Netanyahu på rundtur

Netanyahu söker förståelse i Europa

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu är på tredagars besök i Europa. Gordon Brown, Angela Merkel och USAs George Mitchell tar emot den israeliska höken för att diskutera hur ”fredsprocessen” ska föras vidare. För Netanyahu handlar det om att köpa tid, en israelisk specialitet som går ut på att förhala allt som skulle innebära en reträtt från områden som ockuperades 1967.

Netanyahu räknar inte med att få godkänt för, de enligt internationell lag olagliga, bosättningarna på Västbanken och i östra Jerusalem, utan har som mission att få förståelse för sin svåra sits i den israeliska regeringen. Det pågår ett öppet uppror från den extrema högerflygeln i hans egen regering.

-Judarna har rätt att för evig tid bosätta sig överallt på israelisk jord, sa nyligen Moshé Yaalon, som är minister för strategiska affärer i Netanyahus regering. Provokationen var medveten och han underströk den genom att tillsammans med tre andra ministrar besöka olagliga (i israeliska regeringens ögon) bosättningar för att uppmuntra bosättarna och ge dem stöd. Yaalon sitter fortfarande kvar på sin post även om Netanyahu sagt att hans minister ”gick för långt”.

Moshe Yaalon

Netanyahus uppgift att hålla ihop sin regering och att samtidigt inte trampa Washington och Bryssel på tårna är i det närmaste olöslig. Den extrema högern i hans eget parti Likud blir allt mer högljudd. Moshé Yaalon, tidigare stabschef i armén, deltog exempelvis i ett möte organiserat av en högerfraktion i Likud som Netanyahu sedan två år tillbaka försöker att utesluta ur partiet utan att lyckas.

-Ge inte efter för Washington, är slagordet för dagen som mobiliserar bosättningsfanatikerna i Knesset, det israeliska parlamenetet. Knessets ordförande sa exakt så ett par dagar sedan.

Knesset

Merkel, Brown och Mitchell kommer att i praktiken spela med i den israeliska regeringens taskspeleri. Hårda ord kommer att fällas om ”olaglig bosättning” och krav på stopp för utbyggnad att resas. Men när det kommer till att verkligen tvinga fram handling från Jerusalems sida sker inget. Bara sedan den första januari i år har 600 nya bostäder byggts på Västbanken. Totalt bor nu 300 000 bosättare på Västbanken och 200 000 i illegala bosättningar i östra Jerusalem. Det är hårda fakta på marken.

Hur den palestinska stat ska se ut som ”fredsprocessen” sägs syfta till blir det allt svårare att förstå. På Västbanken finns det inte ens längre ett samanhängande markområde som palestinierna skulle kunna kalla sin egen stat.

I media: AB1,SDV1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,SSD1,SSD2,AB2,AB3,DN3,GP1,GP2, Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Vad Obama borde säga i Kairo

Det här bör Barack Obama säga i Kairo.

I dag håller Barack Obama ett tal till den muslimska världen. Talet hålls i Kairo och nu när Vita Huset inte längre styrs av en sprättig nolla ställer omvärlden stora förväntningar. Vad behöver då Obama säga för att de muslimska folkmassor han säger sig tala till ska känna sig berörda?

-Avsluta ockupationen av Palestina. För miljontals arabiska medborgare räcker det om Obama kräver att Israel upphäver sin ockupation av allt territorium utanför 1967 års gränser. Muren ska rivas och de palestinska jordbrukarna ges tillträde till sina marker som « hamnat » på andra sidan muren. Bosättningarna ska bort. Det vore ord för öron som väntat i årtionden på annat än tomma diplomatiska formler som ursäkt för ockupationen.

Det börjar med husvagnar och baracker för att bli fasta bostäder.

-Avskaffa alla kärnvapen. Barack Obama säger att USA inte kan acceptera ett Iran med tillgång till kärnvapen och att alla stater i regionen ska skriva under icke-spridningsavtalet. Men det finns bara en väg till ett kärnvapenfritt Mellanöstern. Och den går via en total nedrustning av Israels odeklarerade innehav av ett par hundra kärnvapenladdningar. Det är nästan omöjligt att förstå hur någon kan få skrämselhicka av en eventuell iransk kärnvapenarsenal utan att darra som ett asplöv vid bara tanken på att herrar som Bibi Netanyahu och Avigdor Lieberman har hundratals atombomber i sin ägo.

Israels hemliga atombombsfabrik. Foto i Sunday Times 1986

-Samma rättigheter för alla medborgare i staten Israel. Barack Obama skulle också kunna räkna med hängivna lyssnare till ett tal som vänder sig mot de rasistlagar som är på gång i Israel och som kräver lika medborgerliga rättigheter för alla innevånare i Israel inklusive landets 1,5 miljoner palestinier.

-Avskaffa alla diktaturer i Mellanöstern. Inget tal till de muslimska massorna kan nöja sig med vaga ord om demokrati och mänskliga rättigheter. För så länge terrorregimer som Saudiarabien och Egypten är intima allierade med den amerikanska imperialismen möts vackra ord av döva öron. Enbart konkreta handlingar med syfte att avskaffa alla diktatoriska regimer kan få de muslimska folkmassornas stöd och samtidigt slå undan fötterna för islamsk extremism.

Ehud Olmert har inget emot diktatorn Mubarak

Men vad sker egentligen ?

-Medan Obama håller sitt tal läggs grunden till ännu ett antal hus i bosättningarna på det ockuperade Västbanken. Netanyahus extremistregering har klart visat att den vare sig kan eller vill acceptera Vita Husets krav på stopp för alla nybyggen. Avigdor Lieberman och andra ministrar är själva bosättare och fanatiska anhängare av ett Stor-Israel. Barack Obamas krav på stopp för nybyggen kunde vara ett första steg i att rulla tillbaka den israeliska ockupationen av Västbanken och lägga grunden till en verklig fred. Men det kräver i så fall ett andra steg- ett krav på Israel att dra tillbaka alla bosättningar från palestinskt territorium och ett återupprättande av 1967 års gränser.

Detta andra steg är det helt uteslutet att Obama eller någon annan amerikansk president kommer att ta. För det vore liktydigt med en öppen krigsförklaring till hela den israeliska makteliten vilket inte går att förena med den grundläggande alliansen mellan

USA-imerialismen och den sionistiska statsbildningen Israel.

-När Obama nyligen uttalade att alla stater i Mellanöstern, inklusive Israel, borde skriva under icke-spridningsavtalet för kärnvapen gick det en chock genom etablissemanget i Israel. Obama bekräftade därmed direkt vad Israel inte ens indirekt medger- att Israel är en kärnvapenmakt med flera hundra bomber i lager. Egentligen borde en nedrustning av Israels kärnvapen vara möjlig under förutsättning att USA ger landet ett garanterat kärnvapenparaply. Men för de sionistiska ledarna , allt från Likuds Netanyahu till arbetarpartiets Ehud Barak, är en kärnvapennedrustning ingen option öppen för diskussion. Koalitionsregeringen skulle omedelbart sprängas i bitar om ett sådant förslag skulle ställas i Knesset. Ändå vore en israelisk nedrustning antagligen det mest effektiva sättet för att Iran ska nöja sig med enbart civil kärnenergi.

-Två extremt allvarliga lagar väntar på beslut i Knesset. Båda är av grov rasistisk karaktär, ändå möter de svagt motstånd i Israel eller av det « internationella samfundet ».

I Knesset höjs inte många röster mot de rasistiska lagarna

Den ena lagen instiftar ett lojalitetskrav som varje medborgare måste uppfylla. Lagen gör det staffbart att ifrågasätta staten Israels ”judiska och demokratiska” karaktär. Den som öppet förnekar statens « judiska och demokratiska » karaktär kan dömas till ett års fängelse. Att lagen riktar sig mot landets 1,5 miljoner palestinier råder det naturligtvis inget tvivel om. Ingen säger att det är så, men alla som kommer att rösta för den vet att det är fallet. Hur man kan kalla en stat demokratisk som kräver av en arabisk minoritet att erkänna statens judiska karaktär är inte enkelt att förstå. En demokratisk stat är en stat för alla medborgare oavsett ideologi eller religion, annars blir den en etnokrati.

Den andra lagen är ännu mer absurd. Den förbjuder alla minneshögtider och manifestationer över « Nakban », det vill säga palestiniernas nederlag 1947-48, fördrivandet av 700 000 palestinier från sina hem och förstörelsen av cirka 600 byar. Endast firande av « självständighetskriget » tillåts. Tre års fängelse kan bli följden för den som inte respekterar lagen. Det är en sorts historisk munkavle som alla israelpalestinier måste bära.

–Var nöjd med din lott och fira vår självständighet eller gå i fängelse, är budskapet.

Barak Obama kunde vända sig mot dessa rasistlagar. Men det kommer inte att ske. En lag i USA som förbjuder nostalgiska sydstatare att sörja förlusten i inbördeskriget skulle skandalisera alla. Nakbalagen borde också skandalisera alla. Men vad inget demokratiskt land kan ta sig till med kan Israel ostraffat göra.

Nakbans offer har bara foton av sina hem kvar

-Det ligger mycket symbolik i att Barack Obama håller sitt tal i Kairo. Vid sidan av Saudiarabien är Egypten den blodigaste diktaturen i Mellanöstern. Kvinnans rättigheter liksom fackliga, politiska och demokratiska rättigheter trampas i stoftet av diktatorn Mubarak utan att omvärlden(läs USA) bryr sig. Regimen torterar rutinmässigt oppositionella och har under W. Bush torterat « terrorister » på CIAs uppdrag. När Barack Obama i dag tar till orda inför regimens dignitärer, utländska diplomater och utvalda studenter är det ett indirekt stöd till regionens regimer och förtryckare. De muslimska massorna som sägs vara budskapets mottagare kommer inte att nås. För det krävs det en « road map » som klart och tydligt ger det palestinska folket tillbaka de rättigheter de berövats, den jord de bestulits på och en verklig stat, inte en schweizerost där endast hålen tillhör dem.

I media:DN1,SVD1,SSD1,AB1, DN2,SVD2,AB2,SSD2,DN3,DN4,

AB3,

Sympatiska bloggare:Jinge,Esbati,Jinge2,

Spånbingen,Motbilder,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

Barack Obama håller Israel om ryggen

Bluffpoker med lagda kort

Det var som ett parti bluffpoker där de två spelarna visste exakt vad motparten hade på hand. Det handlar naturligtvis om det upphaussade mötet i Washington mellan Barack Obama och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.

Men om korten redan var synade hur går det att bluffa ? Finessen är att det finns en tredje part i partiet och det är den som blir bluffad. Palestinierna är tredje part vid bordet. Men de spelar utan kort. De har inte vad som behövs för att köpa kort. Barack Obamas bluff finns i budet « två stater för två folk ».

Efter mötet har media i väst gjort stort väsen av Obamas uppmaning till och påstådda påtryckning på « Bibi » att ta fasta på den « historiska chans » som han har att skapa fred med Palestinierna genom att erbjuda dem en statsbildning. Av olika skäl, både interna och internationella, är USA tvunget att hålla fast vid konceptet « tvåstatslösning ». Bland annat för att ha någon som helst chans att bibehålla sitt strategiska inflytande i Mellanöstern. Men det är bara « idén » som erbjuds, för ute i terrängen sker något helt annat.

För det första har inte Obama tagit tillbaka bushadministrationens deklaration om staden Jerusalems « odelbarhet ». Vilket de facto erkänner Israels pågående etniska rensning av östra Jerusalem. För det andra säger Obama att « bosättningarna måste stoppas ». Vad inebär det ? Jo, att inga fler mer eller mindre lagliga, i israeliska lagens ögon, utposter får sättas upp. Men det handlar bara om några skjul eller husvagnar som bebos av fanatiska zionister med ett Stor-Israel som mål utan arabiska medborgare.

Däremot säger Vita Huset inget om de verkliga bosättningarna med flera hundra tusen innevånare sammanbundna mellan varandra och med Israel via motorvägar med apartheidregler, – körförbud för palestinska fordon råder. Västbanken som enligt Obamas plan ska bli det Fria Palestina är i själva verket styckat i tre delar utan möjlighet till kommunikation dem emellan. Kartan här nedan är genialisk i sin enkelhet. Den visar alla israeliska bosättningar i vitt och av Israel kontrollerat territorium i blått. Kvar blir en skärgård för palestinierna. Men med skillnaden att det inte går att åka båt mellan öarna. Inte med något annat fordon heller.

För att Västbanken ska kunna bli en fungerande statsbildning måste helt enkelt 1967 års gränser respekteras. Chansen att den israeliska militären och den politiska eliten ska acceptera detta är lika med noll. Trots det spelar den tredje parten, den Palestinska myndigheten, med i bluffen. Myndighetens chefsförhandlare Saeb Erakat sa efter mötet att Obamas hållning betydde « ett aktivt nyengagemang av USA ». Ja, aktivt kommer det säkert att bli men inte till förmån för det palestinska folket. De ska fås att acceptera en lösning som definitivt bekräftar att de förlorat den jord med byar och åkrar som togs ifrån dem i succesiva krig från 1948 till i dag. Zionisternas myt om « ett land utan folk för ett folk utan land », håller på att bli en omvänd verklighet med ett palestinskt folk utan land, kort och gott.

Med korten lagda och fullt synliga för Presidenten i Vita Huset lyckades Bibi trots allt dra en bluff.

-Jag vill göra det klart att vi vill inte regera över palestinierna, vi vill leva i fred med dem, sa Netanyahu med en glimt i ögat. Tror ni inte på den så drar jag en annan historia, tänkte han säkert medan han sa att « först måste palestinierna erkänna Israel som en judisk stat ».

Att det är ett nytt krav, förr krävde man att staten Israel ska erkännas, avslöjades inte under partiet och bluffen gick hem. Men vad innebär den ? Att de en och en halv miljoner palestinier som nu bor i Israel inte får behålla sitt medborgarskap eller att de, som rasisten Avigdor Lieberman kräver, måste avge en slags trohetsdeklaration inför staten och erkänna att den bara tillhör judarna i landet ? Eller kanske begreppet kommer att utvidgas , som Lieberman föreslagit, till « att erkänna Israel som alla judars stat ». Den lilla skillnaden i formeln är enorm i verkligheten. För den innebär att varje judes hemland, oavsett var i världen han/hon bor, är Israel. Det vore som om Spanien skulle påstå att alla ättlingar till de spanska erövrarna i Sydamerika har Spanien som fosterland.

Den fjärde juni ska Barack Obama hålla ett tal i Kairo till den « muslimska världen ». USA vill behålla och stärka banden med alla reaktionära arabregimer i regionen för att kunna stärka trycket på regimen i Teheran. Oavsett hur retoriken formas står det redan nu klart att härskarna i Israel inte behöver vara rädda för att sättas på de anklagades bänk. Netanyahu och hans reaktionära allierade kanske kan få sig en och annan pekpinne men Vita Huset kommer aldrig att säga ifrån och kräva : -dra er tillbaka till 1967 års gränser och ni får ett fredsavtal med era arabiska grannar. Nya omgångar bluffpoker väntar.

I media: DN1,DN2,DN3,SSD,ETC,SVD1,AB1,

Bloggare: Röda Malmö,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Ord utan handling

Kan Palestina räkna med Obama ?

Påvens resa till Israel och Västbanken hyllas i pressen som en resa i fredens namn. Samtidigt anses det stärka Barack Obamas till synes allt hårdare press på Israels nya regering, med Benjamin Netanyahu i spetsen, att acceptera en tvåstatslösning.

Netanyahu och Peres hälsar Josef Ratzinger ,alias Påven, välkommen

Men vad är egentligen spel för kulisserna och vad är realpolitik i den fråga som nu i mer än 40 år varit central för fred i Mellanöstern ? Påven som är en i högsta grad reaktionär person, som förmodligen avskyr muslimer, och som anser den kristna tron överlägsen andra religioner, försökte under sitt besök att gå på slak lina. Men när han sida vid sida med höken Netanyahu under mottagningsceremonin lyssnade inte bara till Israels nationalsång utan också till ”Jerusalem of Gold”, populär i armén för att hylla segern 1967, då finns det ingen tvekan om det objektiva stödet till Israels ockupationspolitik som Påvens besök innebär. Stödet blir inte mindre tydligt när Hans Höghet utan att blinka hälsades välkommen till ”Jerusalem, Israels och det judiska folkets huvudstad” av stadens borgmästare Nir Barkat. Inget land i världen har godtagit den beskrivningen av den ”heliga staden”.

Det skenbara stödet för en tvåstatslösning och kritken av muren kostar inget för Vatikanstaten. För likt alla andra statsledningar i väst är det ett enormt gap mellan ord och handling. Se bara till hur « återuppbyggnaden » i Gaza avancerar.

Ingen hjälp släpps fram till Gazas återuppbyggnad

Det är redan flera månader sedan världens ledare lovade miljarder till de blottställda människorna på Gazaremsan. Än har inte en dollar nått fram ännu fem månader efter Israels attack. De vackra orden om humanitär hjälp svarar mot total passivitet inför Israels blockad av Gaza. Inte en enda konkret handling har vidtagits av USA, Frankrike, Tyskland och andra stormakter för att tvinga Israel till att häva blockaden och släppa in bland annat byggmaterial till Gaza. Den kollektiva bestraffningen av Gazas innevånare beklagas men accepteras de facto.

På måndag ska Benjamin Netanyahu möta Barack Obama i Washington. I Israel oroar sig extremhögern i och utanför Likud för att Obama ska vrida om armen på Bibi och tvinga fram ett accepterande av en tvåstatslösning. Vissa högerledare i Knesset går så långt att de uppmanar statsministern att inte ge efter för en « pro-muslimsk, pro-arabisk regering som leds av en man som heter Hussein »( Likudmedlem Moshe Feiglin citerad av Jerusalem Post)

Bibi har inte mycket att oroa sig för inför mötet med Obama

Men Netanyahu vet nog bättre. Den budget som Obama presenterade i dagarna innehåller en tioprocentig ökning av stödet till Israel upp från 2,5 miljarder dollar till 2,775 miljarder dollar 2010. Inte heller behöver han bekymra sig över bosättningarna, speciellt de i östra Jerusalem. Inget tyder på att USAs nya president, även om han skulle vilja det, kommer att ifrågasätta den israeliska högerns krav på total kontroll över hela Jerusalem. Den israeliska lobbyn i USA har tillräcklig kraft för att stoppa alla försök till en tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser.

Ska Damaskusporten i östra Jerusalem helt stängas för palestinierna?

Inte heller från EU’s håll kan man vänta sig annat än ord utan handling. Programmet för ett närmare samarbete mellan EU och Israel ligger bara tillfälligt på is. För många EU-betalda installationer i Gaza förstördes av Israels armé för att Bryssel ska kunna låtsas att det regnar. Men Barosso var noga med att understryka att « närmandena » bara tillfälligt las på is. Och med Sarkozy vid makten i Frankrike behöver inte Israels politiska establishment ligga sömnlösa.

Påvens resa faller väl in i den allmänna ramen av mycket prat, många vackra ord och löften och en total avsaknad av konkreta handlingar.

I media: DN1,DN2,SDS1,ETC,SDS2,DN3,

Bloggare: Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Den palestinska skärgården

Palestinska öar i israeliska havet

Knappt har rasisten Avigdor Lieberman utnämnts till Israels nya utrikesminister så trillar sanningarna fram. Äntligen kan man säga. För Lieberman säger högt vad andra israeliska ledare mumlar i skägget.

-En tvåstatslösning är uteslutet, säger Lieberman och politiker världen över vrider förtvivlat sina händer. Varför kan han inte spela med i spelet som går ut på att låta Israel göra allt det vill bara man mimar med i kören som sjunger fredsprocessens lovsång.

För vad är egentligen skillnaden mellan Liberman/Netanyahu och Livni/Barak? Ja, nästan ingen. Det ena paret säger rent ut att palestinierna kan räkna med att leva i bantustans till tidens ände och det andra paret säger sig vara för kompromiss med palestinierna men för i praktiken en politik som förvisar palestinierna till bantustans.

Om du tar en titt på kartan här under så ser du en naken bild av vad som paret Livni/Barak varit med att skapa och som paret Liberman/Netanyahu säger sig vilja befästa.

Kartan har producerats av Julien Bousac och framställer Västbanken som en skärgård eller ett ö-rike. De ljusgröna områden ligger helt under palestinsk kontroll. De mörkgröna under partiell palestinsk kontroll. Det blå havet som omger dessa ljus- och mörkgröna öar kontrolleras av Israel och de vita öarna är israeliska bosättningar.

En nogrann titt på kartan leder omedelbart till frågan- hur kan någon, israeliska politiker och politiker i USA och EU, påstå sig vara för en tvåstatslösning utan att säga klart ut att alla israeliska bosättningar på Västbanken måste bort? Om de inte monteras ner finns det ingen möjlig statsbildning för palestinierna. Ett ögonkast på kartan räcker för att inse detta.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

I media: DN1,DN2,

Dagens tutti-frutti

Lite av varje

I dag har jag ingen huvudstory , så i stället bjuder bloggen på lite smått o gott.

Ehud Barak i allians med Lieberman

Det verkar inte finnas någon gräns för det israeliska arbetarpartiets politiska och ideologiska förfall. Ehud Barak , som sagt att det inte finns någon att förhandla med på den palestinska sidan, meddelar nu på morgonen att han kommit överens med Netanyahu att bilda en koalitionsregering där arbetarpartiet får 6 ministerposter och Barak som behåller sin post som försvarsminister. Han visade ju sin militära effektivitet nyligen i Gaza.

Med Ehud Barak i sin regering har Netanyahu löst sitt relationsproblem med Barak Obama. Anständigheten är räddad. Obama behöver inte längre bry sig över att det sitter en extremnationalistisk regeringschef i Tel Aviv som öppet säger sig vara emot en tvåstatslösning och som på sin högra sida famnar en israelisk Le Pen. Om nu inte Avigdor Lieberman kanske ska betraktas som Le Pens överman i rasism och islamofobi.

En fråga som ställdes redan under attacken mot Gaza ställer sig igen. När ska den svenska socialdemokratin, när ska Mona Sahlin, begära att Socialistinternationalen utesluter Ehud Baraks « arbetarparti » ur sina led ? När ?

Geithners plan en gåva till spekulanter.

I går skrev jag redan om Obamas och finansminister Geithners plan för att köpa upp bankernas alla risklån, « toxic waste » och för att kalla planen vid dess rätta namn- gratis pengar till spekulanterna.

Nu finns detaljerna publicerade och det är mycket värre än jag kunde ana. De privata investerana lockas med omfattande subventioner för att delta i uppköp av bankernas skräppapper. Med 6 kronor i insats kan en privat investerare delta i köp för 100 kronor. För varje krona en privat satsar går staten in med en krona och garanterar lån upp till 85% av köpesumman. Går det bra och priset stiger på den smörja som köpts kan det bli stor vinst för de privata spekulanterna. Går det illa med smörjans prisutveckling kan de privata förlora maximum de 6 kronor som satsades till att börja med. Det är inte en guldkantad fallskärm men nog liknar det guld allt.

Ändå kan hela schemat misslyckas totalt om de privata investerarna inte ställer upp i den omfattning Geithner hoppas på. Det verkliga problemet som spekulanterna stöter på är att ingen vet vilket pris som de riskfyllda papprena verkligen betingar. Spricker planen sitter Geithner i « deep shit » som det vanligen uttrycks på andra sidan Atlanten.

Berlusconi och Gianfranco Fini går samman

Ett nytt parti med sikte på att skapa en egen majoritet har fötts i Italien. Berlusconis Forza Italia och den förre fascisten Finis Nationalalliansen bildade i går PDL (Det fria folkets parti).

Därmed har Gianfranco Fini avslutat sin politiska resa från fascism till traditionell högerpolitik, med allt vad det innebär i dagens Italien. För Berlusconi är det en seger som etablerar honom som ensam herre på täppan i högerlägret. Och för Fini är det en realistisk option på premiärministerposten om några år eftersom Berlusconi redan är 77 år. Nationalalliansen lyckades aldrig nå över 12 % i parlamentsvalen och Finis ambitioner var större än att vårda en gammal relik från Mussolinis tid. Det gamla fascistpartiet MSI är defintivt begravt. Kvar finns Alessandra Mussolini, diktatorns barnbarn, som försöker hålla de fascistiska färgerna levande.

Media: DN1,DN2,SVD1,AB1,DN3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,