Dator fick tre nackskott

Tre nackskott på en laptop.

Ibland kan man undra hur människor fungerar. Vilka är motiven bakom olika handlingar och varför gör vissa till synes sanslösa handlingar?

En amerikanska , Lily Sussman 21 år,  som korsade gränsen mellan Egypten och Israel för att ta sig till vänner i Jerusalem fick en del att fundera över i dagarna.

Vid gränsövergången togs hon in till förhör av den israeliska gränspolisen som ville veta vad hon gjort i Egypten, varför hon skulle åka till Jerusalem, vilka hon skulle träffa och så vidare och så vidare.(Se Haaretz)

Plötsligt hör hon högtalarna på flygplatsen mana folk att inte bli rädda för skott som skulle höras. Strax därefter får flickan veta av polisen att de varit tvungna att skjuta hennes laptop med tre skott. Inte i nacken men mitt i skärmen.

Flickan har fått besked om vilka administrativa vägar hon ska följa för att få ut en ersättning för sin laptop. Därmed skulle denna banala historia vara över om man inte plötsligt börjar fundera över gränspolisens handlade.

Om datorn innehöll för Israel känsligt material hade de ju kunna beslagta den. Vem skulle hindra det? Anta att de i stället ville förstöra den för att förnedra flickan. Då hade det väl varit normalt att slå sönder datorn med ett hårt föremål? Anta ändå att det var nödvändigt att skjuta datorn, av vilken anledning det nu kan ha varit. Ok. Men varför ödsla tre kulor på en laptop som vare sig kommer att fungera eller riskerar att smita redan efter ett skott? Det kan ingen svara på med rationella argument. Det kan bara handla om en sak. Att visa för flickan vem som har makten och kan tillåta sig vad som helst utan att straffas. Där hittar vi samma psykologiska profil som officerare och soldater visade i Gaza för exakt ett år sedan. Skjut för att döda. Skillnaden i Gaza var målet. Oskyldiga människor – inte en dator.

I media:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Är Netanyahu antisemit?

Är Netanyahu antisemit?

-Ta av handskarna och ta en kompromisslös kamp mot premiärminister Benjamin Netanyahus antisemitiska och rasistiska påbud.

Orden är Ya’akov Katz, ordförande i det israeliska Nationella Enhetspartiet, medlem i Knesset och hård försvarare av extremistiska bosättare på Västbanken.

Fredliga bosättare på Västbanken.

Man tror knappt sina ögon. Netanyahu antisemit och rasist. Andra epitetet stämmer nog men knappast det första.

Bakgrunden till det öppna hatet mot Netanyahu är hans beslut att ”stoppa nybyggen” i tio månader för att blidka Obama och få Abbas att åter sätta sig vid förhandlingsbordet för att förhandla om, -ja just ingenting.

En av ledarna för bosättarna på Västbanken, Dani Dayan, sa efter ett möte med Netanyahu att de kommer att fortsätta sin kamp mot byggstoppet både genom civil olydnad och lagliga åtgärder. Nästa onsdag organiserar bosättarna en massdemonstration i Jerusalem.

Här finns ingen plats för palestinier.

Socialdemokraten och försvarsministern Ehud Barak kände tydligen av hetluften för han la snabbt lite moteld och sa till bosättarna att byggstoppet var flexibelt och inte innefattade terrasser, balkonger och andra smärre tillbyggen på redan existerande hus. Eftersom det inte heller innefattar de tusentals bygglov som redan getts på Västbanken och inte alls nybyggandet i östra Jerusalem är Netanyahus byggstopp så meningslöst som det någonsin kan bli.

För att ytterligare blidka bosättarna beslutade Netanyahu och Barak i onsdags att skapa en undantagskommitté hos vilken bosättarna kan begära lov för avloppsarbeten och elinstallationer.

Hittills är det bara den israeliska polisen som satts in för att se till att byggstoppet efterlevs. Det kan man förstå efter vad som närmast liknade myterier i flera armékaserner mot möjligheten att soldater skulle tvingas till att avhysa nybyggare.

Att Barak sitter i samma Socialistiska International som Mona Sahlin borde leda till frågor i det socialdemokratiska partiet. Eller mår Mona bra i Baraks sällskap?

För Barack Obama och Hillary Clinton räcker dock dessa fikonlöv till för att skyla över USAs villkorslösa stöd till den israeliska ockupationspolitiken. Nybyggena på Västbanken sitter som fiskben i halsen på Obama men inget kan få honom att ändra på grundlinjen i den amerikanska mellanösternpolitiken.

I media:DN1,SVD1,

Bloggare: Svensson,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Israels bosättare har fria händer

Bosättare agerar fritt.

Den israelska dagstidningen Haaretz är en viktig källa för att kunna se bakom de officiella talen och det diplomatiska spelet. Nedan följer översatta delar av en artikel som visar på följderna av de israeliska myndigheternas passivitet inför de illegala bosättningarna på palestinsk jord. Det handlar allstå om de utposter som inte godkänts av Israel. Artikeln är skriven av Haaretz korrespondent Amos Harel.

”Under det gångna decenniet har bosättarna i de yttre kolonierna gradvis kunnat lägga alltmer jord under sin kontroll tack vare avsaknaden av statlig kontroll och minimalt upprätthållande av lagen.

Det är svårt att tro att detta ska ändra sig bara för att Barack Obama vill det. På varandra följande regeringar har aldrig på allvar försökt att upprätthålla lagen vad gäller utposterna.

Ser vi tillbaka på försöken att stoppa utposterna från 1999 i Havat Ma’on till 2006 i Amona var de alltid begränsade medan bosättarnas gradvisa annektering fortsatte.

Premiärministern Benjamin Netanyahu vet att hans kontroll över utposterna är bräcklig. Han är inte den som vill besluta om hur många husvagnar som ställs upp på kulle 725, eller hur många palestinska fruktträdgårdar som dras upp med rötterna nära Yitzhar.

En högt uppsatt person i försvaret säger till Haaretz:

’Israels lag gällde aldrig i dessa områden. Anta att den civila administrationen identifierar olagliga byggnader i en utpost. Vad kommer de att göra? De klistrar upp en order på husvagnen som beordrar dem att lämna platsen. Bosättarna bryr sig inte ens om att riva ned papperet utan bara fortsätter som vanligt.’

Bosättarnas hållning kan förmodas bli ännu tuffare om bosättningsstoppet blir verklighet. Om de tror att de förlorat spelet har de inte längre något för att följa reglerna. När det gäller bosättningarna (de som regeringen anser lagliga: min anm.) är läget annorlunda. Det är stora projekt med stora investeringar utförda av kända byggföretag. De kan inte bygga utan statliga bygglov. Det vore att riskera stora förluster.

Därav följer det absurda: I Beitar Ilit(stor bosättning. min.anm.) som kommer att förbli under Isrealisk kontroll stannar nybyggnaden upp. Men i Mitzpeh Yitzhar (olaglig utpost.min.anm.) och på den omkringliggande jordbruksmarken går affärerna på som vanligt även om framgång för bosättarna innebär dödsstöten för en tvåstatslösning, något Netanyahu tvingades att backa upp i sitt tal vid Bar-Ilan universitetet.

Amerikanerna vet vad som pågår. De missar inte mycket mellan satellitbilder och CNN och det de missar drar Peace Now fram i ljuset.

I media: DN1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Religiösa revolter i Israels armé

Vi är inte soldater

för att evakuera judar…

Den senaste tiden har religiösa soldater i Israel öppet ifrågasatt arméledningens order. Revolten började vid den högtidliga initieringsriten för Bataljon Simson . I den av sionism helt impregnerade armén sker denna rit vid Klagomuren i Jerusalem där de färdigutbildade soldater får sina biblar och baskrar. Koranen delas aldrig ut eftersom militären eller IDF är segregerad efter religion och ras, vilket innebär att israeliska araber är förbjudna att delta i den allmänna värnplikten. De nykläckta soldaterna höll upp en banderoll med texten: ”Vi blir inte soldater för att evakuera judar”…

Innebörden är ett klart ställningstagande för alla judiska bosättningar på Västbanken. Även det fåtal ”utposter” som regeringen Netanyahu sagt sig vilja utrymma. I arméradion förklarade en av dem som deltog att de hade fått klart för sig att som en del av Lejon-brigaden skulle de få som uppgift att ta sig an bosättare, bland annat de i Homesh, som gång på gång flyttats, men ändå kunnat återvända sju gånger (!). En instruktion som de därför inte tänkte följa eftersom den bara skulle skada människor. Talesmannen i radion använde också de bibliska namnen Judéen och Samarien för Västbanken. Ett sätt att betona att detta för evigt är Bibelns och därmed judarnas land.

Som straff för detta starka disciplinbrott fick två av de inblandade soldaterna bara tjugo dagars arrest samt förflyttning till annan tjänst. I måndags kom nästa demonstration när soldater från Nachson-bataljonen i samma brigad hängde upp en banderoll vid sin bas där man förklarade att också denna enhet vägrar att evakuera judar från Västbanken.

Bakgrunden är att de femåriga religiösa/militära högskolorna, ”Hesder”, fått en allt större plats när det gäller rekryteringen till officerskåren. I den senaste kullen av nyutexaminerade officerare hade hälften sin bakgrund i en Hesderskola. Som väl går att jämföra med de skolor i främst Pakistan som ideologiskt format Afghanistans talibanrörelse. Taliban betyder för övrigt bara religiös student. I Sverige skulle detta motsvaras av att Livets ord tillsammans med Sverigedemokraterna ( en ras, ett folk – en tro ) fick ansvaret för Militärhögskolan i Karlberg, vilken sedan integrerats med flera kristna gymnasieskolor med militär utbildning som specialinriktning. En av förgrundsgestalterna bakom denna framgång har varit en rabbin, Eli Sadan, som i Jerusalem Post sammanfattat förändringen:

Vi har lyckats med att skapa en kulturell miljö i vårt samhälle ( religiöst sionistisk ) där uppslutningen bakom nationen och militären är främsta prioritet och vi gör detta utifrån en stark religiös tro baserad på Torahs ( judarnas bibel ) perspektiv med andlig renhet.”

Namnet, ”Nachson”, på den bataljon som nu senast vänt sig mot givna order från militärledningen passar väl in i sammanhanget. Nachson var den mytiske bibliska gestalt som först satte sin fot på Röda havets botten när israelerna tågade ut från Egypten. Den militära operation där Västra Jerusalem intogs vid det sionistiska erövringskriget 1948 gavs samma namn.

Benjamin Netanyahu tog avstånd från de soldater som i dag säger sig vilja gå i den bibliske Nachsons fotspår. ”Upplösning i IDF kan leda till statens kollaps”, menade han i ett tal vid en marinbas i Haifa. Men samtidigt passar revolterna som hand i handske för att backa upp hans egen hånfulla attityd till alla krav från omvärlden att stoppa nya bosättningar på de erövrade områdena. I veckan har Jerusalems borgmästare, med benäget stöd från regeringen, godkänt 900 nya hus i Gilo, som är en del av det ockuperade Östra Jerusalem. Ett beslut som är ”förfärande” enligt Vita Husets talesman. I skenet av de religiösa extremisternas krav på all biblisk mark, alltså hela Västbanken, framstår han själv då som mer sansad och moderat. Revoltmännen vid Nachson-bataljonens bas fick också de milda straff. Några veckors fängelse eller arrest…

Netanyahus stöd för nya husbyggen i Gilo innebär ett öppet avståndstagande, rentav ett förakt för de krav om byggstopp som kommer från en Barak Obama eller en Carl Bildt som just nu har en viktig utrikespolitisk roll eftersom Sverige är EU:s ordförandeland.

Men som väntat gör vare sig Obama eller Bildt ett dyft för att stoppa planerna. Det finns nu 500 000 illegala judiska bosättare på det som patetiskt nog sägs ska bli en självständig palestinsk stat. Hyckleriet är avskyvärt. När Obama kommer till Oslo för att ta emot sitt fredspris lär han också ha beslutat att trappa upp kriget i Afghanistan med fler soldater. Vem orkar se den ceremonin när en krigsfurste smörjs till fredsängel…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,

I går Berlin. I dag Jerusalem…

I går Berlin

I dag Jerusalem…

Minnet av Berlinmurens fall kan firas på många sätt. I Berlin visar i kväll de ledare upp sig som i dag accepterar en ny mur rakt igenom människors vardag och hjärtan. De solar sig i sina minnen och pratar salvelsefullt om frihet.  Det är fest och under valven i Branderburger Tor skummar ölet och  bratwursten saftar i mungiporna. Men ingen av världsledarna har något att säga om den mur som Israel i vår tid har rest för att stänga ute människorna från det ockuperade Västbanken. När Barak Obama kommer till tals genom en storbildsskärm säger han att det finns kvar murar ute i världen. Men undviker passande nog att ens nämna den mur i Israel där inte ett enda cementblock skulle ha kommit på plats utan USA:s medgivande.

I den lilla byn Qalandiya, i det Västbanken som Israel ockuperar har palestinska demonstranter däremot i dag rivit ner några meter av Israels förhatliga mur. De använde en lastbil för att vräka ner byggblocket. De hann bryta upp ett stycke, en symbol för frihet, och ett femtiotal palestinska aktivister sprang sjungande genom passagen med fladdrande palestinska fanor i sina händer. Abdullah Abu Rahma, en av ledarna för Folkets kampanj för att bekämpa muren, sa att ”Vi firar tjugoårsminnet av Berlinmurens fall genom att i dag inleda en vecka av protester mot vår mur. Den mur som betyder förnedring och tortyr”. Deltagarna bar T-shirts med texten: ”Jerusalem we are coming”…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

I pressen:AB1,AB2,SVD1,SVD2,SDS1,DN1,DN2,SVD3,SVD4,AB3.DN3,SDS2,

Andra bloggare:Jinge,

Die Mauer ist gefallen…

En mur har fallit…

Kreuzberg 1963

Dags att riva nästa!

Israel i dag

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

I pressen: DN1,DN2,DN3,SVD1,SDS1,SDS2,AB1,AB2,

Bloggare: Esbati,Jinge,Schlaug,

Sitter Mahmoud Abbas kvar?

Sitter Mahmoud Abbas kvar ?

PLOs ledare Mahmoud Abbas deklarerade i onsdags att han inte ställer upp som kandidat till presidentposten i det planerade valet i januari 2010.

Abbas ser ingen väg framåt.

Alla inblandade visade upp förvånade miner och kastade sig över telefonerna för att övertyga Abbas om att ändra sitt beslut. Ingen borde ha förvånats över hans beslut. Det går inte att pressa ut hur mycket saft som helst ur en citron. Trots Abbas till synes obegränsade vilja till eftergifter och utsäljning av det palestinska folkets rättigheter finns det en gräns han inte kan överskrida. Han måste kunna visa upp något som åtminstone liknar tagande och givande i ”förhandlingarna” med Israel.

Efter Hillary Clintons bekräftande av USAs ovillkorliga stöd till allt vad den Israeliska regimen tar sig för försvann allt svängrum för Abbas. Eftersom vare sig Barack Obama eller Hillary Clinton är idioter visste de att deras beslut att släppa kravet på ett stopp för alla nybyggen på Västbanken och i östra Jerusalem gör Abbas sitts omöjlig.

Nu är det möjligt att Abbas beslut, att inte ställa upp till omval, inte får någon praktisk betydelse. För det verkar mycket troligt att det inte blir ett presidentval i januari. Hamas har redan förklarat att de inte kommer att tillåta val i Gaza utan att det först sker en försoning mellan dem och Al Fatah. Och på Västbanken är det inte säkert att Abbas vinner i valet om det står klart för alla att ”fredsprocessen” inte gett ett skvatt.

Det finns många lärdomar att dra av de senaste årens kräftgång för en tvåstatslösning . Men jag tror den viktigaste av alla är att det är handling och inte ord som visar vilka målsättningar som deltagare i en konflikt ställt upp.

I Oslo gavs löften som aldrig hölls

Ända sedan osloavtalet har det stått klart att USA aldrig kommer att vidta konkreta åtgärder mot ledningen i Israel för att nå fram till en tvåstatslösning. USA har medel att använda för att exempelvis frysa alla bosättningar. Men Obamas tal i Kairo och Clintons tuffa uttalanden för ett halvår sedan var bara prat. Kanske hoppades de att Netanyahu skulle vekna. Men det var aldrig mening att pratet skulle följas upp av handling om sionisterna ignorerade alla diplomatiska signaler.

Att den sionistiska ledningen i Israel någon gång varit beredd att gå med på en tvåstatslösning finns det inga praktiska bevis för. Alla, alltifrån Olmert, via Barak till Netanyahu, beklagar nu Abbas beslut.

-Av de existerande alternativen är Abbas bäst om vi vill uppnå en överenskommelse med palestinierna, sa Netanyahu.

- Det är viktigt att båda sidor vill förhandla för att nå en överenskommelse. Jag föreslår att vi gör allt för att nå en två-statslösning-för-två-folk under bevarande av Israels säkerhetsintressen, sa ”socialisten” Ehud Barak

För den som inte känner igen krokodiltårar kan deras prat kanske uppfattas som äkta.

Bomber och förstörelse är vad Israel erbjuder.

Vad Mahmoud Abbas och andra palestinska ledare säger har egentligen ingen större betydelse. Det kan ändå inte bli mer än prat eftersom de saknar praktiska möjligheter och medel för att tvinga USA och Israel till verkliga förhandlingar om skapandet av en livskraftig palestinsk stat. Det palestinska folket behöver en världsomfattande solidaritet för sin sak. Ett kraftigt stöd till den pågående kampanjen för en bojkott av Israel är ett bra steg på vägen.

I media: DN1,DN2,SVD1,AB1,

Bloggare: Jinge,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Fredspris – i svart moll

Fredspris

–i toner till

SVART MOLL

Barak Obamas utrikesminister – Hillary Clinton – har varit på snabbvisit till Jerusalem och visar nu att den nya regimen inte i något avseende har ändrat sitt förhållningssätt till ockupationsmakten Israel. Clintons tidigare krav – som en förutsättning för nya fredsförhandlingar – var att Israel skulle stoppa alla sina nybyggen på Västbanken. Nu har dessa släppts. När Bejamin Netanyahus högerextrema israeliska regering säger sig acceptera ett begränsat byggstopp / Östra Jerusalem helt undantaget / framställs detta i stället av Clinton parodiskt nog som ”en eftergift utan motstycke”. Inte ens USA:s egen skyltdocka Mahmoud Abbas, alltmer trängd och ifrågasatt hos palestinierna som han är, kunde köpa skambudet, och Clinton kunde sedan passande nog lägga skulden hos palestinierna. Abbas krav på ett ovillkorligt byggstopp framställs som ”ett oresonligt hinder”.

http://blog.kir.com/archives/images/Hillary%20Clinton%20pointing2.jpg

Parodiskt nog pekar nu Clinton finger åt palestinierna…

Detta är en viktig politisk markör från USA:s sida. Obama står skuldra vid skuldra, sida vid sida med Israel. Oavsett vad Netanyahu och hans ockupationssoldater tar för sig.

Netanyahu är mer än nöjd…

Samtidigt rasar hans tänkta strategi i Afghanistan samman som ett korthus. Det beslut som ruvats fram om att tiotusentals nya amerikanska ockupationssoldater ska sättas in i Afghanistan skulle sett bättre ut om det hade funnits en någotsånär trovärdig quislingregim att referera till. Abdullah Abdullahs beslut att bojkotta det nya valfusk som president Karzai tänkt rigga gör att även låtsasdemokratin slås i spillror.

Abdullah Abdullah fnyser åt valjippot och hoppar av…

Det blir svårt för Barak Obama – ens med sin vibrerande vältalighet – att få upp stämningen när han snart tar emot sitt fredspris. Tonerna i bakgrunden kommer att gå i svart moll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,AB1,SDS1,DN2,

Andra bloggare: Jinge,

Netnyahu gavs fria händer

Netanyahu kom, sågs  och segrade

Nu skulle äntligen världens ledare sätta press på Benjamin Netanyahu och tvinga fram eftergifter så att den ”avbrutna fredsprocessen” kunde få ny luft under vingarna. Obamas sändebud Mitchell tillsammans med Georg Brown och Angela Merkel skulle dra åt tumskruvarna på den motstridige israeliska premiärministern.

Netanyahu fick fria händer av Mitchell

Så var det i alla fall tänkt enligt medias skriverier innan mötena ägde rum. Sällan har ledarskribenter och välbetalda ”mellanösternspecialister” hamnat så fel. För vad var det som egentligen hände i London och Berlin?

Det är mycket enkelt. Benjamin Netanyahu fick grönt ljus för Israels fortsatta kolonialiseringspolitik i utbyte mot några vaga ord om stopp för nybyggena under nio månader. Vaga är precis rätta ordet. För det första berör löftet inte de 2 500 husbyggen som redan är påbörjade och inte heller privata nybyggen vilka motsvarar 60 procent av alla nybyggen på Västbanken. Det bidde inte ens en tumme. För det andra, och det är den verkliga skandalen, verkar Obama ha gett Israel grönt ljus för nybyggen i östra Jerusalem.

-Vi protesterar mot alla nybyggen i östra Jerusalem men kräver inget byggstopp som villkor för att fredsförhandlingar med Palestinska Auktoriteten ska kunna återupptas, är enligt den Israeliska dagstidnigen Haaretz det buskap Netanyahu fick av Mitchell. Det är ett totalt lappkast jämfört med Hillary Clintons uttalande tidigare i sommras.

Kolla in budskapet ovan med bilden av Netanyahu

Benjamin Netanyahu lyckades med konststycket att få en uppmuntrande klapp på axeln av Obama utan att ge upp en millimeter i den expansionistiska agenda som är hans. Han kan åka tillbaka och försäkra sina extremistkollegor, med Avigdor Liberman i spetsen, att ingen kommer att tvinga Israel till att ge upp en kvadratcentimeter av den palestinska jord som erövrats i krig efter krig alltsedan 1948. För Likud och den övriga extremhögern i Israel är det inte ens en förhandlingsfråga. Hela Palestina, från Medelhavet till Jordanien, tillhör det judiska folket och ingen annan. Att det bor några miljoner palestinier där är bara en tillfällig och beklagansvärd historisk detalj.

I media: DN1,SSD1,ETC,DN2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Netanyahu söker syndabockar

Israel behöver syndabockar.

Uppståndelsen kring Aftonbladets artikel har fått proportioner som visar att den israeliska regeringens reaktion inte handlar om sanningshalten i journalisten Donald Boströms historia om organhandel.

Det finns ett märkligt och omvänt förhållande mellan högljuddheten i den israeliska inrikespolitiken och de verkliga, inte upplevda, hot som landet står inför. På Västbanken inget nytt. Den palestinska samarbetsregeringen gör allt för att motståndet mot den israeliska ockupationen ska hållas inom de ramar som Abbas lagt fast, det vill säga i praktiken fred utan avtal. På gränsen mot Libanon är det tyst som i öknen. Och på Gazaremsan hålls befolkningen instängd i ett högsäkerhetsfängelse. På ett sätt kan man säga att Israel har fått den fred det säger sig sträva efter men utan eftergifter, utan fradsavtal eller förlust av ockuperad mark.

Ändå är ropen ”vargen kommer” mer högljudda än någonsin. Tystnaden på fronten presenteras som ett hot. Lieberman och Netanyahu varnar regeringen i Beirut för att den är ansvarig för en eventuell attack från Hizbollah trots att det inte finns några tecken på sådan planer från dem. Lieberman lyckas med konststycket att framställa den snälla och mycket tama Fatahkongressen som ett bevis på att fred är otänkbart för lång tid framåt.

Inrikes går det inte en dag utan att israeliska och utländska NGOs attackeras och anklagas för att liera sig med terrorismen eller att indirekt försvara den. Utländska regeringar anklagas för att finansiera NGOs med antisemitisk eller antiisrealisk agenda, som Human Rights Watch och andra ”terroristkramare”.

Syftet är uppenbart. De styrande i Washington, Berlin, Paris, London, och Stockholm för delen, är mycket känsliga för kritik om antiisraelisk hållning. Just nu ökar trycket på Jerusalem, både från Vita Huset och EU, att ändra hållning i tvåstatsfrågan och för att tills vidare stoppa all nybyggnad på ockuperat territorium. Genom att dra igång ett helsikes oväsen kring påstådd antisemitism hoppas Netanyahu &Co att tvinga utlandet till fördömanden, avståndstaganden och förklaringar som försvagar påtryckningarna och gör det lättare att mobilisera den egna befolkningen till försvar av det oförsvarbara.

Aftonbladets artikel kom precis lägligt för att dra igång en ”diplomatisk kris” mot antisemitism och regeringar som inte sätter ner foten där Jerusalem önskar. Om det bara hade gällt att hitta antisemitiska artiklar i dagspressen för att dra igång en skandal var det inte nödvändigt att vänta på att Aftonbladet skulle släpa fram en gammal historia från 1992. Den egyptiska och saudiska pressen är full av vansinniga antisemitiska historier utan att Netanyahu går i taket var och varannan dag. Men en diplomatisk kris med Kairo hade inte tjänat hans syften, nämligen att avleda och försvaga trycket från USA och EU.

I media: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SVD3,SSD1,AB1,SVD4,SVD5,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,