"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Inlägg taggade Lyx
DSK K.O.
17 Maj 11
Kapitalets man i klistret.
.
Kan man tänka sig! Internationella Valutafondens chef kastad i fängelse i väntan på rättegång i ett mål där den glamorösa socialisten Dominique Strauss-Kahn kommer att åtalas för försök till våldtäkt. Det börjar bli banalt att mäktiga män hamnar i klistret anklagade för brottsliga sexualhandlingar. Berlusconi gillar ”bunga-bunga” och Israels förre president Katsav dömdes för våldtäkt och nu åtalas IMFs chef.
Men den här bloggen ska inte handla om hans eventuella sexbrott. Jag har ingen information utöver det lilla som pressen vet eller tror sig veta och väntar tålmodigt på att ”rättvisan har sin gång”.
.
”Socialisten” DSK passade perfekt som chef i nyliberalismens högborg IMF.
.
Däremot finns det all anledning att prata om politikern Dominique Strauss-Kahn eller DSK som han kallas i Frankrike. I maj 2012 är det presidentval i Frankrike och DSK framställdes i media som den givna kandidaten för det franska Socialistpartiet. I opinionsundersökningar de senaste månaderna har han slagit alla andra tänkbara kandidater inklusive bling-bling Sarkozy. Vissa undersökningar pekar till och med mot ett presidentval där DSK ställs inte mot Sarkozy i den andra och avgörande valomgången utan mot Marine Le Pen.
Det scenariot anses mindre troligt om Socialistpartiet går till val med en annan kandidat än DSK. Vad har då DSK, eller hade, som placerar honom som favorit i presidentvalet? Nu kommer vi aldrig att få veta vilket resultat han hade nått i maj nästa år. DSKs politiska karriär är över.
.
-Vill du se en stjärna, se på mig.
.
Förra veckan skrev jag en blogg om François Mitterrands seger i presidentvalet 1981 och att hans program för en reformering av kapitalismen var det sista krumsprånget som den europeiska reformismen gjorde innan alla schatteringar av socialister/socialdemokrater la sig platt för den segerrusiga nyliberalismen. Sedan dess har de reformistiska partierna gjort avregleringarna, privatiseringarna och individualismen till sin ledstjärna. Så till den grad att ett gammalt mossigt högerparti som Moderaterna lyckats med konststycket att få vanligt folk tro att de bär blåställ.
I fransk politik är DSK den absolut främste socialistiske företrädaren för den nyliberala ideologin. Ingen fransk finansminister har privatiserat så många statliga verk och industrier som DSK när han var finans- och ekonomiminister i Lionel Jospins regering 1997-99. DSK har en bergfast tro på den kapitalistiska marknadsekonomin och den nyliberala ideologi som vill befria den från alla fjättrar. Han var i konsekvensens namn starkt emot en Tobinskatt på de internationella kapitalrörelserna när den debatten gick hög.
.
-Hörru grabben, jag gillar din stil alltså.
.
Att DSK därför fick uppbackning från alla håll för att tillträda posten som direktör för IMF var naturligt. Sarkozy stödde aktivt hans utnämning. Inte för att göra sig av med en politisk konkurrent i presidentvalet 2012, som vissa antytt, utan för att han helt enkelt är samma andas barn. DSK är kapitalets man i Socialistpartiet.
Att Socialistpartiet säkerligen hade utsett honom till sin kandidat inför nästa års val säger mycket om vad som skett med partiet sedan Mitterrands dagar. De banker och industrier som Mitterrand förstatligade såldes ut till det privata av DSK.
Det finns en annan aspekt av mannen DSK som säger allt om Socialistpartiets långa färd in i ”moderniteten”. DSK är inte bara Kapitalets man. Han är inte en katt bland hermelinerna. Han är själv en superhermelin. Han har en livsstil som får godsherren Persson att framstå som en bonddräng.
.
Ett par med smak för lyx.
.
Tillsammans med frun, stjärnreportern Anne Sinclaire, tillhör de det absoluta jetsetet av den övre borgarklassen och flyttar mellan de tre kontinenterna, Amerika, Europa och Afrika. För vid sidan av två lyxvåningar i Paris äger de också lyxiga egendomar i Washington och Marrakech. Lägenheten i Paris ligger på Place Vosges, huvudstadens dyraste kvarter. Paret DSKs lilla kyffe gick loss på fyra miljoner euro. Den andra lägenheten i Paris ligger i det fashionabla XVI arrondissment och taxeras till 2,5 miljoner euro. Båda lägenheterna betalades cash av paret.
.

Parets lägenhet på Place Vosges köptes kontant för 4 miljoner euro.
.
I Washington äger paret en villa i de chicka kvarteren i Georgtown. Kostnad 4 miljoner dollar för 260 m². Men det är krypinnet i Marrakech som ändå slår rekordet. Det är en ”riad” i de historiska kvarteren Medina. En ”riad” är ett sorts palats. Dit drar sig paret tillbaka för att vila, enligt DSK. Det finns gott om plats i det muromhägnade orientaliska smycket – 1 270 m² som värderas till 3 miljoner euro. Där finns det också garderober i vilka DSK kan hänga upp sina skräddarsydda kostymer för 25 000 dollar paret.

En ”riad” i Marrakech för att vila ut.
.
Men nog med detaljer om den ”socialistiske kämpens” smak för lyx. Han har pengar och ser inget fel i att flyta kring i det internationella jetsetet. Problemet ligger mer i det socialistiska partiet som urartat så till den grad att dess ledare var beredda att satsa på en bling-blingkonkurrent till Sarkozy. Nu blir det inget av med det. Oavsett om DSK fälls i New York eller inte så är hans politiska karriär slut. Fälls han är resandet mellan lyxvillor på tre kontinenter också över. Socialistpartiet blir tvunget att nöja sig med mer blygsamma och modesta personer som Martin Aubry, François Holland eller Ségolène Royal.
.
Media; DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,SVD4,AB1,SVD5,DN3,SVD6,DN4,DN,SVD7,GP2,SVT1,DN6,SVD8,
Bloggare:Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Strauss Kahn, IMF, Sarkozy, Frankrike
Rikistan och Fattigstan
3 Jun 08
I det lilla men ytterst välmående Rikistan bor det bara 1 125 personer. Som tur är för dem skyddas de av höga murar och lagar från Fattigstan, där två miljarder inte lika välmående trängs.
I Rikistan lever människorna under ett ständigt gissel. Ingen vet hur de ska spendera sina pengar. Hur de än vräker sig i lyx, bygger slott, glider fram i en yacht eller lyfter till Las Vegas i privatjet fortsätter förmögenheterna att växa. För de har alla mer än en miljard dollar i tillgångar och årliga ränte- och kapitalinkomster som du och jag skulle ha stora besvär att göra av med.
I Fattigstan räcker de flestas inkomster inte till ett riktigt mål mat om dagen för hela familjen. Varje dag dör cirka 14 000 barn av undernäring i de bortglömdas rike. Redan innan de senaste prisökningarna på säd och andra grödor saknade många mat för dagen. Nu ligger bokstavligen allt utom räckhåll. I Haiti finns det lerkakor att köpa i gatustånden. Jo, du läste rätt. Det är tunna kakor med vanlig lera som ersättning för mjöl. Det barkbröd som åts under nödår i norra Sverige smakade troligen alldeles utmärkt i jämförelse.
I Rikistan finns ingen rasism eller utlänningsnämnd som sätter dig på ett plan till ett okänt öde. Du blir automatiskt medborgare under förutsättning att du är värd cirka sex miljarder svenska kronor. Hudfärg, religion och ursprung spelar ingen roll. Dina tillgångar är ditt pass. Till Rikistan har de senaste tio åren inte mindre än 75 svenskar emigrerat. I dag är de svenska utvandrarna till Rikistan 125 till antalet. En liten men exklusiv skara som inte längre behöver bekymra sig för skattmasen som har alldeles för korta krumma fingrar.
I Fattigstan kan ingen räkna med att emigrera till Rikistan. Enda undantaget kanske är en ovanligt talangfull pojke som kan trolla boll som ingen annan och snabbt tjäna sin första miljon i Barca eller Manchester United. Men pojkdrömmar är just drömmar för alla andra. Eventuellt kan den fattige ta sig till Mellanstan där resten av Jordens sex miljarder bor i relativt välmående, det vill säga att det finns mat på bordet och för de flesta tak över huvudet. Ändå lever medborgarna i Mellanstan inte i social trygghet. Arbete och slit är enda garantin för brödfödan. Ett fåtal i Mellanstan är mycket mer jämlika än alla andra medborgare och har bara en enda önskan- att emigrera till Rikistan eller att åtminstone ge sken av att tillhöra samma exklusiva klubb där uppe. Det är bara möjligt om Mellanstans elit inte besväras med struntsaker som social rättvisa, solidaritet med de sämre ställda, bra sjukvård till de äldre och god utbildning av de yngre- alltså att de slipper skatta till dessa kommunistiska påfund. I dag är antalet dollarmiljonärer i Mellanstan 95 000 och alla suktar de efter inresevisum till Rikistan. Det är betydligt fler i Mellanstan som snart kommer att emigrera till Fattigstan. Dit behövs inget visum.
I Rikistan behöver ingen vara rädd för skattmasen. Efter andra världskriget och med arbetarrörelsens frammarsch skapades ett minimum av social trygghet och de superrika fick finna sig i att dela på notan. Fram till mitten av 60-talet var marginalskatten i USA så hög som 91 procent för de rika. I Storbritannien var den 83 procent när Margaret Thatcher 1979 kom till makten. Så sent som 1980 ökade den franska regeringen marginalskatten till 80 procent. I dag har medborgarna i Rikestan det bättre. Marginalskatten är nu mellan 35-40 procent och mycket lite beskattas de rikas inkomster eller inget alls om de redan deklarerats i någon av Rikistans kolonier i Karibiska sjön.
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Rika, fattiga, jämlikhet, dollarmiljardärer
Klimatet en klassfråga
18 Maj 08
Snart sagt alla människor vet i dag att klimatförändringen utgör ett allvarligt hot mot livsbetingelserna på vårt begränsade jordklot. Ändå görs det nästan ingenting för att möta hotet. Är människosläktet galet eller ligger det andra orsaker bakom passiviteten? Nu levande generationer är nog vare sig mer eller mindre galna än våra döda förfäder. Det är i de sociala och ekonomiska strukturerna och de politiska maktförhållandena som vi hittar bromsklossarna i kampen mot klimathotet.
Det är förbrukningen av biosfärens materiella resurser som skapar hotet. Men det är inte ett klasslöst problem. Hur fördelas konsumtionen i dagens värld? En femtedel av mänskligheten roffar åt sig fyra femtedelar av allt som produceras. Den femtedelen finns nästan till 100 procent i Nordamerika, Europa och Japan. Och inom denna ”rika” femtedel är det i sin tur en femtedel som äger fyra femtedelar av alla rikedomar.
Det är den gruppens, de rikas och superrikas, livsstil som sätter normerna för vad som är det goda livet och som Hänt i Veckan och andra ”people-media” kör ner i halsen på den avundsjuka relativt välbärgade femtedelen av befolkningen i de fullt utvecklade industriländerna.
Konsumtionsmönster hos de superrika hålls upp som glamorösa förebilder att dregla över och att efterapa så gott det går. Den gamla puritanska andan som präglade den protestantiska borgarklassen och som den Wallenbergska devisen ”att verka men inte synas” väl sammanfattar hör historien till. Nu har skamligheten inga gränser. Miljardärerna hetsar varandra till en lyxkonsumtion av aldrig skådat mått. Softwarebolaget Oracles VD Larry Ellison bygger nytt hus för 200 miljoner dollar, som när det står färdigt ska föreställa ett samuraislott. Mannen gjorde sig redan berömd 2004 när han sjösatte sina privata lustjakt Rising Sun för 200 miljoner dollar. Indiern Mukesh Ambani gav sin fru en flygande födelsedagspresent för 82 miljoner dollar. En specialinredd Airbus 319, med badrum och allt som lilla frun kan önska sig. Annars kan hon snart koppla av i sitt nya hus för 150 miljoner dollar, med 27 våningar, 600 tjänare och plats för 168 bilar. Den här listan kan bli hur lång som helst så det får räcka med att rikemansklubben snart kan köpa sig tyngdlöshet i fem minuter för 200 000 dollar. Richard Bransons SpaceShipTwo startar sina rymdskutt nästa år. Till och med ”miljökämpen” Al Gore åker jorden runt i sin privatjet.
Den välbärgade femtedelen kan naturligtvis inte bygga sig lustjakter men ändå gör den sitt bästa för att spegla sig i den glamour som de superrika utstrålar. Men det kan den bara göra genom att sparka nedåt. Solidaritet i samhället är ett hinder för ambitionen om lyxliv. Det är grunden till den samlade nyliberala attacken på alla välfärdssystem som våra föräldrar kämpat sig till.
Om de superrika slutar att slösa med jordens resurser skulle det inte ha någon större effekt i kampen mot klimatförändringen. De är ju ändå rätt så få. Men om den femtedel av befolkningen som strävar efter ett liv i materiellt överflöd och lyx tvingas ändra sina konsumtionsvanor då skulle effekten vara omedelbar och avgörande. Där ligger klassfrågan i klimatkampen. Det är inte de som knappt får lönen att räcka till månadens slut som ska bombarderas med kampanjer för sparande och klimatvänlig livsstil. Så länge kapitalägarna och deras beundrare bedriver en hänsynslös rovdrift på jordens resurser kommer inte normalt arbetande människor att ändra sina vanor. Det är de rikas livsmönster som måste brytas upp för att kampen mot klimathotet ska bli effektiv. De kommer aldrig att göra det frivilligt. Effekterna av klimatförändringen drabbar i första hand fattiga länder och fattiga människor. Därför är klimatkampen också en klasskamp.
Läs mer:
Historical Failure of the Capitalist Model
Capitalism, Agribusiness and the Sovereignty Alternative
Barbarisk kapitalism eller ekosocialism
Ekosocialism eller barbari
Vem äger jorden?
Socialism as Ecosocialism
Klasskamp och klimatkamp hand i hand
Intressant?
Bloggat: Mullvaden, Svensson,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, klimat, lyxkonsumtion, solidaritet, klasskamp



Senaste kommentarer