Snikna demokrater sabbar Obama

Obamas demokrater är sig själva närmast.

.

Med handen på hjärtat lovade Barack Obama att Georg W. Bushs skattegåvor till de absolut rikaste i det amerikanska samhället skulle upphävas under hans första mandatperiod.
Nu står det klart att också det kan läggas på högen för brutna löften. Det handlar om den skattelag som Bush antog och som gav stora skattelättnader för familjer med inkomster över 250 000 dollar om året. Vi talar alltså om 2 procent av de amerikanska hushållen.

.

Snikna demokrater vill behålla sina skattesänkningar.
Kostnaden för Bushs skattelättnad går loss på 3 300 miljarder dollar om lagen permanentas. Om Obama får igenom sitt förslag att på nytta höja skatten för de som tjänar över 250 000 dollar sparar det 700 miljarder dollar för statskassan. Men se tji. Trots att demokraterna ännu har majoritet i Kongressens båda kamrar vågade demokraternas Nancy Pelosi inte ens ta upp frågan till debatt.
Varför? Jo, därför att så många av demokraternas representanter på Capitol Hill just hör till de 2 procent som kommer att känna av ett återinförande av de skatter som Bush sänkte. Jag tror faktiskt att orsaken är så pass krass. Ett betydligt antal demokrater skulle rösta emot Obamas förslag om att upphäva Georg W Bushs skattegåvor till de rika – just för att de själva sitter på mottagarsidan.
-I stället för att sänka skatterna för några få rika vill jag sänka skatterna för medelklassens familjer som såg sina inkomster minska med 5 procent under det senaste förlorade decenniet, sa Obama i sitt tal inför Kongressens sista sittning innan fyllnadsvalet om ett par veckor. Det var ord för döva öron.

.

Media: GP1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Behov inte pengar ska styra.

Vi har inte råd med de rika.

.

I dessa kristider med angrepp på den allmänna välfärden är det dags att inse att samhället inte längre har råd att hålla alla rika bidragstagare under armarna. De måste sättas i arbete och bidra till det gemensammas bästa.
Först i ledet står de verkligt stenrika. De har blivit så till den grad beroende av bidrag att de kan kvalificeras som missbrukare.  Det sägs att aptiten växer medan man äter. Det stämmer in exakt på den lilla minoritet i samhället som knappt vet på hur stor fot den lever.

.

I Danderyd lever våra största bidragstagare.

.

Förr var bankirer, industriägare och rentierer glada åt en avkastning kring 7 procent på sitt kapital. Med ökad aptit, stimulerad av 30 års nyliberalism, följer större behov och nu fnyser varje anständig kapitalist åt allt som inte ger minst 15 procents avkastning.
Jamen, det gör väl inget, ser jag redan viktigpettrar kommentera. Vinsterna används ju till att investera och därmed skapar de jobb. Det är ”arbetslinjen” som Anders Borg talar sig varm för. Vinster ger investeringar. Sägs det. Men tyvärr är det inte längre sant. I Sverige liksom i alla andra industriländer går en allt större del av vinsterna rakt ned i fickan på aktieägarna och en allt mindre andel till produktiva investeringar. (se Slaget om Sverige)
Men dessa bidragsnarkomaner får från barnsben också lära sig att inte lägga alla ägg i samma korg. Man ska guvars sprida riskerna så att det aldrig lyser rött i bokföringens bottenlinje. Den risken har staten avlägsnat sedan först socialdemokraterna och därefter de borgerliga skapade ett spel som ger både jackpott och bingo på en och samma insats.

.

Spelet heter skattesänkningskarusellen. Först sänks skatterna för de rikaste i samhället, på inkomst av både arbete och kapital. Det leder till att statens inkomster minskar. När därför staten behöver pengar till större utgifter lånar man (ger ut statsobligationer) av samma personer som fått sänkta skatter av – just det – staten. Jackpott. Sedan delar staten ut ränta på de obligationer som de rika köpt av staten med pengar de fått av staten. Bingo.
Den här typen av spel med garanterade vinster för de allra rikaste i samhället har vi inte råd med längre. Behoven i vården, äldreomsorgen, skolan och inte minst vården av vår miljö tillåter inte längre att de bidragsberoende i toppen av samhället obehindrat får fortsätta att leva på alltför stor fot.

.

Media; GP1,DN1,SVD1,AB1,SVD2,

Bloggare; Jinge,Svensson,Alliansfritt Sverige,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Klasskriget i USA

USA i fritt fall.

.

-Det pågår ett klasskrig. Det är min klass, den rika klassen som för kriget och vi vinner, är redan ett bevingat ord av USAs näst rikaste man – Warren Buffet.
Mitt i den värsta ekonomiska krisen i USAs sedan trettiotalets depression pågår helt riktigt ett klasskrig. När George W Bush kom till makten blev hans första åtgärd ,vid sidan av att starta en rad krig, att införa skattelättnader för de allra rikaste hushållen i landet.

.

.

.

Ursäkten var det klassiska nyliberala nonsensargumentet att lägre skatter för de rika leder till ökad ekonomisk aktivitet, via ökade investeringar, och därmed skapas jobb, sägs det, som kommer de sämre lottade i samhället till gagn.
Facit över Bushs presidentperiod visar en helt annan bild. Av de tio konjunkturcyklerna efter andra världskriget är perioden 2001 till 2007 överlägset den värsta av alla vad gäller ekonomisk tillväxt, investeringar i procent av nationalbruttoinkomsten, antalet skapade arbeten och reallönernas utveckling för den arbetande befolkningen.
Trots att alla siffror visar motsatsen till den nyliberala tesen seglar det nu upp en strid i den amerikanska Kongressen om Bushs skattesänkning för de superrika ska göras permanent eller avskaffas. Från republikanskt håll och vissa demokrater förs en hård lobbying för att de rika ska fortsätta att betala smulor i skatt. Få av de superrika betalar mer än 20% i skatt på sina inkomster av arbete och kapital. Många betalar ingen skatt alls eftersom de fifflar undan sina inkomster via bolag i de karibiska skatteparadisen.

Om skattelättnaderna görs permanenta innebär det ett skattebortfall för den federala budgeten på 629 miljarder dollar under den kommande tioårsperioden.
Samtidigt pågår en katastrof för de fattiga i många amerikanska delstater. De måste nämligen enligt lag balansera delstatens budget varje år. Ingen marginal finns för stimulans och stöd till ekonomin via underskott i budgeten. Eftersom den ekonomiska krisen kraftigt minskat delstaternas inkomster håller nu därför många delstater på att skära ned i budgeten in i minsta detalj.
I Colorado har delstatsregeringen lagt ned alla offentliga transporter. Ta dig till jobbet bäst du kan är budskapet till de fattiga utan egen bil. På Hawaii håller skolorna öppet bara fyra dagar i veckan och lärare har avskedats. I andra delstater har skolmaten avskaffats, matkupongerna ransonerats, soppkök stängts och mången annan social service lagts ned.
De statliga stimulanspaketen som Obama genomfört har hittills bara motverkat den katastrofala nedskärningen på delstatsnivå. Nu när Obamas stödpaket avslutas är det därför inte konstigt att dagens tidningsrubriker ropar ut krasch i husförsäljningen och att börserna rasar.

.

Stödet till de familjer som sitter fast med bolån på kanske tre miljoner kronor som de inte kan betala i hus vars värde halverats till en och en halv miljon sedan hösten 2007 har upphört. Därför är det ingen överraskning att försäljningen av hus rasade över 27 procent förra månaden.
Warren Buffets ”klasskrig” är en verklighet som drabbar allt fler bland den amerikanska arbetarklassen och det värsta är inte ännu över. Det är inget de rika bryr sig över. De tar strid för att slippa betala skatt på sina inkomster och rikedomar.

.

Media:AB1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,SSD1,

Bloggare: Alliansfritt Sverige,Ekonomikommentarer,Svensson,Vänsterekonomerna,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Skatter och pensioner

Ska pensionärernas standard sänkas?

.

Vi får ofta kommentarer till våra bloggtexter och det glädjer och stimulerar oss. Vi möts naturligtvis av både ris och ros. Men allt publiceras om det inte bryter mot vår bloggs etiska regel- ingen rasism och inga vulgära personangrepp.

.

Signaturen Joakim har skrivit en kommentar till Götes artikel om pensionerna som det är värt att ge ett mer detaljerat svar. Så här skriver Joakim:

.

För vissa pensionärer räknas varje öre.

.

”Nu är det ju så att man inte kan sänka skatten på pensionerna innan man har ett ekonomiskt utrymme som tillåter det. Sänkt skatt på pensionerna är en ren nettoförlust för statsfinansen. Det Alliansen har gjort är att börja med skattesänkningar för de som arbetar. Det ger synergieffekter via ökat jobbincitament, mindre svartjobb och större investeringar. Sammantaget gör det att en skattesänkning faktiskt kan bli en nettovinst för statsfinansen. När man väl ser att skattesänkningarna ger resultat på sysselsättning och statsinkomster finns det utrymme att sänka skatten även för pensionärer. vilket är precis vad Alliansen nu gör.”

.

Anledningen till att jag lyfter upp hans kommentar är att här hittar vi på ett fåtal rader ett koncentrat av den nyliberala chicagoskolans modell av den kapitalistiska marknadsekonomins funktionssätt. Låt oss ta dem en efter en.

.

-Skattesänkningar ger synergieffekter, är en huvudtes i nyliberala matematiska modeller. Det stämmer i modellerna, men det har inget med verkligheten att göra. Det finns inga vetenskapliga undersökningar som kan visa på ett samband i en verklig ekonomi mellan sänkta skatter och jobbskapande. Tvärtom. Se till världens största verkliga ”testterräng” –USA. I takt med att skatterna på både arbete och kapital sänkts har utvecklingen på arbetsmarknaden motbevisat tesen. Miljontals arbeten har försvunnit och färre arbeten skapats de senaste tio åren än någonsin förr.

.

Nyliberalismen är århundradets hold-up

.

Vad gäller svartjobben finns det ingen tillförlitlig statistik att arbeta med, men att de skulle ha minskat i USA (skattesänkningarnas paradis) verkar tveksamt sett till den ”illegala” invandringen. Vad gäller svartjobb och Europa vill jag gärna se bevis för Joakims(nyliberalismens) tes.

.

Att skattesänkningar skulle öka investeringarna är däremot rent nonsens. Den tyska socialdemokraten och finansministern Helmudt Schmitt använde sig av teoremet –”dagens profiter är morgondagens investeringar som skapar övermorgons jobb”- för att locka de tyska fackföreningarna till att acceptera åtstramade löner till profitens fördel. Då var kanske teoremet mer eller mindre korrekt. Den större delen av företagens profiter investerades i maskiner och lokaler.

.

Den tiden är förbi. Nu är det bank-och finanskapital som sitter stadigt vid rodret och det är länge sedan profiterna i första hand gick till investeringar. Numera används huvuddelen av profiterna till aktieutdelning. Pengar som i sin tur på nytt förs in i den finansiella sfären och ökar på hastigheten i den spekulativa finanskarusellen.

.

.

Publicitet som omedveter presenterar finansens pyramidspel.

.

- Sammantaget gör det att en skattesänkning faktiskt kan bli en nettovinst för statsfinansen, skriver Joakim. Meningen är helt korrekt om ”statsfinansen” byts ut mot ”storfinansen”.

.

Joakims förnäma – ”Nu är det ju så att…”- uttrycker egentligen något annat än sunt ekonomiskt tänkande, att man måste ”ha ett ekonomiskt utrymme” för att kunna öka pensionerna. Grundidén i alla ”pensionsreformer” som kört över pensionärerna i Europa är att det inte längre finns ”ekonomiskt utrymme” för att pensionärerna ska kunna behålla sin andel av de i samhället producerade rikedomarna. Om pensionärernas andel av befolkningen ökar med fem procent ska inte deras andel av nationalinkomsterna öka i samma takt. Det är ”reformens” verkliga innehåll. De som arbetat ihop till dagens välstånd ska inte ha rätt till sin andel när de blir pensionärer. Det är vad pratet om skattesänkningar och utrymmen handlar om. Det är en fråga om solidaritet över generationer i stället för en solidaritet med aktiespekulanterna.

Media: AB1,DN1,SVD1,GP1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

The Economist talar klarspråk

Kapitalets direkta språkrör

Ibland kan det vara svårt att se igenom borgerlig propaganda och förstå vilka intressen den verkligen tjänar. Det finns lyckligtvis undantag. Ett av dem är den engelska finanstidningen The Economist , som oavbrutet sedan 1843 hyllat kapitalismen som det bästa av alla system.

Fördelen med The Economist är dess totala avsaknad av ideologiskt svammel och försök att sälja kapitalismen till de som inte tjänar på den. Nej, det är rakt på sak i klart och brutalt klasspråk.

Tidningens täckning av dagens djupa ekonomiska kris är inget undantag. I det senaste numret frågar sig ledaren vad som händer i bankvärlden efter de statliga subventionerna?

Det är goda tider för bankerna menar The Economist. Regeringen garanterar vinster och skyfflar över förlusterna på skattebetalarna. Så här kan det låta :

-Kan det bli bättre för bankerna än nu ? Om man har pengar och mod är marknaden full av lovande möjligheter…Staten uppmuntrar hög upplåning och garanterar stora delar av det finansiella systemet, så att de(bankerna) kan behålla vinsterna och lasta över förluster på skattebetalarna, skriver tidningen och fortsätter.

-Eftersom marknaden sett att staten kliver in när det värsta händer, kommer den att låta finansiärer på nytt ta för stora risker. Då skattebetalare subventionerar bankernas kapitalbehov, subventionerar de också utdelningen till aktieägarna och bonusar till cheferna.

-Det borde nu stå klart att i bank-och finansvärlden kan tvillingfaran av överdrivet risktagande och överdrivna belöningar förgifta kapitalismen och ödelägga ekonomin. Priset för att rädda finansen är uppkomsten av ett system som är ännu känsligare och farligare än någonsin.

Inga uppmuntrande perspektiv. Men ändå tappar inte The Economist humöret. För det finns ändå ingen annan väg att följa enligt den cyniska ledarartikeln. Bankerna får skattepengar och systemet blir bara mera ruttet för varje dollar. Men…

-Det finns tre tusen miljarder orsaker att tro att resultatet är värt dem, avslutar ledaren med en suck.

I media; DN1,DN2,SVD1,SVD2,SSD1,ETC,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,