"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Netanyahu
Israels bosättare har fria händer
21 Nov 09
Bosättare agerar fritt.
Den israelska dagstidningen Haaretz är en viktig källa för att kunna se bakom de officiella talen och det diplomatiska spelet. Nedan följer översatta delar av en artikel som visar på följderna av de israeliska myndigheternas passivitet inför de illegala
bosättningarna på palestinsk jord. Det handlar allstå om de utposter som inte godkänts av Israel. Artikeln är skriven av Haaretz korrespondent Amos Harel.
”Under det gångna decenniet har bosättarna i de yttre kolonierna gradvis kunnat lägga alltmer jord under sin kontroll tack vare avsaknaden av statlig kontroll och minimalt upprätthållande av lagen.
Det är svårt att tro att detta ska ändra sig bara för att Barack Obama vill det. På varandra följande regeringar har aldrig på allvar försökt att upprätthålla lagen vad gäller utposterna.
Ser vi tillbaka på försöken att stoppa utposterna från 1999 i Havat Ma’on till 2006 i Amona var de alltid begränsade medan bosättarnas gradvisa annektering fortsatte.
Premiärministern Benjamin Netanyahu vet att hans kontroll över utposterna är bräcklig. Han är inte den som vill besluta om hur många husvagnar som ställs upp på kulle 725, eller hur många palestinska fruktträdgårdar som dras upp med rötterna nära Yitzhar.
En högt uppsatt person i försvaret säger till Haaretz:
’Israels lag gällde aldrig i dessa områden. Anta att den civila administrationen identifierar olagliga byggnader i en utpost. Vad kommer de att göra? De klistrar upp en order på husvagnen som beordrar dem att lämna platsen. Bosättarna bryr sig inte ens om att riva ned papperet utan bara fortsätter som vanligt.’
Bosättarnas hållning kan förmodas bli ännu tuffare om bosättningsstoppet blir verklighet. Om de tror att de förlorat spelet har de inte längre något för att följa reglerna. När det gäller bosättningarna (de som regeringen anser lagliga: min anm.) är läget annorlunda. Det är stora projekt med stora investeringar utförda av kända byggföretag. De kan inte bygga utan statliga bygglov. Det vore att riskera stora förluster.
Därav följer det absurda: I Beitar Ilit(stor bosättning. min.anm.) som kommer att förbli under Isrealisk kontroll stannar nybyggnaden upp. Men i Mitzpeh Yitzhar (olaglig utpost.min.anm.) och på den omkringliggande jordbruksmarken går affärerna på som vanligt även om framgång för bosättarna innebär dödsstöten för en tvåstatslösning, något Netanyahu tvingades att backa upp i sitt tal vid Bar-Ilan universitetet.
Amerikanerna vet vad som pågår. De missar inte mycket mellan satellitbilder och CNN och det de missar drar Peace Now fram i ljuset.
I media: DN1,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Haaretz, Kolonier, Bosättare, Netanyahu, Palestina
Religiösa revolter i Israels armé
18 Nov 09
Vi är inte soldater
för att evakuera judar…
Den senaste tiden har religiösa soldater i Israel öppet ifrågasatt arméledningens order. Revolten började vid den högtidliga initieringsriten för Bataljon Simson . I den av sionism helt impregnerade armén sker denna rit vid Klagomuren i Jerusalem där de färdigutbildade soldater får sina biblar och baskrar. Koranen delas aldrig ut eftersom militären eller IDF är segregerad efter religion och ras, vilket innebär att israeliska araber är förbjudna att delta i den allmänna värnplikten. De nykläckta soldaterna höll upp en banderoll med texten: ”Vi blir inte soldater för att evakuera judar”…
Innebörden är ett klart ställningstagande för alla judiska bosättningar på Västbanken. Även det fåtal ”utposter” som regeringen Netanyahu sagt sig vilja utrymma. I arméradion förklarade en av dem som deltog att de hade fått klart för sig att som en del av Lejon-brigaden skulle de få som uppgift att ta sig an bosättare, bland annat de i Homesh, som gång på gång flyttats, men ändå kunnat återvända sju gånger (!). En instruktion som de därför inte tänkte följa eftersom den bara skulle skada människor. Talesmannen i radion använde också de bibliska namnen Judéen och Samarien för Västbanken. Ett sätt att betona att detta för evigt är Bibelns och därmed judarnas land.
Som straff för detta starka disciplinbrott fick två av de inblandade soldaterna bara tjugo dagars arrest samt förflyttning till annan tjänst. I måndags kom nästa demonstration när soldater från Nachson-bataljonen i samma brigad hängde upp en banderoll vid sin bas där man förklarade att också denna enhet vägrar att evakuera judar från Västbanken.
Bakgrunden är att de femåriga religiösa/militära högskolorna, ”Hesder”, fått en allt större plats när det gäller rekryteringen till officerskåren. I den senaste kullen av nyutexaminerade officerare hade hälften sin bakgrund i en Hesderskola. Som väl går att jämföra med de skolor i främst Pakistan som ideologiskt format Afghanistans talibanrörelse. Taliban betyder för övrigt bara religiös student. I Sverige skulle detta motsvaras av att Livets ord tillsammans med Sverigedemokraterna ( en ras, ett folk – en tro ) fick ansvaret för Militärhögskolan i Karlberg, vilken sedan integrerats med flera kristna gymnasieskolor med militär utbildning som specialinriktning. En av förgrundsgestalterna bakom denna framgång har varit en rabbin, Eli Sadan, som i Jerusalem Post sammanfattat förändringen:
Vi har lyckats med att skapa en kulturell miljö i vårt samhälle ( religiöst sionistisk ) där uppslutningen bakom nationen och militären är främsta prioritet och vi gör detta utifrån en stark religiös tro baserad på Torahs ( judarnas bibel ) perspektiv med andlig renhet.”
Namnet, ”Nachson”, på den bataljon som nu senast vänt sig mot givna order från militärledningen passar väl in i sammanhanget. Nachson var den mytiske bibliska gestalt som först satte sin fot på Röda havets botten när israelerna tågade ut från Egypten. Den militära operation där Västra Jerusalem intogs vid det sionistiska erövringskriget 1948 gavs samma namn.
Benjamin Netanyahu tog avstånd från de soldater som i dag säger sig vilja gå i den bibliske Nachsons fotspår. ”Upplösning i IDF kan leda till statens kollaps”, menade han i ett tal vid en marinbas i Haifa. Men samtidigt passar revolterna som hand i handske för att backa upp hans egen hånfulla attityd till alla krav från omvärlden att stoppa nya bosättningar på de erövrade områdena. I veckan har Jerusalems borgmästare, med benäget stöd från regeringen, godkänt 900 nya hus i Gilo, som är en del av det ockuperade Östra Jerusalem. Ett beslut som är ”förfärande” enligt Vita Husets talesman. I skenet av de religiösa extremisternas krav på all biblisk mark, alltså hela Västbanken, framstår han själv då som mer sansad och moderat. Revoltmännen vid Nachson-bataljonens bas fick också de milda straff. Några veckors fängelse eller arrest…
Netanyahus stöd för nya husbyggen i Gilo innebär ett öppet avståndstagande, rentav ett förakt för de krav om byggstopp som kommer från en Barak Obama eller en Carl Bildt som just nu har en viktig utrikespolitisk roll eftersom Sverige är EU:s ordförandeland.
Men som väntat gör vare sig Obama eller Bildt ett dyft för att stoppa planerna. Det finns nu 500 000 illegala judiska bosättare på det som patetiskt nog sägs ska bli en självständig palestinsk stat. Hyckleriet är avskyvärt. När Obama kommer till Oslo för att ta emot sitt fredspris lär han också ha beslutat att trappa upp kriget i Afghanistan med fler soldater. Vem orkar se den ceremonin när en krigsfurste smörjs till fredsängel…
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Israel, Västbanken, Gilo, Palestina, IDF, Barak Obama, Carl Bildt, sionism, bibeln,
Avgår Abbas?
7 Okt 09
Mahmoud Abbas går från svek till svek.
Det är en sorts omvänd värld vi beskådar i Mellanöstern. En judisk sydafrikansk, internationellt mycket ansedd domare, avger en rapport om Israels krigsförbrytelser i Gaza samtidigt som han försöker balansera rapporten genom att också anklaga Hamas för krigsförbrytelser.
Israel vågade inte kalla domare Goldstone antisemit men det var inte långt ifrån. Däremot lyckades naturligtvis Netanyahu att driva Vita Huset framför sig och få Barack Obama att i sin tur kasta sig över Palestinska Myndighetens president Mahmoud Abbas och få honom att avstå från att kräva en behandling i FN av Goldstones rapport.
Abbas vek ned sig för att Obama hotade med att diskussionerna med Israel, med USA som medlare, inte skulle bli av om Abbas inte drog tillbaka kravet på FN-behandling. Därmed sopade han under mattan ett material som var ovärderligt för det palestinska folket i kampen mot Israels ockupationspolitik och krigsförbrytelser. Och det i utbyte mot diskussioner med Benjamin Netanyahu som inte är beredd till en enda millimeters eftergift. Abbas bekräftar än en gång att han är beredd att gå från svek till svek för att få sitta vida samma bord som Israels och USAs politiska ledare. Att det går ut över det egna folket bekymrar honom inte längre. Han är inte längre något annat än en mutad quisling. Hans beslut är en skymf mot offren i Gaza.
En katt bland de rika hermelinerna i Davos
I Israel kräver , enligt dagstidningen Haaretz, det arabisk partiet Balad att Abbas helt enkelt ska avgå. På Västbanken är palestinska ledare chockade över Abbas handlande. Uppenbarligen tog han helt på eget bevåg beslutet att lägga rapporten på is. Rykten säger också att han uppmanade Olmert att fortsätta kriget för att krossa Hamas. Inte ens hans regeringschef Salam Fayyad var underrättad. Andra medlemmar i Al Fatah, Abbas eget parti, begär också att Abbas avgår. PFLPs ledare, Ahmed Jibril, sa att Abbas borde ”åka hem”, underförstått till USA. De palestinska organisationernas förbund i Europa kräver också hans avgång. Det kanske finns gränser för en kollaboratörs möjligheter att gå ockupanternas ärenden.
En trio som garanterar fortsatt Israelisk ockupation
Senaste nytt är att Abbas sägs ha backat och inte längre sätter sig emot att rapporten tas upp i FN. Trycket från de egna leden blev för stort. Men Abbas har redan förbrukat hela sitt politiska kapital och tvingas nog lämna sin roll som trojansk häst i Vita Husets tjänst.
Andra bloggare: Jinge,Sjöstedt,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Israel, PA, M Abbas, Palestina, Obama, Olmert, Balad Party, Gaza, Hamas, FN;
Netnyahu gavs fria händer
28 Aug 09
Netanyahu kom, sågs och segrade
Nu skulle äntligen världens ledare sätta press på Benjamin Netanyahu och tvinga fram eftergifter så att den ”avbrutna fredsprocessen” kunde få ny luft under vingarna. Obamas sändebud Mitchell tillsammans med Georg Brown och Angela Merkel skulle dra åt tumskruvarna på den motstridige israeliska premiärministern.
Netanyahu fick fria händer av Mitchell
Så var det i alla fall tänkt enligt medias skriverier innan mötena ägde rum. Sällan har ledarskribenter och välbetalda ”mellanösternspecialister” hamnat så fel. För vad var det som egentligen hände i London och Berlin?
Det är mycket enkelt. Benjamin Netanyahu fick grönt ljus för Israels fortsatta kolonialiseringspolitik i utbyte mot några vaga ord om stopp för nybyggena under nio månader. Vaga är precis rätta ordet. För det första berör löftet inte de 2 500 husbyggen som redan är påbörjade och inte heller privata nybyggen vilka motsvarar 60 procent av alla nybyggen på Västbanken. Det bidde inte ens en tumme. För det andra, och det är den verkliga skandalen, verkar Obama ha gett Israel grönt ljus för nybyggen i östra Jerusalem.
-Vi protesterar mot alla nybyggen i östra Jerusalem men kräver inget byggstopp som villkor för att fredsförhandlingar med Palestinska Auktoriteten ska kunna återupptas, är enligt den Israeliska dagstidnigen Haaretz det buskap Netanyahu fick av Mitchell. Det är ett totalt lappkast jämfört med Hillary Clintons uttalande tidigare i sommras.
Kolla in budskapet ovan med bilden av Netanyahu
Benjamin Netanyahu lyckades med konststycket att få en uppmuntrande klapp på axeln av Obama utan att ge upp en millimeter i den expansionistiska agenda som är hans. Han kan åka tillbaka och försäkra sina extremistkollegor, med Avigdor Liberman i spetsen, att ingen kommer att tvinga Israel till att ge upp en kvadratcentimeter av den palestinska jord som erövrats i krig efter krig alltsedan 1948. För Likud och den övriga extremhögern i Israel är det inte ens en förhandlingsfråga. Hela Palestina, från Medelhavet till Jordanien, tillhör det judiska folket och ingen annan. Att det bor några miljoner palestinier där är bara en tillfällig och beklagansvärd historisk detalj.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, Obama, Netanyhau, Mitchell, Merkel, Brown,
Netanyahu söker syndabockar
25 Aug 09
Israel behöver syndabockar.
Uppståndelsen kring Aftonbladets artikel har fått proportioner som visar att den israeliska regeringens reaktion inte handlar om sanningshalten i journalisten Donald Boströms historia om organhandel. 
Det finns ett märkligt och omvänt förhållande mellan högljuddheten i den israeliska inrikespolitiken och de verkliga, inte upplevda, hot som landet står inför. På Västbanken inget nytt. Den palestinska samarbetsregeringen gör allt för att motståndet mot den israeliska ockupationen ska hållas inom de ramar som Abbas lagt fast, det vill säga i praktiken fred utan avtal. På gränsen mot Libanon är det tyst som i öknen. Och på Gazaremsan hålls befolkningen instängd i ett högsäkerhetsfängelse. På ett sätt kan man säga att Israel har fått den fred det säger sig sträva efter men utan eftergifter, utan fradsavtal eller förlust av ockuperad mark.
Ändå är ropen ”vargen kommer” mer högljudda än någonsin. Tystnaden på fronten presenteras som ett hot. 
Lieberman och Netanyahu varnar regeringen i Beirut för att den är ansvarig för en eventuell attack från Hizbollah trots att det inte finns några tecken på sådan planer från dem. Lieberman lyckas med konststycket att framställa den snälla och mycket tama Fatahkongressen som ett bevis på att fred är otänkbart för lång tid framåt.
Inrikes går det inte en dag utan att israeliska och utländska NGOs attackeras och anklagas för att liera sig med terrorismen eller att indirekt försvara den. Utländska regeringar anklagas för att finansiera NGOs med antisemitisk eller antiisrealisk agenda, som Human Rights Watch och andra ”terroristkramare”.
Syftet är uppenbart. De styrande i Washington, Berlin, Paris, London, och Stockholm för delen, är mycket känsliga för kritik om antiisraelisk hållning. Just nu ökar trycket på Jerusalem, både från Vita Huset och EU, att ändra hållning i tvåstatsfrågan och för att tills vidare stoppa all nybyggnad på ockuperat territorium. Genom att dra igång ett helsikes oväsen kring påstådd antisemitism hoppas Netanyahu &Co att tvinga utlandet till fördömanden, avståndstaganden och förklaringar som försvagar påtryckningarna och gör det lättare att mobilisera den egna befolkningen till försvar av det oförsvarbara.
Aftonbladets artikel kom precis lägligt för att dra igång en ”diplomatisk kris” mot antisemitism och regeringar som inte sätter ner foten där Jerusalem önskar. Om det bara hade gällt att hitta antisemitiska artiklar i dagspressen för att dra igång en skandal var det inte nödvändigt att vänta på att Aftonbladet skulle släpa fram en gammal historia från 1992. Den egyptiska och saudiska pressen är full av vansinniga antisemitiska historier utan att Netanyahu går i taket var och varannan dag. Men en diplomatisk kris med Kairo hade inte tjänat hans syften, nämligen att avleda och försvaga trycket från USA och EU.
I media: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SVD3,SSD1,AB1,SVD4,SVD5,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Netanyahu, Aftonbladet, Israel, USA, EU, Bildt, Antisemitism, Palestina, Gaza
Netanyahu på rundtur
24 Aug 09
Netanyahu söker förståelse i Europa
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu är på tredagars besök i Europa. Gordon Brown, Angela Merkel och USAs George Mitchell tar emot den israeliska höken för att diskutera hur ”fredsprocessen” ska föras vidare. För Netanyahu handlar det om att köpa tid, en israelisk 
specialitet som går ut på att förhala allt som skulle innebära en reträtt från områden som ockuperades 1967.
Netanyahu räknar inte med att få godkänt för, de enligt internationell lag olagliga, bosättningarna på Västbanken och i östra Jerusalem, utan har som mission att få förståelse för sin svåra sits i den israeliska regeringen. Det pågår ett öppet uppror från den extrema högerflygeln i hans egen regering.
-Judarna har rätt att för evig tid bosätta sig överallt på israelisk jord, sa nyligen Moshé Yaalon, som är minister för strategiska affärer i Netanyahus regering. Provokationen var medveten och han underströk den genom att tillsammans med tre andra ministrar besöka olagliga (i israeliska regeringens ögon) bosättningar för att uppmuntra bosättarna och ge dem stöd. Yaalon sitter fortfarande kvar på sin post även om Netanyahu sagt att hans minister ”gick för långt”.
Moshe Yaalon
Netanyahus uppgift att hålla ihop sin regering och att samtidigt inte trampa Washington och Bryssel på tårna är i det närmaste olöslig. Den extrema högern i hans eget parti Likud blir allt mer högljudd. Moshé Yaalon, tidigare stabschef i armén, deltog exempelvis i ett möte organiserat av en högerfraktion i Likud som Netanyahu sedan två år tillbaka försöker att utesluta ur partiet utan att lyckas.
-Ge inte efter för Washington, är slagordet för dagen som mobiliserar bosättningsfanatikerna i Knesset, det israeliska parlamenetet. Knessets ordförande sa exakt så ett par dagar sedan.
Knesset
Merkel, Brown och Mitchell kommer att i praktiken spela med i den israeliska regeringens taskspeleri. Hårda ord kommer att fällas om ”olaglig bosättning” och krav på stopp för utbyggnad att resas. Men när det kommer till att verkligen tvinga fram handling från Jerusalems sida sker inget. Bara sedan den första januari i år har 600 nya bostäder byggts på Västbanken. Totalt bor nu 300 000 bosättare på Västbanken och 200 000 i illegala bosättningar i östra Jerusalem. Det är hårda fakta på marken.
Hur den palestinska stat ska se ut som ”fredsprocessen” sägs syfta till blir det allt svårare att förstå. På Västbanken finns det inte ens längre ett samanhängande markområde som palestinierna skulle kunna kalla sin egen stat.
I media: AB1,SDV1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,SSD1,SSD2,AB2,AB3,DN3,GP1,GP2, Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, EU, Brown, Merkel, Mitchell, Netanyahu, Yaalon, Palestina, Bosättningar, Västbanken
Vad Obama borde säga i Kairo
4 Jun 09
Det här bör Barack Obama säga i Kairo.
I dag håller Barack Obama ett tal till den muslimska världen. Talet hålls i Kairo och nu när Vita Huset inte längre styrs av en sprättig nolla ställer omvärlden stora förväntningar. Vad behöver då Obama säga för att de muslimska folkmassor han säger sig tala till ska känna sig berörda?
-Avsluta ockupationen av Palestina. För miljontals arabiska medborgare räcker det om Obama kräver att Israel upphäver sin ockupation av allt territorium utanför 1967 års gränser. Muren ska rivas och de palestinska jordbrukarna ges tillträde till sina marker som « hamnat » på andra sidan muren. Bosättningarna ska bort. Det vore ord för öron som väntat i årtionden på annat än tomma diplomatiska formler som ursäkt för ockupationen.
Det börjar med husvagnar och baracker för att bli fasta bostäder.
-Avskaffa alla kärnvapen. Barack Obama säger att USA inte kan acceptera ett Iran med tillgång till kärnvapen och att alla stater i regionen ska skriva under icke-spridningsavtalet. Men det finns bara en väg till ett kärnvapenfritt Mellanöstern. Och den går via en total nedrustning av Israels odeklarerade innehav av ett par hundra kärnvapenladdningar. Det är nästan omöjligt att förstå hur någon kan få skrämselhicka av en eventuell iransk kärnvapenarsenal utan att darra som ett asplöv vid bara tanken på att herrar som Bibi Netanyahu och Avigdor Lieberman har hundratals atombomber i sin ägo.
Israels hemliga atombombsfabrik. Foto i Sunday Times 1986
-Samma rättigheter för alla medborgare i staten Israel. Barack Obama skulle också kunna räkna med hängivna lyssnare till ett tal som vänder sig mot de rasistlagar som är på gång i Israel och som kräver lika medborgerliga rättigheter för alla innevånare i Israel inklusive landets 1,5 miljoner palestinier.
-Avskaffa alla diktaturer i Mellanöstern. Inget tal till de muslimska massorna kan nöja sig med vaga ord om demokrati och mänskliga rättigheter. För så länge terrorregimer som Saudiarabien och Egypten är intima allierade med den amerikanska imperialismen möts vackra ord av döva öron. Enbart konkreta handlingar med syfte att avskaffa alla diktatoriska regimer kan få de muslimska folkmassornas stöd och samtidigt slå undan fötterna för islamsk extremism.
Ehud Olmert har inget emot diktatorn Mubarak
Men vad sker egentligen ?
-Medan Obama håller sitt tal läggs grunden till ännu ett antal hus i bosättningarna på det ockuperade Västbanken. Netanyahus extremistregering har klart visat att den vare sig kan eller vill acceptera Vita Husets krav på stopp för alla nybyggen. Avigdor Lieberman och andra ministrar är själva bosättare och fanatiska anhängare av ett Stor-Israel. Barack Obamas krav på stopp för nybyggen kunde vara ett första steg i att rulla tillbaka den israeliska ockupationen av Västbanken och lägga grunden till en verklig fred. Men det kräver i så fall ett andra steg- ett 
krav på Israel att dra tillbaka alla bosättningar från palestinskt territorium och ett återupprättande av 1967 års gränser.
Detta andra steg är det helt uteslutet att Obama eller någon annan amerikansk president kommer att ta. För det vore liktydigt med en öppen krigsförklaring till hela den israeliska makteliten vilket inte går att förena med den grundläggande alliansen mellan
USA-imerialismen och den sionistiska statsbildningen Israel.
-När Obama nyligen uttalade att alla stater i Mellanöstern, inklusive Israel, borde skriva under icke-spridningsavtalet för kärnvapen gick det en chock genom etablissemanget i Israel. Obama bekräftade därmed direkt vad Israel inte ens indirekt medger- att Israel är en kärnvapenmakt med flera hundra bomber i lager. Egentligen borde en nedrustning av Israels kärnvapen vara möjlig under förutsättning att USA ger landet ett garanterat kärnvapenparaply. Men för de sionistiska ledarna , allt från Likuds Netanyahu till arbetarpartiets Ehud Barak, är en kärnvapennedrustning ingen option öppen för diskussion. Koalitionsregeringen skulle omedelbart sprängas i bitar om ett sådant förslag skulle ställas i Knesset. Ändå vore en israelisk nedrustning antagligen det mest effektiva sättet för att Iran ska nöja sig med enbart civil kärnenergi.
-Två extremt allvarliga lagar väntar på beslut i Knesset. Båda är av grov rasistisk karaktär, ändå möter de svagt motstånd i Israel eller av det « internationella samfundet ».
I Knesset höjs inte många röster mot de rasistiska lagarna
Den ena lagen instiftar ett lojalitetskrav som varje medborgare måste uppfylla. Lagen gör det staffbart att ifrågasätta staten Israels ”judiska och demokratiska” karaktär. Den som öppet förnekar statens « judiska och demokratiska » karaktär kan dömas till ett års fängelse. Att lagen riktar sig mot landets 1,5 miljoner palestinier råder det naturligtvis inget tvivel om. Ingen säger att det är så, men alla som kommer att rösta för den vet att det är fallet. Hur man kan kalla en stat demokratisk som kräver av en arabisk minoritet att erkänna statens judiska karaktär är inte enkelt att förstå. En demokratisk stat är en stat för alla medborgare oavsett ideologi eller religion, annars blir den en etnokrati.
Den andra lagen är ännu mer absurd. Den förbjuder alla minneshögtider och manifestationer över « Nakban », det vill säga palestiniernas nederlag 1947-48, fördrivandet av 700 000 palestinier från sina hem och förstörelsen av cirka 600 byar. Endast firande av « självständighetskriget » tillåts. Tre års fängelse kan bli följden för den som inte respekterar lagen. Det är en sorts historisk munkavle som alla israelpalestinier måste bära.
–Var nöjd med din lott och fira vår självständighet eller gå i fängelse, är budskapet.
Barak Obama kunde vända sig mot dessa rasistlagar. Men det kommer inte att ske. En lag i USA som förbjuder nostalgiska sydstatare att sörja förlusten i inbördeskriget skulle skandalisera alla. Nakbalagen borde också skandalisera alla. Men vad inget demokratiskt land kan ta sig till med kan Israel ostraffat göra.
Nakbans offer har bara foton av sina hem kvar
-Det ligger mycket symbolik i att Barack Obama håller sitt tal i Kairo. Vid sidan av Saudiarabien är Egypten den blodigaste diktaturen i Mellanöstern. Kvinnans rättigheter liksom fackliga, politiska och demokratiska rättigheter trampas i stoftet av diktatorn Mubarak utan att omvärlden(läs USA) bryr sig. Regimen torterar rutinmässigt oppositionella och har under W. Bush torterat « terrorister » på CIAs uppdrag. När Barack Obama i dag tar till orda inför regimens dignitärer, utländska diplomater och utvalda studenter är det ett indirekt stöd till regionens regimer och förtryckare. De muslimska massorna som sägs vara budskapets mottagare kommer inte att nås. För det krävs det en « road map » som klart och tydligt ger det palestinska
folket tillbaka de rättigheter de berövats, den jord de bestulits på och en verklig stat, inte en schweizerost där endast hålen tillhör dem.
I media:DN1,SVD1,SSD1,AB1, DN2,SVD2,AB2,SSD2,DN3,DN4,
AB3,
Sympatiska bloggare:Jinge,Esbati,Jinge2,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Barck Obama, Kairo, Israel, Netanyahu, Lieberman, Egypten, Mubarak, Palestina, Naqba, Rasism, Nedrustning, Iran,
Barack Obama håller Israel om ryggen
19 Maj 09
Bluffpoker med lagda kort
Det var som ett parti bluffpoker där de två spelarna visste exakt vad motparten hade på hand. Det handlar naturligtvis om det upphaussade mötet i Washington mellan Barack Obama och Israels premiärminister Benjamin Netanyahu.
Men om korten redan var synade hur går det att bluffa ? Finessen är att det finns en tredje part i partiet och det är den som blir bluffad. Palestinierna är tredje part vid bordet. Men de spelar utan kort. De har inte vad som behövs för att köpa kort. Barack Obamas bluff finns i budet « två stater för två folk ».
Efter mötet har media i väst gjort stort väsen av Obamas uppmaning till och påstådda påtryckning på « Bibi » att ta fasta på den « historiska chans » som han har att skapa fred med Palestinierna genom att erbjuda dem en statsbildning. Av olika skäl, både interna och internationella, är USA tvunget att hålla fast vid konceptet « tvåstatslösning ». Bland annat för att ha någon som helst chans att bibehålla sitt strategiska inflytande i Mellanöstern. Men det är bara « idén » som erbjuds, för ute i terrängen sker något helt annat.
För det första har inte Obama tagit tillbaka bushadministrationens deklaration om staden Jerusalems « odelbarhet ». Vilket de facto erkänner Israels pågående etniska rensning av östra Jerusalem. För det andra säger Obama att « bosättningarna måste stoppas ». Vad inebär det ? Jo, att inga fler mer eller mindre lagliga, i israeliska lagens ögon, utposter får sättas upp. Men det handlar bara om några skjul eller husvagnar som bebos av fanatiska zionister med ett Stor-Israel som mål utan arabiska medborgare.
Däremot säger Vita Huset inget om de verkliga bosättningarna med flera hundra tusen innevånare sammanbundna mellan varandra och med Israel via motorvägar med apartheidregler, – körförbud för palestinska fordon råder. Västbanken som enligt Obamas plan ska bli det Fria Palestina är i själva verket styckat i tre delar utan möjlighet till kommunikation dem emellan. Kartan här nedan är genialisk i sin enkelhet. Den visar alla israeliska bosättningar i vitt och av Israel kontrollerat territorium i blått. Kvar blir en skärgård för palestinierna. Men med skillnaden att det inte går att åka båt mellan öarna. Inte med något annat fordon heller.
För att Västbanken ska kunna bli en fungerande statsbildning måste helt enkelt 1967 års gränser respekteras. Chansen att den israeliska militären och den politiska eliten ska acceptera detta är lika med noll. Trots det spelar den tredje parten, den Palestinska myndigheten, med i bluffen. Myndighetens chefsförhandlare Saeb Erakat sa efter mötet att Obamas hållning betydde « ett aktivt nyengagemang av USA ». Ja, aktivt kommer det säkert att bli men inte till förmån för det palestinska folket. De ska fås att acceptera en lösning som definitivt bekräftar att de förlorat den jord med byar och åkrar som togs ifrån dem i succesiva krig från 1948 till i dag. Zionisternas myt om « ett land utan folk för ett folk utan land », håller på att bli en omvänd verklighet med ett palestinskt folk utan land, kort och gott.
Med korten lagda och fullt synliga för Presidenten i Vita Huset lyckades Bibi trots allt dra en bluff.
-Jag vill göra det klart att vi vill inte regera över palestinierna, vi vill leva i fred med dem, sa Netanyahu med en glimt i ögat. Tror ni inte på den så drar jag en annan historia, tänkte han säkert medan han sa att « först måste palestinierna erkänna Israel som en judisk stat ».
Att det är ett nytt krav, förr krävde man att staten Israel ska erkännas, avslöjades inte under partiet och bluffen gick hem. Men vad innebär den ? Att de en och en halv miljoner palestinier som nu bor i Israel inte får behålla sitt medborgarskap eller att de, som rasisten Avigdor Lieberman kräver, måste avge en slags trohetsdeklaration inför staten och erkänna att den bara tillhör judarna i landet ? Eller kanske begreppet kommer att utvidgas , som Lieberman föreslagit, till « att erkänna Israel som alla judars stat ». Den lilla skillnaden i formeln är enorm i verkligheten. För den innebär att varje judes hemland, oavsett var i världen han/hon bor, är Israel. Det vore som om Spanien skulle påstå att alla ättlingar till de spanska erövrarna i Sydamerika har Spanien som fosterland.
Den fjärde juni ska Barack Obama hålla ett tal i Kairo till den « muslimska världen ». USA vill behålla och stärka banden med alla reaktionära arabregimer i regionen för att kunna stärka trycket på regimen i Teheran. Oavsett hur retoriken formas står det redan nu klart att härskarna i Israel inte behöver vara rädda för att sättas på de anklagades bänk. Netanyahu och hans reaktionära allierade kanske kan få sig en och annan pekpinne men Vita Huset kommer aldrig att säga ifrån och kräva : -dra er tillbaka till 1967 års gränser och ni får ett fredsavtal med era arabiska grannar. Nya omgångar bluffpoker väntar.
I media: DN1,DN2,DN3,SSD,ETC,SVD1,AB1,
Bloggare: Röda Malmö,Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Obama, Netanyahu, USA, Palestina, 1967
Ord utan handling
15 Maj 09
Kan Palestina räkna med Obama ?
Påvens resa till Israel och Västbanken hyllas i pressen som en resa i fredens namn. Samtidigt anses det stärka Barack Obamas till synes allt hårdare press på Israels nya regering, med Benjamin Netanyahu i spetsen, att acceptera en tvåstatslösning.
Netanyahu och Peres hälsar Josef Ratzinger ,alias Påven, välkommen
Men vad är egentligen spel för kulisserna och vad är realpolitik i den fråga som nu i mer än 40 år varit central för fred i Mellanöstern ? Påven som är en i högsta grad reaktionär person, som förmodligen avskyr muslimer, och som anser den kristna tron överlägsen andra religioner, försökte under sitt besök att gå på slak lina. Men när han sida vid sida med höken Netanyahu under mottagningsceremonin lyssnade inte bara till Israels nationalsång utan också till ”Jerusalem of Gold”, populär i armén för att hylla segern 1967, då finns det ingen tvekan om det objektiva stödet till Israels ockupationspolitik som Påvens besök innebär. Stödet blir inte mindre tydligt när Hans Höghet utan att blinka hälsades välkommen till ”Jerusalem, Israels och det judiska folkets huvudstad” av stadens borgmästare Nir Barkat. Inget land i världen har godtagit den beskrivningen av den ”heliga staden”.
Det skenbara stödet för en tvåstatslösning och kritken av muren kostar inget för Vatikanstaten. För likt alla andra statsledningar i väst är det ett enormt gap mellan ord och handling. Se bara till hur « återuppbyggnaden » i Gaza avancerar.
Ingen hjälp släpps fram till Gazas återuppbyggnad
Det är redan flera månader sedan världens ledare lovade miljarder till de blottställda människorna på Gazaremsan. Än har inte en dollar nått fram ännu fem månader efter Israels attack. De vackra orden om humanitär hjälp svarar mot total passivitet inför Israels blockad av Gaza. Inte en enda konkret handling har vidtagits av USA, Frankrike, Tyskland och andra stormakter för att tvinga Israel till att häva blockaden och släppa in bland annat byggmaterial till Gaza. Den kollektiva bestraffningen av Gazas innevånare beklagas men accepteras de facto.
På måndag ska Benjamin Netanyahu möta Barack Obama i Washington. I Israel oroar sig extremhögern i och utanför Likud för att Obama ska vrida om armen på Bibi och tvinga fram ett accepterande av en tvåstatslösning. Vissa högerledare i Knesset går så långt att de uppmanar statsministern att inte ge efter för en « pro-muslimsk, pro-arabisk regering som leds av en man som heter Hussein »( Likudmedlem Moshe Feiglin citerad av Jerusalem Post)
Bibi har inte mycket att oroa sig för inför mötet med Obama
Men Netanyahu vet nog bättre. Den budget som Obama presenterade i dagarna innehåller en tioprocentig ökning av stödet till Israel upp från 2,5 miljarder dollar till 2,775 miljarder dollar 2010. Inte heller behöver han bekymra sig över bosättningarna, speciellt de i östra Jerusalem. Inget tyder på att USAs nya president, även om han skulle vilja det, kommer att ifrågasätta den israeliska högerns krav på total kontroll över hela Jerusalem. Den israeliska lobbyn i USA har tillräcklig kraft för att stoppa alla försök till en tvåstatslösning baserad på 1967 års gränser.
Ska Damaskusporten i östra Jerusalem helt stängas för palestinierna?
Inte heller från EU’s håll kan man vänta sig annat än ord utan handling. Programmet för ett närmare samarbete mellan EU och Israel ligger bara tillfälligt på is. För många EU-betalda installationer i Gaza förstördes av Israels armé för att Bryssel ska kunna låtsas att det regnar. Men Barosso var noga med att understryka att « närmandena » bara tillfälligt las på is. Och med Sarkozy vid makten i Frankrike behöver inte Israels politiska establishment ligga sömnlösa.
Påvens resa faller väl in i den allmänna ramen av mycket prat, många vackra ord och löften och en total avsaknad av konkreta handlingar.
I media: DN1,DN2,SDS1,ETC,SDS2,DN3,
Bloggare: Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, USA, Obama, Netanyahu, Sarkozy, EU, Gaza, Västbanken
Den palestinska skärgården
2 Apr 09
Palestinska öar i israeliska havet
Knappt har rasisten Avigdor Lieberman utnämnts till Israels nya utrikesminister så trillar sanningarna fram. Äntligen kan man säga. För Lieberman säger högt vad andra israeliska ledare mumlar i skägget.
-En tvåstatslösning är uteslutet, säger Lieberman och politiker världen över vrider förtvivlat sina händer. Varför kan han inte spela med i spelet som går ut på att låta Israel göra allt det vill bara man mimar med i kören som sjunger fredsprocessens lovsång.
För vad är egentligen skillnaden mellan Liberman/Netanyahu och Livni/Barak? Ja, nästan ingen. Det ena paret säger rent ut att palestinierna kan räkna med att leva i bantustans till tidens ände och det andra paret säger sig vara för kompromiss med palestinierna men för i praktiken en politik som förvisar palestinierna till bantustans.
Om du tar en titt på kartan här under så ser du en naken bild av vad som paret Livni/Barak varit med att skapa och som paret Liberman/Netanyahu 
säger sig vilja befästa.
Kartan har producerats av Julien Bousac och framställer Västbanken som en skärgård eller ett ö-rike. De ljusgröna områden ligger helt under palestinsk kontroll. De mörkgröna under partiell palestinsk kontroll. Det blå havet som omger dessa ljus- och mörkgröna öar kontrolleras av Israel och de vita öarna är israeliska bosättningar.
En nogrann titt på kartan leder omedelbart till frågan- hur kan någon, israeliska politiker och politiker i USA och EU, påstå sig vara för en tvåstatslösning utan att säga klart ut att alla israeliska bosättningar på Västbanken måste bort? Om de inte monteras ner finns det ingen möjlig statsbildning för palestinierna. Ett ögonkast på kartan räcker för att inse detta.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, Bosättningar, Västbanken, Livni, Barak, Netanyahu, Lieberman
Senaste kommentarer