"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Pashtuner
Obama går ner sig i träsket.
2 Dec 09
Obama skapar inbördeskrig i Afghanistan.
Så kom då till slut Barack Obamas beslut om truppförstärkningar till Afghanistan. Olika siffror hade redan läckt till pressen. Den vanligaste uppgiften, 30 000 fler soldater, visade sig vara i underkant. Obama skickar inte mindre än 30 000 soldater och möter nästan general McChrystals krav. Lillebror Brown i London ska samtidigt förstärka de brittiska trupperna med minst 500 soldater. Bland resten av NATOs medlemmar är tvekan stor. Frankrike säger nej. Tysklands Merkel sticker huvudet i sanden och hoppas problemet ska försvinna. I Danmark, med ny vurm för krigsäventyr, har politikerna redan beslutat om att möta Obamas begäran om hjälp med fler soldater. I svenska Riksdagen visade alla enighet om att hålla 500-855 svenska soldater i Afghanistan. Bara Lars Ohlys Vänstern röstade emot.
På väg till VM i Sydafrika hade varit bättre.
-Jag ska avsluta jobbet, jobbet sa Obama förra veckan. Men vad menar han och vilken strategi ska lyckas med det ingen annan invasionsarmé någonsin lyckats med i Afghanistan, alltifrån Alexander den Store, till brittiska imperiets två invasionsförsök och till Sovjetunionens katastrofala äventyr?
General McChrystals plan för att ”avsluta jobbet” innehåller tre stadier.
Till att börja med ska USAs och NATOs trupper koncentrera sig på att kontrollera de mer tätbebyggda områdena i stället för att söka strid i otillgängliga områden som det ändå är omöjligt att kontrollera.
Sovjet höll också många bergstoppar till ingen nytta.
Under tiden tänker Obama/McChrystel utbilda ett stort antal nya afghanska soldater med målet att den stolta stridbara afghanska armén ska omfatta 134 000 till oktober 2010.
Sedan blir det dags för USA/NATO att dra sig tillbaka och lämna landet när den nationella armén tagit kontrollen över landet och regimen i Kabul under Karzais ledning omvandlats till omutliga hedersprickar. I sitt tal i går inför officersrekryterna i West Point lovade Obama en reträtt under 2011.
Barack Obama sitter i samma dilemma som Lyndon Johnson satt när han 1965 beslutade att skicka 44 nya bataljoner till Vietnam. Därifrån fanns det ingen väg ut ur nederlaget. Enda möjliga segern var kanske den som 
senatorn George Aiken föreslog: -Vi borde deklarera att vi har vunnit och dra oss ur, sa han. Lyndon Johnsons undersekreterare George Ball sa: -Vi kommer inte att kunna ta oss ur detta. Vi fördubblar våra insatser men kör fast i risfälten.
För det fick han skit i amerikanska media och en förkortad karriär i politiken.
Kärnan i Vita Husets strategi består i att skapa en afghansk armé. På pappret ser det tillförlitligt ut. Men i praktiken bygger i dag USA/NATO en armé som kommer att bli en del i det inbördeskrig som man kan säga redan startat. Orsaken till det är att hela ledningen över vad som redan finns som armé ligger i händerna på tadzjiker från den Norra Alliansen. Tadzjikerna är den näst största minoriteten i landet med cirka 25 procent av befolkningen men långt efter pashtunerna som utgör mer än 45 procent. Och utvecklingen har inte gått i rätt riktning mot en mer representativ sammansättning av armén. I stället visar siffror som Generalinspektören för Afghanistans återuppbyggnad publicerat att tadzjikerna nu utgör 41 procent av alla soldater och att officerskåren är helt dominerad av tadzjikerna, som dessutom talar ett för pashtunerna helt okänt språk. När USA började bygga armén 2003-2004 var sammansättningen av armén mer representativ och följde general Karl Eikenburrys riktlinjer om 38 procent pashtuner, 25 procent tadzjiker, 19 procent hazaris (shiamuslimer) och 8 procent uzbeker. Så är det inte längre.
Tadzjikernas hjälte Massoud dödades av al-Qaeda.
Därför är det normalt att mer och mer pashtuner i södra Afghanistan ser Afghanistans Nationella Armé, ANA, som en fientlig ockupationsarmé eller en armé i koalition med de utländska ockupanterna och som försvarare av den maffiakung som omvalts till president i Kabul.
Därför är det också logiskt att många av de som frivilligt ansluter till ANA har andra motiv än att kämpa för nationen. Uppgifter nyligen publicerade av USAs försvarsdepartement visar att inte mindre än var fjärde soldat deserterat från ANA sedan årets början. Till vad de deserterar kanske inte är så svårt att gissa sig till. Och värre riskerar det att bli eftersom många av de 3-årskontrakt som rekryter skrivit under går ut innan årsslutet. Ett bevis för att armén läcker som ett såll fick vi i veckan då Karzai förklarade att soldaternas sold skulle ökas i hopp om att färre ska ta sitt pick och pack och sälja sina tjänster till talibanerna som betalar bättre.
ANAs soldater slits mellan olika lojaliteter och var fjärde deserterar.
Ju större etnisk obalans det blir i ANA desto mer kommer den att uppfattas som en fientlig armé av landets största folkgrupp och fler och fler pashtuner att drivas i armarna på talibanerna. Hur den logiken fungerar kunde Obama och McChrystel lära sig lite av från sovjetiska generaler.
-Problemet var det samma som nu. De sovjetiska trupperna var välutbildade och tungt beväpnade. Varje skott besvarades med tio skott och många civila skadades, säger general Igor Rodionov som var den siste överbefälhavaren för den sovjetiska invasionsarmén. Han säger till den brittiska tidningen Financial Times att till att börja med var förhållandet mellan sovjetarmén och befolkningen relativt god. Men dödandet av civila vände vinden.
-Vi bombade byar därför att det fanns en eller två mujaheddiner där. Kvinnor och barn dödades också och motståndsrörelsen växte.
Sovjets trupper lämnar Afghanistan 1989.
-Det fanns ingen frontlinje. Kulorna kunde komma från alla håll. Under de tio år kriget varade gick vi runt i cirklar. När vi kom drog de sig tillbaka. När vi drog oss bort kom de tillbaka, säger Rodionov och förklarar att till sist insåg allt fler sovjetiska ledare att enda utvägen var att dra sig ur. Femton tusen ryska soldater hade stupat och hundratusentals afghaner dödats.
Hur många amerikanska och europeiska soldater ska dö på de afghanska vidderna och hur många hundra tusen fler afghaner ska sätta livet till innan USA/NATO tvingas lämna landet under dubbla slag från militära motgångar på plats och en internationell opinion som kräver att alla utländska trupper ska lämna NU? Hur många svenska soldater ska dö innan krigsivrarna i Riksdagen tvingas slå till reträtt? Ta hem alla soldaterna NU.
I media:Fokus,DN1,SVD1,AB1,SSD1,SSD2,AB2,SVD2,SVD3,AB2,
Bloggare:Röda Malmö,Jinge,Björnbrum,Sjöstedt,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Afghanistan, Obama, Brown, Kabul, Karzai, Pashtuner, Riksdagen, Ohly,
Alla dessa flygresor…
12 Nov 09
Ta hem våra soldater
”Galten” klarade inte ens en liten hemmagjord mina. Hur går det nästa gång när den stöter på en med större sprängkraft? Många svenska förare har också berättat att den likt Mercedes Klass A i sin första version, lätt tippar överända…
Carl Bildts grådaskiga blogg kallas ”Alla dessa dagar”. Egentligen borde den heta ”Alla dessa flygresor – och middagar”. Eftersom detta är det mesta han skriver om. Då och då försöker han i och för sig att leverera en skarp analys. Som när han jämförde Medvedevs roll i Syd-Ossetien med Hitlers i Tjeckoslovakien. I dag har EU:s undersökningsgrupp slagit fast att det var Bildts gode vän, den labile nyliberalen Michael Saakasvhili som inledde kriget med artilleribeskjutning och flygbombning av Tskhinvali. Men den av rysshat förblindade Bildt har aldrig kommenterat sin egen fatala diplomatiska blunder. Vid inflygningen till Kabul för två dagar sedan gjorde han, med en smått poetisk ton, ännu en skarp observation. Eftersom det var snö på bergen drog han helt enkelt slutsatsen att vintern var på gång:
En kristallklar natt med månljuset reflekterande sig i den snö som nu lagt sig på berget runt om staden. Man märker att vintern är i annalkande.
Gårdagens blogg avslutas med att han får budet om vad som hänt med de svenska soldaterna och deras afghanske tolk:
Via en skrapig telefonledning lyckades jag också tala med överste Granander för att ge mitt stöd i den svåra situationen. Det inträffade visar såväl hur viktig som hur svår den uppgift är som bl a de svenska soldaterna utför för att säkra stabilitet och skapa bättre förutsättning för ett varaktigt fredsbygge. De förtjänar – liksom alla andra; soldater, diplomater, biståndsarbetare och andra – allt det stöd vi kan ge dem.
Nu återstår kvällens andra middag med olika afghanska företrädare.
Lite besvärligt verkar det vara just nu. All FN-personals rörelser i staden har just stoppats på grund av ett säkerhetshot. Men förhoppningsvis kan vi i alla fall så småningom ta oss mot flygplatsen.
Att det som hänt än en gång demonstrerar att de svenska soldaterna har en svår uppgift är självklart. Framförallt som uppgiften är oklar. Består den i att stödja en av världens störste politiske skojare: Mutkolven Hamid Karzai?
Att det inträffade visar att uppgiften är ”viktig” är däremot ett påstående rakt upp i luften. Hade den varit ännu viktigare om alla svenskarna dött? Om inte vägminan funnits hade då den svensk/finska bataljonens insats varit mer oviktig?
Däremot är det sant att de som drabbats behöver allt stöd vi kan ge dem och den bästa hjälp de kan få är naturligtvis att komma hem tillsammans med alla de andra soldaterna från ”Camp Northern Lights”.
Det enda stöd som återstår för den afghanske tolk som dog blir ett tröstande ord vid graven…
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, FN, NATO, Carl Bildt, Alla dessa dagar,
I pressen: AB1,AB2,AB3,SVD1,SVD2,SDS1,SDS2,SVD3,SDS3,
Bloggare:Jinge,
Nya bakslag i Afghanistan
28 Okt 09
-Vad gör vi här ?
Det frågar sig en garvad amerikansk diplomat stationerad i Afghanistan. Han hittar inget svar och hoppar därför av. I ett brev till det amerikanska utrikesdepartmentet, State Department förklarar diplomaten Metthew Hoh sitt avhopp.
-Jag har förlorat förståelsen för och förtroendet till de strategiska målen med USAs närvaro i Afghanistan säger Matthew Hoh, före detta högt dekorerad irakveteran och nu på plats i Zabulprovinsen på gränsen mot Pakistan.
Vapen och pansar kan inte vinna i Afghanistan
Avhoppet kommer minst sagt olägligt för Vita Huset som börjar komma under stor press för att ”göra något” för att sätta stopp för de allt talrikare bakslagen i Afghanistan/Pakistan. Oktober månad har varit den blodigaste för USAs trupper sedan krigets början.
Matthew Hoh har fattat att det inte är krig vilket som helst och att USAs närvaro är en stor del av problemet och ingen del i en lösning.
-Mitt avsked baserar sig inte på hur kriget går utan på varför och till vilken nytta…Jag ser inte värdet av fortsatta amerikanska offer till stöd för en afghansk regering i vad som i själva verket är ett 35 år långt inbördeskrig.
-Likt ryssarna håller vi en sönderfallande stat under armarna medan vi uppmuntrar en ideologi och ett styrelseskick som är okända och som folket inte vill ha.
-Pashtunernas uppror när sig på vad det pashtunska folket uppfattar som ett sekellångt angrepp på deras land, kultur, tradition och religion av interna och externa fiender. USAs och Natos närvaro och handlingar tillhandahåller en ockupationsstyrka som rättfärdigar upproret.
Frän vilket håll blåser vinden för Karzai?
-Huvuddelen av upprorsmännen slåss inte under talibanernas vita baner utan mot närvaron av utländska trupper.
Det står alltmer klart att vare sig USA eller Nato går mot ett snöpligt nederlag i Afghanistan. Matthew Hohs avhopp är en liten bit av det stora debacle som närmar sig.
I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,SSD1,AB1,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Nato, Afghanistan, Pashtuner,
Senaste kommentarer