.

En del av bloggens läsare har säkert märkt att jag är fascinerad av väder. ”Vädernörd” skulle en del säga. Till en stor del förklaras detta av den enkla sanning som Karl Marx en gång påpekade för mänskligheten. Vårt medvetande bestäms i huvudsak av hur vi lever.

Människor som lever i städer märker mest av vädret när det lever ut i kraftiga extremer. Som stark hetta eller köld. Eller svåra stormar. Till vardags är det för många ganska likgiltigt. Mat, värme och belysning är alltid tillhands utan att det kräver någon egen större ansträngning. Tunnelbanan rullar och spårvagnarna gnisslar. Hela utbudet av varor från kalsonger och tvättmedel över till datorer, fönsterkarmar och hörnsoffor rullar ständigt in med nya långtradare. Finns det bara pengar går det att köpa i stort sett allt.

Metropolen  – storstaden – har blivit en jätten Glufs-Glufs som vräker i sig vatten, energi, mat och alla andra varor utan att många inte ens funderar över varifrån allt kommer…

Bor man som jag i glesbygd betyder väder och väderomslag mycket mer. Blir det åska, storm eller sträng kyla måste ”beredskapen” höjas. Är åskan nära måste telefonjack, TV-apparaten och datorerna kopplas ur. Är elförsörjningen hotad ska vatten tappas upp, lampolja och värmeljus ska finnas till hands. Torr småved ska in till järnspis och kakelugnar. Varje dag innebär också att en massa triviala frågor ska besvaras. Går det att ta fram falufärgen? Jobb i skogen eller på vedbacken? Gummistövlar eller bara grova skor? Regnkläder? Bara ett par eller dubbla långkalsonger? Behöver jag tända pannan en gång till? Varför kommer inte grannen med plogen?

Internet har för oss revolutionerat möjligheterna att ha lite framförhållning i vardagslivet. En bagatell som att gå en långtur med vår hund gör jag sällan utan att först att tittat på någon av SMHI:s, DMI:s eller Yr:s färska radarbilder…

I dagarna är det den extremt tidiga vintern som fascinerar. Visst. Vi brukar få en rejäl köldknäpp någon vecka i november. Men nu kommer oktober och november tillsammans att bli den kallaste höst jag upplevt.

.

.

En del har inte blivit gjort. Som skulle blivit gjort.

Trädgårdsstolen, krattor och spade vill komma in…

.

I backspegeln har vi samtidigt fjolårets riktiga vargavinter. För vår del var det den kanske kallaste vintern sedan krigsvintrarna 1941/42. Men då var det en mild november. Kylan satte in först vid Lucia. Jag ser också i väderrapporter från Danmark, Storbritannien, Nordtyskland, Nederländerna och Belgien att kylan strömmar ner i ett stuprör från Grönland/Island. För övrigt i samma ”rör” som ifjol kunde transportera ner massor med vulkanaska över norra Europa.

.

.

.

England och Skottland har fått vinter. Bilder från i går.

I fjol dog 3 0 000 människor av kylan. De hade inte råd med värme.

I dagarna höjer bolagen sina avgifter med 6-9 procent.

Trots att deras vinster gått upp med 40 procent.

.

.

Vi har ett göra med ett väderskifte. Den fråga som står mig närmast, skulle Marx väl ha förstått, kommer veden att räcka? Inte heller vi skulle ha råd att värma med bara el.  En vidare fråga är om det blir ett mer kortvarigt eller ett längre ”regimskifte”?

De vanliga, mer milda västvindarna orkar inte fram utan släpper ner kyla från norr och från Polen och Ryssland. Meteorologerna kallar detta för den Nordatlantiska oscillationen (NAO), vilket betyder svängningar fram och tillbaka mellan högtryck och lågtryck i atmosfären. Som mätpunkt har man tryckskillnaden mellan lågtrycket över Island och högtrycket över Azorerna. Just nu upprepas samma scenario som i fjol, tryckskillnaden mellan dessa områden är liten eller negativ.

.

.

.

Den här skillnaden har kvantifierats i mätningarna ända sedan 1820 och diagrammet ovan visar hur det sett ut. Ser man till talet som mäts blev fjolårets resultat ett riktigt utropstecken! Fast upp och ned. Skillnaden var starkt negativ. Sedan dess har förhållandet varit fastlåst och det är detta som nu demonstreras i det kalla novembervädret.

.

.

.

I Arktis väster om Grönland var det samtidigt milt. Vi minns slasket under vinter-OS i Vancouver. Men blir stupröret kvar och flyttar det sig västerut förändras den bilden efterhand. Då kan det vara så att hela Arktis blir kallare. Ett mer eller mindre kort väder- eller klimatskifte på vår del av planeten  innebär ändå inte att en ca trettioårig trend mot mildare väder skulle vara bruten. Inte ens om vi får krigsvintrar i tio år. Men det kan innebära en del tveksamheter och en del frågetecken kring prognoser gjorda på halvlång sikt. Ser vi till längre intervaller än trettio år. Exempelvis de sista tvåtusen åren med mildvädret kring tusentalet, då det gick att ha mjölkjordbruk på Grönland, och senare den Lilla istiden med för Nordens del kanske kulmen när Karl X Gustav tågade över isarna både på Lilla och Stora Bält, blir den förändring av NAO som nu skett intressant, men ändå bara en detalj i en lång historisk klimatcykel.

.

.

De här  två bilderna visar hur det såg ut i fjol vinter.

.

-

.

Till sist en länk där du kan följa hur isläggningen börjat.

Ska det bli en ny ryss- eller vargavinter?

Eller ska vi få se tofsviporna komma redan i mars?

.

Länk till SMHI:s karta över isläggning

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, ryssvinter, vargavinter, snöstorm, snökaso, klimatfråganj

I pressen: SVD1,SVD2,GP1,GP2,SVD3,DN1,GP3,GP4,SVD4,AB1,AB2,Expr1,SDS1,SVD5,

Dela