"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Olja
Dubai ett Disneyland i kvadrat.
28 Nov 09
Moderna faraoner
Jag börjar snart tro att kapitalister är så dumma att de inte ser längre än näsan räcker. Att Dubai skulle krascha var uppenbart. Man kan inte bygga pyramider i dagens värld utan att gå i konkurs.
Pyramiderna behövde ingen marknad för vinstrealisation.
Visserligen har arabemiraten tillgång till mycket billiga och stenhårt hunsade asiatiska arbetare. Men de är ändå inte slavar som i faraonernas rike och de ska ha betalt. Det behövs också mycket kapital för att producera lyx som någon måste köpa för att det ska gå ihop. Faraonerna behövde inget kapital. Det räckte med stenar och gratis arbetskraft för att bygga pyramider som dessutom inte behövde säljas på en marknad.
Ändå sög Dubai till sig kapital som sockerbiten drar till sig flugor. Liknelsen med flugor är inte helt oskyldig. För många investerare i Dubais pyramidbyggen hade nog både en och två dubier. Men de kunde inte hålla sig borta från sockerbiten för den var för söt.
Banker och fonder var så sugna på feta övervinster under de glada dagarna innan finanskrisen fick de flesta att vakna upp. Billiga bankkrediter flödade på marknaden och Dubais storhetsvansinnige shejk, Ahmed bin Saeed al-Maktoum, kunde dra igång det ena skrytbygget efter det andra. Hans affärsplan var enkel. Dubai har knappt någon olja. Alltså gör vi om Dubai till ett finanscentra med en jättelik djuphavshamn för transit mellan öst och väst och till ett turistparadis för nyrika fotbollsspelare som David Beckham och andra internationella jetset-figurer som gillar att med sina privatflyg spela golf i Dubai på morgonen och ta cocktailen på Bermudas samma kväll. Listan över jetsetet som köpt sig en liten privat konstgjord ö i det groteska bygget av 300 öar i form av en palm utanför Dubais kust är lång.
Ett groteskt byggprojekt som inte ens Walt Disney kunnat tänka sig.
Vid sidan av David Beckham hittar vi Michael Owen, Andy Cole, Brad Pitt och Angelina Jolie, Michael Jackson, Naomi Campbell och andra stjärnor i sällskap med brackiga miljardärer från Ryssland och andra djungelkapitalister.
Så kom då krisen och satte stopp för hela härligheten. Påbörjade byggen avslutades aldrig. Skyskrapan på väg upp mot tusenmetersstrecket stannade av i växten. Halvfärdiga öar i palmträdsparadiset riskerar att likt Atlantis försvinna i djupet för alltid. Investerare från hela världen vände hem för att slicka såren. På Dubais flygplats står lyxbilarna övergivna i rader på långtidsparkeringen och priset på fastigheter som fyrdubblades mellan 2002-2007 har fallit med hälften. De som köpte in sig för sent får inte ens igen pengarna. Alltid något att glädjas över i dessa kristider.
Dubai World, som är shejkens holdingbolag, har skulder 
på 80 miljarder dollar och sedan snart två år små inkomster. Därför meddelade shejken i torsdag, strax innan fyra dagars muslimsk helg, att Dubai inställer sina avbetalningar till maj 2010. Egentligen handlar det om en summa småpengar jämfört de skulder som avslöjades ligga gömda i bankernas hemliga fack då bolånekrisen bröt ut. Men ändå skakades alla världens aktiebörser omedelbart efter shejkens förklaring att statsskulden för tillfället inte kan respekteras. Wall Street hade stängt för kalkonmiddag så paniken fick vänta till i går fredag.
-This is a mess, skrev Financial Times ledarskribent i går. Att det kan bli sådan oreda på världens finansmarknader efter en så relativt liten krasch visar att talet om att finansmarknaden hämtat sig och att bankirerna och fonddirektörerna lärt sig läxan från i fjol bara är tomt prat. Det finna massor av undangömda skulder i finansinstitutens böcker och inför bokslutet 2009 kommer Dubais inställning av betalningarna mycket olägligt.
När man har mer pengar än vad som går att göra av med går de till pyramidbyggen.
Men vad kommer att hända? Det verkar vara en mycket liten risk för att Dubais inställda avbetalningar kommer att dra igång en ny världsomfattande finanskris. Dubai är inte USA. Och Dubai har bröder i de övriga emiraten med massor av olja. De kommer inte att låta Dubai gå omkull. Däremot är det möjligt att de kommer att tvinga Dubai till att skriva ned sina högtflygande planer om ett Disneyland i kvadrat. De ortodoxa muslimerna i de övriga emiraten ser inte med blida ögon på Dubais roll som en lyxig oas för nyrika otrogna mitt i den arabiska sandöknen.
I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SSD1,
Andra Bloggare: Svensson,Ekonomikommentarer,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Dubai, USA, Nyrika, Spekulation, Konkurrs,
Nykolonialism i Afrika
9 Nov 09
Nykolonialism i Afrika.
De senaste 18 månaderna har utländska kapitalägare köpt eller hyrt 200 000 km2 odlingsbar mark i Afrika. 
Sedan 2004 har mark två gånger större än Tysklands jordburksmark köpts upp i Afrika. Det är en ny form av kolonialism som FN-organisationen FAO beskriver i en 130 sidor lång rapport med titeln -Markstöld eller utvecklingsmöjlighet.
FAO avstår från att döma ut uppköpen av odlingsbar jord i Afrika utan pekar bara på faror och risker för Afrikas jordbrukare.
Men det är just de faror FAO pekar ut som klart och tydligt kräver ett kraftigt fördömande av denna nya form av kolonialism.
Det första motivet för jordköpen verkar vara att odla produkter som säd, grönsaker och frukt. De stora investerarna just nu är Kina, Saudiarabien, oljeemiraten och Sydkorea, samt en rad privata investerare och fonder.
Under det gångna året har Saudiarabien köpt jord för 100 miljoner dollar i det svältdrabbade Etiopien. I Kenya köpte nyligen Qatar 400 km2 för att odla frukt och grönsaker samtidigt som det råder en torka som tvingar FN att föda flera miljoner människor i norra Kenya. Kina har köpt stora markområden i Zimbabwe och Algeriet och Egypten har hyrt 200 km2 i Uganda.
Afrikas fattiga bönder behöver hjälp inte kolonialism.
Vad som hände i Madagaskar bör få fler än en president i Afrika att tänka två gånger innan jordbruksmark säljs ut till nykolonialisterna. Presidenten Marc Ravalomanana skrev 2008 ett kontrakt med den sydkoreanska firman Daewoo som gav dem rätten att under 99 år bruka 13 000 km2 för odling av grödor för biobränsle. Det motsvarar hälften av öns odlingsbara jord. Hur mycket han själv kunde stoppa i fickan vet ingen. Daewoo skulle inte ens betala hyra för marken utan i stället bidra till ny ospecificerad infrastruktur.
Befolkningen som före den här affären gav presidenten stort stöd gjorde revolt och situationen utvecklades nästan till inbördeskrig innan Ravalomanana störtades och den nya presidenten bröt kontraktet med Daewoo.
Ett folkligt uppror satte stopp för Deawoos planer.
Det är något konstigt med markköpen. Speciellt de köp som arabemiraten står för. Den officiella versionen är att de vill odla matvaror, som frukt och grönsaker. Rent ekonomiskt verkar affären konstig eftersom det för de stenrika oljeemiraten måste vara mer praktiskt och billigare att köpa dessa varor på världsmarknaden och att det skulle handla om att skapa någon sorts nationell självförsörjning verkar helknäppt.
Men det finns troligen en mer rationell förklaring. Emiraten är rika i dag men deras olja är inte evig. Om 40-50 år är reserverna tömda. Om de köper marken för att inom snar framtid kunna odla för tillverkning av biobränslen ser det hela mer logiskt ut. Då är det en investering av oljepengar för att i framtiden kunna dominera marknaden för biobränslen på samma sätt som de dominerar dagens oljemarknad. Utan tillgång till stora arealer ordlingsbar jord är det inte möjligt.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Nykolonialism, Afrika, Kenya, Kina, Daewoo, Olja, Emirat, Biobränsle
Kolsvart framtid i USA
5 Nov 09
Kolsvart framtid för USA
-We are adicted to oil, sa Georg W. Bush när han klagade över att USA var alltför beroende av importerad olja. Men den verkliga drogen i USAs energicocktail är stenkolet. USA är kolets Saudiarabien, med mer än 25 procent av världens alla kända kolreserver lagrade i Mellanvästerns jord.
500 koleldade kraftverk spyr ut koldioxid.
Inför mötet i Köpenhamn köpslås det om varje kilo koldioxid, om vem som ska betala mycket, litet, mer eller mindre än grannen på andra sidan jordklotet. Just det, grannen. För koldioxiden och andra växthusgaser känner inga gränser. Ett kilo här eller där har samma effekt. Det ska naturligtvis inte leda till att man blundar inför det historiska ansvaret för halten koldioxid i atmosfären. Det ligger fast förankrat i Europa och USA.
Det verkar inte påverka den energipolitik som Barack Obama och etablissemanget i USA tänker följa. Det finns kolreserver i landet för de närmaste 200-300 åren och i dag kommer mer än 40 procent av all elektricitet från landets 500 koleldade kraftverk. Inte ett enda av dem fångar upp de enorma koldioxidutsläpp de orsakar. Helt enkelt därför att det inte ännu finns en utvecklad teknik för infångande av CO2. Många forskare anser att utsikterna för att tekniken en dag ska se dagens ljus är mörka.
Än finns det rena kolet bara på papper
Den energilag som ligger för omröstning i Kongressen lägger stor vikt vid utvecklande av en ”ren” kolproduktion. Satsning på förnyelsebara energikällor kommer bara att vara marginella i USA. Det står helt klart att USA kommer att satsa på en ny epok för kolet med eller utan effektiv teknik för att samla upp koldioxiden och lagra den för evigt.
USAs främste finansguru, Warren Buffet, har redan insett i vilken riktning vinden blåser. I veckan avslutade han ett uppköp av en av landets största järnvägsbolag för 27 miljarder dollar. Den gamle finansräven, som sägs aldrig satsa på fel häst, förklarar att han tror på järnvägen som framtiden för transporter av varor. Vad han inte berättar 
för sina beundrare är att det järnvägsbolag, BNSF, han köpt handhar transporterna av kol från många gruvor i Mellanvästern. Hans uppköp visar att han ser en lysande framtid för USAs kolbrytning. Att han själv äger MidAmerican Energy som har 11 koleldade kraftverk i bruk minskar säkert inte hans entusiasm inför en kolsvart framtid för USA.
I media: DN1,DN2,SVD1,ETC,AB1,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Obama, Kolenergi, Köpenhamn, Olja, Tåg, Koldioxid,
Inför Köpenhamn
2 Nov 09
Klimat och kris inför Köpenhamn
För att granska den ekonomiska krisen och klimatkrisen höll Fjärde Internationalens internationella skola i Amsterdam ett mycket ambitiöst seminarium första helgen i oktober. Här på bloggen kommer jag att i tre artiklar framöver redogöra för hur de båda sammanbundna kriserna diskuterades och vad den antikapitalistiska rörelsen bör mena när den säger att lösningen finns i vad vi kan kalla ekosocialism. Det material som presenteras i min artikelserie är baserad på en inledning av miljöaktivisten Daniel Tanuro från Belgien.
Del II av III
Är grön kapitalism vår Noaks ark?
Finns det en grön kapitalism som, likt Noaks ark, kan rädda världen från klimatkatastrofer och eventuell undergång? Att ställa frågan så antyder redan svaret.
Vare sig dagens kapitalism eller en grön variant kan lösa de problem som klimatförändringen ställer mänsklighen inför. Det är den huvudtes som den här artikeln driver.
Om vi börjar med att anta att en grön kapitalism är möjlig vad skulle då dess absolut viktigaste uppgift vara? Att drastiskt sänka utsläppen av koldioxid inom en relativt kort tidsram är det självklara svaret. För annars kan den inte kallas grön. Det finns bara en effektiv väg att uppnå det målet – minska förbränningen av fossila bränslen. I diagrammet härunder ser vi källorna till alla växthusgaser omräknade till CO2-utsläpp sedan 1970.
<!–[if !vml]–><!–[endif]–>
Det helt frapperande i diagrammet är det faktum att förbränningen av fossila bränslen i stort sett är ensamt ansvarig för den totala ökningen av utsläppen sedan 1970. Alla andra gasutsläpp är nästan konstanta. Slutsatsen är naturligtvis att målet att sänka utsläppen med minst 50 procent till 2050 är omöjligt att uppnå utan att minska konsumtionen av fossila bränslen. Det går helt enkelt inte att komma runt detta faktum.
Rent tekniskt sett reser det inga problem. Alla vetenskapliga beräkningar visar att de förnyelsebara 
energikällorna har en potential tiofaldigt större än alla kända fossila resurser tillsammans. Att i dagsläget 80 procent av all förbrukad energi kommer från fossila ämnen är därför rent teoretiskt inte svårt att ersätta med förnyelsebara källor.
Men det finns naturligtvis många praktiska hinder i vägen. Att gå ifrån de fossila bränslena betyder att ett nytt energisystem måste byggas, vilket inte kan förverkligas över en natt. Med dagens teknik är alla alternativ, ur den kapitalistiska marknadens synpunkt, betydligt dyrare än den fossila energin. Det krävs självfallet en övergångsperiod till ett nytt system. Under den fasen riskerar till och med CO2-utsläppen att öka eftersom det måste till stora investeringar i ny teknik och nya anläggningar, som i sin tur kräver energi, det vill säga ökad förbrukning av fossila bränslen under övergångsfasen.
Horisont 2050
För att nå målet för CO2-utsläppen beräknar FNs klimatpanel att energiförbrukningen i EU måste minska med 50 procent till 2050 och i USA med 75 procent. Vid första ögonkastet verkar detta löjligt orealistiskt. Men jämförelser mellan olika länder visar motsatsen. En schweizare använder exempelvis 4 ton olja(all energikonsumtion omräknad till ton olja) per år medan amerikanen använder 8 ton per år. Ingen kan påstå att levnadsstandarden i Schweiz ligger under den amerikanska. Problemet sitter i samhällets infrastruktur och konsumtionsmönster.
Behandla Jorden varligt
Att rikta in fokus på individens slöseri av energi och materia, vilket är medias favorittema, är inte tillräckligt. Mycket kan göras för att företagen och även individen ska slösa mindre med moder jords gåvor. Men det är helt enkelt inte nog för att den drastiska minskningen av CO2-utsläppen som är nödvändiga ska kunna realiseras inom den tidsram som försiktighetsprincipen påbjuder.
Kanske forskningens huvudfåra i klimatfrågan överdriver problemen eller har helt fel. Det vore ju angenämt. Men är den möjligheten något att bygga en politik på? Att spela rysk roulette med framtiden som insatts verkar inte klyftigt.
Slutsatsen blir till slut enkel och till synes dramatisk. Det finns inga omvägar eller tekniska under som kan uppnå de mål klimatpanelen förespråkar utan att transformeringen av materia minskar, det vill säga att den materiella produktionen minskar.
Är det ett skämt kanske du frågar dig. Minska varuproduktionen när en tredjedel av mänskligheten knappt har nog för dagen och en miljard av dem är undernärda vad är det för trams. Utropet är berättigat om vi inte tittar närmare på vad som är socialt nödvändig produktion och vad som är onödig och till och med skadlig produktion. När en risbonde i Asien utökar sin produktion ökar han också utsläppen av växthusgaser liksom bygget av en kilometer ny motorväg till ett nytt köpcentra mitt ute på vissjan i Europa också ökar BNP och utsläppen av gaser. För den borgerliga nationalekonomin är de båda exemplen helt likvärdiga. Tillväxt som tillväxt. För klimatologerna likaså. Utsläpp som utsläpp. För att komma undan denna falska jämförbarhet måste vi se till kvalitet och inte kvantitet. Var och en kan göra en rundtur i närmaste storköp och omedelbart finna massor av helt onyttiga och absurda produkter. Produkter som inte fyller några verkliga behov och som bara kan säljas med mördande reklam och mode.
Hur många miljoner ton olja, stål och sällsynta metaller går inte bokstavligen upp i rök i krigsindustrin? Är det en nyttig produktion?
Gröna alternativ?
Mot den bakgrunden kan vi fråga hur den ”gröna kapitalismens” alternativa energikällor ser ut? Vad föreslår makthavarna som ersättning för de fossila bränslena?
Den internationella energikommissionen har gjort beräkningar för hur stora utsläppen blir 2050 vid ett business as usual scenario och hur stor del minskade utsläpp som olika förnyelsebara energikällor kan ta ansvar för. I diagrammet nedan syns att utsläppen skulle öka från nuvarande 28 gigaton CO2 till 62 gigaton 2050 och att målet bör läggas vid 14 gigaton 2050 om scenariot max 2°C temperaturökning till 2100 ska förverkligas. I diagrammet ser vi att enligt IEA kommer koloxidlagring i sänkor och kärnkraften att spela en stor roll.
<!–[if !vml]–><!–[endif]–>
Planen är helt enkelt orealistisk, irrationell och farlig för framtida generationer.
-Att lagra koldioxid i påstått täta bergrum är kanske en metod som kan användas under övergångsfasen till ett nytt energisystem. Men det är en riskabel teknik eftersom ingen kan garantera att koldioxiden en dag inte slipper ut på grund av en jordbävning eller förskjutning i berggrunden. I planen ingår att från och med 2020 bygga 45 nya kolkraftverk per år med 500 MW kapacitet och utrustade för att samla upp verkens CO2-utsläpp. Är det en ny kolepok som planeras?
-För att planen att kärnkraften ska svara för 6% av de minskade utsläppen ska realiseras måste det byggas 1 440 nya kärnkraftverk på 1 000 MW fram till 2050, det vill säga 32 stycken per år.
-Vid sidan av kol- och ny kärnkraft ska nya generationer av biobränslen utvecklas. Här ligger redan de stora oljebolagen i startgroparna. British Petroleum satsar miljardbelopp på framställning av biobränslen utifrån alger och bakterier. Det behöver inte sägas att genmanipulering blir stomme i en sådan verksamhet.
-Men det är inte slut på vansinnet. Planen räknar också med att tunga oljor och oljesand, eller tjärsand som det också kallas, ska exploateras med användande av teknik för CO2-sänkor. I Kanada kan vi redan se vilka miljökatastrofer som utvinning av oljesanden leder till.
Oljesanden i Kanada skapar stora miljöskador
Från teori till verklighet
På skrivborden finns det en ”grön kapitalism”. Den kommer att stanna där. Det resonemang beskriver hur den skulle kunna fungera följer följande logik.
-Kostnaderna för miljöförstöringen ska tas med i beräkningen. Det låter sympatiskt. Men en kostnad ska ha ett pris i en marknadsekonomi. Hur sätter man ett pris på en förstörd sjö? Eller vad är kostnaden för fjällripans utrotning? Och hur stora kostnader svarar det mot under en kommande 50-årsperiod?
-Priset på ett ton CO2 ska sättas så pass högt att ”smutsiga” industrier tvingas till att minska sina utsläpp. Men i praktiken ser vi att USA och EU bromsar tvingande åtgärder för att inte sätta käppar i den ”egna” industrins profitkvarnar. I teorin är det miljöbovarna som ska betala, i praktiken erhåller de gratis utsläppsrätter som de gör stora vinster på.
- En ”grön kapitalism” innebär en omläggning till alternativa energikällor. I praktiken ser vi hur de makthavande satsar på en mix av fossila bränslen och kärnkraft.
-Teorin kräver att kostnaderna för ”utvecklingsländernas” omläggning till miljövänlig energiproduktion ska bäras av de rika länderna. I stället förs en internationell åtstramningspolitik där fattiga länders ekonomier hamnar i allt större kläm.
-Den kräver också en omfattande överföring av teknik till ”utvecklingsländerna”. Men det motsatta sker. Rika länder kapplöper för att lägga beslag på råvarukällor och odlingsbar jord i främst Afrika, men också i Asien och Latinamerika.
Kort sagt bygger idéerna om en ”grön kapitalism” på teoretiskt tänkbar ekonomisk potential medan den reellt existerande kapitalismen enbart baserar sitt handlande på vilka profiter den stenhårda konkurrensen på marknaden tillåter.
Om vi överlåter åt kapitalägarna att bestämma hur klimathotet ska mötas är det ingen grön blomstrande kapitalism som väntar oss. Se i stället fram mot en värld med allt fler ekologiska katastrofer, en kaotisk övergång till en värld där de fossila bränslena är slut och en explosion av social misär och fattigdom.
I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,,SVD3,DN4,DN5,AB1,SDS1,DN4,SVD4,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Klimat, FN, EU, Olja, Solenergi, Köpenhamn, Kyoto,
Nytt inbördeskrig i Irak?
10 Jul 09
Irak inför ny katastrof ?
Knappt har de amerikanska trupperna dragit sig tillbaka från Iraks städer så dör på nytt dussintals människor varje dag i självmordsattentat. Rubrikerna når ända fram till oss igen och på ledarspalter frågar sig redan bombhögern om USA verkligen ska dra sig ur landet.
Det är lätt att glömma historien. Det är bara några år sedan som krigshetsaren Georg W Bush målade fan på väggen och tillsammans med hycklaren Blair startade ett helt oprovocerat angreppskrig mot Irak under förevändning att diktatorn Saddam Hussein var en fara för världsfreden.
Tandemet Bush-Blair konspirerade fram attacken på Irak
Irak var ingen idyll. Saddam Hussein styrde enväldigt landet med stöd från den sunnitiska minoriteten. Kuderna hölls under järnklack och shiamuslimerna förtrycktes både politiskt/ekonomiskt och religiöst. Men den amerikanska imperialismens « befrielsekrig » lyckades bara rasera samhället men aldrig att skapa en ny regim med legitimitet i befolkningens ögon. Saddam Husseins sunnitiska diktatur har ersatta av en shiamuslimsk regim som nu leder landet landet rakt in i ett nytt inbördeskrig.
Offer för Saddams gasattack mot kurdiska byar
Kanske man kan säga att det redan råder ett sorts inbördeskrig sett till de dagliga bombattentaten och att islamska extremister för en hård kamp mot den irakiska armén och polisen i norra Irak , speciellt i staden Mosul. Men det verkliga inbördeskrig som troligen väntar runt hörnet kommer att föras mellan regeringen i Bagdad och det irakiska Kurdistan.
I dagarna har det kurdiska parlamentet antagit en ny konstitution som ska upp till folkomröstning under hösten.
- Det är ingen konstitution för en region- den lägger grunden till en självständig stat. Det är en deklaration med fientliga avsikter och en vilja till konfrontation som naturligtvis kommer att leda till en eskalering , säger exempelvis al-Nujaifi, en sunnimedlem i det nationella parlamentet. Den nya konstitutionen ger den kurdiska presidenten stora maktbefogenheter, på gränsen till en presidentdiktatur. Men den verkligt känsliga punkten i konstitutionen är dess förklaring att inte bara de tre kurdiska provinserna tillhör Kurdistan utan också det olje- och gasrika Kirkuk.
Många kastar sina skuggor över oljan i Kirkuk
Under blockaden mot Saddams Irak skyddades den kurdiska regionen av amerikanskt och brittiskt flyg. Det är lätt att förstå de kurdiska ledarnas totala stöd till George W Bushs invasion av Irak och störtandet av Saddam Hussein. De befriades från en bödel som låtit mycket kurdiskt blod flyta. Den kurdiska milisen samarbetade från invasionens första dag med de amerikanska invasionstrupperna och fick stor autonomi i utbyte.
Nu riskerar den kurdiska befolkningen att få betala räkningen för de kurdiska ledarnas stöd till invasionen. Regeringen i Bagdad under premiärministern Al-Malikis ledning slår redan på stora trumman och anklagar kurderna för separatism och för att vilja splittra landet. Samtidigt har inte de kurdiska ledarna under president Barzanis ledning förankrat idén om en kurdisk konstitution hos den kurdiska 
befolkningen, som de ännu knappt hört talas om . Konstitutionen speglar den kurdiska elitens ekonomiska intressen i att få kontroll över olja och gas i kirkukregionen. Deras utspel är en del av den allmänna huggexan över Iraks olja och gas. Den ekonomiska eliten i Bagdad tänker inte stillasittande se på när kontrollen över oljan i norr glider dem ur händerna.
Därför är det nu mycket troligt att motsättningarna mellan Bagdad och de kurdiska ledarna urartar till väpnad konflikt. Den här gången blir det inte lätt för den kurdiska minoriteten att be om USAs beskydd. Pentagon har redan knutit sina band med Al-Maliki. Ska det sluta i blodbad ? Svaret kommer snart.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Irak, Kurdistan, Saddam, Barzani, Kirkuk, Olja, Bagdad,
Iraks olja på auktion
1 Jul 09
Huggsexa om Iraks olja
I går lämnade den amerikanska armén i Irak över gator och torg till den nybildade irakiska armén. Samma dag, (av en tillfällighet ?), bjöd Iraks regering in ett trettiotal internationella oljebolag till auktion. Rätten att exploatera landets oljekällor ska säljas ut till högstbjudande. Saddam Hussein nationaliserade 1972 alla oljetillgångar i Irak och 
slängde ut Irak Petroleum Company, ett fransk-engelskt-amerikanskt konglomerat. Nu kommer Exxon, BP, Total och andra oljejättar tillbaka för att exploatera de enorma reserver som finns under den irakiska sanden. Reserver som beräknas till 115 miljarder fat men med en marginal uppåt till 200 miljarder fat eftersom stora potentiella källor inte ännu undersökts. Krig och blockad hindrade Saddam Hussein och regeringarna sedan 2003 att provborra.
Första dagens auktion togs hem av en grupp ledd av BP med bland annat ett kinesiskt bolag. Exxon fick stryka på foten eftersom de krävde för mycket per fat av Iraks regering. Det avtal som ingås mellan Iraks regering och oljebolagen är lite komplicerat. BP går exepempelvis med på att investera i ökad kapacitet och bättre teknik under de närmaste 20 åren. För varje fat som BP utvinner, utöver en på förhand överenskommen volym som troligen ligger något över dagens produktion, får BP 2 US-dollar per fat. 
Exxon krävde 4.8 dollar per fat och BP som startade med 3.9 dollar per fat accepterade till slut irakiska regeringens bud på 2 dollar per fat. Iraks oljeminister Hussein Sharistani räknar med att den irakiska statskassan ska ta hem 1 700 miljarder dollar på en 20-årsperiod om de utländska bolagen inom fem år lyckas dubblera den aktuella produktion på 2,4 miljoner fat per dag. De villkor som bolagen är beredda att acceptera i dag verkar inte speciellt fördelaktiga, men alla vill ändå vara med. Ingen kan riskera att hamna utanför exploateringen av de enda oljereserver i världen som tillsammans med Irans inte redan börjat sina. Och redan 2010 ska ny villkor förhandlas med Iraks oljeminister och då gäller det att redan vara bra placerad.
Bloggare:
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Olja, Irak, Exxon, BP, Total,
2008 – Pyramidspelens år…
16 Dec 08
Tusentals miljarder i aktieägarnas fickor.
Året 2008 är snart över. Det var året då K-ordet med stort K blev det mest använda ordet i media världen över . K som i Kris. Men vad var det som hände och varför hände det ? Och inte minst, vad väntar oss under 2009 ?
Här följer del två av den text som jag hoppas kommer att ingå i din jullektyr.
Del II
Missat första delen. Börja här: Del I
Innan vi går över till vad som väntar under det kommande året är det på sin plats att påminna om grunderna till finanskrisen. Det framställs gärna som att det inte finns 
tillräckligt med pengar och att bankerna därför stryper kreditgivningen. Men i själva verket är grunden till finansbubblan att det finns för mycket pengar som används på fel sätt. Reagans och Thatchers nyliberala motrevolution lyckades med vad den föresatte sig, nämligen att öka vinsterna på lönernas bekostnad. All statistik som publicerats av IMF, Eurostat och OECD visar att lönernas andel av BNP minskat i alla industriländer sedan början av 80-talet och fram till i dag. Det handlar om några procentenheter men varje procent handlar om hundratals miljarder dollar som omfördelats från arbete till kapital. Enda undantaget i OECD är Belgien. Och den enda föklaringen till det är att i Belgien skyddas lönerna av en indexreglering som gruvarbetarna lyckades 
tillkämpa sig 1929. Sedan har indexregleringen införts för alla lönearbetare. Trots att indexeringen urholkats är den ändå ett någorlunda effektivt vapen för de arbetande. Något för LO att driva- indexreglerade löner.
Tusentals miljarder kronor omfördelades och hamnade i kapitalägares fickor. Det är förklaringen till att avstånden mellan rika och fattiga i alla länder tänjts ut, till bristningsgränsen i vissa fall. Men vad gjorde de som befann sig på « rätt » sida i omfördelningen? Innan dagens kris slog undan benen på alla nyliberala dogmer var det allmän « sanning » att vinsterna investerades av skötsamma entreprenörer som skapade jobb och alla tjänade i slutändan på att vissa blev rika som troll.
Men det var ingen « sanning ».I stället för att använda vinsterna till nyttiga investeringar i maskiner och infrastruktur letade sig lejonparten av vinsterna till den spekulativa karusellen i finanssfären. Där var de 
kortsiktiga utsikterna till ännu större vinster bättre än i den « verkliga » ekonomin med överproduktion i de flesta branscher och där det saknas tillräckligt attraktiva investeringsobjekt. Så det är den « verkliga » ekonomins svagheter som till att börja med förklarar finanssfärens elefantias och inte tvärtom. I ett andra steg är det sedan finanssfärens kris som skjuter den « verkliga » ekonomin i sank. Orsakssammanhangen är viktiga , därför att de visar att allt tal om kasinoekonomi och återgång till gammal hederlig kapitalism uppiffad med lite keynesianskt smink är en utopi. Obamas, Sarkozys,Merkels och Borgs attacker på oansvariga banker och fonder är mest prat för gallerierna och syftar inte till att reformera kapitalismen och ge den en human touch utan har som mål att rädda vad som räddas kan av den nyliberala globaliseringen, avregleringarna och den sociala nedrustningen.
Ett år har gått och det går nu att värdera två mer eller mindre teoretiska dispyter som präglat mycket av finanspressen. Dispyt ett. Vad var orsaken till den enorma prisökningen på olja och andra råvaror? Dispyt två. Skulle Kina och Indien ånga på som vanligt även om USA och EU gick in i en recession ?
Hur mycket finns det kvar i reserverna?
Priset på olja gick upp till 147 dollar per fat under sommaren innan det tog stopp och nu ligger det runt 40 dollar per fat efter ett otroligt ras på bara ett par månader. Samma sak har skett med andra råvaror även om svängarna inte varit lika yviga. När det bar iväg uppåt var den dominerande idén att Kinas och Indiens efterfrågan på olja och råvaror var den huvudsakliga drivkraften bakom prisuppgången. Till det sas det att « peak oil » nåtts och att nu var det dags att ställa in siktet på 200 dollar per fat. En liten minoritet ekonomer menade att den avgörande orsaken till fantasipriserna var ren spekulation. Efter bostadskraschen och det begynnande börsraset sökte sig enorma mängder spekulativt kapital till råvarumarknaderna i hopp att rida på de stigande priserna som spekulationen självt skapade. I dag finns det facit. Med oljepriset nere kring 40 dollar per fat kan vi med bestämdhet säga att det var nästan 
uteslutande spekulation som låg bakom prisökningen. Ingen vara som det inte råder akut brist på kan ha sådana prisvariationer på så kort tid om det inte ligger spekulation bakom. Under 2008 ökade dessutom inte oljekonsumtionen i världen och ändå dubblerades oljepriset innan det kraschade till dagens 40 dollar per fat.
Svaret på den andra frågan fanns på The Economists framsida den 13 december. « Kina och Indien – en story om sårbara ekonomier ». Kina och Indien är inte och 
kommer ännu under många år inte att bli de lokomtiv för världsekonomin som många ekonomer ansåg ännu för ett halvår sedan. Även om partihöjdarna i Kina gör allt för att hålla produktionen uppe slår nu recessionen snabbt igenom. Tusentals fabriker har redan stängt sina portar och hundratusentals arbetare har tvingats sätta sig på bussen hem till byn. Novembers siffror över exporten till USA och andra länder slog alla experter med häpnad. Exporten sjönk med 2.2 procent i november jämfört med november 2007. Det är första gången på 10 år som exporten minskar.
I media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,AB1,SDS1,SDS2,SDS3,AB1,
Andra bloggare:Svensson,Jinge,Esbati,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Kina, Indien, Recession, Depression, Kris, Olja,
Bush fick nästan en sko i nyllet. Välkommen till Irak.
14 Dec 08
-En avskedskyss din fähund.
Så kan det gå när man i åtta år för en imperialistisk politik i syfte att lägga ett lands oljerikedomar under sitt ”beskydd”. I ett sista desperat försök att ge sitt presidentskap en värdig gloria reste George W Bush i går till Irak för att tillsammans med knähunden Maliki skriva under det säkerhetsavtal med Irak som ger USA rätt att stanna i Irak på obestämd tid.
Knähunden Maliki gör sitt bästa för att skydda husse.
Under en hastigt improviserad presskonferens kunde en journalist inte avstå från att visa sin avsky för yankeen på besök och slängde först en av sina skor mot den gode Georges huvud snabbt följd av den andra skon.
-En avskedskyss till en fähund, ropade den inspirerade journalisten som fick tillbringa resten av dagen i finkan.
Vilken tur för Bush att han inte hade tillgång till samma bomber som USA. Nu kom George undan helskinnad. Lite stänk av fotsvett fick han dock stå ut med.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Irak, Bush, Maliki, Olja
Politisk tutti frutti…
15 Jun 08
Söndag eftermiddag serveras lämpligen en blandad kompott. Speciellt efter att spanjorerna var så fega att de gjorde mål med bara två minuter kvar att spela på, så att Sverige inte skulle hinna kvittera. Svagt och mycket osportsligt. Nåja, vi hade säkert vunnit med 15-0 om det varit en puck på plan.
Veckan har självfallet dominerats i media av icke-händelsen George W Bushs
rundresa i ett ointresserat Europa. Vita Husets hövding har i Merkels och Sarkozys ögon inga fjädrar kvar. Enda översvallande mottagningen fick han av Påven. De stod där som två talibaner bugande i beundran inför den andres religiösa passion. Resten av resan bara bekräftade att mannen saknar en skruv. Det ena idiotuttalandet efter det andra.
-I Paris sa Bush sig vara fast övertygad om att ett nytt säkerhetsavtal med Irak kommer att antas innan Jul. Märkligt, eftersom Iraks premiärminister al-Maliki dagen innan sa att förhandlingarna hamnat i totalt dödläge på
grund av USAs krav på att stå utanför irakisk lag var omöjligt att acceptera. Pentagon kräver att den amerikanska armén ska kunna operera fritt i Irak utan den irakiska regeringens godkännande, att amerikanska soldater och kontrakterade säkerhetsbolag ska vara imuna inför irakisk lag och att de amerikanska baserna ska permanentas. Det är alltför sura karameller för att al-Maliki ska kunna tvinga ner dem i halsen på det rumphuggna parlamentets medlemmar. Någon stolthet måste bevaras för att de skilda religiösa samfundens anhängare ska följa med i svängarna.
-Condoleezza Rice är ute och flyger igen. Med all CO2 som hon bidrar med kunde man hoppas på bättre politiska resultat. Men allt förblir vid det gamla. Israel förklarade i fredags att ytterligare 1 300 bostäder ska byggas i östra Jerusalem. Madame Rice fördömmer naturligtvis beslutet och skyndar sig sen att dunka den israeliska regeringen i ryggen. Räkna med oss. Nu när Barak Obama lagt ribban ännu högre-« Jerusalem är och förblir odelat under Israels kontroll »- är chanserna till fred och framför allt en rättvis uppgörelse för palestinierna längre bort än någonsin. För att bekräfta situationen meddelar israeliska media att en begäran om att bygga ytterligare 700 bostäder, utöver de 1300, i östra Jerusalem ligger på högsta domstolens bord.
-I veckan träffades G8, där G verkar stå för goddag yxskaft. Det var i alla fall i stort vad som stod i det gemensamma uttalandet efter mötet. Ännu en icke-händelse. Inga beslut om kraftåtgärder för att hindra 15 000 barn att dö i hunger varje dag. Inga beslut om att ta strupgrepp på den spekulation
som driver priset på olja och matvaror i höjden. Nej, mötet i Osaka inskränkte sig till att uppmana OPEC att öka oljeproduktion. Som för att stryka under G8-ländernas marknadsfanatism uppmanades de fattiga länder som subventionerar priset på bensin och viss basföda att upphöra med dessa dumheter. Det bara förvrider marknadsmekanismerna tycker de teoretiskt kunniga. Att det hindrar fattiga människor från att svälta ihjäl har inget med ekonomisk rationalism att göra. Basta.
-Tidningen Washington Post gjorde en intressant jämförelse mellan it-bubblan som sprack i mars 2000 och dagens prisbubbla på oljan. Innan den « nya ekonomin » sprack med en knall hade Nasdaq stigit 640 procent på sex år. Alla minns vi att bara dagar innan kraschen fanns det optimister som förklarade att it-teknik lagt grunden till en ny krisfri kapitalism. I år har oljan slagit 28 prisrekord och sedan november 2001 har priset gått upp med
647 procent. Miljardären George Soros menar att oljepriset är färdigt att rasa, eftersom det inte finns någon större obalans mellan utbud och efterfrågan på råolja. När Nasdaq djupdök var det med 78 procent och 6 000 miljarder dollar gick upp i rök. Hur mycket CO2-fri rök oljan tappar ut när prisbubblan spricker vet vi inte-än.
Mycket mer än så finns det inte att blogga om denna söndag eftermiddag. Fotbollen lämnar jag över till andra. Innan jag slår på TVn för nästa , förhoppningsvis, spännande match. Kanske med spelare som leds av lagledare med mål att göra mer mål än ett.
Andra bloggar: Svensson,Trotten,Proletärbella,Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Poilitik, Olja, Bush, EM-fotboll, Israel, Irak, al-Maliki, Obama, Condi, Sarkozy, Merkel, G8, Jerusalem, Palestina
Snart är det Jul…
13 Jun 08
Dollar………………..Olja…………………..Föda…………………….. Svält………….
……………………………En kapitalistisk fyrklöver…………………………….
År 2008 har redan bjudit på ekonomiska kriser utöver det normala. Och vi är bara halvvägs till 2009. Vilka katastrofer och politiska vansinnigheter väntar oss ännu? Ibland sticker man ut hakan och säger att ditten och datten kommer att ske. För det mesta blir det naturligtvis inte som man gissat. Och lika bra är väl det. Annars sker ju inget oväntat och nytt.
Nåväl, i december 2007 stack jag ut min egen haka i Internationalen och gjorde följande prognos över 2008:
”Vad kan vi vänta oss av 2008 ? För sex månader sedan ansåg de flesta prognosmakarna att risken för en recession i USA var relativt liten. Nu anser en majoritet att risken är mycket stor.
Själv ska jag sticka ut hakan och göra mina egna gissningar inför det nya året. Det blir väl fel som vanligt. Ekonomer är bäst på att förutspå recessioner som redan ägt rum.
-Nästa år slår bostadskrisen igenom och träffar hela ekonomin. USA går in i en recession med sänkt produktion under minst två kvartal. Och när USA nyser brukar resten av världen bli förkyld.
-Dollarn fortsätter att falla och 2008 blir början till slutet på en världsekonomi där dollarn härskar i ensamt majestät.
-Börsbubblan i Kina exploderar, drar med sig Kinas banker i en kris som dock inte leder till recession i Mittens rike eftersom den kinesiska staten sitter på 1400 miljarder dollar i valutareserever och makten att använda dem.
- Recessionen i USA och delar av övriga världen sänker oljekonsumtionen och priset per fat olja hamnar under 75 dollar.
Ingen av mina gissningar ovan behöver inträffa. Vi lever i en osäker värld och med en krigshetsare vid rodret i Vita Huset kan allt ske. Tyvärr kanske något mycket värre än vad vi tänkt oss”.
Sex månader in på Herrens år 2008 går det att göra en första osäker utvärdering av mina mer eller mindre kvalificerade gissningar.
-Att bostadskrisen verkligen slog igenom råder det ingen tvekan om. Då en världsbank som Bear Sterns såldes ut för en spottstyver var det panik runt hörnet. Bankledningen hade helt enkelt spekulerat bort skjortan, byxorna och hängslena. Men det räckte inte med att lån getts till fattiga som inte kunde betala tillbaka sina skulder. Rötan satt mycket djupare. Nu räknar specialisterna med att cirka 500 miljarder dollar kommer att stå inskrivet på den slutliga prislappen. IMF talar om 900 miljarder. Inga fickpengar precis. I alla fall inte för de amerikanska skattebetalarna som i sista hand blir de som får betala. För det är väl ingen vettig person som tror att de stora kapitalägarna ska stå för den spillda mjölken. Över en miljon familjer har tvingats lämna hus och grund. De som spekulerade i deras missär sitter lugnt kvar vid poolen och sippar Dry Martini.
-Sedan årets början har den amerikanska dollarn förlorat ytterligare 10 procent i värde till euron, efter ett fall på över 30 procent sedan 2005. Dollarns roll som ensam reservvaluta i världsmåttstock är därför rubbad. Ännu dominerande minskar den dock i betydelse. Eurons roll ökar stadigt och i dag består valutareserverna i världen till 26.5 procent av euro, vilket är upp från 18 procent på bara fem år. Oavsett hur valutakurserna utvecklas under resten av året är 2008 början till slutet på den amerikanska dollarns världsherravälde. Konsekvenserna i USA kan bli drastiska, eftersom det blir allt svårare att finansiera aggressiva krig och stora underskott i betalningarna till utlandet genom att bara öka takten på sedelpressarna.
-Vad som ska ske i Kina under resten av året verkar svårgissat. Att börsbubblan i Shanghai spricker verkar fortfarande möjligt och kanske troligt. Häromdagen djupdök kurserna. Men det är naturligt att partiledningen i Beijing inte vill se svarta börsrubriker inför OS och därför kommer att sätta in konstgjord andning om kursraset blir för stort. Partiledningen har fortfarande makten över bankerna och ett beslut om fria krediter till utsatta finanshus kan räcka för att hålla kvar luften i bubblan.
-Min gissning att priset på oljan kommer att falla tillbaka under 80 dollar per fat innan Jul ser ut att bli årets flopp. I går menade en specialist i bankhuset Merrill Lynch att 250 dollar per fat inte var en omöjlighet inom kort framtid. De som tror att oljepriset ligger långt över 100 dollar per fat för gott säger att efterfrågan ligger över utbudet och att det finns inga utsikter för att produktionen ska kunna öka tillräckligt för att priset ska sjunka. Den dyra oljan är här för att stanna. Jag tror att det är sant på lång sikt men inte på kort sikt. När oljan på några veckor rusar i höjden från 110 dollar till 140 dollar per fat kan det inte förklaras med ökad konsumtion eller lägre utbud. Så snabba prishöjningar kan bara förklaras med att stora mängder kapital söker spekulationsvinster. Enligt The Economist har riskfonder och pensionsfonder mobiliserat över 200 miljarder dollar till oljemarknaden på mindre än ett år. När nu den amerikanska ekonomin går in i en recession och takten i Europa därför också dras ned kommer efterfrågan på olja att minska. Då kommer spekulanterna att rusa mot utgången och prisfallet på oljan kan bli snabb och omfattande. Jag tror i alla fall att priset till Jul kommer att ligga närmare min gissning på 75 dollar än de 140 som gäller i dag för att inte tala om fantasipriser på 250 dollar per fat.
Men George W Bush sitter kvar i Vita Huset till januari 2009. Med en man som tror att Gud styr hans beslut om krig och fred kan man inte vara säker på någonting. Stöveltrampet upp mot Irans gränser börjar att bli oroväckande högt och taktfast. Ett nytt krig i Mellanöstern vänder ut och in på alla ekonomiska prognoser. Den som lever till Jul får se.
I andra media: DN,Financial Times,Husson,Counterpunch,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Olja, Dollar, Euro, Reservvaluta, Kina, Börsras, Spekulation, Iran,Trotten,Esbati,Jinge,
Senaste kommentarer