Blågul höst
Så är det slut på ännu en kort visit i Timrå. Tillbaka i Bryssel är det skilda färgintryck som minner om besöket i norr. De brandgula björkarna längs Indalsälven kan man aldrig se sig mätta på.
Men så fanns där också en osmaklig blågul skrikig kulör som fick mig att känna mig som tillbaka i Belgien trots att jag ännu var i norra Sverige. Sverigedemokraten Jimmie Åkesson fick plats på Aftonbladets debattsida. Artikeln hade kunnat översättas till flamländska där bara orden Sverige ersätts med Belgien och signerats av extremistpartiet Vlaams Belangs ordförande Filip Dewinter
Filip Dewinter, som i sina unga dar roade sig med att pissa på judiska gravar
Samma inskränkta nationalism, samma öppna främlingshat, eller rättare sagt hat mot araber och andra mörkhyade utom-europeiska invandrare, samma fisförnäma upphöjande av en svensk kultur, eller flamländsk för Vlaams Belangs del, som en högre form av civilisation som nu hotas av en ”massinvandring”. Det är en svensk vulgärvariant av det omtalade ”civilisationernas krig”.
-”Eigen volk eerst”- det egna folket först, skanderar Vlaams Belang och vinner kring 30% av rösterna i miljonstaden Antwerpen. I sak driver SD samma nationella linje i Sverige och hoppas att det ska räcka ända in i Riksdagen.
Aftonbladets idé med att publicera Åkessons artikel var lovvärd. Låt honom skriva ner sina fördomar på papper så kan vi slå undan benen på dem, verkar ha varit målsättningen.
Men det stora problemet är att rationella och väl underbyggda motargument mot SDs främlingsfientliga propaganda bara berör de som redan är avogt inställda mot SD, de som känner att deras ideologiska jäst luktar illa.
Jäst är ordet. Ty SD ger bara uttryck för, stryker medhårs och får redan existerande känslor och åsikter att jäsa i den minoritet av samhället som upplever att det äntligen finns en politiker och ett parti som säger högt vad man själv mumlar i ett hörn.
Det går inte att med argument vinna tillbaka eller övertyga de som redan ser SD som sitt parti eller som säger sig vare överens med deras krav . Därför att det handlar inte om sunt förnuft och klarsynthet. Det handlar om känslor och fördomar som kommer till uttryck i ett samhälle där politiken och demokratin av alltfler upplevs som en avlägsen planet där bara de invalda regerar för egennyttan.
Därför var det mycket pinsamt att lyssna till tv-debatterna mellan Maud Olofsson och Fredrik Malm mot Åkesson. De spelar i själva verket på samma terräng som SD och kan bara säga att Åkesson överdriver och att hans främlingsfientliga ton måste nyanseras. I nästa andetag är de beredda att med näbbar och klor försvara den invandringspolitik som förs i Sverige och EUs åtgärder för att skapa ett Fästning Europa.
Aftonbladet faller också i den fällan. När tidningen stort slår upp 10 fel i Åkessons artikel blir det en lista över överdrifter som Åkesson gör sig skyldig till eller att vissa av hans påståenden inte kan bevisas(eller motbevisas) med statistiskt underlag.
Maud gjode bottennapp mot Äkesson
Att sätta SD, och liknande rörelser i andra länder, i politisk karantän genom att hindra dem tillträde i media är helt ineffektivt, ja får ofta rakt motsatt effekt. De som känner för deras argument tycker bara att de behandlas orättvist och får därmed än en gång bekräftat att det politiska etablissemanget är ett högdraget gäng för inbördes beundran utan kontakter med ”verklighetens folk”.
Att lita till skarpa argument för att i tv-dueller och i andra sammanhang dribbla bort deras extremism är naturligtvis lovvärt men har i alla europeiska länder visat sig helt utan verkan. Dessa gruppers nära anhängare och väljare vill inte övertygas eller lyssna till kritiska argument. De vill höra ord som stärker deras stigande ilska över ”massinvandringen”, över ”samhällets islamisering”, över ”bidragstagare” och ”utlänningarnas brottslighet”.
Men är inte då invandringen ett problem? Jo självfallet, om det land främlingar hamnar i behandlar dem som ett problem och inte en tillgång. Då bildas getton där kanske mer än hälften av de vuxna saknar arbete. Det är lätt att inse att invandringen varit en stor tillgång för den svenska ekonomin. Det de bidragit med i produktionen av samhälleliga rikedomar överstiger mångfaldigt de summor som lagts ut på ”snyltande utlänningar”. Men det är också ett argument som inte biter på den som inte vill lyssna.
I själva verket är invandringen ett stort problem speciellt för invandraren själv som av olika skäl tvingas lämna hem, familj, vänner och den egna miljön för att söka ett osäkert levebröd i okänd miljö.
Är det verkligen så att det vid horisonten växer upp en mångmiljonvåg av fattiga hungriga människor som hotar att svämma över våra gränser om invandringen vore fri, om världens gränser vore lika öppna som de är för Kapitalets rundresor i världen på jakt efter profiter?
Det är just i sambandet mellan kapitalens rörelser och folkströmmar över gränserna som vi måste leta efter orsak och verkan. En pakistansk vän till min bloggkollega Göte och mig själv sa en gång till en häcklande rasist på ett möte i London att ”vi är här därför att ni var där. Så är det nu också.
-När agrobusiness i USA och Europa dumpar sin överskottsproduktion i det svarta Afrika krossas de lokala producenterna och drivs in till städernas slumkvarter. De som lyckas skaffa pengar för en plats på ett båtruckel försöker ta sig till Europa om än med livet som insatts.
-När George Bush invaderar Irak och senare får grönt ljus från FN att fortsätta ockupationen svämmar Iraks gränser över av politiska flyktingar och ekonomiska utvandrare.
-När FN ger Nato grönt ljus för att attackera Afghanistan ska ingen sedan förvåna sig över att afghaner samlas i flyktingläger lite var stans.
Exemplen på de mekanismer som skapar flyktingströmmar kan mångdubblas. Men det behövs inte för de ovan tjänar bara som underlag till följande frågor som bör ställas till både SD och de svenska riksdagspartierna.
-Är ni beredda att sätta er emot EUs och USAs dumping av jordbruksprodukter och i stället kräva en massiv överföring av kapital och teknik till de fattiga i Afrika för att de ska kunna tjäna ett levebröd i sitt eget land? Knappast, eftersom regeringen och oppositionen aldrig sagt att EUs jordbrukspolitik behöver ändras i grunden. Att SD plötsligt skulle kräva en tiodubbling av hjälpen till fattiga länder är det nog inte många som tror på. Ändå är det vad de borde kräva av Sverige och EU om de vill förverkliga sin dröm om ett invandringsfritt Norden.
-Är ni beredda att kräva ett omedelbart stopp för USAs/Natos krigföring i Irak och Afghanistan och stödja ett kostsamt civilt återuppbyggnadsprogram? Svaret är naturligtvis nej. Inte ens Vänsterpartiet kräver omedelbart och ovillkorligt återtåg av ”våra” trupper. Ändå är det vad som krävs om jagade och hunsade människor ska avstå från att söka sin lycka i andra delar av världen.
Så länge en debatt om invandringens för-och nackdelar tillåts att föras i termer av ”vi” och ”de” ligger vägen öppen för alla jimmie åkesöner i världen att sprida sitt budskap av hat och intolerans. Så länge många människor känner sig mera ”vi” med Volvos och Ericssons fallskärmsklädda chefer än ”vi” med invandrare kommer Sverigedemokraterna att kunna skörda sin draksådd.
Den dag då den europeiska arbetarrörelsen på nytt sätter solidariteten mellan alla arbetande och fattiga i högsätet då skapas förutsättningar för att slå undan benen på de högerpopulistiska lockropen till rasism, egoism, inskränkthet och intolerans. Då kan också kampen mot sociala orättvisor och fattigdomen riktas mot den verkliga fienden – den kapitalistiska marknadsekonomins skövling av den mänskliga arbetskraften och naturen.
I media: DN1,DN2,SVD1,Dagens Arena,AB1,AB2,
Andra bloggare: Röda Malmö,Jinge,Motvallsbloggen,Sjöstedt,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Sverigedemokraterna, Rasism, Maud Olofsson, Vlaamse Nelang, JImmie Åkesson, Solidaritet, Invandrare
