Ett samhälle i upplösning
Den amerikanska drömmen är bara en dröm. Den amerikanska mardrömmen är däremot nattsvart verklighet. Med finanskrisen och den efterföljande recessionen brister nu de få sociala dammar som finns kvar i USA. I New Orleans eftersattes underhållet av dammarna i åratal och följerna av Katrina blev där därefter. Nu är det de sociala skyddsvallarnas tur att rasa samman under trycket från den ekonomiska krisen.
I två delar ska jag behandla vad som pågår i det amerikanska imperiet. Här följer den första delen. I morgon följer del två.
I tält och ruckel
Del I
Scenen kunde vara från Darfur. Men det amerikanska stjärnbaneret vajar över tält som trots allt är lite färggladare än de dammiga flyktingtälten i Darfur. Scenen är från Ontario i Kalifornien och de som bor i tälten är offer för bostadslånekrisen. 
Liknande tältläger för subprimekrisens offer växer upp på fler än en plats i det förlovade landet. Tältlägrens krisoffer har nog ett och annat att säga om sina drömmar. Inte undra på att stjärnbanerat hissats upp- och ner i lägret i Ontario
Ur funktion.
-Bara man vill så lyckas man. Det budskapet föds varje amerikan med. Det matas in med modersmjölken. Men den sociala hissen är sedan länge ur funktion på grund av dåligt underhåll. Att bara tre procent av de som föds av den fattigaste femtedelen av befolkningen kommer att sluta sitt liv som medlem i den rikaste femtedelen är ett faktum som bara sakta börjar tränga in i det sociala medvetandet. 
Men de tusentals familjer som nu hukar i tältläger och rivningsbostäder hade kanske inte tillräckligt stark vilja ? Eller ville de för mycket ? Vare sig det ena eller det andra. De blev offer för en hutlös kapitalism som med inför hägrande profiter lurade miljontals familjer att sätta sig i skuld upp över öronen. När pyramiden rasade fick de känna på den nya, moderna kapitalismen- en ren och ohämmad kapitalism som ser alla sociala skyddsnät som onödiga utgifter. Snart har den inget annat att erbjuda än kalvstek i himmelens höjd.
Dåligt rustade.
-För alltför många av oss har den politiska jämlikhet vi lyckats uppnå förlorat sin innebörd i den ekonomiska ojämlikheten. En liten grupp har koncentrerat i sina händer en nästan total kontroll över andras egendom, över andras pengar, över andras arbete och över andras liv.För alltför många av oss finns ingen frihet längre, friheten är inte längre reell.
Citatet känns dagsaktuellt men det är Franklin D Roosevelts ord från juni 1936. 
Trettiotalskrisen ändrade mycket i det amerikanska samhället. Det skulle ta den ohämmat giriga finanskapitalismen 50 år innan den kunde resa sig ur Wall Streets ruiner. Ur trettiotalskrisen växte däremot fram en stark och välorganiserad arbetarrörelse. Som under efterkrigstiden väl försvarade sin klass intressen och tvingade fram ett gott skydd vid sjukdom, arbetslöshet och för de äldre när det var dags att gå i pension.
I dag står tyvärr den arbetande befolkningen i USA på nytt dåligt rustad inför följderna av finanskrisen. Den sociala nedrustning som inleddes av Ronald Reagan och följdes upp av Bill Clinton för att dras ut in absurdum av George W Bush ställer nu de arbetande i en mycket svår situation. De fackliga organisationerna hade inte mycket att sätta emot nyliberalismens avregleringar och det urtunnade klassmedvetandet tillsammans med företagens aktiva sabotage mot facklig organisering har lämnat de amerikanska fackförbunden i ett minst sagt uselt skick.
Färre jobb och sämre jobb.
Den ekonomiska recessionen har redan startat i USA och hundratusentals jobb försvinner nu varje månad. I september blev 159 000 arbetslösa. Redan innan krisens början ägde en stor omstrukturering av den amerikanska 
arebetsmarknaden rum, vilket förklarar varför medianlönen för en arbetare i den privata sektorn stått still i flera decennier. Välbetalda jobb i tillverkningsindustrin har ersatts av sämre betalda i servicesektorn och det offentliga eller helt enkelt flyttat utomlands. Bara under 2007 försvann 5,6 miljoner arbeten på grund av utflyttning till mer vinstgivande jaktmarker. I september i år var undersysselsättningen i landet den högsta på 14 år . Med 9, 47 miljoner arbetslösa och 6,06 miljoner undersysselsatta blir summan inte mindre än 17,13 miljoner utan arbete eller heltidssökande deltidsarbetare, vilket är 11 procent av den arbetsföra befolkningen. Att de arbeten som finns minskat i kvalitet finns det klara uppgifter om. Bland män var det år 1979 så mycket som 37,7 procent av de som hade jobb som låg över medianlönen och täcktes av en sjukförsäkring och garanterad pension. År 2006 var den andelen inte mer än 27,2 procent. Detta trots att familjernas medianlön sjönk i fasta dollarpriser från 58 555 dollar år 2000 till 55 533 dollar 2005 för att sedan på nytt stiga till 56 545 i fjol. Det är en säker gissning att medianlönen för de amerikanska hushållen nu på nytt faller fritt i krisens inledning. Var det kommer att sluta återstår att se.
… fortsättning följer i morgon
Du får mat, o kamrat, 
uti himmelens härliga stat!
Svält förnöjd! O var fröjd!
Du får kalvstek i himmelens höjd!
(Ur Joe Hills ‘Svarta präster’)
Andra Bloggar: Svensson,Ekonomikommentarer,
I media: DN1,Dagens Arena,SVD1,DN2,SVD2,GP,AB,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Recession, Börskris, Presidentval
Joel Emmanuel Höglund
1879-1915
Avrättad i USA efter falsk mordanklagan
Europa visar samma sak- det bär av utför med hissnande fart. I dagarna tvingades Angela Merkel till ett delvist förstatligande av Commerzbank för att hindra banken att gå omkull. Den tyska storbanken Deutsche Banks chefsekonom Norbert Walter spår att landets BNP kan sjunka med 4 procent 2009. 
