Politiska jättar och moderna dvärgar.

.

I dessa tider av ynkliga politikers dragkamp om avundsjukt försvarade nationella fördelar och beskyllningar om ansvarslöst slösande kan det vara upplysande att titta i backspegeln och fråga sig om min ungdoms politiker var lika politiskt mediokra dvärgar som Merkel, Sarkozy, Cameron, Papandreou eller vår egen Reinfeldt.

Det är nog den idé som motiverade dagstidningen Le Mondes redaktionsledning när den härom dagen publicerade långa intervjuer med Helmut Schmidt och Jacques Delors. De båda kanske inte behöver presenteras. Men eftersom jag hoppas att även unga människor läser vår blogg ger jag ändå en kort presentation.

.

Helmut Schmidt verkar fråga sig vad han gör tillsammans med krigsförbrytaren och fredspristagaren Henry Kissinger.

.

Den tyske socialdemokraten Helmut Schmidt var försvarsminister, finansminister och till sist rikskansler (regeringschef) i Västtyskland mellan åren 1969 till 1982. I dag är Schmidt 91 år men till synes intellektuellt vigare än många av dagens linslusar.

Jacques Delors är Mister EU för de flesta. Som ordförande för Kommissionen mellan 1985-95 var han den som mer än någon annan drev på bildandet av den gemensamma varumarknaden inom unionen, många gånger i konflikt med nationella regeringar men i allians med starka industriella intressen som exempelvis fransk flygindustris alter ego Etienne Davignon.

.

Mister EU Jacques Delors.

.

En gammaldags kapitalism.

I Le Mondes intervju står det omedelbart klart att de båda veteranerna, trots skilda politiska hemvister, är rörande eniga om att dagens finansiellt dominerade kapitalism leder till kriser och kaos.

-Det är inte upp till bankirer som fått lån och garantier för 4 589 miljarder av EUs stater att diktera villkor för regeringarnas agerande. Det är politiken som ska bestämma, säger kristdemokraten Delors upprört till Le Monde.

Le Monde skriver att han manar till kamp mot den finansiella kapitalism för vilken marknaden och värdeskapande för aktieägarna är a och o i det ekonomiska livet och som Delors pekar ut som ansvarig för krisen.

Delors vill i stället se en annan kapitalism, ”den som producerar varor och tjänster, den som skapar verkliga rikedomar”. Man känner igen agendan från den tid då varor och tjänster till största delen såldes inom de geografiska områden de tillverkades. Nostalgin över det industriella sextio- och sjuttiotalen är kännbar och förstålig för var och en som upplevt full sysselsättning och stadigt förbättrad levnadsstandard från år till år.

.

Sextio och sjuttiotalens ständigt ökade industriproduktion gav full sysselsättning. Miljöförstöringen var inte ännu en het fråga.

.

Helmut Schmidt sågs som en av Europas mäktigaste män på sin tid och har till och med fått ett ekonomiskt teorem uppkallat efter sig.

-Dagens vinster är morgondagens investeringar och övermorgons arbeten, sa Schmidt för att försvara de tyska socialdemokratiska fackföreningarnas återhållsamhet i löneförhandlingarna i utbyte mot produktiva investeringar och jobbskapande. I dag fungerar Schmidts teorem inte längre eftersom första ledet inte gäller. Dagens vinster är inte längre morgondagens investeringar utan i stället aktieutdelning och bonusar. Sedan mitten av 80-talet har den nyliberala ”revolutionen” lett till att vinsternas och investeringarnas utveckling skiljts åt. Skillnaden hamnar i aktieägarnas fickor i stället för att skapa nya jobb och ökade löner för de anställda.

-En av de svagaste punkterna i världsekonomin är att det finns ingen kontroll över finansdirektörerna, säger Schmidt i intervjun och ansluter sig till Jacques Delors åsikter om den globaliserade finansens härjningar.

EU, euron och tysk nationalism.

Helmuth Schmidt har inte mycket till övers för dagens ledare i EU inklusive Tysklands.

-Generellt anser jag att Europa saknar ledare. Det finns inga personligheter i ledningen för vare sig staterna eller EUs ledande instanser som har ett tillräckligt grepp om nationella och internationella frågor och som visar upp en behövlig beslutsförmåga, säger den gamle sossen som stöd högt i kurs inom svensk socialdemokrati då den ännu reflekterade och debatterade, inte bara sminkade sig för inför tv-dueller.

.

Sminkade gubbar från Musée Tussauds vaxkabinett går inte att skilja

från verklighetens kopior.

.

-De sexton medlemmarna av eurozonen har inte varit förmögna till ett verkligt samarbete. De har inte förstått att de har en gemensam egendom att förvalta – euron, säger Delors bittert inför det kaos som spelats upp det senaste året.

-Europa glider utför. Hemsökt som hon är i dag av populism och nationalism leder det till ett garanterat förfall, även om regeringarna inte inser vad som händer, fortsätter Delors och konstaterar att ”även Tyskland kommer att tappa fjädrar”.

Helmut Schmidt var redan pensionerad när euron föddes. Men så här i efterhand är han inte negativ till valutans tillkomst. Däremot är han mycket kritisk mot tyska ledares agerande i dag. Den tyska riksbankens ledare avfärdar han totalt:

-De är i grund och botten reaktionärer. De är fientliga till en europeisk integrering. Man kan inte säga att de har ett liberalt tänkande. De har en överdriven tendens att agera och reagera enbart i funktion av kriterier för nationella särintressen och de har inte förstått det strategiskt nödvändiga med den europeiska integrationen, hamrar Schmidt vidare.

Med ett enkelt men effektivt resonemang avvisar den gamle finansmannen den tyska strategin att bygga överskott i statsfinanserna med en politik som satsar allt på exporten.

-Den tyska politiska eliten har inte förstått att vi samlar överskott i vår utrikesbalans. Vi tyskar gör som kineserna med den stora skillnaden att kineserna har sin egen valuta till skillnad från oss.  Hade vi haft en egen valuta hade den redan varit revalverad flera gånger om. Jag ställer mig frågande till fördelen med överskott i balansen mot utlandet. På lång sikt är det ingen fördel. Det innebär att vi säljer varor för vilka vi får bara sedlar i retur som en dag kommer att tappa i värde. Det innebär att vi berövar landet varor som befolkningen under andra omständigheter gärna konsumerat.

.

Axel Weber -chef för tyska Bundesbank.

.

De båda herrarna har samma negativa uppfattning om utvidgningen av EU till 27 länder. Det har gått för snabbt i deras mening och därmed har grunden lagts till dagens kris med en alltför stor skillnad inom EU vad gäller produktiviteten och lönerna inklusive de sociala kostnaderna.

Här slutar jag presentationen av två herrar som starkt påverkat tillkomsten av det EU vi lever i. Det de ser gör dem inte glada. Inte för att de skulle vara emot EU som en kapitalistisk marknadsekonomi. Långt därifrån. Socialdemokraten Schmidt hade övergett varje marxistisk tanke långt innan han började sin ministerbana. Men därför att de båda tillhör den generation av politiker i arbetarrörelsen och borgerligheten som var överens om att den arbetande befolkningens ekonomiska, sociala och kulturella behov inte kan ignoreras om samhället inte ska upplösas och kastas in i öppet klasskrig.

Det har inte dagens politiska dvärgar förstått. De bara förstår vad Marknaden vill. I deras GPS finns det inga andra vägar än de som slingrar sig fram mot maximerad profit för kapitalägarna.

.

Media;DN1,DN2,SVD1,Fokus,DN3,SVD2,

Bloggare; Röda Malmö,Röda Berget,Motvallsbloggen,Ekonomikommentarer,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Helmut Schmidt, Jacques Delors, EU, Euro, Tyskland,

Dela