"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Socialistpartiet
Fransk draksådd.
17 Jan 12
Marine Le Pen seglar i medvind
.
Färska opinionsundersökningar visar att den franska extremhögern seglar i stark medvind. I en ny gallup svarar inte mindre än 31 procent att de ansluter sig till Marine Le Pens och Nationalfrontens värderingar. Ännu värre är kanske att bara 35 procent säger att de tar helt avstånd från frontens idéer, något som över 50 procent sa sig göra för knappt ett år sedan.
.
Respektabelt och med siffror i handen är Marine Le Pens giv.
.
Samtidigt visar en annan undersökning att 21,5 procent svarar att de skulle rösta på Marine Le Pen om presidentvalet hålls i dag. I vilken riktning siffrorna kommer att peka i maj när valet äger rum kan vi bara gissa. En kvalificerad sådan är kanske att hennes resultat i första valomgången kommer att ligga just kring 21 procent. Eller kanske mer ändå om hon får benäget bistånd från Socialistpartiet som bara har uppoffringar och en mörk finanshorisont att erbjuda och från Sarkozys UMP som den här gången inte kommer att kunna vinna väljare från Marine Le Pen med en ”tuff” agitation mot utlänningar, läs muslimer.
Marine Le Pen har lagt om pappa Jean-Maries strategi, från att uteslutande hacka på immigrationen och islamismen till att koncentrera frontens propaganda till det ekonomiska planet. Receptet som Marine Le Pen kokat ihop kan sammanfattas i ett ord –protektionism.
Som första parti ut på plan presenterade hon häromdagen i en två timmars lång presskonferens partiets program inför presidentvalet. Himmel och gröna skogar lovas till småföretagare och arbetare i ett program som bryter med frontens tidigare anslutning till de nyliberala dogmerna om den fria marknadens gudomlighet.
Den nya linjen har tre grundpelare: lämna euron och EU, stoppa immigrationen och skydda franska småföretagare. Om väljarna ger fronten sitt förtroende lovas de jobb, högre löner och stora besparingar tack vare ett stopp på immigrationen.
.
-Finanskris. alla partier(UMP etc) , alla är globalister, alla är skyldiga,
Slut upp i Nationalfronten.
.
Det hela är ett jonglerande med siffror utan någon som helst seriös bevisföring i en femårsplan fram till 2017.
Att lämna euron och återinföra den franska francen kommer enligt programmet att spara in 87,6 miljarder euro. Varför finns det inget svar på. I presentationen menade Marine Le Pen att den nya francen kommer att devalveras med 9,4 procent. En siffra helt tagen ur luften samtidigt som de flesta beräkningar som finns pekar mot en devalvering på minst 20 procent om francen återinförs.
Om fronten får makten ska den inför punktskatter på vissa varor plus en 3-procentig skatt på alla importerade varor och tjänster. Inkomsterna från dessa tullar ska finansiera en fond för ”nyindustrialisering” och en löneökning netto på 200 euro i månaden för alla med en nettolön under 1 500 euro i månaden. Enligt fronten kommer de protektionistiska åtgärderna att ge strax över 200 miljarder euro fram till 2017. Hur andra länder kommer att reagera på frontens tullavgifter berörs inte med ett ord. Det är rena Alice i Underlandet.
Den andra huvudpunkten i Marine Le Pens krigsplan för presidentvalet är den gamla käpphästen –stoppa invandringen. Den här gången har fobin försetts med siffror. Från dagens 200 000 invandrare per år ska invandringen strypas till 10 000 per år när vi nått 2017. Det ska spara in 40,8 miljarder euro säger hon som alltid framställer sig som Jean d’Arcs reinkarnation. Hur ska det gå till? Genom att skära ned på sociala bidrag till ”utlänningarna”, och genom att avskaffa hjälp till äldre och slopa vårdbidrag från staten ska 22 miljarder euro sparas.
.
Far och dotter. Där den ene provocerade med klavertramp försöker dottern visa upp en fasad av omtanke för de små i samhället.
.
Utöver det ska bidrag, jobb och bostad reserveras för franska medborgare och de invandrare som gått arbetslösa i ett år och som inte ännu bott i landet mer än tio år kastas ut. Det ska spara 14 miljarder.
Marine Le Pen berör inte med ett ord vilka inkomster staten får från invandrarna, i form av inkomstskatter, i form av minskade pensionsavgifter eftersom nästan alla invandrare är i arbetsför ålder. Hennes kalkyl att invandringen kostar 40,8 miljarder är helt enkelt nonsens, ren rasistisk propaganda som tyvärr har en resonansbotten tack vare de borgerliga och socialistiska ”demokraternas” ryggradslösa hållning gentemot invandrare. De ses som en tillgång för att städa i tunnelbanan och för att tvätta och stryka åt herrskapen och som en lämplig slagpåse för att så split i samhället. Nu skördar Marine Le Pen borgerlighetens draksådd.
Hur ska man placera frontens nya ”arbetarpolitik”? Rent ideologiskt finns det mycket som har rötter i den rena fascismen. Främlingsfientligheten känner alla igen. Att det inte kläds i en hatpropaganda om de kosmopolitiska judarnas internationella sammansvärjning är förståligt. I stället får arabiska muslimer stå som syndabockar för det ”ofranska” och den internationella finansen tar de ”kosmopolitiska judarnas” plats i ekonomin. Det är dess fel att ”jobben flyttar utomlands”.
Den reaktionära, nationalistiska och protektionistiska politiken får vind i seglen från den etablerade politikens budskap att i finanskrisernas och statsskuldernas epok finns det ingen annan framtid för den arbetande befolkningen än uppoffringar. Svett och tårar för att bankirernas och spekulanternas vinster inte ska naggas i kanten. Med ett sådant budskap till människorna blir allt prat om tolerans och förståelse, det vackra med ett ”multikulturellt samhälle” och alla andra pratbubblor totalt ineffektiva argument mot Marine Le Pens chimär om ett nytt franskt folkhem.
.
Media:DN1,SVD1,AB1,DN2,DN3,GP1,DN4,SVD2,ETC,DN5,DN6,SVD3,
Bloggare;Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Le Pen, Nationalism, Protektionism, EU, Euro
-Vi skjuter våra generaler.
16 Jul 11
Norsk gökunge kackar i franskt bo.
.
-Jag tycker det är dags att avskaffa militärparaden den 14 juli. Den speglar en gången epok.
Med de orden fick Eva Joly det franska etablissemanget att sätta baguetten i halsen.
-Hur fan vågar hon? Norska är hon också. Angripa vår stolta armé.
.
Eva Joly lyckades reta upp hela den franska borgerligheten med endast ett par ord.
.
Från höger till långt ut på vänsterkanten hördes upprörda, ja rent av ursinniga, utbrott mot den fransk-norska berömda åklagaren, tillika miljöpartiets presidentkandidat Eva Joly. Det är en ovanlig bana som den färgrika norskan följt. Från norsk skönhetsdrottning 1961, via giftermål med en fransman 1967 och medföljande franskt medborgarskap, till framstående åklagare i Frankrike med affärer som Bernard Tapies och oljebolaget Elfs brott i Afrika på sin meritlista, och till sist presidentkandidat för miljöpartiet Europe Ecologie-Les Verts.
Men när man kackar i militärens paradstövlar då hjälper inte imponerande meriter i den franska rättvisans tjänst. Plötsligt ylar den nationella högern om hennes dubbla nationalitet och att hon borde åka hem till Norge eftersom inte förstår sig på fransk historia och landets stolta traditioner.
.
Den 14 juli påminner stridsvagnarna om franska kolonialkrig
inte om folkets stormning av Bastiljen 1789.
Att den franska högern från Marine Le Pen till regeringspartiet UMP reser ragg förvånar inte. Men den arbetande befolkningens självutnämnda representanter i Socialistpartiet deltar också aktivt i drevet mot den norska gökungen.
-Det är normalt att vi åtminstone en dag om året kan hylla våra väpnade styrkor. Det är en mycket dålig idé att ifrågasätta våra traditioner, sa en indignerad Ségolène Royal. Problemet är bara att de franska socialisterna tillsammans med resten av Europas socialdemokrater hyllar de väpnade styrkorna 365 dagar om året, inte bara en dag, och det ända sedan de kastade ut hela kontinentens arbetare i krig mot varandra då de i augusti 1914 röstade för krigskrediter till det ”stora patriotiska kriget”.
.
I Flandern ligger en hel generation av unga män begravda,
offer i det ” stora patriotiska kriget”.
.
Inte är det bättre i dag. När de hyllar militären den 14 juli hyllar de också Frankrikes otaliga kolonialkrig genom åren och den franska militärens krig i Afghanistan vid sidan av USA och Nato. Även längre ut på vänsterkanten trampade Eva Joly på tår i blå-vit-röda färger. Vänsterfrontens ledare Jean-Luc Mélanchon, som i och för sig är för Jolys idé att ersätta militärparaden med en ”medborgarparad”, försvarade ändå den militära styrkeuppvisningen med minst sagt tveksamma formuleringar.
-Den 14 juli firas först och främst den stora franska revolutionen 1789. Militärparaden påminner alla utländska makter vad det kostar att ge sig på Frankrike och vår Republik. En ”medborgarparad” tätt efter militärparaden vore ett bra sätt att visa oligarkin och den internationella finansen att den främsta avskräckande kraften i Frankrike är folket, skriver den gode Jean-Luc i en presskommuniké.
Ett minst sagt förvånande uttalande från en kandidat som vill ena alla antikapitalistiska krafter i landet och bekämpa imperialismen. Inte har det mycket att göra med innehållet i den sång som Eugène Pottier skrev 1871 till hyllning av Pariskommunens kämpar.
Till krigets slaktande vi dragits,
vi mejats ner i jämna led.
För furstars lögner har vi slagits,
nu vill vi skapa evig fred.
Om de oss driver dessa kannibaler,
mot våra grannar än en gång,
vi skjuter våra generaler
och sjunger broderskapets sång.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Eva Joly, Krig, Militär, Nationaldag
Ungdomens Spanien
24 Maj 11
Zapatero utslagen på gatan och i urnan.
.
-Det var resonabelt att tro att Socialistpartiet skulle straffas i urnorna. Vi förstår det och står för det.
Orden är Zapateros efter det svidande valnederlaget i söndags. Den europeiska reformismen totala bankrutt kan inte uttryckas i mer nakna ord.
-Om jag vore 25 år gammal skulle jag också campa på Puerta del Sol, sa samme ynkrygg ett par dagar innan valfiaskot.
Det gäller att veta vad man vill och handla därefter. I stället har Socialistpartiet tagit på sig ansvaret att rädda de spanska kapitalisternas vinster på bekostnad av det spanska folkets välfärd.
.
Puerta del Sol lördag 21 maj. Hjältarnas vilostund.
.
Antagligen inbillade sig Zapatero att hans prat om vad han som 25-åring hade gjort skulle vinna sympati. Uppenbarligen fattade han inte att det i stället framstår som ett erkännande av att han och hans parti måste plåstra om kapitalismen oavsett vad det kostar folket av umbäranden. Utan att inse det erkänner han att varje socialists plats är på torget, inte i styrelserummen där minsta lilla vink från finansmarknaden måste följas.
Nu fick Zapateros socialister ta emot en riktig örfil av landets väljare. Som väntat vann högerpartiet PP med stor marginal, 37,58 % för PP mot 27,81 % för Socialistpartiet. Det är Socialistpartiets sämsta valresultat sedan Francos fall 1978. Högerpartiet gjorde sitt bästa regionalval någonsin. Ändå är det nog fel att tala om en högervind som vissa media redan gjort. Många av Socialistpartiets väljare vände dem ryggen i besvikelse och la sin röst på högern utan att svälja högerns program för krisen. Dessutom finns det knappt någon skillnad mellan de båda partiernas krisrecept.
.
De ”indignerade” i Madrid fredag 20 maj.
.
Det är också vad ungdomarna i ett femtiotal städer angriper.
-Ni räddar bankerna och stjäl från de fattiga, är ett vanligt slagord på Puenta del Sol och andra torg landet över. Inför valet fördes omfattande diskussioner bland de protesterande ungdomarna om agerandet på valdagen. Alla tänkbara positioner, från uppmaning till att rösta till krav på bojkott, luftades utan att någon klar majoritet tog form. Dilemmat är uppenbart. En uppmaning till bojkott saknade förankring bland medborgarna även bland de som ser sympatiskt på ungdomarnas protester. När hundratusental demonstrerade gick tiotals miljoner till urnorna.
Samtidigt visar ungdomens revolt att ingen av de dominerande rikspartierna för en politik som svarar mot den arbetande befolkningens behov, för att inte tala om de arbetslösas behov i ett land där arbetslösheten ligger strax över 20% och närmare 50% bland ungdomen.
-Jag är inte anti-system. Systemet är anti-mig!
.
I Pamplona samlas också tusentals till protester.
.
Den parollen visar mer än något annat de stämningar och känslor som dominerar på torgen och gatorna. Det förklarar också många ungdomars uppmaning till röstbojkott. När de säger att ”vi är vare sig vänster eller höger” drar många öronen åt sig. Vissa i den spanska etablerade politiska och fackliga vänstern talar till och med om en manipulation från högern. Det är naturligtvis absurt. Redan som åskådare utifrån känns äktheten i revolten och slagorden. Det är verkligen inget populistiskt högeruppror, inget Tea Party på spanska.
Men det är sant att det inte bara handlar om en revolt mot de materiella förhållanden som landets unga arbetslösa måste stå ut med. Det är en revolt mot hela systemet som de upplever det och som i själva verket är genuint vänster i meningen att hela samhällets struktur kritiseras.
.
Där ungdomen möts, där möts revolt och kärlek.
.
De demonstrerande ungdomarna ställer hela samhällets etik ifråga och den plats som människan har i dagens nyliberala marknadsdiktatur.
-Det handlar inte om att ändra världen, utan att ändra din värld, löd en av Socialistpartiets slogans inför valet. Man kan knappast hamna mer fel. Det är precis världen som den ser ut i dag som ungdomarna revolterar mot, inte mot avsaknaden av individualistiska lösningar i en nyliberal värld. I 15-majrörelsens Manifest och i slagord och krav ställs hela systemet till svars för krisen.
-Ungdomarna vänder sig mot det sterila tvåpartisystem som råder i praktiken och kräver en mer direkt öppen demokrati: Democracia Real, Ya. Verklig demokrati NU.
.
-Friheten måste erövras varje dag. Som under maj-68 finns det inga gränser för fantasin.
.
-Både högern och socialisterna anklagas för korruption och kompispolitik av de revolterande. Att flera av de båda partiernas kandidater är misstänkta för korruption eller redan åtalats bara stärker ungdomarnas kritik.
-Ni stöder bankerna och stjäl från de fattiga, är ingen oskyldig opolitisk hållning. Den kan bara födas ur ett progressivt socialt perspektiv på vilket samhälle man vill skapa.
Valdagen var en stor segerdag för de demonstrerande människorna på alla torg i landet. Trots Valkommissionens beslut att förbjuda alla demonstrationer under lördag och söndag beslutade deltagarna att bruka civil olydnad. Ingen följde ordern om demonstrationsförbud. Polisen stod passivt kvar som åskådare. Etablissemangets auktoritet var satt ur spel. Regeringen vågade inte ge order om att verkställa Valkommissionens demonstrationsförbud.
Söndagen var en seger för Puerta del Sol. Nu ställer sig de unga frågan hur deras kamp ska föras vidare. De har beslutat att stanna kvar och ockupera torget fram till åtminstone lördag 29 maj. Problemet är både fysiskt och politiskt. Det går inte att sova i tält och sovsäckar på landets torg i månader. Politiskt gäller det också att kunna vidga rörelsen. Valet i söndags visade att en stor majoritet av den arbetande befolkningen och de arbetslösa deltog i det parlamentariska valet.
.
-Ett annat sätt att tänka är möjligt. Det håller ungdomarna med om,
men inte för att köpa en Hyundai.
.
I de ungas Manifest uttrycks en vilja att förändra samhället, att skapa en verklig demokrati. Det kan bara göras av den stora majoriteten av befolkningen. Hur den ska mobiliseras för att göra 15-majrörelsens krav till hela den arbetande befolkningens krav är det problem som nu ställs på dagordningen. Det har de unga inget svar på än. Det ska de inte lastas för. Ingen annan har heller ett klart svar på vilken väg som leder till befrielse från den krassa marknadsdiktatur som Puerta del Sol förkastar.
Videoklipp från Perta del Sol.
En underbart vacker video från Barcelona 18 maj.
.
Media: SVD1,
Bloggare: Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, SPanien, Barcelona, Madrid, Puerta del Sol, Zapatero
DSK K.O.
17 Maj 11
Kapitalets man i klistret.
.
Kan man tänka sig! Internationella Valutafondens chef kastad i fängelse i väntan på rättegång i ett mål där den glamorösa socialisten Dominique Strauss-Kahn kommer att åtalas för försök till våldtäkt. Det börjar bli banalt att mäktiga män hamnar i klistret anklagade för brottsliga sexualhandlingar. Berlusconi gillar ”bunga-bunga” och Israels förre president Katsav dömdes för våldtäkt och nu åtalas IMFs chef.
Men den här bloggen ska inte handla om hans eventuella sexbrott. Jag har ingen information utöver det lilla som pressen vet eller tror sig veta och väntar tålmodigt på att ”rättvisan har sin gång”.
.
”Socialisten” DSK passade perfekt som chef i nyliberalismens högborg IMF.
.
Däremot finns det all anledning att prata om politikern Dominique Strauss-Kahn eller DSK som han kallas i Frankrike. I maj 2012 är det presidentval i Frankrike och DSK framställdes i media som den givna kandidaten för det franska Socialistpartiet. I opinionsundersökningar de senaste månaderna har han slagit alla andra tänkbara kandidater inklusive bling-bling Sarkozy. Vissa undersökningar pekar till och med mot ett presidentval där DSK ställs inte mot Sarkozy i den andra och avgörande valomgången utan mot Marine Le Pen.
Det scenariot anses mindre troligt om Socialistpartiet går till val med en annan kandidat än DSK. Vad har då DSK, eller hade, som placerar honom som favorit i presidentvalet? Nu kommer vi aldrig att få veta vilket resultat han hade nått i maj nästa år. DSKs politiska karriär är över.
.
-Vill du se en stjärna, se på mig.
.
Förra veckan skrev jag en blogg om François Mitterrands seger i presidentvalet 1981 och att hans program för en reformering av kapitalismen var det sista krumsprånget som den europeiska reformismen gjorde innan alla schatteringar av socialister/socialdemokrater la sig platt för den segerrusiga nyliberalismen. Sedan dess har de reformistiska partierna gjort avregleringarna, privatiseringarna och individualismen till sin ledstjärna. Så till den grad att ett gammalt mossigt högerparti som Moderaterna lyckats med konststycket att få vanligt folk tro att de bär blåställ.
I fransk politik är DSK den absolut främste socialistiske företrädaren för den nyliberala ideologin. Ingen fransk finansminister har privatiserat så många statliga verk och industrier som DSK när han var finans- och ekonomiminister i Lionel Jospins regering 1997-99. DSK har en bergfast tro på den kapitalistiska marknadsekonomin och den nyliberala ideologi som vill befria den från alla fjättrar. Han var i konsekvensens namn starkt emot en Tobinskatt på de internationella kapitalrörelserna när den debatten gick hög.
.
-Hörru grabben, jag gillar din stil alltså.
.
Att DSK därför fick uppbackning från alla håll för att tillträda posten som direktör för IMF var naturligt. Sarkozy stödde aktivt hans utnämning. Inte för att göra sig av med en politisk konkurrent i presidentvalet 2012, som vissa antytt, utan för att han helt enkelt är samma andas barn. DSK är kapitalets man i Socialistpartiet.
Att Socialistpartiet säkerligen hade utsett honom till sin kandidat inför nästa års val säger mycket om vad som skett med partiet sedan Mitterrands dagar. De banker och industrier som Mitterrand förstatligade såldes ut till det privata av DSK.
Det finns en annan aspekt av mannen DSK som säger allt om Socialistpartiets långa färd in i ”moderniteten”. DSK är inte bara Kapitalets man. Han är inte en katt bland hermelinerna. Han är själv en superhermelin. Han har en livsstil som får godsherren Persson att framstå som en bonddräng.
.
Ett par med smak för lyx.
.
Tillsammans med frun, stjärnreportern Anne Sinclaire, tillhör de det absoluta jetsetet av den övre borgarklassen och flyttar mellan de tre kontinenterna, Amerika, Europa och Afrika. För vid sidan av två lyxvåningar i Paris äger de också lyxiga egendomar i Washington och Marrakech. Lägenheten i Paris ligger på Place Vosges, huvudstadens dyraste kvarter. Paret DSKs lilla kyffe gick loss på fyra miljoner euro. Den andra lägenheten i Paris ligger i det fashionabla XVI arrondissment och taxeras till 2,5 miljoner euro. Båda lägenheterna betalades cash av paret.
.
Parets lägenhet på Place Vosges köptes kontant för 4 miljoner euro.
.
I Washington äger paret en villa i de chicka kvarteren i Georgtown. Kostnad 4 miljoner dollar för 260 m². Men det är krypinnet i Marrakech som ändå slår rekordet. Det är en ”riad” i de historiska kvarteren Medina. En ”riad” är ett sorts palats. Dit drar sig paret tillbaka för att vila, enligt DSK. Det finns gott om plats i det muromhägnade orientaliska smycket – 1 270 m² som värderas till 3 miljoner euro. Där finns det också garderober i vilka DSK kan hänga upp sina skräddarsydda kostymer för 25 000 dollar paret.
En ”riad” i Marrakech för att vila ut.
.
Men nog med detaljer om den ”socialistiske kämpens” smak för lyx. Han har pengar och ser inget fel i att flyta kring i det internationella jetsetet. Problemet ligger mer i det socialistiska partiet som urartat så till den grad att dess ledare var beredda att satsa på en bling-blingkonkurrent till Sarkozy. Nu blir det inget av med det. Oavsett om DSK fälls i New York eller inte så är hans politiska karriär slut. Fälls han är resandet mellan lyxvillor på tre kontinenter också över. Socialistpartiet blir tvunget att nöja sig med mer blygsamma och modesta personer som Martin Aubry, François Holland eller Ségolène Royal.
.
Media; DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,SVD4,AB1,SVD5,DN3,SVD6,DN4,DN,SVD7,GP2,SVT1,DN6,SVD8,
Bloggare:Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Strauss Kahn, IMF, Sarkozy, Frankrike
Sarkozy på fall?
31 Mar 11
Sarkozys röda matta för Marine Le Pen.
.
Det har hållits kantonalval i Frankrike. Trots det stora soffliggandet på 55,68 procent är valutgången av mycket stort intresse, eller snarare orsak till stor oro i alla läger inför presidentvalet nästa år.
Nationalfronten gör ett stort genombrott. Högerextremisternas nya partiledare Marine Le Pen visar att hon redan axlat pappa Jean-Maries mantel och kanske redan växt ur den. Marine Le Pen har övergett pappans rasistiska och antisemitiska provokationer, med något enstaka återfall, och i stället styrt in Nationalfronten i den ”patriotiska” fåran.
.
Marine Le Pen vårdar skickligt arvet efter pappa Le Pen.
.
Som en Jeanne d’Arc tar hon strid för det ”franska”, franska jobb för franska arbetare, den lokala och nationella ekonomin mot den globala marknadens utlokaliseringar, mot Europa för det franska.
Inom den framtoningen finns naturligtvis främlingsfientligheten, rasismen och framför allt islamofobin kvar. Men den platsar i ett större ”patriotisk” ram och tonas inte fram på samma sätt som förr.
Men det förklarar inte ensamt Nationalfrontens stora framgångar. I seriösa opinionsundersökningar som gjorts nyligen svarar en större del av de utvalda att de skulle rösta på Marine Le Pen före Nicolas Sarkozy om det vore presidentval i dag. På klar första plats kommer socialistpartiets olika tänkbara kandidater. Bäst röstandel får IMFs chef Dominique Strauss-Kahn med 34 procent följd av Marine Le Pen 22 procent och Nicolas Sarkozy 17 procent.
.
Med Martine Aubry eller Dominique Strauss-Kahn som presidentkandidat är Socialistpartiet segervissa inför 2012.
.
Det är bara om Socialistpartiet presenterar Ségolène Royal som partiet inte toppar listan. Det är också det enda scenariot i vilket Sarkozy inte elimineras i första valomgången. Under de premisserna är det nog helt säkert att Socialistpartiet kommer att välja Strauss-Kahn eller partisekreteraren Martine Aubry som presidentkandidat 2012.
Hur har Nicolas Sarkozy som 2007 krossade Nationalfronten och klart besegrade Ségolène Royal kunnat hamna på under 20 procent i opinionsundersökningarna inför presidentvalet nästa år? Bästa svaret är nog att medan Sarkozy ägnat hela sin kraft åt att fiska röster med det mer reaktionära utspelet efter det andra i frågor om nationell identitet, romers utvisningar, slöjförbud, jakt på papperslösa, förnedrande uttalanden om förorternas ungdomar har Marine Le Pen gjort det motsatta och fiskat tillbaka de röster Nationalfronten förlorade till Sarkozys UMP 2007 genom att kalla till en nationell samling till försvar av det franska i en fientlig omvärld. Det budskapet baserar hon främst på ett nationellt försvar av den franska ekonomin mot ”globallisterna” i Bryssel.
.
Sarkozys nära vänskap med Ben Ali gör inte saken bättre.
.
Resultaten i kantonalvalen och opinionsundersökningarna om presidentvalet 2012 har redan skapat totalt kaos i Sarkozys regeringsparti UMP. Sarkozys reaktionära agitation har i själva verket bara hjälpt Marine Le Pen att framställa Nationalfronten som respektabelt. I fjol var det knappt 40 procent av väljarna som såg Nationalfronten som vilket parti som helst. I den senaste undersökningen svarade 55 procent ja på samma fråga.
Paniken i UMP har för närvarande skapat två strömningar. Några av partiets parlamentariker säger öppet att de föredrar en allians med Nationalfronten framför Socialistpartiet. Andra ledare i UMP manar till en ni-ni taktik, det vill säga en neutralitet mellan Nationalfronten och Socialistpartiet utifall det är vad som finns kvar att välja mellan i den andra och slutliga valomgången. I kantonalvalen ledde det till att UMP-kandidater manade till en röst på Marine Le Pens parti där valet stod mellan Nationalfronten och Socialistpartiet. I andra uppmanade de till valskolk, ni-ni som de sa.
Till sist har de oroande opinionsundersökningarna lett vissa ledare inom UMP att i korridorerna börja fråga sig om Sarkozy ska ersättas med en annan kandidat, exempelvis premiärministern Fillon. Ett riktigt hundslagsmål väntar i regeringspartiet UMP.
.
-Min identitet går före Europa. Rösta Nationalfronten. Med rop om samling kring ”franska”
värden i ett kosmopolitiskt Europa bryter sig FN in i UMPs led .
.
Under tiden kan Marine Le Pen skörda frukterna av Nicolas Sarkozys taktik att alltid skylla problemen i samhället på en liten minoritet, invandrare, muslimer, romer, ungdomar och andra slagpåsar, bidragstagare, långtidsarbetslösa, ”privilegierade statsanställda” och andra syndabockar.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, UMP, Sarkozy, Socialistpartiet, Le Pen,
Franska revolutionärer bildar parti
9 Feb 09
Franska revolutionärer utmanar sossarna
I helgen blidades ett nytt revolutionärt antikapitalistiskt parti i Frankrike som ställer som sin uppgift att ta ledningen i kampen mot Sarkozys och den franska borgerligehetens nedrustning av det sociala skyddsnätet och planarna på att låta den arbetande befolkningen betala krisen.
I tre dagar samlades 700 delegater och bildade ett nytt parti
Sju hundra delegater, representerande 9 100 medlemmar, samlades i parisförorten Saint Denis La Plaine där de i tre dagar hade att ta ställning till ett partiprogram, stadgar, partinamn och ett handlingsprogram inför valet till europaparlamentet i juni.
Efter lång debatt valde kongressen att behålla det arbetsnamn som partiet använt ända sedan lanseringen av partiprojektet, det vill säga Nouveau Parti Anticapitaliste –Nya Antikapitalistiska Partiet.
Partiet står inför en seriös utmaning. Den ekonomiska världskrisen drabbar den arbetande befolkningen i Frankrike och världen över på ett sätt som inte setts sedan trettiotalskrisen. De arbetslösas led sväller snabbt och de sämst lottade ser sin köpkraft försvagas för var dag. Samtidigt erbjuder de traditionella arbetarpartierna, som de franska socialisterna och det franska kommunistpartiet, inga alternativ till det kapitalistiska systemet i kris. Socialistpartiet vill lägga tjocka plåster på patienten i hopp att den sjuke ska hämta sig och kommunistpartiet har bara en önskan, förbli en satellit till Socialistpartiet för att få ett par ministerposter vid en eventuell valseger 2012.
I NPA samlas äldre och yngre, alla med samma mål.
Med det som bakgrund antog NPAs kongress som sin politiska riktlinje nummer ett att partiet ska bevara en total självständighet i förhållande till Socialistpartet och att det är uteslutet att NPA på något sätt kommer att delta i eller stödja en prokapitalistisk regering med Socialistpartiet vid rodret. Det utesluter naturligtvis inte att kämpa tillsammans med sossarna och andra i konkreta fågor som exempelvis mobiliseringen inför generalstrejken den 29 januari i år.
Inför valet till Europaparlamentet i juni får detta också konsekvenser. Det finns vid sidan av NPA en gruppering med kommunistpartiet och « det nya vänsterpartiet » ,som är en utbrytning från Socialistpartiet, som inbjöd NPAs kongress att bilda en gemensam lista och plattform inför valet i juni. NPA svarar att partiet önskar delta i en sådan valallians under två förutsättningar, nämligen att självständigheten till det prokapitalistiska Socialistpartiet är total och att valalliansen inte bara blir en endagsföreteelse utan också ställer upp i kommunalvalen 2010. Den senare punkten är mycket svårsmält därför att kommunistpartiet alldeles säkert tänker agera på gemensamma listor med sossarna för att få kommunala mandat 2010. Partiets ekonomi hänger på statliga bidrag för kommunala förtroendeposter.
Olivier Besancenot har varti en drivande kraft i NPAs bildande
Kongressen antog och ett gundprogram som definierar partiets ideoligiska hemvist. NPA kallar sig inte kommunistiskt och inte heller trotskistiskt. Målsättningen är att bygga vidare på alla positiva erfarenheter i den internationella arbetarrörelsens historia men att samtidigt rikta blicken framåt för att skapa ett politiskt parti som talar ett modernt språk i en ny tid. Det är ett ekosocialistiskt parti, ett feministiskt parti, ett antikapitalistiskt parti som tror att en bättre värld är möjlig. Kort sagt en socialism för det nya århundradet.
Andra bloggar: Svensson,Proletärbella,Mullvaden,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, NPA, Sarkozy, Socialistpartiet, Europaparlamentet
Olivier Besancenot i franska TV2
27 Nov 08
-Ett parti som tar kamp
I förrgår intrevjuades än en gång Olivier Besancenot i ett franskt media. Den 
här gången i det mycket populära morgonprogrammet Télé Matin i France2. Här under kan du följa intervjun som varade i något över åtta minuter.
Télé Matin: Jag ska börja med något som berör dig direkt. Bolaget Tasers (som tillverkar elpistoler; m.anm) åtal mot dig för förtal gillades inte av rätten. Du friades. Vad drar du för slutsats av domen? Ska elpistolen förbjudas?
Besancenot: Ja, åtminstone borde det hållas en folkomröstning om polisen ska få använda dem eller inte. De skapar ju bara ett nytt problem. Jag påminner om att det är bara två år sedan, dag för dag, som två ungdomar dödades under en polisjakt. Och för tre år sedan i Clichy-sur-Bois hände samma sak. Varje gång leder det till upplopp följt av falska diskussioner bland politikerna om att det behöver diskuteras hur man kan skapa ett bättre förhållande mellan polisen och lokalbefolkningen. Och så är man beredd att i dag utrusta hela poliskåren, 
speciellt närpolisen, med elpistoler. Vi kräver en grundlig debatt bland annat baserad på Amnesty Internationals rapport som säger att flera dödsfall orsakade av taserpistoler skett i USA och Kanada.
Télé Matin: Bolaget Taser anklagas i sin tur för att ha spionerat på dig och din familj. Vad händer i fallet?
Besancenot: Åtalet har sin gång och jag hoppas att rättvisa ska skipas och att de ansvariga ställs till svars. (Uppgifter i dagens, 26/11, Le Monde pekar mot att kanske säkerhetspolisen hade ett finger med i övervakningen. I så fall finns Sarkozys finger också med; m.anm)
Télé Matin: I ett annat domslut dömdes gruppen Droit au logement (Rätt till bostad) för att i fjol ha satt upp tält för de hemlösa på en gata i Paris. Hur ser du på den domen?
Besancenot: Som ett politiskt motiverat och upprörande domslut. Droit au logement döms till 12 000 euro i böter för att ha gjort vad? Jo ,för att ha visat upp bostadsproblemet i Frankrike. Vad begär man av de hemlösa? Att de lugnt ska gå och kola av i Vincennesskogen, långt ifrån allas blickar? Det finns organisationer som kräver att existerande lagar för expropriering ska användas för att ta över 
tomma bostäder. Vi ska komma ihåg att det i tätorterna finns tusentals kvadratmeter bostadsyta lediga och det är inte individer och familjer utan stora företag som spekulerar i dessa fastigheter. Lagen förutser att människor som saknar bostäder ska inkvarteras i tomma fastigheter.
Télé Matin: Men det ligger ju ett domslut bakom. Ska man inte respektera domstolsbeslut, som i ditt personliga fall exempelvis?
Besancenot: Jag är inte egoist och jag är tillräckligt pragmatisk för att veta att även om domen var positiv för min del så har rättvisan två ansikten. Det gäller för de hemlösa och för familjerna till de döda ungdomarna där ingen rättvisa skipats ännu tre efteråt, samtidigt som ungdomar ställs inför rätta omedelbart.
Télé Matin: Det råder oro i den offentliga sektorn. I veckan mobiliserade posten (som hotas av privatisering; m.anm) och i dag är det strejk här på France2 (den enda statliga kanalen i Frankrike; m.anm). Har du en känsla av att den offentliga sektorn är hotad?
Besancenot: Ja visst, posten, TV, sjukvården, undervisningen och en rad andra områden är hotade. Det behövs en gemensam mobilisering i alla sektorer. Om jag förstått det rätt blir det strax stormöte här i era lokaler. Så jag tar tillfället i akt att uttrycka min solidaritet med alla i personalen som strejkar.
Télé Matin: Vilken är enligt dig risken för det offentligt ägda mediat?
Besancenot: Det handlar om medias oberoende av regeringsmakten, om kanalens chef ska utses av presidenten. Det är inte ett struntproblem. Kom ihåg att TF1 (en privat kanal) redan leds av en nära vän till Sarkozy och om France2′s chef också utses av presidenten är det allvarligt. Det handlar också om finansieringen. Den statliga teven måste få tillräckliga resurser för att skapa program med kvalitet och ge sin personal resurser därefter.
Men Jag säger än en gång att vi alla, inom posten,TV, sjukvården och undervisningen behöver varandra i kampen. Regeringens logik är densamma i alla sektorer, nämligen privatisering och räntabilisering. Vi står i dag mitt i en ekonomisk kris där det förbereds en nationalisering av banker som håller på att gå under. Samtidigt privatiserar man offentliga företag som går med vinst.
Télé Matin: Är det en bra affär för er att Socialispartiet krisar?
Besancenot: Det är inte en bra affär för någon till vänster. Vid sidan av Sarkozy ser jag inte vem som kan gnugga händerna inför det bedrövliga spektakel som vänstern, speciellt Socialistpartiet visar upp. Men jag fäller heller inga tårar. Det gäller att förstå vad som sker. Socialisterna skördar nu vad de sått under snart 30 år. Det är ett parti som blivit allt mer liberalt, ett parti som blivit allt mer ett med statens institutioner och som drabbas av sin totala fixering vid presidentvalet. (2012 m.anm.)
Télé Matin: Så det finns inga viktiga politiska skillnader?
Besancenot: Nej, den politiska motion som antogs (vid kongressen i Reims: m.anm) slår fast att PS är för den kapitalistiska marknadsekonomin. Det är en fråga om personligheter som tycker olika om vägen till presidentvalet 2012 och nu exploderar situationen i PS. Den enda slutsatsen jag drar för folk i vänstern är att de måste sluta se PS som den främsta politiska och sociala motståndaren till regeringens politik och att det behövs en ny vänster. Vi i det Nya Antikapitalistiska Partiet (NPA) vill inte nyskapa vänstern vi vill skapa en ny vänster, en antikapitalistisk vänster.
Télé Matin: Ja, men ni vill väl vinna över PS väljare?
Besancenot: Vi vänder oss till alla människor till vänster för att säga att det finns ett alternativ. Men vårt mål är inte att profitera på andras misär.
Télé Matin: Är det ni som utgör oppositionen i dag?
Besancenot: Vi gör allt för att skapa en sådan opposition. Det finns förresten redan ett motstånd, men det är ännu bara ett socialt motstånd. Problemet för de tiotusentals, ja hundratusentals, som kämpar på olika sociala fronter, är att det saknas ett politiskt instrument, de har inget parti som företräder dem. Vårt Nya Antikapitalistiska Parti som officiellt bildas i januari har som mål att bli en politisk förlängning av alla dessa strider.
Télé Matin: Men kommer ni inte alltid att vara ett parti i opposition? Eller kan vi en dag få se Olivier Besancenot som minister i en regering?
Besancenot: Ja så här tidigt på morron kan man ju låta tankarna flyga iväg. I så fall blir det enbart som medlem i en antikapitalistisk regering. Men för att göra vad? Exempelvis att förbjuda alla avsked i företag som går med vinst, att öka lönerna och bygga ut den offentliga sektorn. Det blir en antikapitalistisk regering uppburen av en unik massmobilisering, för jag inbillar mig inte för en sekund att en sån regering kan skapas i en period av politiskt och socialt lugn. En antikapitalistisk regering vore först och främst en ny typ av makt, som fungerar från botten och uppåt, inte tvärtom som nu. För mig är demokratin och den sociala frågan intimt sammanknutna. Så om vi bygger ett nytt parti är det också för att ändra alla hierarkier. Jag tror inte att våra idéer för alltid kommer att vara i minoritet. De är inte genetiskt programmerade för evig opposition. Vi tror att man redan nu kan skapa en majoritet i vissa frågor,(avsked, minimilön,rätt till bostad etc: m.anm.) i företagen, fattigkvarteren och bland ungdomen.
Télé Matin: Men hur skapas dessa majoriteter?
Besancenot: Tillsammans med människorna naturligtvis. Det glöms bort ibland.
Télé Matin: Med Kommunistpartiet?
Besancenot: Jag tror att det behövs gemensamma kampanjer med PCF och andra organisationer, inklusive Socialistpartiet, mot högerns politik. Ta posten som
Postarbetare protesterar mot Sarkozys privatiseringsplaner
exempel. Förra lördagen var vi ute på gatorna för att försvara posten. Det finns nu en nationell samordning, fackligt och politiskt, av kampen som måste föras gemensamt. Jag tror att vi alla tillsammans kan stå emot högern och segra. När vi lägger förslag gör vi det oberoende av PS (eller PCF och andra; m.anm) inte av sekteristiska skäl, utan för att PS är för den kapitalistiska marknadsekonomin och de förslag som vi lägger är , som exempelvis att ta tillbaka de subventioner som getts till företag som nu avskedar, förslag som går emot marknadsekonomin. Vi är inte bara ett oppositionsparti, vi ställer också förslag. Men det är för oss ändå motståndet som är viktigast och i stället för att räkna om rösterna i PS borde alla som avskedas varje vecka räknas. Jag vet att arbetarna i vår sista skidfabrik kommer att symboliskt begrava det sista paret skidor som tillverkats i Frankrike. Jag tycker att det behövs en symbolisk nationell dag för alla arbetare som avskedas.
Mer information: I tidskriften International Viewpoint finns en intressant diskussion mellan Alex Callinicos(Grekland) och François Sabado(Frankrike) om bygget av en ny antikapitalistisk vänster i Europa. Senaste nytt är också att ett antikapitalistiskt parti grundades den gångna helgen i Spanien. Det får vi återkomma till senare när vi har tillgång till mer information. Läs här Callinicos och Sabados artiklar på engelska
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Frankrike, Besancenot, France2, Sarkozy, Taser, Socialistpartiet, Nya Antikapitalistiska Partiet,
Franska Socialistpartiet i hundslagsmål
20 Nov 08
Vem ska leda
det « mjuka «
arbetarpartiet ?
Skrivet av Benny Åsman
-Mellan oss och kommunistpartiet finns det ingenting, sa general De Gaulle en gång när han beklagade sig över att det saknades ett ”mjukare” arbetarparti i oppositionen.
-Vi vill inte ha en situation där det inte finns någonting mellan oss och monsieur Besancenot”, sa i går Nices borgmästare i ett snackprogram på den franska TV-kanalen Antenne 2.
Gamla visdomsord från general de Gaulle - än en gång till heders
Borgmästarens svar kom på journalistens fråga om regeringspartiet UMP gladdes över det pågående hundslagsmålet i det franska Socialistpartiet. Det är ytligt sett ett mycket märkligt uttalande. Det vore väl inte så tokigt om socialispartiet splittras upp till en spillra och att den enda verkliga motståndaren blir Olivier Besancenots Nya Anti-kapitalistiska Parti? Vore det inte lättare för borgarpartierna att vinna alla val i ett sådant läge? Men Nices borgmästare, Christian Estrosi, gav själv svaret på frågan:
.-Vi behöver en ansvarsfull opposition, svarade han reportern.
-Vi behöver nyttiga idioter, vore en bra översättning…
De borgerliga partierna kan inte kanalisera de strömningar bland de arbetande i samhället som börjar ifrågasätta hur den kapitalistiska marknaden hunsar vanligt folk, att banker och rika går skadefria ur kriserna medan de arbetande får betala krisen två gånger, först via skatter och sedan med arbetslöshet. För att fånga in upproriska stämningar behövs det en ”ansvarsfull socialistisk opposition”. Det är den rollen som Socialistpartiet ska spela. I kväll röstar medlemmarna om vem som ska bli partiordförande och efterträda François Holland. Partiet har ett lite märkligt sätt att utse partiledare. Det sker genom en allmän medlemsomröstning. Partistyrelsen sätts samman av kongressen och speglar representativt olika tendenser i partiet, medan partiledaren utses av medlemmarna i direktval och blir därmed också omöjlig att avsätta annat än av kongressen. I kväll står valet mellan Ségolène Royal och Martine Aubry.
Martine Aubry och Ségolène Royal
Båda kandidaterna står för en ”ansvarsfull” linje. Båda vill bilda en regering vars uppgift blir att vårda kapitalismen i kris, inte att ersätta den med ett nytt samhälle där de arbetandes väl går före det privata vinstintresset. Men de är oense om metoderna. Ségolène Royal vill släppa alla band till den traditionella arbetarrörelsen och skapa ett parti i Tony Blairs smak, medan Martin Aubry har mer band till partiets ”socialistiska traditioner”. Det var Aubry som under Lionel Jospin införde lagen om 35 timmarsvecka.
Men oavsett utgången av kvällens val så blir patiledarens roll den som De Gaulle ville se- en nyttig idiot.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Besancenot, Sociialistpartiet, Frankrike
Frankrike: Utbrytning ur Socialistpartiet
10 Nov 08
Besancenot:
”Ett franskt
Die Linke
ingenting för oss”
Sönderfallet av Socialistpartiet har börjat. I söndags lämnade två riksdagsledamöter, Jean-Luc Mélenchon och Marc Dolez, sitt parti i syfte att skapa ”Nya Socialistpartiet”. I en kommentar säger Olivier Besancenot från Fjärde Internationalens franska sektion att han väntar med att bedöma hela betydelsen av utbrytningen. Men i ”den musik” som man redan hör om att försvara Socialistpartiets historiska betydelse förstår vi att detta är ett annat projekt än vårt. ”Vi vill bygga en ny antikapitalistisk vänster. Vi har ett projekt med ett alternativt samhälle till kapitalismen”. Besancenot är också mycket reserverad när det gäller Mélenchons förslag om gemensamma vallistor mellan det parti han vill skapa och det nya antikapitalistiska parti som Fjärde Internationalen och Besancenot är i full färd med att bygga upp.
De två riksdagsledamöterna vill bygga ett parti ”utan eftergifter till högern” och ser tyska Die Linke,, under ledning av den gamle socialdemokratiske finansministern Oscar La Fontaine, som en förebild. Ett synsätt som helt avvisas av den Röde brevbäraren: ”Vi vill inte ha ett Die Linke i Frankrike. Det vi vill är att skapa en antikapitalistisk vänster, där en allians med Socialistpartiet inte ens finns med i spelet.”
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Frankrike, Socialistpartiet, Fjärde Internationalen
Nytt anti-kapitalistiskt parti i Frankrike…
28 Jun 08
I helgen, 28-29 juni, håller det Nya Antikapitalistiska Partiet, i vardande, sin första större nationella samling för att diskutera vad som återstår att göra innan en konstituerande kongress kan hållas vid årets slut. Målet att göra ett kvalitativt språng framåt verkar ligga inom räckhåll. Det finns redan 300 arbetsgrupper i landet med cirka 8 000 deltagare , vilket Alain Krivine i dagens Le Monde säger är över förväntan. LCR som är den franska sektionen av Fjärde Internationalen kommer att upplösa sig självt i det nya partiet när en kongress förklarar bildat. Då är förhoppningsvis 10 000 – 12 000 medlemmar i ett parti som på allvar kan ta upp kampen mot den franska högerregeringens anti-sociala « reformer ». Ett parti som också vägrar att kompromissa med det franska socialistpartiet som alltmer anammar en ljum social-liberalism. 
Samtidigt som NAP formas kliver LCRs presidentkandidat Olivier Besancenot fram i opinionsundersökningarna som den främste motståndaren till Sarkozys högerpolitik. I dag lördag den 29 juni har den största franska dagstidningen Le Monde en första sida med huvudrubriken : Olivier Besancenot skakar om vänstern. Med det menar Le Monde att socialistpartiet är skakat. Partiledningen har redan tillsatt en arbetsgrupp för att lägga upp en strategi och taktik för hur socialisterna ska bemöta hotet från vänster. I den senaste opinionsundersökningen från 19 juni publicerad av Le Figaro, fransk högertidning, anser en majoritet av de tillfrågade att Besancenot är den främste motståndaren till Sarkozy politik. En tankesmedja som arbetar för Socialistpartiet oroar sig för den plats som NPA kan få till vänster om sossarna.
-Medan PS debatterar sin allianspolitik och om behovet att anamma vissa nyliberala idéer öppnas nya perspektiv för den strömning som Besancenot representerar, skriver Jean Jaurès-fondationen.
Det blir ett spännande halvår fram till NPAs födelse, som vi kommer att följa regelbundet.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Frankrike, LCR, Besancenot, Nytt Antikapitalistiskt Parti, Le Monde, Le Figaro
Senaste kommentarer