NPA kämpar för seger

Ny demonstration 23 september.

.

Den enorma demonstrationen mot Sarkozys planerade reform av pensionssystemet kommer att följas upp av en ny demonstration den 23 september. Det blir en ny kraftmätning med regeringen som låtsas att det regnar. De modifieringar av lagförslaget som Sarkozy presenterade dagen efter tisdagens protester är bara lite kosmetika i syfte att splittra upp den fackliga fronten. Redan innan tisdagens demonstration fanns det en skillnad i de fackliga leden. Medan majoriteten av fackföreningarna, med CGT och CFDT i spetsen, kräver att lagförslaget dras tillbaka menar att FO och Solidaire att det möjligen går att förhandla fram tillräckliga förbättringar i lagen.

.

Alla stora fackföreningar samlas som en kraft mot Sarkozys pensionsreform.

.

Vår bloggs och Socialistiska Partiets politiska fränder i Frankrike, NPA (Nya antikapitalistiska partiet), la ner alla sina krafter i mobiliseringen i tisdags. I ett uttalande omedelbart efter den lyckade demonstrationen konstaterar NPA att motståndet mot regeringens politik växer och att det ännu finns reserver att mobilisera.
Här under kan du läsa deras uttalande. Längre ner tar jag upp  vissa drag som går igen i alla reformer av pensionssystemet som pågår i Europa.

.

Demonstrationerna och strejkerna mot regeringens reformprojekt för pensionerna blev en stor succés, större än de mest optimistiska förhoppningarna. Med närmare tre miljoner demonstranter och ett stort strejkdeltagande i många branscher inklusive i det privata var det en mobilisering i höjd med strejkdagarna 1995 mot regeringen Juppé och 2003 mot regeringen Fillon. Det råder ingen tvekan om att mobiliseringen mot pensionsreformen tilltar i styrka och att det finns mer i reserv.
Men regeringen lägger dövörat till. De så kallade « nya förslagen » som Sarkozy annonserade efter ministerrådets möte ändrar inget i reformens grunddrag, det vill säga höjningen av den legala pensionsåldern till 62 år och rätten till full pension först vid 67 år utan inkomstbortfall. Regeringens och majoritetspartiet UMPs deklarationer om förståelse för demonstranternas känslor är bara ett försök att slå blå dunster i deras ögon.  Regeringen och arbetsministern Eric Woerth för åter starkt fram de demografiska argumenten om längre levnad. Den pekar med hela handen på det ökade antalet äldre i förhållande till antalet aktiva utan att ta hänsyn till produktivitetens utveckling.
Möjligheten att finansiera pensionerna med en annorlunda fördelning av rikedomarna ses aldrig som ett alternativ, trots att COR(Kommittén för en pensionsreform) beräknat den årliga kostnaden till 3 procent av BNP medan vinsterna utgör 17 procent av BNP. Alltså kan pensionerna finansieras genom att ta från profiterna för att skapa arbeten och öka lönerna.
Sarkozys ”nya” förslag är en örfil på de miljoner som demonstrerade den 7 september. Vad vi kräver är att pensionsreformen i sin helhet dras tillbaka.
En seger är möjlig för regeringen Sarkozy har aldrig vart så impopulär som nu. Arrogansen skyler dåligt de härskandes rädsla inför den tilltagande sociala vreden.
Nu måste vi bygga vidare och mobilisera till de nya protestdagar som de nationella fackliga ledningarna annonserat och arbeta med de lokala fackliga fronterna för att organisera kampen på djupet över hela landet i ett maximalt antal branscher. Den nationella fackliga fronten kallar till en ny demonstration torsdagen den 23 september och till olika aktioner den 15 september då lagen går till omröstning. Kravet på att den återkallas debatteras överallt. Motståndet måste växa i omfattning, vinna i styrka och bli allomfattande.
Paris 8 september 2010
Alla nyliberala reformer av pensionssystemen använder ett gemensamt grundläggande argument för att motivera försämringen av de äldres möjligheter till en säkrad standard som pensionärer. Det demografiska faktumet att befolkningen ”föråldras” sägs göra en fortsatt finansiering av pensionerna via skatterna omöjlig. Belastningen för de yrkesarbetande skattebetalarna kommer att bli för hög och hela systemet brakar samman.

.

Den demografiska pyramiden i Frankrike som bland annat visar den stora skillnaden mellan män ock kvinnor i högre åldrar. Den visar också ett eventuellt trendbrott vad gäller de yngstas andel ab befolkningen. Sedan 2002 har barnafödandet ökat på nytt. Vllket redan har tvingat pensionsmyndigheten att göra nya kalkyler för ”belastningen” på de aktiva.

.

Här på bloggen har jag redan visat i ett flertal artiklar att det demografiska ”beviset” för nödvändigheten av pensionsreformer är en ren bluff. De tar nämligen inte hänsyn till de yrkesarbetandes växande produktivitet. Den yrkesarbetare som i dag producerar värden för låt oss säga 100 kommer att producera värden för 120 år 2020 och värden för 203 år 2050 vid en produktivitetstillväxt på 1,6 procent per år, vilket är den siffra som den svenska pensionsutredningen använde i sina framtidsstudier men som sedan inte togs i beaktning när delar av våra framtida pensioner gjordes beroende av aktiekursernas utveckling. En annan aspekt av belastningsbördan för de yrkesarbetande som aldrig nämns är ”kostnaderna” för ungdomen. Deras uppväxt, utbildning och allt annat betalas också av de i aktiv ålder. Nu minskar ju deras andel av befolkningen så det kompenserar något för andelen äldre som ökar. Faktum är att antalet personer i aktiv ålder (20-64) nästan varit konstant i Sverige under hela efterkristiden. En realitet som ligger långt bortom den bild som de rika som inte längre vill delta i ett solidariskt pensionssystem målar upp.
Vill du läsa vad vi skrivit hittar du allt på fliken med rubriken ”Våra pensioner” i bloggens huvud.

.

Media;

Bloggare:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Massiv protest i Frankrike

Ett blankt Nej.

.

Tisdagens protester mot Sarkozys pensionsreform formade sig till ett gigantiskt Nej. Mellan 2 till 2,7 miljoner arbetande demonstrerade i fler än 200 städer. Mobiliseringen var mer omfattande än den 24 juni då närmare två miljoner sa nej till samma reform.

.

-Pension för alla vid 60 år och omedelbart för de här två, krävde mannen på bilden som visar Sarkozy och hans arbetsminister Eric Woerth.

.

Att inrikesministeriet säger att ”bara” något över en miljon deltog i demonstrationerna är inget märkligt. Det handlar inte ens om en medveten förfalskning. Polisen använder nämligen en metod för att räkna antalet deltagare som alla seriösa journalister avfärdar.
De två största demonstrationerna hölls i Paris och Marseille. Enligt de åtta fackliga organisationer som organiserade protestdagen deltog 270 000 i Paris och 200 000 i Marseille. För Marseille är det mycket stort. Ändå var uppslutningen i de mindre städerna proportionellt sett ännu större, med 33 000 i Caen, 48 000 i Rennes, 80 000 i Nantes, 100 000 i Bordeaux, 110 000 i Toulouse, 54 000 i Montpellier, 35 000 i Nice, 35 000 i Lyon och till sist mellan 5-15 000 i ett stort antal mindre orter.

.

Trots en del regnskurar var humöret på topp bland demonstranterna. Här krävs en annan fördelning av de producerade rikedomarna mellan de arbetande och de äldre.

.

Både bredden och storleken på protesterna visar att Frankrikes arbetare och tjänstemän ville visa sitt massiva Nej till en reform av pensionssystemet som de upplever som orättvis.
Orättvis därför att reformen inte tar hänsyn till skilda yrkens inverkan vad gäller skjudomar och förväntad livslängd. I Frankrike har en kvalificerad tjänsteman sju års längre förväntad levnadstid än arbetare med manuella yrken. Regeringens förslag innebär att rätten till pension höjs från 60 till 62 år för alla och att full pension endast kan uppnås om man arbetar till 67 års ålder. Arbetarnas pension beräknas på de 25 bästa åren medan högre tjänstemäns pension baseras på de sista sex yrkesåren vilket uppenbarligen gynnar dem.

.

Det var inte bara pensionsreformen som engagerade. Här krävs mer solidaritet mellan arbetande i Europa. Nej till åtstramningspolitiken. Ja till en annan fördelning av rikedomarna. Både offentligt anställda och privatanställda deltog i protesterna.

.

Dessutom ser i stort sett alla Sarkozys ”reform” som ett steg tillbaka, som inte löser problemen med att finansiera pensionerna i framtiden. Pensionsåldern sänktes under Mitterrand från 62 till 60 år och ökningen nu förkastas av mer än två tredjedelar i opinionsundersökningarna som också visar att en lika stor majoritet stödde gårdagens protester.
Både regeringen och de fackliga organisationerna brottas nu med ett problem – hur gå vidare efter gårdagens massiva Nej? I dag ska Sarkozy tala inför Nationalförsamlingen och alla förväntar sig att han ska medge vissa justeringar i reformen men inte mer än vad de arbetande kommer att uppfatta som kosmetika. De fackliga organisationerna har ett gemensamt möte i dag för att besluta om hur kampen ska fortsätta. Stärkta av gårdagens framgång sa exempelvis CGTs ledare Bernard Thibault att ”alla optioner” fanns med i bilden, vilket bör tolkas som att han inte utesluter en generalstrejk. CFDTs ledare François Chérèque å sin sida menade att en ny protestdag bör organiseras före månadens slut, eventuellt en lördag eller söndag för att alla som arbetar, speciellt i den privata sektorn, ska kunna delta utan att tappa sin lön.

.

Krav på omfördelning av rikedomarna var ett genomgående tema bland deltagarna. Här ironiseras det över Bettencourt, miljardärskan som äger kosmetikafirman Oréal och som fick 30 miljoner euro i skatteåterbäring trots att hon belagts med skattefusk och annat fiffel.

.

Inom de närmaste dagarna kommer vi att veta vad som planeras de närmaste veckorna. De franska arbetarnas kamp mot regeringens nyliberala och orättvisa reform kan bli en vändpunkt i motståndet mot attacken på de arbetande i hela EU.

.

Bilarbetare från Peugeot/Citroën strejkade för att kunna delta i protesterna. I många andra storbolag strejakade också delar av personalen som i exempelvis oljejätten Total som tvingades köra på halvfart i sina raffinaderier.

.

Det fanns många plakat om skandalen med Bettencourt och arbetsministern Woerth. Att Eric Woerth är formellt ansvarig för pensionsreformen gör det inte lättare för Sarkozy.

.

Alla fackliga ledare deltog i demonstrationen i Paris. Enligt traditionen ”promenerar” de politiska partiernas ledare i andra delar av tågen för att respektera de fackliga organisationernas självständighet.

.

Media. DN1,DN2,DN3,GP1,SSD1,SVD1,

Bloggare: Jinge,Röda Malmö,Alliansfritt Sverige,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Sarkozys pensionsreform

Miljoner sa Nej !

.

Det franska folket passade på att säga nej till Sarkozys planerade ”reform” av pensionssystemet i landet, med bland annat en höjning av pensionsåldern från 60 till 62 år;
Närmare 2 miljoner deltog i ett hundratal demonstrationer över hela landet. Det var en vändning i motståndet i och med att det var den största demonstrationen sedan början av året och närmare tre gånger så stor som protesterna den 27 maj.

.

Det var stor uppslutning både från det privata och det offentliga.

Hela det fackliga Frankrike stod bakom mobiliseringen, som CGT-CFDT-CFTC-FSU-UNSA och Solidaires.
-Det är den största manifestationen i år. Det visar att känslan av det orättvisa i denna brutala reform är mycket stor i hela landet, sa CFDTs ledare François Chérèque efter den mäktiga demonstrationen.
En liten vink från Sydafrika hördes i flera demonstrationer – vuvuzelor bedövade med sitt bitande ljud. Dagen innan hade Sarkozy tagit emot Thierry Henry för att trösta honom efter fiaskot i VM. Flera banderoller manade Sarkozy att lyssna till folket i stället för att ödsla tid på någon som tjänar 20 miljoner euro om året.
I september ska den franska Nationalförsamlingen ta ställning till Sarkozys ”reform”. Gårdagens demonstrationer visar att slaget inte är förlorat. De stora demonstrationerna var en förvarning om vad som kanske kommer efter sommaren och inte en sista uppgiven protest inför det oundvikliga. Inget är ännu vunnet för Sarkozy.

***************

I dag är det Midsommarafton.

Vi här på bloggen önskar alla våra läsare en riktigt trevlig helg.

Ta det lugnt med gräddfilen.


Göte och Benny

.

Media: DN1,AB1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Franska protester

Stora demonstrationer säger nej till höjd pensionsålder.

.

Var glaset fullt till hälften eller till hälften tomt? Svaret på frågan beror på vilken sida man lyssnar till. De fackliga organisationerna säger sig vara nöjda med gårdagens protester mot Sarkozys planer på att höja pensionsåldern till 62 år.

.

Fem miljoner arbetslösa glöms bort i pensionsdebatten; Dela på rikedomarna.

.

Enligt facken deltog över hela landet närmare en miljon  i demonstrationerna vilket i så fall är betydligt mer än den 10 mars och framför allt mycket mer än det avslagna 1a Maj.
Inrikesministeriet säger att 395 000 demonstrerade och arbetsministern Eric Woerth anser att den ”svaga” mobiliseringen ger grönt ljus till regeringens planerade reform som ska antas av Nationalförsamlingen den 20 juni.
De fackliga organisationernas siffra är säkerligen mycket närmare sanningen än polisens, som har ett märkligt sätt att räkna på. Bland annat räknar den inte in alla människor som går med demonstrationen men uppe på trottoarerna. Alla som varit med i en demonstration i Paris vet att det är massor av människor som marscherar på trottoarerna.

.

Trots det ihärdiga regnet i Paris fanns det inga sura miner.

.
Sett till det vidriga regnandet hela dagen måste därför svaret bli att glaset var mer än fullt till hälften men ändå inte fullt vilket förklarar regeringens inte alltför trista min och de fackliga organisationernas uttalande att det bara är en början.
Mina politiska fränder i det antikapitalistiska partiet NPA deltog naturligtvis i alla gårdagens demonstrationer.
-Det är början till en ny kraftmätning med regeringen, en ny etapp i mobiliseringen. Vi måste alla samlas på gatorna tillsammans med de fackliga organisationerna och i en större social och politisk front, säger i dag Olivier Besancenot till dagstidningen Le Monde.

.

Fackliga ledare var inte rädda för regnet

-Det är klart en dags demonstration inte räcker…
-Det finns två utvägar: Endera tvingar Sarkozy igenom sin reform i bästa Margareth Thatcher-stil och bryter ned det sociala motståndet för åratal framåt eller så kommer bumerangen tillbaka i ansiktet på honom i form av en massiv folklig protest, avslutar Besancenot till Le Monde.

.

Media;

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Har pensionären en framtid?

Har pensionären en framtid?

.

I tre artiklar har vi behandlat våra pensioner och pensionärer. Vi har fått en del kommentarer som underlättat att visa hur den stora pensionsbluffen lurades på den svenska befolkningen.

.

-De äldre blir för många och vi kan inte försörja dem. De måste acceptera sämre levnadsstandard eller arbeta till 67 eller varför inte 70 år,  brukar det låta.

.

Hur många år ska de äldre arbeta?

.

I artikeln ”Kryckor för pensionärer” visade vi att den totala försörjningsbördan för de aktiva i samhället inte ökat. sedan 1960. Alarmrapporterna i media och borgerliga politikers (sossarna inräknade) nödrop om den annalkande katastrofen för pensionerna  la grunden till det nya systemet som inbillade folk att framtiden kunde säkras genom att spela på börsen med pensionspengarna. Vi har redan sett vart det kan leda.

.

Men hur är det med framtiden? Blir inte de äldre inom 20- 30 år så många att de aktiva som ska finansiera pensionerna kommer att krossas under bördan?

.

I förra artikeln visade vi hur befolkningens sammansättning ändrats sedan 1960. Siffrorna var hämtade från Statistiska Centralbyrån. Samma källa ger oss också den officiella prognosen över samma gruppers utveckling fram till 2050.

.

Befolkningen efter åldersgrupper 2020-2050

År

< 20 år

20-65 år

+ 65 år

2020

22,7%

56,1 %

21,3 %

2030

22,8 %

54,3 %

22,9 %

2040

22,3 %

53,7 %

24,0 %

2050

22,2 %

54,2 %

23,6 %

Källa: SCB

.

Av det här kan vi se att antalet äldre per 100 aktiva ökar från 37.9 äldre till 43.5 äldre per 100 aktiva från 2020 fram till 2050. Siffrorna ska naturligtvis tas med en nypa salt eftersom de är extrapoleringar av äldre trender. Om barnafödandet ökar ändras prognosen. I Frankrike ändrade man exempelvis helt nyligt den prognos som gjordes 2002 eftersom barnafödandet starkt stigit sedan dess.

.

Mer barn mindre problem för försörjningen

.

Det är dock SCBs prognos ovan som låg till grund för pensions”reformen” och därför kan vi arbeta vidare med den. För media utan skrupler bevisar SCBs statistik att snart är vi knappt två aktiva som ska försörja en pensionär. Utan skrupler därför att än en gång bygger ramaskriket på en bluff.

.

De stackars två aktiva som ska försörja en pensionär ”växer” nämligen under tiden, det vill säga att de aktivas produktivitet ökar. I pensionsreformens utredningsmaterial använder man en hypotes om 1,6 procents produktivitetsökning per år fram till 2050 utan att sedan ta hänsyn till den. För hade de gjort det hade det inte funnits några argument för ett pensionssystem som ska lita till börsens nycker.

.

Tar man med i beräkningarna att produktiviteten ökar med 1,6 procent per år fram till 2050 blir resultatet helt annorlunda, de aktiva liksom ”växer” och kan ta hand om de äldre med mindre ”uppoffringar”.

.

De aktiva kommer då att producera 88,7 % mer än de gör i dag. Det ger en helt annan bild av hur ”försörjningsbördan” förändras. Använder vi pensionsutredningens tes om 1,6 procents tillväxt i produktiviteten och justerar om de aktivas ”storlek” minskar försörjningsbördan år 2020 från 37,9 äldre per 100 aktiva till 29,8 äldre per 100 aktiva. Fortsätter vi fram till 2050 blir försörjningsbördan, efter justering med 1,6% per år, 21,3 äldre per 100 i stället för 43,5 som nämnt ovan.

.

Som synes ligger verkligheten långt ifrån den katastrof som media och välbetalda politiker målat upp.

.

Finns det plats för alla?

.

De yngre ska också försörjas.

.

Nu består ju de aktivas försörjningsbörda inte bara av de gamla. De yngre under 20 år är säkerligen en mycket större börda i de aktivas budget. Barnen har oftast inga egna besparingar, till skillnad från de äldre, och är inga småförbrukare av mat, kläder, prylar, resor plus utbildning.

.

Enligt SCB gick det 70 yngre plus äldre per 100 aktiva år 2005. Med den aktuella prognosen för befolkningsutvecklingen kommer den siffran att vara 84,4 per 100 aktiva år 2050. Som synes inte långt ifrån en äldre plus yngre per en person i aktiv ålder. Katastrof ? Nej, här måste vi göra samma justering för produktiviteten som tidigare. Vid 1,6 procents tillväxt i produktiviteten får vi följande utveckling för den totala försörjningsbördan(äldre plus yngre) för de aktiva.

.

Antal äldre + yngre att försörja per 100 i aktiv ålder:

Försörjningsbörda

2020

2030

2040

2050

Äldre+yngre

67,4

65,6

60,8

53,9

.

Plötsligt försvinner problemet bort i fjärran. Kvar står bara den nakna sanningen. Det fanns andra intressen än omtanke för de äldre som låg bakom drevet för att låta pensionerna satsas på börsen.

.

PS: Om du vill se hela xls-filen med alla beräkningar skicka ett mejl till bennyasman@skynet.be

.

Media:DN1,SVD1,Dagens Arena,DN2,SVD2,AB1,DN3,

Bloggare: Jinge,Röda Göinge,Vänsterpartiet,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Kryckor för pensionärer

Landar alltid katten på tassarna?

.

Knappt hade min polemik i bloggen här under spritts på nätet så ramlade det in en ny kommentar till försvar av de nyliberala teserna i pensionsfrågan. Så här skriver signaturen sl.

.

-Katten som trillar ur ett fönster landar alltid på fötterna, vänstern trillar på huvudet när den kliver ner från trottoaren.

.

När ATP infördes vid 65 års ålder var det i stort sett genomsnittlig levnadsålder. Nu är den 80 år. Någonstans ska pengarna tas, eller så höjer man pensionsåldern. Pensionerna betalas av de yrkesverksamma. Denna regering gick till val på sänkt skatt på arbete, vann, och gjorde vad den sagt. När vänstern låtsas som att pensionärerna fått höjd skatt är det lögn, de arbetande har fått sänkt skatt. Marginellt sänkt skatt på arbete underminerar svartmarknaden för jobb marginellt.

.

.

Hur den stackars katten trillade in i diskussionen är obegripligt. Om vänstern ramlar på huvudet från trottoarkanten tål att diskuteras. Att sl behöver kryckor för att stötta upp sig råder det däremot inget tvivel om. Redan i första meningarna haltar han betänkligt.

.

Då levde de äldre till 65 år och nu lever de till 80, så vi måste ta pengarna någonstans eller höja pensionsåldern, är sl’s idé. Statistiska Centralbyrån kan hjälpa oss att reda ut det första problemet, nämligen om de aktivas ”försörjningsbörda” har ökat sedan 1960.

.

Aktiva-inaktiva 1960-2005

År

< 20 år

20-64 år

>65 år

<20+>65

1960

30%

58%

12%

42%

2005

24%

59%

17%

41%

Källa: SCB

.

Vad säger oss tabellen? Först att befolkningen i aktiv ålder till och med ökat under perioden. Lägger vi dessutom till att sysselsättningsgraden i gruppen 20-64 ökat kraftigt under perioden, eftersom en stor majoritet av kvinnorna nu arbetar, så står det klart att de aktivas försörjningsbörda minskat. Inte i förhållande till de äldre men till alla som ska försörjas, det vill säga inklusive alla barn och ungdomar. Eller försörjs de inte av de aktiva? Kanske de är en investering? I vilket fall är det de aktiva som betalar barnens uppväxt.

.

Men om vi lägger till ett annat och helt avgörande ekonomiskt fenomen- produktivitetsökningen – då faller sl platt till marken trots sina nyliberala kryckor.

.

Om vi bara tittar till produktivitetens ökning sedan 1980 ligger den på cirka 2% per år i snitt under perioden. Det vill säga en mycket snabbare ökning än de äldres andel av befolkningen. Under 60-talet och 70-talet var ökade produktiviteten mycket snabbare. Men låt oss räkna med i snitt 2% per år de senaste 30 åren. Om vi antar att de arbetande producerade 100 enheter 1980 då producerar de i dag 175 enheter.

.

Lägger vi nu ihop de två faktorerna, de aktivas andel av befolkningen och produktiviteten, behöver ingen tvivla om att de aktivas försörjningsbörda är betydligt lägre i dag än 1960. Det finns helt enkelt inga som helst ekonomiska problem med att låta de äldre behålla sin andel av BNP även om de växer i antal. Problemet är uteslutande politiskt, eller klassmässigt om ni vill. Det är helt enkelt den lilla men rika femtedelen av landets befolkning som inte längre vill vara med om att solidariskt bidra till den kollektiva välfärden. Därav allt tjat om skattesänkningar och individuella lösningar på gemensamma problem.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Skatter och pensioner

Ska pensionärernas standard sänkas?

.

Vi får ofta kommentarer till våra bloggtexter och det glädjer och stimulerar oss. Vi möts naturligtvis av både ris och ros. Men allt publiceras om det inte bryter mot vår bloggs etiska regel- ingen rasism och inga vulgära personangrepp.

.

Signaturen Joakim har skrivit en kommentar till Götes artikel om pensionerna som det är värt att ge ett mer detaljerat svar. Så här skriver Joakim:

.

För vissa pensionärer räknas varje öre.

.

”Nu är det ju så att man inte kan sänka skatten på pensionerna innan man har ett ekonomiskt utrymme som tillåter det. Sänkt skatt på pensionerna är en ren nettoförlust för statsfinansen. Det Alliansen har gjort är att börja med skattesänkningar för de som arbetar. Det ger synergieffekter via ökat jobbincitament, mindre svartjobb och större investeringar. Sammantaget gör det att en skattesänkning faktiskt kan bli en nettovinst för statsfinansen. När man väl ser att skattesänkningarna ger resultat på sysselsättning och statsinkomster finns det utrymme att sänka skatten även för pensionärer. vilket är precis vad Alliansen nu gör.”

.

Anledningen till att jag lyfter upp hans kommentar är att här hittar vi på ett fåtal rader ett koncentrat av den nyliberala chicagoskolans modell av den kapitalistiska marknadsekonomins funktionssätt. Låt oss ta dem en efter en.

.

-Skattesänkningar ger synergieffekter, är en huvudtes i nyliberala matematiska modeller. Det stämmer i modellerna, men det har inget med verkligheten att göra. Det finns inga vetenskapliga undersökningar som kan visa på ett samband i en verklig ekonomi mellan sänkta skatter och jobbskapande. Tvärtom. Se till världens största verkliga ”testterräng” –USA. I takt med att skatterna på både arbete och kapital sänkts har utvecklingen på arbetsmarknaden motbevisat tesen. Miljontals arbeten har försvunnit och färre arbeten skapats de senaste tio åren än någonsin förr.

.

Nyliberalismen är århundradets hold-up

.

Vad gäller svartjobben finns det ingen tillförlitlig statistik att arbeta med, men att de skulle ha minskat i USA (skattesänkningarnas paradis) verkar tveksamt sett till den ”illegala” invandringen. Vad gäller svartjobb och Europa vill jag gärna se bevis för Joakims(nyliberalismens) tes.

.

Att skattesänkningar skulle öka investeringarna är däremot rent nonsens. Den tyska socialdemokraten och finansministern Helmudt Schmitt använde sig av teoremet –”dagens profiter är morgondagens investeringar som skapar övermorgons jobb”- för att locka de tyska fackföreningarna till att acceptera åtstramade löner till profitens fördel. Då var kanske teoremet mer eller mindre korrekt. Den större delen av företagens profiter investerades i maskiner och lokaler.

.

Den tiden är förbi. Nu är det bank-och finanskapital som sitter stadigt vid rodret och det är länge sedan profiterna i första hand gick till investeringar. Numera används huvuddelen av profiterna till aktieutdelning. Pengar som i sin tur på nytt förs in i den finansiella sfären och ökar på hastigheten i den spekulativa finanskarusellen.

.

.

Publicitet som omedveter presenterar finansens pyramidspel.

.

- Sammantaget gör det att en skattesänkning faktiskt kan bli en nettovinst för statsfinansen, skriver Joakim. Meningen är helt korrekt om ”statsfinansen” byts ut mot ”storfinansen”.

.

Joakims förnäma – ”Nu är det ju så att…”- uttrycker egentligen något annat än sunt ekonomiskt tänkande, att man måste ”ha ett ekonomiskt utrymme” för att kunna öka pensionerna. Grundidén i alla ”pensionsreformer” som kört över pensionärerna i Europa är att det inte längre finns ”ekonomiskt utrymme” för att pensionärerna ska kunna behålla sin andel av de i samhället producerade rikedomarna. Om pensionärernas andel av befolkningen ökar med fem procent ska inte deras andel av nationalinkomsterna öka i samma takt. Det är ”reformens” verkliga innehåll. De som arbetat ihop till dagens välstånd ska inte ha rätt till sin andel när de blir pensionärer. Det är vad pratet om skattesänkningar och utrymmen handlar om. Det är en fråga om solidaritet över generationer i stället för en solidaritet med aktiespekulanterna.

Media: AB1,DN1,SVD1,GP1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Var ligger botten för börsen?

Lämna börsen – rädda pensionerna

Det verkar inte finnas en botten för världens börser. En dag kan det bli ett kort avbrott med lite eufori därför att någon sett ljus i tunneln. Nästa dag bär det av utför igen för ljuset kom från ett framrusande tåg. Mäklarna håller sig om huvudet och tror inte sina ögon. Eller vad sägs om följande prestationer: Siffrorna anger nedgången i år, alltså från första januari till i dag.

Stockholmsbörsen -49,82 %; Dow Jones -43,07 %; Nasdaq -50,38 ;            Paris -46,91 %; Frankfurt -47,69 %; London -39,99 %; Tokyo -48,32 %,       Shanghai -62,26 %; Sao Paulo -47,71 % och Moskva -71,74 %.

Utvecklingen i år på Stockholms börs.

För alla de som köpte in sig på dessa börser under hösten 2007 kommer det att ta flera år att eventuellt vinna tillbaka vad som förlorats. Men glöm inte att matematiska lagar står i vägen. När en aktie värd 100 kronor sjunker med 50 procent måste den gå upp med 100 procent för att på nytt vara värd 100 kronor. Men att börserna ska gå upp med 100 procent kan ta ett årtionde eller mer om det vill sig illa. Tänk på Tokyobörsen som 1990 stoltserade med imponerande 38 000 i börsindex för att i dag 18 år senare ligga på 7 500. Utan en ny vansinnig spekulationsbubbla kommer Tokyobörsen att ta ett halvt sekel på sig att hämta igen sina förluster det senaste decenniet. Den gamla ”sanningen” att aktier i längden är den bästa sparmetoden har fått sig en rejäl spark i skrevet. När pensionsreformen såldes till allmänheten var det just det säkra i aktiesparandet som angavs som viktigast för att kunna garantera pensionärernas realinkomster. Nu kan alla se det totala vansinnet i att låta de äldres livsvillkor bero på vad som sker på mäklarnas dataskärmar. Det finns ingen chans att vad pensionsfonderna förlorat i år ska kunna tas tillbaka på ett par år. Men nu är det kanske också dags att inse vad som var den verkliga meningen med pensionsreformen. Den hade inte till syfte att rädda framtidens pensioner. Den hade till syfte att försämra framtidens pensioner. -With a little help from my friend, aktiebörsen, har målet redan uppnåtts snabbare än vad makthavarna räknade med.

RIV UPP PENSIONSREFORMEN !!!!

FÖR ETT KOLLEKTIVT SOLIDARISKT PENSIONSSYSTEM !!!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Aftonbladet missar hela vitsen med reformen. Hur liten blir din pension? -var naturligtvis den självklara rubriken.

I media: DN1;DN2,SVD1,SVD2,DI1,Dagens Arena,

Lever vi för länge?

Det är i alla fall vad ekonomer och politiker av alla färger försöker få dig att tro när de säger att samhället inte längre har råd att betala värdiga pensioner till de äldre. För var inte detta grundargumentet till slopandet av ATP och privatiseringen av stora delar av pensionssystemet ? De äldre blir allt talrikare och försörjningsbördan för de aktiva blir för stor. Snart går det en pensionär på en aktiv hette det i skrämselpropagandan. Var och en måste därför efter förmåga spara till en stor del av sin egen framtida pension för annars nås snart smärtgränsen för de aktiva och samhällssolidariteten bryter samman. Påstods det.

Inte bara de äldre.

Jag påstår att försörjningsbördan för de aktiva aldrig varit så låg som i dag och det finns ingen risk för att den kommer att bli högre under överskådlig framtid.

Första kan vi titta på hur försörjningsbördan utvecklats under efterkrigstiden. Men varför då bara tala om de äldre? Försörjer inte de aktiva också de yngre i samhället ? Den verkliga försörjningsbördan för de arbetande måste naturligtvis definieras som de aktivas andel av den totala befolkningen. I Statistiska Centralbyråns tabeller över folkmängden hittar vi följande uppgifter :

Yngre, äldre och aktiva i % av befolkningen

Andelar i %

1960

1970

1980

1990

2000

2005

Yngre<17 år

27.3

24.8

23.8

21.9

21.8

21.4

Äldre >65 år

11.8

13.8

16.4

17.8

17.2

17.3

Aktiva

60.9

61.4

59.8

60.3

61.0

61.3

Tabellen visar att det knappt skett någon förändring alls sedan 1960 i de aktivas procentuella andel av befolkningen. Till synes inget stöd för mitt påstående att försörjningsbördan minskat men inte heller för att den ökat. För att inse att försörjningsbördan minskat måste vi föra in två nya element i bevisföringen. Både sysselsättningsgraden, andelen av de aktiva som har ett arbete, och produktivitetsutvecklingen, ökad produktion per arbetad timme, påverkar starkt hur tung börda de aktiva bär på. En kort tillbakablick ställer problemet i historiskt perspektiv. För 100 år sedan fanns det inte många över 65 år men gruppen 0-17år utgjorde inte mindre än 38% av befolkningen. Samtidigt hade ytterst få kvinnor betalda yrken. Att försörjningsbördan för de aktiva med inkomster var enorm kan vi inse, även om behoven var annorlunda då. Det var många som led av hunger vilket självfallet är bevis för att försörjningsbördan var för stor för de aktiva.

Fler kvinnor arbetar.

SCB ger oss de uppgifter som behövs vad gäller sysselsättningsgraden. För männen i åldern 20-64 år har den stadigt legat kring 85% fram till den kraftiga ökningen av arbetslösheten under krisåren 1991-93 och ligger nu strax över 80%. Kvinnorna har däremot massivt gått in på arbetsmarknaden under efterkrigstiden . År 1970 var det ännu bara 60% av kvinnorna i gruppen 20-64 år som arbetade medan andelen steg till 80% år 2003. Det innebär att i dag har 2 miljoner kvinnor i aktiv ålder ett arbete. De hade varit en halv miljon färre om sysselsättningsgraden i dag varit densamma som 1970. Att en större andel av gruppen 20-64 år är sysselsatt innebär självfallet en lägre försörjningsbörda för de aktiva.

Produktivitetens utveckling har i ännu högre grad bidragit till att minska försörjningsbördan. Enligt OECDs statistik så har produktiviteten i Sverige ökat med i snitt 2.4% sedan 1970. Det innebär att en anställd i dag producerar 129% mer än 1970. Nu klarnar bilden. Inte ens om vi enbart ser till de äldres ökade andel av befolkningen har försörjningsbördan ökat. Medan de äldre ökat från 13.8% 1970 till 17.3% år 2005 har den aktive under samma period mer än fördubblat sin produktion av varor och tjänster.

Men framtiden då ?

Men hur blir det i framtiden ? Det var väl ändå skräckscenarion om en aktiv per inaktiv i framtiden som rullades upp? Generationschock och andra skrämselargument behövdes för att motivera pensionsfonderna och din framtida pensions uppknytning till aktiemarknaden. Återigen kommer SCB till hjälp, med en prognos om befolkningsutvecklingen fram till 2040.

Befolkning totalt och i årsgrupper Försörningsbörda för olika tillväxt

År

Totalt

0-19 år

20-64år

+64 år

Bara+64

Äldre+ yngre

Justerad

kvot 1%

Justerad

kvot1.6%

Justerad

kvot 2%

2005

9 048

2159

5 323

1565

0.294

0.700

0.700

0.700

0.700

2010

9 257

2127

5 403

1727

0.320

0.713

0.679

0.659

0.646

2020

9 680

2195

5 429

2056

0.379

0.783

0.674

0.617

0.582

2030

10048

2288

5 457

2303

0.422

0.841

0.656

0.566

0.513

2040

10267

2289

5 514

2464

0.447

0.862

0.608

0.495

0.431

Så här ska tabellen läsas. De fyra första kolumnerna efter årtalen är SCBs progonos för befolkningsutvecklingen, totalt och i åldersgrupper. I den femte kolumnen visas hur de försörjningsbörda för enbart de äldre utvecklas. Kvoten är lika med gruppen 65+ dividerad med gruppen 20-64. Som synes ökar den och om detta vore hela sanningen om de aktivas framtida försörjningsbörda finns det inget att invända mot skräckargumenten. I nästa kolumn hittar du hur samma försörjningsbörda utvecklas om vi tar med « kostnaden » för de yngre. Då ökar 10 aktivas börda från 7 yngre + äldre till 8.6 yngre + äldre år 2040. Alltså nästan en inaktiv per aktiv. Katastrof, eller ? I debatten om pensionsreformen och den ekonomiska utvecklingen antog prognosmakarna att produktiviteten skulle öka med i genomsnitt 1.6% per år fram till 2040. Det märkliga är att inga beräkningar av hur detta förändrar försörjningsbördans utveckling presenterades. Vi har redan sett hur produktivitetsutvecklingen under efterkrigstiden bidrog till att minska den verkliga försörjningsbördan. Så varför skulle inte samma ekonomiska realitet gälla i framtiden ?

Deltar inte längre.

Bara den som ville rasera ett fungerande system och ersätta det med spekulation på finansmarknaden kunde blunda för fakta som de träder fram i de sista tre kolumnerna. Där kan du se vad som händer med försörjningskvoten vid tre olika värden för produktivitetens utveckling, vid 1%, vid prognosmakarnas 1.6% och slutligen vid 2%. Även den sista siffran speglar inte en vild optimism eftersom produktiviteten i Sverige ökat med i snitt 2.6% per år de senaste 25 åren. Redan vid 1% produktivitetsutveckling sjunker som synes försörjningsbördan för 10 aktiva från 7 yngre + äldre till 6.08 yngre + äldre. Så varför alla dessa hjätskärande beskrivningar av den katastrof som väntade oss om det gamla pensionssystemet behölls ?

Det finns bara en vettig förklaring. Allt handlade om att bryta ned ett kollektivt system där alla via skatten solidariskt bidrog till att finansiera de äldres välfärd. De rika och väl besuttna i samhället, kanske en femtedel av befolkningen, vill inte längre delta i finansieringen av de gemensamma utgifterna för pensioner, vård, skola och andra kollektiva system. Det är grunden till privatiseringsraseriet på alla samhällsområden. Upp till övriga i samhället att sätta stopp för detta vansinne.

Pensionärerna på undantag?

Det demografiska faktum att de äldre ökar som andel av den totala befolkningen var huvudargumentet för att införa pensionsfonderna. I andra länder gick resonemangen i samma banor. Genom att spara individuellt på finansmarknaden sa « experterna » att pensionerna kunde räddas. Alla andra lösningar, speciellt de kollektiva, fördömdes som omöjliga i längden.

Hela idén att de allt talrikare pensionärernas inkomster kan säkras via spekulation i värdepapper är genomfalsk, ja rentav en medveten bluff. Problemet att de äldre blir allt fler har inget samband med hur pensionerna finansieras. Om man förstås inte vill hävda att deras andel i konsumtionen av nationens producerade varor och tjänster måste minska, då spelar det ingen roll hur pensionerna finansieras. När de äldres andel av befolkningen ökar ska självfallet deras andel av konsumtionen öka och det är enbart de aktiva som kan producera de varor och tjänster som de äldre konsumerar. Under varje enskilt år, 2010 som 2040, är det de då producerade varorna och tjänsterna som ska fördelas mellan aktiva och inaktiva. Hur den fördelningen sker är en fråga om solidaritet. Att inbilla medborgarna att föråldringen av befolkningen kan lösas via spekulation i värdepapper är en ren bluff vars enda syfte är att skyla över ett enkelt faktum : pensionsreformens och pensionsfondernas uppgift är inte att finansiera pensionärernas bevarade andel av nationens konsumtion utan att minska deras andel. Enbart de äldre som äger en personlig förmögenhet och därför inte blir beroende av pensionen för sitt välstånd kan behålla sin standard. För de övriga bryts samhällets kollektiva ansvar ner och det blir upp till var och en att sko sig efter egen förmåga.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,