Hopp om något nytt under Kairos sol?

.

Man måste fråga sig om den primära egenskapen hos Mubaraks diktatoriska regim är senilitet? För vem trodde sig Mubarak kunna lura med sin nybildade regering? Ta de ministrar som styr, låt dem gå ett kvarts varv runt kung sol i mitten, stanna upp och sitta ner på den tomma stolen. Det är vad som skedde.

.

.

Finns det symbolik i att ministern för luftfarten utsågs till ny premiärminister? Hans enda uppgift kanske blir att förbereda en luftbro till Riyadh i Saudiarabien. Folket önskar dem säkert trevlig resa.

Folkmassorna kräver diktatorns huvud och som svar skyfflar han runt sina ministrar och säger att han förstått sina landsmän. Inte ens Ben Ali försökte sig på ett så genomskinligt trick. Han hade åtminstone förstånd att gå när hans tid redan var förbi. Mubarak verkar tro att det finns ett liv efter den 25 januari för honom.

-Jag vill föra en dialog med folket men utan våld, mumlade mumien som fört en monolog i trettio år. Likt Ben Ali försöker diktaturen att göra kosmetiska eftergifter i hopp att demonstranterna ska tröttas ut. Likt Ben Ali verkar Mubarak följa receptet för den ”brända jordens taktik”. Sent fredag kväll försvann polisen från gatorna, inte ens en trafikpolis syntes så långt ögat nådde.

Budskapet är riktat till alla individer som saknar all form av civilt medvetande. Småtjuvar och annat samvetslöst patrask inbjuds till plundring för att skapa kaos och krav på ”lag och ordning”. I spetsen för plundrarna, för att visa vägen, hittar vi civilklädda gangsters ur diktaturens säkerhetspolis. I flera fall har individer tillhörande den fruktade svartklädda säkerhetspolisen setts leda plundring i affärer och bostadskvarter. Man kan också misstänka samma polisstyrka för att ligga bakom den kriminella vandalismen i Kairos nationalmuseum för att diskreditera revolutionen. Likt i Tunisien organiserar sig befolkningen i självförsvarsgrupper i bostadskvarteren för att skydda sina ägodelar. Från flera av dem hörs redan ropen på hjälp från armén eller att de ges vapen att försvar sig med.

De närmaste dagarna eller kanske timmarna hänger revolutionens framtid intimt samman med vilka styrkeförhållanden som utvecklas inom armén. Egyptens väpnade styrkor är stora, närmare en och en halv miljon män i vapen, men det är en värnpliktsarmé. Framför bössmynningen ser soldaten sin far, bror och syster. I går visade media fantastiska bilder av fraternisering mellan demonstranter och soldater i pansarvagnar och tanks. Bilderna påminner om historien från Ungern 1956 till Tunis 2011.

Revolutionen är i mycket ett psykologiskt krig om soldaternas samveten. De slits mellan rädslan för vad som kan vänta vid ordervägran och mardrömmen att tvingas skjuta på släkt, vänner och grannar. Vid många historiska tillfällen har revolutionära situationer sett de väpnade styrkorna slitas itu, konfronteras inbördes och/eller falla samman.

.

.

Slaget om armésoldaternas samveten i Egypten är inte över, det har knappt börjat. Den fraternisering som förekommit är ännu marginell men den visar vad som kan ske de närmaste timmarna. I dag söndag kan allt hända. Folket tror ännu på armén som institution, som en folkets kraft som inte ligger i Mubaraks hand. Det är en illusion. Det är arméns officerskast som har den verkliga makten i landet, allt sedan Nassers nationalistiska statskupp mot kung Farouk I i juli 1952. Socialismens rykte i hela den arabiska världen skadades svårt av det stalinistiska Sovjetunionens ”broderliga” kram av Nasser som utropades till ”socialismens förkämpe” i regionen. Den björntjänsten lider arabiska socialister av ännu i dag.

Den vackra vintersolen står redan högt på Kairos horisont när det här skrivs. Kanske kommer vi att äntligen se något nytt under solen i det perpetuum mobile av militära och aristokratiska diktaturer som alltid styrt i faraonernas land.

Som ett trist PS kan tilläggas att ynkryggen och förrädaren Abbas ännu en gång svikit det palestinska folket genom att uttala sitt totala stöd till Mubarak i ordalag som endast överträffas av kung Abdullah bin Abdul Aziz av Saudiarabien. Att EU och USA inte ännu övergett ”sin skitstövel” utan bara uppmanat  Egyptens tyrann att putsa bort den värsta smutsen det är ingen sensation. Men att Abbas så öppet och entusiastiskt  håller fast vid sin partner Mubarak  är häpnadsväckande. Ett politiskt misstag i samma klass som när PLO ställde sig bakom Iraks invasion av Kuwait.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Egypten, Kairo, Mubarak, Abbas, Den egyptiska revolitionen, Abbas, Abu Masen,

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,DN7,DN8,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,AB1,AB2,AB3,GP1,GP2,GP3,

GP4,GP5,VG1,SVD5,SVD6,DN9,GP6,GP7,GP8,GP9,SVD7,GP10,AB2,SVD8,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,Svensson,RödaBerget,RödaLund,Från Kairo till Världen,

Dela

”Hamnarbetarförbundet har gjort klart för bland annat svenska Ship To Gaza att om biståndsfartyg till Gaza ska avgå från svenska hamnar i framtiden, så kommer fackföreningen att organisera arbetslag för att ideellt sköta lastningen. Hamnarbetarförbundet kommer också att arbeta för att de svenska hamnarbetsgivarna upplåter kranar, kajytor och andra nödvändiga resurser för sådan lastning utan kostnad för arrangörerna.”

.

.

Svenska Hamnarbetarförbundets djärva och rakryggade blockad av israeliskt gods är över. För denna gången. Här förbundets första sammanfattning av dess konsekvenser:

Klockan 24.00 på tisdagskvällen den 29:e juni avslutades Svenska Hamnarbetarförbundets landsomfattande blockad mot gods till och från Israel. Avslutningen var helt odramatisk och innebar att blockerat gods åter gjordes tillgängligt i de svenska hamnarnas datasystem och uppställningsparker. Hamnarbetarförbundets avdelningar runtom i landet har identifierat och blockerat containrar sammanlagt med en sammanlagd vikt av närmare 500 ton. Det mesta av godset har identifierats i Göteborgs hamn, som är Nordens största. Innehållet i lastbärarna är okänt för fackföreningen, som inte aktivt sökt sådan detaljerad information utan endast klarlagt att godset varit på väg till eller från Israel. Utöver containervolymerna har även större svenska exportpartier av trävaror blivit stående på kajer i norra Sverige under konfliktveckan.

Svenska Hamnarbetarförbundet första bedömning är att hamnblockaden fallit väl ut. Det praktiska genomförandet har gått bra och aktionen har rönt stor internationell uppmärksamhet, vilket bidragit till att åter rikta medial fokus mot den palestinska civilbefolkningens lidande under Israels blockad av Gaza.

Fackföreningen har svårt att uppskatta hur stora ekonomiska konsekvenser hamnblockaden har haft, eftersom svensk handel med Israel är relativt begränsad. Efter kontakter med bl.a. berörda rederier kan man dock konstatera att stora delar av Israel-importen verkar ha blivit kvar i omlastningshamnar på kontinenten (främst Hamburg, Bremerhaven och Antwerpen) eller omdirigerats till landtransporter.

Nu påbörjar Svenska Hamnarbetarförbundet en utvärdering av den avslutade hamnaktionen. De lättnader av blockaden som Israel utannonserat är enligt FN-organet UNRWA helt otillräckliga för återuppbyggnad av området och dessutom hålls sjövägen och Gazas hamn fortfarande helt stängda. I slutet av förra veckan meddelades att de turkiska hamnarbetarfacket Liman-Is beslutat att medlemmarna inte längre kommer att hantera israeliska fartyg (mer information på http://www.sendika.org/english/), vilket innebär att hamnarbetaraktionerna nu involverar både Sydafrika, Sverige, USA (Oakland, Kalifornien) och Turkiet.

Hamnarbetarförbundet har gjort klart för bland annat svenska Ship To Gaza att om biståndsfartyg till Gaza ska avgå från svenska hamnar i framtiden, så kommer fackföreningen att organisera arbetslag för att ideellt sköta lastningen. Hamnarbetarförbundet kommer också att arbeta för att de svenska hamnarbetsgivarna upplåter kranar, kajytor och andra nödvändiga resurser för sådan lastning utan kostnad för arrangörerna.

- Den svenska hamnblockaden har haft stort genomslag genom att den uppmärksammats världen över, och det har blivit ytterligare ett i mängden civila initiativ som ökar trycket på Israel att häva Gaza-blockaden, säger förbundsordförande Björn Borg i en kommentar.

- Det skulle inte förvåna mig om det blir fler hamnarbetaraktioner framöver, nu när vi fått signaler om blockad även i turkiska hamnar, säger Borg.

- Jag är nöjd med att vi kunnat genomföra det vi varslat om, alltså att efter bästa förmåga identifiera och stoppa import och export till Israel under en vecka. Det är en viktig markering att Hamnarbetarförbundet fullföljer det vi föresätter oss, avslutar ordförande Borg.

- På en punkt har vi och stora delar av världen misslyckats. Inget av de två krav vi framfört till Israel har uppfyllts, vilket är en tragedi för de 800 000 barn som är instängda i Gaza, säger förtroendeman Erik Helgesson från Hamn4an i Göteborg.

- Israel tillåter fortfarande ingen insyn eller oberoende, internationell utredning av bordningen av den så kallade Frihetsflottiljen. ”Lättnaderna” i Gaza-blockaden som Israel talat om möjliggör ingen återuppbyggnad av området. Sjövägen är fortfarande helt stängd många varor är fortfarande förbjudna att föra in, säger Helgesson.

- Det har varit en lärorik vecka. Vi har fått hundratals uppmuntrande brev, telefonsamtal och e-post. Över 6000 svenskar har uttryckt sitt stöd för aktionen på Facebook. Stödet värmer och det är vi mycket tacksamma för, avslutar förtroendeman Helgesson.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Israel, Palestina, Gaza, Hamas, PLO
I pressen: SVD1,DN1,DN2,DN3,GP1,

Bloggare:

Dela

.

Affish i Jerusalem: ”Varning! En PLO – agent i Vita huset”

.

“Det judiska folket byggde Jerusalem för 3 000 år sedan och det judiska folket bygger Jerusalem I dag. Jerusalem är ingen bosättning.  Jerusalem är det judiska folkets huvudstad.”

Än en gång, i går inför den mäktiga amerikanska judiska lobbyn AIPAC:s årliga propagandamöte i Washington, markerade Israels premiärminister Benjamin Netanyahu med dessa ord att Israel benhårt håller fast vid att Jerusalem är annekterat. Inte ockuperat. De sextusen entusiastiska deltagarna fick höra det som de ville höra.

Men samtidigt skriver den israeliska författaren Uri Avnery en nutida profetia där han varnar för att den sionistiska staten kan ha nått vägs ände. Att det nutida upproret mot vår tids Rom, USA, än en gång kan komma att innebära ”Jerusalems förstörelse”…

Averny understryker först att den pro-israeliska lobbyn i USA utan förbehåll kan dominera det amerikanska politiska systemet. Att de flesta judar i USA är beredda att i stort sett göra vad som helst för Israel. Alla amerikanska politiker är dödligt rädda för AIPAC. Minsta avvikelse från dess linje innebär politiskt självmord. Men det finns en hake. Ett viktigt undantag.  Goliats akilleshäl är amerikansk säkerhetspolitik. Amerikanska politiker går inte emot något som kan uppfattas som ett hot mot den egna flaggan. Den egna statens säkerhetsintressen.

De senaste veckornas alltmer härskna meningsutbyten mellan Washington och Vita huset om Israels syn på Jerusalem och bosättningar på ockuperade områden, har de allt starkare religiöst färgade högerextrema sionisterna förklarat med att Barak Obama försöker att klippa av vänskapsbanden mellan de bägge staterna. Netanyahus svåger i det högerextrema Shaspartiet har gått så långt att man har förklarat att Obama egentligen är en muslim. En judehatande svart ”Hussein” Obama som med alla medel måste bekämpas i kommande kongress- och presidentval.

.

I satirens värld får Obama spela många motsatta roller…

.

Avnery menar nu att samma öde kan vänta för dessa fanatiska religiösa krafter som en gång drabbade de extrema judiska seloter som för 1942 år sedan ledde det desperata uppror mot Rom som slutade med att kejsar Nero och hans general Titus förstörde Jerusalem. De och Israels regering med Netanyahu i spetsen har för öppet  ifrågasatt  och generat Vita Husets auktoritet. Det Avnery tar fasta på är inte i sig kraven från USA:s vicepresident Joe Biden eller utrikesministern Hillary Clinton om ett omedelbart stopp för först och främst utbyggnaden av den högerextrema judiska bosättningen Ramat Shlomo i Östra Jerusalem, samt kravet att frågan om att bosättningar på Västbanken och Jerusalems status bara kan lösas vid förhandlingsbordet. Det han pekar på är i stället det för offentligheten mer undanskymda men mycket skarpa inlägg om USA:s utrikespolitik i regionen som kommit från den amerikanska militärens mest lysande stjärna, general David Petreus. I en rapport denna vecka, där han diskuterar situationen för sitt regionala ansvarsområde. Area Of Responsibility  (AOR) , vilket bland andra innefattar Afghanistan, Pakistan, Iran, Iraq and Yemen, skriver han att:

,

”De varaktiga fientligheterna mellan Israel och en del av dess grannar innebär klara utmaningar för vår förmåga att komma framåt när det gäller våra intressen i AOR… Denna konflikt underblåser antiamerikanska stämningar, på grund av att det upfattas som att USA favoriserar Israel. Den arabiska upprördheten över den palestinska frågan sätter gränser för styrkan och djupet på USA:s partnerskap med regeringar och folk inom AOR och den försvagar de moderata regeringarna i arabvärlden. Samtidigt som Al Quaida och andra militanta grupper kan exploatera denna upprördhet för att vinna stöd. Med hjälp av sina skyddslingar Hizbollah och Hamas ger konflikten också Iran ett inflytande i arabvärlden.”

,

Frågan nu är om Avnery har rätt. General Petreus är ingen vem som helst. Hans status och hans synpunkter kan inte avfärdas ens av AIPAC! Men vad vad innebär hans markering konkret? Har Israel gått för långt? Ska de nutida seloterna förgöras? Kommer Obama, nu efter de segdragna politiska konflikterna på hemmaplan om en allmän sjukförsäkring, att kunna samla politisk styrka nog för att få Israel att backa när det gäller frågan om Jerusalem och bosättningarna?

Kanske kan Washington få undan en del hinder. Kanske tillräckligt många för att en ny förhandlinsrunda ska bli möjlig. Men inte tillräckligt många för att möjliggöra ens en palestinsk bantustat…

I stället kanske denna ständiga konflikt – tillfälligt – löses med att ”seloterna” provocerar fram ett avledande ”värstascenario” i form av en avledande flygbombning av Iran och nya militära konfrontationer med Hizbollah och Hamas…

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Israel, Netanyahu, PLO, seloter, Jerusalem, motsättningar, sionism, Barak Obama
.
I pressen: SVD1,DN1,DN2,GP1,DN3,SVD2,

Bloggare: RödaMalmö,Jinge,Svensson,EttHjärtaRött,Schlaug,Motbilder,RödaGöinge,

Dela

PLOs ledare Mahmoud Abbas deklarerade i onsdags att han inte ställer upp som kandidat till presidentposten i det planerade valet i januari 2010.

Abbas ser ingen väg framåt.

Alla inblandade visade upp förvånade miner och kastade sig över telefonerna för att övertyga Abbas om att ändra sitt beslut. Ingen borde ha förvånats över hans beslut. Det går inte att pressa ut hur mycket saft som helst ur en citron. Trots Abbas till synes obegränsade vilja till eftergifter och utsäljning av det palestinska folkets rättigheter finns det en gräns han inte kan överskrida. Han måste kunna visa upp något som åtminstone liknar tagande och givande i ”förhandlingarna” med Israel.

Efter Hillary Clintons bekräftande av USAs ovillkorliga stöd till allt vad den Israeliska regimen tar sig för försvann allt svängrum för Abbas. Eftersom vare sig Barack Obama eller Hillary Clinton är idioter visste de att deras beslut att släppa kravet på ett stopp för alla nybyggen på Västbanken och i östra Jerusalem gör Abbas sitts omöjlig.

Nu är det möjligt att Abbas beslut, att inte ställa upp till omval, inte får någon praktisk betydelse. För det verkar mycket troligt att det inte blir ett presidentval i januari. Hamas har redan förklarat att de inte kommer att tillåta val i Gaza utan att det först sker en försoning mellan dem och Al Fatah. Och på Västbanken är det inte säkert att Abbas vinner i valet om det står klart för alla att ”fredsprocessen” inte gett ett skvatt.

Det finns många lärdomar att dra av de senaste årens kräftgång för en tvåstatslösning . Men jag tror den viktigaste av alla är att det är handling och inte ord som visar vilka målsättningar som deltagare i en konflikt ställt upp.

I Oslo gavs löften som aldrig hölls

Ända sedan osloavtalet har det stått klart att USA aldrig kommer att vidta konkreta åtgärder mot ledningen i Israel för att nå fram till en tvåstatslösning. USA har medel att använda för att exempelvis frysa alla bosättningar. Men Obamas tal i Kairo och Clintons tuffa uttalanden för ett halvår sedan var bara prat. Kanske hoppades de att Netanyahu skulle vekna. Men det var aldrig mening att pratet skulle följas upp av handling om sionisterna ignorerade alla diplomatiska signaler.

Att den sionistiska ledningen i Israel någon gång varit beredd att gå med på en tvåstatslösning finns det inga praktiska bevis för. Alla, alltifrån Olmert, via Barak till Netanyahu, beklagar nu Abbas beslut.

-Av de existerande alternativen är Abbas bäst om vi vill uppnå en överenskommelse med palestinierna, sa Netanyahu.

- Det är viktigt att båda sidor vill förhandla för att nå en överenskommelse. Jag föreslår att vi gör allt för att nå en två-statslösning-för-två-folk under bevarande av Israels säkerhetsintressen, sa ”socialisten” Ehud Barak

För den som inte känner igen krokodiltårar kan deras prat kanske uppfattas som äkta.

Bomber och förstörelse är vad Israel erbjuder.

Vad Mahmoud Abbas och andra palestinska ledare säger har egentligen ingen större betydelse. Det kan ändå inte bli mer än prat eftersom de saknar praktiska möjligheter och medel för att tvinga USA och Israel till verkliga förhandlingar om skapandet av en livskraftig palestinsk stat. Det palestinska folket behöver en världsomfattande solidaritet för sin sak. Ett kraftigt stöd till den pågående kampanjen för en bojkott av Israel är ett bra steg på vägen.

I media: DN1,DN2,SVD1,AB1,

Bloggare: Jinge,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Israel, Palestina, Abbas, PLO, Fatah, Obama, Clinton

Dela

En palestinsk statsbildning har livnärt miljoner palestiniers hopp i decennier men försvinner nu som en hägring över ökensanden. De sionistiska ledarna i Israel säger det inte rent ut men attacken mot befolkningen på Gaza sätter troligen punkt för en möjlig tvåstatslösning. Den lilla och illa fungerande infrastruktur som fanns på Gaza skjuts i småbitar av israeliska arméns misiler och granater. När röken en dag skingrar sig kommer det inte att finnas något politiskt och socialt ledarskap kvar i Gaza. Samtidigt visar Israels ledare att de inte tänker ta över och administrera Gaza. Det är därför som Olmert och de andra krigsförbrytarna lägger så stor press på Egypten för att gränsen till Gaza ska kontrolleras av Egypten eller eventuellt EU-trupper och att Egypten ska ta ansvar för den humanitära katastrof Israel skapar med sina bomber. I Tel Aviv vill man helt enkelt krossa alla möjligheter till självstyre på Gaza och samtidigt självt slippa undan det administrativa ansvaret genom att locka Egypten till att ta tillbaka Gaza som Israel ockuperade 1967.

En liknande process verkar vara målet på Västbanken. De israeliska ledarna tänker inte ge tillbaka en millimeter av mark som judiska bosättningar lagt beslag på. Samtidigt vet alla, förutom möjligen den Palestinska Myndigheten, att en statsbildning på de jordremsor, utan vatten och kommunikationsleder, som Israel ännu låter palestinierna bo på är en orimlighet. Målet är tydligen att göra situationen i Gaza och på Västbanken så olidlig och utan hopp att den palestinska befolkningen förlikar sig med idén att leva resten av livet i ett taklöst fängelse eller i desperation försöker fly över gränserna till Jordanien och Egypten. Israel ser gärna att Jordanien tar över styret på Västbanken. Men det jordanska kungahuset och landets elit är inte alls intresserade. Hälften av Jordaniens befolkning är redan av palestinskt ursprung och ses av härskarna som ett hot mot deras maktställning.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB,SDS,ETC,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Israel, Gaza, Västbanken, Hamas, Palestina, Egypten, Jordanien

Dela