Abbas begär erkännande av FN

.

Palestinska Myndighetens chef Abbas begär i morgon fredag att FN erkänner Palestina som en självständig stat. Begäran riktas till Säkerhetsrådet som vi redan nu kan säga inte kommer att tillfredställa det palestinska kravet. USA kommer att lägga in sitt veto om det överhuvudtaget kommer till omröstning. För just nu agerar Israel och USA i kulisserna för att Säkerhetsrådet inte ens ska ta upp frågan i sin session så att USA ska slippa använda sin vetorätt.

.

Trion som inte kan leverera vad palestinierna kräver.

.

Den Palestinska Myndigheten begär stöd för sin sak från alla länder men från Carl Bildt kan palestinierna inte vänta sig något eftersom Sverige inte längre har en egen utrikespolitik. Utrikesdepartementet är numera inget annat än en kopieringsbyrå som väntar på originalen från Vita Huset.

För det palestinska folkets frihet kan ett FN-beslut bli mycket viktigt. Det skulle förvandla Israels ockupation av ”omstridda” territorier till en ockupation av en självständig stat. Följderna på det internationella planet är svåröverskådliga. Men chansen att Abbas begäran om ett erkännande ska förverkligas är mycket små.

För i praktiken ser bilden helt annorlunda ut. Israel har i flera decennier prioriterat ”förhandlingar” med den palestinska ”partnern” under USAs ”medlande”, medan bosättning efter bosättning, koloni efter koloni, motorväg efter motorväg byggts ut på sedan 1967 ockuperad mark. Det ”Palestina” som den Palestinska Myndigheten i dag kontrollerar ser mest ut som Ålands skärgård –små karga öar omgivna av israeliskt vatten. Vem som tar sig från en ö till en annan kontrolleras av den israeliska ockupationsarmén medan de israeliska ”bosättarna” tar sig fram obehindrat på motorvägar reserverade för bosättarna.

.

Duon som är överens.

.

Den nuvarande statsledningen i Israel, med Netanyahu, Barak och halvfascisten Lieberman i spetsen, har inga som helst planer på att låta palestinierna bilda en självständig stat på Västbanken, för att inte tala om en stat med östra Jerusalem som huvudstat. Deras mål är att, under USAs skyddande vingar, helt kolonisera Västbanken och göra varje palestinsk statsbildning omöjlig, samtidigt som fikonlövet ”tvåpartsförhandlingar” ska skyla den nakna sanningen. Det har varit och är de israeliska ledarnas politiska grundbult.

Den arabiska våren har brutit in som en ”tsunami” över det israeliska politiska landskapet, som Ehud Barak uttryckte det. Men den enda slutsatsen regeringen Netanyahu dragit är att köra ner klackarna i marken ännu hårdare i hopp att det lynniga ”vårovädret” ska dra över. Israel har i årtionden haft två trogna allierade i regionen som nu fått nog av Israels ”arrogans” som Erdogan säger. In i det sista klamrade sig Israels diplomati fast vid Ben Ali och i ännu högre grad Mubarak. ”Stabila diktaturer” passade mycket bättre in i de israeliska ledarnas tal om att vara den ”enda demokratin” i regionen än yviga folkliga uppror som inte längre accepterar de arabiska despoternas kohandel med USA/Israel om palestiniernas liv.

Våren i Kairo skakade om alla relationer mellan de härskande i Mellanöstern. Israel befinner sig i konflikt med sina två främsta allierade –Turkiet och Egypten. Den civila regeringen i Ankara, under ledning av Erdogan, kunde inte undvika att kräva en ursäkt från Netanyahu för mordet på nio turkiska deltagare i Ship to Gaza. Hans väljare på hemmaplan krävde handling.

.

På Västbanken hoppas folket att deras land erkänns som 194e medlemmen i FN.

.

-Det handlar om stolthet, svarade Netanyahu och vägrade att gå Erdogan till mötes. Nu eskalerar det diplomatiska kriget mellan Jerusalem och Ankara. Samtidigt sker närmast samma sak i förhållandet till militärrådet i Kairo. Netanyahu vägrar ge en officiell ursäkt för dödskjutningarna av egyptiska gränsvakter trots att generalerna i Kairo visat att öppningen av gränsövergången till Gaza bara var en tillfällig flirt med gatans krav på hemmaplan.

Den turkiska regeringens hårda linje mot Israel ska inte tas för ett bevis på en ny radikalism i Ankara, eller ens ett uns ”anti-imperialism”. Erdogans rundresa i den arabiska världen är mer ett tecken på att den allt starkare turkiska kapitalismen har regionala ambitioner som nu kan få spelrum när USAs direkta inflytande i området skakas. Kravet på ursäkt för morden på skeppet Mavi Marmare är naturligtvis helt berättigat och Israels vägran att erkänna sin skuld säger allt om ledarna i Jerusalem.

.

Israel mördade nio personer på Mavi Marmara.

.

Men Erdogan använder också frågan till att undvika att ljus kastas över angreppen på det kurdiska PKK. Turkiskt flyg attackerar regelbundet kurdiska frihetskämpar inne på irakiskt och syriskt territorium. De hårda orden mot Bachar Assad hindrade inte heller Erdogan från att utvisa till Syrien en syrisk officer som deserterat i utbyte mot fem kurder fängslade i Syrien. Hyckleriet och dubbelspelet är uppenbart.

Ehud Barak har rätt i att den arabiska våren piskat upp en politisk tsunami som redan sopat undan tre diktaturer i regionen och som hotar att förvandla hela den arabiska världen. Till och med de stora protesterna i Israel mot dyrtiden kan inte ses isolerad från den arabiska revolutionen trots att de protesterande hittills inte förhåller sig till den palestinska ”frågan”. Inom parentes, en svaghet som kan bli den israeliska proteströrelsens stötesten och undergång.

-Hur man än vänder sig har man ändan där bak, är nog det ordspråk som Barack Obama mest tänker på när USAs politiska och diplomatiska intressen i Mellanöstern dryftas i Vita Huset. Turkiet är medlem i Nato och har därför enligt alliansens regler rätt till militärt stöd från alla andra medlemmar i Nato vid en konflikt med Israel. Om Erdogan ger en ny konvoj till Gaza marin eskort är inte en ”incident” med Israel otänkbar. För USA är det ett mardrömscenario utan någon verklig lösning. Det finns inte en chans i h-vetet att USA ska göra något annat än fullt ut stödja sionisterna i Jerusalem trots att Turkiet är med i Nato. Alla medel kommer att användas för att ta Ankara i örat.

.

Medlemar i samma militärallians men i konflikt över Palestina.

.

I de fina talen ges alltid palestinierna ”rätten” till en egen stat. Men i praktiken har USA ända sedan Camp David inte gjort något annat än gett Jerusalem grönt ljus för sin politik. Ibland hålls ett rosa kort upp för ”olagliga” nybyggen men det stoppas ganska snart ner i bakfickan igen. De två amerikanska chefsdiplomater som nyligen besökte Abbas vägrade att ens fördöma utbyggnaden av redan existerande kolonier på Västbanken. I stället sa de till Abbas att det var en fråga om ”naturlig befolkningstillväxt”, vilket Netanyahu och de andra extremisterna i Knesset säger varje dag då de utfärdar nya byggtillstånd.

I Förenta Nationerna kommer USA att stoppa palestiniernas krav på erkännande som stat. Går det till omröstning i Säkerhetsrådet och om minst nio av de femton medlemmarna säger ja till Abbas begäran kommer USA att lägga in sitt veto. Det är något som Obama helst av allt vill undvika eftersom det skjuter i sank tilltron till hans vision som den målades upp i talet i Kairo. Hans budskap till arabiska ”gatan” att USA står på folkens sida i kampen för demokrati kommer att framstå som det tomprat det handlar om.

.

Varje dag byggs nya hus på ockuperad mark.

-Det finns inga genvägar till fred, sa Obama i onsdags inför FNs generalförsamling. Så sant, så sant. I årtionden har parhästarna USA/Israel lett det palestinska folket i nosring på alla tillgängliga omvägar för att alltid komma tillbaka till ruta ett –nya ”fredsförhandlingar” som aldrig lett till annat än nederlag för den palestinska saken.

Att den Palestinska Myndighetens chef Mahmoud Abbas nu trotsar USA och vill driva frågan till sin spets i FN beror på att karusellen av ”fredsförhandlingar” inte längre inger hopp bland palestinierna. Det uttrycktes tydligt i de massiva demonstrationer på Västbanken som häromdagen tryckte på Abbas i hopp att han inte än en gång ska vika ner sig inför Israel. Den Palestinska Myndigheten har gått så långt det är möjligt i sitt samarbete med USA/Israel. Ytterligare eftergifter skulle definitivt klassa myndigheten som Israels polis på Västbanken.

En ny fas öppnas upp i Mellanöstern. Den arabiska våren sätter alla etablerade politiska allianser ifråga och ”samtalen” mellan Israel och den Palestinska Myndigheten har nått vägs ände. Befolkningen på Västbanken har insett att de inte leder dem en millimeter närmare en egen statsbildning. Mahmoud Abbas har också insett att den vägen nu är omöjlig att fortsätta på. Hur den palestinska befolkningens kamp ska föras vidare är nu en öppen fråga.  

.

Media: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,SVT1,DN5,SVD4,DN6,SVD5,SVT2,

DN7,SVD6,SVT3,DN8,DN9,GP3,SVT4,SVT5,SVD7,GP4,SVD8,AB1,

Bloggare: Röda Malmö,Jinge,Sjöstedt,Jinge2,RödaBerget,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Palestina, FN, USA, Israel, Abbas, Netanyahu, Västbanken,

Dela

.

Vad händer? Enorma demonstrationer mot dyrtid och sociala orättvisor i Israel. Man tror knappt sina ögon. Var som helst men inte i Israel var nog den allmänna känslan bara för en månad sedan. Ändå sker det och därmed har Israel också fått sina ”arabiska vår”. Efter de omfattande sociala striderna i Spanien och Grekland borde det i stället kallas en vår runt Medelhavet.

.

I Tel Aviv samlas alla till protest på Rotschild boulevard.

.

Likheterna med den explosiva utvecklingen i Tunisien och Egypten är slående. Liksom i Tunisien var det en gnista som tände präriebranden. En ung kvinna kastades ut ur sin lägenhet när hon inte längre klarade av hyran. En händelse som kan ha föregåtts av många liknande under året. Men den här gången tog det eld. Hennes nödrop på Facebook hördes vida omkring. När hon slog upp sitt ensamma tält på det chicka Rotschild boulevard i Tel Aviv anslöt hundratals människor och ett tält blev till många. Snöbollen var i rullning. En månad senare demonstrerar 300 000 personer över hela landet under den gemensamma parollen ”Folket kräver social rättvisa”, under klart inflytande från den arabiska varianten ”Folket kräver regeringens avgång”.

Parollen ”Detta är Egypten” som var vanlig i demonstrationen den 6 augusti kanske fanns där för att understryka det som klicken kring Netanyahu vägrar att inse.

Om gnistan var en avhyst ung kvinna så är de nyliberala avregleringarna grunden till dagens kris i Israel. Dyrtiden och den stora sociala ojämlikheten i landet är brasved. Sedan den israeliska ”socialismen” lämpades överbord har nyliberalismens alla underbara mediciner prövats för att ge ekonomin styrka. Men det enda som stärkts är de stora sociala klyftorna och låglönernas andel bland de med jobb. Av alla industriländer tillhör Israel de med de största sociala klyftorna. Hyror, matpriser, avgifter till dagis och andra vanliga utgifter för en arbetande familj har rusat i höjden medan lönerna inte följt med i samma takt.

.

I lördags deltog 300 000 i den landsomfattande protesten.

.

I Israeliska och internationella media sägs det att ”medelklassen” gör uppror. Det är en sanning att ta med en nypa salt. Redan termen kan fås att inkludera allt mellan rik och fattig.

-Politikerna föredrar att kalla demonstranterna medelklass trots att de flesta är hyresgäster i offentliga bostäder, ensamstående mödrar, immigranter från Asien och Afrika och gästarbetare, skriver den radikala webbsiten Alternative Information Centre.

Dessutom täcker begreppet vanliga arbetande människor med arbetsvillkor som inte skiljer sig från den klassiske arbetarens med skit under naglarna och skiftnyckeln i bakfickan. Denna ”medelklass” reser sig mot följderna av de nyliberala avregleringarna som ägt rum de senaste decennierna.

-Människorna inser att problemet är hela det nyliberala systemet. De säger att det är en social protest och inte politisk därför att de är rädda att målas upp som radikala eller manipulerade av de politiska partierna, skriver AIC.

För den sionistiska högern under Netanyahus ledning är protesterna en enorm utmaning. Till att börja med försökte hökarna vifta bort det hela som verk av ett gäng ”vattenpiprökare och sushiätare” som rasisten Avigdor Lieberman uttryckte det. Även Netanyahu försökte dra löje över protesterna. Svaret gavs på gatan. Lördagen den 30 juli var demonstranterna närmare 200 000,enligt polisen och lördagen efteråt, den 6 augusti, 300 000 också enligt polisen, med över 200 000 i det sekulära fästet Tel Aviv. Demonstranterna säger att de ska organisera en ”miljonmarsch” i september, som ett eko från Tahrirtorget.

.

I det mer sekulära Tel Aviv finns det en plats även för Che.

.

Nu kommer det annat ljud ur skällan. Netanyahu har tillsatt en kommission för att utreda bostadsproblemen och mjuka toner sänds ut för att lugna de oppositionella som inte ännu har en politisk kritik av den sittande regeringen. Kraven är sociala och kan inte på samma sätt som i Egypten bli till ett krav på regimens avgång. Israel har en parlamentarisk regim och den avsätts genom allmänna val. I dag skulle antagligen ett krav på nyval bli till en manöver som avväpnar den sociala protesten i stället för att stärka den. ”Vi kan inte tillfredsställa allas krav” varnade dock ”Bibi”, medveten om att hans regeringskoalition sätter absolut prioritet för finansieringen av det fortsatta bygget i kolonierna.

I måndags publicerade camparna på Rotschild boulevard ett dokument med sex krav riktade till regeringen. Att ”Bibi” redan nu säger att han inte kan möta alla behov blir uppenbart när man tar del av demonstranternas krav.

-I decennier har Israels regeringar fört en privatiseringspolitik som gett marknaden fria händer, inleds manifestet som kallas Visionsdokumentet och som visar att det är den nyliberala politiken människorna vänder sig emot vilket kraven här under visar.

-en politik för minskade sociala klyftor.

-ändra huvudprinciperna i det ekonomiska systemet.

-minska levnadskostnaderna

-skapa full sysselsättning och inför statlig priskontroll på basvaror

-prioritera de fattigas behov

-mer offentliga investeringar i utbildning och vård

-skapa lösningar på bostadskrisen, transportproblemen och krisen i den offentliga servicen.

Ett av problemen för regeringen är att den inte vet vem den ska ”diskutera med”. Högern säger att den inte har någon ”förhandlingspartner” bland palestinierna. Nu verkar det också gälla gentemot det egna folket. Demonstranterna kräver att alla ”diskussioner” ska ske inför helt öppen ridå. Vilket inte bara regeringen utan också fackföreningen Histadrut och det nationella studentförbundet vänder sig emot.

–Vi är ett demokratiskt land, vi är inte Egypten eller Syrien, sa Histadruts ordförande Ofer Eini för att skyla över decennier av kollaboration med den ena högerregeringen efter den andra. Att han därmed indirekt medger att kraven på öppenhet i den offentliga diskussionen i grannländerna står i kontrast till myglet i Knesset inser han nog inte.

.

Histadruts ordförande Ofer Eini i mitten.

.

Den enorma proteströrelsen som i ett slag ändrat den politiska scenen i Israel står också själv inför stora problem. I dag är spontaniteten och dynamiken i mobiliseringen en stor tillgång. Men samtidigt saknar den en ledning och en politik. Kraven är sociala och politiken skrämmer. Det är kanske anledningen till att det känsligaste problemet av alla –ockupationen av Palestina- inte finns med i debatten. Den svagheten kan förklara varför väldigt få av den arabiska minoriteten i Israel finns med i demonstrationerna. Men det kan också bero på en ryggmärgsreflex: ”vad gnäller ni över? Det är vi som har det svårt i Israel”. Det är ju sant men en lösning på den palestinska minoritetens problem kan bara nås om de själva ställer upp i kampen och kräver lika rättigheter på alla områden tillsammans med folket på Rotschild boulevard.

.

Här var det en gång träd och betesmarker tillhörande palestinska bönder.

.

Kampen i Tel Aviv och i alla andra städer kan inte heller utvecklas positivt i längden om inte motståndet mot ockupationen av Västbanken och östra Jerusalem blir en del av kampen. Länken finns där. Demonstranternas krav på fler offentligägda billiga bostäder kan stärkas av de ekonomiska prioriteringar den sionistiska regeringen gör. Medan bara 20,7 procent av bostadsbyggandet i hela Israel(kolonierna inräknade) finansierades av staten under perioden 1994-2009 var siffran för kolonierna under samma period 50 procent.

Religiösa ledare för ”bosättarna” fattar faran och driver redan en kampanj mot demonstranterna för att vara ”vänsterister” i lånade kläder. De inser att kostnaderna för ockupationen står i konflikt med ett positivt svar på demonstranternas Visionsdokument och att enda vägen att tillfredsställa de sociala kraven inom Israel är en rättvis fred med Palestina. Det är ett skräckscenario för Bibi, Lieberman och extremisterna i Knesset. Det är helt otänkbart att de kan komma upp med ”lösningar” som avväpnar protesterna. Bibi har redan lovat att inte ett öre kommer att tas från den militära budgeten.

.

Media: DN1,SVD1,DN2,SVD2,GP1,

Bloggare: Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Tel Aviv, Rotschild boulevard, Palestina,

Dela

framför fred.

.

Det säger den Palestinska Myndighetens chefsförhandlare Saeb Erekat. Orsaken är att Israel i onsdags på nytt annonserade nya bosättningar på Västbanken. Den här gången ska det byggas 625 nya hus i kolonin Pisgat Ze’ev. Sedan Isreal vägrade att förlänga byggstoppet och därmed diskussionerna om fortsatta fredsförhandlingar bröt samman har Israel redan annonserat flera tusen nybyggen. Pisgat Ze’ev är bara den sista i raden av nybyggen i östra Jerusalem och på Västbanken.

.

.

Saeb Erekats bedömning är helt säkert riktig. Israel har valt sin  handlingslinje. Benjamin Netanyahu spelar högt men kan troligen ta hem potten. Barack Obama kan inte och vill inte tvinga Israel till förhandlingsbordet. Kan inte, därför att den nya republikanska majoriteten i Representanthuset binder Obama till händer och fötter. Vill inte, därför att han likt Bush och alla andra presidenter efter Eisenhowers dagar svär på obrytbara band mellan de två länderna.

Det ger Netanyahu det manöverutrymme som behövs för att behålla den ortodoxa extremhögern och halvfascisten Lieberman kvar inom regeringsmajoriteten i Knesset. Bibi behöver inte längre låtsas att han är för en tvåstatslösning utefter 1967 års gränser med vissa modifieringar för att behålla de största kolonierna inom Israels framtida gränser.

Vita Huset har inget att sätta emot. Det är också vad Saeb Erekat och Abbas känner av.

Marken ger vika under deras fötter eftersom de satsat allt på att gå USAs och Israels ärenden på Västbanken, där deras USA-utbildade polis skapat ”ordning och reda”, eller förtryckt alla protester mot Israel om man ska tala klarspråk.

De äpplen som den Palestinska Myndigheten bitit i har blivit allt surare för varje eftergift som den gått med på.

-Det ser ut som ett israeliskt budskap till oss palestinier och amerikaner att de vägrar varje överenskommelse om att återuppta förhandlingarna, sa Abbas talesman Abu Rdainah till media.

Det verkar vara en riktig tolkning av situationen. Vilken väg finns kvar för det palestinska motståndet?

.

Media: GP1,DN1,DN2,DN3,SVD1,DN4,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Palestina, Bosättningar, Netanyahu, Obama, USA

Dela

.

-Kom ihåg den här dagen. Det är dagen då Israel ändrar sin karaktär. Nu kan vi byta namn till den Judiska Republiken Israel i likhet med den Islamska Republiken Iran.

Det säger Gideon Levy, Israels mest kända fredsaktivist och regimkritiker i en artikel publicerad av dagstidningen Haaretz den 10 oktober. Levys kritik handlar om den lag som parlamentet Knesset röstade igenom samma dag. Lagen kräver att alla nya medborgare i landet måste avge en lojalitetsed till den ”judiska och demokratisk staten Israel” för att just erhålla medborgarskap.

Gideon Levy är inte ensam i sin kritik. Ända in i regeringens kanslier råder det oenighet om Liebermans lojalitetsed. Socialministern och socialdemokraten Isaac Herzog skräder inte sina ord:

-Det hänger en doft av fascism över det israeliska samhällets pereferi. Vi bevittnar en tsunami av åtgärder som begränsar individens rättigheter.

.

-Stick inte upp din lilla skit. Här är det jag som bestämmer.
.

Extremisten Avigdor Lieberman, som för övrigt i går bad Europa att ”sköta era egna affärer innan ni kommer och klagar på oss”, har under en tid krävt en lag om en lojalitetsed att svära för alla medborgare. Formellt gäller lagen som antogs i går bara ”nya invandrare”. Men som Gideon Levy påpekar kommer lagen att få konsekvenser för hela samhället.

-Vi lever från och med i dag i en officiellt proklamerad etnokrati, en teokrati, ett nationalistiskt och rasistiskt land. Den som tror att det inte berör honom har fel.

-I dag flödar dammarna över och vad som finns kvar av demokrati kan dränkas och kvar blir en judisk stat vars karaktär ingen riktigt kan förstå. Men en demokrati blir det inte, skriver Levy i en mycket uppgiven krönika. Uppgiven också för att Knesset redan har ett 20-tal nya antidemokratiska lagförslag att ta ställning till. Levy skriver:

-Israels medborgarrättsorganisation har publicerat en svart lista över lagförslagen: krav på lojalitetsed från medlemmarna i Knesset, en lojalitetslag för filmproduktion, en lojalitetslag för icke-vinstdrivna organisationer, att i lag förbjuda minneshögtider av Nakba(palestiniernas fördrivning från sina byar i Israel 1948), ett lagförbud mot krav på bojkott, en lag som reglerar återtagande av medborgarskap.

.

Försvarsministern och socialdemokraten Ehud Barak är Netanyahus dörrmatta, enligt Levy.

.

-Det är inte svårt att förstå duon Netanyahu-Lieberman. Som svurna nationalister förväntas de inte förstå att demokrati inte bara handlar om majoritetsstyre utan också och i första hand att minoriteter har rättigheter, skriver Levy i sin svidande kritik av regeringen, Knessets medlemmar och den allmänna opinionen i Israel som i tysthet ser sitt land glida utför mot en allt mer auktoritär och segregationistisk stat – den Judiska Republiken Israel.

.

Så här ser demokratin ut för Israels arabiska medborgare. Bostäder för judiska medborgare – inga byggen för den palestinska minoriteten i Israel på decennier.

.

Knesset antog samtidigt med lojalitetslagen en lag som kräver en supermajoritet (80 av 120 röster) eller en folkomröstning för att minsta landremsa ska kunna uppges av Israel i förhandlingar med den Palestinska Myndigheten. Syftet med den lagen är uppenbarligen att ge Natanyahu ett skydsplank. Oavset vad han går med på i förhandlingarna om en tvåstatslösning ska varje uppgiven kvadratmeter  godkännas. Med dagens samansättning av Knesset kommer inte ens en kvadratcentimeter att ges upp.

.

Media: GP1,DN1,SVD1,ETC1,Dagens Arena,ETC2,GP2,

Bloggare:JInge,Biology&Politics,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Plestina, Netanyahu, Gideon Levy, Ehud Barak, Lieberman, rasism, apartheid,

Dela

.

Internationella media brukar framställa Kadimas ledare Tzipi Livni som den resonabla motpolen till israeliska hökar som Avigdor Lieberman.

Det finns inte minsta fog för denna beskrivning av den förre utrikesministern Lipni. Det är inte för att hon säger sig vara för en tvåstatslösning som hon ska rangeras in i ett radikalt bås. ”Bibi” Netanyahu är också för en tvåstatslösning, säger han.

Tidningens Haaretz rubrik i går onsdag 6/10

Om någon tvekade om Lipnis politiska hållning bör hennes avspisning av FNs generalsekreterare Ban Ki-moon häromdagen räcka för att förstå på vilken kant damen hör hemma.

-Varje internationell inblandning i Israels militära operationer är oacceptabla, snäste Livni av generalsekreteraren med vid ett möte i New York 6 oktober. Livni anklagade FN för att lägga sig i Israels interna angelägenheter genom att starta en undersökning av angreppet på Ship to Gaza.

.

-Lägg dig inte i våra affärer.

Om FN inte får blanda sig i Israels ”militära operationer” då kan man fråga sig vad FN får göra och vad det ska vara till för nytta? Svaret är naturligtvis att Israel, som USAs skyddsling, inte anser sig lyda under internationella krigslagar och avtal. Lika lite som USA. Krigsdomstolen i Haag är nog bra bara den pysslar med brott i Afrika eller på Balkan, men fan ta den om den vågar lägga sin näsa i blöt i USAs krig eller Israels krigsbrott i Gaza och på Västbanken.

Det är Tzipi Livnis budskap till världen. –Följ ni era internationella lagar och avtal. Vi stoppar upp dem där de hör hemma.

För att dessutom visa sitt totala förakt för FNs stadgar krävde Lipni av Ban Ki-moon att han skulle förbjuda Irans diplomater att tala inför FN.

-Vi gör vad som behagar oss. Andra ska hålla käften i församlingen, är den israeliska järnladyns budskap till världen. Likt den amerikanska militären undersöker Israel sina egna brott.

.

Brott på internationellt vatten utreder Lipni själv.

-Israel undersöker självt vad som skedde med Ship to Gaza, det räcker gott, sa Lipni.

Vi bestämmer själva vad som är brott mot internationella lagar och avtal är det budskap som hon ger till omvärlden.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SSD1,DN3,SVD2,

Bloggare; Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Tzipi Livni, Krigsbrott, Ship to Gaza, USA

Dela

Snart kommer nya israeliska medborgare att avkrävas en ed till en ”judisk och demokratisk stat”. Ett beslut som Netanyahus regering förväntas fatta i morgon. Medborgarskapet får en både ideologisk och rasmässig grund.

”Det här är ännu ett steg på vägen när det gäller att få bort araberna från Israel”, säger Ari Uvnery. Tidigare parlamentsledamot och grundare av fredsrörelsen Gush Shalom. ”Parlamentet har blivit en lynchmobb”, konstaterar han.

.

Uri Avnery

.

Den nya medborgareden är en seger för högerextremisten Avigdor Lieberman, Israels utrikesminister. En politik som ”begär av alla icke-judar att de ska identifiera sig med sionism och ålägger alla en politisk ideologi och en lojalitet enligt judaismens och sionismens principer”, säger Adalah, en framstående arabisk grupp av advokater i Israel.

”Det sker en stadig försämring av Israels demokrati och en stadig ökning av högerideologier i Knesset”, säger Uvnery. ”Parlamentet vänds till en fara för israelisk demokrati”.

Vill du läsa mer om saken: Haaretz1,Haaretz2,Jonathan Cook,

.

Media: DN1,SVD1,GP1,SSD1,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Jerusalem, Uri Avnery, Knesset, sionism, judaism

I pressen:

Bloggare: Jinge,

Dela

Det är bara att buga sig. Regeringen Reinfeldt vägrar (tills vidare?) att gå den israeliska zionistregeringen till mötes och slå ned på Aftonbladets artikel om organstöld från palestinska offer för den israeliska attacken mot Gazas befolkning.

Det ska den ha heder för. I tider av grova kompromisser med grundläggande fri- och rättigheter, som yttrandefriheten och andra grundläggande fri-och rättigheter , är det glädjande att borgare som Reinfeldt och Bildt har gränser de inte vill eller kan (tills vidare?) överskrida.

Det är mycket möjligt att uppgifterna i Aftonbladet är felaktiga. Men so what? som det heter på svengelska. För Avigdor Libermans krav på statlig censur är mycket allvarligare än ett eventuellt övertramp i Aftonbladet. Dessutom kan man fråga sig vad skillnad det gör om vissa organ stals från oskyldiga människor som den israeliska armén medvetet slaktade med bomber och fosfor.

Den zionistiska regimen i Israel tror att den har alla rättigheter på sin sida. Den tar sig rätten att ta struptag på en hel befolkning i Gaza under förevändning att Hamas är terrorister och den fortsätter att konfiskera palestinsk jord på Västbanken, att rasera palestiniers hem i östra Jerusalem och att fördriva beduiner från sina hem i Negevöknen. Ändå kräver den att omvärlden ska buga och bocka och visa respekt för den zionistiska agendan.

Reinfeldt och Bildt måste nu ta steget ut och klart ta ställning för palestiniernas rättigheter eller låta protesten dö bort i diplomatins ljusskygga korridorer. Det är nog vad som kommer att ske. Tror jag.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,GP1,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Bildt, Reinfeldt, Liberlman, Zionism,

Dela

Det här bör Barack Obama säga i Kairo.

I dag håller Barack Obama ett tal till den muslimska världen. Talet hålls i Kairo och nu när Vita Huset inte längre styrs av en sprättig nolla ställer omvärlden stora förväntningar. Vad behöver då Obama säga för att de muslimska folkmassor han säger sig tala till ska känna sig berörda?

-Avsluta ockupationen av Palestina. För miljontals arabiska medborgare räcker det om Obama kräver att Israel upphäver sin ockupation av allt territorium utanför 1967 års gränser. Muren ska rivas och de palestinska jordbrukarna ges tillträde till sina marker som « hamnat » på andra sidan muren. Bosättningarna ska bort. Det vore ord för öron som väntat i årtionden på annat än tomma diplomatiska formler som ursäkt för ockupationen.

Det börjar med husvagnar och baracker för att bli fasta bostäder.

-Avskaffa alla kärnvapen. Barack Obama säger att USA inte kan acceptera ett Iran med tillgång till kärnvapen och att alla stater i regionen ska skriva under icke-spridningsavtalet. Men det finns bara en väg till ett kärnvapenfritt Mellanöstern. Och den går via en total nedrustning av Israels odeklarerade innehav av ett par hundra kärnvapenladdningar. Det är nästan omöjligt att förstå hur någon kan få skrämselhicka av en eventuell iransk kärnvapenarsenal utan att darra som ett asplöv vid bara tanken på att herrar som Bibi Netanyahu och Avigdor Lieberman har hundratals atombomber i sin ägo.

Israels hemliga atombombsfabrik. Foto i Sunday Times 1986

-Samma rättigheter för alla medborgare i staten Israel. Barack Obama skulle också kunna räkna med hängivna lyssnare till ett tal som vänder sig mot de rasistlagar som är på gång i Israel och som kräver lika medborgerliga rättigheter för alla innevånare i Israel inklusive landets 1,5 miljoner palestinier.

-Avskaffa alla diktaturer i Mellanöstern. Inget tal till de muslimska massorna kan nöja sig med vaga ord om demokrati och mänskliga rättigheter. För så länge terrorregimer som Saudiarabien och Egypten är intima allierade med den amerikanska imperialismen möts vackra ord av döva öron. Enbart konkreta handlingar med syfte att avskaffa alla diktatoriska regimer kan få de muslimska folkmassornas stöd och samtidigt slå undan fötterna för islamsk extremism.

Ehud Olmert har inget emot diktatorn Mubarak

Men vad sker egentligen ?

-Medan Obama håller sitt tal läggs grunden till ännu ett antal hus i bosättningarna på det ockuperade Västbanken. Netanyahus extremistregering har klart visat att den vare sig kan eller vill acceptera Vita Husets krav på stopp för alla nybyggen. Avigdor Lieberman och andra ministrar är själva bosättare och fanatiska anhängare av ett Stor-Israel. Barack Obamas krav på stopp för nybyggen kunde vara ett första steg i att rulla tillbaka den israeliska ockupationen av Västbanken och lägga grunden till en verklig fred. Men det kräver i så fall ett andra steg- ett krav på Israel att dra tillbaka alla bosättningar från palestinskt territorium och ett återupprättande av 1967 års gränser.

Detta andra steg är det helt uteslutet att Obama eller någon annan amerikansk president kommer att ta. För det vore liktydigt med en öppen krigsförklaring till hela den israeliska makteliten vilket inte går att förena med den grundläggande alliansen mellan

USA-imerialismen och den sionistiska statsbildningen Israel.

-När Obama nyligen uttalade att alla stater i Mellanöstern, inklusive Israel, borde skriva under icke-spridningsavtalet för kärnvapen gick det en chock genom etablissemanget i Israel. Obama bekräftade därmed direkt vad Israel inte ens indirekt medger- att Israel är en kärnvapenmakt med flera hundra bomber i lager. Egentligen borde en nedrustning av Israels kärnvapen vara möjlig under förutsättning att USA ger landet ett garanterat kärnvapenparaply. Men för de sionistiska ledarna , allt från Likuds Netanyahu till arbetarpartiets Ehud Barak, är en kärnvapennedrustning ingen option öppen för diskussion. Koalitionsregeringen skulle omedelbart sprängas i bitar om ett sådant förslag skulle ställas i Knesset. Ändå vore en israelisk nedrustning antagligen det mest effektiva sättet för att Iran ska nöja sig med enbart civil kärnenergi.

-Två extremt allvarliga lagar väntar på beslut i Knesset. Båda är av grov rasistisk karaktär, ändå möter de svagt motstånd i Israel eller av det « internationella samfundet ».

I Knesset höjs inte många röster mot de rasistiska lagarna

Den ena lagen instiftar ett lojalitetskrav som varje medborgare måste uppfylla. Lagen gör det staffbart att ifrågasätta staten Israels ”judiska och demokratiska” karaktär. Den som öppet förnekar statens « judiska och demokratiska » karaktär kan dömas till ett års fängelse. Att lagen riktar sig mot landets 1,5 miljoner palestinier råder det naturligtvis inget tvivel om. Ingen säger att det är så, men alla som kommer att rösta för den vet att det är fallet. Hur man kan kalla en stat demokratisk som kräver av en arabisk minoritet att erkänna statens judiska karaktär är inte enkelt att förstå. En demokratisk stat är en stat för alla medborgare oavsett ideologi eller religion, annars blir den en etnokrati.

Den andra lagen är ännu mer absurd. Den förbjuder alla minneshögtider och manifestationer över « Nakban », det vill säga palestiniernas nederlag 1947-48, fördrivandet av 700 000 palestinier från sina hem och förstörelsen av cirka 600 byar. Endast firande av « självständighetskriget » tillåts. Tre års fängelse kan bli följden för den som inte respekterar lagen. Det är en sorts historisk munkavle som alla israelpalestinier måste bära.

–Var nöjd med din lott och fira vår självständighet eller gå i fängelse, är budskapet.

Barak Obama kunde vända sig mot dessa rasistlagar. Men det kommer inte att ske. En lag i USA som förbjuder nostalgiska sydstatare att sörja förlusten i inbördeskriget skulle skandalisera alla. Nakbalagen borde också skandalisera alla. Men vad inget demokratiskt land kan ta sig till med kan Israel ostraffat göra.

Nakbans offer har bara foton av sina hem kvar

-Det ligger mycket symbolik i att Barack Obama håller sitt tal i Kairo. Vid sidan av Saudiarabien är Egypten den blodigaste diktaturen i Mellanöstern. Kvinnans rättigheter liksom fackliga, politiska och demokratiska rättigheter trampas i stoftet av diktatorn Mubarak utan att omvärlden(läs USA) bryr sig. Regimen torterar rutinmässigt oppositionella och har under W. Bush torterat « terrorister » på CIAs uppdrag. När Barack Obama i dag tar till orda inför regimens dignitärer, utländska diplomater och utvalda studenter är det ett indirekt stöd till regionens regimer och förtryckare. De muslimska massorna som sägs vara budskapets mottagare kommer inte att nås. För det krävs det en « road map » som klart och tydligt ger det palestinska folket tillbaka de rättigheter de berövats, den jord de bestulits på och en verklig stat, inte en schweizerost där endast hålen tillhör dem.

I media:DN1,SVD1,SSD1,AB1, DN2,SVD2,AB2,SSD2,DN3,DN4,

AB3,

Sympatiska bloggare:Jinge,Esbati,Jinge2,

Spånbingen,Motbilder,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Barck Obama, Kairo, Israel, Netanyahu, Lieberman, Egypten, Mubarak, Palestina, Naqba, Rasism, Nedrustning, Iran,

Dela

I dag har jag ingen huvudstory , så i stället bjuder bloggen på lite smått o gott.

Ehud Barak i allians med Lieberman

Det verkar inte finnas någon gräns för det israeliska arbetarpartiets politiska och ideologiska förfall. Ehud Barak , som sagt att det inte finns någon att förhandla med på den palestinska sidan, meddelar nu på morgonen att han kommit överens med Netanyahu att bilda en koalitionsregering där arbetarpartiet får 6 ministerposter och Barak som behåller sin post som försvarsminister. Han visade ju sin militära effektivitet nyligen i Gaza.

Med Ehud Barak i sin regering har Netanyahu löst sitt relationsproblem med Barak Obama. Anständigheten är räddad. Obama behöver inte längre bry sig över att det sitter en extremnationalistisk regeringschef i Tel Aviv som öppet säger sig vara emot en tvåstatslösning och som på sin högra sida famnar en israelisk Le Pen. Om nu inte Avigdor Lieberman kanske ska betraktas som Le Pens överman i rasism och islamofobi.

En fråga som ställdes redan under attacken mot Gaza ställer sig igen. När ska den svenska socialdemokratin, när ska Mona Sahlin, begära att Socialistinternationalen utesluter Ehud Baraks « arbetarparti » ur sina led ? När ?

Geithners plan en gåva till spekulanter.

I går skrev jag redan om Obamas och finansminister Geithners plan för att köpa upp bankernas alla risklån, « toxic waste » och för att kalla planen vid dess rätta namn- gratis pengar till spekulanterna.

Nu finns detaljerna publicerade och det är mycket värre än jag kunde ana. De privata investerana lockas med omfattande subventioner för att delta i uppköp av bankernas skräppapper. Med 6 kronor i insats kan en privat investerare delta i köp för 100 kronor. För varje krona en privat satsar går staten in med en krona och garanterar lån upp till 85% av köpesumman. Går det bra och priset stiger på den smörja som köpts kan det bli stor vinst för de privata spekulanterna. Går det illa med smörjans prisutveckling kan de privata förlora maximum de 6 kronor som satsades till att börja med. Det är inte en guldkantad fallskärm men nog liknar det guld allt.

Ändå kan hela schemat misslyckas totalt om de privata investerarna inte ställer upp i den omfattning Geithner hoppas på. Det verkliga problemet som spekulanterna stöter på är att ingen vet vilket pris som de riskfyllda papprena verkligen betingar. Spricker planen sitter Geithner i « deep shit » som det vanligen uttrycks på andra sidan Atlanten.

Berlusconi och Gianfranco Fini går samman

Ett nytt parti med sikte på att skapa en egen majoritet har fötts i Italien. Berlusconis Forza Italia och den förre fascisten Finis Nationalalliansen bildade i går PDL (Det fria folkets parti).

Därmed har Gianfranco Fini avslutat sin politiska resa från fascism till traditionell högerpolitik, med allt vad det innebär i dagens Italien. För Berlusconi är det en seger som etablerar honom som ensam herre på täppan i högerlägret. Och för Fini är det en realistisk option på premiärministerposten om några år eftersom Berlusconi redan är 77 år. Nationalalliansen lyckades aldrig nå över 12 % i parlamentsvalen och Finis ambitioner var större än att vårda en gammal relik från Mussolinis tid. Det gamla fascistpartiet MSI är defintivt begravt. Kvar finns Alessandra Mussolini, diktatorns barnbarn, som försöker hålla de fascistiska färgerna levande.

Media: DN1,DN2,SVD1,AB1,DN3,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Italien, Forza Italia, Fini, Berlusconi, Ehud Barak, Lieberman, Netanyahu, Obama, Geithner, Banker

Dela

Det är dags för vår blogg att rensa lite i den snårskog av argument om antisemitism, islamofobi och rasism som min artikel om Avigdor Lieberman lockat fram. I kommentarerna under artikeln i Avigdor Lieberman en vidrig rasist, hittas många av de argument jag här tänker bemöta.

Barbari är alltid barbari oavsett i vad eller vilkens namn det sker. Den här bloggen är principiell motståndare till kollektiv bestraffning av civilbefolkning oavsett vad deras regering och väpnade styrkor uträttat. När HItler bombade London var det medveten terror mot civilbefolkningen och dömdes senare som en del av nazitysklands brott mot mänskligheten. När de allierade raserade Hamburg och Dresden med brandbomber var det en kollektiv bestraffning av civila som dog i tiotusentals. Samma sak gäller USAs brandbombning av Tokyo och till sist den ultima kollektiva bestraffningen av civila japaner i Hiroshima och Nagasaki. De brotten mot mänskligheten dömdes aldrig eftersom det var segraren som begått barbariet i demokratins namn.

Nu till nutiden. Den här bloggen försvarar ett socialistiskt program och vi anser att all religion är tröst för människan i ett ofta bedrövligt jordeliv. Men en tröst som samtidigt leder till passivt accepterande av det bestående. Ett opium för folket, en drog som gör livet uthärdligt, ja kanske bahagligt för vissa, men likafullt förblir det en drog .  Som socialister vill vi skapa en bättre jordisk värld inte vänta på att upptäcka en eventuell himmelsk värld.

Därför hamnar allt amalgam om vår omfamning av Hamas och någon form av islamsk fundamentalism helt fel. Vi har inga ideologiska eller politiska beröringspunkter. Lika lite har vi beröringspunkter med den religiösa delen av den sionistiska rörelsen som inbillar sig att allt land de ockuperar har lovats dem av Gud. Med den politiska, sekulära sionismen, har vi självfallet inte heller något gemensamt. Den blir alltmer en miltariserad rörelse som tror att allt som går att ta med vapenmakt är vunnet för evigt.

Vi har ingen sympati för Hamas raketbeskjutning av civila bosättningar i Israel. Det är en kollektiv bestraffning av israeler. Argumentet att raketerna är små och ineffektiva är en intellektuell fälla. Om Hamas hade tillgång till kraftigare och mer precisa raketer skulle då de som nu försvarar raketbesjkutningen , ”det är de enda vapen vi har”, plötsligt säga stopp- ”ni skjuter mot civila med precisionsraketer”?  Kollektiv bestraffning eller försök till kollektiv bestraffning av civila är barbari oavsett hur effektivt det utförs.

Därför är Israels massaker på civila i Gaza också barbari och ett brott mot mänskligheten. Det har bevisats utom allt tvivel att den israeliska armén bombade civila, till och med med vapen förbjudna av Genevekonventionen. Den som inte ens kan förmå sig till att inse detta kan naturligtvis aldrig bli annat än en blind supporter av den sionistiska politiken.

Men nu kommer vi till ett litet ”men”. Att vi är principiella motståndare till barbariska handlingar som medvetet siktar in sig på att skada oskyldiga civila i en politisk/militär konflikt innebär inte för en sekund att vi automatiskt ställer oss neutrala till vad som sker runtom i världen. I konflikter där det finns fötryckare och förtryckta, förtryckande klasser och förtryckta klasser, förtryckande nationer och förtryckta nationer står vi till 100% på de förtrycktas sida. När den förtryckte ligger pressad mot marken av sin angripare och sprattlar och gör motstånd står vi inte vid sidan av och uppmanar honom att se upp med sitt strattlande så att han inte skadar någon. Han kanske till och med bits och klöser för att försöka göra sig fri från den till tänderna väpnade angriparen.

I Nagasaki dog tiotusentals på några sekunder. För vilket brott?

Så ser vi också på den nu till synes olösliga konflikten mellan sionister och deras offer -palestinierna. Vi likställer inte angriparen och de angripna. Vi stödjer de angripnas och förtrycktas motstånd utan att för den skull göra deras politiska agenda till vår, deras ideologi till vår och vi tillåter oss att kritisera politiska ståndpukter och handlingar vi anser försämrar de förtrycktas möjlighet att segra. Det är vår hållning i dag. Det var vår hållning i går, när vi till 100% stod på det vietnamsiska folkets sida i kampen mot USAs aggression. Det hindrade oss inte från att vara kritisk mot det vietnamesiska kommunistpartiets stalinistiska tradition och praktik.

Till sist lite om biargument. I en kommentar till min artikel om Lieberman skriver en viss Eva att det är i Israel som judarna är i störst säkerhet. Betänk argumentet två gånger och svara sedan på frågan var i världen de senaste 20 åren har flest judar dödats för att de var just judar . I Israel blir naturligtvis svaret. I USA finns det mer judar än i Israel. Inte ett enda mord på en jude för att han/hon var jude har rapporterats. I Frankrike dödades en ung grabb i fjol höst och pressen slog på stort om rasistmord. Men polisundersökningen visade senare att det handlade om ett gängbråk i en förort och att de personer som dödade grabben inte hade någon som helst religiös eller rasistisk motivering för handlingen.

Vem är riktig amerikan?

Antisemitism, likt rasism och islamofobi är en hjäncancer som först slår ut synen, sedan hörseln och till sist förmågan att förstå omvärlden. Därför är det så vanligt bland sionismens anhängare att minsta lilla kritik av Israels politik brännmärks som antisemitism. När folkmassor samlas till protester mot Israels angrepp i Gaza då ser de redan blinda bara hamasbanderoller och angrepp på judendomen. När ropen skallar för ett fritt Palestina hör de redan döva bara ett rop på judemord. När Israel i krig efter krig utvidgar sitt territorium och beslagtar palestiniers åkrar och odlingar då förstår de oförstående bara mantrat om ”Israels rätt att försvara sig”.

Den här bloggen är varken antisemitisk, islamofobisk eller storsvensk för den delen. Den är socialistisk. 100% till vänster. Det är ett varumärke vi är stolta över.

I media: DN1,SVD1,ETC,DN2,DN3,DN4,SVD2,DN5,DN6,

Bloggare: Svensson,Röda Malmö,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Israel, Judar, Palestina, Hamas, USA, Frankrike, Antisemitism, Sionism, Islamofobi

Dela