"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade massvarsel
Volvos massvarsel: Minskad arbetstid – inga avsked!
9 Okt 08
Beckmörker
över Risveden
I går var indiansommaren här igen. När oktobers försiktiga solskiva dallrat upp över Alefjäll, sprakade snart lönnarna runt vårt hus. I ett flöde av gulröda färger. Här och dår, lite längre ner mot marken, grenar som klarat sig undan frostnätterna och nu sakta svängde sig i solgrönt. I backen upp mot jordkällaren drällvis med koltrastarnas favoritfrukost: saftiga, klarröda nypon. Under morgonrundan med vår lilla labradorvalp knastrade snåren av grenar, ännu spröda av frost, när hon i sin glädje över att få komma ut for runt i busksnåren upp mot Furberget
Ja, det var en fröjd att leva. ”Gudagott att vara”, som det heter i psalmen.
Ilskan knottrar sig
Men med morgonens nyheter blev det ändå en mörk, uppriven och orolig dag. Fast solen fortsatte att skina. Mängder med telefonsamtal om Volvo Personvagnars nya massvarsel. Visst, alla visste att det skulle komma. Men ändå. Så många. Ilskan knottrar sig och oron kryper under skinnet.
Efter lilla kvällsrundan med Freja, valpen, blev det kaffe och TV:s förlängda Rapport. I en stund, där jag ändå sjönk ner i fåtöljen och telefonen slutat ringa. Då kom chocken.
På bästa sändningstid, primetime, som man säger om man ska vara med i svängarna, dök Olle Ludvigsson från IF Metall Volvo Göteborg, upp i rutan. Han var med i direktsändning om krisen och hade ett guldläge för att mobilisera sina medlemmar mot massvarslen.
Strömt vatten
mellan Hälsö och Knippla
Men inslaget blev nog det mest praktfulla fackliga självmål som skådats. Men först ska sägas. Jag känner Olle. Under flera fackliga val stod vi som ordförandekandidater mot varandra. Vi bodde grannar under flera år. Ja, en bit emellan. Han på Hälsö och jag på Knippla och det rör sig mycket strömt vatten mellan dessa öar. Det är ändå inget ont i karln, fast han inte är Knipplebo. Han är som alla vi andra.
Men han är systemets fånge. Han är en modern socialdemokrat, för att tala sahlinska, och har aldrig ifrågasatt ett enda större beslut från Volvos ägare.
Nu stod han där. Mer svarslös än någonsin. När reportern frågade om vad som hände och vad som skulle koma att hända, hette det bara:
”Vi tittar på storleksordningen på varslen. Det är först nu vi har fått beskeden.”
”Men vad kan ni göra? Vi hade två i reportaget som var gifta och bägge jobbade på Volvo?”
”Vi tittar på listorna. Vad vi kan göra av det. Förhoppningsvis kan vi ge svar så tidigt som möjligt. Före jul. Vi ska jobba så mycket som möjligt för att kunna ge ett tidigt besked”.
Inte ett jota
Mer blev det inte. Här fanns alla möjligheter i världen att ge medlemmarna ett budskap om motstånd. Med inte ett jota. Här kunde klubbens ordförande ha gett prov på det meningsfulla med ett fackligt medlemskap. Minska arbetstiden – Inga avsked, kunde ha varit huvudkravet. Han kunde lagt pappren på bordet och berättat om alla vinster som Ford tappat ur fabriken under sin tid som ägare. Han kunde ha frågat Ford om den amerikanska kongressens alla miljarder i stödpengar bara skulle gå till utveckling i USA. Han kunde ha mobiliserat till uppvaktningar, massmöten och demonstrationer. Berättat att klubben tänkte starta studiecirklar i stor skala om framtidens produktion. Om hur Volvo Personvagnar då kan komma in i bilden när det gäller alternativa energislag samt den nödvändiga omläggningen av produktions- och transportsystemen.
I stället stod han och berättade att klubbstyrelsen nu skulle sitta och sortera folk fram till jul. Javisst. Vid ett varsel måste man givetvis också diskutera en del gränsfrågor när det gäller uppsägningsregler. Men detta är ändå en bifråga. Varför stå som Karl Nilsson nedan och berätta att nu ska här sorteras arbetare fram till jul, på samma sätt som denne sorterade plank?
Karl Nilsson avslutade sin sortering med en tur till Amerika. Olle Ludvigsson ska efter sin sortering försöka avsluta sin karriär i Bryssel. Då som representant för arbetarrörelsen. Jag kan inte låta bli att fråga mig vad han ska göra där?
Sista kvällsrundan med lilla valpen blev svart. Beckmörket vilade över Risvedens skogsåsar i norr.

Karl Nilsson
Fick jobb upp vid sågen och staplade bräder
Och bräder och bräder där och bräder omigen
En del la jag så, och andra la jag så
En del la jag åt sidan, en del la jag…för sig
En del hade hål, dom lade jag för sig
Och andra var för korta, dom lade jag för sig
För traddiraiaddi…
En del hade kantfnas, dom lade jag på sitt sätt.
En del hade böjt sig, dom lade jag för sig.
En del var angripna av blåhjon och nattsmyg,
Dom lade jag åt sidan i en särskild hög för sig
Sen for jag till Amerika ett tag och hem igen.
För traddirallanedej, hugg i och håll

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, Volvo, Massvarsel, regeringen, LO, Volvo Verkstadsklubb, Ford, börskris, börskrasch, socialdemokraterna
I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,SVD7,AB1,AB2,AB3,AB4,SDS1,
Massavsked på Volvo,kolsvart börs: Handfallen arbetarrörelse
8 Okt 08
På direkten!
Fantomen, eller den Vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte
alltid hänger med. Men här ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.
Svärtan är snart slut på tidningarnas tryckerier. Franska dagstidningen Liberation sammanfattade medvetet börskrisen med den dubbelbottnade krigsrubriken: ”Den lägsta dagen”.
Inför de massvarsel som lagts och framförallt kommer att läggas är det som en gång var ”arbetarrörelsen” en handfallen och nerkörd apparat av politiska tjänstemän. Socialdemokratin väljer symboliskt nog i samma stund att gå in i ett historiskt samarbete med borgerlighetens ytterflygel inom den breda medelklassen, Miljöpartiet. Ett parti som samtidigt rensat bort allt radikalt från sina kravkataloger.
Facken på Volvo vädjar till Maud Olofsson om hjälp. Visst. Rätt hjälp kan vara bra. Men hennes paket räcker inte längre än till nästa varsel. Diskutera i stället bland alla medlemmar. Marknaden räcker ju inte till månadslönen. Tryggheten är borta. Hur kunde det gå så illa? Finns det alternativ? Hur ska produktion, boende, transporter och energilösningar se ut i Europa. Var kan allt kunnande, alla erfarenheter på Volvo komma in? Ta tillbaka de gator och torg som övergivits! Ta ut medlemmarna i massdemonstrationer! Starta fackliga cirklar i hundratal som kan diskutera framtiden!
Bakgrunden till socialdemokratins fullständiga handfallenhet inför de svåra brotten i kapitalismens maskinerier kan sammanfattas i två enkla citat. Först lämnar jag ordet till Anna Hedborg som på ett seminarium på Södertörn sa så här om sina slutsatser av Löntagarfondsdebatten:
”Det är väl en historiens ironi att en av effekterna som löntagarfonderna har haft, var att det var det tillfälle när mängder av fackliga företrädare lärde sig massor om kapitalmarknad, finansieringsfrågor och aktier, för första gången överhuvudtaget. Och de gjorde det med en grundläggande acceptans för det ekonomiska system som marknadsekonomin representerar”.
Sedan får den gamle pratkvarnen Stig Malm ordet:
”Vad blev då den stora och bestående effekten av den omfattande löntagarfondsdebatten? För min egen del är jag övertygad om att den mycket kraftfulla utbildningsinsats som gjordes av fackföreningarna – då 10 000-tals fackliga förtroendemän blev klara över behovet av riskvilligt kapital, avkastning på kapital och annat, som var livsviktigt för ett fungerande näringsliv – lade grunden till den positiva syn som finns i dag.”
Summan av den bittra kardemumman. Vi får börja om från början.

Brödkö från den stora depressionen
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, LO, regeringen, börskris, bankkirs, massavsked, Volvo, fackligt, arbetarkamp, motstånd, aktiebörsen
I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,AB2,AB3,SDS1,SVD4,SVD5,SVD6,SVD7,
DN6,
Pensionerna i fara – som smörbitar i het stekpanna…
8 Okt 08
Efter krisen:
Vad blir kvar
av pensionen?
”Världens finansmarknader är just nu oerhört impulsiva och ryckiga. Krisen på den nordamerikanska bostadsmarknaden gör bedömare oroade över faran för att ett större ras i USA ska dra med sig inte bara den globala finansmarknaden utan också drabba den verkliga ekonomin. Räntesänkningar hjälper bara för stunden. Som albyl mot cancer.
Vi lever allt längre och därför blir det alltför få som i framtiden ska bära bördan av allt större pensionskostnader, Det var i korthet den uppfattning som låg till grund för att slopa ATP för att i stället privatisera stora delar av pensionssystemet. När nu börsen fått hjärtflimmer är det kanske dags att börja ompröva gårdagens så lättvindigt fattade beslut?”
Från en debattartikel i Aftonbladet 21.9.2007

Pensionsvalet 1959, ”Klass mot klass”. Här försökte
Folkpartiet förlöjliga arbetarrörelsens krav på en
rejäl pension.
För lite drygt femtio år sedan, i den hårda pensionsstriden om ATP, kolliderade de klassintressen som dagens ”politiska industri” gör allt för att trolla bort. På ett begripligt sätt stod i många stycken klass mot klass. ”Gärna medalj – men först en rejäl pension”, hette det i arbetarrörelsens segrande budskap. Valsegern kunde bärgas genom att folkpartisten och varvsarbetaren (!) Ture Königsson bytte sida.
För snart tjugo år sedan förstördes denna reform. Med den tidigare sjukförsäkringsministern Anna Hedborg (s), som bärsärk inom den egna rörelsen ströks över en natt ett streck över decenniers strävanden från hundratusenden , vilket var efterkrigstidens bästa reform.
Pensionernas värde kopplades till aktiebörsen och nu fick vi inte bara en telefonkatalog att bläddra i utan också högvis med broschyrer om fondindustrins alla till synes så soliga val..
För ett år sedan skrev Benny och jag en artikel till Aftonbladet-Debatt. För en gångs skull fick en viktig kritik av motreformen 1999 skymta till i den offentliga debatten. Vi skrev om det alla visste – eller borde veta. Vi varnade för ett ras på den globala finansmarknaden och ställde frågan om inte pensionernas koppling till aktiemarknaden borde omprövas.
Ingen ansvarig politiker gick in i debatten. Anna Hedborg var vid den tiden sysselsatt med att förstöra sjukförsäkringssystemet. ”Gick det ena – så går väl det andra”, så hon hade väl fullt sjå med denna ”grannlaga uppgift”. Men alla andra teg.
Nu när det som för ett år sedan var hjärtflimmer, har blivit till flera svåra infarkter, med massvarsel som på Volvo, är det fortfarande tyst. Dagens jobb hamnar självklart i blickfången. Men hur står det till med morgondagen? Nu meddelades kort och gott att de amerikanska pensionsfonderna tappat 20 procent av sina värden. Men hur är det med de svenska? Smälter våra kommande pensioner bort som smör i glödheta stekpannor? När får vi saldot på motreformen? Så här 2008 kanske vi ska kräva ”Hellre en guldklocka än en börspension”. Guldklockan behåller eller stiger i vart fall i värde…
Tyst om SBAB och Nordea
Mönstret för Islands ”nationella bankrutt” blir allt tydligare. Det hela började 1994 med en nyliberal avreglering av valutamarknaden. Här fanns gott om Maud Olofssons ”ivriga bävrar”. Unga och djärva entreprenörer. Unga isländska män som tröttnat på att rensa fisk och som nu fick en möjlighet att ge sig ut på finansmarknaden. Sin första primitiva kapitalbildning ( Marx i åminnelse ) gjorde de ofta genom ”japanese carry trade”. De utnyttjade den nya rörligheten genom att, för lånade pengar, köpa stora summor japanska yen, som de sedan växlade in i isländska kronor. Räntan i Japan var vid den tiden nära nog noll, medan den var mycket hög på Island. Om man nu bar med sig, ”carrying”, 200 miljoner kronor hem i japansk valuta, och förvandlade dem till isländska pengar, kunde vinsten på ett år bli upp till 1 miljon kronor. Inte så illa pinkat jämfört med fiskrenseriet.
På slutet av nittiotalet privatiserades det statliga isländska bankväsendet. Alla legala hinder var ur vägen och med de nya tillgångar som frigjorts genom privatiseringen släpptes alla hämningar hos våra entreprenörer. Islands pirayor sam ut i rovgiriga stim på internationella vatten och köpte allt de kom över. För lånade pengar.

Så gick det som det gick. Nu bevittnar vi alla den sorgliga sagans slut där vargen helt enkelt äter upp både mormor och rödluvan…
Vi vänder blickarna mot den svenska politiska scenen, som kanske ändå inte är riktigt så rankig som den isländska. Men ändå. Här snubblar den politiska industrins ledare fram över scengolvet och pratar om budget och skuggbudget som om nära nog ingenting hänt de senaste veckorna. I går skrev jag en del om en del nödvändiga frågor och svar. Här är en till:
Hur går det med alliansens utförsäljning av den statliga bostadsbanken SBAB? Privatiseringen av Nordea, när kommer den?
Nu när banker runt om i västvärlden ”socialiseras” i parti och minut är det då dags för Odell i sin börsriktiga muffinskostym att göra de stora klippen? Varför inte först privatisera SBAB och Nordea och sedan använda våra pengar från försäljningen till att köpa ut, ”socialisera”, Swedbanks skulder?
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, ekonomi, börskris, bankkrasc, Island, massvarsel, Volvo, Mats Odell, regeringen, moderaterna, folkpartiet
DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,DN7,DN8,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD6,AB1,


Senaste kommentarer