"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Mazar Al Sharif
När drömmar exploderar
17 Okt 10
.

Kenneth Wallin
Kenneth Wallin drömde om att bli militär. Som sitt yrke i resten av livet.
Men nu har drömmen exploderat. Livet är borta. Med en hemmagjord vägbomb.
Staffan Kihlström i Dagens Nyheter skriver att han dödats av ”upprorsmakare fientliga till de utländska militära styrkorna”.
Svenska Dagbladets Mikael Holmström har en bredare pensel:
”Området där lördagens strider och attentat inträffade har fickor med pashtunsk befolkning, den folkgrupp där talibanerna har störst stöd. Det har i flera är varit ett problemområde för den svenska truppen och de afghanska säkerhetsmyndigheterna.”
Försvarsministern Sten Tolgfors är mer prosaisk och väljer att kalla det hela för en ”IED-attack” (vägbomb).
Försvarsministern berättar dessutom klädsamt nog att han har sorg. Även kungen berättar att han sörjer…
Ett annat namn i SVD, Martin Holmström, vet varför Kenneth har dött. Sverige tycks vara i krig:
”Men under de närmast krigsliknande förhållanden som råder i Afghanistan går det inte att undvika risker, och dess har hela tiden ökat. Och strider får dessvärre ofta en dödlig utgång för den ena eller bägge av parterna.”
.
.
Aftonbladets Wolfgang Hansson är mer precis:
”Den där svenska neutraliteten är ett minne blott. Detta utsätter soldaterna för större fara. Talibanerna sätter fullt förståligt likhetstecken mellan Nato och USA. Allt som är Nato är lika med fienden.
Svenska soldater slåss dessutom alltmer ihop med den afghanska armén som ett sätt att utbilda landets styrkor och i ett fåfängt hopp om att de snart ska kunna ta över ansvaret för sin egen säkerhet. Detta ökar också risken för svenska förluster.
Uppdraget i Afghanistan är numera så långt bort man kan komma från ett traditionellt fredsuppdrag. FN:s roll är underordnad. Det finns inga klara frontlinjer. Fienden kan dyka upp var som helst, när som helst. Som i början av året då två svenskar sköts ihjäl när en person i afghansk arméuniform överraskande öppnade eld mot dem.
Generellt är säkerhetssituationen i Afghanistan på väg att gå från dålig till usel. Trots nio år av krig och ständigt fler Nato-trupper blir det bara sämre. Landets två senaste så kallade demokratiska val har varit ett skämt med valfusk så omfattande att det är omöjligt att bedöma om resultaten speglar folkviljan eller inte. Afghanistan börjar alltmer bli en karbonkopia av Irak när det var som värst. Där kaos är det dominerande intrycket.”
Varför Kenneth och hans kamrater ska dö i onödan. Liksom de afghaner som de själva dödar. Det återstår för riksdagen att förklara när de ska rösta om vår truppnärvaro den 4:e november.
Varför ska vi hjälpa USA/NATO och de uzbekiska och tadzjiska lokala krigsherrarna att döda pashtuner som följer FN:s deklaration om att det är rätt att göra motstånd mot en utländsk ockupation?
Varför var det fel att stödja sovjetiska trupper när de skulle ”befria” afghanska kvinnor?
Men rätt att ta del i ett regionalt krig som ytterst bara handlar om USA:s kontroll över områdets råvaror och transportleder?
För övrigt var det nog tur för Lars Ohly att de rödgröna inte vann valet. Eftersom denna moderna ”folkfront” under alla förhållanden var beredd att ha kvar svensk trupp under hela 2010 för att sedan kanske påbörja en hemtagning under 2011. I regeringsställning hade han då kort och gott varit ansvarig för det som skett…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, poliyik, Afghanistan, NATO, ISAF, Kenneth Wallin
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,Expr1,GP1,GP2,GP3,SDS1,Expr2,GP4,GP5,SVD5,DN4,SVD6,DN5,AB1,
Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,StefanLindgren,JonasSjöstedt,Arbetarperspektiv,
Sverige i krig – också i Pakistan
7 Okt 10
.
Det viktigaste skälet till att överste Gustav Fahl, chef för den nuvarande svenska styrkan i Afghanistan, väljer att nu berätta för Svenska Dagbladet om ”ett trettiotal eldstrider” är givetvis att vår krigsinsats ska diskuteras och prövas i riksdagen den 4:e november. Försvarsmakten och Tolgfors/Bildt tycker att det behövs lite ”skarp ammunition” i debatten.
.
En av våra apachehelikoptrar
.
Fahl berättar också öppenhjärtligt om att det blir allt vanligare med flygunderstöd:
”Minst tio gånger har den svensk-finska truppen varit så utsatt att den begärt in flygunderstöd från den Nato-ledda Isaf-styrkan. USA har ständigt attackplan i luften över Afghanistan som Isaf kallar in. Genom president Barack Obamas utökning av insatsen kan Sverige även få understöd av attackhelikoptrar som finns i närheten på flygbasen Marmal utanför Mazar-e-Sharif.”
Fahl far säkert inte med osanning. Men språkbruket i artikeln är förljuget eller åtminstone lika beslöjat som en afghansk kvinna. Den svensk-finska truppen har inte alls ”begärt in flygunderstöd från den NATO-ledda Isaf-styrkan”. Påståendet att ”USA har ständigt attackplan i luften över Afghanistan som Isaf-styrkan kallar in” är inte heller sant.
Den saga som svenska folket ska tro på är att vi svenskar, med ”vår fredsinsats”, påtar i en egen liten täppa däruppe i norra Afghanistan. En skyddad idyll. Vi gör det mesta för hand eller med enkla trädgårdsredskap. Längre söderut, på de vida fälten, där dundrar de stora slåttermaskinerna däremot fram i ett intensivt industrijordbruk…
Sanningen är den att den svensk-finska truppen är en del av NATO/Isaf. De amerikanska attackplan som ständigt är i luften är också en del av NATO/Isaf.
Överste Fahl behöver alltså inte begära flygunderstöd från NATO/Isaf. Han begär bara flygunderstöd från sitt högre befäl.
NATO/Isaf har gjort en rationell uppdelning av hur de egna stridsinsatserna ska fördelas. Soldaterna från Sverige, Finland, Norge och Tyskland fick hand om de regioner i norr där USA gjort upp med de lokala krigsherrarna (kanske de mest brutala i hela Afghanistan) och på så sätt skapat en för tillfället fredlig zon. Skälet var att våra soldater inte var vana vid strid och att hemmafronterna i våra länder inte var förberedda på våldsamma krigsinsatser. Våra politiker kunde lättare ”sälja” sitt stöd för ockupationen av Afghanistan genom att prata om skolor för flickor, brunnsgrävning och vägbyggen.
.
![[Mazar+(2).jpg]](http://1.bp.blogspot.com/_3QqO8EXd-II/SP9UuOMTNUI/AAAAAAAAhQ0/1qwlwXqTwDI/s1600/Mazar%2B%282%29.jpg)
En av våra tyska vapenbröder på vakt
.
Men i sak deltar vi alla i samma krig. Med samma befäl. Vare sig det är vi ”fredliga” svenskar och tyskar i norr eller amerikaner och danskar i syd (danska soldater har fått offra sina liv för att Fog Rasmussen skulle få posten som NATO:s generalsekreterare ).
Sverige är därmed i krig också i Pakistan. USA:s militära räder in i pakistanska Waziristan sker i ISAF:s namn. Alltså inom ramen för den gemensamma krigsinsatsen.
En helt annan sak är att vare sig Fahl, Tolgfors eller Bildt någonsin rådfrågas om uppdragen för vare sig drönare eller dödspatruller.
Varför skulle president Obama bry sig om en fredlig flank i norr?
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, NATO, Isaf, Mazar al Sharif, islam, terrorism
I pressen: SVD1,DN1,DN2,DN3,DN4,SDS1,SVD2,SVD3,Expr1,AB1,SVD4,SVD5,SVD6,VG1,
Bloggare: Jinge,,RödaMalmö,JonasSjöstedt,Schlaug.
De rödgröna och NATO – när kommer de ut ur garderoben?
25 Aug 10
.
Eftersom USA mer eller mindre ständigt är i krig. Ockuperar andra länder eller byter ut deras regeringar efter behag finns det i det egna hemlandet, något för svenska ögon och öron, så märkligt som en stor och mäktig organisation för ”Veteraner från krigen utomlands”.
Den vårdar alla sina invalider, flaggan och de patriotiska dagarna.
.
.
I måndags höll vicepresident Joseph Biden ett tal i Indianapolis för tusentals gamla soldater som samlats till organisationens årliga konvent. Hans budskap var glasklart. Först nu ”har general Petreus fått de resurser han behöver” (stora truppförstärkningar), underströk vicepresidenten. Sedan kom hans oneliner eller rubriksättning till media:
“Vi lämnar inte Afghanistan 2011. Vi inleder en övergång.”
I världen – och i Sverige – odlas det många myter om USA:s krig runt om vår planet. Den senaste är att ockupationen av Irak är över. Sanningen är att kvar på plats stannar 50 000 soldater (!) och tusentals kontrakterade ”civila specialister”. Ingjutna av betong i flera stora militära baser och en gigantisk militariserad ambassad. USA kommer att behärska Iraks luftrum och bestämmer oljekontrakten.
En annan myt är att man ska börja lämna Afghanistan om ett år. För att 2014 vara borta för gott. Inte minst de rödgrönas socialdemokrater och miljöpartister älskar att odla denna myt. De har också tvålat in sin väldoftande retorik om varför de i riksdagen röstat för den svenska krigsinsatsen med att prata om att vi strider under FN:s ljusblå fredsflagg. Ett lödder av osanningar som för övrigt Pierre Schori tvättat bort i en artikel för DN.
.
Amerikansk soldat nergrävd i en bunker i Afghanistan.
Ser på cowboyfilm…
.
Samtidigt med Bidens dementi av allt sånt rödgrönt önsketänkande kompletterade Washington Post hans politiska budskap med den ekonomiska ”hårdvaluta” som gäller. Den amerikanska kongressen är i färd med att anslå medel för budgetåret 2011 och det blir en rekordnotering när det gäller att förstärka och bygga ut redan befintliga militära baser i Afghanistan på 1.3 miljarder dollar eller runt 10 miljarder kronor. Den väldiga utbyggnaden av baserna och därmed de tänkta militära stridsinsatserna kommer inte att vara klara förrän mot slutet av 2012.
För att nu i en mening prata riksdagsspråk: Menar Mona Sahlin och Maria Wetterstrand att detta vittnar om att de ”miltära insatserna ska trappas ner”?
.
.
För Sveriges vidkommande och vår stridsinsats är det sensationella i nyheten från Washington Post att man satsar stort i vårt militära närområde:
Mazar al Sharif, där svenska soldater strider, får väldiga resurser. Hundra miljoner dollar satsas på den befintliga anläggningen. Bakgrunden är allt fler stridigheter i regionen samt risken för kollaps eller kraftig försvagning för den pakistanska staten. De strategiska materiella transporterna genom Peshawar och landets nordvästra pashtunområden, det historiska Khyberpasset, hotas. En logistisk kroppspulsåder kan komma att skäras av. Därför måste en ny transplanteras in i norr (ryssen småler) .
I norr där svensklägret finns. Från Uzbekistan och Tadzhkistan in till Mazar al Sharif ska den nya logistiska ådern pulsera.
Uppenbart tror inte heller Pentagon att de svenska, norska, finska och tyska, mer stridsovana soldater. som här samarbetar med den Norra alliansens krigsherrar, kommer att klara av närstrider och egna förluster. De är helt enkelt ovana med att döda fiender. Utbyggnaden av basen löser detta genom att skapa resurser för Pentagons egna dödspatruller, som Force 323, insatshelikoptrar och kontrollbord för dronövervakning.
USA:s; NATO:s; ISAF:s och Sveriges (vi har samma befälhavare) gigantiska satsning på Mazar al Sharif plöjer helt enkelt mark för ett nytt slagfält.
Vi väntar fortfarande på Mona Sahlins och de rödgrönas utlovade besked om vad deras eventuella regeringsbildning ska fatta för beslut om Sveriges roll i Afghanistan. Vi vet vad den borgerliga alliansen vill. Carl Bildt kommer att kriga i karolinsk anda ända tills han hittar ryssen. Karl XII:s död måste revanscheras. Men frågan till de rödgröna blir alltmer brännande:
Ska Sverige vara i krig när ni bildar regering?
Valet handlar ändå inte bara om räntorna för alla bolånetagare på det nu berömda Södermalm eller ute i Bromma.
Lars Ohly må våndas och svettas. Men det kanske är han och Vänsterpartiets beslut som fäller avgörandet om svenska soldater ska fortsatta med att döda och dödas under NATO:s flagg…
.
.
På flygplatsen Bagram Air Base utanför Kabul,
där Carl Bildt tvingades nödlanda när han nyligen
skulle hålla Karzai under armhålorna,
roar sig soldaterna efter förmåga.
Här:”The Hooters Calendar Girl Team” på en show
kallad ””Let freedom Wing”.
En bra illustration av vanvettet i Afghanistan är fakta om USA:s flyg- och militärbas i Kandahar som nyligen publicerades i Time. Göteborgs City Airport, Säve, fem mil från oss, har ett tjugotal avgångar och ankomster om dagen. Landvetter och Arlanda har naturligtvis många fler. Men i Kandahar handlar det redan om 5 000 avgångar och ankomster varje dag. Här är världens viktigaste och snabbast snurrande militära nav i dag. Basen har en kvadratmils omkrets och där finns 25 000 soldater i arbete samt många kontraktsanställda. Vad det betyder, bortsett från det militära dårskapet, i termer av koldioxidutsläpp, är väl värt att fundera över…
Är detta en fredsinsats? Är detta bra för klimatet?
Vi väntar på svar.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Al Quaeda, Kabul, ISAF
De rödgröna i kamouflagedräkt
11 Aug 10
.
Varje krig har sin tross. Sitt militära understöd. Sina kokvagnar och sin fältskär eller läkare som vi säger numer. Men där finns också prästerna och alla dessa utsatta kvinnor i ständigt underläge. ”Horor” säger krigsmännen för det mesta. För i krig ska det inte bara dödas. Pansarvagnarna ska också kunna rulla. Det krävs både diesel och vägbygge. Vapenlåsen får inte rosta samtidigt som magarna ska fungera. Soldaterna ska kriga stort och sedan somna så väl det går.
Det ska dödas – men också pratas, drickas, ätas och skitas. Knullas och sovas.
Under vår egen stormaktstid, som under Gustav II Adolfs dagar i det trettioåriga kriget, var hela familjer med i trossen eller markservicen bakom arméerna. Som billig arbetskraft och billig lusta.
.
På gamla bataljmålningar ser vi aldrig ens en skymt av den väldiga trossen.
Här Gustav II Adolf i en stridsscen från slaget vid Dirschau 1627.
.
I dagens Afghanistan kallas trossen med modernt språkbruk för militär logistik. Kring de snart 150 000 NATO/ISAF-soldater som ska döda långt, långt där borta mellan Hindukusch` svindlande bergsryggar finns i dag en myriad kontraktsanställda. Uppåt 100 000 människor jobbar på flygfält, med vaktbolag och säkerhetsfirmor av diverse slag. Det finns dessutom tiotusentals människor, mer eller mindre godhjärtade, som arbetar i den gråzon som brukar kallas ”civila hjälpprogram”. Ofta säger man NGO:s eller Non Governmental Organisations. Biståndsorganisationer som åtminstone formellt är oberoende av sina länders regeringar.
I dagarna sker en våldsam upptrappning av de militära insatserna. Barack Obama vill göra sig förtjänt av sin Nobelmedalj. Skapa fred genom mer krig. I den politiska retoriken har det kallats för ”surge” eller en svallvåg av nya soldater. Förr sa man mer korrekt ”truppförstärkningar”, vilket naturligtvis inte låter lika bra. Sammanlagt är NATO:s stridande förband på väg att förstärkas med över 30 000 soldater.
Sverige är med i denna svallvåg. Alla partier, utom Vänsterpartiet, i riksdagen har röstat för den upptrappningen av den svenska truppinsatsen.
För Barack Obama är det politiska målet bakom den militära strategin inga humanitära drömmar eller demokratiska luftslott:
”Ingen tror att Afghanistan kommer att bli en västerländsk demokrati. Det vi vill göra är svårt, mycket svårt. Men det är ändå ett förhållandevis blygsamt mål. Vi ska helt enkelt inte tillåta terrorister att operera från denna region.”
Det ”blygsamma” målet är helt enkelt att kontrollera regionen. Dess råvaror och dess ur militär synpunkt strategiska läge med sina ”portar” mot både Central- och Syd-Asien. Målet är en med USA lojal, någorlunda stabil stat med en samarbetsfähig regering. Inget mer. Så mycket som möjligt av den redan tidigare blygsamma statliga infrastrukturen ska dessutom privatiseras och landets ekonomi bli en del av den globala ekonomin. ”Makroekonomi” säger IMF och USAID/Afghanistan i sina målsättningar. En ekonomisk politik som alltsedan Bonn-konferensen 2001 redan utarmat eller slagit ut de lokala näringar som tidigare fanns inom framförallt jordbruks- och livsmedelssektorn. I affärerna eller i marknadsstånden kommer i dag de billiga varorna från grannländerna eller de stater som ingår i ockupationsstyrkorna. Konserverna från Indien, Pakistan eller Iran. Torrmjölken från USA. De industriparker som anlagts har likt den utanför Mazar Al Sharif blivit kulisser.
Amsagorna om kvinnors rättigheter eller betydelsen av sjukvård och skolor är bara retorik eller en politiskt nödvändig del av den moderna ”trossen”. Vore kvinnors väl och ve i fokus kunde man i stället invadera Saudiarabien. Men till dess blodsdiktatur levererar USA i stället sina modernaste stridsflygplan.
Den borgerliga alliansregeringen har inga problem med att låta våra stridsinsatser vara en del av NATO:s krigsmaskineri. Svensk trupp opererar i dag norr om Hindukusch i den zon som i praktiken lever med en stilleståndspakt mellan Karzai och de forna krigsherrarna från den Norra alliansen. Enligt Carl Bildt överlägger den svenska regeringen också regelbundet med USA om den militära insatsen. ”Flera gånger i månaden”. Men självklart håller man sig dessutom med en demokratisk svada och i vår ”tross” finns också de svenska civila hjälpprogrammen. Den Svenska Afghanistankommittén, en gång bildad av övervintrande maoister 1980, ”i protest mot Sovjetunionens invasion av Afghanistan”, gör stora humanitära insatser, men kan, genom att vara ekonomiskt beroende av både regeringen och Världsbanken, ofta ses som en nyttig del av det militära härtåget. I Wikileaks amerikanska krigsdagböcker fick man mycket beröm. Symboliskt nog utsåg Carl Bildt i maj också Svenska Afghanistankommitténs generalsekreterare Torbjörn Pettersson till ny ambassadör i Kabul. Tidigare har Pettersson varit avdelningschef på SIDA och partisekreterare i Jan Björklunds krigsglada Folkpartiet. Liberaler har alltid haft lätt att skjuta med den ena handen för att sedan idka välgörenhet med den andra…
.
.
För att visa upp sina ambitioner som tilltänkt statsminister tog Mona Sahlin regeringsplanet till Afghanistan.
Där blev hon både ombäddad och nerbäddad – med skyddsväst och allt...
.
.
Mona Sahlin som tilltänkt statsminister har det inte lika enkelt som den borgerliga alliansen. Det är fyrtio år sedan som hon bara tretton år gammal gick med i Nacka FNL-grupp och tillsammans med sin stora förebild Olof Palme demonstrerade under banderoller om att USA skulle ut ur Indokina. Nu stödjer hon fullt ut NATO:s och Sveriges militära insats i Afghanistan på samma sätt som när hon som demokratiminister i Göran Perssons regering 2001 var med om beslutet att ställa sig bakom USA:s krig.
För att visa sig värdig som statsminister flög hon i regeringsplanet till Afghanistan för att själv vara på plats i ett par dagar. Hon träffade den korrupta narkotikaregimen i Kabul och pratade med NATO:s militärer som tyckte att hon var en ”impressive woman”. På socialdemokraternas hemsida lade man sedan ut en bildsvit med Mona mitt ibland ”våra soldater”. Hon blev kärt nerbäddad och ombädddad – med skyddsväst och allt. Som den barnfödda politikerdotter hon är tramsade hon naturligtvis mest i sina pressmeddelanden om ”att öka det civila engagemanget”. Hon tryfferade dessutom sitt stöd för bombkriget, det moderna dronkriget, med att också lägga ut ett par bilder där hon klädsamt nog kamoufleras med skaror av kvinnor och barn. Däremot, kanske självklart varför, var det mol tyst både från henne och reskamraten, socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin, om de hemliga amerikanska dödspatruller, Task Force 373, som samtidigt avslöjades genom Wikileaks försorg. Dödspatruller som agerar på egen hand, på ”vår sida” i kriget, men vid sidan av det direkta ISAF/NATO-kommandot. Specialstyrkor som bara lyder order från USA:s försvarsminister Robert Gates eller Barack Obama själv.
.
.
En bil är en bil. Om än i kamouflage.
Även en upptrappning av ett krig är en upptrappning.
Om det än kallas för en nertrappning. Det finns inga gröna krig.
.
Miljöpartiet har en ännu svårare balansgång, med sina anspråk på att vara ett fredsparti, och tvingas därför att medvetet ljuga om det verkliga krigsläget. I Göteborgs-Posten skrev nyligen språkröret Peter Eriksson och partiets försvarspolitiske talesman Peter Rådberg en längre artikel, träffande nog rubricerad med att ”Den svenska insatsen bör trappas ner snarast”. Vi har ett krig som håller på att trappas upp, genom beslut som de bägge herrarna ställt sig bakom. Sedan hävdar man samtidigt att det ”bör” trappas ner. Vidare konstaterar man att kriget (som man är för) varit ett fullständigt fiasko och att det bara gett talibanrörelsen en möjlighet att stärka sig. Herrarna har alltså hjälpt till med att stärka talibanerna. Varför ska man för övrigt bara trappa ner något som är ett fiasko? Varför ska det inte avslutas omedelbart? För att få denna omöjliga ekvation att gå ihop förvanskar man ISAF/NATO:s militära strategi. Bland annat heter det att:
”Kabulkonferensen för ett par veckor sedan kom fram till samma sak, att vi ska ha en tidplan för att avsluta kriget. Afghanistans president, Hamid Karzai, sa att de utländska trupperna ska lämna landet 2014 och att Afghanistan själv ska ta hand om säkerheten.” GP 5.8.10.
Men detta påstående är helt enkelt inte sant. Det är ljug. Rakt igenom. Eriksson och Rådberg klär verkligheten i kamouflagedräkt. För i varje referat från Kabulkonferensen betonas att Karzai bara säger att han har som mål att den afghanska regeringen själv ska kunna ta över själva ansvaret för de militära insatserna. De utländska trupperna ska vara kvar om än med en förhoppning om att de ska kunna minskas. Både Robert Gates och Hillary Clinton har också försäkrat sin lydregim om fortsatt militärt stöd även efter 2014. Sak samma gäller Obamas löfte om att kunna minska truppinsatserna i juli 2011. I de amerikanska kongressdebatterna pratade vicepresidenten Joe Biden bort det hela genom att konstatera att det då kanske kommer att handla om en reducering med 2 000 man. Den enda passning han fick på sitt inlägg kom från demokraternas ledare Nancy Pelosoi som hoppades att ”det skulle bli betydligt fler”…
.
Gråzonen mellan militärt bistånd och civilt blir allt smalare. I veckan hittades kropparna av flera läkare
som avrättats i den norra provinsen Badakshan. De flesta med anknytning till den kristna
hjälporganisationen International Assistance Mission. Här en bild från det tidigare talibanstyret
när man förklarade varför man utvisade ”missionärerna” från samma organisation…
.
Inför valet i september pågår ett sorts chickenrace mellan de tre rödgröna partierna när det gäller kriget i Afghanistan. Vänsterpartiet som inte tidigare röstat för kriget i riksdagen har mest vånda och står inför ett ångestladdat beslut. Mona Sahlin har utlovat ett klart besked och budskapet blir säkert att insatserna och kriget ska fortsatta som förut, kanske med mer civila insatser. Ett nytt ställningstagande får vänta till hösten 2011.
Hur racet slutar återstår att se. Det brukar sägas att i varje afghans DNA finns ett givet motstånd mot utländsk trupp i det egna landet. Frågan är om detta DNA finns också hos Miljöpartiets och Vänsterpartiets förhandlare?
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Afghanistan, Mona Sahlin, Carl Bildt, de rödgröna, Kabul, talibanerna
I pressen: Dagen1,Dagen2,Dagen3,SVD,SVD1,DN1,DN2,GP1,Expressen1,SVD2,Dagen4,AB1,AB2,Expressen2,
Bloggare: Jinge,Svensson,StefanLindgren,











Senaste kommentarer