"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Nato
De rödgröna och NATO – när kommer de ut ur garderoben?
25 Aug 10
.
Eftersom USA mer eller mindre ständigt är i krig. Ockuperar andra länder eller byter ut deras regeringar efter behag finns det i det egna hemlandet, något för svenska ögon och öron, så märkligt som en stor och mäktig organisation för ”Veteraner från krigen utomlands”.
Den vårdar alla sina invalider, flaggan och de patriotiska dagarna.
.
.
I måndags höll vicepresident Joseph Biden ett tal i Indianapolis för tusentals gamla soldater som samlats till organisationens årliga konvent. Hans budskap var glasklart. Först nu ”har general Petreus fått de resurser han behöver” (stora truppförstärkningar), underströk vicepresidenten. Sedan kom hans oneliner eller rubriksättning till media:
“Vi lämnar inte Afghanistan 2011. Vi inleder en övergång.”
I världen – och i Sverige – odlas det många myter om USA:s krig runt om vår planet. Den senaste är att ockupationen av Irak är över. Sanningen är att kvar på plats stannar 50 000 soldater (!) och tusentals kontrakterade ”civila specialister”. Ingjutna av betong i flera stora militära baser och en gigantisk militariserad ambassad. USA kommer att behärska Iraks luftrum och bestämmer oljekontrakten.
En annan myt är att man ska börja lämna Afghanistan om ett år. För att 2014 vara borta för gott. Inte minst de rödgrönas socialdemokrater och miljöpartister älskar att odla denna myt. De har också tvålat in sin väldoftande retorik om varför de i riksdagen röstat för den svenska krigsinsatsen med att prata om att vi strider under FN:s ljusblå fredsflagg. Ett lödder av osanningar som för övrigt Pierre Schori tvättat bort i en artikel för DN.
.
.
Amerikansk soldat nergrävd i en bunker i Afghanistan.
Ser på cowboyfilm…
.
.
Samtidigt med Bidens dementi av allt sånt rödgrönt önsketänkande kompletterade Washington Post hans politiska budskap med den ekonomiska ”hårdvaluta” som gäller. Den amerikanska kongressen är i färd med att anslå medel för budgetåret 2011 och det blir en rekordnotering när det gäller att förstärka och bygga ut redan befintliga militära baser i Afghanistan på 1.3 miljarder dollar eller runt 10 miljarder kronor. Den väldiga utbyggnaden av baserna och därmed de tänkta militära stridsinsatserna kommer inte att vara klara förrän mot slutet av 2012.
För att nu i en mening prata riksdagsspråk: Menar Mona Sahlin och Maria Wetterstrand att detta vittnar om att de ”miltära insatserna ska trappas ner”?
.
.
För Sveriges vidkommande och vår stridsinsats är det sensationella i nyheten från Washington Post att man satsar stort i vårt militära närområde:
Mazar al Sharif, där svenska soldater strider, får väldiga resurser. Hundra miljoner dollar satsas på den befintliga anläggningen. Bakgrunden är allt fler stridigheter i regionen samt risken för kollaps eller kraftig försvagning för den pakistanska staten. De strategiska materiella transporterna genom Peshawar och landets nordvästra pashtunområden, det historiska Khyberpasset, hotas. En logistisk kroppspulsåder kan komma att skäras av. Därför måste en ny transplanteras in i norr (ryssen småler) .
I norr där svensklägret finns. Från Uzbekistan och Tadzhkistan in till Mazar al Sharif ska den nya logistiska ådern pulsera.
Uppenbart tror inte heller Pentagon att de svenska, norska, finska och tyska, mer stridsovana soldater. som här samarbetar med den Norra alliansens krigsherrar, kommer att klara av närstrider och egna förluster. De är helt enkelt ovana med att döda fiender. Utbyggnaden av basen löser detta genom att skapa resurser för Pentagons egna dödspatruller, som Force 323, insatshelikoptrar och kontrollbord för dronövervakning.
USA:s; NATO:s; ISAF:s och Sveriges (vi har samma befälhavare) gigantiska satsning på Mazar al Sharif plöjer helt enkelt mark för ett nytt slagfält.
Vi väntar fortfarande på Mona Sahlins och de rödgrönas utlovade besked om vad deras eventuella regeringsbildning ska fatta för beslut om Sveriges roll i Afghanistan. Vi vet vad den borgerliga alliansen vill. Carl Bildt kommer att kriga i karolinsk anda ända tills han hittar ryssen. Karl XII:s död måste revanscheras. Men frågan till de rödgröna blir alltmer brännande:
Ska Sverige vara i krig när ni bildar regering?
Valet handlar ändå inte bara om räntorna för alla bolånetagare på det nu berömda Södermalm eller ute i Bromma.
Lars Ohly må våndas och svettas. Men det kanske är han och Vänsterpartiets beslut som fäller avgörandet om svenska soldater ska fortsatta med att döda och dödas under NATO:s flagg…
.
.
På flygplatsen Bagram Air Base utanför Kabul,
där Carl Bildt tvingades nödlanda när han nyligen
skulle hålla Karzai under armhålorna,
roar sig soldaterna efter förmåga.
Här:”The Hooters Calendar Girl Team” på en show
kallad ””Let freedom Wing”.
En bra illustration av vanvettet i Afghanistan är fakta om USA:s flyg- och militärbas i Kandahar som nyligen publicerades i Time. Göteborgs City Airport, Säve, fem mil från oss, har ett tjugotal avgångar och ankomster om dagen. Landvetter och Arlanda har naturligtvis många fler. Men i Kandahar handlar det redan om 5 000 avgångar och ankomster varje dag. Här är världens viktigaste och snabbast snurrande militära nav i dag. Basen har en kvadratmils omkrets och där finns 25 000 soldater i arbete samt många kontraktsanställda. Vad det betyder, bortsett från det militära dårskapet, i termer av koldioxidutsläpp, är väl värt att fundera över…
Är detta en fredsinsats? Är detta bra för klimatet?
Vi väntar på svar.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Al Quaeda, Kabul, ISAF
Danmarks ”Bron över floden Kwai”
24 Aug 10
.
För drygt ett år sedan blev de danska moderaternas tidigare statsminister Fogh Rasmussen utsedd till ny chef för NATO.
Priset för denna ”ära” har de danska soldaterna i Afghanistan fått betala. De har under hela kriget fått strida i provinsen Helmand där pashtunernas motstånd mot de utländska trupperna är som hårdast och har i förhållande till sina truppers storlek haft flest stupade och skadade soldater. De svenska soldaterna verkar däremot i en förstuga till köksvärmen från den Norra alliansens krigsherrar och narkotikalorder.
.
Inte bara dödsfall och sårade.
Många danska soldater får också svåra psykiska skador.
.
I dag kom besked om fler svårt sårade danskar än någonsin. Fler soldater än tidigare är också psykiskt i trasor. De 750 soldaterna som varit i Helmand sedan februari har under denna korta tid lagt ”fem kollegor i graven” och så många som 71 man har fått återvända hem i förtid, berättar tidningen Extrabladet. 16 svårt sårade under striderna medan resten framförallt dukat under för den psykiska pressen. ”Det tar på psyket att sticka in fingret i ett sår eller att lägga ett bandage på en kamrat”, konstaterar militäranalytikern Henrik Jedig Jörgensen.
Självklart är det så. Men tveklöst tar det lika mycket - eller mer – på psyket att inte veta varför kamrater dör eller såras. Två exempel av massor demonstrerar väl pressen på danskarnas stridsmoral:
Det första exemplet handlar om den nye polischefen i Gereshk där danskarna verkar. När den gamle chefen blev arresterad för narkotikasmuggling utsågs major Esmarai till hans efterträdare. Han var beryktad för sin egen milis, ”Highway Police, som tog ut egna tullavgifter för genomfartstrafiken. Detta och korruption har gjort honom till en av områdets rikaste män. Med danskarnas hjälp minskades den privata milisens verksamhet och danskarna lyckades också få bort honom från ledningen för stadens säkerhetsorganisation. I ett huj var han sedan tillbaka som högste chef för polisen. På order från inrikesministeriet blev han nu nyckelpersonen i danskarnas samarbete med den lokala myndigheten…
.
Här försvarar danskarna sin egen ”bro över floden Kwai”…
.
Det andra exemplet handlar om danskarnas egen ”Bron över floden Kwai”. Militärsåpan utspelades kring en pansarbro som skulle säkras för att trygga bygget av en polisstation nordost om Gereshk, vid landsbygdsstaden Rahim Kalay. I den danska arméns hemsida för det operativa kommandot beskrevs det hela som ”en av de egna ingenjörsoldaternas paradgrenar”. Det blev ett hårt arbete med pressande värme och flera gånger utsattes man för beskjutning från nära håll.
I början på maj var den storståtliga bron färdig och kunde invigas. Efter två veckor övertog de lokala afghanska myndigheterna ansvaret för bevakningen. Bara fyra dagar senare var hela paradbygget sprängt i småbitar och allt brukbart byggnadsmaterial bortforslat…
Kanske inte så konstigt att de danska soldaterna inte bara dör och skadas fysiskt utan att de också får djupa sår i sina psyken. Det kan inte vara lätt att bara strida för Fogh Rasmussen.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Helmand, Danmark, Fogh Rasmussen, ISAF
I pressen: SVD1,DN1,AB1,DN2,AB2,
Bloggare: Jinge,StefanLindgren,Svensson,RödaMalmö,
Karzai eller Talibanerna?
20 Aug 10
Vem skar av Aishas näsa?
.
Bilden av Bibi Aishas vackra ansikte vanställt av ett hål där näsan suttit chockade människor världen över. Den amerikanska tidskriften Time visade en väl arrangerad och fruktansvärd bild med texten – Vad händer om vi lämnar Afghanistan? Underförstått – så här blir det om Talibanerna vinner.
.
.
Men journalisten Ann Jones på tidskriften The Nation avslöjar i veckans nummer hur Aishas tragiska erfarenhet blivit ett propagandanummer i Obamas ”krig mot terrorismen” medan det i själva verket handlar om en familjetragedi.
-Jag känner Bibi Aisha och jag jublar över att hennes vanställda näsa och öron ska opereras. Aisha berättade för mig vad som hände ett par veckor innan bilden av henne spreds världen över. Hon sa att det var hennes svärfar som skar av henne näsan och öronen. Senare godkände byrådet svärfaderns handling medan Talibanerna inte hade något att göra med händelsen, skriver Ann Jones.
Några mediaspinn längre fram, efter publiceringen i Time, hade media i väst redan fått det till att Aisha vanställts på order av Talibanerna och att det var hennes fader som utfört dådet. Som synes inte i närheten av sanningen. Men vad gör det när meningen med fotot i Time inte var medkänsla med Aisha utan ett försvar av kriget i Afghanistan – vad händer om vi lämnar?
Den rätta frågan borde vara – hur kan sådant hända efter att ”kriget mot terrorismen” i Afghanistan är inne på sitt åttonde år?, skriver Ann Jones. Ett familjedrama följt av en vidrig handling mot en kvinna därför att hon vägrade följa fundamentalistiska mäns beslut, en vanlig lott för många afghanska kvinnor, förvandlas av media till ett motiv för kriget och en bild av vad som kommer att hända alla kvinnor om Talibanerna vinner.
.
Jirga, eller byråd, vakar över traditionernas grepp.
Förtryck och fysiskt vanställande av kvinnor är inget som regimen i Kabul står främmande inför. Karzai och hans ministrar och krigsherrar är inte talibaner men de är fundamentalister med en syn på kvinnan som inte skiljer sig från talibanernas.
I stället för att fråga om man står på talibanernas eller Karzais sida ska vi fråga vilka som stöder kvinnornas rätt i landet.
-Vi bör tänka på att varje afghansk kvinna eller flicka som fortfarande går till ett arbete eller till skolan gör det tack vare att hon stöds av en progressiv make eller fader, skriver Ann Jones och fortsätter:
-Flera kända yrkesaktiva kvinnors makar har mördats för att de inte hållit sina kvinnor hemma.
Att i dag måla upp situationen som en kamp mellan frihet, demokrati och kvinnors rättigheter under Karzai och Natos ledning å ena sidan och de hemska talibanerna på den andra sidan är helt vilseledande.
-Kampen står mellan progressiva män och kvinnor, ofta unga, mot en falang av bakåtsträvande krafter.
Problemet är att Nato inklusive de svenska trupperna befinner sig i det bakåtsträvande lägret tillsammans med Karzai och hans krigsherrar.
.
Vill du läsa Ann Jones artikel ?: The Nation
Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,AB1,GP1,SSD1,AB2,DN4,DN5,
Bloggare: Biology&Politics,Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Afghanistan, Karzai, Nato, Talibaner, Time, Kvinnomisshandel,
De rödgröna i kamouflagedräkt
11 Aug 10
.
Varje krig har sin tross. Sitt militära understöd. Sina kokvagnar och sin fältskär eller läkare som vi säger numer. Men där finns också prästerna och alla dessa utsatta kvinnor i ständigt underläge. ”Horor” säger krigsmännen för det mesta. För i krig ska det inte bara dödas. Pansarvagnarna ska också kunna rulla. Det krävs både diesel och vägbygge. Vapenlåsen får inte rosta samtidigt som magarna ska fungera. Soldaterna ska kriga stort och sedan somna så väl det går.
Det ska dödas – men också pratas, drickas, ätas och skitas. Knullas och sovas.
Under vår egen stormaktstid, som under Gustav II Adolfs dagar i det trettioåriga kriget, var hela familjer med i trossen eller markservicen bakom arméerna. Som billig arbetskraft och billig lusta.
.
På gamla bataljmålningar ser vi aldrig ens en skymt av den väldiga trossen.
Här Gustav II Adolf i en stridsscen från slaget vid Dirschau 1627.
.
I dagens Afghanistan kallas trossen med modernt språkbruk för militär logistik. Kring de snart 150 000 NATO/ISAF-soldater som ska döda långt, långt där borta mellan Hindukusch` svindlande bergsryggar finns i dag en myriad kontraktsanställda. Uppåt 100 000 människor jobbar på flygfält, med vaktbolag och säkerhetsfirmor av diverse slag. Det finns dessutom tiotusentals människor, mer eller mindre godhjärtade, som arbetar i den gråzon som brukar kallas ”civila hjälpprogram”. Ofta säger man NGO:s eller Non Governmental Organisations. Biståndsorganisationer som åtminstone formellt är oberoende av sina länders regeringar.
I dagarna sker en våldsam upptrappning av de militära insatserna. Barack Obama vill göra sig förtjänt av sin Nobelmedalj. Skapa fred genom mer krig. I den politiska retoriken har det kallats för ”surge” eller en svallvåg av nya soldater. Förr sa man mer korrekt ”truppförstärkningar”, vilket naturligtvis inte låter lika bra. Sammanlagt är NATO:s stridande förband på väg att förstärkas med över 30 000 soldater.
Sverige är med i denna svallvåg. Alla partier, utom Vänsterpartiet, i riksdagen har röstat för den upptrappningen av den svenska truppinsatsen.
För Barack Obama är det politiska målet bakom den militära strategin inga humanitära drömmar eller demokratiska luftslott:
”Ingen tror att Afghanistan kommer att bli en västerländsk demokrati. Det vi vill göra är svårt, mycket svårt. Men det är ändå ett förhållandevis blygsamt mål. Vi ska helt enkelt inte tillåta terrorister att operera från denna region.”
Det ”blygsamma” målet är helt enkelt att kontrollera regionen. Dess råvaror och dess ur militär synpunkt strategiska läge med sina ”portar” mot både Central- och Syd-Asien. Målet är en med USA lojal, någorlunda stabil stat med en samarbetsfähig regering. Inget mer. Så mycket som möjligt av den redan tidigare blygsamma statliga infrastrukturen ska dessutom privatiseras och landets ekonomi bli en del av den globala ekonomin. ”Makroekonomi” säger IMF och USAID/Afghanistan i sina målsättningar. En ekonomisk politik som alltsedan Bonn-konferensen 2001 redan utarmat eller slagit ut de lokala näringar som tidigare fanns inom framförallt jordbruks- och livsmedelssektorn. I affärerna eller i marknadsstånden kommer i dag de billiga varorna från grannländerna eller de stater som ingår i ockupationsstyrkorna. Konserverna från Indien, Pakistan eller Iran. Torrmjölken från USA. De industriparker som anlagts har likt den utanför Mazar Al Sharif blivit kulisser.
Amsagorna om kvinnors rättigheter eller betydelsen av sjukvård och skolor är bara retorik eller en politiskt nödvändig del av den moderna ”trossen”. Vore kvinnors väl och ve i fokus kunde man i stället invadera Saudiarabien. Men till dess blodsdiktatur levererar USA i stället sina modernaste stridsflygplan.
Den borgerliga alliansregeringen har inga problem med att låta våra stridsinsatser vara en del av NATO:s krigsmaskineri. Svensk trupp opererar i dag norr om Hindukusch i den zon som i praktiken lever med en stilleståndspakt mellan Karzai och de forna krigsherrarna från den Norra alliansen. Enligt Carl Bildt överlägger den svenska regeringen också regelbundet med USA om den militära insatsen. ”Flera gånger i månaden”. Men självklart håller man sig dessutom med en demokratisk svada och i vår ”tross” finns också de svenska civila hjälpprogrammen. Den Svenska Afghanistankommittén, en gång bildad av övervintrande maoister 1980, ”i protest mot Sovjetunionens invasion av Afghanistan”, gör stora humanitära insatser, men kan, genom att vara ekonomiskt beroende av både regeringen och Världsbanken, ofta ses som en nyttig del av det militära härtåget. I Wikileaks amerikanska krigsdagböcker fick man mycket beröm. Symboliskt nog utsåg Carl Bildt i maj också Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare Torbjörn Pettersson till ny ambassadör i Kabul. Tidigare har Pettersson varit avdelningschef på SIDA och partisekreterare i Jan Björklunds krigsglada Folkpartiet. Liberaler har alltid haft lätt att skjuta med den ena handen för att sedan idka välgörenhet med den andra…
.
.
För att visa upp sina ambitioner som tilltänkt statsminister tog Mona Sahlin regeringsplanet till Afghanistan.
Där blev hon både ombäddad och nerbäddad – med skyddsväst och allt...
.
.
.
Mona Sahlin som tilltänkt statsminister har det inte lika enkelt som den borgerliga alliansen. Det är fyrtio år sedan som hon bara tretton år gammal gick med i Nacka FNL-grupp och tillsammans med sin stora förebild Olof Palme demonstrerade under banderoller om att USA skulle ut ur Indokina. Nu stödjer hon fullt ut NATO:s och Sveriges militära insats i Afghanistan på samma sätt som när hon som demokratiminister i Göran Perssons regering 2001 var med om beslutet att ställa sig bakom USA:s krig.
För att visa sig värdig som statsminister flög hon i regeringsplanet till Afghanistan för att själv vara på plats i ett par dagar. Hon träffade den korrupta narkotikaregimen i Kabul och pratade med NATO:s militärer som tyckte att hon var en ”impressive woman”. På socialdemokraternas hemsida lade man sedan ut en bildsvit med Mona mitt ibland ”våra soldater”. Hon blev kärt nerbäddad och ombädddad – med skyddsväst och allt. Som den barnfödda politikerdotter hon är tramsade hon naturligtvis mest i sina pressmeddelanden om ”att öka det civila engagemanget”. Hon tryfferade dessutom sitt stöd för bombkriget, det moderna dronkriget, med att också lägga ut ett par bilder där hon klädsamt nog kamoufleras med skaror av kvinnor och barn. Däremot, kanske självklart varför, var det mol tyst både från henne och reskamraten, socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin, om de hemliga amerikanska dödspatruller, Task Force 373, som samtidigt avslöjades genom Wikileaks försorg. Dödspatruller som agerar på egen hand, på ”vår sida” i kriget, men vid sidan av det direkta ISAF/NATO-kommandot. Specialstyrkor som bara lyder order från USA:s försvarsminister Robert Gates eller Barack Obama själv.
.
.
En bil är en bil. Om än i kamouflage.
Även en upptrappning av ett krig är en upptrappning.
Om det än kallas för en nertrappning. Det finns inga gröna krig.
.
Miljöpartiet har en ännu svårare balansgång, med sina anspråk på att vara ett fredsparti, och tvingas därför att medvetet ljuga om det verkliga krigsläget. I Göteborgs-Posten skrev nyligen språkröret Peter Eriksson och partiets försvarspolitiske talesman Peter Rådberg en längre artikel, träffande nog rubricerad med att ”Den svenska insatsen bör trappas ner snarast”. Vi har ett krig som håller på att trappas upp, genom beslut som de bägge herrarna ställt sig bakom. Sedan hävdar man samtidigt att det ”bör” trappas ner. Vidare konstaterar man att kriget (som man är för) varit ett fullständigt fiasko och att det bara gett talibanrörelsen en möjlighet att stärka sig. Herrarna har alltså hjälpt till med att stärka talibanerna. Varför ska man för övrigt bara trappa ner något som är ett fiasko? Varför ska det inte avslutas omedelbart? För att få denna omöjliga ekvation att gå ihop förvanskar man ISAF/NATO:s militära strategi. Bland annat heter det att:
”Kabulkonferensen för ett par veckor sedan kom fram till samma sak, att vi ska ha en tidplan för att avsluta kriget. Afghanistans president, Hamid Karzai, sa att de utländska trupperna ska lämna landet 2014 och att Afghanistan själv ska ta hand om säkerheten.” GP 5.8.10.
Men detta påstående är helt enkelt inte sant. Det är ljug. Rakt igenom. Eriksson och Rådberg klär verkligheten i kamouflagedräkt. För i varje referat från Kabulkonferensen betonas att Karzai bara säger att han har som mål att den afghanska regeringen själv ska kunna ta över själva ansvaret för de militära insatserna. De utländska trupperna ska vara kvar om än med en förhoppning om att de ska kunna minskas. Både Robert Gates och Hillary Clinton har också försäkrat sin lydregim om fortsatt militärt stöd även efter 2014. Sak samma gäller Obamas löfte om att kunna minska truppinsatserna i juli 2011. I de amerikanska kongressdebatterna pratade vicepresidenten Joe Biden bort det hela genom att konstatera att det då kanske kommer att handla om en reducering med 2 000 man. Den enda passning han fick på sitt inlägg kom från demokraternas ledare Nancy Pelosoi som hoppades att ”det skulle bli betydligt fler”…
.
Gråzonen mellan militärt bistånd och civilt blir allt smalare. I veckan hittades kropparna av flera läkare
som avrättats i den norra provinsen Badakshan. De flesta med anknytning till den kristna
hjälporganisationen International Assistance Mission. Här en bild från det tidigare talibanstyret
när man förklarade varför man utvisade ”missionärerna” från samma organisation…
.
Inför valet i september pågår ett sorts chickenrace mellan de tre rödgröna partierna när det gäller kriget i Afghanistan. Vänsterpartiet som inte tidigare röstat för kriget i riksdagen har mest vånda och står inför ett ångestladdat beslut. Mona Sahlin har utlovat ett klart besked och budskapet blir säkert att insatserna och kriget ska fortsatta som förut, kanske med mer civila insatser. Ett nytt ställningstagande får vänta till hösten 2011.
Hur racet slutar återstår att se. Det brukar sägas att i varje afghans DNA finns ett givet motstånd mot utländsk trupp i det egna landet. Frågan är om detta DNA finns också hos Miljöpartiets och Vänsterpartiets förhandlare?
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Mona Sahlin, Carl Bildt, de rödgröna, Kabul, talibanerna
I pressen: Dagen1,Dagen2,Dagen3,SVD,SVD1,DN1,DN2,GP1,Expressen1,SVD2,Dagen4,AB1,AB2,Expressen2,
Bloggare: Jinge,Svensson,StefanLindgren,
Nato ut ur Afghanistan
26 Jul 10
Det verkliga hotet mot Natos soldater.
.
Wikileak har slagit till igen. Nittioen tusen sidor med militära uppgifter om olika händelser med natosoldater inblandade cirkulerar nu i cyberrymden. De första rapporterna om innehållet visar inget märkligt. Kanske de bekräftar vad alla redan vet – att den pakistanska säkerhetstjänsten spelar under täcket med talibanerna i Afghanistan.
.
Wikileaks avslöjanden kan inte tolereras av Vita Huset.
.
Ett samarbete som i dagens Le Monde bekräftas av chefen för Afghanistans underrättelsetjänst som avskedades av Karzai sedan talibanerna lyckats granatbeskjuta det stora jirgamötet med landets alla klanchefer.
Wikileak sätter ut hakan och förtjänar bara beröm för sina avslöjanden. I Vita Huset och Natoledningen i Bryssel förbereds säkert annat än beröm. Jag sätter min gamla hatt i pant på att Wikileak inom kort kommer att tystas. Det är outhärdligt för Barack Obama och den militära ledningen att deras handlingar hängs ut till beskådning på nätet. Jag kan tänka mig att det snart reses ett åtal om ”landsförräderi” eller ”terroristfrämjande”.
Visserligen kan ett försök att tysta Wikileak skapa stora rubriker. Men jag tror att Obama och Nato är beredda till det eftersom de inte kan stå ut med fler läckor av Wikileak.
.
Väi framme i Kabul skrattade Mona nog inte lika gott åt Wikileaks timing.
Redan nu ryter alla från Washington till Stockholm om att ”soldaternas liv sätts på spel”. Vad som verkligen hotar natosoldaternas liv vågar ingen av de som ropar högst säga. I dag avslöjades i Kabul att 52 civila, inklusive kvinnor och barn, i fredags dödades av en raket lanserad av en Natostyrka. Efter 10 års närvaro i landet och efter hundratals bombräder där civila afghaner dödats finns det bara ett hot mot Natos soldater – det allt djupare hatet mot alla utländska trupper i landet. Det finns bara ett sätt att undvika att allt fler soldater stupar i ett krig som de aldrig borde ha dragits in i. Ta hem alla soldater nu.
Det är budskap som Mona Sahlin borde haft med sig till Kabul, i stället för att ränna runt och hylla ”våra pojkars” insats för ”freden, demokratin, kvinnorna, och barnen” och andra ”heroiska insatser”.
.
Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,AB2,GP1,
Bloggare: Jinge,Svensson,Röda Berget,Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Mona Sahlin, Obama, Nato, Afghanistan, Wikileak,
Almedalen – långt, långt borta från Afghanistan
7 Jul 10
.
Sverige är i krig.
Vi har svenska soldater långt, långt borta i Central-Asien som under NATO-flagg strider om kontrollen över regionens råvaror…
.
.
Solen skiner över Visbys medeltida murar och stadens vackra röda rosor. I lagom tid för TV:s Rapportsändningar bänkar sig en del turister i Almedalens sommargrönska och lyssnar till vad riksdagspartiernas ledare har att säga om framtiden.
Ingen pratar om kriget långt, långt där borta. Om pashtuner, uzbeker, tadzjiker, turkmener eller hazarer. Eller om den fuskande och korrupte Karzais förhandlingar med den hänsynslöse krigsherren Hektamayar. Ingen politiker vill heller prata om att de svenska trupperna lever i lä av regimens uppgörelse med den lika hänsynslösa Norra Alliansen.
En gång, för länge, länge sedan, skrev Vänsterpartiets ordförande C H Hermansson, sina berömda ord om att Sverige visserligen var ”ett litet, men hungrigt imperialistiskt land”.
Våra storföretag och investerare blir aldrig mätta. De vill vara med och kalasa på andra nationers råvaror och tillgång till billig arbetskraft.
Därför har nu värnplikten avskaffats och det lilla, men hungriga, imperialistiska Sverige kan lite mer smidigt, med yrkessoldater delta i kriget långt, långt där borta i Asien.
.
.
.
Därför är det bra att Pierre Schori i dag på Aftonbladets kultursida uppmärksammar det som sker:
Afghanistan har också blivit ett stort, svart hål för Sveriges och Europas fredsbevarande insatser under FN-flagg. Det finns inte en enda svensk beväpnad soldat i FN-ledda operationer. Men i det officiella Sverige tycks ett slags tystnadens konformism råda, trots att svenska soldater slåss under Nato-flagg, vilket undergräver vår militära alliansfrihet, vår förmåga att ge effektivt stöd åt Afghanistans nationsbygge och vår tidigare starka lojalitet med FN:s fredsbevarande blå baskrar.
Schori är en politiker och diplomat från förra seklet och konstaterar sorgset att vi numer strider under NATO-flagg. Fast alla politiker endera låtsas att vi där långt, långt borta kämpar för freden under FN:s flagg. Eller så säger de ingenting. De överlåter åt officeren Jan Björklund att prata NATO.
För i Almedalen diskuteras inte Afghanistan. Solen skiner, politiker och journalister klyver näbb på dagarna och klingar glas om kvällarna. Vad de gör på nätterna vet vi inte. I vart fall är det dygnet runt kav tyst om vårt krig.
Inte ens Lars Ohly tog upp kriget. Inte med ett enda ord. Hans långa tal var bara en önskelista om all välfärd som partiet drömmer om. Ändå är han om några månader beredd att sätta sig i regeringen för vårt lilla, men hungriga imperialistiska land. Han är beredd att ta ansvar för de svenska krigsinsatserna långt, långt där borta i Central-Asien. Under NATO-flagg och med USA-imperialismens nye militäre Messias David Petreus som befälhavare. Som efter skiftbytet med MCChrystal klargjort att han kommer att lätta på dennes restriktioner för flygbombningar av civila mål…
Bakgrunden till tystanden är de rödgrönas överenskommelse i frågan om EU:s och NATO:s roll som krigförande parter. Där hette det att:
”EU är en central utrikes- och säkerhetspolitisk aktör. FN:s säkerhetsråd kan ge andra regionala organisationer, som exempelvis EU, Nato och AU, Afrikanska unionen, uppdraget att leda en fredsbevarande operation. EU har utvecklat sin kompetens att leda alltmer komplexa operationer. Sverige har deltagit i praktiskt taget alla fredsfrämjande insatser som EU har genomfört. En rödgrön regering anser att även EU:s insatser ska ske med ett FN-mandat. Sverige ska fortsätta det aktiva engagemanget och deltagandet i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE.
Blir det nu ett regeringsskifte. Kommer vi då att se Ohlys bleka anlete skymta bakom en gardin i Rosenbad när demonstranterna drar förbi och ropen skalla:
.
Krossa, krossa USA-imperialismen!
Sverige ut ur Afghanistan!
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, NATO, ISAF, Almedalen, Lars Ohly, Afghanistan, de rödgröna, Pierre Schori
I pressen: SVD1,DN1,AB1,SVD2,SVD3,SVD4,
Bloggare: Jinge,
Dödade norska soldater – Ett enat storting bär ansvaret!
29 Jun 10
.
Ett Eko från framtiden
.
Det är svårt att avgöra var ekon kommer ifrån. De rullar runt och kastas fram och tillbaka.
I politiken kan de komma både från det förflutna och från framtiden.
I samband med att de Rödgröna i Sverige i helgen blev överens om positiva skrivningar när det gäller NATO:s roll som ”säkerhetspolitisk aktör” /efter beslut i FN:s säkerhetsråd/, upprepade socialdemokratins utrikespolitiska talesman Urban Ahlin sina gamla slitna fraser om varför (s) är emot tanken på ett slutdatum för kriget i Afghanistan:
”Sverige har gått in i Afghanistan tillsammans med andra länder, och då ska vi också lämna tillsammans med dem.”
.
.
I går hördes ett eko av detta i vårt grannland Norge. Där var det Jens Stoltenberg, statsminister för den rödgröna regeringen, som använde samma typ av vädjan till lagmoral och sammanhållning för att – trots fyra dödade norska soldater – fortsätta med att argumentera för ett norskt krigsdeltagande. Men hans ord är samtidigt ett eko av vad vi kommer att få höra från en tänkt svensk rödgrön regering i morgon. När det blir svenska soldater som stupar. I Norge står Sosialistisk folkeparti bakom den nykoloniala krigspolitiken. I Sverige är Vänsterpartiet – med en viss bångstyrighet – på väg att rätta in sig i ledet.
.
Turid Thomassen. Ordförande för Roedt. Foto: Brage Aronsen
.
Inte minst därför är det viktigt att här återge en kommentar i frågan från Turid Thomassen, ordförande för det livaktiga norska revolutionära partiet Roedt:
.
”Det är allvarligt när statsminister Jens Stoltenberg, helt orörd, håller fast vid att Norge ska fortsätta med att delta i kriget i Afghanistan. Detta oavsett vad som sker med de norska soldater som skickas dit och att alltfler civila afghaner dödas som en följd av kriget.
När nu fyra nya norska soldater har dödats, upprepar Stoltenberg det slitna påståendet om att Norge är i Afghanistan därför att FN har bett om det och att ”vi gick in tillsammans med våra allierade och att vi ska gå ut tillsammans med dem”. Att statsministern gång på gång upprepar denna framställning av bakgrunden till kriget gör den inte mer sann. Norge är i Afghanistan därför att USA bad oss om det och fick FN att godkänna en redan genomförd ockupation av landet 2001. Det är tragiskt att regeringen inte vill diskutera de grundläggande orsakerna för att vi deltar i kriget samtidigt som den fortsätter med att offra norska soldaters liv och gör sig själv medansvarig för att tusentals civila afghaner dödas. Ännu mer tragiskt är att det är ett enat Storting som är med på färden. Under de åtta år som har gått sedan Norge gick in i kriget har det inte där en endaste gång tagits initiativ till en seriös debatt med utgångspunkt i förslag om att avsluta det norska miltära stödet åt den USA-ledda ockupationen.”
.
.
Den norska rödgröna regeringens krigsminister, socialdemokraten Grete Faremo, är en vacker symbol för det ”moderna” och det ”rödgröna”. I tidens anda har hon rätt genus för sin senaste kommendering i en regering ledd av Mona Sahlins systerparti på andra sidan kölen. Passande nog var hon i början på nittiotalet först ”biståndsminister”. Därpå tog hon hand om de rikas lagar i sin roll som ”justitieminister”. För att avsluta den delen av karriären med att som grön ”oljeminister” borra efter olja ute i Nordsjöns djupa och känsliga vatten. Efter en sväng i det privata näringslivet kom hon sedan tillbaka i en mer krigisk skepnad. Där biståndet inte passar. Där får vi skjuta ihjäl folk. Modernt till tusen? Eller ett eko från kolonialismen?
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, NATO, ISAF, Norge, Urban Ahlin, De Rödgröna, Jens Stoltenberg, Obama
I pressen: DN1,SVD1,SVD2,GP1,VG4,VG5,VG6,VG1,VG2,AB1,VG3,VG7,GP2,VG8,
Bloggare: Jinge,Svensson,Teckentydaren,
Lars Ohlys Via Dolorosa
28 Jun 10
.
När den korsfäste Jesus till sist gav upp andan sägs att ”Det blev mörkt i hela landet. Att förlåten i templet rämnade i två delar. Jorden skakade och klipporna rämnade”.
När DN i midsommarhelgen berättade att Lars Ohly till sist spikats fast av Mona Sahlin och gett upp andan för allt EU-motstånd. Då var det Midsommar och som vanligt ljusare än annars i hela landet. I våra hem var det inte ens någon enstaka gardin som fladdrade till och än mindre var det några klippor som sprack…
.
Det kanske suckades över sill och jordgubbar hemma hos en del nostalgiska vänsterpartister. Men Lars Ohly och hans parti har vandrat sin Via Dolorosa eller Smärtornas väg ända sedan det blev klart att Vänsterpartiets strategiska mål reducerats till något så simpelt som att få sitta i en nyliberal regering tillsammans med SAP och Miljöpartiet.
I det dokument som DN publicerat accepteras både EU och NATO som institutioner för fred och säkerhet:
”EU är en central utrikes- och säkerhetspolitisk aktör. FN:s säkerhetsråd kan ge andra regionala organisationer, som exempelvis EU, Nato och AU, Afrikanska unionen, uppdraget att leda en fredsbevarande operation. EU har utvecklat sin kompetens att leda alltmer komplexa operationer. Sverige har deltagit i praktiskt taget alla fredsfrämjande insatser som EU har genomfört. En rödgrön regering anser att även EU:s insatser ska ske med ett FN-mandat. Sverige ska fortsätta det aktiva engagemanget och deltagandet i internationella insatser inom ramen för FN, EU, Nato och OSSE.
I dagens huvudledare konstaterar DN att ”Vänsterpartiet lägger sig platt i EU-politiken”. Aftonbladets dito hälsar Ohly ”välkommen till Bryssel” och på sin hemsida förkunnar vänsterpartisterna nyfrälsta och trosvissa att ”De Rödgröna ska vrida EU åt vänster”. I SvD är Folkpartiets Birgitta Ohlson både nymornad och sur. ”Den gemensamma plattformen är ingenting annat än socialdemokratins politik”, menar hon. Men varför i all världen bråka om det? Varför förvånas ministern över att hjulen är runda?
.
Lars Ohly har nu accepterat SAP:s EU-politik
Den återuppståndne Ohly, han skrattar lika glatt som alltid och konstaterar i Ekot att när det nu i Lissabon-fördraget blivit klart att det militära och ekonomiska samarbetet inom EU förstärkts ”får vi inom ramarna för detta försöka ladda in så mycket radikal politik som möjligt”.
Jonas Sjöstedt, sedan länge välkommen som parlamentariker för v i Bryssel, nu riksdagskandidat för partiet i Västerbotten, tycker inte heller att det hela är något att orda om:
”Men visst finns det skrivningar i överenskommelsen som jag hellre hade varit utan. Dit hör det okritiska stödet för EUs militära samarbete. Det speglar tyvärr den utveckling som EU redan har genomgått när Lissabonfördraget trumfades igenom mot folkviljan i flera medlemsländer. Tyvärr är det detta EU-fördrag som gäller även om vi får en rödgrön regering….”
Detta när den sociala revolten mot kapitalismens kris och EU rasar i många europeiska länder samtidigt som socialistiska och antikapitalistiska partier och grupperingar diskuterar en gemensam politik för att spräcka EU:s glashus och störta dess institutioner ner i det grus där de hör hemma…
.
En utsatt äldre kvinna vid en massdemonstrationi Bukarest mot regeringens nerskärningar i den sociala budgeten. Hon är ett av offren för EU:s ekonomiska diktat för Rumänien. I bakgrunden den polismakt som de rödgröna både vill stärka och samarbeta med…
.
Jag avrundar i dag med att citera en bitsk kommentar till Sjösteds blogg. Den talar för sig själv:
Kenta,
Jag har länge vart ganska ”pissed off” på samarbetet med sosseborgarna och grönmupparna. Den här skiten, tillsammans med att vänstern fullständigt verkar sakna stake att få till ett snabbt tillbakadragande från Afghanistan i förhandlingarna med sosseborgarna gör att jag, hur jävla sorgligt det än känns, nu överger vänsterpartiet.
EU shiten är för mig ett kapitalets projekt att förtrycka arbetarklassen. Snacket om EU-kritik och att påverka innefrån är inget annat än bullshit…vi knäcker inte kapitalet på det sättet utan spelar bara med och stärker det. Som socialist (…ja kalla mig gärna kommunist) ställer jag inte upp på det och har vänsterpartiet inte stake att stå emot ja då tackar jag för mig.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, EU, De rödgröna, den rödgröna alliansen, Vänsterpartiet, Lars Ohly
I pressen: SVD1,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,
Bloggare: Jinge,RödaMalmö,JonasSjöstedt,
Carl Bildt – vår Pinocchio
24 Jun 10
.
General McChrystals skitprat om USA:s högsta politiska ( och militära ) ledning, under några ölrundor i Kabul, med en journalist från tidningen Rolling Stones kunde naturligtvis bara sluta på ett sätt. Han fick sparken.
Carl Bildts parader i sammanhanget bekräftade att den svenska truppinsatsen i Afghanistan fungerar som ett viljelöst regionalt understöd för USA:s krig. Bildt är USA:s kasperdocka. Eller nickedocka. Vår moderne Pinocchio.
.
.
Barak Obama var tvingad att ”stämma i ån” för att inte McChrystals och hans närmaste rådgivares arrogans och uppenbara avoghet med ”politikerna därhemma” skulle bli till en flod av missnöje inom den amerikanska officerskåren i gemen. ”Krig är ingen tebjudning”, brukar det heta och ingen överbefälhavare i världen tillåter naturligtvis tveksamheter från sina egna generaler. Inte ens om dessa yppas på en ”ölbjudning”…
McChrystals lösmynthet handlade egentligen om att det egna kriget i Afghanistan inte går som tänkt. NATO:s förluster är större än någonsin. Under det snart nio år långa kriget har 1000 egna soldater stupat. De flesta under juni i år! Den omskrutna offensiven i Marja under senvintern handlade mest om att, till journalisternas och fotografernas fromma, flytta runt en del potemkinkulisser. När det gäller den nu utlovade offensiven i Kandahar vet man inte hur den ska gå till – utan svåra civila förluster. McChrystals och Petreus strategi sägs vara att vinna människors ”själar och hjärtan” innan de blir ihjälslagna. Nu får man gå till verket utan denna första smörjelse. Fler afghaner (och amerikanska militärer) än någonsin är också kritiska till den korrupte presidenten Hamid Karzai.
.
.
Under den amerikanska offensiven i Marja arrangerades
flera möjligheter till gruppfoton av stridande militär…
.
På sin blogg menade Bildt i går att det skulle vara ”utpräglat olyckligt” med att avsked för McChrystal. I en intervju med TT förklarade han att frågan minsann inte bara var en fråga för den amerikanske presidenten. Kanske tänkte han sig att han – Carl Bildt – skulle bli uppringd för konsultationer? Så här hette det i intervjun:
TT: Skulle du ha förståelse för president Obama om han skulle göra sig av med general McChrystal som befälhavare?
- Till och börja med ska man ha klart för sig att general McChrystal är befälhavare för en internationell operation även om huvuddelen av styrkorna är amerikanska. Han är inte primärt, från vår utgångspunkt, amerikansk befälhavare. Han är Nato-befälhavare. Så frågan bör ställas till Nato-högkvarteret.
TT: Anser du att president Obama inte förfogar helt och hållet själv över frågan om McChrystals framtid?
- Det är en god fråga, svarar Bildt och gör en för honom ovanligt lång tankepaus.
- Jag tror i och för sig att han förfogar över den, men det är klart han gör det i väldigt formell bemärkelse. Men det är klart att det är någonting som rimligtvis måste vara föremål för någon form av samråd, eftersom det är en Nato-funktion. McChrystal har ju också specifikt amerikanska roller som Obama förfogar över helt och hållet. Men Nato-funktionen är dock något annorlunda och dessutom för Isaf, som är bredare än Nato, säger Carl Bildt.
Han bekräftar också att om befälhavaren i Afghanistan får sparken så måste det bli en fråga för Isaf, där Sverige är ett av de 18 länderna tillsammans med de 28 Nato-medlemmarna.
Tja. Nu blev det inte mycket till samråd. Inte ens med NATO:s generalsekreterare, den danske krigsherren Fogh Rasmussen. Ändå hade han på samma sätt som Bildt gått ut och talat väl om McChrystal och försökt släta över hans ”fadäser”…
Än mindre blev det naturligtvis något rådslag med ISAF. Inte ens Bildt blev uppringd…
Men som den sprattlande kasperdocka han är ställde han sig naturligtvis in i ledet och gjorde på sin blogg en nära nog fältmässig honnör för den nye befälhavaren:
General David Petreus, som nu blir ny ISAF-befälhavare, har ett mycket gott anseende. Vi har – bägge med bakgrund också på Balkan – träffats ett antal gånger och haft intressanta samtal.
Självfallet kommer han nu att ha också vårt stöd.
I dag, så här inför den statligt påbjudna midsommarafton i morgon ( årets längsta dag var redan i måndags ), skriver Bildt att ”nu nalkas två-tre dagar av avkoppling, sol och familj. En liten time-out”.
Vi är naturligtvis många som hoppats att den inte skulle ha varit så liten…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, NATO, ISAF, Afghanistan, Marja, Obama, Carl Bildt, Alla dessa dagar,
.
Koltrasten utklassade både bröllop och vuvuzelan…
17 Jun 10
.
.
Nu har äntligen brottet på vår fiberkabel åtgärdats. Kabeln hade lagts ner på bara 20 centimeters djup och blev därför illa tilltufsad när vi plöjde upp den gamla vallen…
.
På knappa två decennier har vi blivit vana med att leva med internet med dess allt större flöde av texter, information, musik och bilder. Den egna ekonomin hanteras över nätet och en viktig del av mitt umgänge med andra människor sker med hjälp av mejl och Skype – liksom med bloggen! Min bild av omvärlden bortom hagar och skogsbryn formas till viktiga delar av det material som finns att ta del av på nätet. Nu kom visserligen kabelbrottet vid ”rätt årstid”. Mellan hägg och syren. På måndag är det midsommar /den riktiga/ och det känns som om saven rinner till också i mina egna, aningen stela leder. Datorn hamnar i skymundan.
.
.
Den nya kabeln läggs på plats.
.
Men ändå är det trist att vara utan internet. En del människor frågar om inte datorerna gör att vi blir ”avskärmade” från ”verkligheten”. Sitter man dygnet runt och leker med något krigsspel är det självklart ett problem. Den ofta klartänkte filosofen Bertrand Russel höll på att helt och hållet fastna i schackets lockande labyrinter. Andra människor kan tillbringa hela sin tid med sport – eller att bara ”titta” på atleter av olika slag. En del har aldrig nästippen utanför bokpärmarna. Datorn som ett fantastiskt verktyg och inte minst de så kallade ”sociala medierna” kan självklart bli asociala om de ersätter vanligt umgänge. Men i sig är det ingen större skillnad mellan ett vanligt fönster, en kikare, en bok eller en dator. Med hjälp av internet kan vi se mer av ”verkligheten” runt omkring oss. Vi kan dessutom använda detta verktyg till att diskutera det vi ser eller upplever med andra. Hur vi sedan hanterar olika verktyg, tekniker eller varför vi gör vissa val är en helt annan sak.
.
.
I början av juni övergav även min gode vän Kjelle Pettersson sin dator på tidningen Internationalen till förmån för sättpotatis och vedklyvning. Här en stilstudie. Lägg märke till att ett färdigt vedstycke är i luften samtidigt som han redan är på på väg att hämta nästa klamp…
.
.
Under de tre veckor som gått utan internet blev det i början lite mer TV än vanligt. Under Israels terrorattack mot Ship to Gaza var det svårt att låta bli att följa dramatiken på Medelhavet över tillgängliga nyhetskanaler. SVT gjorde ett historiskt bottennapp med ett längre inslag i Aktuellt där redaktionen genom Lennart Persson hälsade Mattias Gardell välkommen hem som om vore han en efterlyst våldsverkare. Detta samtidigt som Aljazeera intervjuade svårt skadade människor från fredskonvojens Mavi Marmara, fartygets kapten och visade begravningen av offren för Israels terror. En senkommen eloge däremot till Carl Bildt som faktiskt tog sig till Istanbul för att på dess flygplats välkomna de svenska aktivisterna efter fångenskapen i Israel.
Den senaste tiden har jag nästan helt övergett svensk TV och radio. Detta därför att så gott som alla redaktioner bökar runt, grisar och vältrar sig i den historiskt utdöende monarkins sista kvarlevor. Det spelar i det stora hela ingen roll vad man än försöker lyssna eller titta på. I alla kanaler hittar man en infallsvinkel om detta bröllop mellan Victoria och Ockelbos stolte backslickare.
.
.
Både kronprinsessan Victoria och hennes prinsgemål Daniel Wrestling besökte nyligen de svenska soldaterna i deras läger ”Nordiskt norrsken”. Här studerar Victoria intensivt en fallossymbol i form av en pansarkanon ( är det månne så här dom ser ut?) . Paret gjorde därmed en tydlig politisk markering om att monarkin i Sverige ställer sig bakom USA:s ockupation av Afghanistan. Kan man fläta ihop stundande storståtligt bröllop med Sveriges nya NATO-uniformer och kriget i Afghanistan kan många hjärtan vinnas för kriget. På samma sätt som när de brittiska prinsarna eller fotbollsstjärnan David Beckham besöker ”sina soldater”. Wrestling ska för övrigt tydligen få titeln, eller har fått titeln som Hertig över Västergötland. På fornnordiska hette det härthoger och innebar att man var en vald krigsledare. Ska Ockelbos stolthet leva upp till den granna utmärkelsen och alltså bli min härförare också här i Ale kommun. Då får han allt först börja med vanlig krigstjänst där borta i Mazar il Sharif. Gärna med att avväpna sina kamrater. Då räcker det inte med ett flygstopp och lite fika därborta
.
Som tät, stickande och kväljande brandrök. Fjanteriet tränger sig in till minsta vrå. Inte bara i nyhetsredaktionerna. Bröllopet återkommer hela tiden. Det är med i musikradion och tas upp av kulturredaktionerna. Eller i vetenskapsradion. När jag skriver detta ser jag att SVT:s frukost-TV annonserar om att dess ”Bröllopsstudio” ska gästas av en ”hållningsexpert” som ska berätta om hur man ”snyggt skrider uppför altargången”. Kan ”public service” prostituera sig mer? Förmälningen, som det heter när kungligt folk får lov av Gud att sova under samma täcke, nu på lördag , är SVT:s största satsning genom tiderna med 67 kameror utplacerade i konungarikets huvudstad. Nog hade det varit bättre om pengarna hade fördelats så att åtminstone en av dessa hade varit med ombord på Mavi Marmara?
.
För att undkomma denna infantila dårskap hade jag planerat att titta på en hel del av VM-fotbollen. Men det blev tvärstopp. Jag dras med en mindre hörselskada som för det mesta är helt oförarglig ( undviker fläktar, hårtorkar och vissa dammsugare ). Med Sydafrikas vuvuzelor gick det så illa att hela VM-fotbollen gick åt fanders. Det går inte att få någon behållning av skönspel på de gröna gräsmattorna om man samtidigt har några tusen bålgetingar i öronen. Försökte med radion. Där hördes samma helvete. Försökte se på TV utan ljud. Men på något sätt försvann ”anden ur flaskan”. Stämningen var borta.
.
Uppenbart går det inte att få bort dessa plasttrumpeter med sina 130 decibel. Jag har resignerat. De sägs vara ett viktigt kulturellt uttryck. Ingen och allra minst jag vill ifrågasätta detta. Även om jag är övertygad om att också många sydafrikaner plågas av skiten. Dessutom är jag innerligt tacksam av att min favoritsport på TV – skidåkning – aldrig lär utövas i Sydafrika…
.
.
Nåväl. Under alla underbara försommarkvällar ute i naturen, vilken är orörd och obekymrad av både bröllopsbestyren i Stockholm och mistlurarna i Sydafrika, har jag insett att jag nog ändå är en vinnare. Koltrasthanens vackra toner fullkomligt utklassar både den statligt påbjudna kungliga bröllopsyran och vuvuzelorna…
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, internet, VM-fotboll, vuvuzela, prinsessan Victoria, Daniel Wrestling, monarkin, koltrastar, miljö
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,GP1,GP2,DN3,DN4,AB6,GP3,VG1,SVD5,VG2,
Senaste kommentarer