"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Robert Fisk
Inferno i Tripoli
24 Feb 11
Khaddafis helvete i Tripoli.
.
Det är inte ens en brända-jorden-taktik som den totalt galne diktatorn använder. För han har ingen plats att dra sig tillbaka till. I sitt vansinne har han beslutat att dra med sig stadens befolkning i ett inferno utan återvändo.
I dag på morgonen finns det för första gången tillgång till ingående information om vad som sker i Tripoli, den enda stad som Khaddafi fortfarande kontrollerar. Den världsberömde krigsreportern Robert Fisk har lyckats ta sig in i Tripoli och beskriver i dagens The Independant det inferno som Khaddafis säkerhetsstyrkor, legoknektar och betalda drägg lämnar efter sig när de drar runt i staden och ”knackar dörr” som Khaddafi manade till i sitt vansinnestal. Vad som händer med de människor som får besök vågar jag inte ens tänka på.
.
No comment.
.
Vansinnet och det bottenlösa hatet som leder till folkmord lever och frodas. Ruanda var inte det första och inte det sista massmordet i Afrikas historia. Om inte oppositionen i Libyen kan undsätta sina fränder i Tripoli kan vi tvingas bli passiva åskådare till den värsta massakern på civila på den här sidan av det nya århundradet.
För tillfället har alltså svarta krafter Tripoli i sett strupgrepp och stadens innevånare hotas till döden av en diktator som i sin gränslösa galenskap beslutat avsluta sitt liv i en apokalyps av eld och blod. De enda som kan hindra en enorm tragedi är de beväpnade enheter ur armén som gått över till upprorets sida. Tillsammans med en folklig resning i Tripoli är det enda chansen att hindra vad som är på gång – ett av dessa vansinnesdåd som historien kantas av. FN-resolutioner och hot från Obama om sanktioner i all ära men det är bara ord och eventuella handlingar utan inverkan på det blodbad som pågår nu.
.
.
Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1,GP2,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Libyen, Khaddafi, Inferno, Robert Fisk, Tripoli,
”Gud hit och Gud dit”… Till minnet av 11 september…
11 Sep 10
.
I dag skriver Johanna Andersson i Göteborgs-Posten en krönika om Ground Zero, pastor Terry Jones och Hitlers bokbål vid Bebelplatz i Berlin 1933. Hon greppar en blank lans och rider ut till ett försvar av ”det fria ordet”. Välskrivet och bra. Det var lika dåraktigt att bränna Heine och Marx i Berlin som det är att bränna Koranen i Gainsville. Hon citerar poeten Henrich Heine som skrev ”Där man bränner böcker, där bränner man också snart människor”. Som jag ser det är den tyska förbundsstatens förbud mot att i dag åter publicera Führerns ”Mein Kampf ” lika kontraproduktivt. Hans bok blir bara en sakral, en helig skrift för dagens brunråttor. Dessutom. Ska man bekämpa en pest måste man veta varför den sprids.
.
.
Nu handlar bokbålen och flaggbränningarna i världen, jihadisternas halshuggningar och USA:s bombterror i Afghanistan, Pakistan och Gaza, i grunden om något annat än striden om det fria ordet. Vad vi sett sedan ”11 september” är fortsatt kolonial expansion från Israel och västvärldens nykolonialism – i kampen om kontrollen över världens sista stora råvarutillgångar. I dagens brittiska tidning Independent skriver den klarsynte journalisten och författaren Robert Fisk om nioårsdagen av attacken mot New Yorks tvillingtorn. Hans krönika ljungar av indignation av hur dessa nio år tolkas av västvärlden – och jihadisterna. Hela krönikan, på engelska, finns här. Nedan har jag gjort en fri snabböversättning av två stycken. Inte minst Göran Hägglund, han som vill att Sverige ska fortsätta med sitt krig, ”så länge som det behövs”, och kanske om kvällarna går ner på knä och ber till sin Gud om en seger i Kristi namn. Inte minst denne Hägglund skulle må bra av att läsa hela artikeln:
.
”Ja, sannerligen, på denna dystra nioårsdag – och himlen måtte bespara oss från nästa års tionde årdag- ser det ut som om “11 september” vare sig har skapat, fred, rättvisa, demokrati eller mänskliga rättigheter – utan monster. Monster som har varit på hetsjakt i Irak – både i klädedräkt som “väst” och i lokala varianter – och slaktat 100 000 själar, eller 500 000, kanske en miljon. Vem bryr sig? De har dödat tiotusentals människor i Afghanistan. Vem bryr sig? Sedan har galenskapen spridit sig över först Mellanöstern och sedan över hela världen. Stridspiloterna och upprorsmännen, marinsoldaterna och självmordsbombarna. Al Quaidas i Maghreb (Marocko,Algeriet,Tunisien), i Khalij (Gulfstaterna) och i Kalifatet Irak. Dödspatrullerna och deras support från pojkarna i stridsflyget. Liksom de som skär struparna av folk. Alla har slitit bort huvuden från kvinnor och barn, de gamla och de sjuka, de unga och de friska. Från Indus till Medelhavet. Från Bali till Londons Tunnelbana. Vilka minnesmärken för de 2.966 oskyldiga som dödades för nio år sedan. I deras namn och till deras minne har vi skapat vår förintelse i eld och blod. Ett minne som en galen pastor i Gainesville nu försöker skriva in i historien.
.
.
Var är då Gud? Var passar han in? Letar man i arkivet med citat visar det sig att alla monster som skapats efter den ”11 september” har denna obsoleta eller urmodiga frälsare som sin följeslagare. Bin Laden ber till Gud om att ”göra Amerika till en skugga av sig själv”. Något som han sa till mig 1997. Bush bad till Gud och Blair bad – och ber till Gud. Alla mördare som är muslimer, liksom västvärldens soldater och pastor Terry Jones och hans trettio (Kanske är det femtio) följeslagare. Det är svårt att komma åt statistik under ”Kriget mot terrorismen” ). Alla ber de till Gud. Denna stackars gamla Gud, som naturligtvis fått lyssna till allt, som han har fått göra under alla våra galna krig. Vi kan minnas de ord som tillägnades honom av en poet från en annan generation: ”Gud hit och Gud dit”… ”Gode Gud”, sa Gud. ”Mitt verk är förstört”…
Ord som ändå skrevs ner redan under Första världskriget… ”
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik 11 september, pastor Terry Jones, Al Quaida, Kabul, Bali
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,AB1,AB2,GP1,AB3,
Fisk på djupt vatten
10 Okt 09
Fisk på djupt vatten.
Robert Fisk är känd världen över för sina djuplodande reportage från Mellanöstern och sin avsky för krig som gjort honom till den största krigsreportern i nutid. 
Därför lyckades han slå världen med häpnad när han för ett par dagar sedan påstod i en artikel i The Independent att Kina, Saudiarabien, Japan, Frankrike, Ryssland och ett antal andra länder hållit hemliga överläggningar för att diskutera hur dollarn ska kunna ersättas med en annan ”världsvaluta”.
Redan samma kväll som artikeln publicerades sjönk dollarn mot alla valutor utom brittiska pundet och den kinesiska yuanen. Fisks förklaring är att USA börjar minska i betydelse för världsekonomin och att Kina och oljeproducerande stater skulle tjäna på att dollarn ersätts av en annan reservvaluta.
Det är kanske något som kommer att ske i en avlägsen framtid. Dollarn är dock den helt dominerande reservvalutan och förblir så under lång tid. Vår käre Fisk är helt enkelt ute och simmar på för djupt vatten. Han extrapolerar en existerande tendens till något omedelbart förestående. Den horisont som han sätter till 2018 syns helt improviserad. Ingen vet hur de internationella styrkeförhållandena kommer att se ut 2018.
I sin artikel säger Fisk att mötena som hållits har skett i hemlighet men att USA ändå känt till dem. Jag undrar om det inte är Fisk själv som är offer för en liten konspiration. Vem tjänar på det rabalder hans artikel drog igång? Självfallet USA, eftersom dollarns fall underlättar för den amerikanska ekonomin att exportera sina varor till omvärlden. Och det nu omedelbart, inte år 2018. Kanske är det till och med så att någon(CIA?) planterade uppgifterna om de hemliga mötena på den gode Fisks skrivbord och som därmed ovetande gått USAs ärenden.
Det är ännu för tidigt att kalla dollarn ett skitpapper.
Däremot är jag helt övertygad om att det finns en annan hemlig överenskommelse på internationell nivå som gäller relationen Kina-USA. Sedan juli i fjol är den kinesiska valutan på nytt knuten till dollarn i en fast växelkurs, en så kallad pegg. Det är mycket troligt att Washington och Peking ingått en oskriven pakt som går ut på att Kina fortsätter att investera sina reserver i amerikanska dollar medan USA låter dollarn devalveras gentemot alla andra valutor. Värdet av Kinas valutareserv i dollar minskar inte eftersom yuanen är knuten till dollarn och USA kan öka sina varors konkurrenskraft på världsmarknaden. USA accepterar att yuanen är fixerad till dollarn i utbyta mot att Kina fortsätter att finansiera underskottet i den amerikanska bytesbalansen.
Det mediala bruset och olika republikanska kongressmäns ramaskrin över den kinesiska statens valutapolitik är i så fall bara ett spel för galleriet. Robert Fisk, som jag uppskattar mycket, har den här gången kokat soppa på en spik.
I media: DN1,Independent,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Kina, Dollar, Yuan, Robert Fisk,
Senaste kommentarer