Inlägg taggade Olle Svenning

Socialdemokratins svanesång…

Susanna Kallur stöp ledsamt nog redan på första häcken.

I sin ledarkrönika för Aftonbladet om det senaste georgiska kriget klipper Svenning elegant alla häckar. Men när han ska ta den sista och spurta i mål river han och rasar ihop till en pladuska på banan.

Svenning sjunger socialdemokratins sista svanesång…

Ja. Olle Svenning är en märklig krönikör. Trevlig. Mysig. Oftast skriver han med en del djupa insikter och han får ur sig det han vet i ett högt tempo, med ett drivet språk. Flyhänt tecknar han lokala miljöer, en viss atmosfär , olika menyer eller dofter, som får oss att gå vidare i texten. En ”gammal vänsterulk”, säger mer högersinnade partigängare i socialdemokratin och glömmer att det samtidigt alltid är hans uppgift, att med förhållandevis ”god lokalkännedom” om de socialister som söker alternativ till vänster om socialdemokratin, se till att angripa just dessa uppstickare.

I sin krönika om Georgien arbetar han på sitt gamla vanliga sätt . Han ger oss först en mustig och frän bild av det vilda och oljerika Kaukasus. Han gör en jämförelse med John le Carrés romaner och vi får möta svindlare och apparatjiks av alla de slag. Det kryllar av beskyddare, smugglare och sjaskiga lokala herrar som säljer sina råa tjänster. Där är illegala vapenaffärer. Framförallt är det en handel med olja som betalas med människoblod som hårdvaluta…

Fortsättningsvis klär han av de olika sydossetiska ledarna deras skitna kläder. Även det gamla sovjetväldets egen Tony Blair, Michail Sakkasjvili, störtas omkull från sin nyliberala piedestal. Även om Svenning glömmer att berätta att Saakasjvilis egen klan, med morbrodern Temur Alasania i spetsen som bossarnas boss, utgör ett av de mest korrupta nätverken i regionen.

Alla är skurkar

Det är efter denna måleriska analys, så rik på lokal atmosfär, som Svenning springer rakt in i häcken och faller pladusk ner i banan. Bara perifert får vi veta att sydosseterna trots allt är en del av en nation (600-700 000 människor ) som i århundraden kämpat för sitt oberoende och som aldrig i modern tid har varit kontrollerad av en georgisk statsbildning. I sin historieskrivning för NE sammanfattar Jan-Öjvind Swahn denna strävan som att: ”I såväl den ryssländska som den georgiska delen finns i dag en stark rörelse för ett enat Ossetien”. Inte med en enda stavelse berör han heller det uppenbara faktum att det är Saakasjvilis Georgien som den 7:e augusti inleder ett raket-, artilleri- och flyganfall mot Sydossetien och då framförallt dess civila mål. Här har Svenning för övrigt samma ”minneslucka” som Bildt. Se min förra blogg. De civila målen hade tidigare beskyddats av ryska och georgiska fredsbevarande styrkor under OSSE:s ledning. Hos Svenning sägs alla vara skurkar men till sist måste vi ändå villkorslöst hålla på den ena skurken:

Det fattiga, splittrade Sydossetien, olyckligt beläget där världen kämpar om olje- och gasledningar, ingår i ett större politiskt drama som ställer Georgien mot Ryssland. Den georgiske presidenten är knappast något demokratiskt föredöme men för närvarande har han blivit en symbol för en liten stat på väg mot självständighet. Dess oberoende, kanske rentav överlevnad, hotas med våld av en auktoritär stormakt. Stormaktsimperialism måste alltid och utan selektion fördömas. Dessa attacker kräver omedelbart motstånd och villkorslös solidaritet med den georgiske presidenten och hans land.

Hade Svenning inte varit så närsynt och så förläst på le Carré hade han mycket snart urskiljt ett större geopolitiskt drama än det som sker i de vilda bergen och de vackra dalarna mellan Tskhinvali och Gori. Här finns många nyanser, när det gäller tolkningar. Men upppenbart är det inte Georgien och Ryssland som står mot varandra i de våldsamma scener som utspelats. Visst. Så är det med stridscenerna och med den blodspillan vi ser.

Manus och regi av USA

Men manus och regi är i händerna på USA/Storbrittannien. Det är kort och gott den anglosaxiska världens kontroll över olja och gas som ska säkras. Saakasjvilis Georgien regisseras av Bush och den bästa tolkning jag sett av händelserna har ännu så länge gjorts av Michel Chossudovsky som i Globalresearch hävdar att:

Om målsättningen hade varit att återge Georgien politisk kontroll över den lokala regeringen, hade operationen ( Georgiens anfall ) skett på ett helt annat sätt. Då hade specialtrupper ockuperat de viktigaste allmänna byggnaderna, nätverk för kommunikationerna, regionala institutioner i stället för att lägga bombmattor över bostadsområden och sjukhus. För att inte tala om Tskhinvalis universitet.

Chossudovksys poäng är uppenbar. Georgiernas blixtkrieg mot Tskhinvali syftade till att förstöra staden för att på så sätt provocera fram ett ryskt militärt svar. Varför annars bokstavligen rasera grunden för ett eget styre? Med hjälp av egna förluster och ett humanistiskt nödrop över ”den fria världen” skulle sedan NATO kunna flytta fram sina positioner. Kanske hoppades också USA att på detta sätt få med Georgien i NATO, trots tveksamheterna från Tyskland, Frankrike, Italien mfl av EU: s huvudländer. Chossudovsky utesluter också nära nog helt att Saakasjvili inledde bombangreppen på egen hand. Om sedan det hela gått så bra är en helt annan fråga och där vet vi nog inte ännu det rätta svaret. Kanske var provokationen för iögonfallande, trots att vare sig Bildt eller Svenning såg den? Kanske svarade också ryssarna mer aggresivt och mer konsekvent än man hade tänkt sig? Kanske har USA ändå misslyckats med att vinna Berlin, Paris och Rom för sina egna – och Israels- ståndpunkter. Vi ska inte glömma att Israel har stora intressen i den enormt viktiga olje- och gasledning, BTC, som går genom Georgien ner till turkiska Ceyhan. I Israels strategiska planer för sin energiförsörjning och för vidarexport ingår också att koppla ledningen vidare från Ceyhan till den egna hamnstaden Ashkelon, där den sedan kan anslutas till det egna pipelinsystemet ända till Röda havet, för export ända bort till exempelvis Japan. Israel har också varit USA:s viktigaste partner när det gällt att utbilda den georgiska militären. Den flygplansfabrik norr om Tblisi som ryssarna bombat har haft Israel som en av sina byggherrar.

Socialismens sista svanesång

Nå. Oavsett om denna analys är riktig eller inte så kvarstår det faktum att Svenning inte vill vidgå vilka intressen som står emot varandra. Som socialister har vi givetvis ingenting mer till övers för dagens Ryssland än för dagens USA. Vad vi ser är faran för ett för oss socialister klassiskt rövarkrig mellan två kapitaliska statsbildningar. I kläm är dessutom den ossetiska nationen. Att då som Olle Svenning på socialdemokratins viktigaste ledarsida i bröstoner skriva att : ”Dessa attacker kräver omedelbart motstånd och villkorslös solidaritet med den georgiske presidenten och hans land” . Ja, det är att med pannan före rusa rakt in i den sista häcken – och att sen för alltid ligga utslagen på den politiska banan. Villkorslös solidaritet med Saakasjvili? I klartext ska då svenska trupper direkt flygas ner till fronten och börja slåss med ryssen. Här som under Första världskriget tar vi inte ställning mellan skurkarna. Vi går naturligtvis emot NATO överhuvudtaget och allierar oss med dem som bekämpar dess utvidgning. På samma sätt som vi är emot den tänkta amerikanska ”robotskölden” i Polen.. I sanning sjunger Svenning socialdemokratins sista svanesång. När det gäller sydosseterna och den nationella frågan kan vi socialister inte heller vara likgiltiga. Även om det i sista hand kräver mer kunskaper än de vi kanske har. Det krävs konkreta analyser av konkreta förhållanden, som Lenin en gång sa. För det finns inte en evig princip om den nationella frågan. Men jag har svårt att se att vi kan säga åt den överväldigande majoriteten i denna nation att den, på sina egna villkor, inte skulle få ta emot också ett militärt stöd från Ryssland. Ett stöd åt den ossetiska nationen får däremot inte betyda att det militära försvaret växer över i ett krig för den ryska statens regionala intressen i stort. Att här på läktarplats med utsikt främst över flödet via Internet, utan djupare insikter kunna sätta den gränsen är i dagsläget inte möjligt. Men Svenning må vara trevlig, men hans uppslutning bakom Bush och USA:s inmarsch i Kaukasus är vedervärdig och måste avvisas.

Här hedras en annan av socialismens dödgrävare. Stalin som

enligt forskarna var osseter, hyllas i sin hemby norr om

det georgiska Gori.

I annan media: DNI, DN2 , DN3 ,DN4, SVD1,SVD2,

SVD3, Sydsvenskan 1, Sydsvenskan 2

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Olle Svenning, Aftonbladet, Georgien, Kalla kriget, NATO, Bildt, USA, Imperialism, Israel, Bush

Dela