Miljarder till militären: Tjetjener på Riddarfjärden

När kommer

Ryssen?

Budgeten är lagd. Med sin mörkblå klasstämpel. Höginkomsttagarna i villa är en gång de stora vinnarna. De får drygt 1 600 – 1 700 kronor mer i månaden att förlusta sig med. Sjukskrivna, arbetslösa och pensionärer förlorare. Dagens studenter som kanske inte ens har en ljusnande framtid att vänta på får leva i allt större ekonomisk osäkerhet. När tidigare en Leijonborg och nu en Björklund pratar varmt om studier, menar de definitivt inte högre studier och då framförallt inte studerande som saknar föräldrar som kan ge nödvändig ekonomisk handräckning! Idén om en möjlig högskola för alla är borta.

Den penninghungriga militären kan däremot göra salut. De tilldelas frikostigt nära nog femtio miljarder av våra skattepengar. Alltså femtiotusen miljoner kronor. Genom generalernas händer silas sedan en stor del av penningflödet ner till vapenindustrin. JAS/Gripen är som vanligt i fokus när det gäller dräneringen, nu med motiveringen att ”vi” och Norge ska få uppdaterade Jas/Gripen…

Det ”försvar” som sedan finns är dessutom odugligt och klarar inte ens av att röja upp och bistå människor efter en svårare höststorm. Än mindre att leta reda på gamlingar eller barn som förirrat sig ut i någon skog. ”Våra” soldater är i Afghanistan eller Tchad, där de inte ens kan skilja den ena krigsherren och hans klan från den andra utan i stället har fullt sjå med att bevaka sin egen utrustning. Under den omtalade och omskrutna expeditionen till Tchad under föråret, som kostade oss 300 miljoner i skatt, var den svenska truppen endast sysselsatt med internt skyddsarbete och bevakningsuppdrag, främst då av de egna tälten.

Miljardrullningen till militären motiveras främst med gammal rysskräck. Efter Rysslands snabba svar på Georgiens angrepp mot Syd-Ossetiens huvudstad, Tskinvali, har högern på militärens tillskyndan gjort allt för att på nytt ge oss en bild av en vild och raggig rysk björn. Men sanningen är en helt annan.

Det hårdföra, men oftast uppriktiga högerbladet, brittiska Economist, har synat den ryska militära insatsen i Georgien och dess allmänna hälsa och kondition i övrigt. Där får vi en helt annan bild än den som den svenska högern försöker skapa.

Enligt tidningen så visste ryssarna inte ens var de georgiska trupperna fanns när Moskva bestämde sig för att slå tillbaka. Man saknade droner för spaning och utrustning för nattseende. Radiokommunikationen var så usel att man fick förlita sig på mobiltelefoner ( FRA fick kanske lyssna på en del spännande samtal ). Förbindelsen mellan marktrupperna och flyget blev sporadisk och det senare använde gamla bomber i stället för ”smarta”. Vilket kanske förklarar de georgiska civila offren i Gori. Minst ett nytt strategiskt bombplan, Tu 22, sköts ner av det amerikanska luftvärnssystemet.

Visserligen har ryssarnas militärbudget ökat kraftigt i nominella värden. Men inflationen och underhållet av gamla kärnvapensystem har slukat det mesta. Försöken med en ny generation kärnvapenbärande ubåtar har gått i stå. Den nya interkontinentala roboten Bulava, som ska bli ett svar på NATO:s polska missilramper, har haft stora brister vid flera provskjutningar. I förhållande tilll USA och EU är Ryssland en militär dvärg.

USA anslår i reda pengar tolv gånger mer än ryssarna till militära rustningar. För EU-staternas del handlar det om ännu mer. Här rustas för femton gånger mer än vad ryssarna gör. Moskva ger 35 miljarder dollar om året till militären. Storbritannien 60. Frankrike 54. Tyskland 37. Italien 33 och Spanien 15. Allt enligt svenska instititutet SIPRI. Bland annat har brittiska New Labour anslagit enorma penningsummor till en ny generation kärnvapenbärande Tridentrobotar. I dollar spenderar Sverige kring 7 miljarder per år. Per person räknat 6 – 7 gånger mer än ryssarna vilket ger Sverige en plats i världstoppens högsta skikt…

Om än luggig och nersliten, ålderstigen och trött, så är den ryske björnen naturligtvis inte ofarlig. Även gamla vapen dödar, som de visa vapenanalytikerna säger. Men Rysslands nya stormaktsdrömmar förblir säkert också en hägring eftersom den nyliberala revolutionen inneburit en demografisk katastrof. Antalet ”rena ryssar” sjunker ihop som en misslyckad sufflé.

Ändå uppmärksammades snabbheten hos de ryska trupper som gick in i Georgien. Där fanns också disciplin. Det var den sydossetiska milisen som fick stå för etnisk rensning och våldsamma övergrepp. Inte ryssarna. Men dels berodde detta på att hela den georgiska offensiven var en impulsiv katastrof. Det fanns moderna amerikanska vapen på plats, men soldaterna flydde och ingen hade planerat för en reträtt. Dels var spjutspetsen i den ryska offensiven den mycket stridsvana tjetjenska bataljonen,  Vostok. I sig en paradox. Den nu Moskvatrogna tjetjenska regimen står för ryssarnas bästa stridsinsats i Georgien. Överhuvudtaget sker det en modernisering av den ryska arméns konventionella trupper så att man mer och mer använder sig av fastanställda, ”kontraktniki”. Soldater som är beroende av sin sold får som regel bättre disciplin.

Men ingen seriös militäranalytiker tror att dessa tjetjener snart kommer att dyka upp på Riddarfjärden i Stockholm. Ryssland är naturligtvis ett hot för exempelvis Ukraina om landet på allvar skulle försöka förhindra Ryssland från att använda Krimhalvön som sin stora örlogshamn. Krimhalvön där för över nittio procent är rysstalande och upplever sig som mer ryssar än ryssarna själva. Men ryska hot mot Sverige existerar överhuvudtaget inte.

I stället är det EU-staternas militär och upprustningar som utgör stora hot på många håll i världen. Där Sveriges så kallade hjälpinsatser är en del. Trots väldiga protester röstade i går exempelvis Frankrikes parlament igenom ökade anslag till sina militära insatser i Afghanistan.

Nya franska trupper är på väg till Afghanistan…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,AB1,AB2,SDS1,SDS2,SDS3,

Svar till Svensson

Jo, bäste Svensson:

Din synpunkt, när det gäller att Tolgfors nu tänker skjuta upp det försvarspolitiska beslutet är svår att förstå sig på, den är besynnerlig om man så vill, därför att den inte förhåller sig till den existerande politiska verkligheten. Tolgfors beslut är en reträtt från en förhållandevis radikal ståndpunkt när det gäller hur mycket pengar den svenska militarismen ska få sluka. Radikalt eftersom det kom från moderaterna. Efter en tids skallgång från den mörkblå högern och inte minst då från krafter i hans eget parti backar nu karln och tar det senaste kriget i Georgien som förevändning. Han och regeringen vill hämta andan för att se om de kan hitta mer pengar till militären. Se exempelvis SVD, ledarsidans blogg i dag:

Äntligen har Sven Tolgfors hittat rätt i politiken….Att skjuta på försvarsbeslutet med hänvisning en förändrad verklighet ger regeringen möjligheter helt prestigelöst lägga om kursen för försvaret. Tidsförskjutningen får inte vara det enda som händer, utan propositionen läggs måste det märkas att rikets säkerhet tas på allvar. Och därför är det oroväckande att Tolgfors säger samma saker som han brukar – och när det gäller försvarets kostnader inte ens kan kosta på sig att säga:

I första hand ska vi se över hur resurserna används men  ökade försvarsanslag kan naturligtvis inte uteslutas.

Det behövs nog att Jan Björklund driver på. Svd. Ledarsidans blogg.

När det gäller detta beslut, detta försök till uppskov, är kören från höger samstämmig. En jublande hyllningskör. Då finns det ingen anledning att instämma i denna, även om din refräng ser helt annorlunda ut. Den är det ingen som hör. Allt det här krafset om att på nytt utvärdera förslaget är som sagt bara krafs. Fikonlöv för att dölja den egna reträtten.

Dessutom tycker jag att din ingång till bloggen, ”Jag är av åsikten att Sverige på sikt bör avveckla försvaret” , låter som en lite krasslig Lars Ohly på väg in till regeringsförhandlingar. Bör? På sikt? Avveckla?  Det låter lite som linje 2 i kärnkraftsomröstningen: ”Avveckla kärnkraften med förnuft”.Nej, inte ett öre, inte en enda man ( eller kvinna ), till den svenska militarismen! Denna arbetarrörelsens gamla paroll står sig än i dag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

gotekilden@gmail.com

Inga mer skattepengar i militarismens käftar

Ingen solidaritet med rysk imperialism!

Så klart och djärvt inleder den ryska socialistiska gruppen ”Framåt”, Vepered, sitt tidiga ställningstagande när det gäller det senaste kaukasiska kriget. Gruppen bildades 2006 och har ett fackligt politiskt arbete i flera städer som Moskva, Petersburg, Samara, Saratov, Tyumen, och Novgorod. Det är naturligtvis en mycket delikat och svår uppgift, att i dagens Ryssland, gå emot den ryska chauvinistiska strömmen. Svårare än att här hemma gå emot Bildts hökpolitik och nu senast kampanjen för att mata den svenska militarismens hungriga käftar med mer skattepengar. Här har för övrig bloggen Svensson gjort ett besynnerligt ställningstagande. Jag har översatt dokumentet i sin helhet för att öka tillgängligheten för de svenska socialister som håller på att sätta sig in i frågan. Socialismen är en internationell rörelse. Hur ryska socialister förhåller sig till den egna imperialismen, till osseter och georgier, hänger ihop med hur vi här hemma förhåller oss till svensk militarism, som en del av EU:s väpnade styrkor. Vepered kommer att göra inlägg vid ett viktigt möte i Malmö i samband med ESF-mötet i Malmö nästkommande helg:

Möte i Malmö torsdagen den 18 september 18:00. Mötet äger rum i Borgarskolan i anknytning till European Social Forum (ESF). Bland talarna märks representanter för franska LCR/NPA, engelska SWP, norska Rött, ryska Vpered och Enhedslisten. Samt representanter från Socialistiska Partiet.

Här själva deklarationen:

”Rysslands härskande klass

är det stora hindret mot självstyre

Operation ”Med tvång till fred”, som varade i fem dagar, är över. Men denna militära konflikt kommer ändå att få en fortsättning, då i form av en ökad spänning i Kaukasusregionen. Även på den internationella scenen kommer spänningen att öka.

Från konfrontationens första timma, var rysk och internationell media fulla med uttalanden och försök att ge en förklaring till den nuvarande situationen. Men bara en liten del av alla dessa budskap, som fyllt media, ger en tillräckligt bra analys av vad som nu sker. Dels ser vi ensidiga patriotiska uttalanden, ofta hysteriska. Dels en annan extrem, en önskan att kunna anklaga alla de människor, som varit indragna i de militära operationerna, för alla moraliska synder. Vår uppgift som ryska socialister, är inte att bara i största allmänhet berätta om vår ståndpunkt, utan också att ge en marxistisk analys av situationen i syfte att ge ett alternativ till statlig propaganda av alla de sorter.

Till skillnad från de flesta, tänker inte vi välja mellan de bägge sidorna (Ryssland och Georgien), välja mellan vem som hade ”rätt” och vem som var ”skyldig”. Vi menar att bägge sidor kom till konflikten under hot. Det finns inget behov att diskutera vem som sköt först eller vem som provocerade. Bägge länderna har sökt militära lösningar och har därför inte använt sig av de politiska resurser som finns.

Det var inte den första och inte heller den sista gången, som vanliga människor blir till gisslan för intresset hos två olika imperialistiska grupperingar, där den ena innefattar Förenta staterna, Denna gång var det Syd-Ossetiens folk, vars rätt till självbestämmande blev handelsvara i konflikten. På samma sätt som den georgiska befolkningen, vilken redan hade utsatts för lidande av de ryska ”fredsmäklare” som inkräktat.

Det går inte att förneka att svaret från osseterna bara kan bli ett: Ryssland anses av den ossetiska majoriteten som en försvarare från etnisk rensning och våld från den georgiska regeringen. Denna hållning från Syd-Ossetiens fredliga befolkning, som fryser fast genom attackerna från den georgiska armén, är helt naturlig. De konkreta styrkeförhållandena på den internationella scenen och än mer svagheterna, i synnerhet för Georgien, hos den internationella arbetarrörelsen, innebär att den ossetiska befolkningen för närvarande inte har något annat försvar än den ryska imperialismens arméer. I den här situationen innebär kravet på ett tillbakadragande av de ryska trupperna från konfliktzonen, innan eldupphör, utan åtminstone preliminära arrangemang för att få till stånd en fredlig lösning, att ge bekymmer för Ossetiens befolkning; dess arbetare, dess gamla och barn.

Georgiska trupper på flykt undan den ryska insatsen


Från konfliktens första stund krävde vi klart ett omedelbart slut på de militära operationerna. Vi krävde att de ryska arméernas militära operationer i Syd-Ossetien, skulle begränsas till nödvändigt försvar, utan att gå över i ett krig med den fredliga georgiska befolkningen, som dog i Gori under ryska bombanfall. Vi förklarade bestämt att vårt ställningstagande inte hade något gemensamt med åsikterna hos högern och den ryska pseudovänstern som handlade i kamp för ”Den ryska statsfederationens intressen”.

Vi ger vår fulla och villkorslösa solidaritet med det ossetiska folket och vi ger vårt villkorslösa stöd för osseternas kamp för nationellt självbestämmande. Men vi vägrar att ge någon som helst solidaritet till den ryska imperialismen eller något som helst stöd för Putins och Medvedevs stat. ”

I pressen: Sydsvenskan1,SVD1,SVD2,SVD3,DN1,AB1,AB2,AB3,DN2.SVD4,

Andra bloggare: Trotten,Proletärbella,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

gotekilden@gmail.com

Nato ut ur Afganistan

Tio franska soldater dödades i går när en fransk natopluton hamnade i ett bakhåll utfört av talibankrigare. Det står allt mer klart att NATOs närvaro i Afganistan aldrig kommer att skapa vare sig fred eller demokrati i landet. Tvärtom har klanväldet och opiumekonomin aldrig frodats mer än nu, redan sju år efter USAs attack. Alla socialister värd namnet måste kräva att NATO lämnar landet. Alla argument om att det skulle bli ett blodbad i landet om NATO drar sig tillbaka är lika idiotiska som att de amerikanska trupperna behövs i Irak för att hindra ett inbördeskrig. USA i Irak och NATO i Afganistan har ingen politisk lösning på situationen. De är enbart en del av problemen. Vad som händer om den afganska befolkningen lämnas att lösa sina egna problem ska inte bestämmas i Vita Huset. Där kommer aldrig fattiga afganers intressen att tas tillvara, bara den härskande klickens (maffian runt Karzai) intressen.

Som enda politisk organisation i Frankrike kräver Ligue Communiste Révolutionaire ett omedelbart hemtagande av alla franska trupper från Afganistan. Än i dag, den 20 augusti, finns exempelvis inte ett ord om de tio soldaternas öde på det franska Socialistpartiets hemsida. Det franska kommunistpartiets tidning L’Humanité sa först att truppernas närvaro borde omvärderas för att sen dagen efter också kräva en reträtt, dock utan att precisera när- omedelbart eller så småningom.

I en presskommuniké skriver LCR kort:

”-Tio franska soldater har mist livet i Afganistan. Än en gång är det unga soldater som betalar ett tungt pris för Sarkosyregeringens stöd till den amerikanska imperialismens politik.Den franska militära närvaron i Afganistan, motivierad av viljan att kontrollera regionen och dess oljetillgångar, måste upphöra.

-Dra omedelbart tillbaka alla franska trupper från Afganistan.

Paris, 19 augusti 2008″

I andra media: Liberation,Rouge,SVD,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Tutti frutti efter sillen…

Hej på er alla som efter en lång trevlig helg nu undrar vad som hänt i Världen, mellan sillen och jordgubbarna. Det är söndag igen och dags för en liten tutti frutti av stora och små händelser.

-Varför inte börja med de små händelserna -Sverige åkte ut ur EM med en smäll som hördes långväga. Den ryska björnen skulle stoppas och vägen fram till titeln röjas. I stället för en lufsig björn mötte de blå-gula elva röda vinthundar som sågade sig igenom det svenska försvaret med en snabbhet som mest påminde om det sovjetiska hockeylandslagets bästa tid då Krutov, Larianov och Makarov öste in mål på alla motståndare. Ingen som uppskattar bra fotboll hade protesterat om det blivit 5-0 i stället för 2-0 i baken. Att de sedan körde över Holland visar att vinsten mot Sverige inte var en tillfällighet.

-I Norge står däremot glädjen i topp. Magnus Carlsen heter den sjuttonåring som sätter all världens schackmästare på plats. Ingen sedan Bobby Fischers dagar har i så ung ålder på detta sätt sopat brädet med sina motståndare. Magnus är redan tvåa på världsrankingen endast några poäng efter världsmästaren Vishy Anand. På midsommarafton slutade han ensam etta i Aerosvits storturnering på krimhalvön. Han gick som enda spelare obesegrad genom turneringen, med fem segrar och sex oavgjorda partier. Snart får vi se norrmän med svart-vitrutiga halsdukar skriande ”spela e4″, ”slå Drottningen”. Om du vill veta mer ta en titt på den här adressen: Chessbase,

-På det politiska spelbrädet finns det däremot ingen orsak till glädjefnatt. John McCain, som hittills försökt att framstå som en ”miljövänlig” kandidat, sa i veckan att han ska bygga 45 nya kärnkraftverk om han blir president. På lite längre sikt menade han att det behövs 100 nya. Samtidigt sa han att han stödjer Bushs förslag att skrota förbudet mot ”off-shore” borrning efter olja och gas. Man drabbas av svindel och tror inte att det kan vara sant. På ena sidan av brädet pratas det om klimatförändringen och hotet mot hela mänsklighetens livsvillkor. Men de flesta bara pratar. På andra sidan däremot är det bara ”action” som räknas: bygg fler kärnkraftverk(vad har hänt med riskfaktorn?), bygg fler kolkraftverk(med skitprat om ren teknik), tvinga på Irak ett oljeavtal som på nytt släpper in Exxon,Shell,BP och Total för att plundra Iraks naturtillgång nummer ett. Beslutet att starta off-shoreborrning möter dock ett stort problem. Det finns inte tillräckligt med specialutrustade båtar för djuphavsborrning. De som finns är redan inbokade för många år framåt, vilket också gäller det 80-tal båtar som är under konstruktion. Billig olja under 90-talet satte stopp för alla nyinvesteringar i sökandet efter olja. Lilla Sverige är nu också med i jakten på olja och gas. Stena Offshore har beställt ett borrfartyg av Samsung Heavy Industries som ska klara av arktiska is- och klimatförhållanden, för den nätta summan 942 miljoner US$. Borde inte den svenska regeringen ingripa och sätta stopp för skövlingen av de arktiska farvattnen? Eller…är den köpt?

-Dagarna innan Midsommar var hektiska här i Bryssel. Irländarna hade fräckheten att säga nej till Lissabonfördraget. Eftersom ledarna inte kan välja ett nytt folk var huvudfrågan för de 27 ländernas statschefer hur man ska bära sig åt för att tvinga Irland att skriva under avtalet. Att en majoritet sagt nej och att EUs regler klart anger att en ny konstitution ska skrivas under av alla 27 medlemsländerna hindrar inte Sarkozy och Merkel med flera att försöka hitta vägar som kan ignorera det irländska varlresultatet.

En specialstatus för Irland är inte möjligt. Därför verkar enda möjligheten vara att på något sätt få till ett omval. Men även den möjligheten ser inte ljus ut eftersom risken för att folket än en gång säger nej är stor och då är verkligen det kokta fläsket stekt för den europeiska elitens strävan att skapa en överstatlighet med vida befogenheter.

-En nätt summa på 23 miljarder US$ har försvunnit i Irak. Tidskriften Panorama skriver att det amerikanska försvarets auditenhet siktar in sig på 70 amerikanska bolag som skott sig ordentligt på kriget. I främsta ledet står Halliburton som Dick Cheney dirigerade innan han blev vice-president. Allt som de 150 000 soldaterna konsumerar i Irak flygs in från USA via Kuwait. Till och med driksvattnet, hamburgaren, grönsakerna, frukten och glassen importeras från USA av amerikanska underleverantörer. Företagen som leverar varorna har i sin tur över 160 000 anställda på plats. Vanligaste sättet att smörja kråset är saltade fakturor. Försvarets inspektion säger enligt BBC att 8.2 miljarder dollar betalats ut till underleverantörer utan klarhet om vart pengarna tagit vägen. En faktura för 320 miljoner dollar till ”löner till irakiska anställda” utan att någon vet vilka de är och var de arbetar är ett exempel bland många. Den irakiska regeringens medlemmar skor sig säkerligen utan samvetskval. Premiärministern Al-Maliki har förbjudit alla undersökningar om korruption och muttagning mot honom själv, hans 33 ministrar och alla höga funktionärer. Endast han själv kan ge grönt ljus till en undersökning. De senaste sex månaderna har Al-Maliki redan lagt ned 48 undersökningar om korruption. Gissa själv varför, om du vill delta i vår bloggs hets mot världens härskare.

-Förbereder Israel en attack mot Irans kärnkraftsanläggningar? Frågan är mer än berättigad efter den mycket stora flygmanöver som Israel nyligen utförde över Medelhavet. Mer än 100 F-15 deltog i manövern. Israels försvarsminister Ehoud Barak var i Paris i veckan för att diskutera Iran med President Sarkozy och för att förbereda den senares närastående besök i Israel. Den franska högerregeringens ändrade utrikeskurs tar allt tydligare former. Det var ingen tillfällighet eller tomt smicker när George Bush vid sitt nyliga besök i Paris kallade Frankrike för ”USAs bästa vän”. Borta är Frankrikes formella neutralitet i konflikten Israel- Palestina och borta är den relativa militära självständigheten inom NATO. I Paris gav Ehoud Barak en intervju till dagstidningen Le Monde i vilken han säger att ”Iran är en utmaning för hela världen. Jag kan inte föreställa mig en stabil värld om Iran tillåts utveckla kärnvapen. Inte för att de omedelbart kommer att släppa en bomb på närmaste granne utan därför att det skulle betyda slutet på icke-spridningsfördraget.” Fantastiskt! Det enda landet i världen med en mycket stor kärnvanpenarsenal och som aldrig medget det är Israel. Militärexperter menar att Israel har minst 200 kärnvapenladdningar.

-Till sist, heder åt Socialistiska Partiets avdelning i Umeå. Avdelningens nej tack till hundslagsmålet om Stieg Larssons arv är för mig högsta utslaget på en moralisk mätsticka. Hade Stieg skrivit detta testamente år 2004 i fullt medvetande om att vi alla är förgängliga och med en uttryckt önskan att miljontals kronor skulle gå til Socialistiska Partiet hade det inte varit fel att acceptera mannan. Men ett testamente från 1977 som Stieg aldrig nämnt efter sin återkomst från Eritrea blir bara fel. Ingen av oss i Socialistiska Partiet vet om Stieg när han dog hade samma önskan som uttrycks i testamentet 1977. Därför vore det helt fel av SPs avdelning i Umeå att göra anspråk på arvet. Att hans livskamrat inte får vad hon enligt sunt förnuft borde få visar bara att den svenska lagstiftningen om äktenskap och samboende inte är bra. Den diskriminerar.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,