"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade McCain
Syrien: Al Quaida McCains sista kort?
28 Okt 08
Bush dagar är räknade. Han får allt svårare att lämna över stafettpinnen till partikamraten McCain. Kan den märkvärdiga kommandoräden in på syrisk mark vara ett sista försök att rädda ett valnederlag för den alltmer desperate partikamraten?
Politiskt har Bush varit förbrukad långt, långt innan den sista formella sucken den 20 januari nästa år. Det märks inte minst i dessa dagar när han står i modden efter rasmassorna från det Wall Street som störtat samman.

I engelskan kallas detta underfundigt för att vara ”a lame duck”. Egentligen en halt eller lam and/anka. Men har fått betydelsen en helt hjälplös person. I fallet Bush har det handlar det om en kraftlös, helt förbrukad president. Gissningsvis kommer uttrycket från jägarnas vokabulär och ska nog i svenskan bäst översättas med en skadeskjuten fågel. Eller en sittande fågel. Alltså ett helt hjälplöst byte. Där det bara gäller att sätta i patron eller att skicka retrievern, så är fågeln snart i grytan.
Som många kommer ihåg lyckades Vicepresident Dick Cheney på 25 meters håll att skadskjuta en 78-årig supporter och sponsor i ansiktet. Men när det gäller Bush är det uppenbart att det är han själv som gång på gång skjutit sig i foten. Faktum är att inte ens attributet lam räcker längre. Han har fått kallbrand i benet. Han är snarast politiskt död. Inte a lame duck, utan a dead duck…
I Bush´s och McCains världsbild ingår inte att man talar med ”ondskefulla regimer”. Man bestraffar dem på olika sätt. Med handelsbojkotter, flygbomber eller invasioner. Man förhandlar inte med en knuten näve. Man försöker alltid hugga av den. Därför har regimen Bush heller aldrig diskuterat med Baathpartiets ledare och Syriens president Bashar al-Assad. En av McCainlägrets vanligaste anklagelseakter mot Barak Obama är att denne sagt sig vilja åtminstone diskutera med Syrien.

McCain vill gärna återskapa hotbilden från 11 september 2001…
I verkligheten, långt från republikanernas svartvita världsbild, är nyanserna mer grå. I Libanon har det skett, åtminstone tillfälligt en borgerlig nationell försoning. Hezbullahs Nasrallah ska träffa nyliberalen Hariri. Syrien har för första gången erkänt att Libanon är mer än en provins i den egna staten och har nu en egen ambassadör i Beirut. Israel har haft flera indirekta kontakter med Syrien om Golanhöjderna och en permanent fred. Frankrikes president bjöd i somras, till Vita husets förtret, in självaste Assad till Paris och så sent som under helikopterräden var Syriens utrikesminister på besök i London. Syrien sägs dessutom enligt alla bedömare kraftigt ha minskat flödet av vapen och sunnitiska motståndsmän över den egna gränsen in mot Irak. Diplomatiskt har detta bekräftats med att Damaskus skickat en diplomat till Bagdad.

Från begravningen i d`Abou Kamal
Obama kommer som eventuell president uppenbart att uppmuntra denna utveckling. Så här sa han i en uppmärksammad intervju med Jerusalem Post:
”Min allmänna uppfattning är att det är en smart attityd från USA:s sida att initiera direkta kontakter med andra länder. Om inte annat för att få bättre information om hur de tänker, hur deras förhållningssätt är, hur deras beräkningar ser ut och vilka de intressen de har. Jag tror, baserat på de samtal jag har haft här i Israel och på samma sätt med ledare på andra håll i regionen, att det åtminstone finns en möjlighet att den syriska regeringen verkligen på allvar vill bryta sig ut ur isoleringen. Vilket pris de är beredda att betala för att komma ur den, det återstår att besvara. Men det är värt att undersöka.
Det finns faktiskt en del genuina signaler att Syrien att berett att driva ut sina terrorister, stänga flödet av vapen in i Libanon, och på andra sätt engagera sig mer ansvarsfullt. Det skulle kunna bli en förändring i regionen som skulle vara extremt fördelaktig. Och USA borde samarbeta med Israel liksom med moderata krafter i det palestinska samhället för att uppnå detta.”
För republikanerna - och den amerikanska vapenlobbyn – handlar hela denna process bara om veklighet och eftergifter.Varför inte då stämma i bäcken genom ett militärt ”intermezzo” på syriskt territorium? Om det sedan är syriska byggnadsarbetare och barn som skjuts ihjäl eller vapensmugglare från Al Quaida spelar inte så stor roll. Kanske kan attacken provocera fram upphetsade syriska reaktioner och en hotbild där McCains ständiga krigspropaganda kan få lite mer stöd. Tänk om väljarnas fokus så här i slutspurten kan flyttas från recessionen till kriget mot terrorismen.
I krig, kärlek och amerikanska valkampanjer är allt tillåtet. Dessutom. Ja, dessutom är Barak Obamas andra namn Hussein.

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Syrien, Bush, McCain, Obama, USA:s presidentval, börskraschen, al Quaida
I pressen: DN1,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,SDS1.SDS2,Pol1.Pol2,
Bloggat om: Anders Karlsson i Mullvaden.
USA ett samhälle i upplösning
23 Okt 08
Den amerikanska drömmen är bara en dröm. Den amerikanska mardrömmen är däremot nattsvart verklighet. Med finanskrisen och den efterföljande recessionen brister nu de få sociala dammar som finns kvar i USA. I New Orleans eftersattes underhållet av dammarna i åratal och följerna av Katrina blev där därefter. Nu är det de sociala skyddsvallarnas tur att rasa samman under trycket från den ekonomiska krisen.
I två delar ska jag behandla vad som pågår i det amerikanska imperiet. Här följer den första delen. I morgon följer del två.
I tält och ruckel
Del I
Scenen kunde vara från Darfur. Men det amerikanska stjärnbaneret vajar över tält som trots allt är lite färggladare än de dammiga flyktingtälten i Darfur. Scenen är från Ontario i Kalifornien och de som bor i tälten är offer för bostadslånekrisen.
Liknande tältläger för subprimekrisens offer växer upp på fler än en plats i det förlovade landet. Tältlägrens krisoffer har nog ett och annat att säga om sina drömmar. Inte undra på att stjärnbanerat hissats upp- och ner i lägret i Ontario
Ur funktion.
-Bara man vill så lyckas man. Det budskapet föds varje amerikan med. Det matas in med modersmjölken. Men den sociala hissen är sedan länge ur funktion på grund av dåligt underhåll. Att bara tre procent av de som föds av den fattigaste femtedelen av befolkningen kommer att sluta sitt liv som medlem i den rikaste femtedelen är ett faktum som bara sakta börjar tränga in i det sociala medvetandet. 
Men de tusentals familjer som nu hukar i tältläger och rivningsbostäder hade kanske inte tillräckligt stark vilja ? Eller ville de för mycket ? Vare sig det ena eller det andra. De blev offer för en hutlös kapitalism som med inför hägrande profiter lurade miljontals familjer att sätta sig i skuld upp över öronen. När pyramiden rasade fick de känna på den nya, moderna kapitalismen- en ren och ohämmad kapitalism som ser alla sociala skyddsnät som onödiga utgifter. Snart har den inget annat att erbjuda än kalvstek i himmelens höjd.
Dåligt rustade.
-För alltför många av oss har den politiska jämlikhet vi lyckats uppnå förlorat sin innebörd i den ekonomiska ojämlikheten. En liten grupp har koncentrerat i sina händer en nästan total kontroll över andras egendom, över andras pengar, över andras arbete och över andras liv.För alltför många av oss finns ingen frihet längre, friheten är inte längre reell.
Citatet känns dagsaktuellt men det är Franklin D Roosevelts ord från juni 1936.
Trettiotalskrisen ändrade mycket i det amerikanska samhället. Det skulle ta den ohämmat giriga finanskapitalismen 50 år innan den kunde resa sig ur Wall Streets ruiner. Ur trettiotalskrisen växte däremot fram en stark och välorganiserad arbetarrörelse. Som under efterkrigstiden väl försvarade sin klass intressen och tvingade fram ett gott skydd vid sjukdom, arbetslöshet och för de äldre när det var dags att gå i pension.
I dag står tyvärr den arbetande befolkningen i USA på nytt dåligt rustad inför följderna av finanskrisen. Den sociala nedrustning som inleddes av Ronald Reagan och följdes upp av Bill Clinton för att dras ut in absurdum av George W Bush ställer nu de arbetande i en mycket svår situation. De fackliga organisationerna hade inte mycket att sätta emot nyliberalismens avregleringar och det urtunnade klassmedvetandet tillsammans med företagens aktiva sabotage mot facklig organisering har lämnat de amerikanska fackförbunden i ett minst sagt uselt skick.
Färre jobb och sämre jobb.
Den ekonomiska recessionen har redan startat i USA och hundratusentals jobb försvinner nu varje månad. I september blev 159 000 arbetslösa. Redan innan krisens början ägde en stor omstrukturering av den amerikanska
arebetsmarknaden rum, vilket förklarar varför medianlönen för en arbetare i den privata sektorn stått still i flera decennier. Välbetalda jobb i tillverkningsindustrin har ersatts av sämre betalda i servicesektorn och det offentliga eller helt enkelt flyttat utomlands. Bara under 2007 försvann 5,6 miljoner arbeten på grund av utflyttning till mer vinstgivande jaktmarker. I september i år var undersysselsättningen i landet den högsta på 14 år . Med 9, 47 miljoner arbetslösa och 6,06 miljoner undersysselsatta blir summan inte mindre än 17,13 miljoner utan arbete eller heltidssökande deltidsarbetare, vilket är 11 procent av den arbetsföra befolkningen. Att de arbeten som finns minskat i kvalitet finns det klara uppgifter om. Bland män var det år 1979 så mycket som 37,7 procent av de som hade jobb som låg över medianlönen och täcktes av en sjukförsäkring och garanterad pension. År 2006 var den andelen inte mer än 27,2 procent. Detta trots att familjernas medianlön sjönk i fasta dollarpriser från 58 555 dollar år 2000 till 55 533 dollar 2005 för att sedan på nytt stiga till 56 545 i fjol. Det är en säker gissning att medianlönen för de amerikanska hushållen nu på nytt faller fritt i krisens inledning. Var det kommer att sluta återstår att se.
… fortsättning följer i morgon
Du får mat, o kamrat, 
uti himmelens härliga stat!
Svält förnöjd! O var fröjd!
Du får kalvstek i himmelens höjd!
(Ur Joe Hills ‘Svarta präster’)
Andra Bloggar: Svensson,Ekonomikommentarer,
I media: DN1,Dagens Arena,SVD1,DN2,SVD2,GP,AB,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Recession, Börskris, Presidentval
Joel Emmanuel Höglund
1879-1915
Avrättad i USA efter falsk mordanklagan
Barak Obama säker segrare…eller?
20 Okt 08
Hudfärgen huvudfråga ?
Racet verkar kört. Var dag som går sjunker McCains aktier i samma takt som börserna. Allt han gör verkar gå snett. Sarah Palin skulle vinna kvinnorna för McCains sak. Nu flyger hon fram som en bumerang över krigsveteranens huvud. McCain red in i Washington på häst med stukad cowboyhatt för att rädda Wall Street. Det slutade i fiasko där alla uppfattade att gesten som
rent röstfiske.
Rörmokar-Joe spelade rollen som nationell hjälte- för en dag. För han är inte licensierad rörmokare och dessutom är han skyldig staten obetalda skattepengar. Inte heller var det sant att han skulle drabbas av Obamas skattehöjning för de med inkomster över 250 000 dollar om året eftersom som Joe aldrig varit i närheten av sådana inkomster.
Barak Obama har nu nästan allt på sin sida. Sämre blev det inte av de senaste dagarnas händelser. Först gick Washington Post ut i en mycket uppmärksammad ledare som tar ställning för Obama som president. Nästan samtidigt gav förre statsekreteraren Colin Powell sitt öppna stöd till Obama trots att Powell alltid varit en hängiven republikan. Mer än en gammal general gapar häpet över vad som händer.
Ändå finns det en osäker faktor inför valdagen den 4 november. Inte att det som i valet 2000 och 2004 förekom tveksamheter i rösträkningen. Det kanske kommer att förekomma den här gången också. Men med Obamas försprång kan det
knappast påverka utgången. Däremot kan McCain fortfarande gå segrande ur striden om HUDFÄRGEN i sista stund får det vita Amerika att byta fot väl inne i röstbåset. Det verkar inte troligt eftersom Obama tydligen lyckats övertyga de flesta vita att han är knappt färgad, för att inte tala om svart. Vågskålen verkar definitivt väga över till Obamas fördel. Men , men som sagt.
I andra media: DN1,SVD1,DN2,SDS1.DN3,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Obama;McCain, USA
Biden-Palin var bara artiga
3 Okt 08
På direkten!
Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte
alltid hänger med. Men här ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.
Nu ska vi vara snälla
Den mycket emotsedda debatten mellan Joe Biden och Sarah Palin blev en enda lång gäspning. Båda talarna gjorde sitt yttersta för att vara snälla och artiga mot varandra. Ingen vågade attackera svaga punkter i rädsla att framstå i dålig dager. Joe Biden tog inte en enda gång upp Sarah Palins extrema ståndpunkter i
religiösa/moraliska frågor eller hennes utrikespolitiska uttalanden om att gå i krig mot Ryssland över Georgien om det behövs eller att bomba inne på Pakistanskt område efter behag. Joe Biden var så rädd att verka nedlåtande över mister och miss Smith från landet att han inte med ett ord slog ned på Palins demagogi om hockyemorsan som bryr sig om föräldrarna vid rinken.
Sarah Palin hade förberett sig intensivt inför debatten för att undvika den katastrof som många republikaner befarade. Recept nummer ett som övats in under tre dagar på John McCains ranch var tydligt: vad som än händer -keep smiling. Palin har ett trevligt och charmigt framträdande och spelar skickligt på ”jag är en kvinna av folket”, inte en av hermelinerna i Washington, som Joe Biden som valts till senator sex gånger. Svaren på frågor kring den ekonomiska krisen och krigen i Irak och Afganistan var väl inövade. Inte ett ord om att gå i krig med Ryssland.
Därför blev debatten en dokusåpa av mycket medlemåttig kvalitet. Snällt. Oskyldigt. Tråkigt. Inga svar på den aktuella krisen. Och därför utan intresse för utgången av valet den 4 november. Det är nog så att ingen bryr sig vem som är vice-president i USA. Det är bara under George W. Bush vice-presidenten haft stort inflytande eftersom Dick Cheney i stort styrt och ställt med det mesta.
I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB,SVD3,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Biden, Palin, USA, Bush, Obama, Irak, Afganistan, Ryssland
Konsert för Obama: Inte bara The boss himself”
1 Okt 08
Goodnight Saigon
Min senaste blogg blev lite skev eftersom det var the ”Boss himself”, Bruce Springsteen som inte bara fick större bild än Billy Joel, utan dessutom ensam fick lägga ut en låt. För att så skipa rättvisa släpper jag därför fram en av Joels finare låtar, ”Goodnight Saigon”. Här illustrerad med med kraftfulla videoklipp. Inte minst lägger jag ut den för min son, som både läser vår blogg och ofta gräver i 60- och 70-talets musikskatter. Billy Joel är idag en ikon i framförallt New York, där han hade sin storhetstid på sjuttiotalet. Själv var jag mest förtjust i ”Uptown girl”. När nu Springsteen och Joel spelar för att få ”in en svart man i Vita huset” den 16 oktober ger de definitivt en annan bild av Vietnamkriget, än McCain, vars enda historia är att han misslyckades med sin terrorbombning av Hanoi och blev nerskjuten…
We met as soul mates on Parris Island
We left as inmates from an asylum
And we were sharp, as sharp as knives
And we were so gung ho to lay down our lives
We came in spastic like tameless horses
We left in plastic as numbered corpses
And we learned fast to travel light
Our arms were heavy but our bellies were tight
We had no home front, we had no soft soap
They sent us Playboy, they gave us Bob Hope
We dug in deep and shot on sight
And prayed to Jesus Christ with all our might
We had no cameras to shoot the landscape
We passed the hash pipe and played our Doors tapes
And it was dark, so dark at night
And we held on to each other
Like brother to brother
We promised our mothers we’d write
And we would all go down together
We said we’d all go down together
Yes we would all go down together
Remember Charlie, remember Baker
They left their childhood on every acre
And who was wrong? And who was right?
It didn’t matter in the thick of the fight
We held the day in the palm of our hand
They ruled the night, and the night
Seemed to last as long as six weeks…
…On Parris Island
We held the coastline, they held the highlands
And they were sharp, as sharp as knives
They heard the hum of our motors
They counted the rotors
And waited for us to arrive
And we would all go down together
We said we’d all go down together
Yes we would all go down together
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Obama, Barak Obama, presidentvalet i USA, Palin, Bush, Bruce Springsteen, Billy Joel
Enhetsfront för bankerna
1 Okt 08
På direkten!
Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte
alltid hänger med. Men här ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.
Upp till kamp för girigheten !
Inför kvällens debatt och troliga ja-beslut i Senaten till Bushs krisplan har de båda presidentkandidaterna, John McCain och Barack Obama, bildat enhetsfront till försvar av bankerna och de girigbukar som aldrig fick nog och som nästan drog hela finanssystemet ut över avgrundens kant.
-Det är dags att sätta partipolitiken åt sidan för att rädda det finansiella systemet, sa de båda kandidaterna samtidigt. Som om den aktuella krisen var ett rent tekniskt problem. Lite mer regler och mycket pengar till bankerna och snart är vi tillbaka vid ruta ett och nya spekulationsbubblor kan blåsas upp.
I stället borde de sagt att nu om någonsin är det politiska lösningar som krävs. Bankerna tillåts att sköta sina affärer utan insyn. Ingen, inte ens de anställda, vet vilka riskprodukter som finns i bankernas räkenskaper. De riktigt stora summorna och riskposterna finns inte ens med i räkenskapsböckerna utan finns off-balance som jargongen går. Lägg lagförslag som tvingar bankerna att öppna sina räkenskapsböcker så att var och en kan se vilket sanslöst risktagande som ligger bakom dagens kris. Bushs akutplan innebär att staten går in och köper upp bankernas riskabla poster och låter dem behålla alla riskfria fordringar och lån med god säkerhet. Varför inte ta över alltihop och låta de som spekulerat betala av
en max av de riskabla posterna. -Jag skiter i om bankirerna får sova i en kartong på en bakgata, sa argt en bilförsäljare till Washington Post i går.
Till att börja med kan man ta ifrån alla guldgossar de fallskärmar som redan utlösts. Låt dem betala tillbaka varenda öre. När en kassörska gör det minsta fel som orsakar småförluster ligger avskedet utan ersättning inte långt borta. Men de som fått hundratals miljoner i ersättning för ett katastrofalt kasinospel ska skyddas med skattepengar. Inte undra på att Kongressen drunknar i ursinniga e-mail.
-Krisen kan påverka varje amerikans välbefinnande. Vi kan tids nog straffa de som startade skogsbranden, men nu ska vi tillsammans släcka elden, sa i går Barack Obama. Jag vågar redan nu sätta ut hakan och påstå att ingen kommer att straffas förutom de arbetande i landet.
Detta är ingen folkfront utan en enhestfront mot folket.
I Media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,Dagens Arena,DN3,SVD3,AB2,ETC,DN4,DN5,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, Bankkris, Obama, McCain, Bush
McCain som ”krigshjälte” – Minns Olof Palmes jultal 1972
27 Sep 08
”Man bör kalla
saker och ting
vid deras rätta namn”
Olof Palme i sitt berömda jultal 1972 om USA:s terrorbombningar
I sitt misslyckade försök att framstå som ”statsman” och handlingskraftig när det gäller ekonomi och USA:s finansiella härdsmälta, försökte MCCain först hoppa av nattens debatt:
”Som gammal pilot och stridsflygare vet jag att i en akut situation måste man fokusera på en enda sak och ha bägge händerna på spakarna”, sa han kargt och manligt.

Manligt…
Än en gång försökte han att exploatera myten om sig själv som ”krigshjälte” under USA:s fasansfulla militära våldtäkt på Indokina. Men kanske var det detta han glömde i Vietnam? Att ”hålla bägge händerna på spakarna”. 1967 blev hans plan snöpligt nerskjutet i samband med ännu en våg av terrorbombningar över Hanoi. Han var väl inte tillräckligt ”alert”. McCain överlevde och hamnade skadad i en liten damm där lokalbefolkningen hade den goda smaken att inte slå ihjäl honom på fläcken. Han räddades ur dammen, fick behålla livet och hölls sedan som krigsfånge.
![]()
Auran och mytbildningen kring McCain`s bedrifter i Vietnamkriget är avskyvärda. I USA innebär detta ett försök att skrubba bort sitt eget smutsiga krig från hsitorieskrivningen. Washington slapp en Nürnbergrättegång. Kennedy, Nixon och Ford undgick dödsstraff och nu försöker vapenlobbyn och den amerikanska högern att framställa de elitsoldater som var med som ”krigshjältar”. Tänk om någon skulle försöka framställa SS-förbanden som hjältar? För den som inte var med passar det fint med en repris av Olof Palmes tal julen 1972 när USA intensifierade sin skoningslösa förstörelse av Hanoi:
”Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn och det som pågår idag i Vietnam, det är en form av tortyr. Det man nu gör, det är att plåga människor. Plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse under maktspråk. Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972.”
I Vietnam tappade MCCain kontrollen över sitt plan och störtade och som kompisen vid bloggens dashboard, Benny, skrev i går kväll, fick han som retorisk ouvertyr slokörad klättra tillbaka in i ringen och trots allt ta debatten med Obama. I går Vietnam i dag Irak. Hans frenesi när det gäller att fortsätta och utvidga USA:s krig från Somalia till Pakistan är välkänd i den svenska debatten. Här här en bra filmsnutt på fyra minuter som lär oss känna den stora fastighetsägaren McCain:
I pressen: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,SDS1,SDS2,PK1,DB1,VG1,
Andra bloggare: Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, McCain, Obama.presidentvalet i USA, USA, Olof Palme, Vietnamkriget, Irak, Afghanistan
En nattstånden debatt.
27 Sep 08
Inte mycket att bita i.
Debatten var lika nattstånden som ett glas vatten på nattduksbordet. Ingen av kandidaterna visade engagemang för den arbetande befolkningens problem i ett skakat USA. Skakat av en finansiell kris som snabbt kan slå över i en djup recession mer lik 30-talets kris än något vi sett under efterkrigsperioden. Båda kandidaterna är borgerliga politiker och ingen av dem tänker ifrågasätta det ekonomiska system som regelbundet skapar återkommande arbetslöshet och misär. Men det är ju inte
ett scoop precis.
Skillnaderna mellan de båda gäller mer detaljer i krishanteringen. McCain vågar inte gå emot de marknadsfanatiker i det republikanska partiet som satte krokben för George Bushs ”akutplan”. Att de lever på en annan planet visar deras upprörda varningarna för att Vita Huset inför ”socialismen”. Om dessa personer inte hade så stor makt vore de värda ett riktigt hånskratt. George Bush lyfter den röda fanan. Det är bara i USA man kan höra sådana dumheter.
Obama har inte mycket att säga om samma plan än att den är nödvändig för att hindra att något ännu värre inträffar. I debatten cirklade han runt som en ballerina utan att svara på om 700 miljarder dollar ur skattebetalarnas fickor är enda lösningen. I stället riktade han in sig på McCains stöd till Bushs skattepolitik och lovade än en gång att de rikaste i USA ska få sina skatter höjda och resten sina
sänkta. Gott. Men det löser inte det akuta problemet att samma ”rest” ska betala bankkrisen medan de som tjänat miljarder och fortsätter att tjäna stora pengar som spekulanter inte kommer att krävas på ett öre i ersättning för vad de ställt till med.
-De senaste sex månaderna har visat att en frivillig reglering inte fungerar, sa i går chefen för finansinspektionen C. Cox. Nyliberalernas idé att den kapitalistiska finansmarknaden bäst reglerar sig själv och ska lämnas ifred har fått sig en dödsstöt. Men vad som bör komma istället hade de båda kandidaterna inget att säga om.
I Media: DN1,DN2,SVD1,DN3,AB1,ST,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, McCain, Obama, Presidetnval,
McCains Waterloo ?
26 Sep 08
På direkten!
Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte
alltid hänger med. Men här ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.
Har McCain mött sitt Waterloo ?
John McCain begick i det närmaste politiskt självmord de senaste dagarna. Det kan bli hans Waterloo redan innan valdagen den fjärde november. I ett uppenbart försök att vinna poäng inställde han dagens valdebatt med Barack Obama under förevänding att delta i kongressarbete för att rädda landet undan den finansiella krisen.
-Jag åker till Washington och inställer min kampanj tills en räddningsplan antagits, sa han och ville ge ett intryck av en riktig statsman som i första hand bryr sig om det egna landets medborgare.
-En blivande president måste kunna sköta mer än en sak åt gången, svarade ironiskt Obama. Ett mycket skickligt slag i solar plexus som kanske satte punkt för McCains möjligheter att bli Vita Husets nästa herre.
Och räckte det inte med Obamas punch så har McCain själv gjort allt rätt för att framstå som en nolla. Bara ett par dagar innan den värsta finanskrisen på decennier bröt ut sa McCain att ”amerikas ekonomi är sund”. Det gav ett eko från president Hoovers otroliga optimism bara ett par veckor innan börskraschen 1929.
Nåväl, vad gjorde då John McCain i Washington för att lösa krisen? Absolut ingenting, om vi ska tro amerikanska massmedia. Under 40 minuter av mötet mellan Kongressen, Vita Huset och FED sa han inte ett ord, för att sedan till allas häpnad säga att han inte ställde upp bakom någon plan alls utan att förhandlingarna bör fortsätta. Om McCain hade visat bekymmer över att
amerikanska skattebetalare kommer att stå för räkningen då kunde man se med sympati på hans hållning. Men McCain bekymrar sig enbart för hur det ska gå för de rikaste aktieägarna i de banker och fonder som hamnar under offentlig insyn.
Enligt opinionsundersökningar publicerade i dagens amerikanska tidningar slog McCains utspel helt slint. Av de tillfrågade ansåg 52% att McCain i första hand såg till finansbolagens intressen medan bara 16% av samma personer ansåg detsamma om Obama.
Uppförsbacken till Vita Huset verkar bli motig. Ny grundvalla behövs. Det räcker inte med att ha suttit några år som krigsfånge i Vietnam för att kvalificera till presidentposten.
PS. I kväll sägs det att McCain ställer upp i den planerade debatten med Obama. Det innebär att han insett att bluffen om att åka till Washington för att lösa finanskrisen inte gick hem och att inte delta i debatten däför kommer att framställa honom som en fegis i den amerikanska opinionens ögon.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Ekonomi, McCain, Obama, Vita Huset, Bush, Kongressen, FED, Börskris, Bankkris,
I andra media: DN1,SVD1,Sydsvenskan,









Senaste kommentarer