"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Oslo
Never more Utoya.
25 Jul 11
A lonely lunatic or a social monster?
.
It is difficult to absorb in your mind the terrible things that happened in Oslo and on the idyllic island of Utoya. A lonely man kills innocent people with such an extreme and still chilly violence that the reality has difficulties to enter our consciousness. We do not want horrors like this to happen. We push it away from us in disgust.
.
Utoya – an idyllic island transformed to a hell by a fascist.
.
Yet we must take to our hearts the tremendous and difficult task of understanding what happened and prevent new heinous attacks on what the young people in Utoya stood for. Unfortunately our media does not help in this. The TV channels and newspaper columns quoted one ”terrorist expert” and psychoanalyst after another. ”A lonely madman with obsessions” and other bright comments were lined up. Not one of them seems to understand that what happened is evidence of a social madness, and not the result of the chimeras of a lonely lunatic.
Anders Breivik’s acts are despicable and we all feel powerless about what happened. Not even on the extreme right wing dare anyone rejoice over Breivik’s ”feat”. But doesn’t that depend only on the fact that our current Nordic societies are relatively peaceful, that conflicts and contradictions are discussed until more or less acceptable solutions are found, and that hate between social groups and classes are on the back burner?
It could have been different. His act could have triggered the cheers from 
thousands of people with hatred in their hearts.
Imagine Anders Breivik in Germany of 1931 and let him commit a mass murder against young people gathered in a summer camp organized by the German Communist Party. Tens of thousands of extremists in Hitler’s shadow would surely have rejoiced over the slaughter of ”the Judeo-Bolshevik pest” and ”Marxist cosmopolitans”.
Let Anders Breivik take place in one of Mussolini’s death squads and murder a few dozen union leaders in the red Emilia-Romagna district. He had certainly been hailed as a hero by thousands of black shirts.
There have been many Breiviks throughout history. If they are seen as isolated lunatics or political heroes has nothing to do with psychology and psychiatry. The analysis of the brown plague cannot be done with Breivik couched and an ”expert on human minds” leaning forward thoughtfully.
Anders Breivik is a social product. We are happy that thousands of hateful supporters are not praising his deeds. There are other societies on earth where large groups of people take joy in political mass murder. We must with all our might stop those who wish our society to become a fertile soil for Anders Breivik’s ideological brethren.
Let a red stop sign say:
No to xenophobia and racism.
Social justice and solidarity between people.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Economy, Politck, Oslo, Anders Breivik, Norway, Terrorism
Varför fick inte George Bush fredspriset?
11 Dec 09
No peace, no prize
- bring the troops home!
Från Rödts hemsida
Det enda som fattades i gårdagens Oslo var att Barack Obama druckit ur en vapenhjälm när han skålade för Alfred Nobel.
För gräddan i vårt grannland, i det nyrika oljesamhället Norge, blev det en stor dag. Först kunde de gråta en skvätt, rörda av det femtusen ord långa aktivisttal som Barack Obama levererade, som tack för sitt fredspris, sedan slog de klackarna i taket och dansade kvällen lång på presidentparets Grand Hotel.
De ”rödgrönas” statminister Jens Stoltenberg hade dessutom påpassligt visat på sin fredsiver genom att stolt släppt nyheten att Norge ska öka sin truppnärvaro i Afghanistan.Han ville väl inte vara sämre än sina politiska vänner i Sverige, Mona Sahlin och Maria Wetterstrand, som nyss röstade för mer svensk trupp till NATO-kriget…
Innan musiken hann tystna för kvällens sista dans hyllade också republikanernas Sarah Palin spontant Obamas tal. ”Jag tyckte om det han sa om ett rättfärdigt krig. Det påminde om ett stycke i min egen bok”, menade hon.
Den högerkristna krigsivraren Sarah Palin hyllade Obamas tal
Här hemma glädjer sig Svenska Dagbladet åt talet. Det var ”klokt och klarsynt”, understryker ledarskribenten Sanna Rayman:
Så är det. Afghanistans befolkning är inte hjälpt av en fjärran pacifism. Inte när våld och förtryck hotar dem på nära håll. Världen behövs här, i skepnad av såväl militärt som civilt stöd. Det verkligt stora sveket hade varit om Obama hade böjt sig för den krigströtta hemmaopinionen och lämnat Afghanistan åt sitt öde.
Även Dagens Nyheter tyckte att det var ett bra tal. Även om man matchade absurditeten med att ge ett fredspris åt en krigsherre med den sinnrika formuleringen: ”Rätt tal på fel plats”…
Men det fanns andra röster i Oslo. En stycke från Grand Hotel, vid Centralstationen i ett tåg mot Stortinget, demonstrerade flera tusen människor – för fred mot Barack Obamas krig. Där fanns många anhängare till det socialistiska partiet Rödt och dess Röd Ungdom, men också ordföranden för Sosialistisk ungdom, Mali Steiro Tronsmoen, som tyckte att det var en skam att Obama fått fredpriset och därför hade svårt att argumentera för att Socialistisk Ventres (SV) partitoppar, regeringsmedlemmar och representanter i Stortinget, inte deltog i motdemonstrationen. SV:s partiledning föredrog på kvällen bankettgolven på Gran Hotel…
Det gjorde inte däremot Cindy Sheehan, amerikansk krigsmotståndare som rest ända från San Fransisco till Oslo för att höja sin ursinniga röst mot Obamas krig. Sheehans son stupade i Irak 2004 och hon blev uppmärksammad för att hon under lång tid slog upp tält i ett läger utanför George Bush`s Chapel Ranch i Texas, där hon begärde ett möte ansikte mot ansikte med den tidens krigspresident.
Cindy Sheehan vid sitt läger i Texas
I skarp kontrast till Sarah Palin ställde hon nu den fråga som den norska nobelkommittén borde besvara.
När jag fick reda på att Obama fått fredspriset började jag att undra över vad Nobelkommittén menar med fred. När han förra veckan kungjorde sitt beslut om att skicka fler trupper till Afghanistan använde han en drös med Bush-klichéer. I1 september hit och dit. Han har inte gjort något för att trappa ner kriget – tvärtom. Han har inte utrett möjligheterna för en kärnvapennedrustning. Han har inte gjort något för att stoppa de israeliska bosättningar som innebär ett förtryck av palestinierna. Han har inte gjort något konkret för att få en strängare vapenkontroll eller vapenexport. Om Obama förtjänar detta pris. Du skulle också George Bush fått det…
Ja, varför fick aldrig Bush priset? Gick det bra att ge det till massmördaren Kissinger, så varför inte Bush? Nobelkommittén kommer aldrig att svara på Palins ursinniga fråga. Men visst vore det anständigt om Svenska Dagbladets och Dagens Nyheters krigsivrare kom ett svar?
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Oslo, Barack Obama, Nobelfesten, Nobels fredspris
Obama är inte arrogant – han skäms
10 Dec 09
Därför skäms Obama
Är Barack Obama arrogant?
Ja, det tycker många norrmän. Han har sagt nej till att vinka till ett jippo med små, söta och fredliga barn på Rådhusplatsen. Han vill inte se på den utställning till hans ära som satts upp på Fredscentret. Han har valt bort att lyssna på den traditionella fredspriskonserten.
Men för många norrmän sticker det mest i ögonen att han avböjt en lunch med den norska kungafamiljen. Det är naturligtvis ett svårt brott mot etiketten. På gränsen till högförräderi…
Men sanningen är nog att Barack Obama skäms. Det är därför han inte vill vara mer än nödvändigt i rampljuset. Hans företrädare George W Bush skämdes aldrig. Denne pajascowboy från Texas trodde uppriktigt att det var Guds mening att med militära medel se till att ”The american way of life” kunde råda på Jorden. Men Obama är en mer tvivlande natur och i hans tal och i den bok han gett ut finns en ådra av intellektuell hederlighet. Han inser att det här med att nu ge ett fredspris till en amerikansk president på många sätt är en makaber historia.
Därför skäms han.
När hans plan Air Force No 1 i morse landade på Gardermoen i Oslo var han väl medveten om att 1 500 marinsoldater vid Camp Lejeuine, samtidigt var i färd med att ge sina kära en sista kram innan flygresan till stridsinsatserna i södra Afghanistan. De kommer att följas av 6 200 marinsoldater och 3 400 frontsoldater från 10:e Bergsdivisionen Fort Drum, New York…
Han var dessutom säkert väl informerad om att amerikanska specialtrupper så sent som i tisdags hade iscensatt ännu en massaker på afghaner. Denna gång i provinsen Laghman. I byn Armul hade minst 13 civila dödats. Däribland barn och en kvinna. 5000 bybor i provinsens huvudstad Mehtar Lam demonstrerade dagen innan president planet lyfte mot USA:s ockupation och Karzai`s samarbetsregim. Under protesten ekade slagorden: ”Död åt Amerika”, ”Död åt Obama”, ”Död åt Karzai”. Inget vidare att ta med sig till Oslo…
Nog skulle han funderat över Stortingets märkliga förskingring av arvet? I sitt berömda testamente upprättade Alfred Nobel en fond vars ränta skulle ”utdelas som prisbelöning åt dem som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta”. Ett av priserna skulle delas ut av det norska stortinget och det skulle ges ”åt den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och avskaffande eller minskning av stående arméer”.
I diskussionen med de ”rödgrönas” statsminister Jens Stoltenberg och hans utrikesminister Jonas Gahr Störe nu mitt på dan, är frågan om NATO-landet Norge kan bistå Obamas ”The Afpak Surge” med fler norska gutter och jenter i fält. Det ska också pratas klimat. Men den rödgröne Stoltenberg tänker naturligtvis inte lova att sluta med att pumpa upp norsk olja från Nordsjön. Obama tänker inte heller lova att ta hem de 100 000 amerikanska soldater i Irak som bevakar att Jordens sista stora oljereserv kan kontrollas av USA…
Under veckan som gått har Obama, med Hillary Clinton som pådrivare, dessutom godkänt det presidentval i Honduras som kuppmakarna arrangerat. Ett skandalöst agerande som starkt kontrasterar mot hans första mer spontana fördömanden av den illegala statskuppen. Han har helt enkelt insett att han som president måste rätta sig efter ”Amerikas strategiska intressen” därhemma på ”bakgården” i Mellan-Amerika. På samma sätt som han fått klart för sig att en amerikansk president i det stora hela alltid ska stödja ockupationsmakten Israel.
I går kväll lyssnade jag till en längre intervju, ”hard talk”, i BBC med den mot USA så foglige Anders Fogh Rasmussen. Den danske högerpolitiker som bokstavligen gått över döda danska soldaters lik för att bli NATOS:s generalsekreterare /29 danskar har stupat/. Där underströk Rasmussen det som Obamas generaler Petraeus och McChrystal dagen innan slog fast i en utfrågning med den amerikanska senatens utrikes- och säkerhetskommitté: ”Ingen kan lova att vi lyckats med vårt uppdrag i Afghanistan inom de 18 månader som Obama satt som stoppdatum”. USA:s krigsminister Robert Gates har markerat samma självklarhet i flera uppmärksammade uttalanden. Ingen kan lova att trupperna dras tillbaka i juli 2011. Det som gäller är att situationen ”on the ground” då ska ses över ordentligt och att vi hoppas kunna börja med att ta hem en del soldater /lagom till Obamas nästa valkampanj?/. Sändebud från Vita Huset till Islamabad i Pakistan har också klargjort att USA tänker intensifiera sitt bombkrig mot riktade mål i landets gränsprovinser mot Afghanistan. Egna specialtrupper kan också komma att göra militära bestraffningsräder in över gränsen…
Den foglige Fogh Rasmussen som gått över danska soldaters lik för att bli NATO:s generalsekreterare…
När fredsduvan väl kommit till Norge visar det sig att Stortingets Nobelkommitté än en gång tagit miste. Det som världen får se är en hök. Det är därför som Obama inte bara har nobbat den kungliga lunchen och de fredsälskande barnen på Rådhusplatsen. Han har dessutom tackat nej till den traditionella intervjun med CNN:s Jonathan Mann, som med en fredlig inramning har intervjuat alla fjorton föregående pristagare. Obama inser att idyllen inte skulle hålla utan har i sista stund valt att i stället tala till den amerikanska hemmafronten i CBS:s ”60 minutes” . Där skär sig inte det här med krig och fred på samma uppenbara sätt. Han kan prata i de långa politikerslingor som han behärskar så väl.
Fredsfursten är kort och gott ännu en amerikansk krigspresident.
Det är bara att tacka och ta emot för att han inte förstör Nobelfesten i Stockholm…
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Oslo, Nobels fredpris, Barack Obama, Köpenhamn, miljö, klimat, Afghanistan
I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,SDS1,Politiken1,Politken2,
Senaste kommentarer