"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Skatter
Betala statsskulden eller inte?
12 Dec 11
Är du skyldig?
.
Skuld. Statsskuld. Att vara skyldig. Det låter osunt. Själva ordet ”skuld” skapar olust när det uttalas på
svenska, tyska och holländska. Att vara ”skyldig” har två helt olika betydelser i vårt språk. När man lånar pengar till ett husköp eller sätter sig i skuld för att skaffa sig en gedigen utbildning är det bara ett ord för en finansiell handling. Man kan också vara ”skyldig” till ett brott eller en omoralisk handling. I engelskan, med ”debt” och ”guilt” och franskans, ”dette” och ”coupable”, finns inte denna tvetydighet som antyder att det är omoraliskt att vara satt i skuld.
Den här lilla språkliga utsvävningen vill bara visa att på vårt eget språk är det en moralisk förpliktelse att betala sina skulder och inte bara ett finansiellt åtagande.
-Den som är satt i skuld är inte fri, sa den gode Göran med moralisk basröst. Det är naturligtvis nonsens i ekonomisk mening eftersom ett lån kan ge en människa möjligheten att befria sig från underkastelse och rent av slaveri. Fråga vissa kvinnor i Bangladesh vad en minikredit betytt för dem.
-Är man skyldig ska man betala för sig, är därför en logik som det är speciellt svårt att argumentera emot i länder med germanska språk. När grekerna i raseri ropar ut att ”det är inte vår skuld – vi betalar inte” upprörs många och tycker som Göran Persson.
I debatten om hur krisen i Europa ska betalas har det därför i första hand argumenterats för hur den ska betalas inte om den ska betalas. Nyliberaler höjer ögonbrynen och frågar vad det är för fel med att rädda bankerna och kapitalägarna. Annars blir Marknaden förbannad och det vill vi inte vara med om. Socialdemokrater och mer socialt ansvariga borgare säger i stället att visst ska skulderna betalas men bördan för det ska fördelas mer rättvist. De som har stora inkomster och förmögenheter ska bära en större del av bördan än fattiga människor, menar de. Att detta inte är en självklarhet visar debatten i USA där republikanerna hukande under Tea partys piskrapp säger nej till varje skattehöjning för dollarmiljonärerna.
.
.
Inom EU handlar också debatten mest om hur skulderna ska betalas, inte om de ska betalas. Ska det privata bankkapitalet dela bördorna för det kaos som finansen självt skapat eller är det nationerna, det vill säga skattebetalarna, som ska stå för kalaset? Ska de ”lata grekerna” själva stå för fiolerna eller krävs det solidaritet inom den europeiska unionen?
Den verkliga frågan som måste resas är OM de olika ländernas statsskuld ska betalas. För det är inte alls självklart att statsskulderna ska betalas även om det är vad det ”sunda förnuftet” dikterar -är man skyldig ska man betala. För att bli lite personlig undrar jag om du skulle känna dig skyldig att betala en skuld som en släkting lyckats ta i ditt namn? Samma problematik kan man nysta i vad gäller olika länders statsskuld och fråga sig:
-Hur har skulden uppkommit?
-Vad har lånen använts till?
Kort sagt, är en skuld legitim? Eller är delar av statsskulden en illegitim skuld som befolkningen inte kan ställas till svars för? Vilka delar av statsskulden bör betalas tillbaka?
Allt detta är frågor som det finns all anledning att ställa och finna svar på innan en ”skuld” förklaras legitim.
.
CADTM (Kommitten för annulereing av tredje världens skuld) har i 20 år krävt att fattiga länders skuld ska avskrivas. Nu kan CADTM också rikta sina blickar mot Europa. På CADTM hittar du massor av information om hur en offentlig revision kan gå till.
.
Hur kan det gå till? Svaret finns redan. Organisera en offentlig revision av statsskulden för att undersöka vilka lån den består av, vilka som äger statsskulden och vad de olika lånen använts till blir uppgiften.
I Grekland har kravet på en offentlig revision av statsskulden fått folklig förankring och olika statligt oberoende kommittéer arbetar redan. Initiativ för en offentlig revision har redan tagits i Frankrike av Attac och är på gång i Irland.
Det finns också ett viktigt historiskt exempel att hänvisa till. I juli 2007 beslutade Equadors nyvalde 
president Rafael Correa att låta en internationell kommitté undersöka landets statsskuld. Efter fyra månaders arbete förklarade den att inte mindre än 3,9 miljarder dollar av statsskulden kunde anses som illegitim. Till mångas förvåning sa sedan Correa att den illegitima delen av skulden inte skulle betalas av Equador.
År 2001 inställde Argentina sina avbetalningar på statsskulden och begärde att omstrukturera den. Än i dag har inte Argentina betalat tillbaka sin ”skuld’ till Parisklubben (de 7 rikaste fordringsägarna) som i sin tur inte säger något för den vill inte att det ska talas vitt och brett om att man kan ställa in betalningarna av statsskulden om det skulle innebära outhärdliga konsekvenser för landets befolkning att betala den.
En offentlig revision är naturligtvis inte lika lätt att genomföra i EU som det var i Equador. Där fanns en ny regering som mobiliserade befolkningen i kamp mot kapitalägarna och de stora jordägarna. Vi kan knappast vänta oss att Anders Borg ska starta en revision eller ens uppmuntra till något sådant. Men det bör inte hindra att folkliga initiativ tar tag i problemen och börjar nysta upp statsskuldens olika trådar. Det är vad som nu sker i Grekland.
Men vad är en illegitim skuld? Det är viktigt att svara på frågan eftersom det krävs konkreta svar för att kunna besvara en kritik som exempelvis säger att vi vill ta ifrån småspararna deras surt förvärvade pengar. Det enklaste och mest klara fallet av en illegitim skuld är lån en diktator tagit för att betala import av vapen som används för att slå ned den egna befolkningen. Ska det libyska eller det syriska folket betala den del av statsskulden som använts till vapenköp? Naturligtvis inte. De vapenproducerande länder som sluter vapenkontrakt med blodiga diktatorer ska inte klaga om de förlorar allt när folket tar makten.
.
Ska Libyens folk betala de ryska S-75 SAM som Khaddafi köpt?
.
Men den grekiska skulden? Är den också illegitim? Det kan bara en verklig revision av skulden fastställa. De lån som den grekiska regeringen tvingats ta därför att den fört en nyliberal politik med skattesänkningar för de rika ska inte betalas. Det är lån till följd av sänkta skatteinkomster för staten, en följd av en politik som tjänar en liten minoritet i samhället. Det är inte upp till den stora majoriteten av de arbetande att betala konsekvenserna av en politik som enbart gynnar en liten minoritet.
Men drabbas inte småspararna om en stat vägrar att betala sina obligationer? Svaret är att de få obligationer som vanliga hushåll och enskilda småsparare har i byrålådan inte kan betraktas som illegitim. Dessa småsparare ska garanteras återbetalning till 100 % via ett system av positiv diskriminering. Ett krav på en offentlig revision kan aldrig få ett brett folkligt stöd om inte vanliga småsparares pengar garanteras. Och det är verkligen inget problem. Det är en ytterst begränsad minoritet som äger den övervägande delen av emitterade statsobligationer.
Det måste sägas högt och tydligt att vi vägrar att acceptera sparprogram som saboterar den sociala servicen, utbildningen av våra barn, vården av gamla och sjuka och pensionerna för de som avslutar ett långt liv av arbete och slit för att betala tillbaka pengar till redan rika människor som placerat pengar i statsobligationer som de fått tack vare nyliberala regeringars skattesänkningar. Det är en illegitim skuld som den arbetande befolkningen inte ska betala.
.
På den fria andrahandsmarknaden krävs omöjliga räntor för grekiska statsobligationer.
.
Vi går in i en period av ytterst skärpta klasstrider, där den europeiska borgarklassen satt som mål att avskaffa de sociala skyddsnät som ännu fungerar för att hävda sig i den internationella konkurrensen. Statsskulden används som ett vapen i den kampen. Därför intar ett krav på en revision av statsskulden en central plats i ett radikalt försvar av den arbetande befolkningens välfärd. Det är ett vapen i kampen som kan förklara varför det inte är vi som ska betala den statsskuld som orsakats av en politik som enbart tjänat de rikas intressen.
.
Bloggare: Röda Malmö,Sjöstedt,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Skuld, EU, Grekland, Anders Borg, Tea Party
I media: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,AB1,GP1,GP2,SVD4,SVD5,DN3,DN4,DN5,SVD5,SVD6,DN6
Ska rika också betala skatt?
19 Sep 11
Barack Obama siktar mot
ny mandatperiod.
.
-De som tjänar över en miljon dollar om året ska åtminstone beskattas lika mycket som medelamerikanen, sa Barack Obama när han i går presenterade sin plan för att minska de statliga underskotten med 3 000 miljarder dollar under den kommande tioårsperioden.
.
Republikanerna anklagar Obama för ”klasskrig”.
.
-Klasskrig, ropar republikanernas budgetchef Paul Ryan och menar att det kommer att drabba ”jobbskapandet”. Har ni hört den förut?
Så här ser fakta ut i landet: antalet personer som tjänar mer än en miljon dollar om året är just nu 235 000 och i genomsnitt betalar de 24,4 procents inkomstskatt vilket är en lägre skattesats än vad ett hushåll med medianinkomsten 55 000 dollar per år skattar. Obama fick för kort tid sedan hjälp av mångmiljardären Warren Buffet som i ett öppet brev uppmanade myndigheterna att öka skatten på de rika. Bill Gates och en del andra miljardärer har instämt med Buffet.
-Jag betalar lägre skatt än min sekreterare, sa den udda finanskapitalisten som är bland världens fem rikaste personer. En rikedom han byggt upp som huvudägare i kapitalfonden Berkshire Hathaway. Han förklarades som kuf när han vägrade låta sin fond investera i ”it-boomen” 1995-2000. Efter kraschen var tongångarna annorlunda.
Barack Obama kallar sitt förslag om skatt på miljonärerna för ”the Buffet rule” och sätter republikanernas motstånd mot varje tänkbar skatteökning i en svår sits.
.
Miljardären Buffet sjunger skatternas lov.
.
Planen är till synes en klok taktik inför nästa års presidentval i november. För omedelbara ekonomiska konsekvenser har inte planen. Dels för att Obama säger att den bör sättas i verket efter 2013, dels för att den saknar alla chanser att antas av Kongressen som domineras av det alltmer reaktionära republikanska partiet. Men det kan skapa en gynnsam politisk terräng för Obama. I veckan publicerade landets statistiska centralbyrå, Census Bureau, uppgifter som visar att antalet fattiga i USA nu uppgår till 15,1 procent av befolkningen, eller 46,2 miljoner personer. Som fattig räknas alla hushåll som tjänar mindre än hälften av medianlönen på 55 000 dollar per år. Samtidigt ökar den redan rekordhöga arbetslösheten eftersom ekonomin stagnerar och inte ens skapar tillräckligt med jobb för att svara på befolkningsökningen.
Visserligen sitter ”nej-till-staten-nej-till-skatter-nej-till-påbud” djupt i den amerikanska ”själen”. Men det är mycket troligt att en strid med republikanerna om miljardärernas och miljonärernas beskattning kan få ett stort stöd i nästan alla skikt av samhället. Det kan leda ända till ett nytt mandat i Vita Huset. Hur beskattningen kommer att se ut i verkligheten efter 2013 är en annan sak.
.
Media: SVD1,DN1,GP1,SVD2,SVT1,SVT2,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Obama, USA, Skatter, Miljardärer,
USA bankrutt?
29 Jul 11
Walls Streets klasskrig
på hemmafronten.
.
Om ett par dagar kan USAs federala myndigheter tvingas att ställa in betalningar, vägra betala räkningar och tillfälligt ge personal ledigt utan lön.
Scenariot verkar groteskt och overkligt men med den existerande lagstiftningen för hur stor den federala statsskulden får vara kan det bli brutal
verklighet.
-Det pågår ett klasskrig. Det är vår klass, den rika klassen, som för kriget och vi vinner det.
Så drastiskt uttryckte sig USAs legendariske finansguru Warren Buffet i en intervju på CNN i maj 2005. Mycket har hänt sedan dess, men inget som motbevisar Warren Buffets syn på utvecklingen i USA.
Medias dramatisering av vad som kan ske efter den 2 augusti om Kongressen inte höjer det legala taket för den amerikanska statsskuldens omfattning är kanske överdriven men inte alls verklighetsfrämmande. Bilden av bakgrunden till skuldkrisen är däremot starkt färgad i det att problemet framstår som ett käbbel mellan Vita Huset och republikanerna i Kongressen om hur stora nedskärningar som ska göras i den kommande federala budgeten.
.
-Din del av skulden är 104 211 dollar. Med skräckvisioner om framtiden ska det arbetande amerikanska folket fås att betala landets statsskuld medan kapitalägarna inkasserar räntorna på samma skuld.
.
Bakom striden kring ett antal miljarder hit eller dit finns emellertid Warren Buffets ”klasskrig”? Kort uttryckt handlar det om att den rikaste tjugondelen av de amerikanska hushållen, den verkliga kapitalistklassen, vägrar att längre delta i samhällets sociala utgifter för välfärd. De fick blodad tand av Georg W. Bushs skattesänkningar för tio år sedan och biter sig nu fast i vad de anser som vunnet.
Kolonnerna visar hur skatterna minskat för den rikaste procenten av hushållen (längst till vänster), för de 400 rikaste hushållen (mitten) och de genomsnittliga skattesateserna (till höger).
.
När Bushs skattesänkningar löpte ut i december 2010 vägrade de segerrusiga republikanerna att återinföra de skattesatser som rådde innan Bushs ”reform” och Barack Obama vek ned sig liksom han gjorde i striden om den nya sjukvårdsreformen. Det betyder inte att Barack Obama befinner sig på andra sidan i det klasskrig som Buffet talar om utan bara att han och de flesta demokraterna vill använda delvis andra metoder i krigföringen. Striden står mellan det republikanska lägret som vägrar att de rika ska bistå med en enda cent till saneringen av statsskulden och budgetunderskottet och Obamas demokrater som vill att de rika ska bidra med lite grann via en skattehöjning för hushållen med mer än 500 000 dollar per år i inkomster.
I förhandlingarna mellan Vita Huset och Representanthusets talman, republikanen John A. Boehner, vill Obama minska budgetunderskottet med cirka 4 000 miljarder dollar under en tioårsperiod. Medan Boehner vill ha en kortsiktig plan med nedskärningar i den kommande budgeten i utbyte mot en överenskommelse att höja taket för statsskulden innan den 2 augusti.
.
John Boehner håller Obama under uppsikt. Det taktiska spelet om vem som ska få ansvaret för att ha höjt det federala lånetaket är inte avgjort ännu.
.
Det är kring hur nedskärningen ska finansieras som de båda lägren drabbar samman. Obama har lagt ett minst sagt modest förslag på att cirka 82 procent ska finansieras med sänkta utgifter i den sociala sektorn och 18 procent via skattehöjningar för de rikaste. Under tryck från den högljudda Teapartyrörelsen vägrar republikanerna att höja skatterna över huvud taget. Ja vissa av de värsta bulldoggarna sätter sig till och med emot att bidrag som exempelvis stödet till etanolindustrin tas bort med argument att varje skrotad subvention till det ena eller det andra projektet i själva verket är en skattehöjning.
Det republikanska partiets ledning har satt sig själva i en svår sits. För att inte stöta bort väljarna som vanns via Teapartyrörelsen kan de inte gå med på någonting som liknar en skattehöjning eller en förstärkning av ”big gouvernment” och bryta löftet att inte höja taket för statsskulden.
.
Diagrammet visar att en hundradel av inkomsttagarna tog hand om 38% av Bushs skattesänkningar. Medan 60% av inkomsttagarna fick dela på 20%.
.
Samtidigt har de Wall Street och framför allt de riktiga höjdarna i den amerikanska industrin emot sig eftersom de inte vill höra talas om en eventuell inställning av statens avbetalningar. Det kan leda till en nerklassning av den amerikanska statsskulden från kapitalmarknadens vakthundar, kreditvärderingsbyråerna, och därmed riskera att en ny katastrofal finanskris utlöses.
Starka krafter är i rörelse för att tvinga fram en kompromiss som undviker ovissheten om vad som kan hända vid en eventuell inställning av den amerikanska statens betalningar. Den mäktiga amerikanska handelskammaren kör en intensiv lobbying mot John Boehner för att lånetaket ska höjas. De stora finanshusen på Wall Street trycker också på i samma riktning.
Men samtidigt rasar redan republikanerna i Teapartyrörelsen inför ett eventuellt brott mot vallöftet att ”aldrig höja lånetaket”. Det påstås att varje dag ringer omkring 30 000 ”arga tepåsar” till sin delstats kongressrepresentanter för att kräva att de håller vad de lovat.
.
Enbart de som arbetat i stora traditionella företag som IBM, GM, Ford, General Electrics osv kan räkna med en bra pension(än så länge). Diagrammet visar att stora delar av befolkningen över 65 år är till stor del beroende av socialbidrag för sin inkomst.
.
Den amerikanska handelskammaren som var en av de största finansiärerna av det republikanska partiets kandidater i fjolårets kongressval kanske får skörda en draksådd. Anden har släppts ur flaskan och nu vill den inte frivilligt låta sig hunsas.
Det är en mycket motsägelsefull och närmast absurd politisk konstellation som formas i USA. Big Business och ledningen för demokrater och republikaner befinner sig på samma sida i det ”klasskrig” som de rika för mot den arbetande befolkningen. Mellan de båda handlar det om taktiska skillnader i hur den lilla sociala välfärden i landet ska krympas till ett skrumpet skrutt. Men i den kommersiella kampen om platser i Kongressen har krafter släppts loss som på typiskt amerikanskt maner vänder sig mot allt som luktar stat och regering.
Teapartyrörelsen är ett vitt ”medelklassfenomen” med en ideologisk blandning av bigott religiositet och anti-establishment som inbillar sig att den ”gamla goda tiden” för det vita medelklassamerika kan vinnas tillbaka i en kamp mot ”Big gouvernment”. En sorts bastard av den klassiska liberalismens laissez-faire, en ideologisk grundbult om att ensam är stark.
.
Det är en klar missupfattning att republikanerna skulle vara mindre benägna att sätta staten i skuld.
.
I själva verket leds de i nosring av en liten grupp av rika finansiärer som bröderna Koch, som återfinns i den yttersta högern av det republikanska partiet och som använder Tea Party som ”fotsoldater” i attacken på allt vad social välfärd heter. Vad Teapartisterna inte förstår är att ”big business” inte alls har något emot ”big gouvernment”. De är bara emot de sociala försäkringarna. De är inte alls emot en stor stat som spenderar stort både på militära och civila projekt. Det ger inkomster, riktigt stora inkomster i de rikas bankkonton.
.
Storlek och sammansättning av den amerikanska federala budgeten.
.
Efter att recessionen förklarats över i slutet av juni 2009 har de nominella lönerna legat still på siffror under eller lika med inflationen, det vill säga att reallönerna utvecklats negativt.
.
Media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,GP1,GP2,GP3,GP4,SVT1,SVD7,SVD8,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Obama, Wall Street, Boehner, Statsskuld, Budget, Bush
Nyliberala myter begravda.
11 Jun 11
Ett bokslut över
Georg W. Bushs skattepolitik.
.
Det har gått tio år sedan president Bush den 7 juni 2001 antog en skattereform som gav miljarder i lägre skatter för de rikaste och några cents för de fattiga.
Nu tio år senare är det möjligt att göra ett bokslut över skattereformen. I
korthet lan man säga att reformen lyckades uppnå det outtalade motivet –göra de rika mycket rikare. Däremot misslyckades den totalt att uppfylla de officiella motiven för sänkningen av inkomstskatterna.
Vad var de officiella motiven? De var identiska med vad duon Reinfeldt/Borg i dag presenterar som ursäkter för skattegåvorna till de rikaste i samhället.
Främsta motivet är det klassiska nyliberala hokus pokus att lägre skatter stimulerar tillväxten, investeringarna och skapar nya jobb. Vilket i sin tur ökar statens skatteinkomster. Simsalabim- lägre skatter leder till större statsinkomster.
Myter är mycket seglivade, speciellt då de tjänar de rikas intressen. I hur många hundra år försvarade inte prästerskapet adelns privilegier med ursäkten att den var utvald av Gud att njuta av livet utan att arbeta.
För att skjuta den nyliberala myten om skattesänkningars gudomliga effekt behövdes inte hundratals år. Det räckte med tio år ”busheconomy”.
.
.
I ett dokument utarbetat av tankesmedjan Economic Policy Institute finns en sammanfattning i tio punkter som visar vad som verkligen hände med skattesänkningarna, vilka som profiterade på dem, vilken effekt de hade på tillväxten och jobben. Det är ett förödande bokslut som borde döda den nyliberala mytologin. Men nej, den bara rullar vidare i land efter land som om inget hänt. Orsaken är inte den officiella, nämligen att det handlar om krisbekämpning utan samma inofficiella målsättning som Bushs 2001 –att göra de rika rikare.
Men vad hände i USA under de tio år som redan gått?
* De rika tjänade proportionellt mest på Bushs skattereform. Den rikaste tusendelen av inkomsttagarna med inkomster över 21 miljoner kronor per år fick 3,6 miljoner kronor i skattelättnader, 450 gånger mer än familjen med en genomsnittsinkomst. Den rikaste hundradelen (1%, med inkomster över 4,6 miljoner kronor om året) av inkomsttagarna tog under perioden 2001-2008 hem 38 % av skattelättnaderna. Hela 55% av lättnaderna hade under samma period hamnat i fickorna på tiondelen personer med de högsta inkomsterna, motsvarande alla över 1,2 miljoner kronor per år.
.
.
Detta kunde ske eftersom skattereformen medförde lägre skatt på inkomst av kapital, lägre skatt på aktieutdelning, lägre marginalskatter i toppen, och lägre fastighetsskatt. Summan av allt var att 1% av inkomsttagarna tog hem 65% av alla inkomstökningar under perioden 2002-2007.
* De fattigaste familjerna fick smulor trots att den officiella propagandan motiverade ”reformen” med behovet att sänka skatterna för ”Swanson”. År 2010 fick den fattigaste femtedelen (20% med inkomster under 140 000 kronor om året) 1% av skattelättnaderna. De 60 % av löntagarna som befinner sig på nedre delen av inkomstskalan, med inkomst under 490 000 kronor per år, fick nöja sig med 20% av de samlade skattelättnaderna.
* Myten att mer pengar till de rika sipprar ner i samhället och skapar jobb är just inget annat än en myt. Av alla konjunkturcykler efter andra världskriget var bushperioden den värsta av alla vad gäller löner och inkomster. Under perioden 2001-2007 sjönk den inflationsjusterade veckomedianlönen med 2,3 procent. Medianlönen är lönen i mitten på löneskalan, vilket är mycket under genomsnittslönen som statistiskt påverkas kraftigt av direktörernas fantasilöner. Under samma period ökade produktiviteten i den icke-agrara produktionssektorn med 15,4 %, det vill säga att frukterna av hela produktivitetsökningen hamnade i andras fickor än de producerande arbetarna. Nio av tio löntagare fick dela på 13% av de totala löneökningarna under perioden 2002-2007 medan 0,01% av löntagarna fick 24% av ökningen.
.
Sedan 2007 har löneutvecklingen fortsatt stagnerat.
.
*Inte heller skapade skattesänkningarna de nya jobb som utlovats. Högkonjunkturen 2002-2007 är den enda period i USAs efterkrigshistoria där andelen i arbete i förhållande till hela befolkningen minskade. Den totala sysselsättningen ökade med bara 0,9 procent vilket är bara en tredjedel av ökningstakten under alla andra högkonjunkturer. Så mycket var det beställt med de sänkta skatternas stimulerande effekt på jobben. En läxa att komma ihåg för LO.
* Men hur var det då med den ekonomiska tillväxten? Den skulle ju få fart av skattesänkningarna. De rika skulle snabbt investera sina ökade rikedomar och driva på tillväxten, lät Bushs ekonomer förstå. Likt i Anderssens saga ”bidde det en timme”. Under högkonjunkturen 2001,4kv till 2007,4kv var tillväxten den lägsta under hela efterkrigstiden. Vad gäller investeringarna i ny produktionskapacitet ökade de med 2,1 % per år vilket är ynka tredjedelen av genomsnittet för efterkrigstidens högkonjunkturer och mindre än hälften av investeringarna under den näst sämsta under perioden.
-Statens inkomster är i dag lägre än vad de hade varit utan skattesänkningarna. Om det råder det enighet bland ekonomer, sa redan 2006 Bushs ekonomiska ”senior adviser” Alan Viard.
.
.
Med det kan bokslutet över den nyliberala dogmen om stimulans via ”utbudspolitik” skrivas i svart och guld. Svart för den arbetande befolkningen. I guld för den lilla stenrika hundradelen av befolkningen, de verkliga kapitalisterna.
.
Media:
Bloggare: Röda Malmö,Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Georg W. Bush, Skatter, USA, Borg, Reinfeldt, Inkomster, Nyliberalism
Obamas budget
15 Feb 11
I dårarnas paradis.
.
Det har blivit ett socialt axiom i USA. Inga skatter kan höjas oavsett de sociala följderna. Om så 
sjukvården ska börja amputera lemmar med en gammal handsåg från Sandviken så är ökade inkomster till staten via högre beskattning ett tabu.
Det är den sanning som bekräftas av Vita Husets budgetförslag som nu skickas över till Kongressen för behandling. Obamas budget är kriminell ur social synvinkel vilket bäst bevisas av dess två motpoler.
-USA militära budget förblir intakt sånär som på 16 miljarder dollar i besparingar per år de närmaste fem åren, det vill säga igenting jämfört med den årliga budgeten på över 650 miljarder dollar.
-Däremot ska det viktiga stödet till uppvärmning av hus och lägenheter som 8,3 miljoner familjer är beroende av halveras, vilket innebär att cirka 3,5 fattiga familjer helt förlorar uppvärmningssubventionen.
Kontrasten mellan behandlingen av de två utgiftsposterna i den federala budgeten visar ledstjärnan i budgetens utformning och sparprogrammet för en minskad statsskuld det kommande decenniet – allt för de redan rika, inget till de fattiga och arbetslösa. Barack Obama har hittat den perfekta politiken för att hans sista sken av passionerad demokrat ska släckas.
.
Glansen kring Obama har bleknat betydligt.
.
-Vi lever i en udda tid då en demokratisk president verkar bekväm med att spendera miljarder av dollar på ett impopulärt och till synes ovinnbart krig i Afghanistan utan att ha ett problem med att kapa hjälp till uppvärmningen åt fattiga amerikanska familjer mitt i den kallaste vintern i mannaminne, skriver den radikala tidskriften The Nation.
Planen är att skära i statens utgifter med 1 100 miljarder dollar under decenniet räknat från nästa år. Jobben och den sociala misären offras för att kunna hitta en gemensam terräng med republikanerna som nu har majoriteten i Representanthuset. Hur det ska gå till frågar sig många eftersom republikanerna säger nej till alla Obamas förslag av rent ideologiska skäl. De tror att det ska leda till en seger i 2012 års presidentval oavsett vilken kandidat de ställer upp med.
.
Obama lägger sig platt för republikanernas budgetkrav.
.
Vita Huset har självt backat in sig i det budgethörn det nu befinner sig i då Obama accepterade att förlänga George W. Bushs skattelättnader för alla familjer inklusive de få med inkomster över 250 000 dollar per år. Om han går med på att förlänga dem på nytt 2012 då annulleras hela effekten av hans planerade budgetbesparingar. Det visar vilka prioriteringar som gäller både i Kongressen och Vita Huset. Statens utgifter ska sänkas oavsett de sociala konsekvenserna för de arbetslösa, de som förlorar sina hem i bolånekarusellen, undervisningen och de sociala hjälpprogrammen.
USA glider allt mer in i en social dårskap som kommer att sluta med förskräckelse. Utan politiska alternativ till demokraterna och republikanerna, utan starka fackliga organisationer och social organisering kan det bara sluta i en social explosion av gigantiska mått eller i ett förfall till en djup ekonomisk och social misär för så stora delar av befolkningen att USA inte längre kommer att klassas bland de högt utvecklade industriländerna.
.
Media:DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,GP1,GP2,GP3,
Bloggare: Röda Malmö,Motvallsbloggen,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Obama, USA, Kongress, Budget, Rika, Fattiga
USAs Kongress sviker arbetslösa
30 Nov 10
Bättre rik än arbetslös.
.
I går var det sista dagen för den amerikanska Kongressen att förlänga a-kassan för de som gått arbetslösa i mer än sex månader. Det är ingen liten affär.
Kongressens vägran att förlänga a-kassan innebär nämligen att två miljoner arbetslösa förlorar sin a-kassa under december månad. De republikanska kongressmedlemmarna tillsammans med en hel bunt demokrater lever i ko-ko-land. En efter en av dem förklarade inför Kongressen att det inte var bra att ge de arbetslösa stöd utöver de lagstiftade sex månaderna eftersom det skapar ”bidragsberoende” arbetare som inte längre söker jobb. Har du hört den förut?
Samtidigt ska Kongressen ta ställning till om Georg W. Bushs skattelättnader ska fortsätta att gälla även efter 1 januari 2011. Vita Huset har föreslagit att de förlängs och görs permanenta för alla familjer som tjänar under 250 000 dollar per år och för ensamstående med inkomster under 200 000 dollar per år.
.
George W Bush kapade skatterna för de rikaste.
Eftersom nio av tio medlemmar i Kongressen har inkomster över dessa tak är det egennyttan som styr. En grupp demokrater menar att det är för låga inkomster och förslår i stället att gränsen sätts vid 1 miljon dollar per år. Det blir då en affär för bara 315 000 hushåll. De flesta republikaner, speciellt Tea Party anhängare, vill att skattelättnaderna permanentas för alla oavsett inkomstnivå. Det motsvarar ett bortfall på 700 miljarder dollar i statens inkomster de närmaste tio åren.
Kongressens medlemmar är dock ansvariga människor som inte vill äventyra statens budgetunderskott allt för mycket, så de arbetslösa får finna sig i att räta in sig i kön till soppköken. De blev just två miljoner fler.
En lite mer seriös titt på antalet arbetslösa i USA visar främst av allt att antalet långtidsarbetslösa är betydligt fler än under någon annan recession i modern tid, närmare bestämt 42 procent av de 15 miljoner registrerade arbetslösa. Enligt den officiella statistiken går det just nu fem sökande på varje ledig plats. Kvar blir fyra som enligt marsmänniskorna i Kongressen latar sig.
Så här läser du diagrammet: Lodrätt axel = antalet arbetssökande per ledig plats
Vågrätt axel = antalet månader sedan recessionens start
Övre linjen = Recessionen 2007-2010 Undre linjen = Recessionen 2001
En ettårig förlängning av a-kassan skulle kosta 60 miljarder dollar det vill säga mindre än en tiondel av skattelättnaderna för de rika. Men i Kongressen är det bara rika som debatterar och beslutar så det blev nitlott för de som söker ett arbete.
.
Media:GP1,DN1,DN2,DN3,SVD1,DN4,
Bloggare:
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Obama, Bush, Arbetslöshet, A-kassa, Kongress
En teoretisk bluff.
8 Nov 10
Skapar lägre skatter
och höga löner fler jobb?
.
Det är i alla fall vad den nyliberala teorin hävdat allt sedan andraklasskådisen Ronald Reagan flyttade sin studio till Vita Huset. Knappt innanför dörrarna kapade han skatterna för framför allt de rika. Ursäkten hämtades hos den akademiska världens ekonomiska idol vid den tiden – Chicagoskolans Milton Friedman.
-Gör livet lättare för de stenrika så sipprar det ner många sköna slantar till de lägre ner 
på samhällsstegen, kan deras recept samanfattas till. Lägre skatter och gigantiska löner till cheferna i de stora företagen skulle leda till investeringar och risktagande som i sin tur skapar mer och bra betalda jobb.
För dessa teoretiska luftslott belönades Friedman med Riksbankens (till nobelpris utklädda) ekonomipris 1976. I dag kan vi titta i facit över nyliberalismens bidrag till jobb och välstånd.
Ett enda litet diagram räcker för att visa vad som skett i Friedmans hemland USA, där mer än någon annanstans i världen hans teorier omsattes i praktik.
Diagrammet som är hämtat från Economic Policy Institutes hemsida visar vilken inkomstökning olika grupper fick under perioden 1979-2005. Det är inte den årliga inkomstökningen utan den totala inkomstökningen under perioden bortsett från inflationen. Det vill säga hur mycket mer man tjänade under perioden jämfört med vilken inkomsten hade blivit om reallönen legat helt stilla.
De sex kolumnerna till höger visar hur det gick för den rikaste femtedelen av hushållen och kolumnen längst till vänster visar vad som hände med den fattigaste femtedelens inkomster. Efter att EPI räknat bort inflationen under perioden ser vi att de fattigaste 20 procenten av de amerikanska hushållen fick nöja sig med 200 dollar för hela perioden på 26 år. I andra änden ser vi att den rikaste tusendelen av hushållen kunde glädja sig åt nästan sex miljoner dollar i påök.
.
Inte ett nickel av de rikas förmögenheter sipprade ner i samhället. Kulorna stannade kvar i kasinot.
.
Hur gick det då med de bra betalda jobben och investeringarna? De försvann. Hokus Pokus. I takt med att skatterna sänktes och chefslönerna rusade i höjden försvann miljontals relativt välbetalda jobb och ersattes av ströjobb med minilöner. De pengar som enligt teorin skulle sippra ned i samhället och göra alla glada hamnade i stället i fickorna på verkligt glada aktieägare. Jorden är inte platt men för de med djupa fickor är den ett gigantiskt roulettbord där vinsterna satsas och omfördelas till glädje bara för de som redan har mycket mer än de behöver.
De senaste dagarna har svenska media som SVD ropat ut att antalet nya jobb i USA ökade mer än väntat i oktober. Vad de glömde bort att säga är att om ökningstakten i oktober består tar det 20 år att att komma tillbaka till antalet personer i arbete hösten 2007.
.
Media: GP1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,Dagens Arena,SVD3,AB1,
Bloggare: Röda Malmö,Ekonomikommentarer,Teckentydaren,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Milton Friedman, Chicago, USA, Reagan, Nyliberalism
Snikna demokrater sabbar Obama
6 Okt 10
Obamas demokrater är sig själva närmast.
.
Med handen på hjärtat lovade Barack Obama att Georg W. Bushs skattegåvor till de absolut rikaste i det amerikanska samhället skulle upphävas under hans första mandatperiod.
Nu står det klart att också det kan läggas på högen för brutna löften. Det handlar om den skattelag som Bush antog och som gav stora skattelättnader för familjer med inkomster över 250 000 dollar om året. Vi talar alltså om 2 procent av de amerikanska hushållen.
.
Snikna demokrater vill behålla sina skattesänkningar.
Kostnaden för Bushs skattelättnad går loss på 3 300 miljarder dollar om lagen permanentas. Om Obama får igenom sitt förslag att på nytta höja skatten för de som tjänar över 250 000 dollar sparar det 700 miljarder dollar för statskassan. Men se tji. Trots att demokraterna ännu har majoritet i Kongressens båda kamrar vågade demokraternas Nancy Pelosi inte ens ta upp frågan till debatt.
Varför? Jo, därför att så många av demokraternas representanter på Capitol Hill just hör till de 2 procent som kommer att känna av ett återinförande av de skatter som Bush sänkte. Jag tror faktiskt att orsaken är så pass krass. Ett betydligt antal demokrater skulle rösta emot Obamas förslag om att upphäva Georg W Bushs skattegåvor till de rika – just för att de själva sitter på mottagarsidan.
-I stället för att sänka skatterna för några få rika vill jag sänka skatterna för medelklassens familjer som såg sina inkomster minska med 5 procent under det senaste förlorade decenniet, sa Obama i sitt tal inför Kongressens sista sittning innan fyllnadsvalet om ett par veckor. Det var ord för döva öron.
.
Media: GP1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Obama, USA, Skatter, Georg W Bush, Rika, Kongressen
Behov inte pengar ska styra.
17 Sep 10
Vi har inte råd med de rika.
.
I dessa kristider med angrepp på den allmänna välfärden är det dags att inse att samhället inte längre har råd att hålla alla rika bidragstagare under armarna. De måste sättas i arbete och bidra till det gemensammas bästa.
Först i ledet står de verkligt stenrika. De har blivit så till den grad beroende av bidrag att de kan kvalificeras som missbrukare. Det sägs att aptiten växer medan man äter. Det stämmer in exakt på den lilla minoritet i samhället som knappt vet på hur stor fot den lever.
.
I Danderyd lever våra största bidragstagare.
.
Förr var bankirer, industriägare och rentierer glada åt en avkastning kring 7 procent på sitt kapital. Med ökad aptit, stimulerad av 30 års nyliberalism, följer större behov och nu fnyser varje anständig kapitalist åt allt som inte ger minst 15 procents avkastning.
Jamen, det gör väl inget, ser jag redan viktigpettrar kommentera. Vinsterna används ju till att investera och därmed skapar de jobb. Det är ”arbetslinjen” som Anders Borg talar sig varm för. Vinster ger investeringar. Sägs det. Men tyvärr är det inte längre sant. I Sverige liksom i alla andra industriländer går en allt större del av vinsterna rakt ned i fickan på aktieägarna och en allt mindre andel till produktiva investeringar. (se Slaget om Sverige)
Men dessa bidragsnarkomaner får från barnsben också lära sig att inte lägga alla ägg i samma korg. Man ska guvars sprida riskerna så att det aldrig lyser rött i bokföringens bottenlinje. Den risken har staten avlägsnat sedan först socialdemokraterna och därefter de borgerliga skapade ett spel som ger både jackpott och bingo på en och samma insats.
.
Spelet heter skattesänkningskarusellen. Först sänks skatterna för de rikaste i samhället, på inkomst av både arbete och kapital. Det leder till att statens inkomster minskar. När därför staten behöver pengar till större utgifter lånar man (ger ut statsobligationer) av samma personer som fått sänkta skatter av – just det – staten. Jackpott. Sedan delar staten ut ränta på de obligationer som de rika köpt av staten med pengar de fått av staten. Bingo.
Den här typen av spel med garanterade vinster för de allra rikaste i samhället har vi inte råd med längre. Behoven i vården, äldreomsorgen, skolan och inte minst vården av vår miljö tillåter inte längre att de bidragsberoende i toppen av samhället obehindrat får fortsätta att leva på alltför stor fot.
.
Bloggare; Jinge,Svensson,Alliansfritt Sverige,Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Borg, Skatter, Rika, Fattiga, Aktier, Obligationer
Klasskriget i USA
26 Aug 10
USA i fritt fall.
.
-Det pågår ett klasskrig. Det är min klass, den rika klassen som för kriget och vi vinner, är redan ett bevingat ord av USAs näst rikaste man – Warren Buffet.
Mitt i den värsta ekonomiska krisen i USAs sedan trettiotalets depression pågår helt riktigt ett klasskrig. När George W Bush kom till makten blev hans första åtgärd ,vid sidan av att starta en rad krig, att införa skattelättnader för de allra rikaste hushållen i landet.
.
.
.
Ursäkten var det klassiska nyliberala nonsensargumentet att lägre skatter för de rika leder till ökad ekonomisk aktivitet, via ökade investeringar, och därmed skapas jobb, sägs det, som kommer de sämre lottade i samhället till gagn.
Facit över Bushs presidentperiod visar en helt annan bild. Av de tio konjunkturcyklerna efter andra världskriget är perioden 2001 till 2007 överlägset den värsta av alla vad gäller ekonomisk tillväxt, investeringar i procent av nationalbruttoinkomsten, antalet skapade arbeten och reallönernas utveckling för den arbetande befolkningen.
Trots att alla siffror visar motsatsen till den nyliberala tesen seglar det nu upp en strid i den amerikanska Kongressen om Bushs skattesänkning för de superrika ska göras permanent eller avskaffas. Från republikanskt håll och vissa demokrater förs en hård lobbying för att de rika ska fortsätta att betala smulor i skatt. Få av de superrika betalar mer än 20% i skatt på sina inkomster av arbete och kapital. Många betalar ingen skatt alls eftersom de fifflar undan sina inkomster via bolag i de karibiska skatteparadisen.
Om skattelättnaderna görs permanenta innebär det ett skattebortfall för den federala budgeten på 629 miljarder dollar under den kommande tioårsperioden.
Samtidigt pågår en katastrof för de fattiga i många amerikanska delstater. De måste nämligen enligt lag balansera delstatens budget varje år. Ingen marginal finns för stimulans och stöd till ekonomin via underskott i budgeten. Eftersom den ekonomiska krisen kraftigt minskat delstaternas inkomster håller nu därför många delstater på att skära ned i budgeten in i minsta detalj.
I Colorado har delstatsregeringen lagt ned alla offentliga transporter. Ta dig till jobbet bäst du kan är budskapet till de fattiga utan egen bil. På Hawaii håller skolorna öppet bara fyra dagar i veckan och lärare har avskedats. I andra delstater har skolmaten avskaffats, matkupongerna ransonerats, soppkök stängts och mången annan social service lagts ned.
De statliga stimulanspaketen som Obama genomfört har hittills bara motverkat den katastrofala nedskärningen på delstatsnivå. Nu när Obamas stödpaket avslutas är det därför inte konstigt att dagens tidningsrubriker ropar ut krasch i husförsäljningen och att börserna rasar.
.
Stödet till de familjer som sitter fast med bolån på kanske tre miljoner kronor som de inte kan betala i hus vars värde halverats till en och en halv miljon sedan hösten 2007 har upphört. Därför är det ingen överraskning att försäljningen av hus rasade över 27 procent förra månaden.
Warren Buffets ”klasskrig” är en verklighet som drabbar allt fler bland den amerikanska arbetarklassen och det värsta är inte ännu över. Det är inget de rika bryr sig över. De tar strid för att slippa betala skatt på sina inkomster och rikedomar.
.
Media:AB1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,SSD1,
Bloggare: Alliansfritt Sverige,Ekonomikommentarer,Svensson,Vänsterekonomerna,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Warren Buffet, Skatter, Kris, Konjunktur, Depression,
Senaste kommentarer