Det inre hotet.

.

Det verkar finnas ett direkt förhållande mellan den israeliska propagandans hotbild mot landet och det inre förfallet av de demokratiska strukturer och traditioner som ändå finns. Ofta görs det stort nummer av att Israel är ”den enda demokratin” i Mellanöstern. Men sett till vad som sker kan man fråga sig för hur lång tid.

Rent formellt stämmer det. Ett parlament, Knesset, väljs i allmänna val och det råder en pressfrihet som inget land i regionen ens kommer i närheten av. Hamas valdes visserligen i öppet demokratiska val men det har minst av allt lett till ett demokratiskt styre. I resten av regionen härskar militär och monarki förutom i Libanon där platserna i parlamentet är öronmärkta och därför knappast kan kallas demokrati.

.

Den formella demokratin fungerar i Israel, än så länge.

Både till form och framför allt till sitt innehåll perverteras den israeliska demokratin. Inte av utländska krafter eller under trycket av hot utifrån men av allt starkare religiösa och auktoritära inhemska krafter. Netanyahus högerregering har släppt anden ur flaskan och nu kan den inte tvingas ner under kork igen.

Den demokrati som ändå finns kvar håller på att kvävas och begravas av bosättarnas mål att fördriva alla palestinier från Västbanken, av de judiskt-ortodoxas alltmer högljudda kamp för att deras liv endas ska styras av religiösa lagar och inte av det existerande juridiska systemet, av extremisters kampanj för att blandade samhällen där judar och palestinier lever tillsammans som i exempelvis Jaffa ska rensas etniskt, och av det allt starkare religiösa greppet över den militära officersutbildningen.

.

Kolonierna på Västbanken fördriver palestinier från hem och mark..

I september upphör Netanyahus ”byggstopp”. Sex månader har gått och trots att byggstoppet aldrig riktigt respekterades hölls fasaden uppe medan den omhuldade ”fredsprocessen” stapplade vidare efter ”vägkartan”. Nu reser redan de mest extrema krafterna, bosättarnas språkrör, i Knesset, krav på att beslut ska tas om full fart på byggandet igen. Att kalla dem ”bosättare” är egentligen en eftergift för det internationella språkbruket. Det låter som nybyggare i ett jungfruligt obefolkat land. Det handlar naturligtvis om kolonialister som fördriver palestinier från jord och hem. För de mest extrema är drivkraften religionen. Gud har lovat dem landet. Andra drivs av ekonomiska motiveringar om jord och välstånd. Resultatet blir detsamma. Västbanken förvandlas till ett leopardfläckat landskap där en framtida Palestinsk stat blir en omöjlighet. Vilket är just målet för kolonialprojektet. Netanyahu har redan låtit förstå att han inte kommer att invända mot full fart på byggandet igen. Han kan inte sätta sig emot den yttersta falangen inom det egna Likudpartiet och inte heller mot extremisterna i Shaspartiet eller Liebermans parti, Israel Beytenou (Israel vårt Hem) . Gör han det spricker regeringen. För att smörja de diplomatiska kanalerna har han därför sagt att han själv inte kommer att närvara under debatten om fortsatt ”byggande” eftersom han ska åka och prata ”fredsprocess” med Barack Obama.

.

Moldaviern Avigdor Lieberman svepte sig i denn israeliska flaggan och blev utrikesminister.

Den yttre expansionen på Västbanken går hand i hand med ett medvetet program för att driva ut de palestinier som bor i etniskt blandade städer och byar i Israel, som Jaffa(stadsdel i nuvarande Tel Aviv) och Östra Jerusalem. De palestinier det handlar om och som i Israel kallas ”araber”, även i offentliga handlingar som pass och id-kort, är inga ”invandrare” utan har alltid bott i de städer och byar det handlar om. I Jaffa, numera Yafo på hebreiska, som innan 1948 var en blomstrande stad blev tusentals palestinier kvar efter utropandet av den israeliska staten. Enligt alla skildringar i media har människorna i Jaffa, judar och palestinier, levt i relativ harmoni. Tills helt nyligen. Extrema ”bosättare” från Västbanken har tagit till sin uppgift att rensa upp i dessa ”blandrasområden” och skickat ut förpatruller med uppgift att bland annat starta en ”yeshiva”, en religiös skola för talmudstudier som en förberedelse till officersutbildning, och organisera demonstrationer framför palestiniers hus för att få dem att inse att de för deras eget bästa bör flytta. Polisen vänder ryggen till och medias huvudfåra tiger. Endast modiga personer som Gideon Levy och Uri Avnery och ett fåtal andra höjer rösten.

Religiöst motiverade byggföretag köper mark som palestinier drivits bort ifrån för att bygga bostäder reserverade för judiska medborgare. Vissa tomter närmast havet i Jaffa betraktas som dyrgriper som tyvärr gått i arv inom palestinska familjer. Problemet löses av domstolarna. Just nu ligger 498 fall av expropriering i domstolarna. Endast en av de 498 gäller en judisk familj. Samma taktik har redan använts i andra blandade städer(stadsdelar) som Acre, Lod och Ramle.

.

Det gamla jaffa var ett ekonomiskt och kulturellt i Palestina med en fredlig blandning av arraber och judar.

-Israel, som är det judiska folkets stat, tappar greppet över dessa städer. Bosättare i Judéen och Samarien (Västbanken) har skickat sitt bästa folk och rabbin(religiösa lärare) till Yafo, Acre, Lod och Ramle, skriver journalisten Nadav Shragai i Haaretz och menar att ”bosättningar” i de etniskt blandade städerna är ett slagfält i det demografiska kriget mellan araber och judar. I det här sammanhanget ska Avigdor Liebermans krav på ”folktransferering” i utbyte mot fred ses. Med det menar han att den hittillsvarande idén om ”land mot fred” (land for peace) ska ersättas av fred med Palestina i utbyte mot att den palestinska minoriteten i Israel sparkas ut ur landet. Ett kristallklart program för etnisk rensning.

Det juridiska fundamentet i staten Israel undergrävs också aktivt av de judiskt ortodoxa med sitt ursprung i Europa. De ortodoxa från Europa kallas Ashkenazi och de ortodoxa med ursprung i Mellanöstern kallas Sephardi. I ”bosättningen” Immanuel har Ashkenazi vägrat sina döttrar att gå i samma skolklasser som flickor från Sephardi. Ledare för Ashkenazi säger att Sephardi inte är religiöst ”rättrogna”. Men misstanken att det ligger rasism bakom ”européernas” hållning har lett Högsta Domstolen till att säga nej till segregerad skolgång och efter att föräldrarna till 22 flickor vägrat rätta sig efter domstolens beslut dömdes de till kortare fängelsestraff. Om historien förblivit lokalt isolerad till Immanuel kunde den avfärdas som en detalj. Men Netanyahus egen hälsominister demonstrerade utanför fängelset där papporna till flickorna skulle fängslas och förde därmed upp Ashkenazernas krav på segregerad skolgång på nationell nivå. Efter påtryckningar backade Högsta Domstolen vad gäller barnens mammor som undslapp fängelsestraff för att ha vägrat följa domen.

.

Ortodoxa Aschkenazi protesterar mot Högsta Domstolen.

Fallet Immanuel avslöjar en trend i landet att ifrågasätta det juridiska systemet som i grunden är sekulärt. Högerflygeln i Likudpartiet och övriga formationer i Knesset ännu längre till höger hånar öppet domare och jurister och uppmuntrar den ortodoxas Ashkenazernas civila olydnad och krav på respekt för religiösa ”lagar”. Det är inte en obetydlig kraftlös sekt det handlar om. I Jerusalem samlades förra veckan 100 000 till stöd för de rasistiska Azhkenazerna i kolonin Immanuel.

Det som finns kvar av demokrati i Israel blir till synes allt mer instabilt. Under tryck från religiösa krafter och ett alltmer militariserat samhälle formas sakta men säker en situation i vilken sekulära idéer och social opposition i praktiken blir olagliga eller åtminstone tystas i ett inferno av religiös sekterism och nationell extremism. Det är en skrämmande utveckling i vars förlängning den palestinska minoriteten i Israel kan vänta sig det värsta om inte progressiva krafter både i Israel och i omvärlden gör deras sak till sin.

.

Media: DN1,DN2,GP1,AB1,DN3,SVD1,

Bloggare: Svensson,Jinge,Röda Malmö,Biology&Politics,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Jaffa, Palestina, Netanyahu, Ortodoxa, Bosättare, Etnik,