Inlägg taggade Lissabonnfördraget

Irland – Ja-sidan i furiös skrämselkampanj

2 Okt 09

Postad av Göte Kildén i Arbete och fackliga rättigheter

Vi är för ett

socialistiskt

EUROPA

På Irland pågår den andra omröstningen om Lissabonfördraget för fullt. Även om det ser ut att bli ett svagt valdeltagande. I övriga Europa, som i Sverige, får vi inte rösta alls. Det är vad Margot Wallströms prat om ökad demokrati var värt. På Irland där människorna fick rösta och röstade Nej. Där har arbetsgivarväldet bakom EU tvingat fram en ny omröstning. Med miljoner euros i kampanjkassan och förtäckta hot om isolering och ekonomisk isolering för den gröna ön – om man åter säger ”Nej” – har ”Ja”-sidan drivit en furiös kamp för att få irländarna att ändra inställning. Här nedan återger jag en intervju från franska NPA:s hemsida med Joe Higgins, som i juni valdes in som EU-parlamentariker för Socialist Party. Ett parti som är systerparti till det svenska Rättvisepartiet socialisterna. Partiet nådde i EU-valet 2.5 procent. Men i storstaden Dublin fick Higgins ett fantastiskt resultat med 12.46 procent av de röstande och slog ut Sin Feins kandidat. I Dublins folkliga valdistrikt var hans röstetal i flera fall uppe i 30 procent. I många av de lokala val som ägde rum samtidigt nådde kandidater från Socialist Party tjugoprocentiga röstetal. Det här är en snabböversättning. Förkortad och försvenskad. Läser du franska hittar du originalet här: NPA.

Vår kampanj har ägt rum mot en bakgrund av en ekonomisk kris som vi aldrig tidigare har upplevt. Högerregeringen, alltså Fianna Fáil och De Gröna, har svarat med att skära ner på lönerna för alla anställda inom den offentliga sektorn. Den har infört nya skatter och räddat bankerna med garantier på 54 miljarder euros. I opinionsundersökningar har regeringen nu ett så svagt stöd som bara 19 procent av väljarkåren. Det har varit en del demonstrationer mot regeringen men fackföreningarnas ledare har spelat en mycket negativ roll. De har hållit tillbaka protesterna samtidigt som de erbjudit förhandlingar där man ”ska dela bördan”. Trots att arbetarklassen inte har något ansvar för krisen. Socialistiska Partiet – som kan sägas ha en ledande roll i ”Nej-kampanjen” understryker i stället att den politik som har skapat krisen är den som läggs fast i Lissabonfördraget.

Här en bild från 2005 där segrande arbetare vid Gama Constructions hyllar Joe Higgins. Efter hans avslöjande av de vidriga förhållanden som gällde för immigrantarbetarna tvingades företaget att betala ut 30 miljoner pund i skadestånd.

Vi, andra progressiva krafter och vänstern, som motsätter oss fördraget, betonar försvaret av arbetarnas rättigheter och pekar på Europadomstolens beslut (Laval, Viking,Ruffert, Luxemburg) som alla syftar till att sänka kollektivavtalens lönenivåer och nationella lagar som skyddar arbetstagarna.

En annan viktig fråga handlar om den förstärkta militarisering som får klartecken i fördraget. Europeisk vapenhandel ges officiell status och det blir lättare för den att agera på den internationella marknaden. Lissabonfördraget innnebär också klartecken för grupper av medlemsländer att gå samman i militära kampanjer där de företräder hela EU ( Nordic Battle Group! ), också Iraland. Här är motståndet till själva tanken på militära allianser stort och vi har också haft stora mobiliseringar mot kriget i Irak.

Hela etablissemanget förespråkar ett ”Ja”. De driver en kampanj som syftar till att människor ska bli rädda för ett ”Nej”. De bryr sig inte alls om innehållet i fördraget. De säger att krisen ( som de skapat ) blir värre och att Irland kommer ”att isoleras från det övriga Europa. De nonchalerar det faktum att arbetarklassen i Frankrike och Nederländerna har rösta nej till samma fördrag och svarar inte på våra frågor. I stället fokuserar de på den yttersta högerns och de ultrareligiösa gruppernas helt irrelevanta frågor som den om abort.

Helt skandalöst är det att de flesta fackliga ledare argumenterar för ett ”Ja” med hänvisning till att Deklarationen om grundläggande rättigheter får en officiell status i EU, vilket kommer att förbättra arbetande människors villkor. Det här kan vara komplicerat att förklara men vi säger att om detta fördrag innefattar rätten till facklig anslutning och till kollektiva förhandlingar – så begränsas samtidigt denna rätt av Lissabonfördragets paragraf 52 där man prioriterar arbetsgivarna och deras profiter. Den senaste tiden har vi sett fackliga strider, i främsta rummet vid Coca-Cola; MTL Docks; Thomas Cook och Carrols Joinery där beslut från Högsta domstolen har gett arbetsgivarna en mjöjlighet att förhindra strejker och ockupationer. Arbetstagarnas möjligheter att försämra sina jobb, löner och arbetsvillkor skulle inte förbättras med en endaste tum med hjälp av Lissabonfördraget.

I den här omröstningen har ”Ja” – kampanjen tio gånger mer pengar än ”Nej” – sidan. Reglerna har ändrats så att inte ens i radion gäller samma villkor för de bägge sidorna. Nittio procent av landets tidningar stödjer ”Ja” – sidan. Dessa omständigheter gör det mer troligt med ett ”Ja” denna gång. Men om det blir så kan vänstern och krafter som Socialistiska Partiet få förstärkt förtroende eftersom det är vi som har pekat på det verkliga innehållet i det fördrag som i så fall kommer att utnyttjas av EU:s olika regeringar för att förstärka deras attacker på de arbetande och den offentliga sektorn. Fördraget kan också användas för att öka EU:s militära kapacitet.

”Ja” – sidan säger att vi inte har något alternativ och att vi är ”mot Europa”. Men vi är för ett socialistiskt Europa där kontinentens enorma resurser kontrolleras demokratiskt av Europas folk och används till att gagna våra behov.

Läs även andra bloggares åsikter om Irland.Lissabonfördraget, Socialist Party o f Ireland, Joe Higgins, Politik, ekonomi

I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,DN3,AB1,GP.

Bloggen Alliansfritt Sverige har ett fint upplägg med moderataffischer.

Bloggare om Irland:Kommunisternas blogg,

Dela

EU, Irland, Lissabonnfördraget

Lissabonfördraget: Det totala sveket

19 Nov 08

Postad av Göte Kildén i Ekonomi

8 kommentarer

Dimman borde

ha lättat…

Gästskribent: Tomas Johansson, gruppordförande i IF Metall

Volvo Lastvagnars fabrik i Tuve/Göteborg

I helgen som gick samlades det socialdemokratiska förtroenderådet. En utvald skara av partiets makthavare och på dagordningen fanns flera punkter. En av de viktigaste var att spika valsedeln inför det kommande EU-parlamentsvalet. Redan tidigare hade det läckt ut uppgifter om att listan skulle toppas av den tidigare partisekreteraren Marita Ulvskog och som andranamn återfanns ordföranden sedan många år i styrelsen för den största lokala fackföreningen i hela Norden Olle Ludvigsson.

Vi är många fackligt aktiva på Volvo som kliar oss i huvudet över att det socialdemokratiska partiet kan lansera Olle Ludvigsson som andranamn på sin valsedel. En förundran som inte bottnar i avundsjuka mot att den gamle klubbordföranden kan avsluta sitt yrkesliv med ett välbetalt parlamentsjobb, utan mer i att man lanserar en person som under alla de år som gått inte haft en enda självständig tanke i EU-frågorna, utan bara mekaniskt upprepat vad partiledningen fört ut i sin propaganda. Men egentligen är det signifikativ för det socialdemokratiska partiet att lansera välkammade och lojala människor på sina valsedlar. Vad gäller Marita Ulvskog lanseras hon fortfarande som EU-kritiker, men i takt med att hon alltmer hamnat i den socialdemokratiska makteliten har hennes EU-kritik tystnat.

Som en röd tråd alltsedan folkomröstningen om EU för 14 år sedan och till dags dato har LO-ledningen och flertalet av LO-förbunden ljugit svenska folket rätt upp i ögonen om att den svenska arbetsrätten i allmänhet och den svenska kollektivavtalsmodellen i synnerhet skulle vara garanterade även efter anslutningen till unionen. Trots att Lavaldomen/Vaxholmsdomen på ett övertydligt sätt svepte undan den fackliga byråkratins dimridåer om de svenska ”undantagen”, så fortsätter LO-ledningen att sprida sin desinformation. I en debattartikel i LO-tidningen skriver Wanja Lundby-Wedin och Erland Olausson om de taskiga juristerna i Luxemburg, som ” inte brytt sig om det undantag för den svenska arbetsrätten som Sverige förhandlade fram i anslutningsfördraget”. Men något sådant anslutningsfördrag finns inte och har aldrig funnits, ändå fortsätter LO-ledningen att skjuta från höften och hoppas att deras skriverier aldrig skall granskas.

Ett antal socialdemokratiska riksdagsmän har på sistone försökt att skjuta upp den svenska ratificeringen av Lissabonfördraget för att den så kallade Stråthutredningen skulle hinna bli färdig innan detta avgörande ställningstagande. En utredning som i svart på vitt ska klargöra om svenska kollektivavtal gäller för utländska företag i Sverige. Men icke sa Nicke och Mona Sahlin deklarerade i stället den 3 oktober att partiet skulle rösta ja i riksdagen i morgon alldeles oavsett om Stråthutredningen var klar med sin utredning eller inte.

Det finns fackföreningar som Byggnads som protesterat mot hela upplägget och också krävt att det först skall avgöras om de svenska kollektivavtalen är garanterade innan Lissabonfördraget ställs till omröstning i riksdagen. Byggnads fick igenom denna uppfattning på senaste LO-kongressen. Problemet är bara att LO-ledningen struntat i att ta strid om detta kongressbeslut utan yrar i stället om ”undantag för den svenska arbetsrätten”. Vad Olle Ludvigsson från Volvo tycker i dessa frågor är nog inte så svårt att lista ut, trist bara att än en gång konstatera att ledningen för den svenska fackföreningsrörelsen utan att blinka säger ja till ett fördrag som innebär att EU tar ytterligare ett steg mot en nyliberal europeisk stormakt och att man inte bryr sig om våra kollektivavtal.