"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Pensioner
Sarkozy utser ny regering.
16 Nov 10
Rättning höger med gammal krokodil.
.
Pressuppbådet för att följa Nicolas Sarkozys ommöblering i den franska regeringen var stort och spekulationerna om vilka som skulle kastas ut i kylan gick villt i söndags.
Först överraskade Sarkozy sina trogna med att behålla François Fillon som premiärminister till förmån för Jean-Louis Borloo som allmänt tippats som den nye premiärministern. Men det var utan att räkna med den gamla hårda kärnan av gaullister i Sarkozys samlingsparti UMP. Gamla krokodiler har fortfarande imponerande huggtänder. Borloo kastades till dem som aptitretare inför ommöbleringen.
.
Med gamla krokodiler i den ”nya” regeringen tror Sarkozy på ett liv efter 2012.
.
I stället fick François Fillon uppdraget, trots att Sarkozy ser honom som en konkurrent inför presidentvalet 2012. I söndags kväll presenterade så François Fillon sina ministrar och statsråd.
Det blev rättning höger i leden och fram trädde en ”kampanjregering” inför presidentvalet 2012. Sarkozy som nu ligger på 30 procent i opinionsmätningarna måste hitta på något. Han går försvagad ur pensionsstriden trots att ”reformen” gjorts till lag av Nationalförsamlingen. Hans val är att samla den hårda högern i UMPs gaullistfraktion kring sig för att bilda en tuff kärna som får till uppgift att bädda för en seger 2012.
Att det är ett i det närmaste desperat drag visas av tre av valen till ny regering. Först och främst överraskar valet av Alain Juppé till försvarsminister. Juppé är en symbol för den gamla gaullistiska kärnan från partiet RPR och symbol för det stora regeringsnederlaget i pensionsstriderna 1995. Att låta Juppé träda fram i rampljuset igen vittnar om Sarkozys trängda läge. Juppé är en favorit i den hårda högern men inte alls populär bland ”gatans folk”.
.
Nej, vad har jag nu gett mig in i igen? Det undrar kanske Alain Juppé som förde ett tillbakadraget politiskt liv som borgmästare i Bordeaux.
.
För det andra valde Fillon att avskeda Eric Woerth, mannen som mer än någon annan symboliserar den just antagna pensionslagen. Eftersom Sarkozy säger att han segrade i pensionsstriden borde Woerth inte avsättas. Men Woerth är också inblandad i skattefuskskandalen kring miljardärskan Lilian Bettencourt och det kan bli en tung belastning inför 2012 speciellt eftersom affären är långt ifrån utagerad i rättssalarna.
Som resultat av ommöbleringen bildas det nu en mittenströmning i den borgerliga parlamentsmajoriteten. Jean-Louis Borloo samlar de utstötta kring sig och verkar ha som projekt att hämnas på Sarkozy genom att själv kandidera i presidentvalet 2012.
För det tredje stängde Sarkozy ”den öppna dörren” från segern i presidentvalet 2007. Då trumpetade han ut sina öppna vyer och inbjöd ett par ”socialister” att ta plats som ministrar. Den förre kämpen för mänskliga rättigheter och grundaren av Läkare utan gränser, Bernard Kouchner, accepterade posten som utrikesminister. Han hade ju gjort sig känd som anhängare av ”humanitär bombning” av Serbien. I söndags försvann Kouchner ut genom bakdörren. Nu har opportunisten Kouchner bränt sin politiska karriär både till höger och vänster. Det kostar på att gå ned i spagat.
.
Bernard Kouchner är inte längre i en ålder som tillåter att gå ner i spagat.
.
Kvar finns nu en hård kärna av den republikanska högern som tror att den med ännu fler ”reformer” ska kunna knäcka den franska arbetarklassens motstånd. På tur står nu sjukvården, utbildningen och de sociala skyddsnäten. Sarkozy ansluter sitt ”krigskabinett” till den front av borgarregeringar(och sossar i Grekland och Spanien) som satt sig i knäna på den internationella finansen och nu har deklarerat krig mot det som finns kvar av den sociala välfärd som byggdes under efterkrigstiden.
.
Bloggare: Inget att rapportera
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, Kouchner, Juppé, Borloo, RPR, UMP, Gaullism,
Obamas facit.
3 Nov 10
Brustna illusioner,
svikna löften och krig.
.
Det är bara två år sedan Barack Obama bars till makten av en mäktig våg av entusiasm bland fattiga, unga, kvinnor, färgade, latinos och också vita väljare. A change we can believe in, -en förändring vi kan tro på- bar ända fram till en stor seger för Amerikas första svarta president. En historisk händelse.
Två år senare har entusiasmen förbytts i djup besvikelse eller ren ilska. Löftena har inte uppfyllts, förhoppningarna grusats och presidenten med det eleganta språket och det lättsamma uppträdandet ses som grå och svag av de som satte sitt hopp till Vita Husets nye gäst.
.
No comment.
.
I går tisdag slogs den första spiken in i presidentens politiska kista. Om inget extraordinärt händer mister han sin post redan i omvalet 2012. Republikanernas stora seger i valet till Representanthuset och framgångarna i Senatsvalen bekräftar vad alla väntade sig. De som med entusiasm röstade fram Obama 2008 stannade hemma och överlät terrängen till Republikanernas väljarkår av vita arbetare och ”medelklass” i mellan och södra USA och en stor majoritet bland de över 65 år.
Hur kunde det gå så? Vad är Obama själv skyldig till och vad kan skrivas upp på ”det objektivas” konto?
Utan tvekan är det den ekonomiska krisen med start i september 2007 som hamnat på Obamas bord, utan att han själv har något ansvar för den, som kostat honom mest sedan intåget i Vita Huset? Han är inte den förste president, eller premiärminister för den delen, som ställts till svars för kris, arbetslöshet och minskade realinkomster. Han tog över när redan miljoner arbeten tappats i den amerikanska ekonomin, när bolånekrisen redan satt miljoner husägare på bar backe, och när skuldfällan slagit igen om miljontals hushåll som under åratal levt över sina reala inkomster genom att sätta sig i allt större kreditskuld.
.
Veckans omslag på finanstidningen The Economist.
.
Detta var etablerade fakta när Obama tog över presidentskapet efter Georg W. Bush. Ändå får Obama stå till svars för den katastrofalt dåliga ekonomiska situationen som rått sedan presidentvalet november 2008. Den historiskt traditionella avogheten mot ”etablissemanget” i Washington fick vatten på kvarnen av stödet till bankerna, nödhjälpen till bilindustrin och den ovanligt klumpigt genomförda sjukvårdsreformen.
Om den ekonomiska situationen ger den viktigaste förklaringen till varför Demokraterna förlorade valet i tisdags går det inte att blunda för en annan aspekt som media har svårt att acceptera som en förklaring. Rasismen som kommer till uttryck i mycket av kritiken mot Obama går inte att blunda för. Den vita medborgaren i mellanvästerns rostande industribälte och i södra USA, som känner in på bara skinnet att deras status som ”medelklass” är hotad har fallit för den hatiska propaganda som riktas mot Obama och som inte vore tänkbar mot en vit president oavsett hur vidrig politik denne skulle föra.
Den ideologiska bröstmjölk som ”medelamerikanen” föds upp på bäddar för, den för oss européer absurda, hatpropaganda om socialism, stalinism, nazism, och islamism som Obama utsätts för. Inte bara i mumlet vid baren i en sliten sylta utan också på bästa sändningstid i Fox News och andra media dominerade av republikanska mediemagnater som Murdoch och tv-pajaser som Glenn Beck och Rush Limbaugh.
.
Republikanska extremister använder ständigt temat – Obama är muslim.
.
Den i media upphaussade Tea party-rörelsen hade däremot ingen större betydelse för valutgången. Den mobiliserar framför allt äldre helvit medelklass och de har alltid haft ett högt valdeltagande i valen till Representanthuset och Senaten. Jämfört med yngre väljare, svarta och latinos är deras valdeltagande oftast dubbelt så högt. Den här gången har de som stödde Obama i presidentvalet uteblivit medan de äldre vita mobiliserats mer än vanligt.
Tea party-rörelsen har däremot haft större inflytande i det Republikanska partiet självt. Till det yttre framträder den som en horisontell självstyrd rörelse utan nationella ledare och utan ett gemensamt namn. Men bakom ridåerna finns mäktiga ekonomiska intressen som använder ”tepåsarna” till att främja den egna reaktionära agendan inom Republikanska partiet. Stora pengar strömmar till från bröderna Koch som placerar sig strax efter Bil Gates och Warren Buffet på listan över landets rikaste personer.
Svenska media har hållit upp Sarah Palin som ”tepartisternas drottning”. Men hon har inte gjort anspråk på att leda rörelsen och inte heller identifierat sig med den 
ideologiskt utan bara ställt upp med lite pep-talk. Om hon tänkt sig ta strid om platsen som republikanernas presidentkandidat 2012 är en stark identifiering med Tea Party ingen tillgång. Den politiska nivå som råder i delar av väljarkåren visas av att 22 procent av de som röstade på republikanerna säger att Obama är Antikrist – Djävulen i människogestalt.
Hur kunde Obama så snabbt tappa det enorma stöd han fick omedelbart efter valet?
Meningarna bland politiska kommentatorer går kraftigt isär om vad han borde ha gjort och inte gjort. Det som brukar kallas ”vänstern” i det Demokratiska partiet menar att Obama borde ha utnyttjat sin majoritet i Kongressens båda kamrar för att köra över det republikanska motståndet mot en verklig reform av vårdsystemet, för att lämna Irak omedelbart och stänga Guantanamo som han utlovade i valkampanjen. I stället sökte Obama kompromisser för att få med sig republikanerna i alla viktiga beslut. Problemet var bara att de senare redan från första dagen ställde in siktet på revansch till varje pris oavsett sakfrågorna.
.
John A. Boehner blir ny talman i Representanthuset. I sitt första uttalande sa han att skulle arbeta med uppkavlade skjortärmar för att rulla tillbaka ”Obamacare”.
.
”Realister” menar att Obama inte har något annat val än att anpassa sig till det finansiella etablissemang som i praktiken bestämmer vem som kan kandidera till politiska poster speciellt på federal nivå. Utan stora summor i kampanjkistorna är det helt enkelt omöjligt att delta i ett val till Kongressen. Hela systemet är korrumperat av de stora finansiärerna.
Själv anser jag att idén att det bara var att köra över republikanerna i Kongressen inte tar hänsyn till ett enkelt faktum: nämligen att stora delar av de demokratiska kongressmedlemmarna själva är en viktig beståndsdel av det rika etablissemanget och inte alls ville gå med på exempelvis Obamas vårdreform i dess ursprungliga version. Det behövdes en rutten kompromiss som mest gynnade försäkringsbolagen och läkemedelsindustrin för att få många demokrater att rösta ja.
Samtidigt är idén att Obama har händerna bakbundna inte heller godtagbar. De beslut han tog i finanskrisen och de val han gjort i ”kriget mot terrorismen” visar att han själv villigt tagit på sig rollen som imperiets ståthållare. Fredspristagaren visade sig vara en krigspresident.
.
Miljardärerna David och Charles Koch har lagt ned stora pengar på att styra Tea Party i önskad riktning.
.
När den ekonomiska krisen slungade miljoner amerikanska arbetare ut i arbetslöshet valde Obama att ta in Lawrance Summers och Tim Geithner i sitt ekonomiska team, samma figurer som personifierar Wall Street och den kasinoekonomi som skapat krisen. Obama föredrog att sätta sin lit till Wall Street än att konfrontera de som orsakade den katastrofala ekonomiska situationen.
De arbetande lämnades i sticket med sin oro och obesvarade frågor. Har mitt jobb blivit säkrare? Riskerar jag att förlora mitt hem? Är hälsovården bättre och billigare? Vad ska ske med min realinkomst? På de frågorna har Obama svar som bara faller kapitalägarna på läppen. Därför förlorade demokraterna valet i tisdags.
.
Media: DN1,DN2,AB1,GP1,GP2,SVD1,SVD2,SVD3,EXP1,SSD1,DN3,AB2,DN4,DN5,SVD4,SVD5,
Bloggare: Jinge,Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Obama, USA, Kongress, Val, Tea Party, Palin,
Franska protester mot pensionsreformen
29 Okt 10
Ingen vila på sjunde dagen.
.
I går protesterade än en gång arbetare och ungdomar mot den pensionsreform som de alla uppfattar som orättvis och ett slag under bältet på den arbetande befolkningen. Det var den sjunde nationella mobiliseringen på kort tid. Miljontals fransmän har sagt Nej till president Sarkozys motreform som förlänger pensionsåldern från 65 till 67 år, med möjlighet att ta ut förtidspension från 62 år i stället för 60 son gällt tills nu.
.
Pensionen(Retraite) är bra! Offensiv är bättre!
.
I går var det betydligt färre deltagare i demonstrationerna och procenten strejkande i transportsektorn och bland de offentligt anställda var också lägre jämfört med protestdagen 19 oktober.
Vad betyder det? Är det bara en paus i motståndet mot reformen eller kan Sarkozy höja mungiporna till hälften. Svaret ligger antagligen någonstans mittemellan. Det är en nedgång men den djupa vreden mot Sarkozys högerpolitik finns kvar och det råder inte en utbredd besvikelse och känsla av nederlag.
-Den som kämpar kan förlora, men den som inte kämpar har redan förlorat, sa Bertolt Brecht en gång.
-Ingen vet vad som händer nästa vecka. Men arbetarklassen har i alla fall sträckt på sig, sa en CGT-akivist i Annecy till dagstidningen Le Monde.
Orsakerna till den minskade mobiliseringen i går är flera:
-Det finns ett antal som deltagit i protesterna men som nu anser att de inte tjänar något till eftersom lagen röstats igenom av Senaten och Nationalförsamlingen. De är fortfarande arga motståndare till ’reformen” men ser för tillfället inte hur kampen kan fortsätta.
.
I går saknades ungdomen i demonstrationerna. Kommer den tillbaka 6 november?
.
-Ungdomen saknades i gårdagens demonstrationer. Orsaken är väldigt enkel – det är skollov den här veckan. Högern har försökt anklaga Socialistpartiet och vänstern i allmänhet för att ”locka ut” ungdomen på gatorna i en strid de inte har något med att göra. ”Elev i dag – arbetslös i morgon – pensionär i övermorgon” svarade ungdomen på plakat som funnits med i många demonstrationer och visade att de kan tänka för sig själva. Därför är det för tidigt att säga hur ungdomen kommer att delta i framtida aktioner, exempelvis den 6 november – nästa protestdag organiserad av fackföreningarna.
-De fackliga organisationerna har visat att de söker en ”bakdörr” för att avsluta den öppna kampen på gatorna. Det gäller speciellt fackföreningen CFDT, vars ordförande François Chérèque häromdagen i TV sa att det var dags att förhandla om jobben för de unga och äldre arbetslösa. Flörten uppfattades omedelbart av arbetsgivarorganisationen Medef som samma kväll sa sig positiva till ”öppningen från fackföreningarna”. Regeringen är med på ett hörn eftersom Sarkozys närmste rådgivare, ”pensionsexperten” Raymond Soubie, redan kvällen innan föreslog samma agenda.
.
Den lilla stålstaden Longwy stod i centrum för nedläggningarna i den europeiska stålindustrin under 70-talet.
.
Som parantes kan jag säga att CFDT är en fackförening som följt en märklig bana. I slutet av 70-talet stod organisationen långt till vänster om det av kommunistpartiet ledda CGT. I dag är CGT oberoende från kommunistpartiet och CFDT ligger till höger om CGT och har starka band med Socialistpartiet. Jag hade privilegiet att hösten 1978 besöka den lokala avdelningen av CFDT i stålstaden Longwy i nordöstra Frankrike där arbetarna ockuperade stålverket som hotades av nedläggning.
Här samlas aktivisterna i Radio SOS för sändning.
.
Högt över den lilla staden på en slagghög lyste en enorm neonskylt upp nattmörkret med nödropet SOS. CFDTs lokalavdelning hade också startat en piratradio som dagligen sände nyheter till stadens befolkning som alla var beroende av stålverkets fortsatta drift. För veckotidningen Internationalen gjorde jag en lång intervju med en ung kvinnlig medlem av CFDT som organiserade radiosändningarna. Då stod CFDT i spetsen för de mest uppmärksammade striderna på arbetsmarknaden. När CFDT 2003 sa ja till en försämring av pensionssystemet fullbordade organisationen sin högervridning. Slut på parentesen.
Nästa protestdag är utsatt till den 6 november. De fackliga organisationerna kan inte släppa rörelsen, även om de helst skulle vilja sätta sig ned vid förhandlingsbordet, därför att det fortfarande finns ett enormt tryck underifrån. Efter den 6 november kommer antagligen situationen att klarna. Kommer mobiliseringen att ta en ny vändning och form eller kommer de kämpande att sänka armarna?
Sarkozy och hans högerregering visar att de vädrar morgonluft. Men det finns det som talar för att de saknar gott luktsinne. Även om pensionsreformen nu antagits för att formellt göras till lag av Sarkozy den 15 november märks det att de kämpande arbetarna och skoleleverna/studenterna inte anser sig besegrade och det finns inga tecken på en bredare demoralisering.
Även inför gårdagens demonstrationer fanns det ett överväldigande stöd bland befolkningen. I en opinionsundersökning publicerad i förrgår sa hela 65 procent att de stödde protesterna mot reformen. Regeringen lurar sig själv om den tror sig kunna vända opinionen. Sarkozy och hans ministrar är djupt avskydda och vreden mot hela den franska överklassens snobbiga och föraktande attityd mot den arbetande befolkningens ekonomiska och sociala problem är djupare än någonsin.
Det blir säkerligen inte en repetition av Maj-68, inte den här gången. Men det finns andra former för social oro och kamp. Det utdragna ”maj-68” i Italien åren 1969-70 visar en möjlig modell för den kommande klasskampen i Frankrike.
.
-Vi pissar på dem och de låtsas att det regnar. Banderoll från gårdagens demonstration i Brest.
.
I förorterna som exploderade 2005 pyser det i vulkanerna. Inga av alla de löften om jobb och sociala förbättringar som Sarkozy då utlovade har infriats. Situationen är värre än någonsin och ingen ska bli förvånad om tusentals bilar inom kort på nytt kommer att lysa upp horisonten i Paris utkanter.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Strejker, Paris, CFDT, CGT, Pensioner
Sarkozy fäktar vilt
22 Okt 10
Kupp i Senaten.
.
Det är inget mindre än politisk kupp som Sarkozys ministrar driver igenom i Senaten. Arbetsministern Eric Woerth kräver av Senaten att den innan fredagkväll röstar igenom den nya pensionslagen i ett block där bara de tilläggs- och ändringsförslag som regeringen accepterat ingår i omröstningen. De närmare 300 paragrafer som oppositionen presenterat kommer inte upp till debatt och röstning.
.
Sarkozy knäpper Senaten på näsan.
Det finns täckning för ”blockröstandet” i konstitutionen men det är en metod som nästan aldrig används och att det sker nu visar hur stor panik som råder i kanslikorridorerna. Med bredare och allt radikalare protester för var dag som går vill Sarkozy kuppa igenom ett beslut i hopp att det ska kapa benen på demonstranterna och de strejkande.
Det är ett vågat grepp från den pressade presidenten som kan slå tillbaka skoningslöst mot hans ställning och chanserna att bli omvald i presidentvalet 2012. Just nu kan man kanske likna situationen vid fysikens term ”instabil jämvikt”.
Jämvikt – därför att de båda lägren står fast vid sina positioner. Sarkozy upprepar flera gånger om dagen att han inte tänker vika sig för ”gatans parlament”. De fackliga organisationerna håller fortfarande samman i den gemensamma front som hittills lyckats mobilisera till ett halvt dussin demonstrationer med mer än två miljoner deltagare.
.
Demonstranter i Paris 19 oktober.
Instabil – därför att stödet till Sarkozy politik smälter som snö i vårsol trots att höstens färger breder ut sig i huvudstaden. I hans majoritet sprider sig oron. Parlamentariker och senatorer ser panikartat hur opinionen vänder sig bort och hotet att sparkas ut ur de privilegierades församlingar ger dem kalla fötter. Till det kommer att många av de förnäma borgarna avskyr Sarkozys vulgaritet. Instabil också därför att på motståndets sida syns det tydligt att ledarna i de stora fackliga organisationerna blir alltmer obekväma inför rörelsens radikalisering och utbredning till grupper de inte alls kan påverka för att inte säga kontrollera. Rapporter från hela landet visar att den nedtrappning som ledarna räknat med efter strejken/demonstrationen den 19 oktober inte kan inledas om de vill behålla ledningen över protesterna. Inte ens tjänstemännens fackförening CGC kommer att lägga armarna i kors trots att det redan sagt att man hoppar av den fackliga fronten.
.
Allt fler ungdomar visar att pensionsreformen berör dem också.
-Nu kör vi hela vägen. Det går inte att backa, säger en facklig delegat i facket Sud-Rail i Toulouse, den stad där just nu protesterna är som intensivast.
Under natten till i dag använde Sarkozy sig av en ”krigslag” för att bryta blockaden av en av de viktigaste oljedepåerna. Prefekten (sorts länsechef) beslutade att tvångsrekrytera de anställda vid raffinaderiet Grandpuits eftersom nu över 3 000 bensinstationer annonserar ”tomt”. Det är inte ens säkert att ”tvångsrekryteringen” är laglig eftersom det handlar om anställda i den privata sektorn. Fackföreningen CGT säger att de kommer att lägga in en formell anmälan till domstolarna om ”brott mot den lagliga strejkrätten”.
.
Media: DN1,SVD1,SVD2,DN2,DN3,GP1,
Bloggare: Röda Malmö,Röda Lund,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, Paris, CGT, CFDT, NPA, Strejk, Pensioner
Frankrike strejkar igen
18 Okt 10
Sista raksträckan.
.
Strejkerna och demonstrationerna närmar sig snabbt ett avgörande. I lördags protesterade på nytt närmare tre miljoner på gator och torg men tiden rinner ut för protesterna mot Sarkozys pensionsreform. På onsdag röstar Senaten om lagen. Mycket pekar på att den borgerliga majoriteten inte tänker vika sig inför den majoritet av franska folket som klart visat att den inte accepterar ”reformen”. Sarkozy vill satsa allt på ett kort och få lagen antagen oavsett vad det kostar i opinionsmätningarna.
Det enda som nu kan stoppa ”reformen” är de protester, strejker och demonstrationer som planeras de kommande två dagarna. Efter att Senaten röstat kommer det att bli svårare att fortsätta kampen speciellt eftersom det står klart att de fackliga centralorganisationerna inte är eniga om vad som ska följa efter omröstningen i Senaten.
Den fackliga enheten har varit stor i kampen. Här samlades alla facken i staden Toulouse.
.
Det märks tydligt att bland de som står i spetsen för kampen råder nu en känsla av – nu eller aldrig. Nu fäller vi Sarkozys reform eller så är det kört. Lokala initiativ i olika branscher och fackliga organisationer visar att det finns en vilja att satsa allt på en kraftansträngning för att kämpa ned regeringen på sista raksträckan upp till målet. Det är inte första gången en fransk regering tvingats till lappkast i sista stund inför ”gatans parlament”.
Den senaste veckan har kampen mot Sarkozy breddats till att inte bara handla om pensionsreformen. På vissa fronter handlar det mer om en allmän revolt mot hela den borgerliga krispolitiken. Det speglar den nivå av ilska och kampvilja som finns på vissa arbetsplatser och i lokala fackliga organisationer.
I Marseilleregionen råder en exceptionell mobilisering mot regeringens politik. Sedan flera veckor tillbaka står hamnarna i regionen stilla. Hamnarbetarna säger nej till en planerad reform av organiseringen i hamnarna och som resultat ligger ett hundratal tankers och containerfartyg blockerade på brädden. Samtidigt har anställda vid landets tretton raffinaderier lagt ned arbetet och flera hundra bensinstationer har redan problem med lagren eller rent av tvingats att stänga. Regeringen säger att det inte kommer att bli torrläggning av stationerna. Men det kan bli en tom försäkran.
För i dag måndag ansluter transportarbetarna till strejken i form av punktaktioner som kan komma att totalt paralysera delar av samhällsekonomin. Om hundratals långtradare blockerar strategiska knutpunkter i landets transportnät blir det totalstopp. Redan natten till måndag blockerades ett antal oljedepåer av lastbilar eftersom regeringen visat att den tänker anlända strategiska oljereserver för att hindra ett bräslestopp.
-Vi tänker bryta blockaden av oljedepåer, sa i går inrikesministern Hortefeux och antydde att gendermeriet kommer att sättas in mot arbetarna. Det är ett högst spel som kan slå tillbaka mot regeringen.
.
Unga demonstranter piffar upp protesterna.
.
-Chaufförerna är beredda att agera. Nästa vecka blir avgörande, det vet alla, säger Maxime Dumont, facklig ledare i CFDT-Transport.
De franska järnvägsarbetarna har redan stått i spetsen för sociala och fackliga protester som slagit tillbaka borgerliga ”reformer”. Det var järnvägsarbetarna som fällde regeringen Juppé 1995 som redan då ville ”reformera” pensionerna. Femton år senare står på nytt slaget om pensionerna. Samtliga stormöten som järnvägsarbetarna höll efter strejken 2 oktober beslutade att fortsätta strejkerna fram till Senatens omröstning. Tåg, tunnelbana, förortsbussar och förortståg står still i varierande grad. En av tre, till tre av fyra tåg, bussar och så vidare står stilla.
Protesterna har också fått en ny dimension av studenternas och skolelevernas inhopp. I lördags var det tiotusentals unga som deltog i demonstrationerna som hölls över hela landet. Från de fackliga ledningarna hörs skilda tongångar. –Vi har inte bett dem delta men det är bra att de deltar, sa exempelvis CGTs ordförande Bernard Thibault. Problemet för de fackliga ledarna är att de inte känner sig kapabla att ”kontrollera” vad ungdomarna ”ställer till med”. Hittills har den gemensamma kampen förts på ett exemplariskt sätt utan friktioner. Det faktumet ändrades inte av att ett par hundra ”autonoma anarkister” i lördags satte eld på lite sopkorgar i slutet på demonstrationståget under slagropen ”ned med staten, ned med polisen”.
.
I staden Nice är vissa pumpar redan tomma. Hundratals står redan tomma lite överallt i landet.
.
Det drar sig samman till en ny stor kraftmätning, kanske den sista den här gången. På onsdag räcker det inte bara med ånyo tre miljoner demonstranter på landets gator. De exempel som arbetarna sätter vid järnvägen, raffinaderierna, hamnarna och i transport måste följas av många andra och hela landet lamslås för att Sarkozy ska tvingas till reträtt.
.
Natten till måndag blockerades flera oljedepåer, raffinaderier och hamnar liksom vissa viktiga knutpunkter på vägnätet.
.
Om tisdagens protester inte utvecklas till en total strejk och blockad av hamnar, raffinaderier och järnvägar då väntar nästan säkert ett fackligt återtåg. Hittills har de fackliga ledarna inte direkt ställt sig i vägen för mobiliseringen, tvärtom. Men vinner Sarkozy i Senaten och strejkerna som pågår isoleras kommer de fackliga ledarna att damma av den gamle stalinisten MauriceThoréz bevingade ord att ”man måste veta hur en strejk ska avvecklas”.
Det ligger inte inom det tänkbaras horisont för fackliga ledare som Bernard Thibault i CGT och François Chérèque i CFDT att föra kampen upp till en ny kvalitativ nivå. De har spänt bågen och om det inte skrämmer motståndaren till eftergifter vågar man inte släppa pilen. Det skulle öppna perspektiv som de inte vågar tänka på. I bakgrunden tassar Socialistpartiet fram som på tunn is eftersom partiet är överens med Sarkozy om att pensionsåldern ska höjas och bara kritiserar vissa ”orättvisa” aspekter av ”reformen”.
.
Vägra betala deras kris, är ett centralt tema i NPAs agitation.
.
PS:
I de franska Ardennerna har den fackliga fronten gått på offensiv i förväg och kallat till obegränsad generalstrejk från och med nu måndag morgon. Uppmaningen kommer att diskuteras på arbetsplatserna och beslut om strejk eller inte att tas. De fackliga organisationerna säger att ”regeringen bryr sig inte om de arbetandes krav och förväntningar.”
-Nu får det vara nog, är den allmänna känsla som dominerar säger CFDT-Ardennes i en kommuniké. Bland annat verkar det klart att de 2 300 anställda vid Peugeots fabrik i Charleville-Mézières går i strejk redan i dag.
.
Fackföreningen Force Ouvrière i franska Ardennerns deltar i strejkkallelsen.
Här blockerar strejkande nu på måndag morgon infarten till Totals raffinaderi i Grandepuits.
Media: DN1,SVD1,GP1,SSD1,AB1,DN2,SVD2,GP2,DN3,SVD3,GP3,
Bloggare: Röda Malmö,Motvallsbloggen,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, CGT, CFDT, Strejk
Rekord i Frankrike
13 Okt 10
Unga och äldre i gemensam kamp.
.
Tisdagens strejker och demonstrationer i Frankrike var de största hittills med fler än tre miljoner deltagare och de fjärde i raden på en månad. Sarkozy spelar oberörd av protesterna men han sitter allt mer inklämd i ett hörn. Inte mindre än 71 procent av fransmännen säger sig stödja protesterna mot den orättvisa pensionsreform som regeringen försöker att presentera som nödvändig och positiv för ungdomens framtida pensioner.
.
Regeringen varnade ungdomen från att delta. – Snack, svarade de unga.
.
Sifferkriget mellan organisatörer och polisen var sig likt. I Paris deltog över 300 000 människor medan polisen bara såg 65 000. I Marseille var polisen ännu mer närsynt. Närmare 230 000 deltog och polisen räknade till 25 000. Polisens siffror är så uppenbart tillrättalagda att polisens största fackliga organisation såg sig tvungen att i ett uttalande fördöma polisledningens ”politiska metoder för beräkning” av antalet deltagare.
Skol- och universitetsungdomen visade i tisdags vad den tänker om regeringens omtanke. Tiotusentals elever och studenter deltog i de 244 demonstrationer som hölls i landet. Sarkozy lär ha sagt att ”vi måste övervaka skolungdomen som mjölk på spisen”. Han har fortfarande i minnet hur landets studenter kokade över 2006 och tvingade regeringen att riva upp en redan antagen lag om anställningsvillkor för de unga.
.
Klipp ur dagstidningen Le Monde
Premiärminister Fillon säger att regeringen inte kan ge efter mer och gnäller på yttersta vänstern och vänstern i Socialistpartiet för att den drar ut 15-åringar på gatan.
CGTs ordförande Bernard Thibault säger att det är den största demonstrationen sedan proteströrelsens början.
.
I skolorna hölls stormöten dagen innan demonstrationerna med representanter från fackliga organisationer som förklarade regeringens pensionsreform för eleverna. Försöket från premiärministern François Fillon att anklaga de som manar eleverna till att delta för grovt oansvariga misslyckades helt.
På en rad arbetsplatser började strejkerna tidigt på morgonen. Tåg och tunnelbana, bussar och förortståg stod i stor utsträckning stilla. Strejkerna spred sig också till fler sektorer i den privata industrin. Hamnarna runt Marseille är i strejk sedan ett par veckor, med närmare 100 tankers och containerfartyg ankrade på brädden, och i tisdags anslöt de anställda till strejken mot pensionerna. Oljebolaget Total fick se 11 av sina 12 raffinaderier berörda av strejken. Det finns till och med en risk för att det kan uppstå bensinbrist på landets mackar.
.
Inga pensioner. Inga tåg…
.
De järnvägsanställda har redan beslutat att fortsätta strejken minst fram till nästa stora manifestation som hålls lördag 16 oktober. Det är ännu oklart vilka andra industrisektorer som kommer att följa järnvägsarbetarnas exempel. I Toulouse ligger rörelsen inte på latsidan. Redan på torsdag, 14 oktober, organiserar stadens fackliga organisationer en ny demonstration i väntan på nästa nationella kraftsamling lördag 16 oktober.
Ett är säkert. Sarkozys försök att spela döv och blind i hopp om att rörelsen ska tappa fart och sippra ut i intet verkar snarare reta upp ännu fler av landets medborgare. I tisdags var det definitivt fler deltagare än under någon av de föregående protesterna och med elevernas och studenternas deltagande breddades också rörelsen. Kanske mjölken kokar över trots intensiv övervakning.
.
Personal på dagstidningen Le Monde deltog också.
I hamnstaden Cherbourg demonstrerade 20 000 personer. I videoklippet här under kan du se en bildkavalkad ackompagnerad av en kampsång.
Mobilisation contre la réforme des retraites à Cherbourg
envoyé par wouawouai. – L’actualité du moment en vidéo.
Här under kan du se var det hölls demonstrationer. Den röda yttre ringen är fackföreningarnas siffror och den blå inre polisens uppgifter. Som sagts ovan har polisens eget fackförbund anklagat polisledningen för att manipulera siffrorna på beställning av inrikesministeriet För att ge en uppfattning av ringarnas storlek ska du jämföra med Paris (330 000), Marseille (230 000), Toulouse (140 000), och vid Atlantkusten Nantes (95 000) och Bordeaux (130 000). Alla siffror ligger 20-30 % över deltagandet 2 oktober.
.
.
Media: GP1,DN1,SVD1,SSD1,AB1,DN2,GP2,SVD2,DN3,DN4,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Pensionsreform, Sarkozy, NPA, CGT, CFDT, FO, Paris
Nya protester i Frankrike
4 Okt 10
Pensionen en fråga för ungdomen.
.
Så var det dags igen. De franska protesterna mot Sarkozys pensionsreform vill inte ge med sig. I lördags var det på nytt ett massivt uppbåd i närmare 250 demonstrationer över hela landet och som än en gång samlade närmare tre miljoner deltagare.
Ändå säger regeringen att den beslutsamt står fast vid sin reform trots att i stort sett hela folket säger nej. Endast en liten minoritet stöder regeringens politik.
.
I lördagens demonstration samlades unga och äldre till en gemensam protest.
.
För att stärka regeringens position försökte inrikesministeriet att spela på att demonstrationerna ”tappar luft”. Trots de fackliga organisationernas förnekande var det uppenbarligen något färre deltagare 2 oktober än 23 september. Men vad innebär det? Håller luften på att gå ur mobiliseringen? En ytlig första titt kan ge det intrycket. Men det är antagligen en felaktig slutsats av flera anledningar, minst tre.
-Stödet för protesterna stiger stadigt i opinionsundersökningarna. Inför strejkerna och demonstrationerna den 7 september sa 61 procent att de stödde eller kände sympati för protesterna. Inför mobiliseringen den 23 september hade den siffran ökat till 68 procent. Inför den senaste mobiliseringen hade stödet och sympatierna stigit till hela 72 procent av de tillfrågade. De positiva fördelade sig på 51 procent som helt stöder rörelsen och 21 procent som känner sympati. Bara 12 procent sa sig vara fientligt inställda till protesterna. Det säger en del om regeringens isolering.
.
Bara glada miner. De sura får Sarkozy stå för.
.
-I lördagens demonstration breddades deltagandet. Ett stort antal studenter och skolelever anslöt sig till demonstrationen efter att en enad front av elevorganisationer och politiska ungdomsorganisationer manat till mobilisering. Organisationernas koalition kallar sig ”Pensionen – en fråga för de unga”.
Det var också fler arbetare från de privata småföretagen med i demonstrationen eftersom det hade svårt att delta i strejkerna som fackförbunden organiserade den 7 och 23 september. Dessutom var det lite av familjefest över demonstrationen eftersom den gick av stapeln på en lördag.
-Till sist är det också viktigt att antalet platser där det demonstreras har stigit från 222 den 23 september till 240 platser i lördags. Detta trots att vädret på Atlantkusten var extremt dåligt.
.
Pensionen en fråga för de unga.
.
Så vad väntar nu? Redan tisdag 12 oktober organiserar den fackliga fronten en ny strejk/demonstration över hela landet. Innan dess ska reformen upp till behandling i Senaten sedan den redan antagits av Nationalförsamlingen.
Men situationen reser också mer komplicerade frågor för regeringen och de fackliga organisationerna. Likaså för de politiska organisationerna.
Regeringen visar en hård fasad men den spelar i själva verket ett högt spel. Den vet hur opinionssiffrorna ser ut. Vore det presidentval i dag förlorar Sarkozy stort oavsett vem Socialistpartiet ställer upp med. Det är inte första gången ”fast beslutna” franska regeringar tvingats till total reträtt i vitala frågor. Dessutom visar Sarkozys team inte längre upp en tuff enad fasad. Sprickorna går ända upp i fasadens tak. Sarkozys hittills trogne premiärminister François Fillon har offentligt låtit förstå att han inte går i Sarkozys ledband och flera tunga ledare i regeringspartiet UMP har uttryckt klart missnöje med den sprättige presidentens vulgaritet och presidentstyre in i minsta detalj.
.
Alla tillsammans för en pension vid 60 år.
.
Paradoxalt kanske det är fackföreningarnas strategiska problem som är regeringens starkaste trumfkort. För vad ska fackföreningarna göra efter nästa protest den 12 oktober? Nöja sig med ännu en endagsprotest en vecka senare? Eller satsa allt för att tvinga regeringen till reträtt?
Regeringen vet att de fackliga ledningarna inte vill eller är beredda att kalla till en icke tidsbegränsad generalstrejk för att fälla regeringens reform. Det är Sarkozys starka kort. Och det är de fackliga ledarna också medvetna om.
-Rörelsen börjar bli komplicerad. Vi måste på något sätt handskas med ett avslut, säger en anonym facklig ledare till tidningen Libération. Precis. Hur avsluta rörelsen? Om de fackliga ledarna inte vill ta till stora släggan och inte heller blåsa till reträtt vad ska de då göra? Att släppa protesterna och invänta presidentvalet 2012, som Socialistpartiet förespråkar, är lika med att erkänna ett nederlag mitt i rörelsens mest dynamiska moment. Det vill säga fackligt självmord och en trolig förlust för vänstern 2012.
.
Motständet närmar sig ett avgörande. Ska regeringen tvingas till reträtt krävs det nya grepp i kampen.
.
Regeringen väntar sig att de fackliga organisationerna ska fortsätta på en mittenväg med ytterligare ett fåtal mobiliseringar efter den 12 oktober och att luften då ska gå ur motståndet. Det är ett högt spel som bara kan vinnas om fackföreningarna accepterar spelreglerna och de dåliga oddsen i ett sådant scenario. Om mobiliseringen den 12 oktober visar en klart mätbar avmattning då kommer vi att få se de fackliga organisationerna, i första hand CFDT, anta en strategi för en stegvis avveckling av motståndet.
.
Mina politiska fränder i NPA stöder helt kravet på pension vid 60 år.
.
I videoklippet härunder förklarar NPAs Olivier Besancenot att mobiliseringen måste fortsätta till seger, att det tvärtemot vad Sarkozy säger, finns pengar att hämta hos de rika för att finansiera en korrekt pension för alla. När det behövdes hundratals miljarder för att rädda bankerna då fanns det pengar men när det gäller pensionerna säger han att statskassan är tom. Besancenot säger också att de stora börsbolagen gör större vinster än någonsin så det finns pengar bara man ser sig omkring.
.
Paris, 02/10/10, Manif pour la défense de nos retraites
envoyé par E_varlin. – L’info internationale vidéo.
.
Bloggare: Björnbrum,Svensson,Röda Rummet,Teckentydaren,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, NPA, Besancenot, Pensioner
Sysselsättningen i Europa
3 Okt 10
Stora skillnader i Europa.
.
På den här kartan får du en snabb samlad bild av hur sysselsättningsgraden varierar mellan olika länder och mellan de två åldersgrupperna 25-54 och 55-64. Det första man kan konstatera är att i de länder där sysselsättningen i åldersgruppen 25-64 är hög är den också hög i den äldre gruppen 55-64 år. Det går emot den förutfattade idén att de äldre hindrar de yngres inträde på arbetsmarknaden.
.
Alliansens bud till de äldre är inget alternativ.
.
Som andra iaktagelse ser vi att det är i norra Europa som sysselsättningsgraden är högst i båda åldersgrupperna. Men också att skillnaden mellan nord och syd är större för den äldre gruppen 55-64 än för gruppen 25-54. Den troliga orsaken till det är att de äldre delvis tvingats bort från arbetsmarknaden och in i sjukpension och förtidspension. Dels för att antalet svartjobbande äldre arbetare som lämnat arbetsmarknaden är högre i södra Europa.
Med Sverige i absoluta toppen för sysselsättningen i båda åldersgrupperna framstår Alliansens tjat om ”arbetslinjen” för vad den är – ett angrepp mot det lilla som ännu finns kvar av trygghet i anställningen och skyddet vid arbetslöshet och sjukdom.
Ser vi till den låga sysselsättning som råder i gruppen 55-64 i de flesta länder kan man ifrågasätta att det skulle vara möjligt att öka den ytterligare i Sverige med sina 70 procent. Det kan nog bara göras genom att likt Alliansen ge sig på de utslitna och sjuka.
.
Förklaring: Den blå figuren = åldersgrupp 25-54, Den grå figuren = åldersgrupp 55-64.
Sysselsättningsgraden i procent syns under varje figur
Källa: Alternatives Economiques n° 295 oktober 2010.
.
Bloggare: Jinge,Svensson,Alliansfritt Sverige,Motvallsbloggen,Teckentydaren,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Europa, EU, Arbetslöshet, Sysselsättning
Kraftmätning i Frankrike.
24 Sep 10
Motståndet står i ett vägskäl.
.
I går visade franska arbetare att de inte gett upp kampen mot Sarkozys försämring av pensionerna. Minst lika många demonstranter som den 7 september, säger både de fackliga organisatörerna och polisen.
Närmare tre miljoner deltog i 232 demonstrationer i lika många städer och större samhällen. Närmare 300 000 tusen i Paris, 200 000 i Marseille, 120 000 i Toulouse, lika många i Bordeaux, 80 000 i Nantes och så vidare ner till 2 000 i alpsamhället Digne.
.
I Paris protesterade närmare 300 000 mot Sarkozys ”reform”.
.
Så här ser läget i mobiliseringen just nu. Nationalförsamlingen har redan röstat igenom regeringens ”reform”. Men den kan inte bli lag innan Senaten gjort samma sak den 5 oktober. Därför har de fackliga organisationerna rätt när de säger att allt ännu är möjligt – om mobiliseringen fortsätter.
De opinionsundersökningar som gjorts visar att det finns ett massivt folkligt stöd för kampen mot attacken på pensionerna. I förrgår visade Viavoice att 63 procent står på demonstranternas och sida medan bara 29 procent stöder regeringen. Ett starkt varningstecken för regeringen är att hela 80 procent i gruppen 18-24 år stöder kampen. Redan i går var det betydligt fler skolungdomar och studenter som deltog i demostrationerna än den 7 september.
Viavoice undersökning visar också att det råder en upprorisk stämning på många arbetsplatser och bland de som känner sig hotade av inte bara pensionsreformen utan hela den ekonomiska och sociala krisen i landet. Inte mindre än 45 procent sa sig vara ”upproriska”(révoltées) medan 18 procent sa sig ha förtroende inför dagens ekonomiska och sociala situation.
.
Vänsterpartiets Jean-Luc Mélenchon, de grönas Cécile Duflot och Socialistpartiets chef Martin Aubry demonstrerade tillsammans.
.
De fackliga och organisationerna och vänstern har alltså ett gynnsamt läge för att slå tillbaka regeringens reform. –Det är inte för sent, säger exempelvis CGTs ledare Bernard Thibaut. Men motståndet står ändå inför ett vägval. Regeringen säger att den helt enkelt struntar i vad som sker på gatan och räknar med att avsluta och anta reformen den 5 oktober i Senaten.
De fackliga organisationerna visar upp klara skillnader i bedömningen av ur kampen ska föras vidare. CFDT vill i princip förhandla med regeringen om hur den liggande reformen ska kunna göras acceptabel för arbetarna. CGT, FO och Solidaire säger att regeringen ska dra tillbaka reformen och glömma bort den.
Oavsett detta är samtliga fackföreningar överens om att mobiliseringen måste och kan fortsätta. Redan i dag möts de för att fatta beslut om vad som ska följa. CFDT vill organisera en ny jättedemonstration lördagen 2 oktober för att alla arbetande ska kunna delta. CFDT menar att det är svårt att begära av de arbetande att förlora ännu en dagsinkomst. CGT och FO har hittills drivit strejklinjen. Men i går gav CGT intrycket av att de ansluter sig till idén om nya demonstrationer 2 oktober.
.
CFDTs François Chérèque och CGTs Bernard Thibault sida vid sida men med skilda strategier.
.
Den fråga de inte ställer är vad de ska göra om Senaten trots alla protester antar lagen. Hur ska då kampen fortsätta? För Socialistpartiet, som har stort inflytande i CFDT, är svaret entydigt. Samla era krafter till presidentvalet 2012. Partiet manade sina anhängare att demonstrera i går men i grunden är partiledningen överens med Sarkozy att pensionerna ska reformeras. PS säger att de är emot höjningen av pensionsåldern från 65 till 67 år. Men de är överens med regeringen om den värsta aspekten av reformen, nämligen att man måste betala till sin pension under 41 år (upp från 39) för att få ut full pension. För ett stort antal av dagens unga människor är det en matematisk omöjlighet då studierna ofta pågår till långt efter tjugiostrecket.
Men för de som inte vill vänta till 2012 återstår frågan vad som kan göras nu för att tvinga den skakade regeringen till reträtt?
-Det är pensionsfrågan som står i centrum för kampen. Den bestämmer styrkeförhållandena för den närmaste framtiden därför att frågan berör alla löntagare, alla ungdomar och därför att den handlar om ett central och avgörande socialt problem – en omfördelning av rikedomarna, säger NPAs talesman François Grond.
-Många till vänster utropar, med gallupsiffror i handen, en seger 2012. Vi delar inte den synen på situationen. En kraftmätning vinns eller förloras och styrkeförhållandet 2012 avgörs här och nu, fortsätter François Grond.
.
Facket Solidaires kräver generalstrejk.
.
-Antalet demonstranter visar att slaget inte är över, säger fackföreningen Solidaires ledare Annik Coupé som är för en obegränsad strejk tills regeringen viker ned sig.
-Republikens president och parlamentets ledamöter måste ta i beräkning den omfattande förbittring som en lag inspirerad uteslutande av Medef (arbetsgivarföreningen) orsakar, säger å sin sida CGTs Bernard Thibault och varnar regeringen för att den håller på att provocera fram en ”djup social kris” om den inte går med på seriösa förhandlingar.
Det är det vägval som landets arbetare och studerande står inför. Acceptera reformen och ställa in siktet på presidentvalet 2012 eller utvidga dagens kamp till en frontalkrock med regeringen med målet att få den att vika ner sig eller avgå.
.
.
Bloggare;
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, Strejk, Pensioner, NPA
NPA kämpar för seger
9 Sep 10
Ny demonstration 23 september.
.
Den enorma demonstrationen mot Sarkozys planerade reform av pensionssystemet kommer att följas upp av en ny demonstration den 23 september. Det blir en ny kraftmätning med regeringen som låtsas att det regnar. De modifieringar av lagförslaget som Sarkozy presenterade dagen efter tisdagens protester är bara lite kosmetika i syfte att splittra upp den fackliga fronten. Redan innan tisdagens demonstration fanns det en skillnad i de fackliga leden. Medan majoriteten av fackföreningarna, med CGT och CFDT i spetsen, kräver att lagförslaget dras tillbaka menar att FO och Solidaire att det möjligen går att förhandla fram tillräckliga förbättringar i lagen.
.
Alla stora fackföreningar samlas som en kraft mot Sarkozys pensionsreform.
.
Vår bloggs och Socialistiska Partiets politiska fränder i Frankrike, NPA (Nya antikapitalistiska partiet), la ner alla sina krafter i mobiliseringen i tisdags. I ett uttalande omedelbart efter den lyckade demonstrationen konstaterar NPA att motståndet mot regeringens politik växer och att det ännu finns reserver att mobilisera.
Här under kan du läsa deras uttalande. Längre ner tar jag upp vissa drag som går igen i alla reformer av pensionssystemet som pågår i Europa.
.
Demonstrationerna och strejkerna mot regeringens reformprojekt för pensionerna blev en stor succés, större än de mest optimistiska förhoppningarna. Med närmare tre miljoner demonstranter och ett stort strejkdeltagande i många branscher inklusive i det privata var det en mobilisering i höjd med strejkdagarna 1995 mot regeringen Juppé och 2003 mot regeringen Fillon. Det råder ingen tvekan om att mobiliseringen mot pensionsreformen tilltar i styrka och att det finns mer i reserv.
Men regeringen lägger dövörat till. De så kallade « nya förslagen » som Sarkozy annonserade efter ministerrådets möte ändrar inget i reformens grunddrag, det vill säga höjningen av den legala pensionsåldern till 62 år och rätten till full pension först vid 67 år utan inkomstbortfall. Regeringens och majoritetspartiet UMPs deklarationer om förståelse för demonstranternas känslor är bara ett försök att slå blå dunster i deras ögon. Regeringen och arbetsministern Eric Woerth för åter starkt fram de demografiska argumenten om längre levnad. Den pekar med hela handen på det ökade antalet äldre i förhållande till antalet aktiva utan att ta hänsyn till produktivitetens utveckling.
Möjligheten att finansiera pensionerna med en annorlunda fördelning av rikedomarna ses aldrig som ett alternativ, trots att COR(Kommittén för en pensionsreform) beräknat den årliga kostnaden till 3 procent av BNP medan vinsterna utgör 17 procent av BNP. Alltså kan pensionerna finansieras genom att ta från profiterna för att skapa arbeten och öka lönerna.
Sarkozys ”nya” förslag är en örfil på de miljoner som demonstrerade den 7 september. Vad vi kräver är att pensionsreformen i sin helhet dras tillbaka.
En seger är möjlig för regeringen Sarkozy har aldrig vart så impopulär som nu. Arrogansen skyler dåligt de härskandes rädsla inför den tilltagande sociala vreden.
Nu måste vi bygga vidare och mobilisera till de nya protestdagar som de nationella fackliga ledningarna annonserat och arbeta med de lokala fackliga fronterna för att organisera kampen på djupet över hela landet i ett maximalt antal branscher. Den nationella fackliga fronten kallar till en ny demonstration torsdagen den 23 september och till olika aktioner den 15 september då lagen går till omröstning. Kravet på att den återkallas debatteras överallt. Motståndet måste växa i omfattning, vinna i styrka och bli allomfattande.
Paris 8 september 2010
Alla nyliberala reformer av pensionssystemen använder ett gemensamt grundläggande argument för att motivera försämringen av de äldres möjligheter till en säkrad standard som pensionärer. Det demografiska faktumet att befolkningen ”föråldras” sägs göra en fortsatt finansiering av pensionerna via skatterna omöjlig. Belastningen för de yrkesarbetande skattebetalarna kommer att bli för hög och hela systemet brakar samman.
.
Den demografiska pyramiden i Frankrike som bland annat visar den stora skillnaden mellan män ock kvinnor i högre åldrar. Den visar också ett eventuellt trendbrott vad gäller de yngstas andel ab befolkningen. Sedan 2002 har barnafödandet ökat på nytt. Vllket redan har tvingat pensionsmyndigheten att göra nya kalkyler för ”belastningen” på de aktiva.
.
Här på bloggen har jag redan visat i ett flertal artiklar att det demografiska ”beviset” för nödvändigheten av pensionsreformer är en ren bluff. De tar nämligen inte hänsyn till de yrkesarbetandes växande produktivitet. Den yrkesarbetare som i dag producerar värden för låt oss säga 100 kommer att producera värden för 120 år 2020 och värden för 203 år 2050 vid en produktivitetstillväxt på 1,6 procent per år, vilket är den siffra som den svenska pensionsutredningen använde i sina framtidsstudier men som sedan inte togs i beaktning när delar av våra framtida pensioner gjordes beroende av aktiekursernas utveckling. En annan aspekt av belastningsbördan för de yrkesarbetande som aldrig nämns är ”kostnaderna” för ungdomen. Deras uppväxt, utbildning och allt annat betalas också av de i aktiv ålder. Nu minskar ju deras andel av befolkningen så det kompenserar något för andelen äldre som ökar. Faktum är att antalet personer i aktiv ålder (20-64) nästan varit konstant i Sverige under hela efterkristiden. En realitet som ligger långt bortom den bild som de rika som inte längre vill delta i ett solidariskt pensionssystem målar upp.
Vill du läsa vad vi skrivit hittar du allt på fliken med rubriken ”Våra pensioner” i bloggens huvud.
.
Media;
Bloggare:
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Pensioner, Frankrike, NPA, Sarkozy, Fackföreningar
Senaste kommentarer