"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Sarkozy
Grekland drivs mot ruinen.
8 Feb 12
Merkozy, IMF och ECB spelar högt
.
I går tisdag var de offentligt anställda ute i en 24 timmars lång generalstrejk i protest mot regeringen Papademos plan som ska tillfredsställa Trojkans krav på ytterligare uppoffringar. De strejkande säger nej till planerade avsked av 150 000 offentligt anställda inom tre år, en sänkning av minimilönen med 20 procent ned till 750 euro i månaden och en ytterligare försämring av pensionerna.
I den delikata situationen, för att inte säga desperata, är det flera aktörer som går på slak lina. Regeringen Papademos som tillsatts av EU och som har till uppgift att tvinga på den grekiska befolkningen ett sparpaket som kan leda till en ren depression av trettitalssnitt har inte händerna fria. Inga beslut kan tas utan att partierna i regeringskoalitionen röstar för Trojkans utpressning. Att säga ja till Papademos sparpaket kan var liktydigt med politiskt självmord inför parlamentsvalen i april.
Även Merkel och Sarkozy balanserar mellan motstridiga målsättningar. Det handlar om i det närmaste två oförenliga mål. För ledarna i unionen är det en prioritet att undvika en djup recession i Europa. Att samtidigt tvinga länder med stor statsskuld att betala tillbaka sina lån till de privata bankerna är svårligen förenligt med det första målet eftersom det kräver en politik som driver ekonomierna in i just den recession man vill undvika.
.
Fackliga protester utanför Papademos residens
.
I det avseendet är Grekland lite av ett laboratorium för EU. Om EU lyckas tvinga Aten att betala sina skulder till de privata bankerna på bekostnad av en djup recession har det ingen större betydelse för konjunkturen i Europa eftersom Grekland bara väger 3 procent av Europas BNP. Samtidigt måste Bryssel till nästan varje pris undvika att Grekland ställer in sina betalningar och i praktiken går i konkurs. Det skulle nämligen föra med sig stora förluster för en rad europeiska storbanker och kanske dra med sig Italien, Spanien och Portugal i en liknande process och då talar vi plötsligt inte om 3 procent utan om bland annat eurozonens tredje största ekonomi –Italien.
Men tillbaka till Grekland. Senaste ropet i media är inte längre ”besparingar”, ”åtstramning” och ”ansvar”. Nu talar alla ”experter” om att konkurrenskraften i Grekland måste förbättras. Och naturligtvis kan det bara göras genom att sänka lönekostnaderna. Till och med Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt skriver nästan dagligen om att Grekland måste få lov att lämna eurozonen så att landets konkurrenskraft kan förbättras.
Att det handlar om voodoekonomi vet alla seriösa ekonomer. Konkurrenskraften beror inte alls i första hand på lönekostnaderna, det vill säga lönerna plus de sociala avgifterna. I så fall skulle Tyskland ligga väldigt illa till i dag eftersom timkostanden i tysk industri är 33,10 euro i timmen, jämfört med 25,34 i Italien, 21,70 i Spanien, 10,30 i Portugal och 16,60 i Grekland.
Visserligen har lönekostnaderna i Europas sydliga länder ökat snabbare i norr sedan 1999 men det var ju en medveten politik från Bryssel för att minska inkomstskillnaderna inom unionen och bidra till en harmonisering under euron. Problemet kommer därför mer från Tyskland än annat håll. För där har lönekostnaderna sedan 1999 bara ökat med 5,9 procent jämfört med 25,7 procent i Frankrike och 30-35 procent i de övriga Medelhavsländerna. Det tyska undret bygger helt enkelt på en extrem lönepress i en redan konkurrenskraftig ekonomi som socialdemokraten Helmuth Schröder inledde med sin Agenda 2010. I dag finns det som resultat inte mindre är fyra miljoner tyskar som arbetar för mindre än fem euro i timmen.
Greklands industri blir inte mer konkurrenskraftig om lönerna sänks. För det behövs stora investeringar i modernisering av produktionen. De flesta industrierna i landet är små arbetsplatser med låg teknisk nivå. För att ”exportera” sig ur krisen krävs konkurrenskraftiga varor inte lägre löner. Tyska bilar säljer på kvalitet inte på låga löner.
-Det är nonsens att sänkta löner är nödvändigt för att öka konkurrenskraften i Sydeuropa. Det är ett falskt och desperat budskap, säger exempelvis Gilles Moëc ekonom hos Deutsche Bank. Fler borde ibland lyssna till bankirer.
.
Media: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SVT1,SR1,DN5,DN6,SVD3,DN7,SVD4,SVT2,SR2,SVT3,
Bloggare: Sjöstedt,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Grekland, Merkel, Sarkozy, Aten, EU, Euro
Tre AAA en gudagåva ?
20 Jan 12
Tror Merkozy på Gud ?
.
Frågan ovan kan också ställas till Anders Borg. Tror han på Gud? Ja, jag vet ärligt talat inte om Merkel, Sarkozy eller Borg tror på Herren. Och jag bryr mig inte det minsta.
Däremot är det uppenbart att alla tre tror på den heliga treenigheten AAA –Standard & Poor’s, Moody’s och Fitch. Vad dessa gudomligheter tycker och säger står över allt i politikernas värld, över parlamenten, över centralbankerna och över andra regeringars åsikter.
.
.
Det stora mysteriet är varför någons ens bryr sig om att lyssna till de tre kreditvärderarna. En företagsledning eller en statschef som hade gjort sådana totala felbedömningar som de tre privata kreditvärderarna gjort under det senaste decenniet hade fått hoppa utan fallskärm.
Redan 2001utmärkte sig Standard & Poor’s då energibolaget Enron gavs AAA ända in i företagets bankrutt. Världens dittills största konkurs var ett faktum med tusentals avsked och 11 miljarder dollar upp i rök. Gudarna som delade ut AAA hade inte ens känt lukten av rök. När väl Enrons kriminella svindel slutade i konkurs då sänkte plötsligt Standard & Poor’s betyget för alla energibolag i USA och skadade hela branschen.
Men den verkliga floppen ägde rum innan subprime-krisen i bygg- och bostadsbranschen 2007. Giriga bankers långivning till hugade husköpare utan resurser att betala tillbaka lånen gavs AAA av i första hand S&P. Därmed värderade de bankernas aktivitet som helt riskfri trots att allt fler redan under 2006 kallade bostadsboomen för absurd.
Egentligen är ordet ”flopp” missvisande för S&Ps del. Bolaget tjänade nämligen stora pengar på sina AAA på obligationer inte ens värda pappret. De tre ”gudarna” får betalt för sina riskkalkyler både av utgivare och köpare av obligationer och andra värdepapper som de betygsätter.
.
.
Inte nog med det. De fick en kommission i betalning för varje obligation, byggda på subprimelånen, som bankerna sålde på marknaden. Inte undra på att de villigt satte sina AAA på papper som bara några veckor senare var värda noll och intet. Ett system av dubbla lojaliteter existerar. Kreditvärderarna ska sätta riskbetyg på bankernas värdepapper samtidigt som de har finansiellt intresse av att bankernas värdepapper säljer bra.
Inte ens när Standard & Poor’s gjorde en felkalkyl på 2 000 miljarder dollar och sänkte USAs kreditbetyg ett snäpp rubbades politikernas förtroende för de tre kreditvärderarna.
Att dessa privata kreditvärderare fått status av marknadsgudar bevisas kanske bäst av att regeringar och riksbanker skrivit in i sina finansregler att AAA är ett måste att behålla eller att sträva efter. Varför kan man undra, efter alla groteska fadäser som S&P och de andra begått.
.
Sarkozys uttalande att Frankrike kommer att göra allt för att bevara sitt betyg AAA och hans ilska när S&P ändå gav AAa i betyg står ut som helt irrationellt. I stället för att be dessa privata marknadsgudar dra dit pepparn växer och uppmana hela världens regeringar att helt ignorera dem klagar han som en liten skolgosse som fått bock i kanten.
Fortfarande vet vi inte om Sarkozy, Merkel och Borg tror på Gud. Men att de tror på den gudomliga treenigheten AAA råder det inget tvivel om. Enfaldet har nått den absoluta nollpunkten.
.
Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,ETC,SVD3,DN4,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU, Standard&Poor’s, Merkel, Sarkozy, Borg,
Fransk draksådd.
17 Jan 12
Marine Le Pen seglar i medvind
.
Färska opinionsundersökningar visar att den franska extremhögern seglar i stark medvind. I en ny gallup svarar inte mindre än 31 procent att de ansluter sig till Marine Le Pens och Nationalfrontens värderingar. Ännu värre är kanske att bara 35 procent säger att de tar helt avstånd från frontens idéer, något som över 50 procent sa sig göra för knappt ett år sedan.
.
Respektabelt och med siffror i handen är Marine Le Pens giv.
.
Samtidigt visar en annan undersökning att 21,5 procent svarar att de skulle rösta på Marine Le Pen om presidentvalet hålls i dag. I vilken riktning siffrorna kommer att peka i maj när valet äger rum kan vi bara gissa. En kvalificerad sådan är kanske att hennes resultat i första valomgången kommer att ligga just kring 21 procent. Eller kanske mer ändå om hon får benäget bistånd från Socialistpartiet som bara har uppoffringar och en mörk finanshorisont att erbjuda och från Sarkozys UMP som den här gången inte kommer att kunna vinna väljare från Marine Le Pen med en ”tuff” agitation mot utlänningar, läs muslimer.
Marine Le Pen har lagt om pappa Jean-Maries strategi, från att uteslutande hacka på immigrationen och islamismen till att koncentrera frontens propaganda till det ekonomiska planet. Receptet som Marine Le Pen kokat ihop kan sammanfattas i ett ord –protektionism.
Som första parti ut på plan presenterade hon häromdagen i en två timmars lång presskonferens partiets program inför presidentvalet. Himmel och gröna skogar lovas till småföretagare och arbetare i ett program som bryter med frontens tidigare anslutning till de nyliberala dogmerna om den fria marknadens gudomlighet.
Den nya linjen har tre grundpelare: lämna euron och EU, stoppa immigrationen och skydda franska småföretagare. Om väljarna ger fronten sitt förtroende lovas de jobb, högre löner och stora besparingar tack vare ett stopp på immigrationen.
.
-Finanskris. alla partier(UMP etc) , alla är globalister, alla är skyldiga,
Slut upp i Nationalfronten.
.
Det hela är ett jonglerande med siffror utan någon som helst seriös bevisföring i en femårsplan fram till 2017.
Att lämna euron och återinföra den franska francen kommer enligt programmet att spara in 87,6 miljarder euro. Varför finns det inget svar på. I presentationen menade Marine Le Pen att den nya francen kommer att devalveras med 9,4 procent. En siffra helt tagen ur luften samtidigt som de flesta beräkningar som finns pekar mot en devalvering på minst 20 procent om francen återinförs.
Om fronten får makten ska den inför punktskatter på vissa varor plus en 3-procentig skatt på alla importerade varor och tjänster. Inkomsterna från dessa tullar ska finansiera en fond för ”nyindustrialisering” och en löneökning netto på 200 euro i månaden för alla med en nettolön under 1 500 euro i månaden. Enligt fronten kommer de protektionistiska åtgärderna att ge strax över 200 miljarder euro fram till 2017. Hur andra länder kommer att reagera på frontens tullavgifter berörs inte med ett ord. Det är rena Alice i Underlandet.
Den andra huvudpunkten i Marine Le Pens krigsplan för presidentvalet är den gamla käpphästen –stoppa invandringen. Den här gången har fobin försetts med siffror. Från dagens 200 000 invandrare per år ska invandringen strypas till 10 000 per år när vi nått 2017. Det ska spara in 40,8 miljarder euro säger hon som alltid framställer sig som Jean d’Arcs reinkarnation. Hur ska det gå till? Genom att skära ned på sociala bidrag till ”utlänningarna”, och genom att avskaffa hjälp till äldre och slopa vårdbidrag från staten ska 22 miljarder euro sparas.
.
Far och dotter. Där den ene provocerade med klavertramp försöker dottern visa upp en fasad av omtanke för de små i samhället.
.
Utöver det ska bidrag, jobb och bostad reserveras för franska medborgare och de invandrare som gått arbetslösa i ett år och som inte ännu bott i landet mer än tio år kastas ut. Det ska spara 14 miljarder.
Marine Le Pen berör inte med ett ord vilka inkomster staten får från invandrarna, i form av inkomstskatter, i form av minskade pensionsavgifter eftersom nästan alla invandrare är i arbetsför ålder. Hennes kalkyl att invandringen kostar 40,8 miljarder är helt enkelt nonsens, ren rasistisk propaganda som tyvärr har en resonansbotten tack vare de borgerliga och socialistiska ”demokraternas” ryggradslösa hållning gentemot invandrare. De ses som en tillgång för att städa i tunnelbanan och för att tvätta och stryka åt herrskapen och som en lämplig slagpåse för att så split i samhället. Nu skördar Marine Le Pen borgerlighetens draksådd.
Hur ska man placera frontens nya ”arbetarpolitik”? Rent ideologiskt finns det mycket som har rötter i den rena fascismen. Främlingsfientligheten känner alla igen. Att det inte kläds i en hatpropaganda om de kosmopolitiska judarnas internationella sammansvärjning är förståligt. I stället får arabiska muslimer stå som syndabockar för det ”ofranska” och den internationella finansen tar de ”kosmopolitiska judarnas” plats i ekonomin. Det är dess fel att ”jobben flyttar utomlands”.
Den reaktionära, nationalistiska och protektionistiska politiken får vind i seglen från den etablerade politikens budskap att i finanskrisernas och statsskuldernas epok finns det ingen annan framtid för den arbetande befolkningen än uppoffringar. Svett och tårar för att bankirernas och spekulanternas vinster inte ska naggas i kanten. Med ett sådant budskap till människorna blir allt prat om tolerans och förståelse, det vackra med ett ”multikulturellt samhälle” och alla andra pratbubblor totalt ineffektiva argument mot Marine Le Pens chimär om ett nytt franskt folkhem.
.
Media:DN1,SVD1,AB1,DN2,DN3,GP1,DN4,SVD2,ETC,DN5,DN6,SVD3,
Bloggare;Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Le Pen, Nationalism, Protektionism, EU, Euro
Toppmöte i Bryssel
9 Dec 11
Mera pengar till bankerna
.
-Ödestimmen för euron är slagen. Det är vad medias budskap trummat fram i
snart en vecka. I så fall verkar de politiker som samlats i Bryssel inte ha läst sina dagstidningar. För det var det vanliga ”käbblet” i Bryssel.
Käbbel naturligtvis inom citattecken eftersom det verkligen handlar om minst sagt allvarliga saker inte minst för Europas arbetande befolkning.
Men först en kommentar till ett ”missförstånd” som ofta repeteras i vänsterpressen då den ser förslaget om en omskrivning av EU-fördragen som ett bevis på att Bryssel, det vill säga EUs centrala byråkrati, tar över allt mer makt på bekostnad av de nationella parlamenten.
Vad vi varit åskådare till de senaste veckorna är inte Bryssel som spänner musklerna utan nationella regeringar inom EU. Det är inte Barosso och Van Rompuy (hört talas om honom?) som dikterar politiken. Det är Angela Merkel med Nicolas Sarkozy i släptåg, som dikterar dagordningen och fattar besluten.
-Låt ECB ge ut euroobligationer så att alla medlemsstater får tillgång till billiga krediter. NEIN, svarade den tyska riksbanken och Merkel. Med ursäkten att det kan skapa dåliga vanor i de ”slösaktiga” länderna så att de inte drar åt svångremmen på den egna befolkningen tillräckligt hårt. Att Tysklands enorma handelsöverskott till 70 bygger på underskott i andra EU-länder ser hon inte som ett problem.
.
Det enda politikerna är överens om – allt tuffare åtstramningspaket
.
Van Rompuy fick sig också en känga. I stället för att skriva om EU-fördraget ville han lägga till vissa formuleringar till det existerande avtalet och därmed undvika omröstningar i bångstyriga nationella parlament. NEIN, svarade Merkel. Kommer inte på fråga.
Men vad har konkret beslutats i Bryssel? Konkret, ingenting ännu. Merkel och Sarkozy är överens om att skriva in en ”gyllene regel” i ett nytt fördrag med innebörden att budgetunderskotten inte får överstiga tre procent av BNP över en konjunkturcykel och om det sker ska automatiska ”bestraffningar” delas ut såvida inte två tredjedelar av medlemmarna beslutar annorlunda. Men detta är bara förslag ännu.
.
Merkel och Draghi, med Trichet och Van Rompuy som tjuvlyssnar.
.
Däremot visade den Europeiska Centralbanken vad som ligger den varmt om hjärtat. Bankens nye chef, italienaren Draghi, meddelade strax innan mötet i Bryssel att ECB sänker sin utlåningsränta till 1 procent och att de privata bankerna får obegränsad tillgång till krediter under de närmaste tre åren. Det beräknas att EUs banker behöver en kapitalförstärkning med 115 miljarder euro enligt de nya ”stresstester” som utförts.
Konkret betyder det att medan politikerna brottas i Bryssel ser ECB än en gång till att det privata bankkapitalet i Europa kan räkna med att gå skadelösa ur alla svindlande affärer de ägnat sig åt med de offentliga pengar de redan fått. Nu kan de låna av ECB till 1 procent och sedan själva låna ut pengarna till stater med bytesbalansproblem för cirka 5 procent. Enligt Draghi ska ECBs beslut hindra en kredittorka (credit crunch) och låta bankerna låna ut pengar till ”hushåll och småföretag” som han uttryckte det. Tro det den som vill. Pengarna kommer att användas till att spekulera mot grekiska, spanska, och andra länders statsskuld och till att förbättra bankernas egna kapitalreserver.
David Cameron vägrade delta i en kompromiss och därför går nu förhandlingarna vidare inom eurozonen med ytterligare vissa länder. Extremnationalisterna i Budapest gjorde Cameron sällskap och Sverige och Tjeckien vill konsultera sina parlament.
.
London City -världens största finanscentrum.
.
Förklaringen till att Cameron hoppade av finns i London City som är världens centrum för det fiffel och båg som dagligen omsätter hundratals miljarder dollar och euro. Derivathandel, valutahandel och all annan spekulation har London som plattform. Den skatt på finansiella transaktioner som framför allt Sarkozy trycker på för gillas inte av finansens mäktiga fondchefer som sitter i London. David Cameron är bara deras springpojke.
.
Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVT1,DN4,AB1,SVD4,GP1,DN5,DN6,
Bloggare; Röda Malmö,Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU, Bryssel, Merkel, Sarkozy, Cameon, ECB
Första Världskriget tog slut i dag.
11 Nov 11
Nicolas Sarkozy skändar de döda
.
I dag 11 november är det helg här i Belgien till minne av alla som stupade i förra seklets första barbari. På
Flanderns öppna leriga slätter stupade miljoner unga män i generalernas prestigefyllda kamp för trettio meters framryckning. I dag finns bara de ändlösa gravfälten kvar. Ett litet kors med namnet på en ung soldat, det är allt. Den siste överlevande soldaten dog i fjol. Tio miljoner soldater dog och tjugo miljoner skadades i det ”stora patriotiska kriget”.
I Frankrike är det inte helgdag. Men traditionen vill att presidenten hyllar de som stupade under landets fana. I år trampar president Nicolas Sarkozy på de dödas minnen och skymfar de miljontals unga män ur arbetar- och bondeled som aristokratiska officerare drev till slakt. I stället för att hedra den fjärdedel av landets unga män som dog har Sarkozy beslutat att 11 november är en dag då alla soldater som dött under fransk flagg ska hedras.
Den politiska manövern bakom är en skymf mot de miljoner ungdomar som tvångsmobiliserades och skickades in i döden av medaljklädda generaler eftersom de buntas ihop med dagens krigshundar som frivilligt anmäler sig till tjänst under den franska imperialismens fana i Afghanistan och andra avlägsna platser i världen.
.
Franska militärhistoriker beskriver slaget vid Verdun som en ”taktisk seger”.
.
Politikern Sarkozy drar sig inte för att skymfa första världskrigets döda i syfte att legitimera franska legoknektars smutsiga hantverk i fanans tjänst. I dag ska han ge en speciell hedersbetygelse till de 25 franska legosoldater som dött i Afghanistan. Det franska socialistpartiet har inte ens orkat resa ett frågetecken över Sarkozy fula manöver.
.
I slaget vid Verdun skickades hundratusentals soldater i döden för att vinna hundra meter. 163 000 franska och 143 000 tyska soldater dödades i det 10 månader långa slaget i nordöstra Frankrike.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Första Världskriget, Sarkozy
Rena cirkusen i Cannes
5 Nov 11
Inte ett enda beslut av betydelse fattades
.
Cannes är mest känd för sin årliga filmfestival. Stjärnorna glider fram på den röda mattan med lyxjakterna ankrade på redden. I går smög världens politiska ”stjärnor” ut bakvägen medan södra Frankrike drunknar i årtiondets skyfall.
.
Filmfestivalen i Cannes hade kanske mer att säga om världskrisen än G20.
.
-Quelle cinéma!, säger fransmännen. Cinéma betyder ju film. Men uttrycket ”quelle cinéma” motsvarar det svenska utropet ”rena cirkusen”. I går var det inte film som visades i Cannes utan just en ren cirkus. Inte sedan Seattle 1999 har ett toppmöte slutat i ett liknande fiasko. Inte ett enda beslut av betydelse fattade av den illustra samlingen politiker, med Obama själv i spetsen. Det är som om ett omvänt förhållande råder mellan krisens allvar och politikernas initiativkraft.
Nicolas Sarkozy som var det här G20s ordförande hade bara ett snett surt leende kvar till journalisterna när han förklarade att diskussionerna om en striktare kontroll av finansmarknaden ska fortsätta i februari 2012. Han hade lika gärna kunnat säga 2015 för finansen kommer inte att sättas under vare sig Sarkozys eller någon annan politikers kontroll så länge den nyliberala dogmen om den fria marknadens förträfflighet styr i alla regeringskanslier.
.
En ny värld. Nya idéer, proklamerades i Cannes. Ett hån mot 50 miljoner arbetslösa.
.
Vi hade naturligtvis inte väntat oss att G 20 i Cannes skulle sjösätta en världsomfattande krisplan. En verklig plan med målet att skapa jobb för 30 miljoner arbetslösa i Europa och 20 miljoner i USA. För det krävs en plan som till att börja med sätter nosring på de giriga bankchefer och spekulanter som inte drar sig en sekund för att driva en hel nation och dess folk i ruin om det går att göra vinst av katastrofen. Hela det finansiella systemet måste ställas under samhällets kontroll och i dess tjänst. Att spekulera i misär ska bestraffas som det brott mot mänskligheten det är. I stället hyllas hajarna i den specialiserade finanspressen som ”smarta grabbar” med feeling för affärer.
En verklig krisplan stänger ner alla skatteparadis och harmoniserar beskattningen av företag inom ekonomiska regioner som EU. I dag konkurrerar länderna sinsemellan med lägsta möjliga vinstbeskattning för att dra till sig de internationella storbolagen. Var och en begriper ju att detta endast leder in i en nedåtgående spiral med allt lägre inkomster för samhället.
.
Rättvisa skatter, inte skatteparadis.
.
Tiotusentals miljarder dollar gömmer sig i skatteparadisen där svarta pengar blir vita och hela världens krösusar slipper undan skatt till samhället. Ingen reform i syfte att stävja finansmarknadens framfart kan bli effektiv utan att skatteparadisen stängs. I stället försöker ”vanliga” länder i EU kopiera skatteparadisen. Lilla Belgien har skapat skandal i Frankrike genom att det belgiska finansministeriet i en broschyr förklarar för franska företag hur de kan slippa undan all beskattning i Frankrike och avnjuta mycket lägre skatt i Belgien.
Detta var ett par pusselbitar i en verklig krisplan som herrarna och damerna i G20 inte ens kan stava till. 
Men i helgens Cannesfestival såg vi också att de är oförmögna att ens komma överens om en räddningsplan i äkta nyliberal anda. David Cameron säger att eurozonens kris inte är britternas problem. Angela Merkel säger att mer pengar till europeiska räddningsfonden kan vänta, det vill säga hon tycker att andra än Tyskland ska betala. Nicolas Sarkozy som gjort en skatt på alla finanstransaktioner till sin egen ploj talade för döva öron. Hur bankerna ska stärkas fanns det lika många idéer som deltagare och om hur 50 miljoner arbetslösa i G20 ska ges arbete fanns det inga idéer alls.
I Cannes visade världens ledande industrinationer att det saknas en gemenskap som kan hindra världsekonomin från att rasa utför mot en mycket djup och för de arbetande människorna förödande kris.
.
Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,DN3,GP1,SVT1,SVD3,DN4,SVD4,DN5,DN6,SVD5,SVD6,
Bloggare: Röda Malmö,Röda Malmö2,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, G20, Cannes, Merkel, Obama, Sarkozy, Cameron, Skatteparadis,
Merkel och Sarkozy ställer diktat
3 Nov 11
Vad händer om landet lämnar euron?
.
I går ställde EUs ledare ett brutalt ultimatum till Papandreou.
-Innan Grekland sagt ja till räddningsplanen får ni inte ett öre av de utlovade lånen från oss och IMF, sa Merkel och Sarkozy med en röst. Tydligare än så kan det inte bli. Papandreous oförskämda tilltag att låta landets befolkning rösta om avtalet i Bryssel ska bestraffas med maximal kraft om det inte blir ett ”Ja” i folkomröstningen.
PS, just nu säger BBC att Papandreou ställer sin plats till förfogande. Han sägs ha begått ”politiskt självmord” med sitt förslag att låta det grekiska folket rösta om ”räddningsplanen”. Så kan utövad demokrati döda.
. 
Den enda vägen för Grekland.
.
Antalet röster som förordar att Grekland bör lämna euron verkar bli allt fler. Bland ekonomer, politiker på alla kanter, och medias journalister höjs röster för att den bästa löningen för Grekland är att lämna euron och återinföra den gamla valutan drakmen.
De verkar vara överens om att alla greker har ett gemensamt intresse av ett sådant scenario, alla ifrån diversearbetaren, via skolläraren till landets stenrika redarsocietet. Väldigt få argument presenteras för att visa på vilket sätt den föreslagna handlingslinjen kommer att gynna den arbetande befolkningen. För det är det enda som intresserar oss på den här bloggen. Talet om att ha en ”egen valuta” och att återvinna det ’nationella självbestämmandet” lämnar vi över till de som tror att ”det gemensamma nationella intresset” är något som ska rädda den arbetande befolkningen undan den borgerliga krispolitiken.
Men låt oss anta att Grekland återinför sin gamla drakm. Vad blir den troliga följden?
-Drakmens värde i förhållande till euron kommer att devalveras med minst 50 procent jämfört med den växelkurs som användes vid inträdet i valutaunionen. Annars är det ingen idé med att byta valuta eftersom devalveringen ska hjälpa till att ”exportera” landet ut ur krisen.
.
.
-Landets statsskuld som är skriven i euro kommer omedelbart att stiga med 50 procent i värde, det vill säga proportionellt med devalveringen. Grekland som redan nu är oförmögen att betala av sin statsskuld kommer efter en devalvering att sakna alla möjligheter att betala ens räntorna på sina lån. Aten blir tvunget att deklarera landet i ”konkurs”, det vill säga att alla avbetalningar på statsskulden ställs in. Det går att verkställa, det har redan gjorts förr av andra stater, men det följer automatiskt att Grekland förlorar alla möjligheter att låna pengar på den internationella finansmarknaden.
-Alla privata företags och privata bankers skulder i euro dubbleras i ett slag. Till skillnad från staten kan de inte ställa in sina betalningar eftersom det innebär att förklara företaget/banken i konkurs. Den kommersiella lagstiftningen träder i kraft och företagen läggs ned, personalen avskedas och sällar sig till de som redan står i kö framför arbetsförmedlingarna. I ett land där redan 40 procent av ungdomen saknar arbete behövs det inte mycket fantasi för att inse följderna.
.
Utbildad eller inte. För de flesta ungdomar syns ingen framtid.
.
-Grekland är ett land som importerar många av sina konsumtionsvaror, inklusive matvaror. I ett slag blir alla dessa varor 50 procent dyrare för den arbetande befolkningen som inte har reserver i utländska valutor. Bilar, elektronikvaror, kylskåp, tvättmaskiner, importerad mat, allt som importeras blir dubbelt så dyrt.
-Vilka drabbas hårdast av en oundviklig devalvering av drakmen? Svaret är mycket enkelt. Alla som är lönearbetare, som erhåller sin inkomst från en arbetsgivare och som betalas i den nationella valutan blir offer. Samma sak gäller inte kapitalägare och delvis de fria yrkena eftersom de i ett ekonomiskt kaos kan låta sig betalas i utländska valutor och placera sina reserver utomlands. Stora kapitalmängder kommer att placeras utomlands innan drakmens återinförande. När de växlas tillbaka till drakmer gör de rika ägarna stora vinster. Samtidigt kommer de arbetandes köpkraft att drabbas mycket hårt. När Argentina kastade in handduken 2001 sjönk de arbetandes levnadsstandard med över 40 procent. Det blir också de arbetande grekernas öde.
-Men kan inte Greklands export blir ett lokomotiv som drar igång ekonomin igen? Vid sidan av vin, grönsaker och frukt har Grekland bara sin turism som viktiga exportprodukter. För att göra om landet till en ”tysk exportmaskin” måste man först ha något att exportera. De som förespråkar att landet lämnar euron med argumentet att det skulle hjälpa till att få fart på landets export borde visa vilka ekonomiska sektorer som plötsligt skulle bli konkurrenskraftiga på de marknader som är Greklands, det vill säga huvudsakligen Tyskland, Italien, Bulgarien, Ryssland och Frankrike. Endast turismen skulle omedelbart kunna dra nytta av en ny billig drakm.
;
Grekland har olja, men den växer på träd och kan inte exportera landet ur krisen.
.
Men står då valet bara mellan pest och kolera? Mellan att svälja EUs beska bud eller ta grekisk arsenik?
Inte alls. Men oavsett vilken väg som väljs krävs det att löpa hela linan ut. Om drakmen återinförs kan de arbetande i Grekland skydda sig mot följderna om de tvingar de styrande att :
-stoppa all kapitalflykt till utlandet. De rika kommer att placera sina pengar i schweizerfrank och dollar i utlandet för att inte drabbas av drakmens devalvering. Ett nytt skattesystem som garanterar att de med stora inkomster betalar den skatt de inte betalar i dag måste antas.
-nationalisera alla banker och införa en strikt kontroll över alla kapitalrörelser för att hindra de rika från att agera som i punkten ovan.
-förbjuda vinstgivande företag från att avskeda anställda och anta en nationell plan för att ge arbete åt den stora massan av arbetslösa.
-upphäva alla sparpaket som nu hotar att köra ekonomin i botten och i stället satsa på en bred utbyggnad av den offentliga servicen.
.
Om Papandreou och Pasok löper linan ut och bryter med marknadens diktatur
kan landet räddas undan en ekonomisk katastrof.
.
Oavsett om det bli ja eller nej i folkomröstningen finns det ett krav som många reser och som verkligen borde realiseras, nämligen en offentlig oberoende granskning av vad den grekiska statsskulden består av och vad de lånade pengarna använts till. Det skulle ge de arbetande en klar bild av vilka lån som gått till det allmännas bästa och vilka lån som försvunnit i skrytprojekt och privata fickor. Samtidigt kommer en grundlig granskning av skulden att visa vilka som äger den. Många spår kommer att leda till hemliga konton i skatteparadisen. Bakom dessa anonyma brevlådeföretag gömmer sig ofta finansiella gangsters som tjänat sina pengar på vapen och droger. De kommer aldrig att ge sig till känna för att behålla sina pengar om det ställs krav på att alla ägare av grekisk statsskuld ska kunna identifieras.
Samma krav på offentlighet kommer också att visa vilka företag och banker som smitit ifrån sina skatter genom att använda skatteparadisen som landningsbanor i kapitalflykten runt klotet.
.
Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,SVT1,DN4,SVD4,SVD5,DN5,SVD6,SVT2,DN6,
SVD7,SVD8,DN6,GP2,SVT3,SVD9,DN7,SVD10,
Bloggare: Röda Malmö,Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Grekland, Papandreou, Merkel, Sarkozy, EU, Euro
Folkomröstning i Grekland ?
2 Nov 11
Papandreou spelar poker
.
Hans beslut att hålla en folkomröstning om sparpaketet slog ned som en bomb i alla politiska läger. Inte ens medlemmarna i Pasoks ledning, Papandreous eget parti, hade nys om utspelet. Angela Merkel och Nicolas Sarkozy gick i taket och börsen slog i backen. Reinfeldt konstaterade djupsinnigt att det var ett utslag av grekisk inrikespolitik.
.
Papandreou med Merkel och Barroso innan avtalet i Bryssel
.
Att det är ett pokerspel som heter duga råder det ingen tvekan om. Men varför riskerar Papandreou att rasera både sin egen politiska karriär och avtalet som ingicks i Bryssel förra veckan? Det enda vettiga svaret verkar vara att han inte tror att det går att driva igenom det avtalade sparpaketet om det inte ges en ”demokratisk legitimitet”. De allt mer omfattande protesterna i landet riskerar att övergå i rent uppror. Yngre, arbetande, pensionärer, alla drabbas av det vansinniga sparpaketet och Papandreou inser risken att det ska kasta landet in i ett folkligt uppror som inte setts i Europa sedan maj-68.
Det tror jag är anledningen till hans utspel. Idén verkar vara att mobilisera en majoritet för ett ja till avtalet i Bryssel. I media sägs det just nu att det finns en klar majoritet mot avtalet, någonstans kring 60 procent emot. Papandreous idé verkar vara att mobilisera alla passiva och resignerade medborgare som är trötta på ”kaoset” i landet och som gett upp hoppet om att komma undan följderna av sparpaketen.
.
Greklands pensionärer pressas som citroner av Papandreou
Papandreou vill helt enkelt ta sig an utmaningen att mobilisera en tyst majoritet för ett ja till avtalet i Bryssel. Med ett ja i ryggen kan han sedan luta sig mot ett demokratiskt beslut av folket och framställa de som protesterar och demonstrerar som en oresonlig minoritet.
Ska han lyckas? The answer is blowing in the wind, som Dylan sjöng. Idén att folkomröstningen ska hållas först i januari lämnar dörren öppen för alla sorters överraskningar. Redan dagen efter hans utspel gjorde vissa ledare i Pasok uppror mot chefen och innan veckans slut tvingas han kanske lämna sin post som premiärminister. Starka krafter vill inte ha en folkomröstning. Nu på fredag ställs Papandreou inför en förtroendeomröstning i det grekiska parlamentet och med bara 152 av parlamentets 300 medlemmar bakom regeringen riskerar den att falla. Avoget mot en folkomröstning gäller också i EU där Merkel och Sarkozy redan i tisdags sa att avtalet i Bryssel ska följas till punkt och pricka. De båda toppfigurerna i EU har inget till övers för demokratiska omröstningar kring ”nödvändiga realpolitiska åtgärder”.
PS: Om du vill läsa mer om den grekiska krisen hittar du en bra intervju med den belgiske ekonomen Eric Toussaint på bloggen Röda Malmö
Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,SVD4,SVD5,
Bloggare: Röda Malmö,Jinge,Sjöstedt,Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Grekland, Papandreou, Aten, Merkel, Sarkozy, Kris,
Efter lång natt i Bryssel
27 Okt 11
Är krisen över?
.
Det är något märkligt med alla dessa toppmöten. En lösning på eurokrisen var långt borta. Det sa i alla fall många toppolitiker och media. Sedan är det som om någon lyft trollstaven och så är alla överens om en lösning. Är det ett spel för galleriet som ska visa offentligheten att våra toppolitiker verkligen tar ansvar för framtiden?
Vilket som, så basunerade media i går morse ut att Merkel, Sarkozy och alla andra under stora ansträngningar manglat fram ett räddningspaket för att hindra det grekiska dramat att sluta i kaos .
Mötet i Bryssel enades om ett fyrapunktsprogram som bland annat likviderar 100 miljarder euro av den grekiska statsskulden.
.
En sista natt med gänget?
.
-
Bankerna som innehar grekiska statsobligationer går med på att halvera deras värde. Det motsvarar 100 miljarder euro. Vilka som förlorar dessa fordringar är höljt i banksekretessen. De största beloppen hålls av grekiska och franska banker.
-
EUs räddningsfond ska förstärkas från 250 miljarder euro som finns kvar i kassan till 1 000 miljarder euro så att resurser ska finnas att tackla en kris i Spanien eller Italien.
-
Grekland får tillgång till 100 miljarder euro i januari
-
Bankernas ska öka sin egen kapitaltäckning till 9 procent och de som inte klarar av det på egen hand ska få hjälp av EU.
Det här låter som tuff medicin för de privata bankerna eftersom de går med på att skriva av hälften av sina fordringar på den grekiska staten. Men skenet bedrar. De som äger obligationerna har redan inkasserat hög avkastning på dem i flera år kanske. Börsuppgången efter mötet i Bryssel är också kompensation. Vad de stora kapitalägarna förlorar på gungorna kommer igen via karusellen.
Dessutom finns det något extremt osunt i systemet. Ingen vet vilka som i sista hand äger dessa obligationer och vilka pengar som använts för att köpa dem. Stora belopp bara förvaltas av bankerna å privata kunders vägnar och de gömmer sig oftast bakom brevlådeföretag i skatteparadisen. Det krav som förts fram i Grekland på en offentlig räkenskapskontroll skulle visa vilka som äger obligationerna och hur de finansierats. Både en och två finansiärer i skatteparadisen föredrar att förlora halva värdet på sina obligationer än att träda fram i offentlig belysning.
.
Sarkozy vek sig inför Merkels krav på privata bankernas bidrag.
.
En bisarr affekt av pakten i Bryssel är att flera grekiska banker kommer att nationaliseras, trots att EU och IMF ständigt tjatar om att Papandreou ska privatisera allt som går att privatisera. Men de privata grekiska bankerna sitter inne med 44 miljarder i statsobligationer som plötsligt halveras i värde. Papandreou var dock inte sen med att garantera att de som förstatligas så snart som möjligt ska privatiseras på nytt. Underförstått –staten ska ta hand om förlusterna och rädda de privata kapitalägarna.
Har börsen rätt när den gör glädjeskutt efter besluten i Bryssel? Knappast, för det verkligt stora problemet som ligger i en nära framtid är en eventuell djup recession till följd av de groteska åtstramningspaket som alla regeringar i Europa är i färd med att köra ner i halsen på den arbetande befolkningen. Nödlösningen för den grekiska statsskulden kanske hindrar en omedelbar inställning av Greklands avbetalningar och en krasch för ett antal banker i Europa. Men den ekonomiska stagnationen, med låga investeringar i den reella ekonomin, en ökande arbetslöshet och allt fler människor som faller ner i ren missär kan komma att köra Europas ekonomier i botten.
Två saker utanför Europa kan påverka utvecklingen. Dels hänger mycket på vad som händer i USA. Om den republikanska majoriteten i Kongressen sluter upp bakom de mest reaktionära förslagen om nedskärningar av allt som luktar kollektiva försäkringar, arbetslöshetsunderstöd och andra offentliga utgifter då ökar risken betydligt för att hela världsekonomin faller ner i en djup svacka.
.
Kinas byggboom kan sluta i ett hårt fall
.
Om dessutom den kinesiska ekonomin börjar få kalla fötter då är en världskris garanterad. Det finns tydliga tecken på att den kinesiska ekonomin är skörare än vad som landets ledning vill medge. Byggboomen i kuststäderna börjar ta formen av en gigantisk spekulationsbubbla och de lokala och regionala myndigheterna har skulder som får den grekiska statsskulden att blekna. Kommunistpartiets ledning tassar fram på tunn is. Den enorma valutareserven är en god stötdämpare men om byggboomen exploderar då kan den snabbt smälta bort.
.
Medaia;DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,SVT1,DN3,SVD3,GP1,
Bloggare;Sjöstedt,Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Grekland, EU, Euro, Kris, Merkel, Sarkozy
Börs- och dalbana.
13 Sep 11
Finansens springpojkar.
.
Har börsen fått fnatt? Med ryck på fyra procent uppåt och fem procents fritt fall dagen efter är frågan 
om det inte är så. Den gamla och helt förlegade idén att i längden är aktieinnehav det bästa sättet att förvalta sina surt sparade pengar är just inget annat än förlegad. Att pensionsreformer världen över, inklusive vår egen svenska reform, just bygger på placeringar i aktier ändrar inget. Det bara bevisar att de som drev igenom pensionsreformerna inte brydde sig om avkastningen. Det handlar enbart om att knäcka det gemensamma solidariska sparandet till en trygg pension.
Aktier var under efterkrigstiden relativt säkra placeringar men bara så länge den underliggande ekonomin var stabil och säker. När tillväxten, vinstutvecklingen, lönerna och antalet människor i arbete ständigt ökade i snabb takt speglade den lika stabila men ändå inte odynamiska aktiemarknaden utvecklingen i samhällsekonomin. Börsen var ett instrument som bolagen vände sig till för att finansiera sina produktiva investeringar och de som köpte aktier kunde lita på att den årliga avkastningen med stor säkerhet skulle ligga något över de räntor som bankerna erbjöd. Men det var inget kasino som lockade med supervinster.
Med den nyliberala revolutionen ändrades hela den finansiella sektorns funktionssätt. Lönernas andel av de producerade rikedomarna minskades kraftigt och vinsterna ökade i samma takt samtidigt som en allt större del av vinsterna inte längre plöjdes ner i ny produktionsutrustning utan i stället skyfflades ut på en allt mer spekulativ finansmarknad. Det var åren då medias aktienyheter började breda ut sig över flera sidor från att ha vegeterat på mycket undanskymd plats i flera decennier.
Naiva drömmare trodde att tiden då man kan skära guld med täljkniv var kommen. Men det var bara en kortvarig dröm som snabbt blev till en mardröm för de flesta. Nu har vi upplevt en tioårsperiod med inte mindre än tre finanskrascher. Det börjar likna ett normaltillstånd, inte olycksfall i arbetet.
.
.
Flera miljoner familjer har tvingats lämna sina hem sedan de fallit offer för skrupellösa bankirer.
.
Faktum är att den kapitalistiska marknaden är inne i en djup strukturell kris. Eller mer precist –den kapitalistiska marknaden i den utvecklade industrivärlden är inne i en djup kris. Den ekonomiska tillväxten är låg eller krympande, lönernas utveckling kryper ner mot noll eller under noll och antalet arbetslösa fryser fast i en katastrofal massarbetslöshet. Hittills har denna onda spiral nedåt uppvägts av hushållens allt större skuldsättning.
Kraschen på bostadsmarknaden i USA 2007 och den efterföljande finanskrisen har gjort en fortsatt ökad skuldsättning omöjlig. Det är grunden till dagens finansiella krasch. Det gamla receptet på allt större handel på kredit fungerar inte längre samtidigt som inget annat recept finns till hands.
Det är denna återvändsgränd som förklarar den groteska politiska vals som eurozonen, Storbritannien och USA virvlar fram i. De gamla recepten verkar inte längre och viljan att ta tag i ekonomin och sätta finansen på undantag saknas helt. I själva verket visar alla från Merkel till Sarkozy via Obama och Cameron att de inte är mycket mer än finansens springpojkar (ursäkta mig Angela). Först öste de in pengar i de privata bankerna för att rädda dem från följderna av Lehman Brothers krasch utan att ställa ett enda villkor för räddningsplankan. Visserligen talade Sarkozy vitt och brett om den ”galna finansen” men det bidde en tumme av det hela.
.
Duon som låtsades att det regnade.
.
Plötsligt har privata skulder blivit offentliga skulder tack vare politikernas generositet mot de privata bankernas kapitalägare. Eftersom hjälpen till dem var villkorslös kastade de sig snabbt över de svagaste ländernas statsskuld och drev upp kostnaderna för Greklands och andra länders obligationer till ohållbara nivåer jämfört med Tysklands och USAs ränta på statsskulden.
Det politiska kaos som råder i den ”utvecklade” världen visas bra av hur förslaget om att ECB ska ge ut euroobligationer bemötts. Idén är kanske den enda vettiga som fötts i Bryssel på år och dag. Om Grekland skulle kunna finansiera sin statsskuld med euroobligationer med en ränta på säg 2,5 procent i stället för de 12-13 procent som landet nu tvingas betala skulle spekulationen mot Grekland och andra ”svaga” länder tappa fotfästet. Samtidigt skulle det innebära att överskottsländerna Tyskland, Holland och Österrike skulle tvingas betala en halv procent mer än vad de gör i dag. Men den typen av ”solidaritet” mellan Europas kapitalistiska regeringar kan vi inte räkna med. Var och en drar i stället i sitt hörn av täcket för att skyla sig i det finansiella höstrusket.
I dag hotar spekulanterna på aktiebörsen och alla andra spekulativa marknader att kasta hela
världsekonomin in i en djup katastrofal recession. Om de vansinniga sparpaketen i Europa och USA får full effekt samtidigt finns det ingen chans att en sådan utveckling kan undvikas. De så kallade utvecklingsekonomierna kan inte upphäva effekten av en djup recession i USA och Europa. Tvärtom finns det stor risk att de dras med i den när deras exportmarknader i väst skrumpnar.
Aktiebörsen har helt tappat sin ursprungliga roll som kapitaluppsamlare för nyinvesteringar. Aktien har blivit ett roulettchips som kastas ned på bordet i allt snabbare tempo utan att bidra med ett öre till utvecklingen av samhällets rikedomar. I finansens kasino omfördelas bara redan existerande rikedomar, inget skapas. Det kanske låter oförargligt. Låt dem spela, det skadar ingen. Beviset att det motsatta gäller ser vi runt omkring oss varje dag. Folk ruineras, andra kastas ut ur sina hem, medan ojämlikheten i samhället exploderar, och miljoner går utan arbete eller tvingas arbeta för skandalösa löner.
Grekland är oförmöget att under nuvarande ekonomiska villkor betala av sin statsskuld. Den måste till stor del avskrivas. De sparpaket som tvingas på befolkningen bara förvärrar det ekonomiska läget genom att det skapar recession i landet och inkomsterna till staten minskar. Det är vad finansens springpojkar vägrat acceptera. Grekland ska till varje pris tvingas betala av sina lån i främst franska och tyska privatbanker. Eftersom detta är som att skjuta sig själv i foten inser nu ”marknaden” att dessa banker riskerar att förlora hela den kaka de så girigt gapat över. Société Générale, BNP Paribas, Deutsche Bank kan nu följa i Lehman Brothers fotspår. En kollaps som kommer att få krisen 2008 likna en vårvind kan bli följden. Angela Merkel, Nicolas Sarkozy har tillsammans med ”socialister” som Papandreou drivit Europas ekonomi mot ruinens brant. Allt i syfte att beskydda de privata bankernas och spekulationsfondernas intressen. Det är den motsatta vägen som måste följas. Hela det finansiella systemet ska ställas under samhällets kontroll. Finansens roll ska vara att finansiera samhällets ekonomiska aktiviteter, inte vara croupier i ett kasino för ett fåtal som tillåts spela med bland annat dina pensionspengar.
.
Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,GP1,GP2,GP3,SVT1,DN4,DN5,DN6,SVD5,DN7,SVD6,SVD7,
Bloggare:Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, EU, USA, Banker, Grekland, Finans, Spekulation, Euro
Senaste kommentarer