Tiger eller tandlös byracka?

Den keltiska tigern på rygg

med tassarna i vädret.

.

Medan Vladimir Putin samlat dussintalet statschefer i St Petersburg för att rädda världesn tigrar ligger den keltiska tigern hjälplöst på rygg i behov av både syrgas och intravenöst kapital.
Det är bara fem månader sedan som EUs ”stresstest” av medlemsstaternas banker lät förstå att båda Allied Irish Bank och Anglo Irish Bank klarat testet med god marginal. -Inget att oro sig för, de har tillräckligt med eget kapital för att stå rak i en ny snålblåst, lät ”experterna” meddela.

.

Redan en AIB hade varit nog för att köra staten i botten.

.

I dag vill samma ”experter” helst glömma försäkringarna från i sommar. De båda bankerna ligger i ruiner och den irländska staten – det vill säga skattebetalarna – är nu olycklig ägare av finansherrarnas skuldberg.
Hur kunde den ”keltiska tigern” på ett par år bli halt, lytt och tandlös? Svaret är girighet och finansiellt storhetsvansinne. Förloppet är nästan klassikt och liknar i många detaljer den så kallade bolånekrisen (sub-prime) i USA.
Under åren 1995 till 2005 expanderade den irländska ekonomin mycket tack vare landets låga vinstbeskattning av bolagen. Bara 12,5 procent dras i skatt från vinsterna vilket är långt under genomsnittet i Europa. De multinationella bolagen flockades till landet som flugor kring en sockerbit. Med företagsetablering och ökade inkomster följde behovet av nya bostäder.
De små bankerna AIB (ett och två) såg sin chans. Låna ut pengar till byggherrar och bostadsköpare utan begränsning, blev receptet som la grunden till den spekulativa bubbla som nu lagt landet i ruiner.

.

De båda småbankerna blev större och med storhetsvansinniga direktörer i ledningen lånades snabbt enorma belopp upp i banker i framför allt Tyskland, England och Frankrike. Lyxiga lokalkontor byggdes i världens alla huvudstäder och allt var glam och glitter. Aktieägarna jublade och tyska, engelska och franska banker jublade med i takt. Det ”irländska undret” var på alla finansanalytikers läppar.
Men som alla spekulanter vet spricker alltid en bubbla vare sig det handlar om aktier eller bostäder. Så också byggboomen på Irland. Från sommaren 2006 började skylten ”Till Salu” att synas utanför allt fler villor. Låntagare hamnade i klistret när amorteringarna blev för tunga. Bankerna, byggherrarna och politikerna, i en helig treenighet, hade lockat familjer utan tillräckliga inkomster att skuldsätta sig upp över öronen.
De båda AIB fick inte längre tillbaka tillräckligt med utlånade pengar. De europeiska bankerna fick i sin tur inte tillbaka pengarna från AIB ett och två. När proppen går ur ligger spekulanterna snabbt på rygg och sprattlar som hjälplösa fiskar på torra land.
In träder så städgumman Staten och tar över det ena AIB och skjuter till kapital till det andra samt ställer upp med en 100-procentig garanti för bankkundernas insatta kapital. De privata bankernas skulder blir plötsligt en statlig skuld medan bankernas aktieägare kan pusta ut.
För att betala av bankernas skulder till de europeiska och amerikanska storbankerna lånar staten mer pengar på den internationella finansmarknaden. Den vädrar i sin tur morgonluft och kräver högre räntor för att låna ut till Irland, liksom de gjorde för Grekland i våras och nu för Portugal, Spanien och Belgien.
EUs ”räddningsfond” träder in för att låna ut pengar till Irland för att den irländska staten ska kunna betala sina skulder till Deutsche Bank och de andra europeiska storbankerna. I led efter led används de europeiska skattebetalarnas pengar till att fylla kistorna i de privata storbankerna, det vill säga aktieägarnas fickor.
Skandalen är så enorm och uppskörtningen av de arbetande så uppenbar att det är bara med politikernas och medias förljugna propaganda som ett sken av hederlighet kan upprätthållas.
-Vi sitter alla i samma båt. Nu gäller det att spara för att inte det finansiella systemet ska krascha. Varje familj är skyldig stora belopp till utlandet. Vi har levt över våra tillgångar. Marknaden ”anser” att det krävs budgetsanering.
Det finns ingen ände på lögnerna. Tyvärr är det få som säger emot dem. De sprids inte bara av Cameron, Sarkozy, och Borg. De så kallade arbetarpartiernas ledare, som Zapatero, Socrates och Papandreou som har regeringsmakt, och Aubry, Miliband och Sahlin (tills vidare) i opposition, för dagligen ut samma lögner.

.

I Seoul sa människor NEJ till de härskandes sparplaner.

.

Det nya seklets första årtionde är kantat av spekulation och krascher som varje gång bekräftar sanningen: den att det privata bankkapitalet har fått så fria händer av politikerna att det inte längre är riskabelt att spekulera villt i allt som kan ge stora vinster. Går det åt pipan är det bara att kasta in handduken och lämna över notan till dig och mig – den arbetande befolkningen. Ned från stratosfären dalar gyllene fallskärmar i behaglig fart. Igen risk för skador när marken nås.

.

Media;GP1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,DN3,SVD4,

Bloggare; Sjöstedt,Alltid Rött,Röda Berget,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Finanskrisen

Vi är alla greker.

.

EUs medlemsländer och Internationella Valutafonden, IMF, tvingades slutligen att släppa hjälpen till den grekiska regeringen för att undvika en bankrutt innan mitten av maj. Hundratio miljarder dollar i lån under en period av tre år har nu Papandreous regering till sitt förfogande. De virrhjärnor på både höger- och vänsterkanten som mumlar i skägget om att ”varför ska vi hjälpa lata greker som inte arbetar tillräckligt” glömmer att det handlar om lån under vanliga kommersiella villkor.

.

Merkel har i det längsta hållit hårt i börsen.

Vi bör hellre rikta vår ilska mot den finansvärld som till att börja med skapade krisen med sin brottsliga verksamhet i skumraskpapper som satt miljontals människor på bar backe. Nu står de där igen och ger  uppnosiga råd till ”allmänheten” om att den måste strama åt livremmen och stå ut med slakten av den offentliga servicen. Allt för att rädda inkomsterna för de hajar som tvingat upp räntan på grekiska statsobligationer till svindlande höjder.

.

Finanskrisen har visat rätta ansiktet på de som fiskat i grumligt vatten.

Till det har de fått villig hjälp av kreditvärderingsbyråer som Standard&Poors och andra pyromaner på marknaden. Men när det gällde att hålla ett öga på det svindleri som Lehman Brothers och Goldman Sachs ägnade sig åt då var Standard&Poors och Moodys i stället glada supporters.
Nu är det den arbetande befolkningen och pensionärerna i Grekland som ska betala krisen. ”Socialisten” Papandreou tänker klämma dem som citroner för att minska statens underskott och skulder. Lönerna för de offentligt anställda fryses under tre år samtidigt som systemet med en 13e och 14e månadslön skrotas. I praktiken leder det till cirka 15 procents lönesänkningar. Pensionsåldern höjs till 67 år vilket är en förlängning på över tio år för vissa yrkesgrupper. Mervädesskatten, som ju alltid drabbar de fattiga mest, höjs från 21 procent till 23 procent. Nya regler ska göra det mycket lättare för privatägda företag att avskeda anställda.

.

Första Maj sa Greklands arbetare nej till Papandreous krispaket.

1a Maj var det stora demonstrationer i Grekland och de arbetandes fackliga organisationer visar att Papandreous krispaket inte kommer att genomdrivas utan starkt motstånd. I den kampen behöver de grekiska arbetarna, studenterna och pensionärerna vårt stöd. En seger för det grekiska motståndet är också det bästa försvaret för resten av Europas arbetare mot de planer som smids i Bryssel och medlemsländerna. Krisen ska betalas av den arbetande befolkningen. Det är de härskandes plan. Bankirerna och finanshajarna kan lugnt fortsätta sin kriminella spekulation mot länder och befolkningar.

..

Greklands öde kan avgöras av de herrar på Wall Street som tar sig för Universums härskare.

Det är alla progressiva krafters uppgift att sätta en käpp i det ekorrhjul som  Europas arbetare ska stängas in i.
Till Första Maj samlades ett stort antal antikapitalistiska organisationer i Europa till ett gemensamt uttalande till stöd för de arbetande i Grekland. Nästa steg blir att organisera stöd för den generalstrejk som hålls i Grekland 5 maj. För att dra vår bloggs strå till stacken publicerar vi uttalandet från 30 april och manar alla att stå solidariska med Greklands arbetare.
Vi är alla greker i finansens ögon.

************

Uttalande om den europeiska krisen av anti-kapitalistiska organisationers kollektiv.

30 april 2010
Den globala ekonomiska krisen fortsätter. Enorma summor har pumpats in i det finansiella systemet – 14 tusen miljarder dollar sammanlagt i USA, Storbritannien och euroländerna och 1,4 tusen miljarder dollar i ny bankutlåning i Kina- i ett försök att stabilisera världsekonomin.
Ändå återstår det att se om åtgärderna räcker till för att skapa en hållbar återhämtning. Tillväxten i de utvecklade ekonomierna är ännu tvekande medan arbetslösheten fortsätter att stiga. Det finns farhågor om att en ny finansbubbla växer fram i Kina.
Krisens utdragna karaktär – den värsta vi upplevt sedan trettiotalets stora depression – visar att orsakerna finns att söka i det kapitalistiska systemets verkliga natur.
Efter en våg av avsked fokuseras nu krisen i Europa till den offentliga sektorn och välfärdssystemet.
Samma finansmarknader som räddades tack vare statliga stödpaket angriper nu de ökade offentliga utgifterna som det medförde. De kräver kraftiga nedskärningar i de statliga utgifterna. Det är borgerlighetens försök att befria de ansvariga för krisen, speciellt bankerna, och föra över kostnaderna på den arbetande befolkningen, inte bara de anställda i den offentliga sektorn utan också på konsumenterna av offentlig service. Kravet på åtstramning och ”reformer” av den offentliga sektorn är bästa beviset för att nyliberalismen fortsätter att dominera politiken trots att den intellektuellt diskrediterats av krisen.
Grekland är just nu i stormens öga. Grekland är en av flera sårbara europeiska ekonomier, delvis på grund av skuldsättning under högkonjunkturen delvis på grund av problemen att konkurra med eurozonens gigant Tyskland. Under tryck från finansmarknaderna, EU-kommissionen och den tyska regeringen har George Papandreous regering rivit upp sina vallöften och annonserat nedskärningar motsvarande fyra procent av nationalinkomsten.
Grekland har lyckligtvis sedan 70-talet en imponerande historia av socialt motstånd. Efter ungdomsrevolten i december 2008  följde den grekiska arbetarrörelsen upp med en våg av strejker och demonstrationer som svar på regeringens krispaket. Vi gläds också över den isländska befolkningens nej till att betala bankernas skulder.
Greklands arbetare behöver all solidaritet från socialister, fackföreningar och antikapitalister. Grekland är helt enkelt det första landet som finansmarknaderna siktat in sig på. Andra står på tur i första hand Spanien och Portugal.
Vi behöver ett program med åtgärder som kan lyfta ekonomin ut ur krisen. Ett program som prioriterar människornas behov inte jakten på profiter och som tar en demokratisk kontroll över marknaden. Vi måste stå upp för ett antikapitalistiskt svar som sätter vårt liv, vår hälsa och våra arbeten före profiterna.
  • Alla nedskärningar i de offentliga utgifterna måste stoppas- stoppa ”pensionsreformerna”, hälsa och utbildning är inte till salu.
  • En garanterad rätt till arbete och ett offentligt program för gröna arbeten, industrier för förnyelsebar energi, och för renovering av alla privata och offentliga byggnader för att minska koldioxidutsläppen.
  • För ett offentligt bankväsende och ett finansiellt system under offentlig kontroll.
  • Sluta utpeka invandrare och flyktingar som syndabockar- legalisera dem.
  • Nej till militära utgifter. Ta hem alla västliga trupper från Irak och Afghanistan. Skär ned de militära utgifterna och upplös Nato.
Vi syftar till att organisera europeiska solidaritetsaktioner mot nedskärningar och kapitalismens attacker. En seger för de grekiska arbetarna kommer att stärka motståndet överallt.
Signerat;
Grekland: Aristeri Anasynthes, Aristeri Antikapitalistiki Syspirosi, Organosi Kommuniston Diethniston Elladas-Spartakos, Sosialistiko Ergatiko Komma, Synaspismos Rizospastikis Aristeras ; Syriza ;
Belgien : Ligue Communiste Révolutionnaire – Socialistische arbeiderspartij ;
Storbritannien: Socialist Resistance, Socialist Workers Party ;
Cypern : Ergatiki Dimokratia ; Yeni Kıbrıs Partisi (YKP) ;
Frankrike : Nouveau Parti Anticapitaliste ;
Italien : Sinistra Critica ;
Irland : People Before Profit Alliance, Socialist Workers Party ;
Kroatien : Radnička borba ;
Nederländerna : Internationale Socialisten, Socialistische Arbeiderspartij ;
Polen : Polska Partia Pracy, Pracownicza Demokracja ;
Portugal : Bloco de Esquerda ;
Ryssland : Vpered ;
Schweiz : Gauche anticapitaliste, Mouvement pour le socialisme /Bewegung für Sozialismus, solidaritéS ;
Serbien : marks21 ;
Spanien : En lucha/En lluita, Izquierda Anticapitalista, Partido Obrero Revolucionario ;
Sverige: Socialistiska Partiet
Turkiet : Devrimci Sosyalist İşçi Partisi, Özgürlük ve Dayanışma Partisi.
Tyskland: internationale sozialistische linke, marx21, Revolutionär Sozialistischen Bund ;
Österrike : Linkswende ;

Media:DN1,DN2,SVD1,GP1,SSD1,SVD2,SVD3,SVD4,Expressen,DN3,

Bloggare: Svensson,Jinge,Röda Malmö,Sjöstedt,Motvallsbloggen,Björnbrum,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Solidaritet med Grekland

Strejker och Solidaritet

.

De grekiska fackföreningarnas och studenternas kamp mot Papandreous hutlösa åtstramningspolitik är en test före hela Europa. I Bryssel ger Kommissionen direkta order till Aten om hur befolkningen ska tvingas till att betala den av bankerna och spekulanterna framtvingade krisen. Alla Europas ledande politiker och arbetsgivare följer noga händelserna för att utvärdera om en ”grekisk plan” för krisen kan anpassas till hela EU. Därför är grekernas kamp också vår kamp.
Här under publicerar vi en text av Andreas Sartzekis, medlem i OKDE-Spartakos, sektion av Fjärde Internationalen, som summerar de senaste veckornas händelser.
Därunder följer ett solidaritetsuttalande undertecknat av tre av Europas mer framträdande revolutionärer. Olivier Besancenot, den röda brevbäraren, behöver ingen närmare presentation. Francisco Louça är ledare för den portugisiska organisationen Bloco de Esquerda och ledamot i Portugals parlament.  Boguslaw Zietek är partiledare för det nybildade Polska Arbetarpartiet PPP, som inför EU-valet deltog i den europeiska kampanj som bland annat det franska NPA och det svenska Arbetarinitiativet organiserade. PPP har sitt ursprung i den radikala delen av Solidarnosc och organiserar många fackliga aktivister. Inför EU-valet samlade PPP in 130 000 namnunderskrifter vilket krävdes för att få delta.

****************


Grekland efter den andra generalstrejken…

Generalstrejken den 11 mars drevs fram efter att arbetarna satt press på de fackliga ledningarna i GSEE (facket i den privata sektorn) och ADEDY (offentliga sektorns fackförening). GSEE hade tänkt sig separata demonstrationer längre fram. Men det folkliga ursinnet mot det ”andra räddningspaketet”, som EU tvingade fram i början av mars, tvingade facken att agera snabbare. Vilket ledde till strejkerna och de mäktiga demonstrationerna första veckan i mars.
Det var stor uppslutning i strejkerna. Inga transporter fungerade och skolor och posten var stängda. Missnöjet är stort med Giorgos Papandreous ”socialistiska regering”, som valdes i höstas för att jaga ut högern och lägga om politiken.

.

Papandreou söker stöd inom EU.

Demonstrationen i Aten samlade tiotusentals deltagare, kanske hundra tusen och i vilket fall fler än den 24 februari. Stämningen i demonstrationen var glasklar- det är inte arbetarna som ska betala krisen.
Tyvärr består den traditionella fackliga splittringen. PAME som leds av det grekiska kommunistpartiet KKE kallade till en egen samling, med sina egna talare och i demonstrationen blandades bra och usla slagord. Man kunde höra och se direkt anti-kapitalistiska paroller, men också, speciellt bland de unga, självgoda slagord om PAME vars fackliga splittringstaktik under strikt sekteristisk kontroll av KKE aldrig upphört.
Deras paroller till stöd för strejkande poliser visar KKEs varumärke –nationell samling. PAMEs paroll om ”enhet mellan folket och polisen” verkade inte övertyga en del av deltagarna i PAMEs demonstration.
Den andra demonstrationen samlade ett stort antal avdelningar från GSEE och ADEDY där de radikala arbetarna lät höra sin röst i två stora politiska block av antiliberaler och antikapitalister. Syrizia (Radikal Vänsterunion) insisterade på att kampen måste fortsätta och Antarsya(nybildad antikapitalistisk front av 10 organisationer) att det är kapitalisterna som ska betala krisen.
Polisen försökte krossa demonstrationen och det verkar vara regeringen PASOKs enda kort. I demonstrationen i Aten den 5 mars sköt polisen tårgas mot Manolis Glézos medlem i Syrizia, en veteran från motståndet mot nazismen. Den outtröttlige 88-åriga kämpen tvingades söka upp sjukhus. Han  är en levande symbol för kampen sedan han och hans kamrat Santos en natt i maj 1941 rev ned naziflaggan från Akropolis, en första gest i den massiva motståndsrörelsen i kampen för störtandet avden gamla kapitalistiska världen.

Sojetiskt frimärke till Manolis Glezos ära.

På dagordningen står nu en mobilisering mot regeringens sanslösa attacker. En regering som leds av Giorgos Papandreou, ordförande för Socialistiska Internationalen. Regeringens politik kan få drastiska effekter på arbetslösheten. De närmaste månaderna kan den stiga till 20 procent enligt arbetsministern själv samtidigt som produktionen sjunker.
Den här veckan väntar flera sektoriella strejker, exempelvis för de anställda i den offentliga elbranschen. Vad som självfallet bör stå på dagordningen och det utan att vänta är nya nationella obegränsade mobiliseringar.
Trots de materiella svårigheterna och hetsen i media om nationell samling är arbetarna beredda för mobilisering. I dag söndag (14 mars) visar en opinionsundersökning i dagstidningen Eleftherotypia att 62 procent av befolkningen är beredd att mobilisera mot regeringens antisociala åtgärder.

Andreas Sartzekis

14 mars 2010

**********

Solidaritet med Greklands arbetare.

Deklaration av  Francisco Louça (Portugal), Boguslaw Zietek (Polen)
Olivier Besancenot (Frankrike)


För andra gången har de grekiska arbetarna på uppmaning av sina fackliga organisationer paralyserat landet för att säga nej till den outhärdliga åtstramning som Papandreous socialistiska regering antagit så att staten kan fortsätta att ge miljarder till banker och andra finansinstitut som spekulerar i den grekiska statsskulden.
I demonstrationer landet över har de arbetande visat sin styrka och beslutsamhet. Allt har stått still- flyg, båtar, tåg, tunnelbana, bussar. Skolor har stängts, likaså administration och banker, hälsovården gick på sparlåga, fabriker stod still, radion och teven sände inget.
De gav regeringen och dess europeiska kollegor det enda svar de förtjänade.
Vi uttalar vår fulla solidaritet med Greklands arbetare och folk. I övriga Europa upprepar vi vår vägran att betala kostnaderna för en kris som endast bankerna, finanshajarna och företagsägarna är ansvariga för. Det är upp till dem att betala.
Låt oss ena våra krafter i den gemensamma kampen
11 mars 2010

.

Media: DN1,SVD1,GP1,Dagens Arena,DN2,SVD2,

Bloggar: Svensson,Röda Malmö,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,