Tag Archives: NPA

Frankrike: Fantasifullt massinitiativ mot Postens privatisering

Posted on by
Reply

Provomröstning

historisk succé

I söndags avslutades i Frankrike det medborgarinitiativ som ”Nationella kommittén mot en privatisering av posten” lanserat. 10 000 provisoriska ”vallokaler” hade byggts upp. Många gånger med hjälp av valmaterial som man laddat ner från kommiténs hemsida. Från Haute-Corse berättas om en by med bara 24 innevånare där en 84-årig kvinna satte upp en liten valbyrå. Alla de människor, som skulle komma att drabbas av de nedläggningar, fördyringar och uppsägningar, som Nicolas Sarkoz vill se vid det statliga Postverket, välkomnades att delta i en konsultativ provomröstning om Postens framtid. Gräsrotsinitiativet blev en otrolig succé. 2 123 717 röster registrerades och mer än 90 procent av dessa sa nej till Sarkozys privatisering. Frågan om en privatisering och utförsäljning av den offentliga sektorn, den gemensamma välfärden, blev politiskt glödhet.

Kommitténs kärna har varit alla de fem fackliga organisationer som organiserar de postanställda. Kring sig har de samlat en enhetsfront av sextiotvå fackliga, politiska och sociala organisationer. Alltifrån Socialistpartiet och Attac till det revolutionära NPA, Frankrikes nya antikapitalistiska parti.

Det gemensamma arbetet med valbyråer, distribution av flyblad och alla diskussioner med intresserade människor har i sig skapat en möjlig politisk dynamik. Bakgrunden är dessutom att det franska parlamentet i fjol antog en lag om att öppna för rättsliga, officiella folkomröstningar. Vad som ska krävas är att minst tjugo procent av dess ledamöter, med minst tio procent av landets röstberättigade bakom sig, kräver detta. Lagstiftningen i frågan har förhalats. Men Socialistpartiets parlamentsgrupp, som sköljts med i framgången, tänker nu agera.

Den Nationella kommittén tänker också se till att Zarkozy pressas tillbaka och att frågan inte kallnar.

NPA:s talesman, Olivier Besancenot, är till vardags brevbärare i Paris och hade med sina två roller en viktig roll i den lyckade mobiliseringen. På bilden är han mitt i en facklig protest tillsammans med sina arbetskamrater.

I Sverige lever vi med delvis andra förutsättningar och traditioner. Men med lite kreativitet - och gärna efter inititiv från fackliga organisationer och andra intresseorganisationer – kanske vi också i Sverige kan pröva med lokala ”folkliga omröstningar”. Som vid nerläggningar eller privatiseringar av sjukhus, bibliotek, dagis, fritidsgårdar och annan gemensam verksamhet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

I pressen:

Andra bloggare:

Avlusa Börsen !

Posted on by
Reply

NPA avgiftar börsen i Paris

-Direktörerna avskedar ! Avskeda direktörerna !

Det skanderade ett sextiotal medlemmar i NPA när de med Olivier Besancenot i spetsen tog sig in i Palais Brongnart som är Parisbörsens gamla säte. Utrustade i skyddsdräkter gjorde de en symbolisk avgiftning av Börsen för att stryka under NPAs krav på ett förbud mot avsked av arbetare.

-Vår aktion är symbolisk, en avgiftningsaktion och vi har  hittat källan till de giftiga finansprodukterna här på Börsen, sa Olivier Besancenot i en förklaring av aktionen.

Han ville också att aktionen skulle stimulera partiets unga sympatisörer att rösta den 7 juni.

-Våra anhängare är ungdomar och människor som har det svårt. Upp till oss att övertyga dem att rösta, sa Besancenot till den samlade pressen.

Kanske vi skulle ta och avlusa Börsen i Stockholm. Det finns säkert mycket småkryp där också.

100% vänster 7 juni :

Arbetarinitiativet

I media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Polska antikapitalister skapar ett alternativ

Posted on by
Reply

Polska antikapitalister i EU-valet

Lördagen den 16 maj höll det polska arbetarpartiet, PPP, möte i Katowice för att lansera partiets kampanj inför valet till Europaparlamentet den 7 juni.

Partiet som grundats av den fackliga organisationenen « Augusti 80 » lyckades samla in de 130 000 namnunderskrifter som krävs för att ställa upp i valet och presenterar nu kandidater i landets samtliga valkretsar. Partiet är ungt och folkligt. Nästan hälften av PPPs kandidater är unga personer jämfört med de andra partiernas företrädare och det finns ett stort antal fackliga ledare i PPPs led.

Inför 220 partidelegater förklarade PPPs ordförande Boguslaw Zietek att perioden inför valet öppnar möjligheter att diskutera landets sociala problem och behov. För att dra uppmärksamhet till PPPs kandidatur hade PPP genomfört en kort ockupation av regeringspartiets valbyrå. För att knyta an till den antikapitalistiska kampanjen i Europa var Olivier Besancenot inbjuden till mötet.

Boguslaw Zietek

-Er kampanj liknar vår. Det är en kampanj för kampen. Vi har samma mål, att kapitalisterna, inte folket, ska betala krisen. Vi vill skapa ett samhälle av en tredje typ i vilket det är majoriteten som tar besluten inte ett fåtal kapitalister eller en byråkratisk elit, sa bland annat Besancenot och manade till att bygga ett europeiskt antikapitalistiskt parti.

Det blir spännande att följa PPPs agerande i valet och medlemmarnas ansträngningar att skapa ett nytt demokratiskt socialistiskt alternativ i ett samhälle som ännu bär ärren efter det stalinistiska vanstyret.

100% vänster       7 juni :

Arbetarinitiativet

Bloggare:Röda Malmö,

I media;DN1,SVD1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Enat Första Maj i Frankrike

Posted on by
1

Fransk vänster för ett enat

Första Maj

Den sociala oron i Frankrike växer för var dag. Inte sedan 1995 års strider mot pensionsreformen har trycket i den sociala grytan varit så explosivt. Att alla fackliga organisationer kallar till en gemensam demonstration är ett bevis på den vilja till enad kamp som finns bland de arbetande. Den fackliga byråkratin känner vinden blåsa och ledarna är inga självmordskandidater.

Här under hittar du en appel för att delta i det enade Första Maj som är i antågande. Det har skrivits under av i stort sett alla politiska organisationer till vänster och en del solidaritetsorganisationer.

När den sista demonstranten nått fram till Bastiljen då hänger vi på tangenterna för att ge med oss av den information vi lyckas samla in.

*************************

Inför Första Maj 2009 går alla fackliga organisationer i samma led

Lördag 25 april 2009

Efter de stora demonstrationerna och strejkerna den 29 januari och den 19 mars är det en Första Maj exeptionell som förbereds Frankrike runt. För första gången på länge kallar alla fackliga organisationer till en gemensam demonstration som de förväntar sig ska bli större än den 19 mars.

I flera månader har de sociala protesterna växt över hela landet, med en multiplikation av de mest skilda aktioner. Försvaret av jobben och vägran att acceptera avsked ligger bakom allt mer talrika konflikter. Universiteten och skolorna liksom sjukvården och Posten är mobiliserade sedan flera månader. Andra, som de anställda vid el-och gasverket EDF-GDF intensifierar sina aktioner. Första Maj kan bli nästa etapp i samordningen och generaliseringen av den sociala kampen, vars effektivitet rörelsen i Antillerna visade.

Trots att regeringens politik sätts allt mer ifråga, vägrar den att lyssna till de sociala krav som ställs, bland annat de som uttrycktes i den fackliga frontens plattform 5 januari och under protestdagarna 29 januari och 19 mars.

Långt ifrån att ge något svar på brinnande sociala problem i landet, ett effektivt svar på krisen, låter regeringen alla planerade avsked fortgå, fortsätter att sätta i verket val som låter befolkningen betala krisens räkning och fortsätter att på alla nivåer visa upp ett outhärdligt förakt och maktfullkomlighet.

Alla sociala och ekonomiska varningsljus i landet blinkar rött. Vi måste sätta stopp för Nicolas Sarkozys och Medefs(franska arbetsgivarföreningen) politik och stärka kraven på rättvisa och solidaritet.

Det gäller särskilt motståndet mot avskeden och människornas försämrade livsvillkor, i det privata såväl som det offentliga, kraven på högre löner, högre minimilön, sociala bidrag och pensionerna. försvaret av och krav på bättre offentlig service och offentliga jobb. Det gäller också att använda våra resurser till att utveckla produktionen av tjänster som engagerar värt land i en helt annan utvecklingsmodell baserad på sociala behovs tillfredställelse och ekologisk jämvikt. G20-mötet som Nicolas Sarkozy presenterade som en stor framgång bekräftade i själva verket bara den politik som krisen har sitt ursprung i. Ingen av de mekanismer för kapitalackumulation som orsakat krisen sätts ifråga. För Nicolas Sarkozy som för andra stormakters ledare är bevarandet av dessa mekanismer väsentligt.

Regeringen som befinner sig under allt större press verkar luta mot en strategi av ökad social spänning i vilken gatuvåldet och säkerheten lyfts fram igen. Regeringen visar en starkare vilja att kriminalisera sociala och kolletiva aktioner och spela på « gisslantagande av chefer », som en majoritet av befolkningen stöder, och genom att anta en ny lag om våld som pekar ut ungdomen. Alla opinionsundersökningar visar att den sociala oron är vida spridd. Vi säger nej till alla attacker som riktas mot friheten att protestera socialt och politiskt.

Frågan om jobben är avgörande. I kampen mot koncerner som offrar sina anställda till förmån för utdelning till aktieägarna och de högst uppsatta cheferna , är det hög tid att sätta stopp för avskeden och följderna av deltidsarbetslöshet för de anställda. Vi strävar i den riktningen sida vid sida med de som berörs.

Våra organisationer, som kallade till de senaste massmobiliseringarna, manar alla att göra Första Maj 2009 till en historisk succé. Vi står på de anställdas, på alla arbetares sida, på hela befolkningens sida för att stärka den folkliga mobiliseringen för en nödvändig politisk nyorientering.

Signataires : Les Alternatifs, le NPA, le PCF, le PS, La Gauche Unitaire, Le PG, Le MRC, Le PCOF, La Fédération, ADS, Alter-Ekolos-Ecologie Solidaire, La CNCU.

I media: DN1,DN2,Arbetarinitiativet,Dagens Arena,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Europeiska socialdemokratins lama opposition

Posted on by
4

Inför EU-valet 7 juni

Vi publicerar här nedan en deklaration från det franska NPA, Nya antikapitalistiska partiet. NPA synar det Europeiska Socialistpartiets krispolitik. Det är de europeiska socialdemokraternas och socialistpartiernas gemensamma partibeteckning i Europaparlamentet. NPAs deklaration riktar sig i första hand till det franska Socialistpartiet men deras kritik gäller lika mycket för Mona Sahlins parti som Browns Labour och Zapateros spanska socialister. Alla möter de krisen med pomada och plåster. Inte för en sekund ifrågasätter de det system som nu slänger ut miljoner män och kvinnor i misär och arbetslöshet.

********************

Europeiska Socialistpartiets politik

Söndag 26 april.

Krisen driver fram förändringar och kast i den europeiska arbetarrörelsens och vänsterns situation, men det europeiska socialistpartiet, PSE, det vill säga socialdemokratin, står kvar på sin socialliberala grund.

Martinne Aubry, franska socialisterna, och Zapatero, spanska PSOE

Det franska socialistpartiet, vid sidan av sin opposition mot « sarkozismen », ser sin politik som en del av den europeiska socialdemokratins politik. Ledarna har i allmänhet stött hjälpen till bankerna om än med kritik att de varit otillräckliga och saknar krav på motparten. Vanligast refererar de till en keynsiansk politik, speciellt när de är i opposition, för att integrera den i en nyliberal politik. Antony Giddens, Tony Blairs teoretiker om den tredje vägen, avfärdar däremot Keynes teorier som förlegade i den globaliserade kapitalismen.

För att rida på oppositionen och motståndet mot krisen kan socialisterna dock vrida sin retorik till vänster. Men deras grundposition, som den uttrycks i PSEs Manifest, bekräftar deras stöd till det europabygge som pågått de senaste två decennierna och nu senast stödet till Lissabonfördraget.

Margot Wallström med partivänner

Socialdemokraternas krisplan som PSEs president Poul Nyrup Rasmunsen presenterat är mycket oklar. Planen kan sammanfattas till- ökade investeringar, stöd till existerande jobb, se upp med krisens sociala kostnader, solidaritet med de som har det svårt, och en reglering av finansen. Det placerar dem inom ramen för de fem möten Ministerrådet haft sedan sommaren 2008. De kännetecknas av tystnad kring den offentliga sektorns service, en europeisk minimilön, om en harmonisering av de sociala rättigheterna, och om nödvändiga åtgärder mot alla planer på avsked.

Det franska Socialistpartiet kräver bara tre procents ökning av minimilönerna, det vill säga 3 euro mer i månaden, när de anställda i Guadeloupe och Martinique uppnådde en ökning på 200 euro i månaden. De franska socialisterna ligger långt efter.

PSE tar avstånd från existerande krisplaner genom att kritisera deras omfång och rytm, inte genom att ta avstånd från deras ändamålsenlighet och syften. De har till och med satt press på sittande regeringar för att de ska stödja IMFs förslag. Den europeiska fackföreningscentralen har anslutit sig till PSEs kritik av krisplanerna för Europa.

Men en krisplan som inte strukturerar bankerna i en gemensam offentlig service under folklig kontroll, som inte upphäver de privatiseringar som gjorts, som inte satsar på den offentliga samhällsservicen, som inte starkt ifrågasätter existerande EU-fördrag, som kort sagt inte kastar om relationen mellan lön och profit och som inte ifrågasätter den privata ägandestrukturen, kan inte tjäna den arbetande befolkningens intressen.

I media: Arbetarinitiativet,DN1,SVD1,SVD2,Dagens Arbete1,DN2,SVD3,

Bloggar: Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Franska antikapitalister för generalstrejk

Posted on by
2

Samla oss till generalstrejk

Det nya antikapitalistiska partiet NPA i Frankrike har hamnat i vissa fackliga ledares skottlinje för att partiet manar till en samling av kampen på alla fronter till en generalstrejk med uppgift att stoppa högerns och Sarkozys försök att lägga kostnaderna för den kapitalistisk krisen på de arbetandes axlar.

Här nedan finner du en deklaration av NPA som bemöter kritiken och som förklarar NPAs strävan att föra kampen vidare och för att massdeonstrationerna den 29 januari och 19 mars inte ska har varit till ingen nytta.

***********************************

Paris 23 mars 2009

Fackföreningen CFDTs ordförande F. Chérèque sa i veckan « att NPAs aktivister åker runt till företag i kris, lite som rovfåglar inväntar de misären för att agera…vi i CFDT agerar dagligen »

Dagstidningen Le Figaro skriver « Olivier Besancenot och yttersta vänstern vill politisera demonstrationerna den 19 mars »

Varför allt detta hat ?

Om det pågår en betydande politisering är det för att krisen visar på systemets brutalitet. Kapitalisterna slår allt hårdare mot de arbetande i hopp att hitta en väg ut ur den kris de skapat. Kapitalismen, som göder de rika och försvagar de fattiga, ser sin legitimitet djupt ifrågasatt. Politiseringen är också Sarkozys verk. Han inkarnerar den härskande klassens högdragenhet och saknar säkerhetsventiler för den ilska som hans politik provocerar fram. Hans politik förkastas massivt av folket och viljan att säga stopp riktas mot honom. Därför är det avgörande för de som regerar och som till varje pris vill undvika en öppen politisk kris att tända moteldar och avleda ilskan. Det är den centrala idén bakom angreppen på NPA.

Eftersom dessa herrar ifrågasätter vår rätt att ingripa i de sociala striderna, varför inte svara dem grundligt.

Vi accepterar inte åtskillnaden mellan det sociala, som skulle vara fackföreningarnas domäner och tyvärr ofta inskränks till förhandlingar mellan sociala « parter », och det politiska, vanligtvis val till politiska församlingar, som sägs vara den priviligierade, ja uteslutande, terrängen för de politiska partierna. Det svarar inte mot vår uppfattning av sociala strider och politisk kamp. Vårt partis roll är inte att förvalta  institutioner gjorda för och av det existerande systemet. När vi ställer upp i val och när vi har valda kandidater är det för att försvara samma antikapitalistiska program, samma idé om ett nytt samhälle som vi försvarar i de sociala striderna. Det är därför som vi inte kan vara annat än oberoende av Socialistpartiet. Vi bygger NPA som ett verktyg för att kämpa i företagen, i folkliga kvarter, bland ungdomen. Som det står i våra grundteser : « För att ändra historiens gång, krävs det att majoriteten av befolkningen lär känna sin styrka genom att organisera sig på arbetsplasterna, i bostadskvarteren, i fackföreningar och andra organisationer likväl som på den politiska nivån »

Den fackliga demokratin kräver att de fackliga besluten tas av medlemmarna själva. NPAs medlemmar på arbetsplatserna respekterar den principen samtidigt som vi försvarar våra krav på samordning av kampen, för en offensiv kravlista och för förberedelser till en verklig generalstrejk.

Det finns inga inmutade områden . För att i dag skapa gynsamma styrkeförhållanden är det helt nödvändigt att alla krafter drar i samma riktning. En mängd kollektiv, partikarteller, fackliga och sociala organisationer, finns och skapas i städerna och ute i landet för att kanalisera ilskan och samla krafterna mot avskeden mot dyrtiden och till försvar av de offentliga servicen.

NPA har lagt förslag till alla vänsterpartier om ett gemensamt agerande, för att föreslå perspektiv och stöd till och popularisering av de arbetandes kamp. Tyvärr har våra förslag inte beaktats. Trots att kommunistpartiet PCF manar till respekt för de fackliga organisationernas beslut, trots att Marie-George Buffet säger « vi vill inte ta fackföreningarnas plats », så är det inte på grund av respekt för fackföreningarnas självständighet, utan därför att hon är i grunden överens med fackens strategi och för henne är det « inte ett problem » att facket drog ut på tiden mellan demonstrationerna den 29 januari och den 19 mars.

Kommunistpartiets ledning vill inte ha en politisk lösning på de frågor som mobiliseringen reser. Partiets mål förblir parlamentariska, dess horisont sträcker sig bara till, som partiet säger självt, « en samling av den politiska vänstern i en vänsterfront för europavalet i juni ».

Därför säger vi igen och igen att NPA är och kommer att vara närvarande i och utanför företagen, NPA lägger alla sina krafter på bygget av en generalstrejk. Företagsledarna agerar politiskt varje dag, leder klasskampen och tvingar på oss deras samhällsmodell, via avsked, teknisk arbetslöshet, försämring av arbetsförhållandena och blockering av lönerna. Strejkdagarna den 29 januari och den 19 mars visar vår styrka. Problemet är inte att NPA politiserar kampen, men att ledare som M. Chérèque säger, på en fråga om han fruktar ett socialt uppror, att « jag fruktar det inte för tillfället och önskar naturligtvis inte att det ska ske. Ingen större fackförening vill gå i den riktningen och den gemensamma fackliga fronten är tillräckligt solid för att kanalisera oron ».

Vi är många som vill bevisa motsatsen, inte bara i NPA.

I media: DN1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Efter strejken i Frankrike

Posted on by
7

Antikapitalister manar till fortsatt kamp

Torsdagens generalstrejk och jättedemonstrationer i Frankrike var det första riktiga eldprovet för det nybildade antikapitalistiska partiet NPA i Frankrike. Här nedan kan du läsa deras egen första offentliga utvärdering av strejkdagen 19 mars och hur NPA anser att kampen mot Sarkozyhögern bör följas upp.

********

Strejkerna och demonstrationerna den 19 mars var en enorm succé. Tre miljoner demonstrerade vilket är mer än den 29 januari.

För många var det endast första eller andra deltagandet i demonstrationer. Det rådde en stark vilja att stå upp tillsammans, att solidariskt försvara sig mot den kapitalistiska krisen och en önskan att tvinga regeringen och arbetsgivarna till reträtt. Demonstrationernas storlek vittnar om känslan av att « nu får det vara nog » och viljan att göra motstånd hos allt fler kategorier bland befolkningen, alltifrån arbetare till tjänstemän och mellangrupper. Den här gången märktes ett större deltagande från företag i den privata sektorn som direkt drabbats ägarnas attacker och större demonstrationsled med lärare, forskare, studenter och skolelever.

På de fackliga planet var det som vanligt CGT som hade flest i sina led , men det var också stor uppslutning i Solidaires(mindre mer radikal fackförening , m.anm.) led och FSUs (studentfacket på universiteten). De stora demonstrationerna i även mindre städer där det vanligen aldrig demonstreras är ett tecken på rörelsens vitalitet. Demonstrationerna varierade i radikalitet men hade « nu-får-det-vara-nog »-känslan gemensam, avskyn för regeringen men också en djup känsla av oro inför framtiden.

NPA var med överallt med stånd och i demonstrationerna, överallt med ett fint mottagande och många nya kontakter även om vi ännu inte kunde visa upp oss i full styrka(syftar till att NPA ännu inte hunnit organisera sig fullständigt så kort tid efter grundningskongressen m.anm.)

Regeringsmakten siktar in sig på en kraftmätning. Sarkozy sa inte ett ord. Det var Fillon(regeringschefen, m.anm.) som tog på sig uppgiften att ge den sociala rörelsen ett kallt mottagande. Medefs ordförande (arbetsgivarföreningen, m.anm.) och UMPs(regeringspartiet, m.anm) talesmän hade förberett terrängen med budskapet- ge inte efter och invänta att rörelsen mattas av. Men det är en plan som inte tar de strejkandes och demonstranternas beslutsamhet med i beräkningen. I konfrontationen med de härskande behöver vi en kämpande facklig och politisk vänster. Ett motstånd med kontinuitet som står upp mot regeringens förolämpningar.

I den situation som råder, där idén att alla tillsammans i en lång kamp likt den i de franska antillerna sprider sig, märks omfattningen av de fackliga organisationernas rådvillhet. Hur ska de, efter dagens succé, kunna motivera att inga perspektiv ges för en omedelbar fortsättning på kampen. Ändå beslutade i dag den fackliga ledningen att inget besluta innan slutat av månaden. Efter regeringen Fillons oförskämdheter mot demonstranterna kommer den fackliga ledningens tystnad att chocka alla som vill för kampen vidare.

NPAs medlemmar kommer att lägga ner all kraft på att det äntligen organiseras en motattack som kan tvinga regeringen och arbetsgivarna till reträtt, för att förbjuda avsked, öka lönerna med 300 euro netto och sänkta priser. Endast en tidsobestämd storstrejk som på Antillerna kan se de kraven segra.

I media: Dagens Arbete,Olle Svenning, I övrigt råder det tystnad i svensk press

Bloggare: Svensson,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Franska revolutionärer bildar parti

Posted on by
2

Franska revolutionärer utmanar sossarna

I helgen blidades ett nytt revolutionärt antikapitalistiskt parti i Frankrike som ställer som sin uppgift att ta ledningen i kampen mot Sarkozys och den franska borgerligehetens nedrustning av det sociala skyddsnätet och planarna på att låta den arbetande befolkningen betala krisen.

I tre dagar samlades 700 delegater och bildade ett nytt parti

Sju hundra delegater, representerande 9 100 medlemmar, samlades i parisförorten Saint Denis La Plaine där de i tre dagar hade att ta ställning till ett partiprogram, stadgar, partinamn och ett handlingsprogram inför valet till europaparlamentet i juni.

Efter lång debatt valde kongressen att behålla det arbetsnamn som partiet använt ända sedan lanseringen av partiprojektet, det vill säga Nouveau Parti Anticapitaliste –Nya Antikapitalistiska Partiet.

Partiet står inför en seriös utmaning. Den ekonomiska världskrisen drabbar den arbetande befolkningen i Frankrike och världen över på ett sätt som inte setts sedan trettiotalskrisen. De arbetslösas led sväller snabbt och de sämst lottade ser sin köpkraft försvagas för var dag. Samtidigt erbjuder de traditionella arbetarpartierna, som de franska socialisterna och det franska kommunistpartiet, inga alternativ till det kapitalistiska systemet i kris. Socialistpartiet vill lägga tjocka plåster på patienten i hopp att den sjuke ska hämta sig och kommunistpartiet har bara en önskan, förbli en satellit till Socialistpartiet för att få ett par ministerposter vid en eventuell valseger 2012.

I NPA samlas äldre och yngre, alla med samma mål.

Med det som bakgrund antog NPAs kongress som sin politiska riktlinje nummer ett att partiet ska bevara en total självständighet i förhållande till Socialistpartet och att det är uteslutet att NPA på något sätt kommer att delta i eller stödja en prokapitalistisk regering med Socialistpartiet vid rodret. Det utesluter naturligtvis inte att kämpa tillsammans med sossarna och andra i konkreta fågor som exempelvis mobiliseringen inför generalstrejken den 29 januari i år.

Inför valet till Europaparlamentet i juni får detta också konsekvenser. Det finns vid sidan av NPA en gruppering med kommunistpartiet och « det nya vänsterpartiet » ,som är en utbrytning från Socialistpartiet, som inbjöd NPAs kongress att bilda en gemensam lista och plattform inför valet i juni. NPA svarar att partiet önskar delta i en sådan valallians under två förutsättningar, nämligen att självständigheten till det prokapitalistiska Socialistpartiet är total och att valalliansen inte bara blir en endagsföreteelse utan också ställer upp i kommunalvalen 2010. Den senare punkten är mycket svårsmält därför att kommunistpartiet alldeles säkert tänker agera på gemensamma listor med sossarna för att få kommunala mandat 2010. Partiets ekonomi hänger på statliga bidrag för kommunala förtroendeposter.

Olivier Besancenot har varti en drivande kraft i NPAs bildande

Kongressen antog och ett gundprogram som definierar partiets ideoligiska hemvist. NPA kallar sig inte kommunistiskt och inte heller trotskistiskt. Målsättningen är att bygga vidare på alla positiva erfarenheter i den internationella arbetarrörelsens historia men att samtidigt rikta blicken framåt för att skapa ett politiskt parti som talar ett modernt språk i en ny tid. Det är ett ekosocialistiskt parti, ett feministiskt parti, ett antikapitalistiskt parti som tror att en bättre värld är möjlig. Kort sagt en socialism för det nya århundradet.

Andra bloggar: Svensson,Proletärbella,Mullvaden,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Storstrejk på Guadeloupe

Posted on by
Reply

Generalstrejk i två veckor

På Guadeloupe nöjer sig de arbetande inte med en endagsstrejk. Sedan den 20 januari är ön, som är ett län i Frankrike med specialstatus men som mer liknar en koloni, helt paralyserad av en generalstrejk. De strejkande har en lång kravlista för att äntligen de boende på Guadeloupe ska nå en standard som börjar likna den fransmännen har i allmänhet.

Kraven gäller sänkta priser på vissa basvaror, som el, vatten och bränsle. För att minska den misär som många på ön lever i kräver de strejkande också 200 euro mer i månaden, en minimilön, bättre socialförsäkringar, bättre pensioner och jobb åt de arbetslösa.

Strejken leds av ett aktionskollektiv som bildats av alla fackliga organisationer tillsammans med politiska partier, folkliga organisationer och kvarterskommittéer. Flera demonstrationer har hållits med mellan 20 000 och 40 000 deltagare. Antalet innevånare på ön är 410 000.

-Eftersom alla fackliga organisationer deltar är det strejk på nästan alla arbetsplatser. Uppstår det problem besöker vi företagschefen. Om han är från ön försöker vi övertyga honom att hans karriär står på spel. Det finns vägbarrikader överallt som ofta kontrolleras av ungdomar som är desperata över sin situation, säger Patrice Ganot som är medlem i fackföreningen CTU. Han är också språkrör för Cercasol som är motsvarigheten på ön till Besancenots NPA på franska fastlandet.

-Kravens omfattning ifrågasätter öns institutioner och status inom Frankrike. Alla här, inklusive företagarna medger att vi har ett stort problem men att det når utanför Guadeloups gränser. Vi ser klart att makthavarna här inte kan lösa de problem som Guadeloups befolkningen reser, fortsätter Patrice Ganot och kastar över bollen till Nicolas Sarkozy och den franska moderrepubliken.

Bling-blingpresidentens enda svar hittills består i förstärkningar av Guadeloups kravallpolis.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I pressen:Inte ett ord

Ska den franska grytan koka över?

Posted on by
1

Utan arbetare

stannar Frankrike

Ska hela landet stanna? Ska den heta grytan med bubblande socialt missnöje koka över? Den frågan bekymrar i dag Frankrikes kapitalister. Men också de partier och de fackliga ledningar som fungerar som deras politiska och sociala buffert mot mer långtgående krav på en radikal omvälvning av hela samhällslivet.

”Rädslan för folkliga resningar, på grund av krisen, har trängt in i medvetandet hos Europas ledare”, skrev den franska högertidningen Le Figaro för en tid sedan. Nervöst skildrade tidningen demonstrationerna och våldsamheterna i Baltikum, på Island, i Bulgarien och Grekland för att avsluta med frågan: ”När krisen nu fördjupas och eftersom ingen lösning ligger nära till hands, riskerar inte denna oppositionella rörelse att sprida sig till hela Europa?”. Kollegan i tidningsvärlden, den mer liberala Le Monde fyllde i med att ta temperaturen på de franska makthavarna: ”Både i Elyséepalatset ( Sarkozys residens ), i fackföreningsrörelsen och i kretsen av arbetsgivare, fruktar var och en att den sociala kitteln ska explodera”.

För det nyliberala Socialistpartiet och deras stödparti det Franska Kommunistpartiet, liksom för de fackliga centralernas ledningar är denna dag av strejker och demonstrationer ett politiskt vågspel. De vill å ena sidan tufsa till tuppkammen på Sarkozy, strejkerna har enligt två opinionsinstitut ett stöd från nära 70 procent av befolkningen och med strejken kan oppositionen använda dessa sympatier till att fånga in vind i de egna seglen. De kan försöka ge sig själva en roll i en reformerad marknadsekonomi ”utan girighet och spekulation”. Med en massiv uppslutning i dag vill de säga till Sarkozy:

”Du säger att inte en enda människa bryr sig om det är strejk eller inte. Men se här! Vi kan stanna landet. Utan arbete står Frakrike still”

De vill helt enkelt att grytan ska koka. Missnöjet måste ångas av. Men samtidigt får kraven inte ifrågasätta marknadsekonomin och beslutsamheten hos de strejkande får inte tillåtas att växa över i krav på arbetarkontroll över produktion och banker. Varje framgångsrik generalstrejk innebär att de som deltar kan få en smak av makten. En insikt om att det är den arbetande befolkningen som egentligen skapar alla värden i samhället.

En bild från en av den franska arbetarrörelsens finaste minnen. Under Andra världskrigets tyska ockupation av norra Franrike, när borgarna inlett sitt samarbete med ockupanterna gick gruvarbetarna  i  Pas-De-Calais ut i strejk…

Det är därför dagens uppmarsch följs nervöst både i Elyséepalatset och i den borgerliga arbetarrörelsens högkvarter. Samtidigt är det därför aktivisterna i det Nya Antikapitalistiska Parti, som nu bildas i februari, lägger ner stor möda på att vinna så många människor som möjligt för tanken på att skapa en politisk rörelse som helt kan bryta med nyliberalismen och dess marknadsekonomi. Motståndet mot Sarkozy måste breddas och förenas. En tanke som redan finns hos många. Bara i Paris är det i dag sex olika demonstrationer och manifestationer som förenas. Klockan 13 00 styr den stora demonstrationen ut från Place de la Bastille, men sina minnen från den franska revolutionen för att till sist efter en lång fest marschera upp för Boulevard de Capucines och avslutas vid Place de l`Opera runt 20 00 på kvällen. Gymnasister och universitetsungdom, med flera revolter mot privatisering i minnet, samlas vid l`Université de Jussieu innan de ansluter sig till huvuddemonstrationen. De Papperslösas organisationer ställer upp vid Börsen innan de tar med sig sina krav till alla meddemonstranter. På samma sätt organiserar kulturarbetarna en egen samling vid Place du Palais-Royal. Från sjukvårdssektorn kommer fanorna och trumvirvlarna från l`hopital Saint-Antoine innan de tågar in till Place de la Bastille. Även de grafiska arbetarna har ett eget förmöte.

Anslutningen runt om i Frankrike ser ut att bli stor. Mycket stor. Men ännu vet ingen hur bred uppslutningen kommer att bli från den privata industrin. Där är oron störst samtidigt som tryggheten är minst. Den senaste månadsstatistiken rapporterar att industriproduktionen faller snabbt. På årsbasis skulle den nergången betyda ett fall med hela nio procent. För de mindre företagen kan nergången bli ännu djupare. Bara för november månad försvann enligt den officiella statistiken 65 000 jobb. Detta samtidigt som storföretagen och bankerna redovisat smått otroliga vinster för 2 008. På samma sätt som i Sverige har aktiägarna sedan rakat hem en svindlande del till egna utdelningar. Det finns helt enkelt inga pengar kvar till ”en social, medkännande kapitalism”. Därför är det säkert god jordmån för de politiska krav som NPA:s alla nya medlemmar för fram i dag:

3 000 kronor mer i månaden för alla; Minimilönen på 15 000 netto; Alla löner måste indexregleras;Förbjud avsked och offentliggör företagens räkenskaper; Pensionsåldern åter 60 år; Statliga krediter ska gå till sociala behov inte till spekulation; Förstatliga bankerna utan ersättning; En enda bank under statlig och folklig kontroll.

På vår blogg fortsätter vi att följa generalstrejken. Välkommen tillbaka.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I pressen:SVD1,