.

Mellan regnskurarna och allt brak och muller från eftermiddagarnas åskväder blir det tid för en och annan svamptur. Ur regnen växer skogens guld som svampar…

.

.

Men skogen växer också så att det nästan hörs. Värmen och allt regn ger breda årsringar och det kan behövas. Gyllene spisved av björk och större bronsfärgade klampar av fur till pannan är också guld vi kan hämta från skogen. Trettio kubikmeter är klara. Tio väntar. Mest ek så att det kommer att ta en stund.

.

.

En del av mina gamla furor var så breda att jag fick stycksåga. Som mest krävdes tre block för att svärdet skulle räcka fram.

.

.

I våra gamla lönnar spirar det mesta. Livet tar för sig. Här är det två rönnar och ett skott av svart vinbär som snyltar på den åldriga lönnen.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, kantareller, rönn, svarta vinbär, åskskurar

Media:

Dela

privatisering av vattnet.

.

Italien går till val igen den 12-13 juni. Den här gången gäller det för de italienska väljarna att ta ställning till ett nyliberalt lagförslag som vill privatisera vattenverken i landet. Efter Berlusconis svidande nederlag i kommunalvalen nyligen blir nästa helgs folkomröstning mycket viktig.

I Italien kan en folkomröstning bara organiseras mot men inte för ett lagförslag och för det krävs en halv miljon namnunderskrifter. Organisationen Attac har samlat in nästan en och en halv miljon namnunderskrifter vilket möjliggjort helgens folkomröstning. För att segra krävs att minst 50 procent av de röstberättigade stöder ett nej till privatiseringen vilket är lika med 26 miljoner röster.

Folkomröstningen ska samtidigt ta ställning till kärnkraften och en lag som ger Berlusconi immunitet som premiärminister. Det kommer att bli svårt att vinna omröstningen men vår bloggs politiska fränder i Sinistra Critica tror att Berlusconis nederlag i kommunalvalen kan mobilisera nej-anhängarna i större utsträckning än väntat.

Inför valet intervjuades miljökämpen Daniel Tanuro, redan känd för våra läsare, av sajten Lettera43.it. Här följer intervjun med Daniel som förklarar varför privatisering av offentlig service som vattenförsörjningen bara tjänar kapitalets intressen och försvårar kampen mot miljöförstöringen. Intervjun gjordes av Fernando Cotugno 27 maj. Översättningen är min.

.

********

Vad skulle hända om dricksvattnet privatiserades? Vad bör medborgarna oroa sig för?

Daniel Tanuro : Vid en privatisering bör medborgarna i första hand oroa sig för höjda priser, men också en sämre vattenkvalitet, en sämre förvaltning av vattentäkterna, färre arbeten i branschen och en risk för avbrott i distributionen.

Sådana konsekvenser av en privatisering av vattnet har setts i varierande omfattning i många länder. I Ghana har vattenpriset redan ökat med 95 procent och väntas öka med upp till 300 procent. I Bolivia har vattnet stigit i pris så att det nu tar 20 procent av hushållens inkomster.

.

.

I England har prisökningen uppgått till 50 procent på fyra år som lett till en tredubbling av antalet avstängningar på grund av obetalda räkningar. I allmänhet åtföljs privatiseringarna av minskade anställningar som i sin tur försämrar underhållet av vattenverken med negativa följder för kvaliteten på vattnet och risken för distributionsavbrott speciellt vid torka.

Tio år efter privatiseringen i England drar en studie oroande slutsatser vad gäller närvaron av nitrater, järn, bly och växtgifter i dricksvattnet. En annan studie visade att vattenavbrotten i Yorkshire under torkan 1995 berodde på att de privata ägarna satte utdelningen till aktieägarna före investeringar i underhåll av distributionsnätet. Vattenförsörjningen kunde sättas i ännu större fara vid exempelvis en konkurrs för ett privat vattenverk.

.

.

Vilka exempel visar att det finns en vilja att vattnet förblir offentlig egendom? Var har privatiseringen inte fungerat?

D.T. : Allt beror på den samhälleliga syn man utgår från. Ur aktieägarnas synpunkt har privatiseringarna av vattnet fungerat bra överallt. Det är mycket svårare att peka ut var de har fungerat ur befolkningens synpunkt, speciellt för de sämst lottade. Överallt där vattnet privatiserats har det åtföljts av ökad social ojämlikhet bland annat beroende på att direktörerna och de höga cheferna i de privata vattenbolagen gett sig själva astronomiska löner.

I en studie av FNs specielle rapportör, Miloon Kothari, rörande rätten till ett korrekt boende visas att privatiseringen av vattendistributionen inte lett till en bättre service för marginaliserade grupper i samhället. När han nämner England och Bolivia oroar han sig över att Världsbanken och regionala utvecklingsbanker ständigt stöder privatiseringarna trots resultatet av dessa studier.

Det pågår många mobiliseringar i världen mot privatiseringarna. Striden i Cochabamba i Bolivia är den mest kända. På begäran av Världsbanken, som kräver privatiseringar i utbyte mot lån, lämnade Bolivia 1999-2000 över förvaltningen av vattendistributionen och reningsverken i Cochabamba till ett enda konsortium bestående av flera multinationella bolag. Priset på vattnet ökades kraftigt omedelbart. En folklig mobilisering ägde rum som armén slog ned med sex dödsoffer som följd. Men manifestationerna fortsatte och konsortiet drevs ut ur landet.

.

I Cochabamba vann folket kampen mot de internationella vattenmonopolen.

Varför blir servicen inte effektivare med en privat förvaltning av en gemensam tillgång?

D.T. : Därför att de privata grupper som tar över vattendistributionen motiveras enbart av en hägrande vinst som medger utdelning till aktieägarna. Medborgarnas behov kommer i andra hand. Det sägs att det privata skapar konkurrens men i verkligheten blir det ingen konkurrens. De grupper som förskaffar sig kontrollen över tillgångarna är multinationella bolag som Lyonnaise des eaux, Vivendi Environnement och Saur International, som de facto åtnjuter monopol. I samtliga fall har det privata varit värre än den offentliga förvaltningen, även i de fall då denna varit rutten in till märgen av korruption och byråkrati. När den offentliga förvaltningen är dålig kan den förbättras genom att tvinga på den en demokratisk kontroll och andra åtgärder som tillåter transparens.

Du har sagt att tillägnandet av naturens resurser är kapitalismens sista gräns. Kan du förklara dig mer?

D.T. Tillägnandet av naturens resurser var egentligen kapitalismens första gräns, dess födelseakt. Om ” the communs” (gemensam ägd mark i England före kapitalismens genombrott, m.anm) inte hade tagits över med våld av noblessen och om bönderna inte hade drivits bort från den jord de brukade hade en arbetarklass aldrig formats och kapitalismen inte kunnat utvecklas. Denna tillägnelse av brukbar jord och skogen skedde i skilda länder under skilda perioder men ägde ändå rum överallt.

I dag ser vi en ny våg av tillägnelse av resurser: arvsmassan, vattnet, ekosystemets kapacitet att lagra koldioxid, ja även atmosfären eftertraktas av kapitalismen. Denna strävan svarar mot systemets behov att finna nya områden där kapitalöverskottet kan skapa nytt värde. När allt detta privatiserats och omvandlats till varor kommer var och en tvingas konstatera att kapitalismen löser inga problem, den förstör allt –samhället och miljön. I den meningen kan man tala om en yttersta gräns. Men låt oss hoppas att vi kan avskaffa detta absurda system innan det går så långt.

.

Varför anser du att privatiseringarna i allmänhet inte kan bidra i den ekologiska kampen?

D.T. : Einstein sa att man kan inte lösa ett problem om stannar kvar i den logik som skapat problemet. Den ekologiska krisens grundläggande orsak, jakten efter profiter, tvingar varje kapitalägare att under konkurrensens piska ständigt sträva efter att ersätta arbetare med maskiner eftersom de är mer produktiva. Det är därför uppenbart att skapandet av ännu fler konkurrerande företag som strävar efter att skapa ännu mer vinster genom ökad varuproduktion inte räddar den ekologiska jämvikten.

Vilken ekologisk politik bör en modern europeisk vänster föra?

D.T. : En modern europeisk vänster värd namnet bör utgå från konstaterandet att en ”grön kapitalism” och en ”social kapitalism” är motsägelser i sig och därav dra den strategiska slutsatsen att det brådskande krävs en antikapitalistisk politik för att rädda vår miljö och den mänskliga civilisationen. Eftersom kapitalismen är fienden kan miljökampen inte segra utan att kapitalismens direkta offer, de exploaterade och förtryckta, deltar aktivt i kampen En ekologisk vänsterpolitik är därför en politik som utgår både från miljöns behov och mänsklighetens verkliga sociala behov.

Hur kan man förena den ekologiska kampen med kampen för jobben?

D.T. : För att rädda vår omgivning handlar det i första hand om att fördela rikedomarna. För att nå dessa dubbla målsättningar är bästa vägen en radikal sänkning av arbetstiden med bibehållen lön och kompenserande jobbskapande parat med en sänkt arbetsrytm. I andra hand gäller det att snabbt sätta in gröna teknologier som medger sparande av energi och användande av förnyelsebara energikällor.

Eftersom dessa teknologier är dyrare än de smutsiga teknologierna måste exploateringen av dem ges till offentliga bolag som ensamma kan agera efter andra motiv än vinst.

Om offentliga företag för isolering av bostäder skapas kan utsläppen av växthusgaser från bostadssektorn stoppas och nya jobb skapas samtidigt som de boendes livskvalitet och inkomster förbättras.

En övergång till en fossilfri och kärnenergifri ekonomi kräver till sist att olje-, kol-, gas- och atomkraftslobbyns makt bryts. De måste nationaliseras. Bildande av ett nationellt energibolag medger samtidigt skapande av många nya jobb eftersom det krävs en övergång från ett centraliserat jobbfattigt system till ett decentraliserat system med mycket större behov av mänsklig arbetskraft.

.

Media: DN1,ETC,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Italien, Vatten, Reningsverk, Folkomröstning

Dela

.

-Snålhet orsak till oljekatastrofen i mexikanska golfen.

Det är den slutsats som de amerikanska myndigheternas utredningskommission drar efter flera månaders detaljerade undersökningar av förloppet som ledde till att oljeplattformen Deepwater  horizon exploderade den 20 april.

.

Oljeriggen Deepwater horizon exploderade den 20 april 2010.

.

Snålhet är inte det rätta ordet. Besinningslös profitjakt under extremt risktagande är mer exakt. För det handlade inte om vilken liten arbetsplats som helst. Elva personer dödades i explosionen. Sedan läckte miljontals liter olja ut i den mexikanska bukten och förstörde djurliv och ekosystem för omätbara värden.

Med i jakten på profiter utan hänsyn till anställda eller miljön fanns vid sidan om BP också det ökända Halliburton, Dick Cheneys bolag som lurat till sig miljarder i Irak via saltade räkningar till US Army.

Kommissionen förslår naturligtvis ingå åtgärder. Det amerikanska justitiedepartementet kommer att kräva BP på miljardbelopp. Men för ett företag som gör hundratals miljarder dollar i profiter varje år är det peanuts, som amerikanerna kallar småpengar.

.

Surfare i alla länder förenen Eder.

.

BP, Shell och alla andra miljöbovar kommer att fortsätta sin exploatering av de fossila bränslena med samma metoder som de alltid använt – korruption av statschefer, fusk med säkerheten för de anställda, stöd till förtryck av lokalbefolkning som i Nigerias delta och snålhet, snålhet och åter snålhet.

Det finns bara ett botemedel mot  dessa giriga plundrare av resurser som gång på gång visat att profiten går före allt, före människoliv, före miljön och därför också före konsumenternas verkliga intressen.

-Konfiskera hela energisektorn och lägg den under samhällets kontroll.

-Skapa en hållbar plan för världens energiförbrukning.

.

Media; DN1,GP1,SVD1,SVD,DN2,

Bloggare: Svensson,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Obama, USA, BP, Halliburton, Olja, Miljö, Profit

Dela

och rädda klimatet.

.

Det är temat i den belgiske miljökämpen Daniel Tanuros senaste bok. Tyvärr finns boken ännu bara på franska. Sonderingar för en publicering på andra språk pågår. Intervjun här under gjordes av den belgiska dagstidningen Le Soir, den 30 november inför mötet i Cancun.

Redan nu kan vi se att berget kommet att föda en mus. Köpenhamn var ett fiasko. Vi riskerar att sakna adjektiv för vad som kommer ut av mötet i den mexikanska badorten Cancun.

USA spelar tuff gangster redan innan mötet startat och kräver att utvecklingsländer som Kina och Indien ska ta samma ansvar för hotet mot vår planet som den rika världen. USA lutar sig allt mer mot sinliga energikällor, som olja, kol och uran, medan exempelvis Kina i det tysta satsar mer på vindkraft än någon annan nation och är redan ledande i utveckling av solpaneler.

Ett annat tecken på det stora fiasko som väntar i Cancun är president Lulas beslut att inte delta. Han vill inte avsluta sin mandatperiod med ett nederlag. Hans efterträdare, Dilma Rousseff, stannar också hemma. Hon vill naturligtvis inte starta sitt presidentskap med ett bakslag.

Världens politiska ledare är fångna i den kapitalistiska marknadsekonomin som är helt oförmögen att ta sig an den enorma sociala och ekonomiska utmaning som klimathotet och behovet av ett nytt energisystem ställer mänskligheten inför.

Det är utifrån det konstaterandet som Daniel Tanuro säger att det är upp till oss själva att bygga den rörelse som kan axla det ansvar som framtida generationer kan kräva av oss.

**************************

Kan vi som individer påverka utsläppen av växthusgaser?

I den mån det är socialt möjligt måste vi göra det. Men effekten blir begränsad. Om vi inte ska överskrida 2°C temperaturökning på jordytan jämfört med den förindustriella epoken måste de industriellt utvecklade nationerna enligt FNs klimatpanel minska utsläppen med 80 till 95 procent innan 2050. För att lyckas med det krävs det oundvikligen strukturella åtgärder.

Vilka?

Vårt system för energiproduktion är centraliserat. Vi tillverkar exempelvis elektricitet som sedan transporteras hundratals kilometer. Enligt termodynamiska principer är det irrationellt. Om energin produceras närmare konsumenterna förloras mindre i transporterna och 30-40 procent energi kan sparas. Men det kräver offentliga investeringar. I transportsektorn måste vi överge ”allt för bilen” och utveckla effektiva och gratis kollektiva transporter. Avståndet mellan hem och arbetsplats måste minskas genom en omlokalisering av den ekonomiska aktiviteten. Det kan inte individuella uppoffringar påverka mycket.

Vilken betydelse har solpaneler?

Med existerande teknik kan den förnyelsebara energin tillfredställa 6 – 18 gånger världens energibehov i dag. Det första hindret är att den troligen förblir dyrare än den fossila energin ännu under 25 år. Kapitalismens investeringar kommer därför att fortsätta koncentrera sig på de fossila bränslena.

Det andra hindret är att ett nytt energisystem kräver massiva investeringar vilket i ett första läge kommer att kräva en ökad konsumtion av fossil energi för att tillverka den utrustning som produktionen av förnyelsebar energi kräver.

För att motverka denna tillfälliga ökning behöver vi samtidigt minska den totala energikonsumtionen och det på ett sätt som också minskar förbrukningen av materiella tillgångar. Det är kapitalismen helt enkelt oförmögen till eftersom den fungerar genom ständig kapitalackumulation och vinstmaximering.

Vad menar du med att producera mindre?

Det handlar om politiska beslut. Ta till exempel vapenindustrin som i dag kostar mer är tusen miljarder dollar om året. Samma sak med reklamutgifterna. I Frankrike går exempelvis 2 procent av BNP till att övertyga folk att de behöver vissa varor. Titta på vitvarorna som tillverkas med en inbyggd kort livslängd.

Kort sagt är det möjligt att minska den materiella produktionen utan att försämra folks välfärd, ja den kan till och med förbättras. Men att ändra vanor blir oundvikligt.

Skapar inte en minskad produktion mer arbetslöshet?

Man måste minska arbetstiden med bibehållen lön för att minska arbetslösheten. Men det passar inte in i den kapitalistiska logiken. De som arbetar i ”skadliga” industrier måste kunna flytta till nya arbeten utan att förlora på det. Jag tänker exempelvis på kolgruvearbetare som annars kan bli motståndare till en klimatvänlig politik.

Vilket är det globala alternativet?

Systemet måste ändras i global skala på ett demokratiskt sätt. Gratis massiv transfer av ren teknologi till fattiga länder behövs. Man kan inte förverkliga en övergång till förnyelsebar energi utan att ifrågasätta det privata ägandet av energikällor. Det är en samhällelig tillgång som ska brukas efter klimatets och planetens behov. Det betyder att energiproduktionen måste starkt decentraliseras. Förbrukningen av förnyelsebar energi kommer att variera enligt regionen, beroende på vind, vatten och sol.

Finns det åtgärder som kan vidtas omedelbart?

Ja exempelvis gratis kollektiva transporter och skapandet av ett samhällsägt företag för isolering av alla hus. Det skulle bli mer effektivt än de individuella bidrag som nu delas ut i Vallonien. De ges bara till husägare med god ekonomi. I dag kommer inte mindre än 25 procent av utsläppen i EU från byggnadsbeståndet. Det är möjligt att minska det till noll inom de närmaste 40 åren.

Hur snabbt krävs det en ny färdriktning?

Enligt Klimatpanelen till 2050 om vi startar omedelbart. Utsläppen i världen måste börja minska från 2015. I stället går vi nu åt andra hållet. I Köpenhamn gav man till och med upp de magra framgångar som gjordes i Kyoto. Däremot såg vi en stark social mobilisering i den danska huvudstaden. Det är med den som bas vi måste börja för att alla som kämpar för ett värdigt och rättvist samhälle ska kunna ta ansvar för klimatet.

.

Media;GP1GP2,,DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,DN3,DN4,SVD3,Fokus,Fokus2,DN5,

Bloggare: Jinge,Röda Malmö,Motvallsbloggen,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Miljö, Klimat, Cancun, Kyoto, Köpenhamn, Klimatpanelen

Dela

Läsarbild från Göteborgs-Posten. Malin Minborg.

.

Nja, inte vid Vinga. Men inte så långt ifrån. Det var inte en ”stock som rörde sig” utan en bäver. Det berättar Malin, Elin och deras pappa Per-Åke Minborg för GP om sin överraskande upptäckt i Göteborgs hamn. Alldeles vid Operans kajer inne i stans city. Vid Göta älvs södra utflöde. Säkert en i längden bättre turistattraktion än det pariserhjul som nu satts upp en bit bredvid…

Likt Carl Bildts inbillade ryska ubåtar. Fast nu på riktigt, håller bävern på att än en gång erövra Sveriges vattendrag. Med de alltmer utbredda vildsvinen och bävrarna är vi tillbaka till en del av stenålderns djurliv. I dag räknar man med att det finns 100 000 bävrar i Sverige.

Bilden nedan är inte en bäver utan vår labrador Freja som i går på min ortodoxa midsommar, den verkliga, tog sig en svalkande simtur i Vipån som flyter fram förbi vårt gamla båtmanstorp. Ån byter sedan namn till Röbakaån, kallas sedan för Grönån för att till sist förena sig med mäktiga Gautr Elf  ( Odens älv ). Som numer, med ett sentida romanskt stuk, har fått namnet Göta älv. För några år sedan kom här faktiskt en ung bäver upp från ån in mot vår trädgård. Kanske på spaning efter ett nytt revir…

.

.

Freja tar ett midsommardopp i Vipån

.

Under historiens lopp har bävern alltid fascinerat oss människor. Främst dess ”bostadsbyggen”. En del indianer lär ha sett bävern som Jordens skapare. De menade att den byggt upp fastlandet med hjälp av gyttja som hämtats från sjöbotten. I Europa såg man bävern som ett dygdemönster. Flitiga djur med ordning och reda omkring sig. Som i målningen nedan som är från 1800-talets bäverjakt i Kanada. Pälsjägarna hade för sig att de mytiska djuren bodde i små, prydliga lägenheter.

I Norden använde man både bäverns svans och tänder i allehanda läkekonst. Åt en gravid kvinna av svansen kunde det underlätta hennes förlossning. Petade man tänderna med bäverns dito slapp man tandvärk. Så här berättade den medeltida författaren Olaus Magnus om bävrarnas märkliga liv:

.

”I Norden finns otaliga floder ävensom sådana träd som bäst lämpar sig till virke för bävrarnas hyddor, vilka de bygger med underbar konst, varvid naturen själv är deras läromästare. De drar flockvis ut för att fälla timmer som de avskär med tänderna och sedan på underligt sätt forslar till sina boplatser. De tar nämligen ut ur sin flock en som är oduglig till arbete, trög, lat eller skröplig av ålderdom, helst dock en som tillhört ett annat samhälle men övergivit sina kamrater, och lägger honom baklänges på marken med benen i vädret så att kroppen tjänstgör som ett fordon. Mellan hans höfter och ben lägger de timret till rätta och släpar honom så till sina boplatser, där de avlastar timret. Därpå drar de ånyo ut och vänder tillbaka igen, till dess de påbegynta små husen är färdiga. Dessa består av en eller två kamrar..”

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, miljö, Göta älv, bäver, labrador, midsommar
.

I pressen: GP1,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö.Svensson,

Dela

Ingen raps här. Som i Belgien.

Inte är det Gamla Ullevi heller. Där är planen sämre…

Uppenbart har jag hamnat på Miljöpartiets kongress…

Hälsningar Freja från Alefjäll

.
Ekonomi,politik,miljö,labrador

I pressen: DN1,GP1,

Dela

.

Det är bara i delar av östra Sverige som värmen tränger sig på. Hos oss fem mil norr om Göteborg, i Alefjäll har vi haft rejält med nattfrost alla klara nätter. Kung Bore ger inte upp utan motstånd. Här är det liljorna vid vår gamla jordkällare som fått sig en knäck.

.

.

”Utan kreatur. Ingen gödsel. Utan gödsel inget spannmål. Utan spannmål inget bröd på bordet”. Våra grannar har gått över till ekologiskt mjölkproduktion och bara på den här biten mark, på drygt två hektar, plöjs det ner 60 ton gödsel.  Det gäller att få ner  den snabbt annars försvinner kvävet ut i luften. Här hade vi tidigare får. Men nu arrenderar grannen. I år blir det korn/havre som skördas tidigt för att bli en form av kraftfoder i ensilagerullar

.

.

En stor dag för många på landet. Vedbacken fylls. Det blir många kubik i år. Elen är för dyr och vi har en bra ekopanna på 40 kilowatt som klarar värme och varmvatten i det gamla båtmanstorpet. Nu återstår kapning och klyvning. Men jag får hjälp av flera armar. Internationalens Kjell Pettersson har lovat att sätta fart på klyven…

.

.

Vi har gallrat ut en hel del ek för att ge luft och ljus åt några gamla ekar. Det ger bra med värme.

.

.

Första vårbetet. Några kor som sinar är på ”semester” ute i hagarna

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, ekopanna, vårbruk, vedbacken

I pressen: DN1,GP1,SVD1,

Dela

Sent i går kväll var grannskapets paddor ute på sitt stora årliga äventyr. Vårens nattvandring från fuktiga vintergömslen djupt under mossa och löv ner till ån en liten bit från vårt hus. Många, många hundra kärlekslystna krabater var på marsch över vägen, för att sedan ta sig över åkern – med hopp om stundande lekar i vattnet.

.

Vår ”huspadda på vift”

.

Tack vare det metertjocka snötäcket tycks de ha klarat den bistra vintern bra. Rommen ser vi sedan i upp till en meter långa geléklumpar nere vid de diken som löper ut i åbrinken. Det lär vara så att paddorna kan ta sig upp till två kilometer under dessa parningsäventyr. Tidigt i morse såg jag att de stackars eftersläntrare, som inte än hunnit fram, blev till läcker frukost för kärrhökarna som häckar i gamla mossen bredvid ån.

Läste i en tidning att ett norskt vägbygge hade fått problem med en paddvandring. Grävmaskinerna fick först stanna när tiotusentals paddor skulle fram. Det hela löstes genom att en grupp vägarbetare fick en helt ny arbetsuppgift. I ett par dagar fick de bära paddor i hinkar över vägbygget. Framtida nattvandringar planeras till flera tunnlar under den nya vägen…

.

Under dagen var jag ute med vår Labradortik, Freja. Hon älskar vatten.

Gärna kallt vatten och inspekterar varje dag hur det ser ut

med snösmältning och flöden i de bäckar som rinner ner till ån.

.

Vattnet är fortfarande iskallt. Det finns kvar snö inne i skogens skuggiga norrsidor. Men är man labrador så är man. De har en tjock dubbel utterpäls och har svansen som styråra när de simmar. Uppe i Nord-Amerika hjälpte de förr till att med sina starka käftar dra in fiskarnas laxgarn. Vår Freja får nöjer sig med att dra upp väldiga rötter.

.

Med språng upp från bäcken.

.

Annars är himlavalvet stilla. Flygstoppet gör att vi slipper planens vita ränder högt upp i skyn. Vår ”skyline” fem, sex mil söderut, brukar fylkas med plan under inflygning till Landvetter flygfält. Nu är där fridfullt som om oljeeran med sitt massflyg aldrig hade funnits. Tidigt sjuttiotal var det bara ett enda flygplan om dagen, ett litet ”feeder-plan” på väg till Oslo, som passerade här. Nu ritas himlen full med avgassvansar åt alla håll. I Svenska Dagbladet skriver tidningens miljöreporter Susanna Baltscheffsky, med uppgifter från klimatmagasinet Effekt, att det tack vare flygstoppet, bara under fredagen gick åt 2.5 miljoner ton koldioxid mindre än normalt. Med en snabb grovräkning betyder detta kusligt nog att Europas 450 miljoner människor, framförallt de bäst bemedlade, bränner av lika mycket koldioxid på bara flygturer, som Indiens totala befolkning ( tre gånger så många ) gör av med överhuvudtaget! I radion hör jag också att tio procent av Sveriges in – och utrikeshandel sker som flygfrakt!

I en tidigare blogg finns mer om flygstoppet som en generalrepetition inför oljeerans slut.

.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, paddor, labrador, flygstopp, Eyjafjallajökull, vulkanaska, klimat,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,AB1,GP1,GP2,SVD4,SVD5,GP3,

Dela

.

Kära bloggare,

Lämna luftrummet fritt för meteorologer och vulkanologer. Det finns inget vi kan bidra med.

.

.

Media: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,AB1,AB2,GP1,GP2,SSD1,

Läs även andra bloggares åsikter om Miljö och Klimat, Island, Vulkaner,

Dela

Högerns nederlag i de nyss hållna regionalvalen får vida effekter långt utöver regionernas kompetens. Ett oväntat offer är Sarkozys omskrutna skatt på koldioxidutsläpp som skulle antas av Nationalförsamlingen nu i juli månad.

-Vi kan inte ensamma införa en CO2-skatt som handikappar vår industri. Det måste ske gemensamt inom hela EU, sa premiärministern François Fillon när han officiellt begravde skatten.

Det var en dålig skatt som skulle ha drabbat vanliga medborgare medan industrier med stora utsläpp redan försäkrat sig om specialbehandling. Men den begravdes av lika dåliga motiv.

Skatten hastades fram efter miljöpartiet Europe-Ecologies stora framgång i europaparlamentsvalen 2009 för att visa att högern också har ett ekologiskt alternativ. I förra veckans val visade det sig vara en total felberäkning.

-Jag vill att vårt miljöprogram ska ligga till grund för ett ekologiskt New Deal i Frankrike, i Europa och i hela världen, skröt Sarkozy 2007 efter att en arbetsgrupp (Grenelle) lagt fram ett handlingsprogram. Det var då det.

.

Efter förra veckans valnederlag är det annat ljud i skällan.

-Varför anta en koldioxidskatt? Miljömänniskorna röstar ju ändå på vänstern, klagade höjdare inom Sarkozys parti UMP. Inför det interna partitrycket fick Sarkozy stryka ett streck över den ”revolutionära miljöpolitik” som han sa sig stå för. Nu gäller det att ta tillbaka röster på alla fronter och då ligger en dåligt utformad koldioxidskatt i vägen. I stället för att arbeta fram en ny lag som drabbar de verkliga utsläppsbovarna skrotas hela idén av valopportunistiska skäl. När det gäller att hålla sig kvar vid makten finns inga principer.

.

Media: DN1,Dagens Arena,DN2,

Bloggar: Svensson,Jinge,Röda Malmö,Sjöstedt,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Feankrike, Sarkozy, Koldioxid, EU, Miljö, UMP

Dela