- om inte i grytan?

.

Var ska sleven vara? Ja, självklart i den feta och goa köttgrytan!

.

Lika självklart är det naturligtvis att en moderat politiker bara nöter bänk om han kan ha sina fingrar med där det finns pengar att tjäna. Alltså framförallt i riksdagen där de traditionella partierna tilldelat varandra fullständigt absurda löner på snart 60 000 kr i månaden. Dessutom mängder med förmåner. De slipper också de karensdagar i sjukförsäkringen som de själva beslutat om.

.

.

Det är därför moderate Mats Rudin gått så långt att han fuskat i det egna partiets provval. När han ”generöst” bjudit folk på medlemskap i partiet är det snikenhet bakom. Han tycks inte heller vara ensam. Bara den enda som än så länge ertappats med fingrarna i syltburken.

.

Kladdiga syltfläckar tycks det finnas överallt…

.

Det finns bara ett bra sätt att komma åt fusket. Riksdagslönerna måste halveras. Inte ett öre mer än 30 000 kr i månaden. Då kan vi börja tackla det korporativa partisystem vi har i Sverige, där partiväsendet vuxit ihop med staten. För vid sidan av sina fantasilöner är våra traditionella partier fullständigt nerlusade med skattepengar. Bara moderaterna sägs kamma hem sammanlagt ofattbara 800 miljoner kr i offentliga partibidrag under den fyraåriga mandatperiod som gått. I valet 2006 fick dessutom vårt nya arbetarparti 60 anonyma miljoner i gåvor från privata finansiärer organiserade i hemliga klubbar som exempelvis ”Tornet”.

.

Dessvärre är det inte bara ”slevarna” i våra öppet borgerliga partier som vill till köttgrytorna. Eller åtminstone slicka fettränderna.  Skoporna i den gamla, utlevade arbetarrörelsen tar mer än gärna för sig från de ångande grytorna.  En som inte nöjde sig med skopa var den socialdemokratiska vänsterns Margot Wallström som valde guldsked i Bryssel i stället för att utmana Mona Sahlin.  När hon flög hem från Bryssel hade hon dessutom med sig hem en tyngre kappsäck med gullpengar än självaste Pippi Långstrump. Över tjugo miljoner i pensionspengar och andra ersättningar…

.

Pippis  gullpengar kan inte mäta sig med glimret i Margots kappsäck från Bryssel

.

”Matsossar” sa vi på mitt gamla jobb vid Volvo Lastvagnar Göteborg om alla de fackliga företrädare som gärna trängdes vid konferensernas läckra smörgåsbord för att sedan hålla sig borta från allt som ens kunde andas fackligt motstånd. Gick det riktigt bra med den ”fackliga karriären” kunde de sedan komplettera den egna lönen med några extra månadslöner i form av arvoden från den ”fackliga representationen” i bolagens styrelser.

.

Finanseringen av det politiska partiväsendet i Sverige är sjukt. Lika sjukt som det kapitalistiska ekonomiska system dessa partier bevarar och bevakar.

.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, moderatfusk, Mats Rudin, valfusk i provval, riksdagslöner, köttgrytor, Margot Wallström

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,SVD4,SVD5,DN5,SVD6,SVD7,DN6,AB1,SDS1,

SVD8,DN7,

Bloggare: Jinge,EttHjärtaRött,

Dela

Stämpla inte ut

-före dödsbädden!

Allt hade gått så bra för Christina Husmark-Pehrsson. Hennes departement hade riktat in sig mot ”fusket” med våra sjukskrivningar och sjukpensioner och hon riktigt kände att det var medvind i opinionen.

Men med nyår inpå knuten. Nu då människor i tusental skulle utförsäkras. Då gick allt åt skogen och hon trampade ner sig rejält. Djupt, djupt.

Det var det här med att döende cancerpatienter skulle tvingas till att söka heltidsjobb som gick fel. Upprörda läkare slog larm och vi fick se skakande TV-reportage om hur regeringens straffar svårt sjuka människor.

”Arbetslinjen” innebar att döende människor skulle arbeta ända fram till dödsbädden. Kanske stämpla ut några dagar innan begravningen…

Borgerlig media – som på ledarplats applåderat kontrareformerna – tvingades att ta in absurda nyheter om att ”Svårt cancersjuka ska inte tvingas till arbete” och i dag skriver Christina Husmark-Pehrsson och hennes kompanjon i regeringen, Sven Otto Littorin, en debattartikel i Svenska Dagbladet med den urskuldande rubriken ”Syftet är inte att straffa sjuka”…

Men visst är det så. Det där med ”att det fuskas med sjukskrivningar” har bara blåst bort – för tillfället. Medvinden i opinionen har vänt till motvind. Den bild vi får av Husmark-Pehrsson är en kall, obarmhärtig människa utan empati och förståelse för svårt sjuka medmänniskor.

Dessutom gör hon en Maud. På samma sätt som näringsministern gjorde med Vattenfall väljer nu socialförsäkringsministern att skylla på andra. Hon har minsann inte gjort något fel. Det är dom anställda på Försäkringskassan som gjort allt galet.

När man är så korkad är det bra att F-kassans personal ger svar på tal:

– Vi tycker att hon försöker skylla ifrån sig och inte tar ansvar för regeringens politik. Det är ett opportunt beteende när det blåser kallt, säger Siv Norlin, som representant för F-kassans 8 500 anställda. Vi har bara följt lagen.

Ja, visst blåser det kallt. Kallt som sjutton. Christina Husmark-Pehrsson och Sven Otto Littorin har fastnat i sin egen dynga. Vintern är snart här och det är bara att hoppas att de fryser rejält. Helst fryser fast. Vilket de lär de göra så länge som de inte svarar på Siv Norlins begäran om en offentlig ursäkt för påhoppen på F-kassans alla anställda.

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Christna Husmark.Persson, Sven Otto Littorin, moderaterna, försäkringssystemen, sjukförsäkringen, arbetslinjen,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,,AB2,AB3,AB4,SDS1,AB1,SVD5,

Bloggare: Jinge, Svensson,Röda Lund,EttHjärtaRött,RödaGöinge,RödaMalmö,RödaLidköping,

Dela

USA gör inget

gott i Afghanistan

I lördags förra veckan talade Malalai Joya vid San Jose State University i USA och signerade sin bok ”Kvinna bland krigsherrar”. Hon blev vald till parlamentet 2005 men utsparkad av just dessa herrar 2007 när hon i en TV-intervju jämförde landets parlament med ett zoo…

Hon har utsatts för fyra mordförsök – men överlevt. En av de starkaste och viktigaste kvinnorösterna i vår tid. Hon om någon hade varit en värdig kandidat till Nobels fredspris. Hon är i USA främst för att försöka tala med den som fick priset, Barak Obama. Men både Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin borde lyssna till hennes syn på detta moderna kolonialkrig. Nedan har jag översatt en artikel som hon nyss skrev för tidningen Mercury News.

Inte minst är detta en brännande anklagelse mot det krig som också är vårt. Hon talar om dem som i praktiken är Sveriges allierade i norr. Hon ser dem som fotokopior av talibanerna. Hennes ord beskriver också en del av bakgrunden till varför så många barn kommer till Sverige från detta krigshärjade land och borde få komma även till Vellinge kommun…

”I egenskap av kvinna, vald till Afghanistans parlament, är jag i Förenta Staterna för att be president Barack Obama att omedelbart avsluta ockupationen av mitt land. För åtta år sedan användes kvinnans rättigheter som en ursäkt för att inleda detta krig. I dag står Afghanistan fortfarande inför en katastrof när det gäller dessa rättigheter. De flesta afghanska kvinnor lever i ett helvete som aldrig avspeglas i Västs viktigaste media.

2001 hjälpte USA de värsta kvinnohatande kriminella tillbaka till makten. Sådana som den Norra alliansens krigsherrar och narkotikalorder. Män som måste ses som fotokopior av talibanerna. Med den skillnaden att krigsherrarna från Norra alliansen bär kavaj och slips samt skyler sina ansikten med demokratiska masker när de intar sina regeringspositioner. Tack vare stödet från USA är de i dag ansvariga för mycket av Afghanistans katastrof.

USA och dess allierade har förberett sig för att erbjuda makt åt de medeltida talibanerna genom att skapa den imaginära kategorin ”moderata talibaner”. De erbjuds att ingå i regeringen. En man som för åtta år sedan var nära att toppa listan för de mest eftersökta terroristerna, Gulbuddun Hekmatyar har erbjudits en plats i regeringen.

Under de åtta år som har gått har USA hjälpt till med att göra mitt land till narkotikans centrum i världen. Detta genom sitt stöd för droglorderna. I dag produceras 93 procent av världens opium I Afghanistan. Många medlemmar I parlamentet och högt uppsatta tjänstemän tjänar helt öppet på drogtrafiken. Presiden Karzais egen bror är en välkänd narkotikahandlare.

Samtidigt är vanliga afghaner helt utblottade. Senaste index från FN rankade Afghanistan på 181:a plats av 182 länder. Arton miljoner afghaner lever på mindre än två dollar om dagen. I många landsändar är mödrarna beredda att sälja sina barn därför att de inte kan ge dem mat. Under de åtta år som gått har Afghanistan tagit emot 36 miljarder dollar i hjälp. Men samtidigt har bara USA varje dag spenderat 165 miljoner på sitt krig. Ändå är mitt land fortfarande i händerna på terrorister och kriminella. Mitt land är inte intresserat av dramat kring presidentvalet därför att detta inte kommer att förändra någonting. Både Karzai och Dr Abdullah är hatade av afghanerna därför att de är USA:s lekdockor.

Det största offret i detta krig är sanningen. De som ställer sig upp och höjer sin röst mot orättvisor, otrygghet och ockupation hotas till livet blir helt enkelt dödade eller tvingas att lämna Afghanistan. Vi kläms samman av tre starka fiender: ockupationsstyrkorna från USA och NATO, talibanerna och Hamid Karzais korrupta regering

Nu överväger president Obama att utöka trupperna i Afghanistan och då helt enkelt bara förvärra den felaktiga politiken från president Bush. De värsta massakrerna sedan den 11 september skedde i själva verket under Obamas innehav av presidentämbetet. Min hemprovins Farah bombades av USA i maj. Etthundrafemtio människor dödades. De flesta kvinnor och barn. Den 9 september bombade USA provinsen i Kunduz. Tvåhundra civila dödades.

Mitt folk har fått nog. Det är därför vi vill ha ett omedelbart slut på USA:s ockupation.”

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Vellinge, flyktingbarn, feminism, Barak Obama

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,SDS1,AB1,AB2,

Bloggare:Esbati,RödaMalmö,RödaLund,Jinge,Svensson,JonasSjöstedt,

Dela

Ni går till den eviga elden…

Det går inte så bra för Sverigedemokraterna i skånska Vellinge. Det kan vi förstå när moderaterna där med sitt tunga kommunalråd Lars-Ingvar Ljungman gör allt för att kopiera uppstickarnas syn på invandring och flyktingar. Så här klagade SD på en hemsida i höstas:

Vellinge kommun var den enda kommun i Skåne där Sverigedemokraterna inte fick några mandat i kommunfullmäktigevalet 2006. Detta berodde kanske delvis på att lokalförening har saknats. En annan orsak kan vara det faktum att moderaterna, som har egen majoritet i Vellinge, bedriver en i det närmaste sverigedemokratisk invandringspolitik.

Men det finns många andra frågor förutom invandringspolitik att ta tag i för det nybildade SD Vellinge. Stärkta av framgångarna i EU-valet, då partiet fick nästan fem procent i kommunen, kommer nu SD Vellinge att verka för att Sverigedemokraterna tar plats i Vellinge kommunfullmäktige efter valet 2010.

Med Ljungman i bakgrunden, men naturligtvis med ”en förstående” inställning till ett hatmöte i Hökinge mot Migrationsverkets beslut att i kommunen hyra ett vandrarhem som sluss för ensamma flyktingbarn, blir det nog svårt för nykomlingarna att vinna några kommunala platser.

Själv är jag inte kristen, men humanist och kan inte låta bli att tänka på Matteusevangeliet med dess välkända stycken om hur en god kristen ska förhålla sig till dessa ”våra minsta”. Bakgrunden till detta är naturligtvis att de högkyrkliga moderaterna i Vellinge konkurrerar med sverigedemokraterna också i valen till Svenska kyrkan om att bäst företräda ”Bibelns sanna lära”, som det brukar heta:

”Ty jag var hungrig och I gåven mig icke att äta; jag var törstig och i gåven mig icke att dricka; jag var husvill och I gåven mig icke härbärge, naken och I klädden mig icke, sjuk och i fängelse och i besökten mig icke… Sannerligen säger jag eder. Vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta, det haven I ej heller gjort mot mig.”

För den kristne som inte ger husrum och härbärge åt dessa minsta väntar ingen vacker framtid. Kanske borde moderater och sverigedemokrater, dessa tvillingpartier i Vellinge, tänka på det avsnitt som avslutar detta bibelstycke:

”Gån bort ifrån mig, I förbannade, till den eviga elden, som är tillredd åt djävulen och hans änglar…”

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, rasism, främlingsfientlighet, Vellinge, Sverigedemokraterna, Lars Ingvar Ljungman, moderaterna i vellinge, flyktingmottagning

I pressen:AB1,SDS1,SDS2,AB2,AB3,SDS2,

Bloggare:AlliansfrittSverige,JanHollis,Esbati,Jinge,RödaGöinge, Svensson,RödaLund,

Dela

Varför låta

Sverigedemokraterna

bre ut sig?

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Sverigedemokraterna, Moderaterna, MUF

I pressen: AB

Bloggat: Röda Malmö, Svensson, Trotten,

Dela

Finansiellt Tjernobyl?

Från euroländernas möte i Paris berättar Sarkozy att man enats om att gå in med kontanter till de ”friska bankerna”. ”Euroländerna räddar banker”, ekar Aftonbladet. För att parera alla frågor om hur mycket och var all cash ska hämtas, understryker ”Zarko” med stora franska gester att det inte handlar om gåvor utan att man bara tillåter att bankerna ska kunna fortsätta sin verksamhet. Business as usual. Självklart rättar sig Anders Borg in i leden. Den svenska kronan är inte annat än en liten bit av svansen på euron.

Tjernobyl efter reaktorkatastrofen. Ska vi få en finansiell härdsmälta?

Men hur skattepengar till finansiella system, fulla med vidriga svulster av spekulation och osäkra fordringar, kan motiveras med att man tillåter bankerna att fortsätta att sköta ruljansen som förut, det känns minst sagt ihåligt. Den ”fria” kapitalmarknaden ska få fortsatta – med lika stora och gemensamma subventioner. Hela fundamentet i nyliberalismen rasar sönder. Inte en stavelse yttrades däremot om stora och gemensamma subventioner till alla de miljoner människor som nu kommer att förvisas till arbetslöshet.

Vad som hänt är att kapitalismens finansiella blodomlopp skadats svårt av flera infarkter. Då kanske det inte hjälper med vare sig steroider, några påsar nytt blod eller blodförtunningsmedel. Med dagens politiska ramar hotas ändå det finansiella systemet att rivas sönder i en sista ristande och dödlig infarkt.

Tillåta bankerna att fortsätta som vanligt? Sarkozy och ministrarna runt euron är naturligtvis väl medvetna om att det är precis det man gjort det senaste decenniet. Nyliberalismens politiker har tillåtit allt! Gamla regleringar när det gäller banker och finansiella korthus, som spelat med derivater och andra bluffkort, har sopats undan. Kaptalismens inneboende lågkonjunkturer och ekonomiska kriser har skjutits upp med alla tänkbara former av frivola krediter. Nu när allt går åt pipan vräker man in skattemedel och hoppas att ”marknaden” ska bli på gott humör och börja pulsera som tidigare. Problemet är bara att spekulationsekonomins grund är profitfallen när det gäller den reella, den produktiva ekonomin. ”Marknaden” vill helt enkelt inte investera i denna därför att man tjänar för lite pengar. Börserna är inte längre i något avseende friska kapitalkällor för expansiva och dynamiska företag i den reella ekonomin. Visst kan man ge akut hjälp med jättelika statliga bidrag. och få några glädjeskutt på börsen. Men som Reifeldt brukar säga. Då får vi ett bidragsberoende. Det blir som att pinka på sig. Först blir det varmt och skönt. Men sen…

Kapitalismens

värdegrund

bortsopad

Hela den kapitalistiska ekonomins ideologiska värdegrund är bortsopad. Nyliberalismens profitmedier, statsapparaternas viktiga radio/TV-stationer liksom alla mörkblå tankesmedjor, tappar över en natt förmågan att ge en trovärdig bild av varför ”marknaden” tar makten i land efter land och sätter parlament och regeringar på obestånd. De kan inte ge rationella förklaringar till det som sker. Vart tog de ”oberoende riksbankerna” vägen? Varför socialiseras bankernas skulder samtidigt som vinster och bonussystem tillåts att vara privata? Varför hotas kapitalismens blodomlopp av en sista dödlig infarkt?

Därför var gårdagen partiledardebatt förlegad redan innan den började. Ett meningslöst ”Eftersnack” till regeringens budget i skuggan av tidigare G7-träff och kvällens Euro- och IMF-möten. Samtidigt som de svenska partiledarna satt i debatt började ett hetsigt nattmöte mellan Gordon Browns regering och fyra av världens storbanker: Barclays; Lloyds TBS, HBOS och Royal Bank of Scotland. När den sena manglingen är färdig förväntas de fyra kräva 500 miljarder kronor i skattemedel för att kunna fortsätta sin verksamhet! Mot den bakgrunden blev den mest radikala skillnad Mona Sahlin kunde ta fram, nämligen att regeringen missat vuxenutbildningen, inte särskilt stor. Hon har ännu inte gett ett bud i kronor i ören, samt omfattningen i tid, när det gäller A-kassan. Lars Ohly såg ut ha fått en god middag och kvällen serverad på ett fat efter Sahlins missade svängom med Miljöpartiet. Men inget parti på ”vänstersidan” ifrågasatte kapitalismen som system. Ingen talade om ett program och en regering som vägrar att ta ansvar för kapitalismens blinda marknadsekonomi - för att i stället ta skyndsamma och viktiga steg mot en socialiserad produktion och en demokratisk planhushållning. Av nödvändighet ett uppbrott som måste ske hand i hand med en återskapad arbetarrörelse och folkliga massorganisationer i hela Europa.

G7:s ledare är ”oroliga”.  Står man så här rakt , med byxorna som stuprör,

syns det inte om man pinkar på sig. Först blir det varmt och skönt. Sen…

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, börskris, G/, IMF, Euro, Partiledardebatten, regeringen, moderaterna, socialidemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet, planhushållning

I pressen: DN1,DN2.DN3,DN4,DN5,AB1,AB2,AB3,AB4,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,SDS1,SDS2,

SVD7,DN6,DN7,AB5,

Dela

Inte flimmer

Inte heller svikt

HJÄRTINFARKT

I går kväll fick de anställda genom TV:s Rapport veta att Volvo Personvagnars ledning uppenbart mycket starkt funderar på ett nytt varsel innan månadens slut. ”Denna gång ska inte de anställda behöva få beskedet genom media”, hette det.

Är det bättre att få ”starka funderingar om nytt storvarsel” genom media? Ledningen för PV lever uppenbart i en helt egen värld.

Inte hjärtflimmer, inte hjärtsvikt. Utan infarkt. Hur svårt skadad är

den reella ekonomin?

Men bakgrunden till de omfattande varsel som läggs på den svenska arbetsmarknaden är uppenbar. Den finansiella infarkten på Wall Street har skadat kapitalismens hjärtverksamhet svårt. Den så kallade reella ekonomin, alltså den varuproduktion där mervärden skapas, har blivit illa åtgången. Den bristande syretillförseln, eller det bristande kreditflödet, fortsätter att skada denna så viktiga hjärtverksamhet. Vilka kammare eller förmak som skadats av den dåliga blodcirkulationen vet ingen. Bara att skadorna är svåra och kommer att förvärras av den lågkonjunktur som nära nog samtidigt rör sig in över världens viktigaste ekonomier.

I den här krisen. Där allt fler hjul stannar. Där fordonsindustrin har tvärstannat.

Ja, då kör regeringen rakt in i väggen. Maud Olofsson och Sven Otto Littorin hånar folk genom att hävda att man redan gjort tillräckligt. Bankerna ska räddas till varje pris – men inte arbetarna. Inga nya resurser för arbetsmarknadsåtgärder och framförallt inte till en människovärdig a-kassa, som skulle ge människor i den förnedrande arbetslöshet som nu erbjuds, ett minimum av värdigt liv. Maud Olofssons ”ivriga bävrar” har inte en endaste kvist att gnaga på samtidigt som bäverdammen brister. Maud Olofsson, som ena stunden pratar om sin medkänsla med folk som avskedas och den andra skryter med sitt eget klädkonto på tiotusen kronor i månaden. Lika mycket som a-kassan för många arbetslösa!

Mona Sahlin kunde för första gången sedan hon valdes till partiledare visa att socialdemokraterna och hon är beredda att åtminstone i en enda fråga föra en arbetarpolitik, om man lyckas med att erövra regeringsmakten. Varför inte omedelbart starta en väldig nationell massrörelse för en värdig a-kassa?

Diagnosen för den officiella fackföreningsrörelsens dvala är uppenbart en långvarig depression. Där är mjukt, mjäkigt och tyst. Tyst, mjukt och mjäkigt…

Här på bloggen tog vi i ett inlägg i förrgår upp de raka och hårda kraven från Umeå Verkstadsklubb. Även på andra håll finns det naturligtvis glöd och gnistor. Den fackliga motståndstidningen på Volvo Personvagnar i Göteborg, Kvasten, är ett sådant viktigt uttryck för fackligt motstånd. På min gamla arbetsplats Volvo Lastvagnar i Göteborg växer också kritiken mot den egna verkstadsklubben, som bara lufsar med företaget. Flera av gruppstyrelserna samlar sig till ett brett lokalt fackligt svar. Här är ett klipp från Gruppstyrelse 30:s ”Bulletinen”. Den gruppstyrelse som organiserar Tuvefabrikens materialhanterare:

Dra tillbaka varslet!

Vår Gruppstyrelse menar att varslet är onödigt, eftersom Volvo är ett mycket välmående företag som gjort rekordvinster under senare år. Vinsterna under 2006, 2007 och halva 2008 uppgår till svindlande 38,5 miljarder kronor. Dessa pengar har de som nu är varslade varit med om att tjäna ihop, och som tack får man beskedet att man skall lämna företaget. Det är djupt omoraliskt. Behåll de anställda och utbilda dem så att man står starkare när nästa högkonjunktur kommer. När företaget ändå väljer att varsla uppmanar vi de som skall förhandla i Verkstadsklubbens styrelse att ställa följande krav:

· Utnyttja kundflexavtalet(gula dagar) maximalt. Idag ligger kvällen/huvudspår på nästan 80 timmar plus, och avtalet säger att vi kan gå ner till 120 timmar minus(1/2-09). Detta avtal är till för just detta, att vi skall ta ut vår inarbetade tid när försäljningen går nedåt.

· Frikostiga avtalspensioner till de som vill gå innan 65 år. Företagets regler säger att man skall vara 62 år, men varför inte låta alla över 60 år få denna möjlighet. Pengar saknas ju inte…

· Kundflexavtalet säger att när företaget varslar mer än 100 anställda, skall 50 personer utbildas i ett år. Varför inte fördubbla denna siffra till 100 personer. Pengar saknas inte…

· Ett rejält omställningsbidrag/avgångsvederlag för de som snabbt vill lämna företaget. Pengar saknas inte…

· Absolut förbud mot bemanningsföretag och entreprenadföretag. Exempelvis så finns den tyska firman Terra fortfarande på fabriken och sköter transporter av färdiga bilar från fabriken.

· Absolut förbud att sälja ut jobb och verksamhet från fabriken. (Planer finns från företaget att sälja ut containeriseringen på LA4.)

· Ta hem jobb som idag utförs av andra företag, om det finns möjlighet att utföra dessa på vår fabrik.

· Satsa på utlandspacken och gör det så kallade sidospåret till Iran till riktiga packjobb. Att flagga pall till Iran, när det kommer att friställas folk och ytor går inte att försvara. Att packa till Iran på ett riktigt sätt kommer att skapa ett antal jobb.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, regeringen, bilkrisens, Volvo, Volvo Lastvagnar, Volvo Personvagnar, a-kassan, socialdemokratin, Maud Olofsson, Sven Otto Littorin, moderaterna, centerpartiet

I pressen:DN1,DN2,DN3,DN4,DN4,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,AB1,AB2,AB3,SDS1,SDS2,

Dela

Nu tippar

Volvo Lastvagnar

dom anställda…

Volvos beslut att varsla 1 400 anställda i Sverige om uppsägning var en panikinbromsning. När Leif Johansson tvärnitade kom det som en chock för många också i den egna organisationen. Att orderingången krympt och att annulleringar av tidigare beställningar börjat rasa in, det visste alla. Men bara kort före semestern var det ”all time high” och kunderna fick vänta i över ett år för att kunna köpa en ny bil. Inbromsningen görs så hastigt att allt prat om medbestämmande eller medinflytande flyger all världens väg. Här tippar man dom anställda rakt ner i skiten. Rakt ut i arbetslöshet. Så är det med det gulliga ”teamwork” som lovats. Facket är inte informerat och inte de lokala cheferna. Helt uppenbart är det en skamlös vink till aktiägarna och deras panikslagna börser. Vinken är uppenbar:

”Titta på oss , vad vi är bra. Vi bygger inte bara bäst lastbilar i världen. Vi är också snabbast med att avskeda folk när lönsamheten sjunker.”

Volvo tippar de anställda rakt ut i arbetslöshet. Här en veteran från 1931.

I går eftermiddag. I ett hörn på vår kökssoffa låg den fortfarande kvar. Med en brun rand från en kaffekopp och några brödsmulor i kanten. Förra veckans nummer av Volvo Lastvagnars personaltidning, ”Produktionsnytt”. Kolorerad och grann. Med glada människor och glada lastbilar.

Den kom hem i brevlådan före helgen. Det är några år sedan jag själv slutade vid Lastvagnar ute i Tuve/Göteborg, efter tjugosju år som metallare och fackligt aktiv. Men jag har kvar massor med vänner ute i verkstäderna. Två av mina barn har arbetat där och i dag jobbar både min fru och två svärsöner i samma verksamhet. Vi är alltså i högsta grad en del av ”Volvofamiljen” och brukar tumma personaltidningen några gånger för att se vad händer och skvallra lite om dom vi känner på bilderna.

När beskedet i går förmiddag kom att Volvos ledning ville göra sig av med så mycket folk pratade vi runt här hemma om bakgrunden och om vad man kan göra. Vad gör verkstadsklubben? Regeringen? Vilka får gå? Frågorna hopade sig som i så många andra familjer. En svart tisdag på börsen. Men också en svart tisdag i tusentals svenska hem.

Då blev det lite av svart parodi när vi än en gång tittade på platschefens, Anders Olaussons, krönika i ”Produktionsnytt”. I rubriken slog han för sina anställda fast att ”Det går bra för oss”. Inne i texten kommer lite mer försiktigt men ändå optimistiskt: ”Just nu ser vi inga förändringar av produktionstakterna men orderintaget måste förbättras under de närmaste månaderna för att vi skall ’sitta säkert’…”

”Det går bra för oss”

Fabrikschef Anders Olausson

Halsbrytande. Men Olaussons budskap några dagar innan varslet var säkert ingen lögn. Han gick ut med den information han hade. Blixtbeslutet från Volvos ledning kom som ett svar på måndagens börsras. Inte ens underordnade chefer tycks ha informerats eller ha varit med i en dialog innan beslutet togs.

Det är helt enkelt så här kvartalskapitalisternas kasinospel ser ut.

Regeringens reaktioner kunde läggas ut på youtube i genren festliga fadäser om det hela inte egentligen var så allvarligt, och drabbat så många människor. Maud Olofsson höll presskonferens i Umeå och tröstade hyttfabrikens anställda med att hon ”hyste medkänsla”. Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin sa till Göteborgs-Posten som en ”Salig dumbom” att det ”fortfarande är arbetslinjen som gäller. Vi måste se till att fler personer rör sig från utanförskap in på arbetsmarknaden”. Jag baxnar. Han hånar folk. Hur ska tusentals snart kanske avskedade metallare i vår region kunna röra sig in på arbetsmarknaden? Den finansiella krampen i världen, med en underliggande neråtström i den globala konjunkturen kommer naturligtvis att kasta ut tiotusentals fler i arbetslöshet. Det var väl det Carl Bildt menade när han för två veckor sedan sa att ”krisen kanske är plågsam, men i det långa loppet hälsosam”…. Massarbetslöshet eller massutanförskap blir alltså i en hast en hälsosam kur.

Krisen är här. Vart rullar Volvo Lastvagnar?

Verkstadsklubbens Olle Ludvigsson låter som vanligt. Hans svar kunde komma  från företagets telefonsvarare: ”Övertalighet är tyvärr en direkt konsekvens av de lägre produktionsvolymerna”, är det enda han har säga i den extra klubbtidning som delades ut i går. Vi kanske får läsa det som ett valtal. Så här i den övre medelåldern siktar Ludvigsson, enligt lokala (s)-blad, på att sitta av sina sista år innan pensionen i EU-parlamentet. Alla arvoden från Volvos styrelse tycks inte ha räckt. Bättre då med 120 000 kornor i månaden nere i Bryssel. Alltid kan han där göra ett inlägg och säga att han kommit fram till att ”Europas massarbetslöshet beror på lägre produktion i Europa”. Ett så begåvat, välformulerat och välfunnet tal blir säkert uppskattat…

Dennis Olsson från en av de lokala gruppstyrelserna hade en helt annan och skarp ton i gårdagens Eko med Radio P1. ”Det hela är ruttet”, fick han kort sammanfatta dagens besked.

Volvo Lastvagnars klubbstyrelse i Umeå som präglas av folk som på samma sätt som Olsson vill se en kämpande och demokratisk klubbstyrelse nöjde sig inte med att vara telefonsvarare åt Leif Johanson. I klubben hårda svar sa man bland annat att:

Fel att börja med varsel
Vid varje nedgång ljuder larmklockorna likadant och panikåtgärder ska vidtas. Genom att börja fasa ned produktionen i tid hade man haft längre tid på sig att hitta vettiga handlingsalternativ. Andra industriföretag klarar av neddragningar även i den här storleksordning, utan att säga upp anställda. Det borde också Volvo kunna göra. Men det gjordes inte.

Företaget har bara en ambition med varslet – att så snabbt som möjligt dra ned kostnaderna utan hänsyn till konsekvenserna för de som berörs.

IF Metallklubben underkänner en sådan inställning. Vi kommer att kräva åtgärder från Volvos sida som innebär att företaget tar sitt fulla ansvar och även tar sin beskärda del av kostnaderna för en personalneddragning.

Idén om en fackförening som är till för sina medlemmar i stället för att vara en överbetald telefonsvarare åt företaget lever. Det känns fint. Vill du läsa mer av Umeåklubbens uttalande klicka här: Umeå Verkstadsklubb. Sprid gärna informationen till andra intresserade.

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,DN7,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,SDS1,

SDS2,SDS3,SDS4,AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,AB6,

Andra bloggare: Svensson,Proletärbella,Loke,Marxistarkiv,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Volvo, Volvo Lastvagnar, socialdemokratin, facket, Metall, arbetslöshet, regeringen, Carl Bildt, moderaterna, MUF, börskris, bankkrasch, Wall Street

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

gotekilden@gmail.com

Dela