"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade NPA
Marine Le Pen gör en ”Åkesson”
17 Jan 11
,
I Frankrike är Marine Le Pen i färd med att göra en ”Åkesson”.
Med stor majoritet valdes hon i går av Nationella Fronten /Front National/ till att efterträda sin pappa, Jean-Marie Le Pen, demagogen och ”demonen” som varit det högerextrema partiets välkända – och ökända – portalfigur ända sedan grundningskongressen 1972.
.
.
”Hon är klonad efter sin pappa”, säger mamman Pierette Le Pen.
.
Som ny partiledare har hon inte börjat med att klä ut sig i folkdräkt. Men vill i likhet med Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson skrubba bort den antisemitism och öppna rasism som tidigare satt sin prägel på partiet.
Hennes mamma, Pierette Le Pen, som tog ut skilsmässa från pappan med de bevingade orden om att denne var ”ett sexistiskt svin”, har sagt att dottern är klonad efter sin far. Den enda skillnaden är ”att hon har mer hår”. Det kan så vara. Men född 1968 tillhör hon givetvis en annan generation och vill ”modernisera” och anpassa faderns parti så att det kan leva vidare och frodas i sin samtid.
Jean-Marie Le Pen levde ända fram till sin avgång i helgen kvar i det förflutna. Han hade samarbetat med marskalk Philippe Pétains tyskvänliga Vichyregim och har aldrig sett några problem med detta. För hans vidkommande var Algeriet en fransk provins, en del av Frankrike, och borde åter införlivas i den egna republiken. I media har han ständigt kopplats samman med tortyr i denna forna koloni och de tyska nazisternas industriella utrotning av judar och romer har han fortsatt med att kalla för ”en liten detalj i historien”. Front National har varit inpyrd med outhärdlig antisemitism.
.
.
Marine Le Pen har vunnit sitt parti
för en radikal omläggning av politiken.
.
Dottern vill nu lämna historien bakom sig. ”Le Pen är Le Pen och Marine är Marine. Jag har redan 8 293 gånger sagt att jag inte delar hans syn på historien”, sa hon i en större intervju för den liberala israeliska tidningen Haaretz och underströk sedan:
”Judarna i Frankrike är fransmän, de hör hemma här och måste stanna. De ska inte emigrera. Landet måste hitta lösningar med den radikala islamismens utveckling i regioner med problem /…/ I motsats till den bild som framhålls är Frankrike ett av de minst rasistiska länderna i världen. Här bedöms inte människor efter sin färg eller efter sin religion utan i förhållande till sina kvalitéer. Det som kallas för en meritokrati. Det är en mycket viktig och precis princip för det franska folket. I motsats till den anglosaxiska kulturen är den franska influerad av kristendomen som bedömer människor och inte samhällen…”
I den senaste regionalvalen för Provence-Alpes-Cote dÀzur fanns också Sonia Arrouas,en judisk kvinna, på fjärde plats på Frontens valsedel. Medlemmar från partiet var med vid den europeiska extremhögerns uppmärksammade resa ( läs mer ) nyligen till Israel, där de mötte judiska ockupanter från Västbanken. Marine Le Pen försäkrar att hon och partiet alltid varit ”sionistiskt” och försvarat staten Israels existens. Personligen säger hon sig däremot vara emot nya bosättningar. Dessutom försvarar hon israeliska arabers rätt att få hyra bostäder i det egna landet på samma villkor som de judiska innevånarna. Själv vägras hon fortfarande inresetillstånd till Israel och säger till Haaretz att ”landet tycks ha för många vänner”. Dessutom med en retorik i klass med pappans: “Skulle vi i Frankrike säga en tusendel av det som man säger i Israel om denna fråga. Då skulle vi omedelbart kastas i fängelse för att ha uppviglat till rasistiskt hat”…
.
.
”Franska varor. Producerade av fransmän”.
.
Som ny partiordförande går hon – i den franska traditionens spår – längre än vad Jimmie Åkesson någonsin skulle göra. Hon säger att det till och med skulle vara möjligt med en muslimsk president: ”Muslimer, när de är fransmän förstås, röstar inte som ett samhälle/församling, utan på samma sätt som befolkningen i övrigt”. ”Om däremot en kandidat försöker att exklusivt representera den muslimska delen av befolkningen, då skulle det vara en mycket allvarlig utveckling”.
När väl bordet är röjt på all gammal antisemitism och formell rasism (judefrågan är löst…), och blivit väl förborgat i den franska revolutionära traditionen av sekularism, då dukar Marine Le Pen i stället upp ett bord belamrat med hat mot islam. I den ekonomiska krisens Frankrike odlar hon och exploaterar kapitalismens otrygghet genom att vända människors rädsla och osäkerhet, deras blickar, bort från den stenrika överklassen och finanshajarna, för att i stället peka mot muslimernas böner, slöjor, minareter, Koranen eller andra starka religiösa symboler som rötterna till allt ont som drabbat Frankrike. En målgrupp, judarna, har för tillfället blivit omöjlig att använda som syndabock för den ekonomiska krisen med dess arbetslöshet och försämrade livsvillkor. Rasismen finns kvar men den har gjorts salongsfähig och anpassats till stämningarna i den franska borgerlighetens vardagsrum. Det väljarunderlag som i senaste presidentvalet övergav Front National för att i stället satsa på Sarkozy.
”Dagens rätt” serverad från Nationella Frontens dignande bord blir ”islamhat” tillagad efter alla tänkbara raffinerade franska tänkbara recept…
Nu nöjer sig inte Mariane Le Pen med denna radikala omläggning. Med ett samlat parti bakom sig kommer hon i presidentvalet 2012 att göra en till synes vid vänstersväng när det gäller ekonomiska och sociala frågor. Pappans tidigare välsignelse av nyliberalism och globalisering har omprövats. Nu är det protektionism och starka statliga insatser som betonas. Frankrike ska lämna IMF, EU:s Maastrichtfördrag och euron. ”Tyskarnas monetära ockupation av vårt land ska omintetgöras”. Landet ska själv bestämma över sina skatter och staten ska kontrollerna priserna på baslivsmedel. Fransk industri och franskt jordbruk ska gynnas…
.
.
Partiet vill lämna IMF och euron. Bestämma över sin egna skatter.
Samt ha starka statliga insatser på det ekonomiska fältet.
.
Självklart mäskar partiet här för Frankrikes alla arbetarväljare. Den etablerade traditionella arbetarrörelsen är i upplösning och saknar liksom i Sverige varje spår av ett antikapitalistiskt program. De mindre partier som finns, likt våra vänner i det antikapitaliska NPA, är efter svenska mått stora, men den Nationella Frontens nya politiska dagordning är uppenbart en svår utmaning också för dem. Protektionism inom ramen för en fortsatt marknadsekonomi i en sönderfallande kapitalistisk världsordning bäddar bara för stagnation, nedgång och undergång. Ska man klara denna utmaning, blir det i presidentvalet 2012, liksom i alla strider dessförinnan, nödvändigt att inte bara mana till ”mer kamp” utan att också propagera för det arbetande folkets eget regeringsprogram. Ett program vars förverkligande skulle kunna påbörja det nödvändiga uppbrottet från det kapitalistiska system som förlamar så mycket av människor möjligheter och framtidstro.
.
******************************************************
.
.
Tills sist kan jag inte låta våra läsare undgå seklets fetaste lögn. Det var när Tunisiens diktator, Ben Ali, landat och välkomnats av den saudiska diktaturen i Riyad. Alltså USA:s bästa kompis i regionen. Då fann shejkdömet det lämpligt att till de arabiska folken låta berätta att:
”Saudiarabiens kungadöme låter meddela att det till fullo står bakom folket i Tunisien”…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Front National, Jean Pierre Le Pen, Mariane Le Pen, Nationella Fronten, NPA, Tunisien, Riyad
Okunnigt om Frankrike
22 Nov 10
.
.
Uppenbart vet inte Kim Salomon särskilt mycket om Maj -68 och den radikala student/arbetarrörelsen i Frankrike trots att han är professor. Hur man kan skriva en lång recension om en bok som behandlar denna tid utan att med en enda rad nämna att ”maoismen” i Frankrike förvisso fick ett fäste, men att denna, till skillnad från i Sverige, med sitt hela gäng från Jan Myrdal till Göran Skytte, aldrig behövde sakna numerärt lika stora eller större frihetliga, socialistiska utmanare, är obegripligt. Revolutionär, demokratisk socialism i lödiga former finns det gott om i Frankrike än i dag . Samtidigt som maoismens torkat ihop, blåst bort och förmultnat. Exempelvis franska Nouveau Parti Anticapitaliste. För den som vill ha en bredare utblick rekommenderas en del gott att läsa hos marxistarkiv.se
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Folkrepubliken Kina, Maj -68, maoism, Jan Myrdal, Göran Skytte, Jean Paul Sartre
I pressen; SVD1,
Franska protester mot pensionsreformen
29 Okt 10
Ingen vila på sjunde dagen.
.
I går protesterade än en gång arbetare och ungdomar mot den pensionsreform som de alla uppfattar som orättvis och ett slag under bältet på den arbetande befolkningen. Det var den sjunde nationella mobiliseringen på kort tid. Miljontals fransmän har sagt Nej till president Sarkozys motreform som förlänger pensionsåldern från 65 till 67 år, med möjlighet att ta ut förtidspension från 62 år i stället för 60 son gällt tills nu.
.
Pensionen(Retraite) är bra! Offensiv är bättre!
.
I går var det betydligt färre deltagare i demonstrationerna och procenten strejkande i transportsektorn och bland de offentligt anställda var också lägre jämfört med protestdagen 19 oktober.
Vad betyder det? Är det bara en paus i motståndet mot reformen eller kan Sarkozy höja mungiporna till hälften. Svaret ligger antagligen någonstans mittemellan. Det är en nedgång men den djupa vreden mot Sarkozys högerpolitik finns kvar och det råder inte en utbredd besvikelse och känsla av nederlag.
-Den som kämpar kan förlora, men den som inte kämpar har redan förlorat, sa Bertolt Brecht en gång.
-Ingen vet vad som händer nästa vecka. Men arbetarklassen har i alla fall sträckt på sig, sa en CGT-akivist i Annecy till dagstidningen Le Monde.
Orsakerna till den minskade mobiliseringen i går är flera:
-Det finns ett antal som deltagit i protesterna men som nu anser att de inte tjänar något till eftersom lagen röstats igenom av Senaten och Nationalförsamlingen. De är fortfarande arga motståndare till ’reformen” men ser för tillfället inte hur kampen kan fortsätta.
.
I går saknades ungdomen i demonstrationerna. Kommer den tillbaka 6 november?
.
-Ungdomen saknades i gårdagens demonstrationer. Orsaken är väldigt enkel – det är skollov den här veckan. Högern har försökt anklaga Socialistpartiet och vänstern i allmänhet för att ”locka ut” ungdomen på gatorna i en strid de inte har något med att göra. ”Elev i dag – arbetslös i morgon – pensionär i övermorgon” svarade ungdomen på plakat som funnits med i många demonstrationer och visade att de kan tänka för sig själva. Därför är det för tidigt att säga hur ungdomen kommer att delta i framtida aktioner, exempelvis den 6 november – nästa protestdag organiserad av fackföreningarna.
-De fackliga organisationerna har visat att de söker en ”bakdörr” för att avsluta den öppna kampen på gatorna. Det gäller speciellt fackföreningen CFDT, vars ordförande François Chérèque häromdagen i TV sa att det var dags att förhandla om jobben för de unga och äldre arbetslösa. Flörten uppfattades omedelbart av arbetsgivarorganisationen Medef som samma kväll sa sig positiva till ”öppningen från fackföreningarna”. Regeringen är med på ett hörn eftersom Sarkozys närmste rådgivare, ”pensionsexperten” Raymond Soubie, redan kvällen innan föreslog samma agenda.
.
Den lilla stålstaden Longwy stod i centrum för nedläggningarna i den europeiska stålindustrin under 70-talet.
.
Som parantes kan jag säga att CFDT är en fackförening som följt en märklig bana. I slutet av 70-talet stod organisationen långt till vänster om det av kommunistpartiet ledda CGT. I dag är CGT oberoende från kommunistpartiet och CFDT ligger till höger om CGT och har starka band med Socialistpartiet. Jag hade privilegiet att hösten 1978 besöka den lokala avdelningen av CFDT i stålstaden Longwy i nordöstra Frankrike där arbetarna ockuperade stålverket som hotades av nedläggning.
Här samlas aktivisterna i Radio SOS för sändning.
.
Högt över den lilla staden på en slagghög lyste en enorm neonskylt upp nattmörkret med nödropet SOS. CFDTs lokalavdelning hade också startat en piratradio som dagligen sände nyheter till stadens befolkning som alla var beroende av stålverkets fortsatta drift. För veckotidningen Internationalen gjorde jag en lång intervju med en ung kvinnlig medlem av CFDT som organiserade radiosändningarna. Då stod CFDT i spetsen för de mest uppmärksammade striderna på arbetsmarknaden. När CFDT 2003 sa ja till en försämring av pensionssystemet fullbordade organisationen sin högervridning. Slut på parentesen.
Nästa protestdag är utsatt till den 6 november. De fackliga organisationerna kan inte släppa rörelsen, även om de helst skulle vilja sätta sig ned vid förhandlingsbordet, därför att det fortfarande finns ett enormt tryck underifrån. Efter den 6 november kommer antagligen situationen att klarna. Kommer mobiliseringen att ta en ny vändning och form eller kommer de kämpande att sänka armarna?
Sarkozy och hans högerregering visar att de vädrar morgonluft. Men det finns det som talar för att de saknar gott luktsinne. Även om pensionsreformen nu antagits för att formellt göras till lag av Sarkozy den 15 november märks det att de kämpande arbetarna och skoleleverna/studenterna inte anser sig besegrade och det finns inga tecken på en bredare demoralisering.
Även inför gårdagens demonstrationer fanns det ett överväldigande stöd bland befolkningen. I en opinionsundersökning publicerad i förrgår sa hela 65 procent att de stödde protesterna mot reformen. Regeringen lurar sig själv om den tror sig kunna vända opinionen. Sarkozy och hans ministrar är djupt avskydda och vreden mot hela den franska överklassens snobbiga och föraktande attityd mot den arbetande befolkningens ekonomiska och sociala problem är djupare än någonsin.
Det blir säkerligen inte en repetition av Maj-68, inte den här gången. Men det finns andra former för social oro och kamp. Det utdragna ”maj-68” i Italien åren 1969-70 visar en möjlig modell för den kommande klasskampen i Frankrike.
.
-Vi pissar på dem och de låtsas att det regnar. Banderoll från gårdagens demonstration i Brest.
.
I förorterna som exploderade 2005 pyser det i vulkanerna. Inga av alla de löften om jobb och sociala förbättringar som Sarkozy då utlovade har infriats. Situationen är värre än någonsin och ingen ska bli förvånad om tusentals bilar inom kort på nytt kommer att lysa upp horisonten i Paris utkanter.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Strejker, Paris, CFDT, CGT, Pensioner
Franska strejker i bild
26 Okt 10
Det kallas klasskamp, banne mig.
Den amerikanska tidningen The Boston Globe har som specialitet att publicera bildreportage från viktiga händelser världen över. Tidningens bildsvit från den franska arbetarklassens kamp mot Nicolas Sarkozys motreform av pensionssystemet är fantastiska tidsbilder från dagens klasskamp i Europa.
********
Lyssna till folkets vrede.
Demonstration framför Senaten den 20 oktober
*
Marseille fyller gatorna.
Den 16 oktober deltog mer än 200 000 i protesterna i Marseille som tillsammans med Toulouse står i spetsen för kampen.
*
The drunken sailor.
Utanför Marseilles oljehamn samlades tankers pår brädden. Sjömännen kunde fördriva tiden med klassisk aktivitet. Bilden är från den 17 oktober.
*
Konsten på folkets sida.
Marianne, den franska republikens symbol, deltar oå folkets sida. Bilden är tagen i Paris 19 oktober.
*
I kamp mot reformer och tårgas.
Utanför Senaten den 20 oktober är protesterande fackliga aktivister utrustade mot polisens tårgas.
*
Stålets arbetare säger Nej .
Stålarbetare från industrijätten Arcelor-Mittal deltar i demonstrationerna i Marseille den 12 oktober.
*
Stridens eldsjälar.
I Marseille protesterade järnvägsarbetare och skolelever tillsammans i gamla hamnen den 21 oktober.
*
Här ska ingen flyga.
Arbetare stoppade tillfarten till flygplatsen Charles de Gaulle den 20 oktober
*
Pensionen en fråga för ungdomen.
I början av oktober kastade sig ungdomen in i kampen. Gymnasier och senare universiteten slöt upp i stora grupper. Här deltar skolelever i demonstrationen i Paris den 14 oktober.
*
Först ett arbete – sedan pension.
I staden Lyon vände många ungdomar sin ilska mot symboler för det samhälle som inte ger dem en framtid. För att få pension måste man först ha ett arbete. Många av förorternas ungdomar vet redan i dag att deras chans till en god utbilning och ett bra jobb är i det närmaste noll. Då kan man förstå att den blockerade horisonten leder till handlingar som majoriteten av de strejkande arbetarna inte ser som positiva för kampens utgång.
*
Polisens provokationer avslöjade.
TV och borgerliga media har försökt göra stor affär av några krossade rutor och brända bilar. Men det har slagit tillbaka mot polisen. Det har producerats övertygande bevis mot polisprovokatörer som startat vandalisering och angrepp mot fackliga aktivister. Här under ser du civilklädda poliser som öppet angriper deltagare i protesterna. Det finns också videoklipp som visar polisagenter i civila kläder som krossar fönster i en bank i Lyon. Bevisen förnekas av inrikesministeriet men fackliga ledare för poliskåren säger att de bevis som lagts fram om polisprovokationer är ”oroande”.
*
Maktens ansikte.
Snart kommer ungdomen att förväxla dagens polis med medeltida riddare i videospel.
*
Här släpps ingen olja fram.
Transportarbetare blockerar en oljedepå i Douchy-les-Mines i norra Frankrike. Kravallpolis sattes in den 14 oktober för att bryta blockaden. Få sammanstötningar ägde rum. Arbetarna bara hävde blockaden och återupptog den när polisen gett sig av.
*
Den direkta demokratin.
Här röstar studenter på universitetet i Nanterre under ett stormöte om de fortsatta aktionerna inför den 22 oktober.
*
Nej till reformen!
*
Maktens salar.
Medan maktens salar står tomma visar gatans miljoner vägen framåt. Bilden visar Senaten med ett fåtal senatörer den 22 oktober.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, CGT, NPA
Sarkozy använder krigslag
22 Okt 10
Olivier Besancenot föreslår enat svar.
.
Frankrikes president Nicolas Sarkozy drar sig inte för att använda metoder värdig en diktator. I natt beslutade han att de arbetare som strejkar vid det strategiskt viktiga raffinaderiet Grandpuits tvångsrekryteras för att på nytt öppna kranarna i oljedepåerna. Det finns inget i fransk lag som tillåter sådana åtgärder i fredstid. Det är ett direkt brott mot den grundlagsstiftade strejkrätten.
Sarkozy åtgärd visar vilken panik som styr hans och regeringens handlande. Inte sedan Maj-68 har alla raffinaderier i landet stått stilla. Flera tusen bensinstationer annonserar ”tomt” och den allmänna opinionen ger inte de strejkande skulden för situationen. Det är regeringen som ilskan riktas mot.
NPAs talesman Olivier Besancenot uppmanar i ett uttalande alla fackliga och politiska organisationer att enas i ett hårt svar på Sarkozys provokation. Här under kan du läsa det korta men principiellt mycket viktiga uttalandet.
.
Här bryter gendarmeriets kravallpolis upp de arbetandes blockad av oljedepån.
De strejkande vid Grandpuits raffinaderi har tvångsrekryterats i det nationella försvarets namn.
Gendarmeriets mobila enhet attackerade strejkvakterna och skadade flera av dem.
För att försvara de som befinner sig i strejk, för att försvara strejkrätten föreslår jag alla ledare för politiska partier, organisationer och fackförbund att vi tillsammans reagerar på denna oacceptabla aggression mot de arbetande och deras rättigheter.
22 oktober 2010
I Lomme nära staden Lille i norra Frankrike blockerar arbetare tillfarten till oljedepån.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, Besancenot, Strejk, CGT,
Sarkozy fäktar vilt
22 Okt 10
Kupp i Senaten.
.
Det är inget mindre än politisk kupp som Sarkozys ministrar driver igenom i Senaten. Arbetsministern Eric Woerth kräver av Senaten att den innan fredagkväll röstar igenom den nya pensionslagen i ett block där bara de tilläggs- och ändringsförslag som regeringen accepterat ingår i omröstningen. De närmare 300 paragrafer som oppositionen presenterat kommer inte upp till debatt och röstning.
.
Sarkozy knäpper Senaten på näsan.
Det finns täckning för ”blockröstandet” i konstitutionen men det är en metod som nästan aldrig används och att det sker nu visar hur stor panik som råder i kanslikorridorerna. Med bredare och allt radikalare protester för var dag som går vill Sarkozy kuppa igenom ett beslut i hopp att det ska kapa benen på demonstranterna och de strejkande.
Det är ett vågat grepp från den pressade presidenten som kan slå tillbaka skoningslöst mot hans ställning och chanserna att bli omvald i presidentvalet 2012. Just nu kan man kanske likna situationen vid fysikens term ”instabil jämvikt”.
Jämvikt – därför att de båda lägren står fast vid sina positioner. Sarkozy upprepar flera gånger om dagen att han inte tänker vika sig för ”gatans parlament”. De fackliga organisationerna håller fortfarande samman i den gemensamma front som hittills lyckats mobilisera till ett halvt dussin demonstrationer med mer än två miljoner deltagare.
.
Demonstranter i Paris 19 oktober.
Instabil – därför att stödet till Sarkozy politik smälter som snö i vårsol trots att höstens färger breder ut sig i huvudstaden. I hans majoritet sprider sig oron. Parlamentariker och senatorer ser panikartat hur opinionen vänder sig bort och hotet att sparkas ut ur de privilegierades församlingar ger dem kalla fötter. Till det kommer att många av de förnäma borgarna avskyr Sarkozys vulgaritet. Instabil också därför att på motståndets sida syns det tydligt att ledarna i de stora fackliga organisationerna blir alltmer obekväma inför rörelsens radikalisering och utbredning till grupper de inte alls kan påverka för att inte säga kontrollera. Rapporter från hela landet visar att den nedtrappning som ledarna räknat med efter strejken/demonstrationen den 19 oktober inte kan inledas om de vill behålla ledningen över protesterna. Inte ens tjänstemännens fackförening CGC kommer att lägga armarna i kors trots att det redan sagt att man hoppar av den fackliga fronten.
.
Allt fler ungdomar visar att pensionsreformen berör dem också.
-Nu kör vi hela vägen. Det går inte att backa, säger en facklig delegat i facket Sud-Rail i Toulouse, den stad där just nu protesterna är som intensivast.
Under natten till i dag använde Sarkozy sig av en ”krigslag” för att bryta blockaden av en av de viktigaste oljedepåerna. Prefekten (sorts länsechef) beslutade att tvångsrekrytera de anställda vid raffinaderiet Grandpuits eftersom nu över 3 000 bensinstationer annonserar ”tomt”. Det är inte ens säkert att ”tvångsrekryteringen” är laglig eftersom det handlar om anställda i den privata sektorn. Fackföreningen CGT säger att de kommer att lägga in en formell anmälan till domstolarna om ”brott mot den lagliga strejkrätten”.
.
Media: DN1,SVD1,SVD2,DN2,DN3,GP1,
Bloggare: Röda Malmö,Röda Lund,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, Paris, CGT, CFDT, NPA, Strejk, Pensioner
Strejkernas Frankrike
20 Okt 10
Sarkozy sviktar, sviktar inte ?
.
-Från och med nu kommer ingen att märka när strejker bryter ut.
Orden yttrases av Sarkozys då han för ett par år sedan med sitt vanliga flin meddelade media att en lag om garanterad miniservice skulle införas i den offentliga sektorn för att minska effekterna av strejker.
I dag sitter orden som sylvassa fiskben i halsen på sprätten Sarkozy som snart är mer isolerad i sitt Elysséepalats än Napoleon någonsin var. Inte ens hans egna ministrar håller samman inför trycket från gatan. I den senaste opinionsundersökningen är det knappt 30 procent som stöder Sarkozys politik.
.
I veckan strejkade också personalen vid Eiffeltornet, världens mest besökta turistmål.
.
I går nådde protesterna mot regeringens orättvisa pensionsreform en ny nivå. Vägen fram till seger står till hälften öppen. Än en gång samlades cirka tre miljoner demonstranter för att säga nej till Sarkozys pensionsreform. Men i går var det mer än en protest mot en enskild reform. Enstämmiga rapporter från hela landet talar om en total misstro mot regeringen och en känsla av att en majoritet av befolkningen inte räknas, att ett nej från långt mer än halva befolkningen viftas åt sidan av en högfärdig självupptagen borgerlig majoritet i parlamentet.
Trots den utåt tuffa attityden från Sarkozys majoritet råder en febril nervositet i maktens korridorer. Det står redan klart att regeringschefen Fillons plan på att rösta igenom reformen i Senaten onsdag 20 oktober ligger i spillror. Oppositionen i Senaten har lagt 1 200 ändrings- och tilläggsförslag och delar av majoriteten vill inte gå med på att forcera omröstningen som en blockröst för eller emot hela lagförslaget. Därför är det klart att det knappast blir en omröstning i Senaten innan mitten av nästa vecka. För Sarkozy är det ett stort bakslag och en källa till oro för vad som kommer att ske på gatan innan omröstningen äger rum. Tålamodet krymper i alla läger och bland de unga på skolor och universitet tilltar radikaliseringen snabbt.
.
Jobb åt alla – inte fler år att arbeta.
.
-Rörelsen tappar fart men radikaliseras, sa regeringschefen Fillon till media i tisdags sedan det skett flera sammandrabbningar mellan ungdomar och gendarmeriet i städer som Lyon och Rennes. Även i Paris gick ett antal bilar upp i rök och en del butikers skyltfönster krossades. Tyvärr valde också vissa grupper att inte ansluta sig till de stora demonstrationerna utan gick i stället till isolerade attacker mot ”förtryckets symboler” som banker, klädesbutiker och jättebokhandeln FNAC.
Uppenbarligen har regeringen gett polisen order att inte ingripa mot de isolerade grupperna som agerar vid sidan av demonstrationerna. Bormästaren i Lyons andra distrikt, Denis Broliquier, säger sig vara skandaliserad av att polisen, enligt dess egna uppgifter, fått order att inte ingripa mot vandaliseringen. Regeringen försöker att vända uppmärksamheten bort från de väsentliga frågor som flera miljoner kräver svar på. Mörkermannen i inrikesministeriet Brice Hortefeux har säkert ett finger med i spelet.
Den uppskjutna omröstningen i parlamentet ger den fackliga fronten lite andrum för att planera fortsättningen. Att bara fortsätta med ytterligare en eller flera protestdagar är inte tillräckligt effektivt för att stoppa Sarkozy. Samtidigt tvekar de fackliga ledarna i CGT och CFDT att följa den fackliga organisationen Solidaires uppmaning till obegränsad generalstrejk till finish.
.
Antalet demonstranter i Lyon var fler än någonsin- 45 000.
-I dag var det en ny etapp på vägen mot en obegränsad generalstrejk som börjar ta form, svarade NPAs Olivier Besancenot i en chatt i dagstidningen Le Monde i tisdags och fortsatte:
-Från tisdagskväll påbörjas nya strejker, nya demonstrationer kommer att hållas liksom många blockader. Frågan som nu ställs är att blockera ekonomin för att stoppa reformen.
De närmaste veckorna kommer att visa vilken sida i den allt hårdare klasskonflikten som drar det korta strået.
.
Det Nya Antikapitalistiska Partiet deltar med full styrka i alla protester mot högerpolitiken.
.
Tisdag morgon blockerade strejkande arbetare hundratals vägar.
.
Fler ungdomar än någonsin deltog i demonstrationerna.
.
Natten till 20 oktober bröt polisen upp blockaden vid flera raffinaderier.
.
Här följer ett videoklipp från en vägblockad i förorten Pantin i Paris.
.
Media: DN1,SVD1,GP1,SSD1,DN2,SVD2,SVD3,GP2,DN3,SVD4,GP3,AB1,DN4,SVD5,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Paris, Demonstration, Strejk, Sarkozy, CGT, CFDT, NPA, Besancenot
Ny strejk i Frankrike.
11 Okt 10
Avgörandets stund?
.
I morgon samlas Frankrikes arbetare till en ny kraftmätning med Nicolas Sarkozy och hans regering. Den stora majoriteten av befolkningen säger NEJ till regeringens totalt orättvisa reform av pensionssystemet. Men regeringen säger att den kort och gott skiter i vad folk tycker. Nationalförsamlingens borgerliga majoritet antog reformen redan i september och den 6 oktober röstade också Senaten igenom pensionslagen. De enda som jublar i landet är Sarkozys tynande trupper och arbetsgivarna.
.
-Full pension vid 60 år är möjligt. Beskatta kapitalinkomsterna. Det krävde CGT i Bryssels euromanifestation den 29 september. Foto: Benny Åsman.
.
Därför blir strejkerna och demonstrationerna i morgon och nästa lördag kanske en avgörande kraftmätning mellan regeringen och de fackliga organisationerna. De senare har i det längsta hoppats att slippa ta till en obegränsad generalstrejk som vapen. Men regeringens totala okänslighet för opinionen ger de arbetande inget val. I morgon går många branscher i strejk och budet från många håll som exempelvis järnvägsarbetarna är att strejken fortsätter efter den 12 oktober.
De anställda i hamnarna kring Marseille är redan i strejk sedan två veckor i protest mot en reform av arbetets organisering i hamnarna. Som en följd är två raffinaderier i regionen torrlagda och det kan snart bli fråga om bensinbrist i vissa bensinstationer. I morgon ansluter hamnarbetarna sin strejk till protesterna mot pensionsreformen.
Här under hittar du ett uttalande från NPA, Nya antikapitalistiska partiet, som ger sitt fulla stöd till generalstrejken och som motiverar varför den orättvisa reformen måste dras tillbaka av regeringen eller skjutas i sank av de strejkande.
Uttalande från NPA :
Generalstrejk för att stoppa pensionsreformen.
De fackliga organisationerna uppmanar de anställda vid RATP, Total, transportsektorn , i hamnarna och varven, järnvägen och i energisektorn att fortsätta strejkerna efter mobiliseringen den 12 oktober och det utan tidsbegränsning.
Nicolas Sarkozy, François Fillon och hans regering, och arbetsministern Eric Woerth fortsätter att minimisera mobiliseringen mot pensionsreformen och viftar undan löntagarnas krav. Den stendöva regeringen tänker tvinga igenom reformen och förbereda terrängen för en marknadskapitaliserad pension.
De klamrar sig fast vid en orättvis reform som kommer att försämra löntagarnas arbets- och livsvillkor. Det är kvinnorna och arbetare med osäker anställning som blir de hårdast drabbade på grund av den yrkes- och lönemässiga ojämlikhet de lever under.
Sedan septembers början har mellan 2,5 och 3 miljoner människor tre gånger demonstrerat att de vägrar acceptera den nyliberala reformen som stöds av arbetsgivarföreningen MEDEF. Nu försöker regeringen lura på befolkningen en lag med marginella förändringar av detaljer som inte ändrar något i grunden, inget i den ojämlika fördelningen av de producerade rikedomarna mellan företagare och löntagare och inget för de 4,5 miljoner personer som är arbetslösa.
Det finns bara en metod för att ändra på styrkeförhållandena – utlys en icke tidsbegränsad generalstrejk.
Det är därför som NPA stöder de arbetande och deras fackliga organisationer i beslutet att fortsätta strejkerna efter den 12 oktober. Vi sätter in alla våra krafter till stöd för mobiliseringen.
6 oktober 2010
.
NPA stod upp mangrannt den 23 september. Här demonstrerar de i Paris.
Så här skrev jag på bloggen efter den stora demonstrationen den 2 oktober. Analysen står sig med smärre modifikationer.
”Paradoxalt kanske det är fackföreningarnas strategiska problem som är regeringens starkaste trumfkort. För vad ska fackföreningarna göra efter nästa protest den 12 oktober? Nöja sig med ännu en endagsprotest en vecka senare? Eller satsa allt för att tvinga regeringen till reträtt?
Regeringen vet att de fackliga ledningarna inte vill eller är beredda att kalla till en icke tidsbegränsad generalstrejk för att fälla regeringens reform. Det är Sarkozys starka kort. Och det är de fackliga ledarna också medvetna om.
Hur avsluta rörelsen? Om de fackliga ledarna inte vill ta till stora släggan och inte heller blåsa till reträtt vad ska de då göra? Att släppa protesterna och invänta presidentvalet 2012, som Socialistpartiet förespråkar, är lika med att erkänna ett nederlag mitt i rörelsens mest dynamiska moment. Det vill säga fackligt självmord och en trolig förlust för vänstern 2012.
.
NPA vill inte vänta till 2012 för att bli av med Sarkozy.
.
Regeringen väntar sig att de fackliga organisationerna ska fortsätta på en mittenväg med ytterligare ett fåtal mobiliseringar efter den 12 oktober och att luften då ska gå ur motståndet. Det är ett högt spel som bara kan vinnas om fackföreningarna accepterar spelreglerna och de dåliga oddsen i ett sådant scenario. Om mobiliseringen den 12 oktober visar en klart mätbar avmattning då kommer vi att få se de fackliga organisationerna, i första hand CFDT, anta en strategi för en stegvis avveckling av motståndet.”
Vad som hänt sedan dess är att lokala fackliga organisationer vid de statliga järnvägarna SNCF, hamnarna och en rad andra sektorer beslutat att i olika former fortsätta strejkerna efter den 12 oktober i ett försöka att driva regeringen på reträtt. Det kan göras. Det har redan gjorts förut.
Viljan att ta tjuren vid hornen finns bland medlemmarna och ute på arbetsplatserna. Nu är det upp till de nationella ledningarna i fackföreningarna att visa beslutsamhet, vilket inte är givet på förhand. Inför frågan om fortsatt strejk efter morgondagens demonstrationer och strejker har de nationella fackliga ledarna lämnat initiativet fritt för de lokala fackföreningarna.
Blir mobiliseringen i morgon en stor succés ligger segern inom räckhåll.
.
Media:GP1,AB1,ETC,DN1,SVD1,GP1,GP3,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Pension, Fackföreningar, Sarkozy, Fillon, NPA,
Nya protester i Frankrike
4 Okt 10
Pensionen en fråga för ungdomen.
.
Så var det dags igen. De franska protesterna mot Sarkozys pensionsreform vill inte ge med sig. I lördags var det på nytt ett massivt uppbåd i närmare 250 demonstrationer över hela landet och som än en gång samlade närmare tre miljoner deltagare.
Ändå säger regeringen att den beslutsamt står fast vid sin reform trots att i stort sett hela folket säger nej. Endast en liten minoritet stöder regeringens politik.
.
I lördagens demonstration samlades unga och äldre till en gemensam protest.
.
För att stärka regeringens position försökte inrikesministeriet att spela på att demonstrationerna ”tappar luft”. Trots de fackliga organisationernas förnekande var det uppenbarligen något färre deltagare 2 oktober än 23 september. Men vad innebär det? Håller luften på att gå ur mobiliseringen? En ytlig första titt kan ge det intrycket. Men det är antagligen en felaktig slutsats av flera anledningar, minst tre.
-Stödet för protesterna stiger stadigt i opinionsundersökningarna. Inför strejkerna och demonstrationerna den 7 september sa 61 procent att de stödde eller kände sympati för protesterna. Inför mobiliseringen den 23 september hade den siffran ökat till 68 procent. Inför den senaste mobiliseringen hade stödet och sympatierna stigit till hela 72 procent av de tillfrågade. De positiva fördelade sig på 51 procent som helt stöder rörelsen och 21 procent som känner sympati. Bara 12 procent sa sig vara fientligt inställda till protesterna. Det säger en del om regeringens isolering.
.
Bara glada miner. De sura får Sarkozy stå för.
.
-I lördagens demonstration breddades deltagandet. Ett stort antal studenter och skolelever anslöt sig till demonstrationen efter att en enad front av elevorganisationer och politiska ungdomsorganisationer manat till mobilisering. Organisationernas koalition kallar sig ”Pensionen – en fråga för de unga”.
Det var också fler arbetare från de privata småföretagen med i demonstrationen eftersom det hade svårt att delta i strejkerna som fackförbunden organiserade den 7 och 23 september. Dessutom var det lite av familjefest över demonstrationen eftersom den gick av stapeln på en lördag.
-Till sist är det också viktigt att antalet platser där det demonstreras har stigit från 222 den 23 september till 240 platser i lördags. Detta trots att vädret på Atlantkusten var extremt dåligt.
.
Pensionen en fråga för de unga.
.
Så vad väntar nu? Redan tisdag 12 oktober organiserar den fackliga fronten en ny strejk/demonstration över hela landet. Innan dess ska reformen upp till behandling i Senaten sedan den redan antagits av Nationalförsamlingen.
Men situationen reser också mer komplicerade frågor för regeringen och de fackliga organisationerna. Likaså för de politiska organisationerna.
Regeringen visar en hård fasad men den spelar i själva verket ett högt spel. Den vet hur opinionssiffrorna ser ut. Vore det presidentval i dag förlorar Sarkozy stort oavsett vem Socialistpartiet ställer upp med. Det är inte första gången ”fast beslutna” franska regeringar tvingats till total reträtt i vitala frågor. Dessutom visar Sarkozys team inte längre upp en tuff enad fasad. Sprickorna går ända upp i fasadens tak. Sarkozys hittills trogne premiärminister François Fillon har offentligt låtit förstå att han inte går i Sarkozys ledband och flera tunga ledare i regeringspartiet UMP har uttryckt klart missnöje med den sprättige presidentens vulgaritet och presidentstyre in i minsta detalj.
.
Alla tillsammans för en pension vid 60 år.
.
Paradoxalt kanske det är fackföreningarnas strategiska problem som är regeringens starkaste trumfkort. För vad ska fackföreningarna göra efter nästa protest den 12 oktober? Nöja sig med ännu en endagsprotest en vecka senare? Eller satsa allt för att tvinga regeringen till reträtt?
Regeringen vet att de fackliga ledningarna inte vill eller är beredda att kalla till en icke tidsbegränsad generalstrejk för att fälla regeringens reform. Det är Sarkozys starka kort. Och det är de fackliga ledarna också medvetna om.
-Rörelsen börjar bli komplicerad. Vi måste på något sätt handskas med ett avslut, säger en anonym facklig ledare till tidningen Libération. Precis. Hur avsluta rörelsen? Om de fackliga ledarna inte vill ta till stora släggan och inte heller blåsa till reträtt vad ska de då göra? Att släppa protesterna och invänta presidentvalet 2012, som Socialistpartiet förespråkar, är lika med att erkänna ett nederlag mitt i rörelsens mest dynamiska moment. Det vill säga fackligt självmord och en trolig förlust för vänstern 2012.
.
Motständet närmar sig ett avgörande. Ska regeringen tvingas till reträtt krävs det nya grepp i kampen.
.
Regeringen väntar sig att de fackliga organisationerna ska fortsätta på en mittenväg med ytterligare ett fåtal mobiliseringar efter den 12 oktober och att luften då ska gå ur motståndet. Det är ett högt spel som bara kan vinnas om fackföreningarna accepterar spelreglerna och de dåliga oddsen i ett sådant scenario. Om mobiliseringen den 12 oktober visar en klart mätbar avmattning då kommer vi att få se de fackliga organisationerna, i första hand CFDT, anta en strategi för en stegvis avveckling av motståndet.
.
Mina politiska fränder i NPA stöder helt kravet på pension vid 60 år.
.
I videoklippet härunder förklarar NPAs Olivier Besancenot att mobiliseringen måste fortsätta till seger, att det tvärtemot vad Sarkozy säger, finns pengar att hämta hos de rika för att finansiera en korrekt pension för alla. När det behövdes hundratals miljarder för att rädda bankerna då fanns det pengar men när det gäller pensionerna säger han att statskassan är tom. Besancenot säger också att de stora börsbolagen gör större vinster än någonsin så det finns pengar bara man ser sig omkring.
.
Paris, 02/10/10, Manif pour la défense de nos retraites
envoyé par E_varlin. – L’info internationale vidéo.
.
Bloggare: Björnbrum,Svensson,Röda Rummet,Teckentydaren,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Sarkozy, NPA, Besancenot, Pensioner
Fler protester i Frankrike
25 Sep 10
Nya strider väntar.
Efter framgången 23 september har de fackliga organisationerna i Frankrike beslutat om en ny massdemonstration nästa lördag och en den 12 oktober. Beslutsamheten över att sätta stopp för regeringens orättvisa pensionsreform växer i hela samhället.
Våra kamrater i det Nya antikapitalistiska partiet NPA deltar i mobiliseringen på alla nivåer. Här under hittar du NPAs första uttalande efter succén 23 september. Här på bloggen kan du räkna med att hitta all information vi har tillgång till efter nästa kraftmätning den 2 oktober. De franska arbetarnas kamp är vår kamp.
.
Långt upp i bergen skallar ropen på generalstrejk.
”Efter succén den 23 september:
Nu slår vi ännu hårdare.”
.
Strejkerna och demonstrationerna den 23 september var en stor succés trots regeringens lögner och dimridåer om deltagandet. Med tre miljoner demonstranter och protester i fler städer och samhällen än 7 september är rörelsen långt ifrån att mattas av. Det är ett ytterligare bevis på missnöjets omfattning, vidden av nejet till lagförslaget om pensionerna och misstron mot regeringen och speciellt arbetsministern Eric Woerth.
Tonläget i demonstrationerna visade på en ännu större kampvilja än 7 september och frågan om uppföljningen av kampen ställs av många. Stormöten är planlagda, bland annat i den kemiska industrin. Fredag morgon 24 september stoppades skiftbytet vid flera anläggningar.
De nationella fackförbundsledningarna beslutade i dag 24 september att kalla till en ny protestdag lördag den 2 oktober för att de i strejk och majoriteten av befolkningen som stöder motståndet ska kunna protestera gemensamt. Fackförbunden kallar också till nya strejker och demonstrationer den 12 oktober.
Vi önskar för vår del att uppmaningen till mobilisering vore mer radikal vad gäller en obegränsad strejk. Men vi manar naturligtvis till kraftiga mobiliseringar som svar på de fackliga organisationernas appell för att visa att rörelsen inte försvagas utan tvärtom fördjupas och gör framsteg. Om utvidgade strejker blir en realitet på ett stort antal platser där det är möjligt stärks kampläget ytterligare och speciellt om blockader organiseras överallt.
Regeringen låtsas att det regnar men vi har redan sett regeringar med samma attityd tvingas kapitulera på kort tid. Det var fallet i december 1995 i kampen mot Juppes plan(pensionsreform m.anm) och 2006 mot premiärminister Villepins lag om korttidskontrakt för ungdomar som redab hade antagits av parlamentet.
Pensionsreformen är inte en avslutad affär. Vi kan ännu segra. Det syns sprickor i högerfronten. Parlamentsledamöter tänker i första hand på att bli omvalda och dessa människor vet vad som väntar nästa val om situationen inte ändras. Motståndet har reserver på lager – alla de som är mot regeringens politik och som inte ännu gett sig ut på gatan. I gårdagens demonstration deltog många unga. De kan bli fler.
Tvärtemot vad Eric Woerth säger är regeringens försvar av lagförslaget mindre effektivt än oppositionens kritik. Alltfler förstår att bakom pratet att rädda det skattefinansierade pensionssystemet finns en vilja att ta död på det. De arbetande ska tvingas köpa privata försäkringar och andelar i pensionsfonder.
Ingen har lust att dö på jobbet. Det finns pengar till att bevara pensionen vid 60 års ålder utan att öka antalet arbetade år och också för att återgå till situationen innan 1993 med 37,5 arbetsår för att få full pension i både det privata och det offentliga. Det räcker att avsätta de 3 procent av BNP som pensionsutredningen föreslår. Det är inte precis en kommission som infiltrerats av farliga ”vänsteraktivister”.
Det handlar om att fördela rikedomarna. Vi ska ta från profiterna för att vi ska kunna njuta av ålderdomen. Mindre pengar till Sarkozys vänner i samhällstoppen och till CAC40 (Parisbörsen, m.anm.) ger mer pengar till pensioner, sociala bidrag och våra löner.
Vi ger inte upp. Fortsätt att slå allt hårdare.
.
Media:SVD1,
Bloggare:
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Frankrike, Strejker, NPA, Pensioner
Senaste kommentarer