"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Rice
Condolezza Rice: En modern krigsfurstinna
19 Sep 08
På direkten!
Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte
alltid hänger med. Men här ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.
”Ryssland blir mer och mer aggressivt”, sa en upprörd Condolezza Rice i går.
Den bittra anklagelsen var att ”landet använder gas och olja som politiska vapen”.
Detta är naturligtvis är en trist historia. Det tjugoförsta seklets kapitalistiska Ryssland är ingen liten vit oskyldig fredsduva. Men i militära hänseenden långt efter. Inte bara i bakhasorna på USA:s enorma slagstyrkor utan också hopplöst efter EU:s gemensamma militära vapensystem . Som Carl Bildt faktiskt noterat: ”EU-länderna investerar femton gånger mer i upprustningar än Ryssland”.
Björnen är inte så farlig, bara man är varlig.
USA har i dag 737 militärbaser i 63 länder världen över. Dess trupp ockuperar Irak och Afghanistan och kan bara vara kvar med hjälp av permanenta lågintesiva krig. Så sent som i förrgår besköt USA byar på pakistanskt territorium med raketer från sina dödsdroner. Etiopiens ockupation av Somalia är bara möjlig tack vare amerikanska vapen och amerikanskt flygstöd. Det senaste kriget i Kaukasus inleddes med ett georgiskt anfall på sydosseternas huvudstad Tskinvali. En aggression som möjliggjordes genom amerikansk militär uppbyggnad. Den med Polen samtidigt avtalade ”missilskölden”, egentligen riktad mot Rysslands andraslagsförmåga vid ett kärnvapenkrig, tar det nukleära hotet kusligt nära vårt land. I går testade ”moskoviterna” ett av sina svar på NATO:s expansion. Roboten Bulava med en räckvidd på 800 mil och en bestyckning med tio atomstridsspetsar.
Under hela den tid som Condolezza Rice har varit ansvarig för USA:s utrikespolitik har hon lett sitt land i krig. Hon har varit en krigsminister. En krigsfurstinna. ”Ryssland använder olja och gas som politiska vapen”, heter det då fränt i hennes kanske sista utspel.
Men är det inte värre att USA använder vapen för att kontrollera så mycket som möjligt av Jordens tillgångar på olja och gas ?

Condolezza Rice spelar en egen liten komposition…
I pressen: DN1, DN2,DN3,SVD1,SVD2,Sydsvenskan1,Sydsvenskan2,DN4,SVD3,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, USA, EU, Ryssland, Georgien, kärnvapen, missilsköld, kapprustning, fredsrörelsen, kärnvapenhot, Condolezza Rice, Bush
Carl Bildt: halläning; svensk; amerikan…
19 Aug 08
Med rysskräcken i blodet
Carl Bildt har rysskräcken i blodet. Ett politiskt arv i släkten sedan flera generationer tillbaka. Inte för inte är han sonsons sonson till den konservative militären, « junkern » och friherren Gillis Bildt. En barsk stamfader som var svensk ÖB eller riksmarskalk under åren 1884-90.
I sina yngre dagar när Carl Bildt 1984 gift sig med Mia, dotter till moderatledaren Gösta Bohman, lät denne undslippa sig en underbar formulering om svärsonen. Platsen var hans älskade ö i Stockholms skärgård. « Får du någon hjälp av Carl », frågade journalisten. « Knappast », blev svaret. « Han står mest hela tiden med kikare och spanar efter ryssen ».

Halläning, svensk, europé? Nej, halläning, svensk och amerikan!
I min egen ungdom fick jag inblick i hur djupt detta med « ryssen » kunde sitta. När min mormor gick bort flyttade morfar John Kildén hem till vår familj. Han levde med i vår vardag under mina tonår på sextiotalet. En underbar människa som delade med sig både av sitt efternamn och sina livserfarenheter. Trots sina år kunde han ibland daska ut några riktiga färgklickar omkring sig. « Humöret är det aldrig nåt fel på », sa pappa. Sextiotalets enorma envig i hockey mellan Sverige och Sovjet blev för honom riktiga urladdningar. Han var född 1880 och TV i sig var för honom en riktig sensation. Hockey var också något nytt. I hans lilla glasbrukssamhälle Surte, där hade han sett bandy, men aldrig den mer fysiskt aggresiva hockeyn. Efter Sveriges VM-guld i Colorado Springs 1962, blev Sverige den ständige förloraren i massor med hårda tvekamper mot « ryssen ». Sex silver, en brons och en fjärdeplats, blev det allt som allt under resten av decenniet. Inte ett enda guld. Min snart nittioårige morfar levde med i varje nedsläpp och jublade över varje svenskmål. Men när « ryssen » till sist tog hem de avgörande poängen med sin klappklapphockey. Ja. då slutade det flera gånger med ett väldigt tjong och brak i TV-rutan. Med full kraft hade då morfar vräkt sin cigarrlåda mot vår fina 21-tummare. TV :n klarade sig alla gånger. Men inte alltid Ritmesterlådan i rött bleck. Till stor förtjusning för vår boxerhane, Ray, sprack asken upp och cigarrerna rullade ut över golvet…
Det gällde att slå « ryssen »
Morfar John var nu inte så intresserad av själva hockeyn. Han ville framförallt att vi skulle slå « ryssen ». Han var ett barn av sin tid. En vänsterradikal liberal med stor ovilja mot all militarism. Mot brukspatrons önskan vägrade han exempelvis att skänka pengar till högerns kanonbåtsinsamling 1912. Men trots detta så fanns inympad rysskräck i det politiska arv han fått med sig. Det var därför det blev en för stor nesa att gång på gång få uppleva hur svenskarna fick bita i isen för rysssen. Nu var morfar barn när Gillis Bildt var ÖB och hans familj var inte heller konservativ utan frisinnad, som det hette. Ändå fanns « ryssen » där som de evige moståndaren, vilken det gällde att besegra.
Därför kan jag lätt föreställa mig hur den gamle Gillis Bildts skugga ständigt faller även över den moderne ätteläggen Carl Bildt. På åttiotalet gjorde han politisk karriär genom en serie möten i Sveriges regementsstäder, där han hetsade upp folk med sitt låtsaskrig mot ryssen i Stockholms skärgård. I dag sägs han ska mäkla fred i Kaukasus. Men ser då bara ryssar. Överallt ryssar och ryska vapen.
I skymundan för största delen av svensk media har Carl Bildt, som det nästan koleriske brushuvud han är, lyckats med en svår diplomatisk skandal i samband med Georgiens angreppskrig mot Sydossetien. Inte nog med att han varit fullständigt blind för både USA :s roll i stort när det gäller hela den oljerika regionen och för den militära inringning av Ryssland som NATO iscensätter. Nu senast med det polska beslutet om att tillåta amerikanska robotramper. Han har dessutom konsekvent vägrat att se Georgien annat än som ett offer för en brutal rysk militär övermakt. I sin bleka blogg, « Alla dessa dagar », kallade han Georgiens överraskande raket- och bomböverfall på Syd-Ossetien och dess lilla huvudstad Tskhinvali för « en långt gående ambition att återställa konstitutionella rättigheter ». Varför han inte använde samma tjusiga formulering för att förklara Milosevics miltära övergrepp mot kosovoalbanerna blir svårt att förklara. På ett tydligt sätt visade samtidigt hans kollega Alexander Stubb i Finland hur en diplomatisk slipsten ska dras. Gång på gång försäkrade denne att han, som ordförande för OSCE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, inte tog ställning mellan parterna. Men ändå betonade han att Georgiens bomber inte alltid varit så välriktade :
”Jag fördömer bombangreppen på OSSE-byrån i Tschinvali, Sydossetien. OSSE:s representation i Georgien samarbetar intensivt med alla parter för att förlösa spänningen. Parterna bör respektera deras arbete och mandat. Jag är beredd att skicka mera OSSE-observatörer till Georgien så snart som situationen det tillåter.”
De ryska militärer som dödades av georgisk eld var enligt internationell rätt, fredsbevarande styrkor, OSSE:s manskap och godkända också av Georgien. Alexander Stubb, liksom EU:s franske ordförande Sarkozy, vägrade helt enkelt att utplåna den europeiska kapitalismens egna särintressen för den amerikanska hegemonin och köpte därför inte heller rakt av den genomskinliga propagandabild av krigsutbrottet som Georgiens Mikaheil Saakhasvili försökte sälja. Samtidigt är det naturligtvis ganska självklart att det inte går att medla om man bara rakt av kopierar den ena partens ståndpunkter. Som USA:s förre president Jimmy Carter sagt om George Bush och hans politik i Mellanöstern: ”Hur kan man göra anspråk på att medla när man bara intar den ena partens åsikter”? Carl Bildts problem är att han inte kan skilja på sin egen roll som utrikesminister och då företrädare för OSCE:S och EU:s fredsplan och sin egen privatperson som aktieägare och aktivist för USA:s räkning. För att inte tala om det blå blodet och den nedärvda rysskräcken.
Diplomatisk skandal
Bildts diplomatiska skandal kom den 9 augusti. I sin blogg talade han naturligtvis bara om det ryska angreppet. Men inte bara det. Han jämförde också otroligt nog Medvedev och Putin med Hitler och Ryssland med Nazi-Tyskland:
”Vi accepterade inte att Milosevics Serbien intervenerade militärt i andra f d jugoslaviska stater med hänvisning till skyddet av de som har serbiska pass. Och vi har anledning att minnas hur Hitler för lite mer än ett halvt sekel sedan använde just denna doktrin för att underminera och anfalla betydande delar av Central-Europa.”
En mer rättvis bild kanske hade varit att jämföra Saakhasvilis försök att rensa Syd-Ossetien från osseter med Milosevic försök att rena Kosovo från albaner? Men Bildts retorik måste dessutom ses i ljuset av att han ska vara en del av en fredsansträngning, av ett diplomatiskt försök att först få till stånd ett vapenstillestånd. Att då jämföra Medvedev och Putin med Hitler gör att Bildt ger intrycket av att ha tappat all sans och balans. Enligt georgiska myndigheter har den ”ryska ockupationen inneburit att 67 civila dödats i det egentliga Georgien”. Jämför man dessa 67 dödsoffer med de 20 miljoner ryssar som dog i kampen mot Hitlers Tyskland är Bildts retorik sannerligen ingen diplomatisk höjdare.
Uppenbart får krigsaktivisten Bildt under dagen hård intern kritik för sin blogg. För senare under dagen lägger han ut en ny version på engelska där han så försiktigt som det går försöker att sopa igen de värsta spåren efter sig. Milosevic är borta, men framförallt naturligtvis den politiska pariastämpel som sattes med Hitlers namn. Nu heter det i stället ”previous Germany” och ”previous Serbia”. Vilket naturligtvis inte sticker ut lika skarpt.
Men i sak är Carl Bildt lika fullt isolerad från sitt Europa. ”Halläning, svensk,europé”, kallade Carl Bildt sig själv på 80-talet. I dag vore en mer passande benämning: ”Halläning, svensk, amerikan”! Rollen som propagandist för Bush`s Irakkrig var inte tillfällig. Moraliskt är Bildt medansvarig för ett krig som kostat hundratusentals människors liv och tvingat miljoner andra att fly. Nu är han aktivist för samma regim när det gäller dess expansion in mot Kaukasus. Han ”går som barn i huset” hemma hos Saakhasvili, sa Birger Schalug talande nog i en TV-soffa och i Väst-Europa delas hans ståndpunkter bara av Gordon Browns England. Axeln London/Washington överlevde hjulbytet Blair/Brown…
I sin bleka blogg
I sin bleka blogg skriver Bildt besviket den 13 augusti, att ”det var en avmätt diskussion i Bryssel”. Hans fick helt enkelt på tafsen under mötet mellan EU:s utriksministrar. Men kan ändå trösta sig med att Englands frånvarande Milliband ringt honom under mötet…
I bloggen från den 17:e augusti träffade vår utrikesminister till sist sin kollega från Tyskland. Anteckningarna från den träffen ger inte heller sken av någon entusiasm från endera sidan Det blev ”en nyttig och trevlig kväll”, konstaterar Bildt lakoniskt. ”Det finns mycket att diskutera”, avslutar han kort. Ja, och mycket att diskutera fanns det nog. Så här entydigt uttalade sig Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeir samtidigt för DN:
Vi måste göra allt för att lindra de drabbades lidande och få till stånd ett varaktigt vapenstillestånd. Det har i ögonblicket högsta prioritet och därför ser jag ingen mening med att nu teckna en ”upptrappningens kronologi” och ur denna rikta anklagelser mot den ena eller andra sidan /…/ Jag står för en utrikespolitik där förnuftet spelar en central roll. Därtill hör insikten att Ryssland förblir en stor granne till EU och – vare sig vi vill det eller inte – en faktor i den europeiska politiken. Om detta är jag enig med förbundskanslern. Insikten betyder också att man inte bedriver någon utrikespolitik genom att ignorera Ryssland. Just de aktuella händelserna visar hur viktigt det är att försöka förmå Ryssland att spela en ansvarsfull roll, även om det inte alltid är enkelt. En lösning på Kaukasus-konflikten kommer inte till stånd utan eller emot Ryssland. Tvärtom – det gäller att hålla samtalskanalerna öppna till Tbilisi och till Moskva.
Bildt är helt enkelt mer amerikan än europé. Vilket redan den patetiska vängåvan till Bush/Rice i form av givarkonferensen i Upplands Väsby under våren underströk.
I andra media: DN1 ,DN2,SVD1,SVD2,AB1,AB2,
Läs även andra bloggares åsikter om Bildt, Carl Bildt, M, MUF, Regeringen, EU, Georgien, Kaukasus, Syd-Ossetien, FN, Rice, Bush, Imperialism
Billig kärlek på ett sjaskigt förortsmotell…
30 Maj 08

Den uppskrivna Irakkonferensen i Upplands Väsby blev en sjaskig historia. Inte en galaföreställning i någon av politikens internationella metropoler. I stället träffades man på en avfartsväg från Arlanda norr om Stockholm. Lite förvånade chaufförer fick styra in sina limousiner till ett ”Infra Business Center”, som ser ut som en kvarglömd betonglänga från gamla DDR. Inget glitter och inget glam, inga saluter, bara i dessa sammanhang något så ovanligt som ett femstjärnigt konferenshotell, med en vinterträdgård som sett sina bästa dagar.
”Det var en framgång att konferensen såg framåt”, sa Carl Bildt i sin avslutning. Med den knycken på formuleringarna kunde han live i stället ha medverkat i det nya, riktigt roliga humorprogrammet ”Morgonsoffan”. Slutdeklarationen var skriven på förhand och vad den egentligen slog fast var att al-Malikis samarbetsregim förväntade sig mer avskrivningar av tidigare lån. ”Vi måste slippa bördan av alla återuppbyggnadsarbeten i krigets spår”, vädjade han. Iraks rika grannar, Saudiarabien och Kuwait, fortsatte dock att vara njugga. Dessa groteska oljediktaturer frågar sig naturligtvis varför de ska stödja en irakisk regim som stödjer Iran, deras huvudrival i regionen. En regim som dessutom fortsätter med att stänga ute deras trosbröder, den sunnitiska eliten i Irak, från politikens alla köttgrytor. USA som stått för det mesta av förstörelsen under krigets fem långa år vill heller inte betala. I stället vill man få till stånd avtal om egna permanenta militära baser och egna långsiktiga rättigheter till olja. Självfallet skulle inte heller konferensen på något sätt pröva skuldfrågan till detta vanvettiga krig. Dagordningen, eller agendan som direktörerna säger, var därför helt befriad från sådana otrevligheter. En gammal krigsaktivist, som Carl Bildt, slapp stå till svars för sina synder, då när det begav sig. Exempelvis detta snart berömda citat från International Herald Tribune bara några veckor före Bush`s invasion:
Det måste också stå klart att om de långt mer önskvärda sätten att avlägsna regimen inte lyckas kommer det mindre önskvärda sättet – krig – att genomföras.
Sverige fick avslutningsvis beröm för sin förhållandevis generösa flyktingpolitik och Condoleezza Rice lovade Fredrik Reinfeldt att USA skulle ta emot hela 12 000 flyktingar nästa år. Vilket enligt media är ett gammalt löfte som ännu inte uppfyllts. Ändå sa Reinfeldt att detta var ”ett stort steg för ett land som i fjol bara tog emot 1 000 irakier” ( rätt siffra är 800! ). Ett bokstavligen gränslöst hyckleri när man vet att inte ens irakiska angivare släpps in över USA:s gränser. Till dags dato har Sverige tagit emot 40 000 irakiska flyktingar. Skulle USA, som huvudansvarig för flyktingvågen, ta emot lika många i förhållande till sin befolkningsstorlek som Sverige handlar det om 1,2 miljoner människor….
Nej, konferensen där på en avfartsväg en bit från Arlanda blev en sjaskig historia. Internationell politik med en doft av billig kärlek på ett förortsmotell.
Internationella media bevakade tillställningen mest i notisform.Vare sig New York Times, Financial Times eller The Independant nämnde ett ord om konferensen på sina webbsidor För BBC online var det också en ickehändelse. .I stället hade man där, vid sidan av Olmerts korruptionsskandaler, den stora nyheten att toaletten i vardagsrummet på den Internationella rymdstationen hade gått sönder. En kurir hade redan flugits express från Moskva till Cape Kennedy, med en reservpump, som nu ska upp i himlavalvet med rymdfärjan Discovery.
Där kan man tala om en nyhetsbyrå som ser till väsentligheter.
I andra media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Irakkonferensen, Bildt, Bush, Rice, AL-Maliki, Iran, Saudi, Quatar


Senaste kommentarer