Tag Archives: Sarkozy

Irländarna ska betala bankernas överdrifter.

Posted on by
9

Bara bolagsjättarnas vinster skyddas.

.

-Höjer ni vinstbeskattningen flyttar vi till ett annat land.
Det är Hewlett Packards besked till Irlands regering. Microsoft, Intel och andra internationella jättar har också hotat med att flytta från skatteparadiset om de måste betala mer än de aktuella 12,5 procenten på vinsten.
Uppenbarligen får de multinationella jättarna som de vill, som vanligt ska man kanske lägga till. I de förhandlingar som EU och IMF för med Dublin verkar Merkel och Sarkozy släppt kravet på högre bolagsbeskattning sedan HP och de andra höjt rösten.

.

Hur ska detta sluta; undrar premiärministern Brian Cowen

I vilket fall ingår inget sådant krav i ”räddningsplanen” på 90 miljarder euro som beslutats. I stället ska den irländska regeringen kompensera de lägre inkomsterna från HP & CO med ännu hårdare attacker på den arbetande befolkningens välfärd.
Premiärminister Brian Cowens regering presenterar i dag 23 november en budgetplan som ska spara 15 miljarder euro utöver de 14 miljarder i ”budgetsanering” som redan drivits igenom och som lett till lönesänkningar på 20 procent i den offentliga sektorn. Nu ska 10 miljarder mer sparas och skatterna höjas med 5 miljarder euro, förutom bolagskatterna naturligtvis.
I stället ska närmare 30 000 avskedas från den offentliga sektorn, priset på vatten ökas, de sociala utgifterna minskas med ytterligare 10 procent och minimilönen sänkas med minst 10 kronor i timmen.
Att regeringskrisen kom som ett brev på posten var inget att förvånas över. Cowens republikanska parti, Fianna Fail, har stöd av knappt 20 procent av väljarna och i går hoppade två allierade ministrar från miljöpartiet av från regeringen med krav på nyval innan januaris utgång.
Ser vi till de första reaktionerna bland landets medborgare är det mer än troligt att hundratusentals kommer att visa vad de tycker om sparplanerna långt innan ett nyval i januari. Redan den här veckan kallar de fackliga organisationerna till gatuprotester.

.

Media: GP1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,DN3,DN4,SVD4,AB1,

Bloggare: Svensson,Björnbrum,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

EU i bankernas tjänst

Posted on by
3

Konfiskera bankerna

innan de raserar allt.

.

Miljarderna rullar igen. Plötsligt finns det 85 miljarder euro till handa för att hålla det privata bankväsendet under armarna. Aktieägarna i de europeiska banker som spelat med i de irländska bankernas roulettespel ska inte behöva lida för sitt ”risktagande”. Nej det ska andra göra.

.

Irlands premiärminister Brian Cowen och finansministern Brian Lenihan vek sig inför EUs påtvingade ”hjälp”.

.

-Det kommer att svida för skattebetalarna och en massa människor kommer att förlora sina arbeten, sa Michael Noonan, Fine Gaels chefsekonom till media.
Vad har hänt konkret? EU lånar ut pengar till den irländska staten som därmed kan garantera att de privata (och vissa förstatligade) irländska bankerna i sin tur kan betala tillbaka lånade pengar till tyska, franska och luxemburgska banker som är de mest ”utsatta”.
I finansmedia presenteras problemet som att ”marknaden” inte litar till att de irländska bankerna ska kunna göra rätt för sig och därför straffar ”marknaden”, som ingen kan ge sig på, den irländska staten med att kräva 8 procents avkastning på landets statsobligationer.
Marknaden hotar att… Marknaden anser att…
Det låter som om det var Gud eller den Heliga anden media pratade om. Men marknadernas gudar har ansikten, slätrakade hakor med sidenslipsar under. Marknadens gudar har namn:
Josef Ackerman – VD Deutsche Bank
Baudoin Prot – VD BNP Parisbas
Stephen Hester – VD Royal Bank of Scotland
Listan kan göras längre men ansiktena är lika slätrakade och sidenslipsarna lika diskreta och det sociala ansvaret lika minimalt.

.

Goldman Sachs egen Gud Lloyd Blankfein håller Barack Obama i ett stadigt grepp.

.

Detta är marknaden. De som verkligen bestämmer över bankers och industriers framtid, alltså över miljontals människors dagliga arbeten och liv. Ändå har de visat att de gång på gång driver finansvärlden in i den ena krisen efter den andra. De har bara vinstens storlek det kommande kvartalet framför ögonen och handlar därefter. Deras enda ansvar är inför aktieägarna och deras enda lojalitet banden till bonusar och guldkantade fallskärmar.
Det är inför dessa herrar som Cameron, Sarkozy, Merkel och Borg och Europeiska Centralbankens Jean-Claude Trichet kryper i stoftet. När Anders Borg pratar om vad ”marknaden tycker och tänker” då pratar han om sina fränder Ackerman, Prot och Hester.
Är det inte dags att en gång för alla sätta p för alla dessa självutnämnda ”marknadsgudar”?  Har de inte redan bevisat att de är livsfarliga för den arbetande befolkningen? Hur många kriser och bankrutter ska de tillåtas orsaka?
Konfiskera finansväsendet! Inrätta ett demokratiskt kontrollerat kreditinstitut som harmoniserar räntorna i Europa och som stoppar all spekulation i valutor, värdepapper och råvaror!

.

Media; GP1,GP2,DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,GP3,DN4,SVD5,

Bloggare: Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Irland tvingas ta ”hjälp”

Posted on by
2

-Vi hjälper vare sig ni vill eller inte.

.

EUs ledare med Merkel och Sarkozy i spetsen har dragit på de vita rockarna för att som goda samariter hjälpa Irland att låna pengar vare sig landets regering vill det eller inte.
Likt Al Capone ger de Dublin ett ”erbjudande som inte kan avböjas”. Men varför är Bryssel, Berlin och Paris så heta på att ge Irland stora summor när det var nästan omöjligt att få loss ett korvöre till Grekland?

.

Al Capone skulle inte känna sig bortkommen i dagens finansvärld. Däremot är det tveksamt att Jesus skulle förlåta månglarna.

.

Grunden till krisen är som i fallet Lehman Brothers att de irländska privata bankerna under de låga räntornas epok lånat upp enorma summor för att spekulera i allt som rör sig. I ett visst läge, när finanskrisen visar vilka som simmade nakna i högvattnet, då sprider sig oron att bankerna inte ska kunna betala tillbaka sina lån till långivarna, som nästan alltid är andra banker. Det är vad som brukar kallas ”riskexponering”, det vill säga hur pass stor osäker långivning som exempelvis Deutsche Bank har till Allied Irish Banks.
Det är den paniken och eventuella spridningen av skuldkrisen till de övriga europeiska långivande bankerna som Sarkozy och Merkel vill undvika. Deras egna privata banker kan råka illa ut. För att försäkra sig om att kunna ”lösa ut” de irländska bankerna vid en akut risk för bankrutt måste den irländska staten ge ut statsobligationer, det vill säga låna pengar på den internationella finansmarknaden. Vilken i sin tur kräver ockerräntor på de irländska statsobligationerna vilket i sin tur leder till att Irland tvingas använda en stor del av sin budget för att betala ut räntorna på statsskulden till långivarna, de utländska bankerna. Om de inte lyckas göra det då kan tyska, franska, belgiska och andra länders banker dras med i de irländska bankernas fall. Allt hänger ihop som någon lärd lär ha sagt.

.

Molnen hopar sig över landets banker som haft båda händerna djupt i kakburken.

.

Det är huvudorsaken till varför EU plötsligt är så givmilt att det till och med vill tvinga på Irland hjälp. Men det finns också en andra orsak som inte kan förbises. I åratal har den irländska staten byggt det ”irländska undret” med hjälp av en extremt låg beskattning av bolagens vinster, nämligen 12,5 procent. Internationella storbolag som Microsoft, IBM och andra har använts sig av den stora skillnaden i bolagsskatt mellan Irland och resten av EU för att sätta upp sina ”huvudkontor” (eller Coordination Centers som de kallas) på Irland. Det är enheter som inte producerar ett jota. Däremot flyttar Microsoft och andra, med mer eller mindre laglig bokföringsteknik, över sina vinster i exempelvis Frankrike till Irland där de beskattas med 12,5 procent. Det är grunden till ”det irländska undret”.

.

På pubarna besjungs inte längre det ”irländska undret”.

.

Inte undra på att Merkel och Sarkozy ser rött när den gröna ön kommer på tal. Nu har de fått chansen att sätta åt Dublin. I villkoren för att EU ska ”hjälpa” Irland (dvs hjälpa franska och tyska banker) ingår som första krav, vilket dagens Financial Times slår upp stort, att den irländska regeringen ska höja bolagens vinstbeskattning.
I Le Monde förklarar den franska finansministern Lagarde att Dublin måste öka sina statsinkomster och att bolagen måste bidra. –Det finns ingen annan väg, säger Paris. Att det bara handlar om att förbättra konkurrensläget för den egna industrin glömmer man bort att säga. För hur ska man annars förklara att Sarzkozys regering just nu diskuterar att avskaffa förmögenhetsbeskattningen och sänka bolagsskatterna? Dubbelstandard, kallas det. Men ingen har sagt att det krävs konsekvent handling i politiken. Allt är tillåtet bara det hjälper det egna landets kapitalägare. Vare sig det handlar om att skydda det privata bankkapitalet eller industriföretagen.

.

Media. DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,DN4,SVD4,

Bloggare: Svensson,Teckentydaren,Esbati,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Valutakrig ?

Posted on by
10

Kan man kriga med sedlar?

.

.

I september sa Brasiliens finansminister att ett valutakrig startats av USA. Sedan dess har den amerikanska riksbanken Federal Reserve beslutat att överflöda den internationella finansmarknaden med ytterligare 600 miljarder dollar i vad som av outgrundlig anledning kallas Quantitative Easing.
Men vad betyder det när den internationella finanspressen och media i allmänhet ropar ut VALUTAKRIGET med stora svarta bokstäver? Man kan ju inte fyra av en bredsida dollar mot en mur av euro eller en bunker av brittiska pund.
Valutakriget är inget annat än en intensifierad kamp mellan olika kapitalgrupper om marknader. Så till den grad att vi kan börja tala om ett verkligt ekonomiskt krig, inte bara ett handelskrig utan ett fullskaligt ekonomiskt krig. Det är vad journalistiken försöker att fånga med ordet valutakrig. Det är ett läge snäppet skarpare än de otaliga ”handelskrig” som från och till fyllt pressens ettor det senaste decenniet.
Vad har då skett de senaste åren för att ordet krig börjar användas i utbyte mot det utnötta ”världsekonomins globalisering”? Om det råder krig då är det ju ingen globalisering utan en huggsexa mellan olika stater om inflytande och marknader. Problemets kärna är att den modell för tillväxt i världsekonomin som dominerat sedan mitten av 90-talet kollapsat och inte kan kickstartas på nytt. AmeriKina fungerar inte längre.
;
Samförståndet mellan de båsa stormakterna har gått över i misstro och ekonomiskt krig
.
I mer än tio år sålde Kina till USA allt mer av de konsumtionsvaror som den amerikanska arbetande befolkningen till låga priser inhandlade på Walmart. På så vis kunde de arbetandes reallöneökningar hållas nere till ett minimum. I själva verket minskade de för den stora majoriteten av arbetare i industri och handel. Det kunde endast kompenseras med en allt större skuldsättning genom köp på kredit. Kinas roll, vid sidan av producent av billiga varor, var att göra den ständigt ökade skuldsättningen möjlig genom att använda sina inkomster från den allt större exporten till att finansiera de amerikanska underskotten via massiva köp av amerikanska statsobligationer.
Det var en modell där båda parter ekonomiskt växte samman till ett siamesiskt tvillingpar. Ett inbördes beroende som fungerade perfekt för de båda makternas kapitalägare. Ända tills finanskrisen 2007-2009  då den gemensamma garderoben inte längre passade.
Finanskrisen och ännu mer den efterföljande krisen i ”den verkliga ekonomin”, produktionen av varor och tjänster, förändrade helt förutsättningarna för modellen AmeriKina. Det blev i ett slag omöjligt för de amerikanska hushållen att fortsätta handla på kredit. Miljontals familjer förlorade sina hem och ännu fler förlorade sina jobb. Med skuldsanering följer lägre konsumtion.
.
Miljontals familjer förlorade sina hem 2007-2010. Det dröjer länge innan de på nytt blir ”goda” konsumenter.
Redan innan krisen rådde en allvarlig överproduktionskris i flera tunga branscher som exempelvis bilindustrin och elektronikbranschen. Kniven på strupen på de amerikanska hushållen förbättrade inte läget. Deras konsumtion av allt från bostäder till bilar och nallar minskade. I den globala världsekonomin måste naturligtvis någon öka sin konsumtion av varor och tjänster om andra sänker sin för att samma globala tillväxt ska kunna upprätthållas. Minskar många sin konsumtion utan att andra ökar sin blir det helt enkelt kris – en ny recession i världsskala. Det är vad den upphetsade debatten om valutakurser handlar om. Om vilka räkningen för krisen kan lastas över på.
Bakom ”teoretiska” påståenden och till synes ”objektiva” teser döljer sig ett rent maktspel mellan Europa, USA och Kina. I en viss mening är vi tillbaka i debatten från sjuttiotalet då Japan var det tredje hörnet i triangeln. Härom dagen sa EU-kommissionens handelsminister, belgaren, Karel De Gucht att ”länder som exporterar mycket mer än de importerar skapar obalans i de internationella betalningarna”. Därpå påminde han om att EU är världens största ekonomi, underförstått att Kina och USA bör se upp.
.
EUs handelsminister Karel De Gucht pratar strunt om export och underskott.
.
Vid sidan av att EU inte är en ekonomi utan flera så är De Guchts uttalande vid första eftertanke helt riktigt och ”neutralt”. Men i nästa ögonblick inser man att det helt motsatta påståendet också är korrekt. ”Länder som importerar mer än de exporterar skapar…osv” är precis lika sant som De Guchts tes.
Det ovan sagda leder oss tillbaka till kärnan i den nuvarande krisen kring dollarns växelkurs och den kinesiska yuanens koppling till dollarn. Jag är helt övertygad om att det fanns en tyst överenskommelse mellan USA och Kina under Georg W Bushs presidenttid som i korthet innebar att USA accepterade den ”undervärderade” kinesiska valutan i utbyte mot att Kina lovade att fortsätta sin finansiering av de amerikanska underskotten genom att köpa amerikanska statsobligationer för miljardsummor varje månad.
.
Det är länge sedan USA stöttade upp sin dollar med guld.
.
–Ni säljer oss billiga konsumtionsvaror och inkomsterna av exporten investerar ni i våra statsobligationer, var basen för modellen AmeriKina.
Inför G20-mötet i Seoul skickade Barack Obama ett brev till de ministrar som skulle samlas i Sydkorea. Brevet kan inte bli tydligare. Det sätter punkt för det strategiska partnerskapet mellan Kina och USA.
-Ingen nation ska ta för givet att deras väg till välfärd går via export till USA. Ojämn tillväxt och växande obalans lockar fram icke samordnade lösningar i stället för globala lösningar. Men oordnade politiska handlingar kommer bara att leda till värre resultat för alla, skrev Barack Obama i sitt brev till G20.
Det var ingen tillfällighet att Obama och Hillary Clinton reste runt i Asien innan mötet i Seoul. Den amerikanska diplomatin siktar nu till att hårdare knyta upp länder som Indien, Vietnam, Kambodga och Indonesien till amerikanska affärsintressen och strategiska intressen i Asien och Stilla Havet. Kinas uppmarsch som regional stormakt ska kontras med alla tillgängliga medel. Ironiskt nog reste Hu Jintao samtidigt runt i Europa för att ”köpa” upp kunder till den kinesiska industrin och motverka den amerikanska diplomatin i Asien.
I stället för samförstånd i det tysta går vi mot en period av allt hårdare tongångar mellan Kina och USA med EU som motsträvig partner på USAs sida.
Karel De Guchts prat om EU som en ekonomisk stormakt är rent nonsens. EU är inte en fungerande enad marknad. Det syns tydligt i dag sedan finanskrisen spräckt alla ramar som satts i Maastricht och Lissabon. Var och en drar åt sitt håll inom unionen. Det syns tydligast i ”skuldkrisen” i vilken Grekland, Irland, Portugal och Spanien pekas ut som oansvariga slösare av Angela Merkel och Anders Borg.
.
Vem tror han att han lurat?
Angela Merkels utspel inför G20 visar hur det ”egna kapitalet” ligger närmast om hjärtat. I en närmast ”antikapitalistisk” retorik sa hon att det inte var acceptabelt att det privata finanskapitalet drog till sig alla vinster av spekulationen i värdepapper och fast egendom medan det var upp till skattebetalarna att laga det krossade porslinet efter festen.   Översatt från högtyska betyder det att Tyskland inte tänker betala Portugals eller Irlands statsskulder om inte det privata kapitalet i de länderna tvingas stå för en del av kostnaderna. Så mycket för ”solidariteten” inom den gemensamma unionen.
Merkels ”snålhet” bara visar att de skilda kapitalgrupperna i EU slåss om marknaderna även inom unionen. I det ”handelskriget” vill naturligtvis varje enskilt kapital att den egna befolkningen ska dra åt svångremmen så hårt som möjligt medan andra länder konsumerar stort. Tysklands stora exportöverskott bygger på det. Resten av EU är utan jämförelse Tysklands största exportmarknad. Visserligen ökar exporten till Kina i snabbare takt än för övriga EU-länder men det handlar fortfarande om mindre än 10 procent av Tysklands export.
.
Trichet, Merkel, Barosso, Papandreou, Van Rompuy, och Sarkozy drar EU i sträckbänk. Häromdagen sa Van Rompuy att skuldkrisen kan spränga EU i luften.
.
Dessutom spelar de växande exportmarknaderna i ”tillväxtländerna” en ojämn roll inom EU och späder på de interna spänningarna inom EU. Bara ett fåtal länder inom EU har en tillräckligt konkurrenskraftig industriproduktion för att kunna profitera på ”tillväxtmarknadernas” dynamism. Draghjälpen från dessa marknader kan faktiskt bli ytterligare en spik i kistan för det europeiska unionsbygget.
Den amerikanska kapitalismen har å sin sida beslut att ta i med hårdhandskarna för att bevara och framför allt utöka den egna industrins andelar på världsmarknaden. Vi går mot ett allt tuffare krig om marknader och vinster som en följd av den värsta finanskrisen på åttio år. I det kriget är det de arbetande som blir offren. Artilleriet har redan öppnat eld mot allt vad social välfärd heter. David Cameron lägger grunden för nyutgåvor av Dickens romaner. Den nya republikanska majoriteten förbereder en ny framtid för Vredens druvor. Sarkozy planerar en politik som på nytt kan skicka Victor Hugo till best-seller listorna.
Den som misstar smilen på familjefotot från Seoul för belevad samvaro mellan ”våra” ledare kommer att bli djupt besviken. Den internationella borgarklassen har förklarat den arbetande befolkningen öppet krig. I slaget om marknader och vinster finns det inte längre någon plats för sociala eftergifter till ”samhällsbärarna”. Bördorna att bära bara växer i takt med ”lösningarna” på krisen.

.

Media;DN1,DN2,DN3,GP1,GP2,SVD1,SVD2,SSD1,SVD3,SVD4,SVD5,AB1,DN4,

Bloggare:Jinge,Svensson,Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sarkozy utser ny regering.

Posted on by
Reply

Rättning höger med gammal krokodil.

.

Pressuppbådet för att följa Nicolas Sarkozys ommöblering i den franska regeringen var stort och spekulationerna om vilka som skulle kastas ut i kylan gick villt i söndags.
Först överraskade Sarkozy sina trogna med att behålla François Fillon som premiärminister till förmån för Jean-Louis Borloo som allmänt tippats som den nye premiärministern. Men det var utan att räkna med den gamla hårda kärnan av gaullister i Sarkozys samlingsparti UMP. Gamla krokodiler har fortfarande imponerande huggtänder. Borloo kastades till dem som aptitretare inför ommöbleringen.

.

Med gamla krokodiler i den ”nya” regeringen tror Sarkozy på ett liv efter 2012.

.

I stället fick François Fillon uppdraget, trots att Sarkozy ser honom som en konkurrent inför presidentvalet 2012. I söndags kväll presenterade så François Fillon sina ministrar och statsråd.
Det blev rättning höger i leden och fram trädde en ”kampanjregering” inför presidentvalet 2012. Sarkozy som nu ligger på 30 procent i opinionsmätningarna måste hitta på något. Han går försvagad ur pensionsstriden trots att ”reformen” gjorts till lag av Nationalförsamlingen. Hans val är att samla den hårda högern i UMPs gaullistfraktion kring sig för att bilda en tuff kärna som får till uppgift att bädda för en seger 2012.
Att det är ett i det närmaste desperat drag visas av tre av valen till ny regering. Först och främst överraskar valet av Alain Juppé till försvarsminister. Juppé är en symbol för den gamla gaullistiska kärnan från partiet RPR och symbol för det stora regeringsnederlaget i pensionsstriderna 1995. Att låta Juppé träda fram i rampljuset igen vittnar om Sarkozys trängda läge. Juppé är en favorit i den hårda högern men inte alls populär bland ”gatans folk”.

.

Nej, vad har jag nu gett mig in i igen? Det undrar kanske Alain Juppé som förde ett tillbakadraget politiskt liv som borgmästare i Bordeaux.

.

För det andra valde Fillon att avskeda Eric Woerth, mannen som mer än någon annan symboliserar den just antagna pensionslagen. Eftersom Sarkozy säger att han segrade i pensionsstriden borde Woerth inte avsättas. Men Woerth är också inblandad i skattefuskskandalen kring miljardärskan Lilian Bettencourt och det kan bli en tung belastning inför 2012 speciellt eftersom affären är långt ifrån utagerad i rättssalarna.
Som resultat av ommöbleringen bildas det nu en mittenströmning i  den borgerliga parlamentsmajoriteten. Jean-Louis Borloo samlar de utstötta kring sig och verkar ha som projekt att hämnas på Sarkozy genom att själv kandidera i presidentvalet 2012.
För det tredje stängde Sarkozy ”den öppna dörren” från segern i presidentvalet 2007. Då trumpetade han ut sina öppna vyer och inbjöd ett par ”socialister” att ta plats som ministrar. Den förre kämpen för mänskliga rättigheter och grundaren av Läkare utan gränser, Bernard Kouchner, accepterade posten som utrikesminister. Han hade ju gjort sig känd som anhängare av ”humanitär bombning” av Serbien. I söndags försvann Kouchner ut genom bakdörren. Nu har opportunisten Kouchner bränt sin politiska karriär både till höger och vänster. Det kostar på att gå ned i spagat.

.

Bernard Kouchner är inte längre i en ålder som tillåter att gå ner i spagat.

.

Kvar finns nu en hård kärna av den republikanska högern som tror att den med ännu fler ”reformer” ska kunna knäcka den franska arbetarklassens motstånd. På tur står nu sjukvården, utbildningen och de sociala skyddsnäten. Sarkozy ansluter sitt ”krigskabinett” till den front av borgarregeringar(och sossar i Grekland och Spanien) som satt sig i knäna på den internationella finansen och nu har deklarerat krig mot det som  finns kvar av den sociala välfärd som byggdes under efterkrigstiden.

.

Media: DN1,GP1,

Bloggare: Inget att rapportera

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

G20 bäddar för kris.

Posted on by
Reply

Maffian smilar upp sig på familjefotot.

.

.

Ridån har gått ner. De breda leendena slätats ut och de långa knivarna slipas redan. G20 har avslutat sitt familjemöte. Likt för filmens maffia är det yttre skenet viktigast. Kramarna, ryggdunkandet och fjäsket ingår i spelet som har som enda mål att undvika öppna konflikter, inte att lösa dem. Lösningen tror de finns på en mörk bakgård där konkurrenten ska kläs av inpå bara skinnet och lämnas åt hundarna.

Det avslutade mötet är det närmaste en maffiakarikatyr man kan komma. Den gemensamma avslutningskommunikén säger inget annat att problemen med världsekonomins obalans ska studeras till ett följande möte i mitten av 2001 i Frankrike. Tills dess är statscheferna ens om att vara oense.

Bakgrunden till de spänningar som blivit så tydliga efter finanskrisen är att modellen med Kina som finansierar USAs skuldberg i utbyte mot export av billiga varor till den amerikanska marknaden inte längre fungerar. De amerikanska hushållen kan inte längre konsumera mer än vad de tjänar. Därför talas det plötsligt om ”länder som exporterar för mycket” som om det skulle vara mer ”omoraliskt” än ”länder som importer för mycket”.

.

Alla som kastar sig ut i den iskalla konkurrensen på världsmarknaden kommer inte upp välbehållna.

.

-Ingen nation ska ta för givet att deras väg till välfärd går via export till USA. Ojämn tillväxt och växande obalans lockar fram icke samordnade lösningar i stället för globala lösningar. Men oordnade politiska handlingar kommer bara att leda till värre resultat för alla, skrev Barack Obama i sitt brev till G20.

Bakom fikonspråket skymtar den amerikanska kapitalismens beslut att ta i med hårdhandskarna för att bevara och framför allt utöka den egna industrins andelar på världsmarknaden. Det strategiska partnerskapet med Kina är över. Vi går mot ett allt tuffare krig om marknader och vinster som en följd av den värsta finanskrisen på åttio år. I det kriget är det de arbetande som blir offren. Artilleriet har redan öppnat eld mot allt vad social välfärd heter. David Cameron lägger grunden för nyutgåvor av Dickens romaner. Den nya republikanska majoriteten förbereder en ny framtid för Vredens druvor. Sarkozy planerar en politik som på nytt kan skicka Victor Hugo till best-seller listorna.

.

Charles Dickens skulle inte sakna inspiration till nya mästerverk i dagens värld.

.

Den som misstar smilen på familjefotot från Seoul för belevad samvaro mellan ”våra” ledare kommer att bli djupt besviken. Den internationella borgarklassen har förklarat den arbetande befolkningen öppet krig. I slaget om marknader och vinster finns det inte längre någon plats för sociala eftergifter till ”samhällsbärarna”. Bördorna att bära  bara växer i takt med ”lösningarna” på krisen.

.

Media; GP1,DN1,DN2,DN3,SVD1,AB1,SVD2,SSD1,DN4,SVD3,

Bloggare: Teckentydaren,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Franska protester mot pensionsreformen

Posted on by
1

Ingen vila på sjunde dagen.

.

I går protesterade än en gång arbetare och ungdomar mot den pensionsreform som de alla uppfattar som orättvis och ett slag under bältet på den arbetande befolkningen. Det var den sjunde nationella mobiliseringen på kort tid. Miljontals fransmän har sagt Nej till president Sarkozys motreform som förlänger pensionsåldern från 65 till 67 år, med möjlighet att ta ut förtidspension från 62 år i stället för 60 son gällt tills nu.

.

Pensionen(Retraite) är bra! Offensiv är bättre!

.

I går var det betydligt färre deltagare i demonstrationerna och procenten strejkande i transportsektorn och bland de offentligt anställda var också lägre jämfört med protestdagen 19 oktober.
Vad betyder det? Är det bara en paus i motståndet mot reformen eller kan Sarkozy höja mungiporna till hälften. Svaret ligger antagligen någonstans mittemellan. Det är en nedgång men den djupa vreden mot Sarkozys högerpolitik finns kvar och det råder inte en utbredd besvikelse och känsla av nederlag.
-Den som kämpar kan förlora, men den som inte kämpar har redan förlorat, sa Bertolt Brecht en gång.
-Ingen vet vad som händer nästa vecka. Men arbetarklassen har i alla fall sträckt på sig, sa en CGT-akivist i Annecy till dagstidningen Le Monde.
Orsakerna till den minskade mobiliseringen i går är flera:
-Det finns ett antal som deltagit i protesterna men som nu anser att de inte tjänar något till eftersom lagen röstats igenom av Senaten och Nationalförsamlingen. De är fortfarande arga motståndare till ’reformen” men ser för tillfället inte hur kampen kan fortsätta.

.

I går saknades ungdomen i demonstrationerna. Kommer den tillbaka 6 november?

.

-Ungdomen saknades i gårdagens demonstrationer. Orsaken är väldigt enkel – det är skollov den här veckan. Högern har försökt anklaga Socialistpartiet och vänstern i allmänhet för att ”locka ut” ungdomen på gatorna i en strid de inte har något med att göra. ”Elev i dag – arbetslös i morgon – pensionär i övermorgon” svarade ungdomen på plakat som funnits med i många demonstrationer och visade att de kan tänka för sig själva. Därför är det för tidigt att säga hur ungdomen kommer att delta i framtida aktioner, exempelvis den 6 november – nästa protestdag organiserad av fackföreningarna.
-De fackliga organisationerna har visat att de söker en ”bakdörr” för att avsluta den öppna kampen på gatorna. Det gäller speciellt fackföreningen CFDT, vars ordförande François Chérèque häromdagen i TV sa att det var dags att förhandla om jobben för de unga och äldre arbetslösa. Flörten uppfattades omedelbart av arbetsgivarorganisationen Medef som samma kväll sa sig positiva till ”öppningen från fackföreningarna”. Regeringen är med på ett hörn eftersom Sarkozys närmste rådgivare, ”pensionsexperten” Raymond Soubie, redan kvällen innan föreslog samma agenda.

.

Den lilla stålstaden Longwy stod i centrum för nedläggningarna i den europeiska stålindustrin under 70-talet.

.

Som parantes kan jag säga att CFDT är en fackförening som följt en märklig bana. I slutet av 70-talet stod organisationen långt till vänster om det av kommunistpartiet ledda CGT. I dag är CGT oberoende från kommunistpartiet och CFDT ligger till höger om CGT och har starka band med Socialistpartiet. Jag hade privilegiet att hösten 1978 besöka den lokala avdelningen av CFDT i stålstaden Longwy i nordöstra Frankrike där arbetarna ockuperade stålverket som hotades av nedläggning.

Här samlas aktivisterna i Radio SOS för sändning.
.

Högt över den lilla staden på en slagghög lyste en enorm neonskylt upp nattmörkret med nödropet SOS. CFDTs lokalavdelning hade också startat en piratradio som dagligen sände nyheter till stadens befolkning som alla var beroende av stålverkets fortsatta drift. För veckotidningen Internationalen gjorde jag en lång intervju med en ung kvinnlig medlem av CFDT som organiserade radiosändningarna. Då stod CFDT i spetsen för de mest uppmärksammade striderna på arbetsmarknaden. När CFDT 2003 sa ja till en försämring av pensionssystemet fullbordade organisationen sin högervridning. Slut på parentesen.


Nästa protestdag är utsatt till den 6 november. De fackliga organisationerna kan inte släppa rörelsen, även om de helst skulle vilja sätta sig ned vid förhandlingsbordet, därför att det fortfarande finns ett enormt tryck underifrån. Efter den 6 november kommer antagligen situationen att klarna. Kommer mobiliseringen att ta en ny vändning och form eller kommer de kämpande att sänka armarna?
Sarkozy och hans högerregering visar att de vädrar morgonluft. Men det finns det som talar för att de saknar gott luktsinne. Även om pensionsreformen nu antagits för att formellt göras till lag av Sarkozy den 15 november märks det att de kämpande arbetarna och skoleleverna/studenterna inte anser sig besegrade och det finns inga tecken på en bredare demoralisering.
Även inför gårdagens demonstrationer fanns det ett överväldigande stöd bland befolkningen. I en opinionsundersökning publicerad i förrgår sa hela 65 procent att de stödde protesterna mot reformen. Regeringen lurar sig själv om den tror sig kunna vända opinionen. Sarkozy och hans ministrar är djupt avskydda och vreden mot hela den franska överklassens snobbiga och föraktande attityd mot den arbetande befolkningens ekonomiska och sociala problem är djupare än någonsin.
Det blir säkerligen inte en repetition av Maj-68, inte den här gången. Men det finns andra former för social oro och kamp. Det utdragna ”maj-68” i Italien åren 1969-70 visar en möjlig modell för den kommande klasskampen i Frankrike.

.

-Vi pissar på dem och de låtsas att det regnar.  Banderoll från gårdagens demonstration i Brest.

.

I förorterna som exploderade 2005 pyser det i vulkanerna. Inga av alla de löften om jobb och sociala förbättringar som Sarkozy då utlovade har infriats. Situationen är värre än någonsin och ingen ska bli förvånad om tusentals bilar inom kort på nytt kommer att lysa upp horisonten i Paris utkanter.

.

Media: DN1,DN2,GP1,SVD1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Franska Senaten röstade Ja

Posted on by
4

De arbetande säger Nej.

.

Protesterna mot Nicolas Sarkozys ”reform” av pensionssystemet gick i måndags in i en ny fas. Senaten röstade då igenom lagförslaget med 177 röster mot 151. Det innebär att bara formalia finns kvar innan den ”parlamentariska demokratin” antar en lag som en överväldigande majoritet av det franska folket inte vill ha och som miljoner sagt nej till i den ena demonstrationen och generalstrejken efter den andra.
Frågan som nu ställs är om kampen är över? Svaret är väl både ja och nej. De mer spektakulära aktionerna som strejkerna i transportväsendet och raffinaderierna samt blockaden av oljedepåerna är på upphällning. Tågen går nu i stort sett normalt. Innan ”normal” produktion i raffinaderierna uppnås kan det dock dröja. Fem av de tolv raffinaderierna i strejk beslutade i tisdags att återgå till arbetet.

.

Fackliga aktivister från Force Ouvrière går inte obemärkta förbi.

-Vi har inte råd att strejka längre, sa en facklig ledare till fransk tv på tisdagsmorgon. Vi ska komma ihåg att det inte finns strejkkassor i Frankrike så varje strejkdag är en dag utan inkomst.
Regeringen har gjort allt för att bryta oljearbetarnas vilja. Gendarmeriet har satts in för att bryta blockader av depåer och strejkande arbetare har tvångsrekryterats till tjänst under hot om omedelbara fängelsestraff. I tisdags fick de strejkande ett vackert solidaritetsbevis från Belgien. Fackföreningen FGTB satte stopp för franska tankbilar som hämtade reserver i en depå i nordvästra Belgien. Enligt FGTB har den franska oljejätten Total fyllt på ett 50-tal tankbilar per dag i grannlandet.
Även om blockaderna fortsätter under de närmaste dagarna är det uppenbart att de är inne på sluttampen och att kampen kommer att ta sig andra former. De arbetande kan inte leva utan löner och de fackliga organisationerna som saknar strejkkassor kan inte ersätta de strejkande.
Samtidigt finns det ett frågetecken kring de ungas deltagande den kommande veckan eftersom det är skollov just nu. I tisdags mobiliserade elevorganisationen till demonstrationer i en rad städer och i Paris samlades  enbart ett tusental utanför Senaten för att protestera mot församlingens slutliga omröstning på eftermiddagen.

.

Tisdag samlades elever framför Senaten för att protestera mot pensionsreformen.

.

Regeringen å sin sida har använt två propagandavapen under veckan för att undergräva protesternas popularitet. I samstämmig ton har arbetsgivarorganisationen Medef och regeringen trollat fram en siffra ur hatten. ”Strejkerna kostar 300 – 400miljoner euro varje dag”, påstår de plötsligt. Hur den beräkningen gått till är det ingen som kan förklara. Och för en regering som gett bort över 100 miljarder euro i skattelättnader åt de rika är det uppenbart för alla att skammen går på torra land.
Mer allvarligt är det att inrikesministeriet inte dragit sig för att organisera provokationer under demonstrationerna i olika städer. Det finns nu bevis för att civilklädda poliser krossat fönster i banker och angripit ungdomar och fackliga aktivister för att ge intryck av allmänt kaos och ökad ”vandalism”. Polisledningen slår ifrån sig men existerande videoklipp av huvklädda individer som krossar fönster i ena sekunden och som med batonger i högsta hugg och synliga polisbrickor ingriper mot demonstranter i nästa sekund talar för sig själva.

.

Fackligt aktiva tekniker och tjänstemän håller fast vid kravet på full pension vid 60 år.

.

Det är möjligt att kampen nu mattas av och att en återgång till det ”normala” tar vid. Men innebär det att Sarkozy vunnit? Det är långt ifrån klart. För vad kan man se som en seger? Om ett lugn på ytan är en seger då kanske man kan säga att Sarkozy segrat. Men tittar man under ytan och frågar sig hur han och hans regering betraktas av den stora majoriteten då blir svaret ett annat. Om Sarkozy var impopulär innan strejkerna så är han nu djupt avskydd av en stor majoritet. I opinionsmätning efter opinionsmätning är det 70 procent som visat sitt stöd för protesterna och knappt 30 procent som säger sig stödja Sarkozys politik.
En majoritet av landets befolkning ser nu att presidenten och regeringen inte bryr sig om vad en majoritet anser. Att ställa sig över vad de arbetande tycker och visa förakt för deras bekymmer görs inte ostraffat i Frankrike. Sarkozys politiska zenit ligger redan bakom honom. Sarkozy och hans UMP representerar inte längre några andra än sig själva. Den lille sprättens politiska karriär kan bara gå utför.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,GP1,

Bloggare: Röda Lund,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Franska strejker i bild

Posted on by
4

Det kallas klasskamp, banne mig.

Den amerikanska tidningen The Boston Globe har som specialitet att publicera bildreportage från viktiga händelser världen över. Tidningens bildsvit från den franska arbetarklassens kamp mot Nicolas Sarkozys motreform av pensionssystemet är fantastiska tidsbilder från dagens klasskamp i Europa.

********

Lyssna till folkets vrede.

Demonstration framför Senaten den 20 oktober

*

Marseille fyller gatorna.

Den 16 oktober deltog mer än 200 000 i protesterna i Marseille som tillsammans med Toulouse står i spetsen för kampen.

*

The drunken sailor.

Utanför Marseilles oljehamn samlades tankers pår brädden. Sjömännen kunde fördriva tiden med klassisk aktivitet. Bilden är från den 17 oktober.

*

Konsten på folkets sida.

Marianne, den franska republikens symbol, deltar oå folkets sida. Bilden är tagen i Paris 19 oktober.

*

I kamp mot reformer och tårgas.

Utanför Senaten den 20 oktober är protesterande fackliga aktivister utrustade mot polisens tårgas.

*

Stålets arbetare säger Nej .

Stålarbetare från industrijätten Arcelor-Mittal deltar i demonstrationerna i Marseille den 12 oktober.

*

Stridens eldsjälar.

I Marseille protesterade järnvägsarbetare och skolelever tillsammans i gamla hamnen den 21 oktober.

*

Här ska ingen flyga.

Arbetare stoppade tillfarten till flygplatsen Charles de Gaulle den 20 oktober

*

Pensionen en fråga för ungdomen.

I början av oktober kastade sig ungdomen in i kampen. Gymnasier och senare universiteten slöt upp i stora grupper. Här deltar skolelever i demonstrationen i Paris den 14 oktober.

*

Först ett arbete – sedan pension.

I staden Lyon vände många ungdomar sin ilska mot symboler för det samhälle som inte ger dem en framtid. För att få pension måste man först ha ett arbete. Många av förorternas ungdomar vet redan i dag att deras chans till en god utbilning och ett bra jobb är i det närmaste noll. Då kan man förstå att den blockerade horisonten leder till handlingar som majoriteten av de strejkande arbetarna inte ser som positiva för kampens utgång.

*

Polisens provokationer avslöjade.

TV och borgerliga media har försökt göra stor affär av några krossade rutor och brända bilar. Men det har slagit tillbaka mot polisen. Det har producerats övertygande bevis mot polisprovokatörer som startat vandalisering och angrepp mot fackliga aktivister. Här under ser du civilklädda poliser som öppet angriper deltagare i protesterna. Det finns också videoklipp som visar polisagenter i civila kläder  som krossar fönster i en bank i Lyon. Bevisen förnekas av inrikesministeriet men fackliga ledare för poliskåren säger att de bevis som lagts fram om polisprovokationer är ”oroande”.

*

Maktens ansikte.

Snart kommer ungdomen att förväxla dagens polis med medeltida riddare i videospel.

*

Här släpps ingen olja fram.

Transportarbetare blockerar en oljedepå i Douchy-les-Mines i norra Frankrike. Kravallpolis sattes in den 14 oktober för att bryta blockaden. Få sammanstötningar ägde rum. Arbetarna bara hävde blockaden och återupptog den när polisen gett sig av.

*

Den direkta demokratin.

Här röstar studenter på universitetet i Nanterre under ett stormöte om de fortsatta aktionerna inför den 22 oktober.

*

Nej till reformen!

*

Maktens salar.

Medan maktens salar står tomma visar gatans miljoner vägen framåt. Bilden visar Senaten med ett fåtal senatörer den 22 oktober.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Sarkozy använder krigslag

Posted on by
3

Olivier Besancenot föreslår enat svar.

.

Frankrikes president Nicolas Sarkozy drar sig inte för att använda metoder värdig en diktator. I natt beslutade han att de arbetare som strejkar vid det strategiskt viktiga raffinaderiet Grandpuits tvångsrekryteras för att på nytt öppna kranarna i oljedepåerna. Det finns inget i fransk lag som tillåter sådana åtgärder i fredstid. Det är ett direkt brott mot den grundlagsstiftade strejkrätten.

Sarkozy åtgärd visar vilken panik som styr hans och regeringens handlande. Inte sedan Maj-68 har alla raffinaderier i landet stått stilla. Flera tusen bensinstationer annonserar ”tomt” och den allmänna opinionen ger inte de strejkande skulden för situationen. Det är regeringen som ilskan riktas mot.

NPAs talesman Olivier Besancenot uppmanar i ett uttalande alla fackliga och politiska organisationer att enas i ett hårt svar på Sarkozys provokation. Här under kan du läsa det korta men principiellt mycket viktiga uttalandet.

.

Här bryter gendarmeriets kravallpolis upp de arbetandes blockad av oljedepån.

De strejkande vid Grandpuits raffinaderi har tvångsrekryterats i det nationella försvarets namn.

Gendarmeriets mobila enhet attackerade strejkvakterna och skadade flera av dem.

För att försvara de som befinner sig i strejk, för att försvara strejkrätten föreslår jag alla ledare för politiska partier, organisationer och fackförbund att vi tillsammans reagerar på denna oacceptabla aggression mot de arbetande och deras rättigheter.

22 oktober 2010


I Lomme nära staden Lille i norra Frankrike blockerar arbetare tillfarten till oljedepån.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,