Tag Archives: Politik

Girighet utan gränser.

Posted on by
2

Girighet utan gränser bakom krisen

Av Benny Åsman

I går djupdök världens börser. Sent på kvällen svensk tid hade Wall Street stått på näsan ordentligt. Inte sedan 11 september 2001 har börsen tappat över fyra procent under en dag. Det enorma i Lehman Brothers fall och Merill Lynchs försäljning till Bank of America tränger nu in i aktieägande fonders och privatpersoners medvetande och skakar om förtroendet för den ohämmade kapitalismens förödande konsekvenser på det ekonomiska livet.

Svarta tisdagen i oktober 1929. Dagen då desperata finansherrar kastade sig ut från högsta våningen

Bakom krisen ligger inget annat än de stora kapitalägarnas gränslösa girighet. För det är så finanskapitalismen fungerar när den får härja fritt utan strikta regler för utlåning och spekulation.

-Detta är kapitalism. Lehman Brothers och Merill Lynch satsade hårt på bolånemarknaden och misslyckades totalt, sa en upphetsad reporter på CNN i morse. Så sant, så sant.

-Vissa vinner och andra förlorar , sa gurun Alan Greenspan lakoniskt i går. Ni får skylla er själva menade han. Vad han inte sa var att han som chef för den amerikanska centralbanken FED lyfts till stjärnorna av all världens ”experter” och politiska ledare för den räntepolitik som under mer än ett decennium gjort den ohämmade spekulationen möjlig. Efter IT-kraschen, som han vägrade se anlända, sänkte FED räntan till i praktiken nollränta och la grunden för den spekulationsbubbla på bostadsmarknaden som nu exploderar i ansiktet på alla girigbukar som skott sig stort på vanliga arbetares behov av tak över huvudet.

Oavsett hur krisen kommer att utvecklas under de närmaste veckorna står det redan klart att den blir huvudtemat i presidentvalskampanjen. John McCain och Barack Obama har redan hakat på för att samla poäng inför den fjärde november..

-Vår ekonomi är i grunden sund. Jag lovar att vi ska städa upp på Wall Street , sa den gamle räven. Att han själv i 25 år suttit i Kongressen och aktivt verkar för den avreglering av finansmarknaden som han nu bespottar nämner han inte.

En missnöjd Alan Greenspan?

- Våra arbetare är de mest uppfinningsrika, hårdast arbetande, bäst utbildade, mest produktiva och konkurrenskraftiga i världen, spann krigsveteranen vidare. Den amerikanska arbetaren betackar sig nog för omtanken. I decennier har McCain verkat i Kongressen för de rikas välfärd och stillatigande sett på när vanliga arbetares reallöner stagnerat, sjukförsäkringarna saboterats och arbetsförhållandena ständigt försämrats.

-Jag lovar att vi aldrig försätter USA i den här situationen igen, sa McCain. Han kunde lika gärna ha lovat att avskaffa kapitalismen.

-Jag säger inte att senator McCain bär skulden för krisen. Men jag anklagar den ekonomiska filosofi han är anhängare av, dundrade Barck Obama tillbaka inför entusiastiska åhörare vid ett utomhusmöte i Colorado i går.

-Barack Obama har inte lämnat många spår efter sig vad gäller reglering av finansmarknaden, skriver New York Times i dag. Det är sant och hur skulle det kunna vara annorlunda. De största bidragsgivarna till hans kampanj har sina kontor på Wall Street. Nu kräver Obama att finansmarknaden ska sättas under mer översyn och att reglerna för bankers och spekulationsfonders agerande ses över. Det behövs säkert. Men det har alla politiker med instinkt att överleva politiskt sagt efter varje större finanskris de senaste trettio åren för att sedan rösta fram ytterligare avregleringar och skattelättnader för de girigaste av alla giriga-bankirerna.

Ingen vet hur dagens kris kommer att sluta.

-Detta händer bara en gång vart hundrade år, sa Greenspan. Det är att tänja lite på decennierna eftersom den stora bank- och börskraschen skedde 1929. Men OK, bildligt talat är det sant. Situationen är explosiv och hur mycket av finanskaoset som kommer att spilla över i den ”riktiga” ekonomin är det omöjligt att förutse. Bland annat på grund av den nyliberala avreglering som hjälpt banker och fonder att spela kasino med mänsklighetens välfärd. Ingen vet i dag hur stora förluster som gömmer sig i finansinstitutens bokföring. Enbart utgången av krisen kommer att visa på djupet i den katastrof som den kapitalistiska girigheten än en gång grävt åt omvärlden.

I media. DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,AB E24,AB2,Sydsvenskan,GP,Politiken1,Politiken2,ETC,DN3,SVD4,

AB3,DN4,DN5,SVD5,SVD6,AB4,AB5,DN6,SVD7,AB6,DN7,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Härdsmälta i bankvärlden…?

Posted on by
1

Härdsmälta i bankvärlden?

Av Benny Åsman

Nu kommer räkningen för det finansiella vågspel som de flesta bankirer kastade sig in i med stor entusiasm. Pengar tycktes växa på träd. Det var bara att ta för sig. Men alla som måste arbeta för att få mat på bordet vet att världen inte ser ut så.

Efter IT-kraschen 2001 hjälpte den amerikanska centralbanken Fed kapitalstinna banker och bolåneinstitut att skapa ett pyramidspel som nu rasar samman inför våra ögon. Enorma penningsummor lånades ut till människor som ville skaffa sig ett eget hem men egentligen saknade garantier för ett bostadslån och saknade inkomster för att klara av räntor och amorteringar. Men via lockande erbjudanden om köp nu och betala sedan lurades flera miljoner familjer att skuldsätta sig upp över öronen. Framtida avbetalningar på lånen kunde enligt glädjespridarna betalas med egnahemmets värdestegring. Där låg den begravda hunden. När värdestegringen vändes till prisras på bostadsmarknaden då satt de skuldsatta fast i ett järngrepp. Ett par miljoner familjer tvingades lämna sina hem och lånehajar och banker sitter plötsligt som ägare till hus de inte kan bli av med medan de som lånat pengar till bankerna för att just spekulera på bostadsmarknaden kräver sina pengar tillbaka.

Bankerna har tillåtits syssla med affärer som förr inte tilläts. Kraschen 1929 brände mångas fingrar och regler infördes som förbjöd sparbanker att syssla med affärslån och affärsbanker att leka sparbanker. Bill Clintons administration avskaffade dessa vattentäta skott. Motiveringen var att modernisera finansvärlden och göra den mer effektiv. Nu ser vi resultatet. Bankirer är av nödvändighet giriga och kravet på vackra kvartalsrapporter har sedan dess drivit fram finanskris efter finanskris. Liberaliseringen av finansbolagens handlingsfrihet har skapat en situation där ingen längre vet var de finansiella riskerna ligger och vem som sitter på dem.

Den amerikanska centralbanken spelar nu poker på mycket hög nivå. Den var tvungen att gå in och rädda Freddie och Fannie. Där stod för mycket på spel. De båda har tillsammans utestående bygg- och bostadslån på cirka 13 000 miljarder dollar. –To big to fall, som bankirerna säger. Den finansiella katastrofen vore garanterad och ett ekonomiskt sammanbrott oundvikligt om Fed hade lutat sig tillbaka med armarna i kors. Men i fallet Lehman&Brothers står för mycket på spel för att bara gå in och lösa ut banken. Det kallas att inte stimulera ”moral hazard” med vilket experterna menar att oansvarigt spekulerande och oseriösa affärsmetoder stimuleras om bankirerna vet på förhand att de alltid kan lita till Fed som livboj när det går snett. Nu chansar i stället Fed på att kapitalisterna ska vara tillräckligt solidariska med varandra för att hindra en finansiell härdsmälta från att sprida sig till hela världsekonomin. De tio största bankerna i världen har redan ingått en överenskommelse att hålla en fond med 70 miljarder dollar tillgänglig för en bank i akut kris. Och Fed har lättat på sina kreditregler för att hålla den kortsiktiga lånegivningen uppe. Men 70 miljarder är ingen enorm summa i sammanhanget och räcker inte till på långa vägar om krisen verkligen sprider sig till ett flertal banker av Lehman Brothers storlek. Därför är beslutet att låta Lehman Brothers falla som att syna en en motspelare med bara ett par knektar på hand. Centralbankens förre guru Alan Greenspans kruttorra kommentar att ”vissa förlorar och andra vinner” kan stå som symbolisk knorr över det spel som nu världen beskådar.

Allt kan hända och de närmaste veckorna kommer att visa om vi på nytt står inför en ekonomisk kris utan dess like sedan de svarta dagarna 1929. Då som nu är det i så fall de som inget gjort för att skapa krisen som får stå för räkningen. Det vill säga du och jag som betalar skatt på inkomst av dagligt arbete. De som rullat pengar på bankernas dataskärmar har sitt på det torra.

I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,Sydsvenskan,GP,Politiken1

Politiken2,Politiken3,SVD4,DI,Expressen,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Vem äger Sverige?

Posted on by
4

Vem äger Sverige?

Av Benny Åsman

Ägarsamhället är det moderna begreppet för tjuvsamhället. Det låter fint och vi ska fås att tro på den mer eller mindre jämlika fördelningen av samhällets rikedomar. I USA är de rika så rika, men här hemma är vi så jämlika, kan det låta. Visst finns det skillnader mellan olika kapitalistiska länder, Men likheterna är fler. Det gäller också i vårt eget avlånga land, Vi behöver inte heller göra omfattande undersökningar för att hitta kalla fakta. Det räcker med att ösa ur de rika källor som Statistiska Centralbyrån bjuder på i överflöd. I en databas med rubriken ”Tillgångar och skulder för kvinnor och män 2006” hittar vi följande detaljerade beskrivning av de totala rikedomarna och vad den rikaste tiondedelen och den rikaste hundradedelen av befolkningen äger i procent av de totala privata rikedomarna. Den som eventuellt tror att vi lever i ett mycket jämlikt samhälle får något att tänka på:

Tillgångar och skulder för kvinnor och män 2006

Alla män och kvinnor

Totalt i mdkr

Andel 10%

Andel 1%

Fasta tillgångar.

5 112

57

17

Varav bostadsrätter

862

98

29

Varav Fritidshus

470

100

43

Finansiella tillgångar:

2 078

71

32

Varav banktillgångar

676

69

24

Varav börsnoterade aktier

605

98

74

Varav fonder(ej räntefond)

424

81

31

Summa tillgångar

7 283

56

20

Totala skulder

1 995

58

17

Nettoförmögenhet

5 288

66

24

Summan av allt blir alltså att år 2006 ägde en tiondel av vår befolkning två tredjedelar av alla fasta och finansiella nettotillgångar. Eller att en hundradel av samma befolkning äger inte mindre än en fjärdedel av allt som går att mäta i pengar. Det är mer än ett tusen tre hundra miljarder kronor som ett litet fåtal likt Joakim von Anka kan vältra sig i. Något att fundera på när valserna om demokrati och jämlikhet kommer att dras inför nästa riksdagsval. Vilka förespråkar verkligen en politik som vill bryta ner ägarstrukturen du ser ovan? Eller varför inte börja fundera redan nu? Det är långt till nästa val.

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DI1,DI2,ETC,E24,

Dalademokraten,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Glädjefnatt på börsen

Posted on by
Reply

”Glädjeyra, Glädjefnatt, klang – och jubelföreställning på Stockholmsbörsen”.

Gästskribent Kjell Pettersson

Tidningarnas ekonomisidor beskriver finansvalparnas reaktioner efter att den amerikanska regeringen gått in och förstatligat de två bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac.

Konstateras kan efter denna akuta räddningsaktion att hut går inte hem. Varken i USA, Sverige eller i något av de kapitalistiska länderna.

Här har ekonomerna, politikerna, analytiker… fan och hans mormor sjungit marknadens lov i snart 30 år. Det har predikats, och det högt och ljudligt, om alla verksamheter utan det rent repressiva måste konkurrensutsättas och privatiseras. Marknaden fixar biffen… Staten har varit den stora stygga varg som hämnat kreativitet, utveckling, sann entreprenörsanda…

Sålunda låt pengarna rulla. Berika de redan rika. Gör finansvalparna till hjältar. Glöm gårdagen, skit i morgondagen, vi lever idag och det finns pengar att tjäna. Bankerna lånar ut utan säkerhet.

Så går det i bäcken.

Marknaden är på väg att kollapsa. De amerikanska hästhandlarfirmorna, de så kallade bolåneinstituten, som genom frikostiga lån tvingat ut miljoner amerikaner på de depressionsvägar som familjen Joad tvingades trampa under trettiotalsdepressionen, mästerligt skildrad i John Steinbecks bok Vredens druvor.

Så när raset som alla vanliga dödliga utom ekonomerna, politikerna och analytiker visste skulle komma och bubblan spricker då står hoppet till den av marknaden så hatade staten.

Som tvingas städa upp.

Men vilka är det som kommer att tvingas betala.

Vanliga amerikanska löntagare genom nya stora nedskärningar.

Scenariot känns igen från den tid när den svenska spekulationsbubblan sprack i skarven mellan åttio- och nittitotal. Nordbanken kapsejsade, Gotabanken gick på grund. .. De som var ansvariga, direktörerna och ekonomerna, öppnade fallskärmarna och flaxade i väg med miljoner i avgångsvederlag.

Den ansvarige ministern moderaten Bo Lundgren skyfflade in 50 miljarder av statens pengar, det vill säga våra pengar, för att räddas vad som räddas kunde.

De ansvarig ställdes aldrig till svars.

Notan skickades till bankkassörskan och arbetarklassen.

Som fick betala genom att bli av med jobben, med sänkta ersättningar, med en skola, sjukvård, hemtjänst, barnomsorg som bit för bit monterades ner.

Visserligen lovade Lundgren att löntagarna skulle få tillbaka vartenda öre av de 50 miljarder som de tvingats betala för lån som de välbeställda tagit.

Har någon fått tillbaka pengarna?

Risken är uppenbar att detta kommer att hända återigen.

Kontentan av detta och den ekonomiska politik som förs över i stort

sett hela klotet är att vinsterna är privata medan förlusterna

gemensamma.

Det är så man kan spy….

I media: DN,DN2,SVD1,SVD2,Sydsvenskan,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Är McCain-Obama politiska tvillingar?

Posted on by
1

McCain-Obama. Politiska tvillingar, eller… ?

Vilka är skillnaderna mellan John McCain ochBarack Obama ? Åsikterna går isär. Extremerna säger, på ena kanten, att det är samma skrot och korn och att det inte betyder ett jota vem av de två som blir USAs nästa president. På andra kanten målas skillnaderna mellan de två upp till himmelsvida. McCain kommer att starta ett kärnvapenkrig därför att han är kollerisk och Obama kommer att med mjuk diplomati befrämja demokrati och mänskliga rättigheter världen över. Inget av personfotona liknar verkligheten som än en gång ligger någonstans i mitten.

Utrikespolitiken ingen stor fråga.

Trots ett uttalande från McCain om att bli kvar 100 år i Irak är det egentligen inga stora strategiska skillnader i Obamas och McCains syn på omvärlden. Trots att Obama ska ha heder av sitt nej till attacken på Irak 2003 har han i dag ingen vitt skild position i frågan jämfört med McCain. Obama vill förbereda ett uttåg « så snabbt som möjligt ». Men «möjligt » kan mycket väl bli år 2011 som Vita Huset och McCain säger nu.

Obamas strategiska inriktning syns bäst i hans ställningstagande i mellanösternkrisen. I ett tal inför den israeliska lobbyn i Washington försäkrade Obama att han till hundra procent står bakom Israel . Han har inte på något sätt uttalat sig mot den israeliska ockupationen och de koloniala bosättningarna på    Västbanken, vilket gör varje försök att skapa fred och rättvisa åt palestinierna helt omöjligt. En president som står helt på den ena sidan i konflikten kan inte påverka utvecklingen positivt. Därför gäller samma sak krisen i Georgien. Obama och McCain hoppade högt gemensamt och fördömde den « ryska invasionen » utan att med ett ord nämna den georgiska attacken på Sydossetien den 7 augusti. Det vill säga att båda kandidaterna står för USA-imperialismens intresse för olja och gas i Kaukasien. Det finns en skillnad i attityden över hur USAs intressen i världen ska tas tillvara. Där McCain kommer att fortsätta i Bushs spår och mer eller mindre söka konfrontation i varje kris kommer Obama att luta sig mer mot de allierade i NATO och söka samarbete i USAs intresse.

Närmar sig i miljö- och energifrågor.

De båda kandidaternas glidningar i energifrågan gör att de närmar sig varandra. John McCain har gjort ett riktigt lappkast i sin energipolitik. För inte så många månader sedan var han helt emot borrning efter olja och gas utefter USAs kust och i de arktiska regionerna i Alaska. Den positionen hade han gemensamt med Barack Obama och i skarp konflikt med bushadministrationen. Inför partikonventet i St Paul gjorde McCain en helomvändning som är en anpassning till oljelobbyns inflytande i det republikanska partiet. Med Sarah Palin, som verkligen går oljebolagens intressen till mötes, står nu McCain bakom den skräckinjagande parollen « drill, baby , drill » som kandidaterna skanderade i konventhallen. McCains energiprogram innehåller också ett löfte att bygga 45 nya kärnkraftverk innan 2030.

Slutar som skinn på golv i Vita Huset?

Barak Obama har i sin tur börjat att glida i en riktning som närmar sig McCains utan att därför vara indentisk. Långt därifrån ! Men Obama har börjat öppna portarna för en satsning på kärnkraften , som han tidigare var emot. Hans enda krav är att lagringen av radioaktivt avfall löses. Men vad som menas med en lösning på den frågan har vi redan sett här i Europa. Däremot är Obama uttalat emot borrningar efter kusten och i Alaska. Han säger att snålare bilar och bättre däck redan kan spara lika mycket energi som det någonsin går att utvinna etefter kusten och i Palins hemtrakter.

Det märkliga med de båda kandidaternas retorik är att temat « göra USA oberoende av oljan i Mellanöstern » upprepas i varje tal. Märkligt, därför att knappt 16 % av den olja som USA importerar kommer därifrån och för naturgas är siffran ett par procent. Den stora skillnaden mellan de båda är att Obama säger att han som president kommer att satsa 150 miljarder dollar på forskning och utveckling av förnyelsebara energikällor

Ekonomin i centrum.

Om inget verkligt spektakulärt händer i omvärlden kommer den ekonomiska krisen och arbetslösheten att dominera debatterna mellan de båda lägren fram till valet i november. Irak har sjunkit tillbaka i amerikanska media även om kriget där är mycket impopulärt.

McCain har själv vid ett flertal tillfällen sagt att han inte begriper mycket av de ekonomiska problemen. Men det var innan konventet. Nu verkar han ha funnit det mirakelmedel som ska ställa ekonomin på fötter-skattesänkningar för alla, men mest för de rika. Det vill säga att McCain tänker befästa alla skattesänkningar som Bush drivit igenom under sin tid i Vita Huset. McCain röstade som senator emot Bushs skattepaket men nu tänker han förlänga dem. Det handlar naturligtvis om en opportunistisk anpassning till det republikanska lägrets ständigt upprepade idioti att sänkta skatter skapar mer jobb och då må det vara hänt att det i första hand är de redan rika som tjänar på skattesänkningarna. För att finansiera sina skattesänkningar tänker McCain se över de statliga utgifterna för sjukvård, barnomsorg, utbildning och andra sociala utgifter. Sett till att dessa utgifter redan satts åsido i åratal är det svårt att se var McCain ska slå till. Men vi har förtroende för nyliberalers fantasi på detta område. Däremot har den före detta krigsfången sagt att de militära utgifterna under inga omständigheter kommer att minskas. Det löftet tror vi också hålls. Företagsbeskattningen tänker McCain minska från 35 procent till 25 procent.

Och hur ser det ut på Barack Obamas kant? Skillnaden med McCains program är stor men det ska också sägas att Obama inte kommer att starta någon New Deal i stil med Franklin Roosevelts krisprogram under 30-talet. Som vanligt när det gäller amerikanska presidentkandidater verkar det vara ett måste att lova sänkta skatter. Barack Obama lovar att sänka skatterna för alla utom de rikaste 5 procenten av hushållen, för alla som tjänar under 250 000 dollar per år, något över 1.5 miljoner kronor. Om Obama vinner i november ärver han en ekonomi i djup kris där arbetslöshet och sänkta reallöner blir de hetaste ekonomiska frågorna att lösa. Då kan hans löfte om att satsa 50 miljarder dollar på reparation och underhåll av infrastrukturen komma väl till pass. För det skapar arbeten inte bara bland high-techpersonal och de kan inte utlokaliseras. Men för att vända krisen kommer det att krävas mer än 50 miljarder. Om den politiska viljan finns till det återstår att se.

Makalöst.

Det hittills mest makabra utspelet stod McCain-Palin för, när de båda presenterade sig som garanter för att förändringens vind ska blåsa i Washington om de vinner. President Bush och det republikanska partiets ledarskikt är så fruktansvärt impopulära att en gammal veteran som McCain känner sig tvungen att presentera sig i opposition till « eliten i Washington ». Att han kandiderar för det republikanska partiet som just utgjort eliten i Washington de senaste åtta åren låtsas han inte om. Det gamla reptricket lyckas ännu charma publiken om vi ska se till de senaste opinionsundersökningarna.

Valet i november står inte mellan pest eller kolera. Det finns viktiga skillnader mellan de två lägren. Å ena sidan har vi en president som följer i Bushs spår och som med enväldig makt tänker upprätthålla den amerikanska imperialismens internationella hegemoni och som med alla medel kommer att skydda de rika i samhället från otäcka skatteindrivare. Barack Obama, å sin sida, är ingen radikal som kommer att ta strid för de fattiga på Jorden. Han kommer också att ha som prioritet nummer ett att bibehålla USAs världsdominans men med andra metoder än Bushs och McCains. Inrikes står Obama för en mer socialt känslig politik som kommer att yttra sig i försök att mildra effekterna av den ekonomiska krisen på de fattiga i samhället. Men någon revolution handlar det inte om. Revolutionen, historiskt sett, består i att USA får en svart president. Vilka politiska följder det kan få känns det mycket svårt att sia om.

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

asmanbenny@gmail.com

I media: SVD1,SVD2,DN1,DN2,DN3,SVD3,Politiken,DN4,SVD4,AB1,Expressen,AB2,

AB3,DN5,DN6,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Svar till Svensson

Posted on by
1

Jo, bäste Svensson:

Din synpunkt, när det gäller att Tolgfors nu tänker skjuta upp det försvarspolitiska beslutet är svår att förstå sig på, den är besynnerlig om man så vill, därför att den inte förhåller sig till den existerande politiska verkligheten. Tolgfors beslut är en reträtt från en förhållandevis radikal ståndpunkt när det gäller hur mycket pengar den svenska militarismen ska få sluka. Radikalt eftersom det kom från moderaterna. Efter en tids skallgång från den mörkblå högern och inte minst då från krafter i hans eget parti backar nu karln och tar det senaste kriget i Georgien som förevändning. Han och regeringen vill hämta andan för att se om de kan hitta mer pengar till militären. Se exempelvis SVD, ledarsidans blogg i dag:

Äntligen har Sven Tolgfors hittat rätt i politiken….Att skjuta på försvarsbeslutet med hänvisning en förändrad verklighet ger regeringen möjligheter helt prestigelöst lägga om kursen för försvaret. Tidsförskjutningen får inte vara det enda som händer, utan propositionen läggs måste det märkas att rikets säkerhet tas på allvar. Och därför är det oroväckande att Tolgfors säger samma saker som han brukar – och när det gäller försvarets kostnader inte ens kan kosta på sig att säga:

I första hand ska vi se över hur resurserna används men  ökade försvarsanslag kan naturligtvis inte uteslutas.

Det behövs nog att Jan Björklund driver på. Svd. Ledarsidans blogg.

När det gäller detta beslut, detta försök till uppskov, är kören från höger samstämmig. En jublande hyllningskör. Då finns det ingen anledning att instämma i denna, även om din refräng ser helt annorlunda ut. Den är det ingen som hör. Allt det här krafset om att på nytt utvärdera förslaget är som sagt bara krafs. Fikonlöv för att dölja den egna reträtten.

Dessutom tycker jag att din ingång till bloggen, ”Jag är av åsikten att Sverige på sikt bör avveckla försvaret” , låter som en lite krasslig Lars Ohly på väg in till regeringsförhandlingar. Bör? På sikt? Avveckla?  Det låter lite som linje 2 i kärnkraftsomröstningen: ”Avveckla kärnkraften med förnuft”.Nej, inte ett öre, inte en enda man ( eller kvinna ), till den svenska militarismen! Denna arbetarrörelsens gamla paroll står sig än i dag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

gotekilden@gmail.com

Inga mer skattepengar i militarismens käftar

Posted on by
1

Ingen solidaritet med rysk imperialism!

Så klart och djärvt inleder den ryska socialistiska gruppen ”Framåt”, Vepered, sitt tidiga ställningstagande när det gäller det senaste kaukasiska kriget. Gruppen bildades 2006 och har ett fackligt politiskt arbete i flera städer som Moskva, Petersburg, Samara, Saratov, Tyumen, och Novgorod. Det är naturligtvis en mycket delikat och svår uppgift, att i dagens Ryssland, gå emot den ryska chauvinistiska strömmen. Svårare än att här hemma gå emot Bildts hökpolitik och nu senast kampanjen för att mata den svenska militarismens hungriga käftar med mer skattepengar. Här har för övrig bloggen Svensson gjort ett besynnerligt ställningstagande. Jag har översatt dokumentet i sin helhet för att öka tillgängligheten för de svenska socialister som håller på att sätta sig in i frågan. Socialismen är en internationell rörelse. Hur ryska socialister förhåller sig till den egna imperialismen, till osseter och georgier, hänger ihop med hur vi här hemma förhåller oss till svensk militarism, som en del av EU:s väpnade styrkor. Vepered kommer att göra inlägg vid ett viktigt möte i Malmö i samband med ESF-mötet i Malmö nästkommande helg:

Möte i Malmö torsdagen den 18 september 18:00. Mötet äger rum i Borgarskolan i anknytning till European Social Forum (ESF). Bland talarna märks representanter för franska LCR/NPA, engelska SWP, norska Rött, ryska Vpered och Enhedslisten. Samt representanter från Socialistiska Partiet.

Här själva deklarationen:

”Rysslands härskande klass

är det stora hindret mot självstyre

Operation ”Med tvång till fred”, som varade i fem dagar, är över. Men denna militära konflikt kommer ändå att få en fortsättning, då i form av en ökad spänning i Kaukasusregionen. Även på den internationella scenen kommer spänningen att öka.

Från konfrontationens första timma, var rysk och internationell media fulla med uttalanden och försök att ge en förklaring till den nuvarande situationen. Men bara en liten del av alla dessa budskap, som fyllt media, ger en tillräckligt bra analys av vad som nu sker. Dels ser vi ensidiga patriotiska uttalanden, ofta hysteriska. Dels en annan extrem, en önskan att kunna anklaga alla de människor, som varit indragna i de militära operationerna, för alla moraliska synder. Vår uppgift som ryska socialister, är inte att bara i största allmänhet berätta om vår ståndpunkt, utan också att ge en marxistisk analys av situationen i syfte att ge ett alternativ till statlig propaganda av alla de sorter.

Till skillnad från de flesta, tänker inte vi välja mellan de bägge sidorna (Ryssland och Georgien), välja mellan vem som hade ”rätt” och vem som var ”skyldig”. Vi menar att bägge sidor kom till konflikten under hot. Det finns inget behov att diskutera vem som sköt först eller vem som provocerade. Bägge länderna har sökt militära lösningar och har därför inte använt sig av de politiska resurser som finns.

Det var inte den första och inte heller den sista gången, som vanliga människor blir till gisslan för intresset hos två olika imperialistiska grupperingar, där den ena innefattar Förenta staterna, Denna gång var det Syd-Ossetiens folk, vars rätt till självbestämmande blev handelsvara i konflikten. På samma sätt som den georgiska befolkningen, vilken redan hade utsatts för lidande av de ryska ”fredsmäklare” som inkräktat.

Det går inte att förneka att svaret från osseterna bara kan bli ett: Ryssland anses av den ossetiska majoriteten som en försvarare från etnisk rensning och våld från den georgiska regeringen. Denna hållning från Syd-Ossetiens fredliga befolkning, som fryser fast genom attackerna från den georgiska armén, är helt naturlig. De konkreta styrkeförhållandena på den internationella scenen och än mer svagheterna, i synnerhet för Georgien, hos den internationella arbetarrörelsen, innebär att den ossetiska befolkningen för närvarande inte har något annat försvar än den ryska imperialismens arméer. I den här situationen innebär kravet på ett tillbakadragande av de ryska trupperna från konfliktzonen, innan eldupphör, utan åtminstone preliminära arrangemang för att få till stånd en fredlig lösning, att ge bekymmer för Ossetiens befolkning; dess arbetare, dess gamla och barn.

Georgiska trupper på flykt undan den ryska insatsen


Från konfliktens första stund krävde vi klart ett omedelbart slut på de militära operationerna. Vi krävde att de ryska arméernas militära operationer i Syd-Ossetien, skulle begränsas till nödvändigt försvar, utan att gå över i ett krig med den fredliga georgiska befolkningen, som dog i Gori under ryska bombanfall. Vi förklarade bestämt att vårt ställningstagande inte hade något gemensamt med åsikterna hos högern och den ryska pseudovänstern som handlade i kamp för ”Den ryska statsfederationens intressen”.

Vi ger vår fulla och villkorslösa solidaritet med det ossetiska folket och vi ger vårt villkorslösa stöd för osseternas kamp för nationellt självbestämmande. Men vi vägrar att ge någon som helst solidaritet till den ryska imperialismen eller något som helst stöd för Putins och Medvedevs stat. ”

I pressen: Sydsvenskan1,SVD1,SVD2,SVD3,DN1,AB1,AB2,AB3,DN2.SVD4,

Andra bloggare: Trotten,Proletärbella,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

gotekilden@gmail.com

Bildts ”Alla dessa dagar” – Sveriges malligaste blogg

Posted on by
Reply

”Den gamle,

hemmet och

storhetsvansinnet”

Jan Guillou läser alltid Bonniers tidningsdrake, Dagens Nyheter, med ilskna tjurögon. Vrångt bjuder han oss ibland på ett stående epitet, som det så fint heter, eller en kenning som vikingarna sa, alltså ett ständigt omdöme som alltid kopplas till huvudordet eller rentav ersätter detta. Därför skriver krönikören Guillou aldrig Dagens Nyheter utan bara helt frankt och mycket nedsättande: Sveriges malligaste morgontidning.

Med malligaste bloggen. Hisnande högdraget och högfärdigt.

Under den månad som krisen i Kaukasus har skakat världspolitiken har jag noga följt Carl Bildts blogg. Mycket noga, nästan petigt och omdömet kan bara bli. Här har vi Sveriges malligaste blogg!

Tonfallet är magistralt och malligt. Hisnande högdraget och högfärden löper som en blå tråd genom texterna. Mest handlar det om hur utrikesministern reser. Vi får följa med fram och tillbaka mellan olika flygfält – och äta oss igenom olika luncher eller supéer. Den ena, som det tycks, mer trist än den andra. En gång fick vi som läste bloggen sitta med utrikesminstern på en skyndsam utflykt med Franrikes ultramoderna höghastighetståg. TGV kallat.  ”Med kärnkraftsel! Koldioxidfritt!”, jublade då vår bloggare. Hur kul är det?

Ibland kan vi läsa att han blir intervjuad. Att han får komma med i anrika Financial Times, på grund av sin uppseväckande jämförelse mellan Ryssland och Nazi-Tyskland. Då får vi en känsla av en hund som får beröm för att han gjort som husse vill. Nyheten om att han själv, Carl Bildt, minsann, blivit intervjuad av  den brittiska finanstidningen, får räcka till en hel blogg.

http://www.hagnatorpet.se/img/FopN.jpg

För säkerhets skull. Jag vill inte skada ryktet för en trevlig

kennel. Hunden på bilden har inte någon som helst likhet

med utrikesministern.

När han skrev månadens malligaste blogg, på toppmötet i Bryssel 1 september, ställde han sig riktigt upp i katedern. Tonfallet var så förnämt att man fick en känsla av ett ironiskt självporträtt. En parodi. Lite av den gamle, hemmet och storhetsvansinnet:

”I mitt inlägg gjorde jag två strategiska observationer.

Den första var att tröskeln för Rysslands användning av militärt våld i sitt närområde har sänkts.

Den var med all sannolikhet låg i detta område – men det hindrar inte att slutsatsen förmodligen gäller generellt.

Den andra var att man inte längre automatiskt accepterar de gamla exsovjetiska gränserna om vilka man i början av 1990-talet var beredd att erkänna staters rätt till självständighet”.

På mitt gamla jobb, vid Volvo Lastvagnar i Göteborg, kanske man muttrade om samma sak vid morgonfikat. Men inte var det någon som tjôtade ”om strategiska observationer”. Kanske det lät så här:

- Jaha, då är ryssen i gång igen.

- Ja, dom har la gått för långt nu. NATO. Nu handlar det om olja. Då blir det hett.

- Ja, så var det väl Georgien som börja bomba som fan. Det går ju inte. Å så dom där jävla robotarna i Polen.

- Ja. Ryssland är tuffare nu. Han Putin är en hårding.

Märkvärdigare än så var inte med ministerns strategiska observationer. Eller snarare mindre märkvärdigt. Tjôtet på Volvo var mer skarpsinnigt, eftersom där gjordes hela ”fem strategiska observationer”. Mina gamla kompisar fick också med att konflikten handlar om energiflöden, NATOS:s offensiv samt Jaavasjkilis bombangrepp på sydosseternas huvudstad Tskinvali. Inte dåligt.

För övrigt har Bildts malliga blogg fått stryk från många håll. Hans likhetstecken mellan Ryssland och Nazi-Tyskland var dessutom så frånstötande, Ryssland förlorade 20 miljoner människoliv i kampen mot den tyska nazismen, att Bildt fick ”bädda om” i bloggens engelska  och mycket orwellska översättning. Jämförelsen gjordes mer generell.

I ett angrepp på Bildtens hökpolitik, på Svenska Dagbladets debattsida, berättar nu Leif Pagrotsky i ett bitskt inlägg att:

”Mot den bakgrunden blev resultatet av mötet med EU:s stats- och regeringschefer den 1 september något överraskande att man inte enades om några åtgärder alls riktade mot Ryssland. Det stannade vid kraftiga fördömanden och åtgärder till stöd för Georgien.

Vi vet nu att detta föregicks av hårda diskussioner mellan utrikesministrarna, där Sveriges utrikesminister Carl Bildt tycks ha intagit den mest hökaktiga positionen.

Anteckningarna från utrikes­ministrarnas möte den 13 augusti berättar att den högt ansedde franske ordföranden Kouchner vid flera tillfällen tillrättavisade Carl Bildt för det sätt han agerade på under mötet.”

Bildt fick bädda om, dra nattmössan över benan och ligga lågt. I hans senaste bloggar är tonläget uppgivet, lågt och milt. Vore man högerman och elak kunde man sagt att han nu låter som en kollobratör med ryssen. Så här kommenterade han i går Medvedevs och Sarkozys preliminära uppgörelse om ett ryskt tillbakadragande inom en månad (från det egntliga Georgien):

”I sak är det inte mycket man kan göra. Pansarfordonen står där de står - men steget därifrån till att mer formellt godkänna det hela är dock rätt betydande.”

En mycket klarynt strategisk observation. Men den saknar en dimension. På mitt gamla jobb, vid fikat, säger dom nog i dag:

”Ja då är la de klart. USA tog Kosovo och ryssen dom där länderna långt bort i stan.”

I pressen: SVD2,DN2,DN3,Sydsvenskan,Sydsvenskan1,Sydsvenskan2,AB1,AB2,AB3,SVD1,SDV3,DN1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

gotekilden@gmail.com

”Vi ska storma himlen och hela jorden” (II)

Posted on by
Reply

”Arbetare – män och kvinnor – i alla länder, slut upp under Fjärde Internationalens fana. Den är er kommande segers fana!”

Del II av II. Klicka här för del I.

Håkan Blomqvist med en tillbakablick på FI:s grundningsår.


Just som de polska kritikerna befarade tycktes proklamerandet 1938 mest bli till en gest. Under trycket av pakten mellan Hitler och Stalin för att inte tala om det nya världskrigets utbrott splittrades även flera av de redan minimala anhängarskarorna.

Åren innan Trotskij mördades av den stalinistiske agenten Mercadier tvingades han leva i

Mexico. Här 1938,  vid Internationalens grundningsår, i ett livligt samtal med målaren

Diego Rivera och författaren André Breton.

Grundningskongressens ordförande Max Shachtman hörde till dem som bara två år senare övergav hela föreställningen om att Sovjetunionen trots förtrycket måste försvaras som en ”arbetarstat” i det kommande världskriget. De franska anhängarna splittrades mellan anhängarna av nationellt försvarskrig mot den tyska invasionen 1940 och förespråkarna av det första världskrigets revolutionära strategi att ”förbrödra” över skyttegravarna. De kinesiska ”trotskisterna” försökte bita sig fast vid sin inriktning på att underjordiskt organisera städernas arbetarklass medan Mao Zedongs anhängare valde att bygga upp en nationell bondearmé som en dag skulle marschera in i Peking, Nanjing och Shanghai och göra processen kort med rivalerna. Det kinesiska kommunistpartiets grundare Chen Tu-hsiu som följt Trotskij förtvivlade över att rörelsen ”stängde in sig i fållor” och ”sov bort sina möjligheter” i det stadsproletariat som krossats av såväl Chiang Kai-sheks nationalister som japanska ockupanter. Tills han 1943 greps av polis och mördades. Därmed kom han att dela det öde som redan vid tiden för grundningskongressen beseglats för så många av anhängarna. Till hederspresidenter på kongressen hade utsetts Trotskijs son och närmaste medarbetare Leon Sedov samt hans forna sekreterare Rudolf Klement och Erwin Wolf, alla mördade åren före kongressen av det sovjetiska GPU. ”Tillsammans med vår pojke har allt som ännu var ungt inom oss också dött”, skrev Trotskij och hustrun Natalja förtvivlat efter sonens död då två år återstod av Trotskijs eget liv. ”Trotskisterna” som sökte vidmakthålla den bolsjevikiska revolutionsinriktningen mot världskrigets globala maktblock utgjorde därmed en fiende inom alla läger – fascismens, Sovjetunionens och västmakternas – och betalade det fulla priset i form av utrensade, fängslade, avrättade och mördade.

”De närmaste tio åren kommer Fjärde Internationalens program att omfattas av miljoner och dessa revolutionära miljoner kommer att storma himlen och hela jorden”, förklarade Trotskij med eftertryck i en intervju 1938. Kanske mest för att ingjuta mod i de små skaror som skulle tvingas gå genom blod och eld för att ha en enda mikroskopisk chans att leva upp till sin målsättning. Vad gäller anda och temperament kunde det inte finnas någon som helst likhet mellan rutinen hos ett fackföreningsombud eller partifunktionär och Fjärde Internationalens ”bolsjevik-leninister”. De ryska bolsjevikerna hade gärna fördömts som ”socialismens muhammedaner” av en förfärad europeisk borgerlighet när det begav sig. För egen del föredrog många bolsjeviker hellre liknelsen med den franska revolutionens jakobiner, ett synsätt som också delades av dem som tänkte bygga upp den nya världsrörelsen. Tilltron till de egna idéernas makt var också närmast gränslös: ”Vi arbetar med de riktigaste och mest kraftfulla idéerna i världen även om våra numerära styrkor och materiella tillgångar är otillräckliga”, förklarade Trotskij. ”Men riktiga idéer segrar alltid i det långa loppet och erövrar åt sig själva de nödvändiga materiella medlen och styrkorna.”

Trots marginaliseringen av revolutionär marxism överlevde kämpande grupper. ErnestMandel,1923 -95, var från  krigsåren fram till sin död en unik företrädare för kontinutiten från 1938: års grundningskongress.

Tio år efter den profetian hade ett världskrig med bortåt 60 miljoner döda och förintelsen av hela folk utkämpats. En våg av radikalism och upprorsstämningar hade mycket riktigt svept över krigsskådeplatserna under krigets slutskede och på flera håll hade ”trotskister” spelat en roll, från de stora strejkerna på Rénault i Paris till motståndet mot den franska kolonialmakten i Indokina, bland teplockare på Sri Lanka och gruvarbetare i Bolivia. Men Fjärde Internationalen som världsrevolutionens miljonarmé hörde till drömmarna från en annan tid när verklighetens nationalistiska Röda armé segrat i det ”Stora Fosterländska kriget” och socialdemokratin gjort gemensam sak med västblocket.

När världen 1948 frystes fast i ”terrorbalansen” mellan väst- och östblock marginaliserades med få undantag den rörelse som mot alla odds överlevt världskatastrofen. Och idéerna fann bara undantagsvis sina bärare vilka inte sällan oförtröttligt slet varandra i stycken i vanmäktiga försök att finna vägar till verkligt inflytande. Såväl förbittrade sekter som självcentrerade mytomaner hörde till efterbörden, men också högst levande och kreativa organismer som kunde spela roll i efterkrigstidens nya sociala rörelser, från 68-årens motstånd mot imperialism och krig till dagens försvar av arbetares och kvinnors rättigheter i en globaliserad solidaritet med jordens maktlösa.

Här är inte alls platsen att skriva den historien. Den låg i en helt okänd framtid för dem som möttes i Périgny för sjuttio år sedan. De ville rädda socialismens själva grundidé om de arbetande människornas självbefrielse i en tid när allt tycktes förlorat. Kanske är det just det omdömeslösa modet vi behöver idag.

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

gotekilden@gmail.com


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Inför presidentvalet i USA (2)

Posted on by
2

Hockeymorsa gjorde mål.

Ska vi döma efter jubelropen i St Paul gjorde McCain rätt när han valde Sarah Palin till sin vice-presidentkandidat. I ett bara nio minuter långt tal lyckades hon galvanisera konventets delegater och kanske hela den kristna högern bakom McCain som presidentkandidat. Sarah Palin är en sjuhelsikes talare. Hon kan dra skämt och sparka motståndare i underlivet. Allt som de vita reaktionära delegaterna i St Paul älskar. Barack Obama har fått en tuff konkurrent om vem som kan väcka en publik till entusiasm. Hennes roll är klar. Den kristna högern som haft tvivel om McCain ska vinnas med Sarah Palins framträdande som djupt kristen flerbarnsmor med alla värderingar som krävs för att passera genom nålsögat.

Men sen är det stopp. För börjar man titta närmare på innehållet i järndamens tal till konventet tar det inte många sekunder att hitta det enda som fanns i överflöd. Högljudd populistisk demagogi. Det var allt.

Kamp mot ”eliten”

Det är märkligt att det i det republikanska partiet alltid funnits en ideologisk ådra som flödat av «den lilla medborgarens kamp mot eliten i Washington och den liberala pressen ». Palin använde nästan hälften av sitt tal till att spy galla över « eliten i Washington » och den så kallade liberala pressen. Liberal är ett av republikanernas favoritskällsord. Sarah Palin tillhör lika litet « småfolket » som miljonärerna i Washington. När hon kampanjade för att bli borgmästare i den lilla staden Wasilla med 7 000 innevånare spenderade hon 27 miljoner dollar. Tänk om en kommunordförande i en svensk småstad med 7 000 innevånare, skulle göra av med 230 miljoner för att bli omvald. Vägen ut genom bakdörren skulle bli mycket kort.

-Vi vanliga medborgare som inte bor i Washington, vi vet hur livet ser ut och att USA står inför stora faror ute i den hemska okända världen, kan budskapet samanfattas till.

Bara vitt så långt ögat når.

Det är som sagt märkligt när vi tittar lite närmare på de som leder GOP, the Grand Old Party. På konvetet var det vitt så långt ögat nådde. Bland de 2 380 delegaterna var exakt 36 stycken svarta personer. Det är det lägsta antalet på 40 år. Antalet dollarmiljonärer var helt säkert fler än 36. Antalet « latinos » finns inte angivet i amerikanska media men tittar vi närmare på filmerna och bilderna från konventet är de uppenbarligen också ytterst få.

Hur det ska gå den fjärde november finns det ingen kristallkula som kan spå. Vi ska inte döma efter jublet i St Paul för där fanns bara kören som redan vet hur noterna går. Sarah Palin spelade på det tuffa temat jag-kommer-från-landsbygden-och-vet-hur-en-slipsten-ska-dras.

-Vet ni vad skillanden är mellan en hockeymorsa och en kamphund ? Läppstiftet.

Skrattsalvorna dånade i hallen. Men jag själv som kommer från Timrå känner många hockeymorsor som är mera som godögda cocker-spaniels än surögda pittbulls. Kanske de i Alaska uppför sig mera som pittbulls. Vad vet jag som aldrig varit i Alaska. Sarah Palin har inte varit på många ställen heller. För att piffa upp hennes kännedom om utlandet berättar den republikanska kampanjledningen att hon varit i Irland, Tyskland och Kuwait. Att besöket på Irland bestod i en kort mellanlandning för tankning höll man dock inne med.

Inget om de fattiga.

Vid sidan av skämt, oförskämt och populistisk demagogi var det nio tomma minuter. Kvinnan som gillar att kalla sig folkets kandidat sa inte ett ord om kvinnans rättigheter, inte ett ord om de amerikanska minoriteternas problem och rättigheter, inte ett ord om de svårigheter som den ekonomiska krisen skapar för den amerikanska arbetarklassen och för de i djup fattigdom, inte ett ord om de snart 50 miljoner amerikaner som saknar en sjukförsäkring.

Jo, vi fick höra en lögn av enorma mått : -det republikanska partiet är miljöns bästa vän. Det ska borras efter olja och gas, det ska byggas många nya kärnkraftverk och rena kolkraftverk. Men det ska vara miljövänligt så det heter duga.

Hundslagsmål i sikte.

Konventet i St. Paul är över och paret McCain-Palin står i startgroparna. Det gör också Obama-Biden. Vilket tandem som går först i mål den 4 november återstår att se. Men tonen i den kommande valkampanjen anslogs av Sarah « Barracuda »Palin. Vilka som är de verkliga skillnaderna mellan de två teamen kommer jag tillbaka till i en senare blogg. Man måste spara något till morgondagen också. Min labrador och jag själv behöver frisk luft efter att ha lyssnat till talen i St Paul.

PS , I helgen bjuder vi på en text av vår kamrat Håkan Blomqvist, historiker på Södertörns högskola. I en spännande översikt berättar Håkan om hur och varför den Fjärde Internationalen bildades för exakt 70 år. En story att inte missa. Lördag och söndag.

I andra media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,Sydsvenskan,DN3,DN4,

SVD3,AB2,AB3,Sydsvenskan2,SVD4,SVD5,DN5,SVD6,ST,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,