"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Miljökamp
Soligt och grönt – mitt i höstrusket
19 Nov 09
Soligt och grönt,
mitt i höstrusket…
För alla oss som behöver en solig och grön nyhet, mitt i all blåst och all mörk höstrusk, kom i går budskapet om en historisk överenskommelse mellan Norge och Guyana om att bevara ett regnskogsområde stort som hela England.

Redan 2007 frågade landets president Bharrat Jagdeo efter en samarbetspartner ”i den rika världen” i syfte att bevara det egna landets värdefulla regnskogar. Han förklarade att Guaynas lilla och fattiga befolkning inte själv hade resurser att stå emot de ekonomiska intressen som finns bakom skogsskövlingarna. Frågan förmedlades via den brittiska tidningen Independent som i en kampanj försökte få den egna regeringen att nappa på kroken. Här fanns en bra möjlighet att värna miljö och klimat. Men brittiska Labour ( under Tony Blairs ledarskap ) var inte intresserat. Jagdeo fick nobben. Projektet intresserade inte bankvärlden i London City. I stället kom Norge in i bilden.
Denna forna brittiska koloni, inklämd mellan Venezuela och Brasilien, kan nu använda Norges stöd på 250 miljoner dollar i ett speciellt projekt som ger landet en möjlighet att utveckla sin ekonomi och välfärd samtidigt som dess enorma regnskogsområde bevaras.
Vid ett möte i England tackade president Jagdeo i går Independent för dess kampanj och efterlyste mer sådan vital journalistik. Norges miljöminister Erik Solheim menade att projektet är ett försök att bygga en bro mellan Syd och Nord. Kanske inte perfekt. Men ett försök.
Själv kan jag inte på studs bedöma avtalets hållbarhet, dess sociala och politiska konsekvenser mm, men även om det bara skulle bli halvbra är det en fantastisk framgång. Skövlingen av regnskogar står för en femtedel av koldioxidutsläppen på jorden, mer än hela transportsektorn, och tidningen Stern Review, som sätter pris på miljöpolitiken, när det gäller försöken att minska dessa, menar att ett stopp på avverkningar och en övergång till marknadsanpassade skogar, är de mest kostnadseffektiva åtgärder som finns.
På samma sätt är Kinas löfte om att på kort tid återskapa, beskoga, arealer också lika stora som hela England, ett oerhörd värdefullt bidrag till miljöpolitiken.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, miljö, Köpenhamn, koldioxidutsläpp.regnskogar, Norge, Guyana
Bluff om världens oljetillgångar?
10 Nov 09
Rädsla för finanskrasch
Enligt dagens Guardian menar en högt ansvarig källa i den internationella samarbets-organisationen, International Energy Agency /IEA/, där Sverige är en av de mest aktiva medlemmarna, att dess egna siffror i World Energy Outlook om nuvarande och framtida tillgångar av råolja är en bluff.

Oljeraffinaderi i Skottland.
Tipsaren menar att världen är mycket närmare en vikande tillgång på olja än vad som redovisats officiellt. IEA har av USA pressats att förvanska sina siffror så att det ska framgå att det fortfarande finns gott om olja. Skälet skulle vara USA:s rädsla för att skapa panik på oljemarknaden och en ny finansiell shockvåg över världen. USA:s ekonomiska makt är dessutom nära kopplad till dess makt över oljan.
I synnerhet ifrågasätts den senaste egna prognosen att världens oljeproduktion kan gå från nuvarande nivå på 83 miljoner fat till 105 miljoner. 2005 var IEA:s prognos 120 miljoner fat och den har man efterhand fått revidera till dagens siffra på endast 105. Men även denna är alltså starkt ifrågasatt bland dem som jobbar med statistiken.
De nya uppgifterna har fått John Hemming att säga att det inte längre går att lita till IEA som tidigare har hävdat att tillgången på olja inte planar ut och börjar vika, förrän efter 2030. John Hemming leder den brittiska parlamentsgrupp som försöker få ett grepp över när ”The Peak” kommer. Alltså det krön, eller den topp, där tillgången inte längre kan matcha efterfrågan. Hans slutsats blir att det blir än mer viktigt för Storbritannien att i Köpenhamn driva frågan om ett samhälle byggt på mindre av fossila bränslen.


IEA;s nya prognos släpps i morgon. När denna diskussion kommer till Sverige spetsar den ytterligare till den fråga om kärnkraftens vara eller inte vara, som jag diskuterade i min förra blogg. Se nedan. I huvudet till denna blogg hittar du i en folder mer bakgrundsmaterial till Köpenhamnsmötet.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, fossila bränslen, Peak oil, finanskrasch, miljökamp, förnybar energi
I den ohämmade kapitalismens värld…
2 Jul 08
Huka er- reform på gång.
Här följer sista delen om hur nyliberalismen perverterade ordet reform. De två tidigare delarna hittar du längre ner i vår blogg.
Del III.
Volvo folkets tillgång
Hela det nyliberala projektet är i grunden asocialt. Att genom en ständigt nedåtgående spiral anpassa löner och sociala förmåner till vad konkurrensen på världsmarknaden
kräver leder till ett samhälle inte värt namnet. Det kommer alltid att finnas någon konkurrent på botten av skalan som det gäller att anpassa sig till. Det besked som
arbetarna på Volvo fick i dagarna är ett bevis på de krafter som verkar.
« På samma sätt som gruvorna är en naturtillgång som ska ägas av alla arbetande människor så är Volvo en industritillgång vars framtid borde avgöras efter demokratiska beslut i ett samhälle där profiten inte längre styr. I ett samhälle där arbete, social välfärd och kampen mot miljöhoten kan förenas. Hur ska fordonsindustrin I Europa se ut? Måste folk jobba ihjäl sig för att andra ska bli arbetslösa? Hur ska fordonsindustrin klara nollvisionen för koldioxid? Ja, hur ska hela sektorn omdanas? Ska en del av produktionskapaciteten användas till gemensamma transportsystem? Det är frågor som vi gemensamt borde diskutera och besvara » skriver Göte Kildén, före detta facklig ledare på Volvo. Helt rätt naturligtvis. Det är inte bara den offentliga servicen som är av samhällsintresse. Men över Volvos framtid är det bara enskilda kapitalister som fattar kortsiktiga egoistiska beslut.
Riktiga reformer visar vägen.
Varför är det som var möjligt och önskvärt under efterkrigstiden inte längre möjligt, ja rent av bortfnyst som ekonomiska galenskaper? Det är dags att inse att det faktiskt finns en annan väg framåt, kantad av verkliga reformer, en väg som leder till ett nytt samhälle. Ett samhälle där det som produceras är till för att möta ekonomiska och sociala behov , inte för att möta kapitalägarnas krav på allt bättre vinstmarginaler.
Det « goda » 60-talet ska naturligtvis inte förskönas. Många hade det materiellt svårare då än i dag. Men hoppet om att morgondagen skulle bli bättre fanns och grundades på erfarenhet från tidigare år. Nu är det tvärtom. Många tror att morgondagen blir värre, att barnen kommer att få det sämre än föräldrarna.
För att bryta upp från den väg utför som nyliberalismen agressivt insisterar på behöver vi knyta band med den tid då reformer var reformer. Kunde de arbetandes löner följa produktivitetens utveckling då finns det ingen anledning att inte kämpa för samma koppling nu. Vad som var möjligt då är helt enkelt möjligt nu också. Tendensen att lönernas andel i nationalinkomsten minskar måste brytas och fördelningen av de producerade rikedomarna måste bli mer jämlik.Det är en defensiv kamp för att hindra ytterligare försämringar som i sin förlängning så småningom kan bli en offensiv kamp.
Vi måste kämpa för att allt fler behov tillfredsställs av en social produktion där inte vinsten styr volymen. Hotet mot miljön kräver exempelvis en politik för kollektiva avgasfria transporter som på sikt krymper personbilens använding till ett nödvändigt minimum. Det kan göras men endast om kapitalägarnas krav på god avkastning sätts åt sidan som en oväsentlighet. Det stora flertalets intresse av
gratis och miljövänliga transporter ska sättas främst. Att det leder till en politisk konfrontation med den lilla klick i samhället som äger det mesta är uppenbart. Samma logik måste gälla för sjukvård, äldreomsorg, utbildning och barnomsorg, för att i allt större utsträckning socialisera allt fler områden i samhällslivet.
Det är en defensiv som går över i offensiv för verkliga reformer och som oundvikligen kommer i skarp konflikt med den moderna finanskapitalismens vinstkrav.
Det är en alternativ väg till den nyliberala. Det finns alltid mer än en väg. Det gäller bara att välja.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Nyliberalism, Socialism, Ekosocialism, Vinstbegär,
Andra bloggar: Proletärbella,Jinge,Svensson,


Senaste kommentarer