet vad som händer nästa vecka. Men arbetarklassen har i alla fall sträckt på sig, sa en CGT-akivist i Annecy till dagstidningen Le Monde.
Orsakerna till den minskade mobiliseringen i går är flera:
-Det finns ett antal som deltagit i protesterna men som nu anser att de inte tjänar något till eftersom lagen röstats igenom av Senaten och Nationalförsamlingen. De är fortfarande arga motståndare till ’reformen” men ser för tillfället inte hur kampen kan fortsätta.
.
I går saknades ungdomen i demonstrationerna. Kommer den tillbaka 6 november?
.
-Ungdomen saknades i gårdagens demonstrationer. Orsaken är väldigt enkel – det är skollov den här veckan. Högern har försökt anklaga Socialistpartiet och vänstern i allmänhet för att ”locka ut” ungdomen på gatorna i en strid de inte har något med att göra. ”Elev i dag – arbetslös i morgon – pensionär i övermorgon” svarade ungdomen på plakat som funnits med i många demonstrationer och visade att de kan tänka för sig själva. Därför är det för tidigt att säga hur ungdomen kommer att delta i framtida aktioner, exempelvis den 6 november – nästa protestdag organiserad av fackföreningarna.
-De fackliga organisationerna har visat att de söker en ”bakdörr” för att avsluta den öppna kampen på gatorna. Det gäller speciellt fackföreningen CFDT, vars ordförande François Chérèque häromdagen i TV sa att det var dags att förhandla om jobben för de unga och äldre arbetslösa. Flörten uppfattades omedelbart av arbetsgivarorganisationen Medef som samma kväll sa sig positiva till ”öppningen från fackföreningarna”. Regeringen är med på ett hörn eftersom Sarkozys närmste rådgivare, ”pensionsexperten” Raymond Soubie, redan kvällen innan föreslog samma agenda.
.
Den lilla stålstaden Longwy stod i centrum för nedläggningarna i den europeiska stålindustrin under 70-talet.
.
Som parantes kan jag säga att CFDT är en fackförening som följt en märklig bana. I slutet av 70-talet stod organisationen långt till vänster om det av kommunistpartiet ledda CGT. I dag är CGT oberoende från kommunistpartiet och CFDT ligger till höger om CGT och har starka band med Socialistpartiet. Jag hade privilegiet att hösten 1978 besöka den lokala avdelningen av CFDT i stålstaden Longwy i nordöstra Frankrike där arbetarna ockuperade stålverket som hotades av nedläggning.
Här samlas aktivisterna i Radio SOS för sändning.
.
Högt över den lilla staden på en slagghög lyste en enorm neonskylt upp nattmörkret med nödropet SOS. CFDTs lokalavdelning hade också startat en piratradio som dagligen sände nyheter till stadens befolkning som alla var beroende av stålverkets fortsatta drift. För veckotidningen Internationalen gjorde jag en lång intervju med en ung kvinnlig medlem av CFDT som organiserade radiosändningarna. Då stod CFDT i spetsen för de mest uppmärksammade striderna på arbetsmarknaden. När CFDT 2003 sa ja till en försämring av pensionssystemet fullbordade organisationen sin högervridning. Slut på parentesen.
Nästa protestdag är utsatt till den 6 november. De fackliga organisationerna kan inte släppa rörelsen, även om de helst skulle vilja sätta sig ned vid förhandlingsbordet, därför att det fortfarande finns ett enormt tryck underifrån. Efter den 6 november kommer antagligen situationen att klarna. Kommer mobiliseringen att ta en ny vändning och form eller kommer de kämpande att sänka armarna?
Sarkozy och hans högerregering visar att de vädrar morgonluft. Men det finns det som talar för att de saknar gott luktsinne. Även om pensionsreformen nu antagits för att formellt göras till lag av Sarkozy den 15 november märks det att de kämpande arbetarna och skoleleverna/studenterna inte anser sig besegrade och det finns inga tecken på en bredare demoralisering.
Även inför gårdagens demonstrationer fanns det ett överväldigande stöd bland befolkningen. I en opinionsundersökning publicerad i förrgår sa hela 65 procent att de stödde protesterna mot reformen. Regeringen lurar sig själv om den tror sig kunna vända opinionen. Sarkozy och hans ministrar är djupt avskydda och vreden mot hela den franska överklassens snobbiga och föraktande attityd mot den arbetande befolkningens ekonomiska och sociala problem är djupare än någonsin.
Det blir säkerligen inte en repetition av Maj-68, inte den här gången. Men det finns andra former för social oro och kamp. Det utdragna ”maj-68” i Italien åren 1969-70 visar en möjlig modell för den kommande klasskampen i Frankrike.
.
-Vi pissar på dem och de låtsas att det regnar. Banderoll från gårdagens demonstration i Brest.
.
I förorterna som exploderade 2005 pyser det i vulkanerna. Inga av alla de löften om jobb och sociala förbättringar som Sarkozy då utlovade har infriats. Situationen är värre än någonsin och ingen ska bli förvånad om tusentals bilar inom kort på nytt kommer att lysa upp horisonten i Paris utkanter.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Strejker, Paris, CFDT, CGT, Pensioner
Sarkozy fäktar vilt
22 Okt 10
Kupp i Senaten.
.
Det är inget mindre än politisk kupp som Sarkozys ministrar driver igenom i Senaten. Arbetsministern Eric Woerth kräver av Senaten att den innan fredagkväll röstar igenom den nya pensionslagen i ett block där bara de tilläggs- och ändringsförslag som regeringen accepterat ingår i omröstningen. De närmare 300 paragrafer som oppositionen presenterat kommer inte upp till debatt och röstning.
.
Sarkozy knäpper Senaten på näsan.
Det finns täckning för ”blockröstandet” i konstitutionen men det är en metod som nästan aldrig används och att det sker nu visar hur stor panik som råder i kanslikorridorerna. Med bredare och allt radikalare protester för var dag som går vill Sarkozy kuppa igenom ett beslut i hopp att det ska kapa benen på demonstranterna och de strejkande.
Det är ett vågat grepp från den pressade presidenten som kan slå tillbaka skoningslöst mot hans ställning och chanserna att bli omvald i presidentvalet 2012. Just nu kan man kanske likna situationen vid fysikens term ”instabil jämvikt”.
Jämvikt – därför att de båda lägren står fast vid sina positioner. Sarkozy upprepar flera gånger om dagen att han inte tänker vika sig för ”gatans parlament”. De fackliga organisationerna håller fortfarande samman i den gemensamma front som hittills lyckats mobilisera till ett halvt dussin demonstrationer med mer än två miljoner deltagare.
.
Demonstranter i Paris 19 oktober.
Instabil – därför att stödet till Sarkozy politik smälter som snö i vårsol trots att höstens färger breder ut sig i huvudstaden. I hans majoritet sprider sig oron. Parlamentariker och senatorer ser panikartat hur opinionen vänder sig bort och hotet att sparkas ut ur de privilegierades församlingar ger dem kalla fötter. Till det kommer att många av de förnäma borgarna avskyr Sarkozys vulgaritet. Instabil också därför att på motståndets sida syns det tydligt att ledarna i de stora fackliga organisationerna blir alltmer obekväma inför rörelsens radikalisering och utbredning till grupper de inte alls kan påverka för att inte säga kontrollera. Rapporter från hela landet visar att den nedtrappning som ledarna räknat med efter strejken/demonstrationen den 19 oktober inte kan inledas om de vill behålla ledningen över protesterna. Inte ens tjänstemännens fackförening CGC kommer att lägga armarna i kors trots att det redan sagt att man hoppar av den fackliga fronten.
.
Allt fler ungdomar visar att pensionsreformen berör dem också.
-Nu kör vi hela vägen. Det går inte att backa, säger en facklig delegat i facket Sud-Rail i Toulouse, den stad där just nu protesterna är som intensivast.
Under natten till i dag använde Sarkozy sig av en ”krigslag” för att bryta blockaden av en av de viktigaste oljedepåerna. Prefekten (sorts länsechef) beslutade att tvångsrekrytera de anställda vid raffinaderiet Grandpuits eftersom nu över 3 000 bensinstationer annonserar ”tomt”. Det är inte ens säkert att ”tvångsrekryteringen” är laglig eftersom det handlar om anställda i den privata sektorn. Fackföreningen CGT säger att de kommer att lägga in en formell anmälan till domstolarna om ”brott mot den lagliga strejkrätten”.
.
Media: DN1,SVD1,SVD2,DN2,DN3,GP1,
Bloggare: Röda Malmö,Röda Lund,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, Paris, CGT, CFDT, NPA, Strejk, Pensioner
Frankrike strejkar igen
18 Okt 10
Sista raksträckan.
.
Strejkerna och demonstrationerna närmar sig snabbt ett avgörande. I lördags protesterade på nytt närmare tre miljoner på gator och torg men tiden rinner ut för protesterna mot Sarkozys pensionsreform. På onsdag röstar Senaten om lagen. Mycket pekar på att den borgerliga majoriteten inte tänker vika sig inför den majoritet av franska folket som klart visat att den inte accepterar ”reformen”. Sarkozy vill satsa allt på ett kort och få lagen antagen oavsett vad det kostar i opinionsmätningarna.
Det enda som nu kan stoppa ”reformen” är de protester, strejker och demonstrationer som planeras de kommande två dagarna. Efter att Senaten röstat kommer det att bli svårare att fortsätta kampen speciellt eftersom det står klart att de fackliga centralorganisationerna inte är eniga om vad som ska följa efter omröstningen i Senaten.
Den fackliga enheten har varit stor i kampen. Här samlades alla facken i staden Toulouse.
.
Det märks tydligt att bland de som står i spetsen för kampen råder nu en känsla av – nu eller aldrig. Nu fäller vi Sarkozys reform eller så är det kört. Lokala initiativ i olika branscher och fackliga organisationer visar att det finns en vilja att satsa allt på en kraftansträngning för att kämpa ned regeringen på sista raksträckan upp till målet. Det är inte första gången en fransk regering tvingats till lappkast i sista stund inför ”gatans parlament”.
Den senaste veckan har kampen mot Sarkozy breddats till att inte bara handla om pensionsreformen. På vissa fronter handlar det mer om en allmän revolt mot hela den borgerliga krispolitiken. Det speglar den nivå av ilska och kampvilja som finns på vissa arbetsplatser och i lokala fackliga organisationer.
I Marseilleregionen råder en exceptionell mobilisering mot regeringens politik. Sedan flera veckor tillbaka står hamnarna i regionen stilla. Hamnarbetarna säger nej till en planerad reform av organiseringen i hamnarna och som resultat ligger ett hundratal tankers och containerfartyg blockerade på brädden. Samtidigt har anställda vid landets tretton raffinaderier lagt ned arbetet och flera hundra bensinstationer har redan problem med lagren eller rent av tvingats att stänga. Regeringen säger att det inte kommer att bli torrläggning av stationerna. Men det kan bli en tom försäkran.
För i dag måndag ansluter transportarbetarna till strejken i form av punktaktioner som kan komma att totalt paralysera delar av samhällsekonomin. Om hundratals långtradare blockerar strategiska knutpunkter i landets transportnät blir det totalstopp. Redan natten till måndag blockerades ett antal oljedepåer av lastbilar eftersom regeringen visat att den tänker anlända strategiska oljereserver för att hindra ett bräslestopp.
-Vi tänker bryta blockaden av oljedepåer, sa i går inrikesministern Hortefeux och antydde att gendermeriet kommer att sättas in mot arbetarna. Det är ett högst spel som kan slå tillbaka mot regeringen.
.
Unga demonstranter piffar upp protesterna.
.
-Chaufförerna är beredda att agera. Nästa vecka blir avgörande, det vet alla, säger Maxime Dumont, facklig ledare i CFDT-Transport.
De franska järnvägsarbetarna har redan stått i spetsen för sociala och fackliga protester som slagit tillbaka borgerliga ”reformer”. Det var järnvägsarbetarna som fällde regeringen Juppé 1995 som redan då ville ”reformera” pensionerna. Femton år senare står på nytt slaget om pensionerna. Samtliga stormöten som järnvägsarbetarna höll efter strejken 2 oktober beslutade att fortsätta strejkerna fram till Senatens omröstning. Tåg, tunnelbana, förortsbussar och förortståg står still i varierande grad. En av tre, till tre av fyra tåg, bussar och så vidare står stilla.
Protesterna har också fått en ny dimension av studenternas och skolelevernas inhopp. I lördags var det tiotusentals unga som deltog i demonstrationerna som hölls över hela landet. Från de fackliga ledningarna hörs skilda tongångar. –Vi har inte bett dem delta men det är bra att de deltar, sa exempelvis CGTs ordförande Bernard Thibault. Problemet för de fackliga ledarna är att de inte känner sig kapabla att ”kontrollera” vad ungdomarna ”ställer till med”. Hittills har den gemensamma kampen förts på ett exemplariskt sätt utan friktioner. Det faktumet ändrades inte av att ett par hundra ”autonoma anarkister” i lördags satte eld på lite sopkorgar i slutet på demonstrationståget under slagropen ”ned med staten, ned med polisen”.
.
I staden Nice är vissa pumpar redan tomma. Hundratals står redan tomma lite överallt i landet.
.
Det drar sig samman till en ny stor kraftmätning, kanske den sista den här gången. På onsdag räcker det inte bara med ånyo tre miljoner demonstranter på landets gator. De exempel som arbetarna sätter vid järnvägen, raffinaderierna, hamnarna och i transport måste följas av många andra och hela landet lamslås för att Sarkozy ska tvingas till reträtt.
.
Natten till måndag blockerades flera oljedepåer, raffinaderier och hamnar liksom vissa viktiga knutpunkter på vägnätet.
.
Om tisdagens protester inte utvecklas till en total strejk och blockad av hamnar, raffinaderier och järnvägar då väntar nästan säkert ett fackligt återtåg. Hittills har de fackliga ledarna inte direkt ställt sig i vägen för mobiliseringen, tvärtom. Men vinner Sarkozy i Senaten och strejkerna som pågår isoleras kommer de fackliga ledarna att damma av den gamle stalinisten MauriceThoréz bevingade ord att ”man måste veta hur en strejk ska avvecklas”.
Det ligger inte inom det tänkbaras horisont för fackliga ledare som Bernard Thibault i CGT och François Chérèque i CFDT att föra kampen upp till en ny kvalitativ nivå. De har spänt bågen och om det inte skrämmer motståndaren till eftergifter vågar man inte släppa pilen. Det skulle öppna perspektiv som de inte vågar tänka på. I bakgrunden tassar Socialistpartiet fram som på tunn is eftersom partiet är överens med Sarkozy om att pensionsåldern ska höjas och bara kritiserar vissa ”orättvisa” aspekter av ”reformen”.
.
Vägra betala deras kris, är ett centralt tema i NPAs agitation.
.
PS:
I de franska Ardennerna har den fackliga fronten gått på offensiv i förväg och kallat till obegränsad generalstrejk från och med nu måndag morgon. Uppmaningen kommer att diskuteras på arbetsplatserna och beslut om strejk eller inte att tas. De fackliga organisationerna säger att ”regeringen bryr sig inte om de arbetandes krav och förväntningar.”
-Nu får det vara nog, är den allmänna känsla som dominerar säger CFDT-Ardennes i en kommuniké. Bland annat verkar det klart att de 2 300 anställda vid Peugeots fabrik i Charleville-Mézières går i strejk redan i dag.
.
Fackföreningen Force Ouvrière i franska Ardennerns deltar i strejkkallelsen.
Här blockerar strejkande nu på måndag morgon infarten till Totals raffinaderi i Grandepuits.
Media: DN1,SVD1,GP1,SSD1,AB1,DN2,SVD2,GP2,DN3,SVD3,GP3,
Bloggare: Röda Malmö,Motvallsbloggen,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, CGT, CFDT, Strejk
Nya protester i Frankrike
4 Okt 10
Pensionen en fråga för ungdomen.
.
Så var det dags igen. De franska protesterna mot Sarkozys pensionsreform vill inte ge med sig. I lördags var det på nytt ett massivt uppbåd i närmare 250 demonstrationer över hela landet och som än en gång samlade närmare tre miljoner deltagare.
Ändå säger regeringen att den beslutsamt står fast vid sin reform trots att i stort sett hela folket säger nej. Endast en liten minoritet stöder regeringens politik.
.
I lördagens demonstration samlades unga och äldre till en gemensam protest.
.
För att stärka regeringens position försökte inrikesministeriet att spela på att demonstrationerna ”tappar luft”. Trots de fackliga organisationernas förnekande var det uppenbarligen något färre deltagare 2 oktober än 23 september. Men vad innebär det? Håller luften på att gå ur mobiliseringen? En ytlig första titt kan ge det intrycket. Men det är antagligen en felaktig slutsats av flera anledningar, minst tre.
-Stödet för protesterna stiger stadigt i opinionsundersökningarna. Inför strejkerna och demonstrationerna den 7 september sa 61 procent att de stödde eller kände sympati för protesterna. Inför mobiliseringen den 23 september hade den siffran ökat till 68 procent. Inför den senaste mobiliseringen hade stödet och sympatierna stigit till hela 72 procent av de tillfrågade. De positiva fördelade sig på 51 procent som helt stöder rörelsen och 21 procent som känner sympati. Bara 12 procent sa sig vara fientligt inställda till protesterna. Det säger en del om regeringens isolering.
.
Bara glada miner. De sura får Sarkozy stå för.
.
-I lördagens demonstration breddades deltagandet. Ett stort antal studenter och skolelever anslöt sig till demonstrationen efter att en enad front av elevorganisationer och politiska ungdomsorganisationer manat till mobilisering. Organisationernas koalition kallar sig ”Pensionen – en fråga för de unga”.
Det var också fler arbetare från de privata småföretagen med i demonstrationen eftersom det hade svårt att delta i strejkerna som fackförbunden organiserade den 7 och 23 september. Dessutom var det lite av familjefest över demonstrationen eftersom den gick av stapeln på en lördag.
-Till sist är det också viktigt att antalet platser där det demonstreras har stigit från 222 den 23 september till 240 platser i lördags. Detta trots att vädret på Atlantkusten var extremt dåligt.
.
Pensionen en fråga för de unga.
.
Så vad väntar nu? Redan tisdag 12 oktober organiserar den fackliga fronten en ny strejk/demonstration över hela landet. Innan dess ska reformen upp till behandling i Senaten sedan den redan antagits av Nationalförsamlingen.
Men situationen reser också mer komplicerade frågor för regeringen och de fackliga organisationerna. Likaså för de politiska organisationerna.
Regeringen visar en hård fasad men den spelar i själva verket ett högt spel. Den vet hur opinionssiffrorna ser ut. Vore det presidentval i dag förlorar Sarkozy stort oavsett vem Socialistpartiet ställer upp med. Det är inte första gången ”fast beslutna” franska regeringar tvingats till total reträtt i vitala frågor. Dessutom visar Sarkozys team inte längre upp en tuff enad fasad. Sprickorna går ända upp i fasadens tak. Sarkozys hittills trogne premiärminister François Fillon har offentligt låtit förstå att han inte går i Sarkozys ledband och flera tunga ledare i regeringspartiet UMP har uttryckt klart missnöje med den sprättige presidentens vulgaritet och presidentstyre in i minsta detalj.
.
Alla tillsammans för en pension vid 60 år.
.
Paradoxalt kanske det är fackföreningarnas strategiska problem som är regeringens starkaste trumfkort. För vad ska fackföreningarna göra efter nästa protest den 12 oktober? Nöja sig med ännu en endagsprotest en vecka senare? Eller satsa allt för att tvinga regeringen till reträtt?
Regeringen vet att de fackliga ledningarna inte vill eller är beredda att kalla till en icke tidsbegränsad generalstrejk för att fälla regeringens reform. Det är Sarkozys starka kort. Och det är de fackliga ledarna också medvetna om.
-Rörelsen börjar bli komplicerad. Vi måste på något sätt handskas med ett avslut, säger en anonym facklig ledare till tidningen Libération. Precis. Hur avsluta rörelsen? Om de fackliga ledarna inte vill ta till stora släggan och inte heller blåsa till reträtt vad ska de då göra? Att släppa protesterna och invänta presidentvalet 2012, som Socialistpartiet förespråkar, är lika med att erkänna ett nederlag mitt i rörelsens mest dynamiska moment. Det vill säga fackligt självmord och en trolig förlust för vänstern 2012.
.
Motständet närmar sig ett avgörande. Ska regeringen tvingas till reträtt krävs det nya grepp i kampen.
.
Regeringen väntar sig att de fackliga organisationerna ska fortsätta på en mittenväg med ytterligare ett fåtal mobiliseringar efter den 12 oktober och att luften då ska gå ur motståndet. Det är ett högt spel som bara kan vinnas om fackföreningarna accepterar spelreglerna och de dåliga oddsen i ett sådant scenario. Om mobiliseringen den 12 oktober visar en klart mätbar avmattning då kommer vi att få se de fackliga organisationerna, i första hand CFDT, anta en strategi för en stegvis avveckling av motståndet.
.
Mina politiska fränder i NPA stöder helt kravet på pension vid 60 år.
.
I videoklippet härunder förklarar NPAs Olivier Besancenot att mobiliseringen måste fortsätta till seger, att det tvärtemot vad Sarkozy säger, finns pengar att hämta hos de rika för att finansiera en korrekt pension för alla. När det behövdes hundratals miljarder för att rädda bankerna då fanns det pengar men när det gäller pensionerna säger han att statskassan är tom. Besancenot säger också att de stora börsbolagen gör större vinster än någonsin så det finns pengar bara man ser sig omkring.
.
Paris, 02/10/10, Manif pour la défense de nos retraites
envoyé par E_varlin. – L’info internationale vidéo.
.
Bloggare: Björnbrum,Svensson,Röda Rummet,Teckentydaren,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, NPA, Besancenot, Pensioner
Kinas arbetare strejkar
1 Okt 10
Strejker stort problem för Beijing.
.
Det här videoklippet finns på Al Jazeeras hemsida. Det visar kort men kärnfullt hur kinesiska arbetare i allt större omfattning kräver en rättvis behandling och en värdig inkomst, mitt i all lyx som de nyrika vältrar sig i.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Kina, Beijing, Strejker,
Fler protester i Frankrike
25 Sep 10
Nya strider väntar.
Efter framgången 23 september har de fackliga organisationerna i Frankrike beslutat om en ny massdemonstration nästa lördag och en den 12 oktober. Beslutsamheten över att sätta stopp för regeringens orättvisa pensionsreform växer i hela samhället.
Våra kamrater i det Nya antikapitalistiska partiet NPA deltar i mobiliseringen på alla nivåer. Här under hittar du NPAs första uttalande efter succén 23 september. Här på bloggen kan du räkna med att hitta all information vi har tillgång till efter nästa kraftmätning den 2 oktober. De franska arbetarnas kamp är vår kamp.
.
Långt upp i bergen skallar ropen på generalstrejk.
”Efter succén den 23 september:
Nu slår vi ännu hårdare.”
.
Strejkerna och demonstrationerna den 23 september var en stor succés trots regeringens lögner och dimridåer om deltagandet. Med tre miljoner demonstranter och protester i fler städer och samhällen än 7 september är rörelsen långt ifrån att mattas av. Det är ett ytterligare bevis på missnöjets omfattning, vidden av nejet till lagförslaget om pensionerna och misstron mot regeringen och speciellt arbetsministern Eric Woerth.
Tonläget i demonstrationerna visade på en ännu större kampvilja än 7 september och frågan om uppföljningen av kampen ställs av många. Stormöten är planlagda, bland annat i den kemiska industrin. Fredag morgon 24 september stoppades skiftbytet vid flera anläggningar.
De nationella fackförbundsledningarna beslutade i dag 24 september att kalla till en ny protestdag lördag den 2 oktober för att de i strejk och majoriteten av befolkningen som stöder motståndet ska kunna protestera gemensamt. Fackförbunden kallar också till nya strejker och demonstrationer den 12 oktober.
Vi önskar för vår del att uppmaningen till mobilisering vore mer radikal vad gäller en obegränsad strejk. Men vi manar naturligtvis till kraftiga mobiliseringar som svar på de fackliga organisationernas appell för att visa att rörelsen inte försvagas utan tvärtom fördjupas och gör framsteg. Om utvidgade strejker blir en realitet på ett stort antal platser där det är möjligt stärks kampläget ytterligare och speciellt om blockader organiseras överallt.
Regeringen låtsas att det regnar men vi har redan sett regeringar med samma attityd tvingas kapitulera på kort tid. Det var fallet i december 1995 i kampen mot Juppes plan(pensionsreform m.anm) och 2006 mot premiärminister Villepins lag om korttidskontrakt för ungdomar som redab hade antagits av parlamentet.
Pensionsreformen är inte en avslutad affär. Vi kan ännu segra. Det syns sprickor i högerfronten. Parlamentsledamöter tänker i första hand på att bli omvalda och dessa människor vet vad som väntar nästa val om situationen inte ändras. Motståndet har reserver på lager – alla de som är mot regeringens politik och som inte ännu gett sig ut på gatan. I gårdagens demonstration deltog många unga. De kan bli fler.
Tvärtemot vad Eric Woerth säger är regeringens försvar av lagförslaget mindre effektivt än oppositionens kritik. Alltfler förstår att bakom pratet att rädda det skattefinansierade pensionssystemet finns en vilja att ta död på det. De arbetande ska tvingas köpa privata försäkringar och andelar i pensionsfonder.
Ingen har lust att dö på jobbet. Det finns pengar till att bevara pensionen vid 60 års ålder utan att öka antalet arbetade år och också för att återgå till situationen innan 1993 med 37,5 arbetsår för att få full pension i både det privata och det offentliga. Det räcker att avsätta de 3 procent av BNP som pensionsutredningen föreslår. Det är inte precis en kommission som infiltrerats av farliga ”vänsteraktivister”.
Det handlar om att fördela rikedomarna. Vi ska ta från profiterna för att vi ska kunna njuta av ålderdomen. Mindre pengar till Sarkozys vänner i samhällstoppen och till CAC40 (Parisbörsen, m.anm.) ger mer pengar till pensioner, sociala bidrag och våra löner.
Vi ger inte upp. Fortsätt att slå allt hårdare.
.
Media:SVD1,
Bloggare:
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Strejker, NPA, Pensioner
Strejkernas Kina
11 Jun 10
-Vi ska välja vår egen fackförening!
.
Knappt hade strejken vid Hondas fabrik i Fonshan avslutats (se bloggen nedan) med en seger för de anställda så startade två nya strejker i Hondas anläggningar.
Det är en verklig dominoeffekt som startats av arbetarna i Fonshan. Ordet dominoeffekt myntades under 50-talet för att beskriva den ”gula faran”, Kina målades ut som ett hot mot alla andra länder i Asien. Kriget i Vietnam togs som bevis för den ”gula faran”.
.
Och bakom ”Vietcong” ansågs Kina dra i trådarna.
Nu ser det ut som att bricka efter bricka i den kinesiska statsapparatens kontroll av de miljoner och åter miljoner ”immigrantarbetare” som samlats i kustlandets många industrizoner börjar falla. Strejker och protester har inte varit ovanliga de senaste åren. Men hittills har de nästan uteslutande varit explosioner av ilska över uteblivna löner, orättvis behandling eller rent av misshandel.
Strejkerna på Hondas fabriker och ett antal andra företag antyder att en ny etapp i de kinesiska arbetarnas liv inletts. I samtliga strejker som pressen rapporterat om kräver de anställda kraftiga löneökningar för att kompensera den höga inflationen på framför allt matvaror och de höga hyrorna som gör det alldeles omöjligt för immigrantarbetaren med sitt id-kort från landsbygden att etablera sig som stadsbo.
Hälften av Hondas anställda i Zhongshan är unga kvinnor.
Lika nytt är de arbetandes självorganisering i kampen. Under strejken i Fonshan valde ett stormöte 16 strejkledare som förde de framgångsrika förhandlingarna med fabrikens ledning.
I onsdags gick de 1 700 anställda i Hondas fabrik i Zhongshan i strejk efter att en ung kvinnlig arbetare behandlats illa av en portvakt. Inspirerade av arbetarna i Fonshan reste de två krav. Först att deras löner ska höjas lika mycket som i Fonshan. För det andra kräver de rätten att välja en egen fackförening. Inte mindre än dynamit i ett samhälle där den enda fackliga organisation som accepteras är Kommunistpartiets lydiga apparat ACFTU som har till uppgift att försvara företagens intressen.
Utan ett eget fack valde sig arbetarna i stället en strejkledning. I varje avdelning på fabriken hölls stormöten som valde en representant. Tillsammans valdes en strejkkommitté på 20 personer som håller förhandlingar med Honda.
De kräver frihet att organisera en egen fackförening.
För att hålla trycket uppe organiserar arbetarna demonstrationer inne i fabriken flera gånger om dagen. Honda kommer säkerligen att gå med på stora löneökningar. Däremot säger ledningen helt riktigt att den inte har befogenhet att tillåta arbetarna att bygga en egen fackförening. Enligt Honda ska en statlig kommitté fatta beslut i frågan den 19 juni. Det är ingen vild gissning att det kommer att bli nej.
En spännande och kanske avgörande period i Kina öppnar sig. Den generation som fötts under ettbarnspolitiken tar över rodret i arbetslivet och visar att de tänker inte följa i invanda nerkörda fåror.
.
Media: DN1,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Kina, Honda, Strejker, Fackliga rättigheter,
Senaste kommentarer