Lappkast för Opel

Lappkast i affären Opel.

Beskedet från GM om att annullera försäljningen av Opel till den kanadensiska bildelstillverkaren Magna slog ned som en bomb i Opels fabriker i Europa. Angela Merkel som satsat miljardbelopp och sin prestige för att ro affären i hamn står nu bokstavligen med bar bak.

Det är inte troligt att Angela kommer att våga besöka Opels arbetare igen.

-Vi är tillbaka på ruta ett, sa Klaus Franz, högsta fackliga ledaren på Opel, till 10 000 arbetare som samlats vid Opels huvudkvarter i Rüsselsheim, nära Frankfurt.

-Vårt förtroende för General Motors är nu noll och det är huvudproblemet, sa han vidare.

Den tyska regeringen som förhandlat i månader och som lovat att fixa 4,5 miljarder euro till omstruktureringen av Opel visade inga glada miner efter beskedet från GM.

Enheten i kampen är enda alternativet kvar.

Den konservativa premiärministern i Nordrhein-Westfalen, Jürgen Rüttgers, fick till och med hjärnsläpp och sa att GM visade upp ”turbokapitalismens vidriga ansikte”. För någon som dagligen bedyrar kapitalismens förträfflighet låter det mera som ”surt sa räven”.

Enligt vad som framkommit i media tänker GM själv ta hand om Opels framtid och att det till att börja med kommer att leda till 10 000 avsked. Med många fler avsked i Tyskland än vad Merkels plan lovade. GMs ledning sa i går i ett uttalande att de tänkte bevara ”Opels strategiska fördelar”. Man kan ju fråga sig om inte samma ”strategiska fördelar” fanns när GM ville sälja ut Opel? Vad är det som har hänt och som gjort GMs lappkast möjligt?

Svaret är enkelt. Tack vare den amerikanska statens finansiella uppbackning av GM och tack vare skrotningsbidraget har GM lyckats fylla kassorna med lite pengar igen. Utan kniven på strupen föredrar GM att behålla Opel och skära ned produktionen till en vinstgivande nivå. Utförsäljningen till Magna annullerades därför att det skulle ha skapat en ny konkurrent på den redan extremt mättade bilmarknaden. Bättre därför att behålla Opel inom GMs räkenskaper tänker ”turbokapitalisterna”.

I media: DN1,SVD1,Dagens Arbete,

Bloggare:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Anders Borg i antikapitalistisk front?

Ett brev till Anders Borg

Nicolas Sarkozy och Angela Merkel har skickat ett litet brev till Anders Borg i hans egenskap av ordförande i EU fram till nyår. I brevet uppmanas Borg att sätta upp följande krav på dagordningen under ett extra ministermöte i EU den 17 september:

Inte ens med skäggstubb kan Borg skrämma finansvärlden

-Bankerna ska i framtiden tvingas att hålla reservfonder som svarar mot det egna risktagandet.

-Alla banker, inklusive de amerikanska, ska följa Basel II, ett regelverk för bankernas aktivitet. Det innebär att banker med mer risktagande ska tvingas hålla större reserver än andra banker.

-Att ansvariga ministrar och övervakande myndigheter ska utöva en strikt kontroll över bankernas risktagande och att deras reservfonder är tillräckliga.

Om någon tror att det håller på att skapas en antikapitalistisk axel mellan Berlin, Paris och Stockholm är det tyvärr inte fallet. Likt de åtgärder mot skatteparadisen som förra G20-mötet antog blir det också den här gången mycket fasadputsning. Men det är inget fel på den politiska svadan. Nicolas Sarkozy har bespottat ”oansvariga traders” i över ett år. På franska arbetsplatser jäser det av missnöje över miljardbeloppen till finansvärlden, att företag som fått statligt stöd avskedar anställda och över bonuspaketen. Därav Sarkozys tonläge. I Frankrike ignorerar man inte ostraffat stämningarna bland folket.

Hur länge ska smekmånaden hålla?

-Vi vill aldrig mer överraskas av en bank som säger ’att antingen hjälper staten oss inom det närmaste dygnet eller så sänker vi det internationella finanssystemet’, sa Angela Merkel i måndags och tänkte säkert på Lehman Brothers och den tyska banken Hypo Real Estate som regeringen tvingades rädda från omedelbar bankrutt.

När den amerikanska regeringen beslutade att låta Lehman Brothers falla hände det som inte fick hända- hela det internationella finanssystemet var millimetrar från totalt sammanbrott. Nu vågar ingen politiker längre ens tänka tanken att låta en internationell storbank gå under. Därför blir det nödvändigt att styra upp det existerande regelverket för finansvärlden. Det är vad Sarkozy och Merkel bestämt sig för att försöka driva igenom under de kommande G20-mötena i London den 5-6 september och Pittsburg den 24-25 september samt under ett extra EU-ministermöte i Bryssel den 17 september.

Tror du att de som arbetar här kommer att krossa finansen?

H

-Det finns en världsopinion. Folk är ursinniga på extravaganta bonusar, förklarar Sarkozy och dagen efter slår Anders Borg på stora trumman i både press och TV mot oskäliga bonusar i finansvärlden.

-Bankerna festar som om det vore 1999 och inte 2009, sa han upprört, som om svinaktiga belöningar för spekulerande finansvalpar inte var ett problem 1999.

Däremot säger sig ”socialdemokraten” Gordon Brown inte vara speciellt ”entusiastisk” över att sätta ett tak för bonusarna. Ett land som är överdrivet beroende av en enda aktivitet som exempelvis bananodling kallas en monokultur. Finansen i Londons City har en så stor tyngd i den engelska ekonomin att ordet monokultur är på sin plats. Det är den som Gordon Brown till varje pris vill försvara.

Nej, det blir ingen antikapitalistisk front med ordförande Anders som rorsman. Däremot kommer han och andra politiker, som måste se till fler intressen än bankernas, att organisera ett strävare regelverk för deras aktiviteter.

I media; DN1,DN2,SVD1,GP1,SSD1,DI,DN3,DN4,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Netnyahu gavs fria händer

Netanyahu kom, sågs  och segrade

Nu skulle äntligen världens ledare sätta press på Benjamin Netanyahu och tvinga fram eftergifter så att den ”avbrutna fredsprocessen” kunde få ny luft under vingarna. Obamas sändebud Mitchell tillsammans med Georg Brown och Angela Merkel skulle dra åt tumskruvarna på den motstridige israeliska premiärministern.

Netanyahu fick fria händer av Mitchell

Så var det i alla fall tänkt enligt medias skriverier innan mötena ägde rum. Sällan har ledarskribenter och välbetalda ”mellanösternspecialister” hamnat så fel. För vad var det som egentligen hände i London och Berlin?

Det är mycket enkelt. Benjamin Netanyahu fick grönt ljus för Israels fortsatta kolonialiseringspolitik i utbyte mot några vaga ord om stopp för nybyggena under nio månader. Vaga är precis rätta ordet. För det första berör löftet inte de 2 500 husbyggen som redan är påbörjade och inte heller privata nybyggen vilka motsvarar 60 procent av alla nybyggen på Västbanken. Det bidde inte ens en tumme. För det andra, och det är den verkliga skandalen, verkar Obama ha gett Israel grönt ljus för nybyggen i östra Jerusalem.

-Vi protesterar mot alla nybyggen i östra Jerusalem men kräver inget byggstopp som villkor för att fredsförhandlingar med Palestinska Auktoriteten ska kunna återupptas, är enligt den Israeliska dagstidnigen Haaretz det buskap Netanyahu fick av Mitchell. Det är ett totalt lappkast jämfört med Hillary Clintons uttalande tidigare i sommras.

Kolla in budskapet ovan med bilden av Netanyahu

Benjamin Netanyahu lyckades med konststycket att få en uppmuntrande klapp på axeln av Obama utan att ge upp en millimeter i den expansionistiska agenda som är hans. Han kan åka tillbaka och försäkra sina extremistkollegor, med Avigdor Liberman i spetsen, att ingen kommer att tvinga Israel till att ge upp en kvadratcentimeter av den palestinska jord som erövrats i krig efter krig alltsedan 1948. För Likud och den övriga extremhögern i Israel är det inte ens en förhandlingsfråga. Hela Palestina, från Medelhavet till Jordanien, tillhör det judiska folket och ingen annan. Att det bor några miljoner palestinier där är bara en tillfällig och beklagansvärd historisk detalj.

I media: DN1,SSD1,ETC,DN2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Obamas hopplösa krig.

Förlust i Afghanistan säker.

Barack Obamas « nya » strategi i kampen mot terrorismen har två grundpelare. Trupperna i Irak ska dras bort i etapper fram till 2011 samtidigt som 21 000 soldater skickas till Afganistan där enligt den nya presidenten det verkliga kriget mot terrorismen förs.

Obama på besök i Afganistan

Målsättningarna för de amerikanska och de allierade Natotrupperna sägs vara många. Demokratin i Afghanistan ska räddas. Kvinnornas rättigheter ska skyddas. Opiumproduktionen ska stoppas. Al-Qaida ska krossas genom att de mest fanatiska talibanerna drivs tillbaka över gränsen till Pakistan och de mer medgörliga vinns över via förhandlingar.

Det är bara att välja bland de ädla motiven för det dagliga bombandet och mördandet av civila afganer. För även om en stor majoritet av landets befolkning säkerligen inte vill ha tillbaka en talibanregim i Kabul är samma majoritet grundligt emot utländska truppers närvaro. Folket har redan tillräckligt många gånger i Afghanistans historia upplevt utländska invasioner av brittiska imperiebyggare, sovjetisk armé och bombflyg och amerikanska « nationsbyggare » för att lita till inkräktarna och deras lokala kollaboratörer.

Efter stora förluster och politiskt fiasko tvingades Sovjet på flykt.

Sanningen är den att det inte finns en strategi för seger. Hur ser egentligen en seger ut ? De knähundar som USA installerat i Kabul är genomkorrupta och avskydda av alla i samhället. Ändå har Obama inget annat kort att satsa på än en valseger för premiärminister Karzai i augusti. För att Karzai ska kunna sitta kvar krävs det att hans regering samarbetar med olika krigsherrar som exempelvis bödeln Dostum i ett desperat försök att slå tillbaka talibanernas frammarsch. Vare sig 21- eller 50 tusen nya soldater kan vinna något som ens kan komma i närheten av att kallas seger. USA och Nato kanske kan stabilisera en ockupation av landet. Men det är ju ingen segerstrategi att glädjas över.

En möjlig strategi för seger?

Också på det internationella planet börjar Obama att förlora kriget mot terrorismen. I Storbritannien växer kritiken mot den brittiska arméns närvaro i Afghanistan. På elva dagar har femton brittiska soldater mist livet i olika sammandrabbningar med talibansk trupp. Bara i helgen dog tre artonåriga brittiska soldater. Tre unga pojkars liv spillda för vad ? Det börjar också den brittiska befolkningen att fråga sig även om etablerade media som BBC, Financial Times och även den « radikala » The Independent fortfarande håller fast vid att missionen är nödvändig och riktig. Hur många unga pojkars liv som ännu krävs för att Gordon Brown ska tvingas till reträtt vet ingen. Men det finns en smärtgräns som opinionen inte tål, speciellt för ett krig som alltfler ser som meningslöst och hopplöst.

I Tyskland sker samma sak utan att de 1 500 tyska trupperna på plats gjort nämnvärda förluster. Kraven på att trupperna ska tas hem växer snabbt och Angela Merkel har inte fria händer.

Ska Afghanistan bli Barack Obamas Waterloo?  Från Irak till Afghanistan. Ur askan i elden?

I media; DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,GP1,SSD,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Stäng skatteparadisen.

Stäng de rikas skatteparadis

Skatteparadis. Ordet förknippas nästan alltid med penningtvätt, skattefusk och maffia. Någon avlägsen ö med fler skalbolag än innevånare. Men det är en vrångbild. Skatteparadisen är helt centrala för den moderna finanskapitalismens existens och funktionssätt. Bankerna, de multinationella företagen och rika individer använder dem till att slippa betala skatt på vinster och förmögenheter. Skatteflykten handlar om svindlande summor. Pengar som borde finnas i det offentligas kassor och användas till samhällsnyttig verksamhet försvinner nu rakt ned i de rikas allt djupare fickor.

Inför G-20 mötet som hålls i London i början av april har Nicolas Sarkozy och Angela Merkel höjt tonen mot skatteparadisen och utövar nu påtryckningar mot de « egna » paradisen , Lichtenstein och Andorra . Men det är en kvalificerad gissning att inget speciellt kommer att beslutas av G-20. Det blir säkert en fördömmande deklaration som snart glöms bort.

Vilken roll spelar de för bankerna ?

Svaret är att skatteparadisen spelar en helt central roll i alla stora bankers internationella aktiviteter. Enligt Banken för Internationell betalningsutjämning, BIS, passerade 2006 över hälften av världens bankers internationella operationer via skatteparadis. Det finns inga samlade uppgifter för åren efter men inget pekar mot en minskad roll för dem, tvärtom.

BIS högkvarter i Basel

Trots all politisk retorik som haglat över skatteparadisen har deras roll ökat kraftigt sedan mitten av nittiotalet. Rollen som banker etablerade i skatteparadisen spelar har minskat något enligt BIS men däremot har banker i New York, London, Frankfurt med flera kraftigt ökat sina operationer i skatteparadisen. Det ger dem möjlighet att gömma sig bakom bankhemligheten för att ostört spela på hela världsmarknaden utan kontroll från statliga myndigheter.

Vilken roll spelar de för de multinationella bolagen ?

Skatteparadisens främsta roll för de multinationella bolagen är de möjligheter till skatteflykt som ges. Det finns inte ett enda stort multinationellt företag som inte har en filial i en eller flera skatteparadis. Men hur går det till att undvika vinstbeskattning ? Den teknik de använder kallas « pristransferering ». Det går ut på att via priser på tjänster och varor som byts inom koncernen för man bokföringsmässigt över vinsterna till filialer i skatteparadisen där skatten på deklarerad vinst oftast är löjligt låg.

Den amerikanska ekonomen Simon Pack har specialiserat sig på att studera hur de amerikanska storbolagen via pristransfereringar placerar sina vinster där det behagar dem. Pack ger många exempel. Ett bolag importerade sand från sin spanska filial till ett pris av 2 000 dollar per ton. Priset på marknaden var 10 dollar per ton. Ett annat bolag importerade lampor från Frankrike för 300 dollar styck medan marknadspriset var 0,70 dollar. Ett annat betalade 8 dollar för bildäck som kostade 200 dollar på marknaden. Det låter absurt men när det sätts i system och sköts av professionella bokföringsexperter då handlar det om miljarder i uteblivna skattepengar. Hål i de offentliga finanserna som fylls igen med skattepengar från arbetande människor.

Bill Gates gloria hamnade lite på sned när Wall Street Journal 2005 avslöjade att Microsoft placerade alla sina utlandsinkomster på patenträtter i skatteparadiset Irland vilket ledde till en årliga skatteförlust på 500 miljoner dollar för USAs finansminister.

Vissa multinationella bolag har också använt skatteparadisen till rent bokföringsfusk. Speciellt skapade skalbolag får ta hand om bolagets skulder. Moderbolagets finanser hamnar i bättre ljus och aktiekursen får en kick. Mest kända exemplen är Enrons och World Coms gigantiska fusk och påföljande krascher. Enron hade bildat 800 skalbolag i skatteparadisen för att skyla över förluster i bokföringen.

Vilken roll spelar de för rika individer ?

Svaret är- mycket större roll än man kan tänka sig. Kända namn, ibland med radikal image, sticker ut. Rolling Stones placerar sina pengar i de holländska Antillerna. De senaste 20 åren har gruppen betalat i genomsnitt 1,6 procent i skatt på sina inkomster. « – I can’t get no satisfaction… » Bono i U2 följde nyligen Stones exempel. Lyxspelare som Thierry Henry i Arsenal får sina bonuspengar utbetalda på ön Jersey.

Med 1,6 procents inkomstskatt ligger skrattet nära

Kändisarna är bara grädden på moset. Antalet personer med mer än en miljon dollar placerade utanför sitt officiella hemland ökade från 4,5 miljoner personer 1996 till 8,8 miljoner 2005. Deras samlade placeringar i utlandet ökade samtidigt från 800 miljarder dollar till    33 000 miljarder. Tänk er en skatt på säg tio procent. Bingo. 3 300 miljarder dollar i skattkistorna. Mer än alla miljarder som skattebetalarna har skörtats upp på i USAs och EU’s stödpaket till bankerna, samma banker som spelar under täcket i skatteparadisen.

Vilken roll spelar de för narkotika- och vapenmaffian ?

Svaret är att ingen vet. Det går helt enkelt inte att beräkna så länge det inte finns några pålitliga beräkningar av volymen på de penningtransaktioner som berör illegal verksamhet som narkotikahandel, vapensmuggling och människohandel.

Med lite hjälp av en vän…

I Gudfadern hade Marlon Brando varit helt hjälplös utan sin advokat och bokföringsexpert. Så är det också med bankerna, de multinationella bolagen och de rika individerna. Hela staber av jurister och bokföringsexperter arbetar med ett enda mål- hur lagar och förordningar kan kringgås, beskattning undvikas. Nöjda kunder betyder stora kommissionsinkomster. Det handlar inte om skumma personer i mörka kontor. De hittas i de fyra stora internationella auditbolagen KPMG, Ernst & Young, PricewaterhouseCoopers och Deloitte Touche.

-Existerande lagar har ingen betydelse. Det spelar ingen roll vilka regler som gäller, juridiska rådgivare och bokföringsexperter hittar alltid ett sätt att kringgå dem. Regler är regler, men alla regler är till för att ifrågasättas, säger en av de prostituerade experterna anonymt till brittisk press.

Stäng alla skatteparadis och konfiskera alla rikedomar som göms där !

Det är den enda raka vägen. Vad personen ovan säger till brittisk press gör det helt klart. Det spelar ingen roll om Sarkozy och Merkel tillsammans med Brown och Borg kräver mer översyn och ett slut på bankhemligheten i skatteparadisen. De spelar en alltför stor roll för hela världsfinansen för att prokapitalistiska regeringar ska gå till botten med deras roll som just skatteparadis. G-20 mötet i april kommer inte att lämna många spår efter sig.

I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,AB1,AB2,DI,DN4,SVD3,SVD4,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Ras i Östeuropa

Europeiska Unionen splittras ?

När EU utvidgades till att inkludera i stort sett alla före detta sovjetsatelliter i östra Europa fanns det inga gränser för jublet och de vackra vyer om ett fredligt enat Europa som väntade. Redan då var vi många som menade att vad Paris, London och Berlin främst var intresserade av var till en del att det öppnades nya marknader för västs industrivaror och att det framför allt gav tillgång till en billig och mycket välutbildad arbetskraft.

-Cyniskt, tyckte de flesta och sa att vi inte fattade det stora med europatanken. Direkta investeringar och billiga krediter strömmade in i de nya eu-staterna och de värsta effekterna av chockterapin efter murens fall började avta. Men det handlade mycket om att blåsa bubblor som nu under den internationella finanskrisens knock-outslag exploderar och driver flera länder i östra Europa mot ruinens brant. Det gäller i första hand Ungern, staterna i Baltikum, Rumänien och Bulgarien.

Scenariot känns igen från « asienkrisen » 1997-98, då lokala valutor sjönk som stenar i värde jämfört med dollarn. I dag sitter de ovan nämnda staterna med enorma skulder i euro som de får allt svårare att betala av med den sjunkande lokala valutan. Banker som Swedbank tjänade stora pengar under många år. Men när krisen knackar på dörren gäller det att dra sig hemåt så snabbt som möjligt och hoppas att inte allt för mycket av de utlånade pengarna är förlorade för alltid.

EU-romansen blir kortvarig.

I dagarna organiserade nio av de nya EU-medlemmarna ett möte för att be om hjälp och solidaritet från de äldre medlemarna i unionen. Plötsligt går ridån ned. De vackra orden som lockade till medlemskap är som borta med vinden. Angela Merkel säger nej till all form av generellt stöd till öst. Hon kan tänka sig att diskutera vart lands behov för sig.

Kapitalistiska kriser har en fantastisk förmåga att mejsla fram tydliga profiler. När det gällde att få tillgång till billig arbetskraft och nya marknader då var allt OK. Men när det gäller att ta följderna av finanskrisen och dess katastrofala följder på sysselsättningen och inkomsterna för de sämst ställda då blir alla vackra fraser väldigt tomma. Varje land i EU drar nu i praktiken så hårt de kan i det gemensamma täcket för att i bästa mån skydda den egna rumpan. I den dragkampen är det helt säkert att de forna « folkdemokratierna » kommer att stå sig slätt. Nya mörka dagar med oanade politiska konsekvenser väntar.

I media: DN1,SVD1,SVD2,DN2,DN3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Utförsåkning i Davos.

Lehman Brothers etta i störtloppet. Staten på hedersläktarn.

I dag möts den surnande gräddan av världsfinansen och politiska höjdare i Davos. Än en gång, kan man trött konstatera. Årets möte kommer att gå till historien som det möte där  plötsligt glamouren, bling-blingen och de superba middagarna saknades.

När finansherrarna möts i Davos rullas taggtråden ut.

Lehman Brothers som alltid intog Davos med storm och bjöd på det hippaste av alla partyn finns inte ens längre kvar som bank, mycket mindre som partyfixare. I stället är seminariet om varför det gick som det gick med den hedervärda banken prioritet nummer ett för de celebra gästerna. Det finns inte en plats över. Goldman Sachs har ställt in sitt planerade party. Det blir till att roa sig med att göra gubbar av snömoset i backarna.

Årets World Economic Forum går också till historien som det första mötet i alporten där inte staten, den offentliga sektorn och allt annat kollektivt hängs ut som det stora problemet av de hippa herrarna, ja det finns nästan bara herrar i församlingen. Som deltagare alltså. Däremot är de som serverar nästan bara unga damer.

Men som sagt – staten lynchas inte i år. Tvärtom, det näst mest besökta seminariet handlar just om hur det offentliga kanske kan rädda kapitalismen. Det är underliga tider mina vänner. De verkliga hjältarna på årets forum är inte bankirerna utan politikerna, dubbelt så många statscehefer på plats jämfört med i fjol. Med Angela Merkel, Vladimir Putin, Wen Jiabao och den outslitlige Tony Blair på plats räknar organisatörerna med att även årets samling ska lysa klart på firmamentet. Om Fredrik Reinfeldt och Anders Borg med sin närvaro bidrar till glansen är väl tveksamt.

Angela Merkel är gäst även i år.

Det blir nog mest ett stjärnfall vi får skåda. Ska vi vänta på att Angela Merkel och Putin ska rädda världsekonomin då väntar nog bara besvikelse. De stödpaket till finansvärlden som blivit vardagsmat i hela den industrialiserade världen siktar inte till att rädda jobben och minska den misär som drabbar miljoner fattiga utan till att säkra kapitalägarnas fasta och lösa tillgångar. Den vägen leder bara in i en allt djupare ekonomisk kris.

I media; DN1,SVD1,DI,DN2,DN3,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

”Blekansiktenas starka kvinna talar med kluven tunga”

TVÅ MÅTTSTOCKAR

Vi ser att Angela Merkel och Fredrik Reinfeldt är ute och vaskar runt i den berömda Harpsundsekan. Angela har med tysk noggrannhet spänt åt flytfästen rejält. Det är nog bra. Eftersom Fredrik artigt och belevat sköter den lilla rodden. Men egentligen är det nog så att förbundskansler Merkel ror betydligt kavatare än statsminister Reinfeldt. Åtminstone ror hon hem den egna väljaropinionen på ett bättre sätt.

Drottningen av Europa

Hade indianerna i mina ungdomsböcker tvingats att lyssna på Merkels presskonferens hade de vägrat att puffa fredspipa utan bara nickat åt varandra, vänt sig om i mockasinerna och försvunnit i skymningsljuset. De hade med en gång insett att ”Blekansiktenas starka kvinna talar med kluven tunga”

Före roddturen gick Angela Merkel på en presskonferens emot det ryska parlamentets beslut att Ryssland bör erkänna utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien som självständiga stater.

”Det är inte i enlighet med internationell folkrätt”, sa Merkel och tillade att hon förväntar sig att den ryske presidenten inte undertecknar beslutet.

Tyskland borde inte ens

viska om folkrätt

Det låter sig naturligtvis sägas. Den folkrätt som finns väger tungt i vågskålen och bör noga prövas av verkligheten och då vägas i förhållande till ekonomiska och politiska klassintressen. Men som sagt, inte ens det moderna Tyskland, borde i sammanhanget ha rätt att ens viska ordet internationell folkrätt. Vi kan ta det senaste exemplet för att visa att Merkel och andra västledare håller sig med dubbla måttstockar i frågan: Tibet. Saakasvhili flygbombade och drev bort majoriteten av sydosseterna från deras egen nation. Detta håller i stort alla vanligtvis så kallade aktade bedömare med om – utan Bildt. Vare sig vi pratar om Economist, Le Monde eller New York Times. Alla är de överens om att Georgien var ansvarigt för artilleri- och bombterrorn mot Tskinvhali. Det övergrepp som utlöste den senaste urladdningen. Säg nu att Kina, som svar på de nationella demonstrationer och upplopp som ägde rum, hade bombat sönder Lhasa till ruiner och drivit undan majoriteten av ursprungsbefolkningen till Nepal, i stället för att använda sig av den lågintensiva brutalitet som nu iscensattes. Inte hade Merkel – eller Bildt för den delen – då hyllat folkrätten och Kina, samt pratat om ett utökat stöd och militärt samarbete med den råkapitalistiska folkrepubliken?

Så slets Jugoslavien sönder

Ett övertydligt och verkligt exempel är Balkankrigen för några år sedan Tyskland var uppenbart den avgörande storspelaren och segraren när det gällde uppdelningen av Jugoslavien. Brott mot internationell folkrätt som kulminerade med de ”humanitära bombningarna” av Belgrad och andra delar av det som sågs som serbiska områden”. Noterbart var att Carl Bildts regering då utan minsta rodnad bröt mot allt vad internationell folkrätt hette. Han hade regerat sönder sig och sökte en utväg som internationell diplomat av något slag. Hans utrikesminister Margareta av Ugglas erkände på den tiden så många nya stater att hon inte ens visste vad de hette. Här nedan återges ett viktigt stycke från den värdering som jag skrev 1999. Den i sin tur var en del av en fruktbar diskussion/debatt som fortfarande torde ha läsvärde och som i sin helhet finns i Röda Rummet på nätet. Jämför alltså Merkels kluvna tungomål med verkligheten bara för några år sedan:

Först på 1960-talet började Västtyskland ta de första stegen i det som skulle bli ett trettioårigt projekt för att åter stycka Jugoslavien /…./ Så tidigt som 1982, vid ett besök i Bonn, fick Mate Mestrovic, ledare för den kroatiska separatiströrelsen, ett löfte från förbundspresident Richard von Weizäcker, att Västtyskland skulle kommat att stötta en kroatisk utbrytning. 1988 gav Helmut Kohl Franju Tudjman samma löfte och man började också att planera för den omfattande tyska vapensmugglingen till Slovenien och Kroatien. 1989 var vapenleveranserna verklighet. I Bayern upprättades också militära träningsläger för kroatiska specialstyrkor. När inbördeskriget i Jugoslavien bröt ut skickade Väst-Tyskland omedelbart militära experter till utbrytarrepubliken för att utbilda kroatiska enheter i bruket av mer avancerade vapensystem.

Den ”humanitära bombningen” av Belgrad

Vad som skett sedan var att Tysklands ekonomiska och politiska svaghet förbytts till styrka. Mililtärt saknade man fortfarande tillräckligt med muskler. Men Berlinmurens fall 1989 och Sovjetunionens sammanbrott gjorde att Helmut Kohl 1 juli 1991 offentligt kunde gå ut och deklarera att ”Tyskland bör få EU att gå ut och erkänna de bägge republikerna Kroatien och Slovenien” /…./ Men Helmut Kohls stora tyngd i EU gjorde att han vågade agera på egen hand och den 23 december 1991 erkände Tyskland både Slovenien och Kroatien. Den 15 januari kände sig de andra EU-staterna tvingade att följa efter. även Bildts utrikesminister Margareta av Ugglas följde den tyske kanslerns diktat. Slovenien och Kroatien bröt sig loss utan att framförallt frågan om framtiden för den stora serbiska minoriteten i Kroatien hade klarlagts. Det jugoslaviska inbördeskriget blev så ofrånkomligt.

Bleka bloggen snopen

För övrigt är Bildts bleka blogg uppenbart slokörad när det gäller Merkels besök. Angela Merkel är inte vem som helst utan ledare för den europeiska kapitalismens starkaste statsbildning. Europas drottning. Någon kung finns inte än. Berlusconi, Sarkozy eller Brown. Ingen av dem framstår ens som kronprins. Men Merkel är drottning och borde fått stor uppmärksam från Bildt. Men han skriver bara torrt att han träffat henne kort och diskuterat hur utvecklingen ska gestalta sig. Sedan heter det snopet ”Innan Fredrik och hon försvann i riktning Harpsund och ekan och annat”. Ja, han hade nog gärna rott själv och sedan varit med på ”annat”, dvs supén med Drottningen vid taffeln…

Märkligt att inte politiska journalister i huvudmedia noterat att Bildt och Merkel har olika synsätt när det gäller Ryssland. Bildt följer den anglosaxiska/baltiska axeln och söker konfrontation. Merkel följer EU:s linje som mer betonar dialog. Kanske var det därför Bildt inte var inbjuden till kvällens diskussioner? Kanske följer Reinfeldt en mer moderat linje?

I pressen: DN1, DN2, DN3, DN4, Sydsvenskan1, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3, DD , Internationalen, SVD1,SVD2,SVD3,AB1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,